Titta

UR Samtiden - Se barnet i förskolan

UR Samtiden - Se barnet i förskolan

Om UR Samtiden - Se barnet i förskolan

Föreläsningar från Förskoledagarna 2012. För andra året i rad arrangeras denna mötesplats för förskollärare. UR Samtiden har spelat in tre av föredragen som ingick i seminarieprogrammet. Inspelat den 18 april 2012 på Stockholmsmässan i Älvsjö. Arrangör: Sefif utveckling.

Till första programmet

UR Samtiden - Se barnet i förskolan : Barn som väcker funderingarDela
  1. Hej på er. Roligt att så många
    ville komma och lyssna.

  2. Ulrika Aspeflo heter jag
    och jag är logoped.

  3. Jag har varit det i snart 25 år
    vid det här laget.

  4. Jag jobbar halvtid som egenföretagare
    med att åka runt i landet-

  5. -och föreläsa, handleda personal
    och hålla kurser.

  6. Det som jag pratar om och handleder
    kring är barn, ungdomar och vuxna-

  7. -med autismspektrumtillstånd,
    i första hand.

  8. På min andra halvtid jobbar jag
    som specialpedagog i Kungsbacka.

  9. Där finns jag på ett resurscenter
    och jobbar ut mot förskolor-

  10. -och skolor, i synnerhet mot barn
    som har autismspektrumtillstånd-

  11. -men även när det gäller andra barn.

  12. Jag bor i Veddige, som ligger
    två mil nordost om Varberg.

  13. Där utgår jag från.

  14. Vi ska ta upp barn
    som väcker funderingar.

  15. Då måste man först fundera på vilka
    barn det är, vilka vi pratar om.

  16. Då tänker jag mig att det exempelvis
    handlar om lille Simon...

  17. ...som går för sig själv mycket.

  18. När alla barnen är ute på gården
    går Simon vid staketet med en pinne.

  19. Han står länge och tittar
    på bilarna på parkeringsplatsen.

  20. När andra barn tar kontakt med Simon
    hakar han inte på deras lek.

  21. Han kanske går därifrån
    och blir ängslig eller förtvivlad.

  22. Han väcker i alla fall
    mina funderingar.

  23. Jag undrar lite över Simon.

  24. Sedan har vi Axel, som jag tror
    att alla ser på förskolan.

  25. Axel som slår andra barn.

  26. Axel som ibland nyper ett annat barn.

  27. Där Axel är händer det grejer
    och där hörs det gråt då och då.

  28. Axels kamrater börjar säga om honom:
    "Jag vill inte sitta bredvid Axel."

  29. "Han är inte snäll." "Jag vill inte
    hålla honom i handen. Han är dum."

  30. Axel väcker mina funderingar-

  31. -och han väcker nog
    de flestas funderingar.

  32. Andra föräldrar kanske kontaktar er-

  33. -och är bekymrade över att Axel
    har bitit eller slagit deras barn.

  34. Sedan har vi Emma, som inte pratar.

  35. Om Emma är ett år och inte pratar
    så tänker man kanske inte på det.

  36. Men om hon är två år och inte pratar
    kan man börja fundera-

  37. -på om inte talet ska komma i gång
    och vad det beror på.

  38. Om hon är tre år och det är
    svårt att begripa vad Emma säger-

  39. -eller om hon fortfarande
    är väldigt tyst, så bör man fundera.

  40. Vi har Linus.

  41. När det är samling är Linus inte där.

  42. Jo, han är där rent fysiskt,
    men han är inte där i tanken.

  43. Han är någon helt annanstans
    och snurrar.

  44. Han har hittat någon liten grej
    som han är nyfiken på och undersöker.

  45. Eller så undersöker han
    kompisen bredvid-

  46. -eller ligger och snurrar
    i mitten av samlingen.

  47. När fröken försöker få hans
    uppmärksamhet hör han inte-

  48. -att hon vill få honom att lyssna.

  49. Signe vill inte
    vara med på samlingen alls.

  50. Det kan vara någon annan situation.

  51. Hon protesterar,
    är arg och vill inte.

  52. Hon ligger på golvet,
    skriker och vägrar.

  53. Det går inte att locka och pocka
    och få med henne.

  54. Hon är bara arg och protesterande.

  55. Pelle, som inte äter
    eller som äter väldigt lite.

  56. Han petar i maten,
    äter bara vissa saker.

  57. Föräldrarna kanske oroar sig
    för att han inte får i sig nog.

  58. Som personal kanske
    man också oroar sig för hans ätande.

  59. Hur ska han orka växa ordentligt?

  60. Sedan har vi Melker.

  61. Han är en kille som när han till
    exempel spelar spel med kompisarna-

  62. -och de tänjer lite på gränserna
    eller böjer lite på reglerna-

  63. -eller skapar lite andra varianter,
    blir helt förtvivlad.

  64. Man ska göra rätt och de gör fel.

  65. Vi ska spela som vi alltid har gjort
    och inte göra på ett annat sätt.

  66. Han börjar gråta eller kastar spelet
    i backen och är frustrerad.

  67. De här barnen
    väcker mina funderingar.

  68. Finns de här på förskolan? Ja.
    Jag tänker att de finns överallt.

  69. De finns på varenda förskola
    och på varenda förskoleavdelning.

  70. Ett eller flera av de här barnen
    ser vi överallt.

  71. Då är frågan om vi ska se
    och reagera på de här barnen-

  72. -och om vi ska agera.

  73. Mitt svar blir ja. Det tycker
    jag absolut att vi ska göra.

  74. Av massor av olika anledningar.

  75. Om vi börjar uppifrån tänker jag
    att vi vid det här laget-

  76. -vet ganska väl att om det visar sig
    att barnet har så stora svårigheter-

  77. -att det leder till en diagnos-

  78. -så bör vi gå in tidigt
    och jobba med barnet.

  79. Vi vet det också
    för att förskoleåren är så få.

  80. Man är så kort tid i förskolan.
    Sedan är man i skolans värld.

  81. Då ska man nå kunskapsmålen
    enligt skolans läroplan.

  82. Om man missar tåget i början
    och har mycket som släpar efter-

  83. -så blir det svårt att komma i kapp.

  84. En tidig start är ur många aspekter
    väldigt väsentligt.

  85. Sedan tänker jag
    att det ur familjeperspektiv-

  86. -är viktigt att förskolepersonal
    reagerar, agerar och gör bra saker.

  87. Då kan ni hjälpa föräldrar.

  88. Då kan ni hjälpa hela familjen
    att få det bättre.

  89. För många familjer och föräldrar
    med barn som väcker funderingar-

  90. -har det tufft och jobbigt hemma
    och behöver stöd.

  91. Kan ni då sätta i gång
    positiva cirklar kring barnet-

  92. -och hjälpa föräldrar
    att hitta bra strategier-

  93. -så hjälper ni en hel familj.
    Det är guld värt.

  94. Sedan tror jag att det är väsentligt
    att ett barn som Axel-

  95. -inte får den tidiga rollen
    som den dumma.

  96. Det vill säga att han snabbt märker-

  97. -att andra barn säger att han är dum
    och att ingen vill vara med honom.

  98. Den spiralen leder bara
    i negativ riktning.

  99. Vi måste vända den
    och få den att gå i positiv riktning.

  100. Ibland kan man få kommentaren-

  101. -att vi kan inte bara ägna oss
    åt de barn som väcker funderingar-

  102. -eller som behöver särskilt stöd.
    Vi har de andra att ta hänsyn till.

  103. Det är klart att man har det,
    men jag är helt övertygad-

  104. -om att mycket tidiga insatser
    till dem som är i behov av stöd-

  105. -hjälper hela barngruppen
    att fungera bättre.

  106. Gör vi däremot inte det,
    ger de här barnen stöd-

  107. -så fungerar inte barngruppen bra,
    i det stora hela.

  108. Så vi behöver se och göra saker
    med de här barnen.

  109. Det här med diagnos är ett kapitel
    som jag inte har tänkt gå in på.

  110. Vi vet att en del barn har diagnos
    och får diagnos tidigt i dag.

  111. Ni har kanske barn hos er
    som har diagnoser.

  112. Men vi vet också att många barn får
    en diagnos i slutet av förskoletiden-

  113. -inför att de ska börja skolan.

  114. Och så har vi alla barn utan diagnos,
    som kanske aldrig får en diagnos-

  115. -men som trots det
    har det svårt under förskoleåren.

  116. På förskolan kan det vara lätt
    att man börjar prata i ordalag-

  117. -som att vi måste få Axel
    att ändra på sig.

  118. Han måste sluta slåss och så vidare.

  119. Det är naturligtvis rätt fokus.
    Man ska ha fokus på barnet.

  120. Men det blir också lätt
    att man börjar prata om föräldrarna.

  121. Att det beror på föräldrarna och att
    hade de inte jobbat så långa dagar-

  122. -så hade han säkert fungerat bättre.

  123. Hade de sagt ifrån mer
    och satt tydliga gränser-

  124. -och hade han inte jämt fått som
    han velat hade det varit annorlunda.

  125. Det där kan man så klart
    både känna, tänka och säga.

  126. Men det är inte vårt uppdrag
    att omforma föräldrar.

  127. Det är svårt att omforma föräldrar.
    Det kanske inte bör vara vårt fokus.

  128. Fokus bör snarare vara vad vi,
    vad jag, som personal kan göra-

  129. -för att förändra situationen
    för Axel-

  130. -och indirekt för Axels föräldrar
    och familj.

  131. Vårt synnerliga fokus ska ligga på
    vad vi kan göra inom förskolans ram.

  132. "Men han måste ju ändå lära sig.
    Man får inte slåss."

  133. "Vi måste markera och sätta gränser."

  134. "Hur skulle det se ut om
    alla barnen fick göra som han?"

  135. "De andra reagerar
    om vi behandlar dem olika."

  136. "Jag vill behandla alla rättvist,
    så jag behandlar alla likadant."

  137. "Det beror säkert på hemsituationen."

  138. Ja. De kommentarerna kan man få,
    och höra och säga och tänka.

  139. Men man får tänka till lite
    om någon säger så-

  140. -och protestera lite mot det man hör.

  141. För, hallå där,
    tror vi inte att Axels föräldrar-

  142. -har sagt till honom när han slåss?

  143. Det är klart att de har.
    De har sagt till tusen gånger.

  144. De har skällt, förklarat
    och sagt ifrån massor av gånger.

  145. För det finns inget värre
    än att ha ett barn som slåss.

  146. Det är hemskt pinsamt och skämmigt.
    Det är klart att de har sagt ifrån.

  147. Och ni har sagt ifrån tusen gånger.

  148. Så fort det händer säger ni ifrån,
    och ändå fortsätter Axel att slå.

  149. Vad säger det oss?

  150. Einstein lär ha sagt
    att definitionen på galenskap-

  151. -är när man gör om och om igen
    på samma sätt-

  152. -men ändå förväntar sig
    ett annat utfall.

  153. Som pedagog är det nog nyttigt att
    ha med sig den tanken i bakhuvudet.

  154. För ibland är det så att man fastnar
    i att jag säger ifrån-

  155. -jag säger ifrån, jag säger ifrån
    och ändå så ändrar han sig inte.

  156. Han fortsätter på samma sätt.
    Det man bör tänka på efter ett tag-

  157. -är att om inte det har hjälpt, om
    inte den strategin har hjälpt Axel-

  158. -att klara av de här situationerna
    och fungera på ett bra sätt-

  159. -så måste jag nog leta efter
    en annan strategi, en annan väg.

  160. Hitta ett annat sätt
    att tänka kring detta.

  161. Fortsätter jag med samma bemötande,
    och det fortsätter på samma sätt-

  162. -så fungerar det ju inte.

  163. Det här med att behandla barn lika...

  164. Är det rättvist, för det första?

  165. Nej, det är det inte.
    Det är väldigt orättvist.

  166. Att behandla alla lika
    är som på den här bilden.

  167. För att det ska bli rättvist får alla
    samma uppgift: Klättra upp i trädet.

  168. Det är lätt för apan-

  169. -men elefanten kommer inte upp
    och inte guldfisken heller.

  170. Det finns inte möjlighet för vissa
    barn att möta likadana förväntningar.

  171. Det är så att för att vara rättvis
    behöver man behandla barnen olika.

  172. Det står ju i våra styrdokument
    att vi ska möta barnen där de är-

  173. -och hitta det enskilda barnets
    färdigheter och förmågor.

  174. Så är man bara stabil och trygg-

  175. -i att jag behandlar alla barn
    på det sätt som ni behöver-

  176. -är det oerhört sällan barnen
    som ifrågasätter det.

  177. Barn brukar bara säga "Jaha".

  178. De där tankarna ligger
    mest och snurrar i våra huvuden.

  179. Nu ska vi se om vi
    hoppade över en bild. Nej. Jo.

  180. Så.

  181. När man jobbar, oavsett var,
    måste man fundera på sin grundsyn.

  182. Vad har jag för tankar,
    i grunden, om barn?

  183. Och vad har jag för tankar
    om barn som sticker ut-

  184. -och utmanar mina känslor och tankar
    på olika sätt.

  185. Jag sällar mig till dem som
    håller med författaren Ross Greene.

  186. Han har skrivit
    boken "Explosiva barn".

  187. Ross Greene säger i hela sin bok-

  188. -att barn uppför sig om de kan det.

  189. Barn gör så gott de kan,
    och kan de uppföra sig så gör de det.

  190. Vänder man på steken blir det så-

  191. -att om jag möter ett barn
    som inte gör som jag förväntar mig-

  192. -utan gör tokiga saker
    så beror det på något.

  193. Ofta beror det på att barnet
    har svårt att hantera vissa saker.

  194. Det måste vi klura ut. Vad är detta?
    Varför blir det så här?

  195. Frågan "varför?" är extremt viktig
    att ha med sig när man jobbar.

  196. Så fort man är med om något bör den
    frågan poppa upp. Varför hände detta?

  197. Vad låg bakom detta? Varför
    reagerar han så starkt på detta?

  198. Jag tänker att jobbar man med barn,
    vuxna, människor över huvud taget-

  199. -så får man vara utrustad med
    ett extra lager hud för att orka.

  200. För det är tufft att jobba med
    människor. Det tar på ens krafter.

  201. Tar man allt personligt
    och blir kränkt för minsta lilla-

  202. -så orkar man inte jobba med det här.

  203. Vi är med om svåra situationer
    och det får studsa lite på oss-

  204. -och studsa ut en bit,
    så att man kan hantera det.

  205. Att behålla lugnet är alltid bra.
    Det är vi nog överens om.

  206. Det är dock lättare att säga det
    än att alltid göra det.

  207. Jag har under två år,
    nu innan, jobbat på en skola-

  208. -där jag jobbade mot förskolan-

  209. -men också mot grundskolan,
    upp till nionde årskursen.

  210. Jag erkänner villigt
    att jag aldrig varit så arg-

  211. -som när jag
    har jobbat mycket i högstadiet.

  212. För tonårsungar i flock...

  213. ...kan ha förmågan att trigga
    just de knappar som är mest känsliga.

  214. Så jag vet att jag inte alltid
    klarar att behålla lugnet.

  215. Men jag är också medveten om att de
    gånger som jag har blivit förbannad-

  216. -så har jag inte varit
    en bra pedagog.

  217. Vi är inte särskilt bra när vi
    låter våra känslor gå över styr.

  218. Det gäller att kunna känna av den
    gränsen och ta hjälp av kollegor.

  219. "Positiv och lösningsfokuserad"
    är också lätt att säga-

  220. -men det är ändå det som gäller.

  221. Att inte fastna i att älta problem,
    för det gör man ofta.

  222. Man sitter på möten och säger att man
    haft problem med Kalle hela terminen-

  223. -att det var likadant förra terminen,
    och hans storebror och föräldrar...

  224. Man kan hamna i att det bara
    går runt av problem.

  225. Det funkar inte i längden. Ibland
    får man säga: "Ja, vi har problem"-

  226. -"men nu ägnar vi resten av tiden
    åt att leta lösningar."

  227. "Åt att hitta vägar ut och fram
    och förbi detta hinder."

  228. Samarbete med föräldrarna
    är otroligt viktigt.

  229. Jag tänker att det är omöjligt
    att göra ett bra jobb-

  230. -med ett barn i behov av stöd
    utan en bra dialog med föräldrarna.

  231. Det är A och O.

  232. Har man svårigheter där är det det
    man får jobba med inom förskolan.

  233. Att hitta sätt att etablera en
    tillitsfull relation till föräldrar.

  234. Vi går vidare. De barn
    som jag pratar om är inga aliens.

  235. De är inte från rymden eller några
    särskilda barn som inte finns här.

  236. De är ju i mångt och mycket
    precis som andra barn.

  237. De har samma behov som andra barn.

  238. De behov som alla barn har är att
    få komma till förskolan och känna-

  239. -att jag går till ett ställe
    där jag känner mig trygg.

  240. Jag går till ett ställe där jag
    har koll på vad som kommer att hända.

  241. Att barnet kan förutse att i dag vet
    jag vad som kommer att ske med mig.

  242. Små barn, liksom vi alla,
    behöver förutsägbarhet.

  243. Att kunna veta och förutse
    vad som ska ske under dagen.

  244. Tillitsfulla relationer. Att känna
    tillit till personal och kompisar.

  245. Att ha kul är naturligtvis också
    något som alla behöver.

  246. Och så behöver vi två saker till
    som är så givet att säga-

  247. -men som ibland krånglar till det.

  248. Att få till fungerande kommunikation
    och hitta meningsfulla aktiviteter-

  249. -kan vara svårt när barn behöver stöd
    eller har någon funktionsnedsättning.

  250. De två områdena är kärnområden.

  251. De är de viktigaste områdena
    att få att fungera.

  252. Att hitta aktiviteter
    som barnet klarar och gillar-

  253. -och att få till en kommunikation
    till och från barnet.

  254. Sedan är det så att de barn
    som jag möter och pratar om-

  255. -är i vissa avseenden lite olika.

  256. De har ett lite annorlunda sätt
    att exempelvis förstå saker på.

  257. De här barnen är ofta mer konkreta
    än andra barn.

  258. De är mer här och nu
    och är mer bokstavliga-

  259. -det vill säga de tolkar
    det man säger väldigt bokstavligt.

  260. De är också mer visuella.

  261. De har lättare att förstå
    det de ser än det de hör.

  262. Jag kan ta ett exempel.

  263. Jag står bredvid en tjej och vi står
    böjda över ett recept. Vi ska baka.

  264. Vi står båda böjda över receptet
    och så säger jag så här till tjejen:

  265. "Nu ska vi se var vi är någonstans."

  266. Då tittar hon upp med en sådan här
    blick och säger: "Vi är i köket."

  267. Som: "Är du helt dum?"

  268. "Ja, det är vi, men nu ska vi se
    var vi är i receptet."

  269. Det är ett sådant exempel där jag
    är övertygad om att ingen här inne-

  270. -om vi hade stått så,
    hade tolkat det som flickan gjorde.

  271. Men hon tolkade språket bokstavligt-

  272. -och kunde inte utläsa av
    sammanhanget vad min fråga gällde.

  273. Ett annorlunda sätt att minnas
    är också vanligt.

  274. Jag har en hel del exempel i min bok
    som belyser det.

  275. Jag träffade till exempel
    en liten kille på förskolan, som...

  276. Man berättar att han tycker om att
    lyfta telefonluren när det ringer.

  277. Det berättar mamman. Hemma
    lyfter han alltid på telefonluren.

  278. Han säger knappt något när han
    har lyft, men lyssnar intensivt.

  279. Ibland, innan mamman hinner ta luren
    och fråga vem det är-

  280. -hör hon honom säga: "Blå."

  281. Det visar sig
    att då är det alltid pojkens farmor.

  282. Vid andra tillfällen
    säger han: "Grön."

  283. Då är det pojkens mormor som ringer.

  284. Hur hänger detta ihop?
    Varför säger han så?

  285. Det kan man inte veta
    utan mer beskrivning.

  286. Föräldrarna berättar om hans skräck-
    blandade förtjusning för dammsugare.

  287. Så fort han är i någons hus måste han
    gå husesyn och kolla överallt-

  288. -och öppna alla dörrar tills han
    hittar... Här har de dammsugaren.

  289. Han är lite rädd för slangen och
    det längst fram så han går inte nära-

  290. -men han går på avstånd och tittar
    jättenoga och kollar in dammsugaren.

  291. Där har vi själva associationen
    i det här fallet också.

  292. När han hör sin farmors röst
    tänker han direkt-

  293. -på vilken färg
    hon har på sin dammsugare.

  294. Det är lite fräckt och annorlunda,
    eller hur?

  295. Vi har också barn
    i den här gruppen som...

  296. Jag får omformulera mig.

  297. Vi har ju alla olika sätt
    att hantera våra sinnesintryck.

  298. Jag satte mig här ute
    i en massagefåtölj.

  299. Det var gudomligt skönt, tyckte jag.
    Jag kunde ha legat där hela dagen.

  300. Då tänkte jag på att om jag gick
    ut i publiken, vilket jag inte ska-

  301. -och drog löst på era ryggar,
    på var och en-

  302. -så är jag övertygad om att många,
    som jag själv, skulle göra så här.

  303. "Åh, vad skönt!" För det är så gott
    när man gör så där.

  304. Men några skulle göra så här.
    "Det kittlas jättemycket."

  305. Är ni med? När det gäller
    sinnesintryck, känsel, hörsel, syn-

  306. -är vi väldigt olika i hur vi
    hanterar och upplever dem.

  307. Så är det även med barn.
    Jag tar ett exempel.

  308. Jag tillhörde de barn som kände
    vartenda litet gruskorn i skon.

  309. Jag fick ta av skon 7 000 gånger
    och tömma den-

  310. -och mamma och pappa sa
    att det inte fanns någon sand.

  311. "Jo, det är det." Det gick inte att
    argumentera emot. Jag kände ju den.

  312. När man tog av min systers skor
    kunde man däremot hitta en strumpa-

  313. -som låg som en sådan här "knövel"
    längst fram.

  314. Det hade hon gått med
    en hel dag utan att känna något.

  315. Så olika kan man vara inom familjen.

  316. När det gäller de barn
    som väcker funderingar-

  317. -är det väldigt vanligt att de är
    extremt känsliga för vissa intryck.

  318. De kan ha svårt att hantera
    viss typ av beröring.

  319. De kan vara känsliga i munnen,
    för kläder, material och så vidare.

  320. Det här med att kommunicera är svårt.
    Det ingår i många diagnoser.

  321. Om vi talar autismspektrumtillstånd
    så ingår kommunikationssvårigheter.

  322. Även andra barn kan vara sena
    och ha svårt med kommunikation.

  323. Det är ofta vanligt att barn som är
    sena med språk och kommunikation-

  324. -mycket mer sällan
    tar initiativ till kommunikation.

  325. De startar inte kommunikationen,
    utan blir ofta de som svarar-

  326. -på er kommunikation.

  327. De kan också ha färre uttryckssätt
    än andra barn.

  328. Eller kunna vissa saker
    och inte andra.

  329. En av mina bästa lärare kring autism
    var en liten kille som hette Emil-

  330. -och var tre och ett halvt år.

  331. När vi träffades satt vi framför
    en dator och han såg på ett mönster.

  332. Och så sa han: "Åh, en sexhörning."

  333. Jag tänkte att det var
    ett avancerat ord för en 3-åring.

  334. Det var en sexhörning.
    "Den är till höger", sa han sedan.

  335. Och den var till höger. Märkligt...

  336. Han kan höger och vänster,
    alla siffror, bokstäver och färger.

  337. Han tittar ut genom fönstret
    och säger: "Där är en ladusvala."

  338. Jag vet knappt att det är en fågel.
    Han har ett gigantiskt ordförråd.

  339. Massor av ord har den här pojken.

  340. Samtidigt, lite senare,
    sitter vi vid fikabordet-

  341. -och jag ser i hans ögon att han
    väldigt gärna vill ha en kaka-

  342. -men då låter det så här:

  343. Då kommer det bara vift och skrik.
    Inga ord kommer ur munnen.

  344. Aldrig när han vill något
    kan han använda sitt språk-

  345. -utan han bara viftar och skriker.

  346. Sådana grejer gör oss förvirrade.

  347. Vi förstår inte varför han kan ibland
    och inte ibland.

  348. Då är det lätt att man säger:
    "Han kan nog om han vill."

  349. Som om det handlade om vilja.
    Jag tycker att det är konstigt.

  350. Det är märkligt att tänka att vissa
    inte vill säga "Jag vill ha en kaka".

  351. Varför skulle de inte vilja det?

  352. Hade han kunnat säga det
    hade han gjort det.

  353. Om han sitter
    och viftar och skriker så beror det-

  354. -på att någonting i det sammanhanget
    gör det svårt för honom.

  355. Annars hade han ju gjort det.
    Det blir min uppgift att klura på.

  356. Okej.

  357. Att föreställa sig, att se saker i
    huvudet och få bilder kan vara svårt.

  358. Många barn har svårt att förstå
    detta med orsak och verkan.

  359. Det vill säga att om jag gör så här
    så blir nog fröken arg-

  360. -eller att nu springer Kalle där
    och då kommer det att hända.

  361. Att kunna förflytta sig framåt
    och bakåt och växla position-

  362. -är det många barn
    som har svårt att göra.

  363. Om man inte förstår
    detta med konsekvenser-

  364. -är det meningslöst med pedagogik
    som bygger på konsekvensbemötande.

  365. Att tolka situationer.
    Man kan uppleva barn som oflexibla.

  366. De är lite egocentriska,
    för de tänker utifrån sig själva.

  367. Det gör barn normalt också. Man kan
    inte tänka på andra när man är liten.

  368. Man kan bara utgå från sig själv.
    Men vissa barn släpar efter med det.

  369. När andra barn börjar kunna ta hänsyn
    och förstå andras behov och känslor-

  370. -så är det vissa som inte gör det,
    fast de har åldern inne.

  371. Då behöver vi också förstå
    att det är det som kan ligga bakom.

  372. Det finns något som barn gör,
    eller många saker-

  373. -när de når ungefär ett års ålder-

  374. -som ligger oerhört mycket till grund
    för deras fortsatta kommunikation.

  375. Vissa barn, i synnerhet de
    som ligger inom autismspektrat-

  376. -har den här
    grundläggande svårigheten.

  377. Det handlar om att barn
    vid ett års ålder gör så här:

  378. Eller hur? De pekar,
    de tittar på er och pekar igen.

  379. Vad händer med alla er
    när jag gör så?

  380. Vad gör ni?

  381. Jo, ni tittar också, eller hur?
    Det går inte att låta bli.

  382. Jag behöver inte ens peka,
    jag kan bara ställa mig så här.

  383. Efter en stund har alla tittat åt det
    hållet och undrat vad jag tittar på.

  384. Det förstår barn vid ett års ålder:
    Gör de så får de er att göra något.

  385. De följer också er när ni pekar.

  386. Man förstår pekning och att vi har
    ett slags påverkan på varandra.

  387. En annan sak som barn gör
    är det som alla ni skulle göra-

  388. -om jag gick fram
    mot var och en av er.

  389. Jag kan inte göra det när jag filmas.
    Annars brukar jag göra det live-

  390. -för det blir så påtagligt
    att tar jag några steg närmare dig...

  391. Vad händer med dig då?
    Det vet du inte.

  392. Vi går här. - Jag tar några steg
    mot dig. Vad händer med dig?

  393. Jag går hit.
    - Vad händer? Vad gör du?

  394. Jag har gått mot tre personer som
    inte vet vad de gör. Det är typiskt.

  395. Alla tre personerna
    som jag närmade mig har...

  396. ...fäst sina ögon rakt i mina.
    Eller hur?

  397. När jag kom närmare så flög er blick
    direkt upp till mitt ansikte.

  398. Varför gör man så? Det gör
    även ettåringar. Varför gör de så?

  399. Vad är det ni letar efter?

  400. Ja, uttryck. Ni letar efter uttryck.
    Man avläser känslan, eller hur?

  401. Man avläser hur man upplever
    den som kommer mot en.

  402. Om jag kommer mot er och ser...ut så,
    får jag ofta ett leende tillbaka.

  403. Ni känner att det är en vänligt
    sinnad person och ler tillbaka.

  404. Men om människan kommer mot er
    med ett annat uttryck...

  405. Nu skrattar ni för att det blev helt
    sjukt, men om jag hade sett elak ut-

  406. -hade ni reagerat på ett annat sätt.

  407. Man läser känslan
    och även intentionen.

  408. "Varför kommer hon emot mig?
    Vad tänker hon göra?"

  409. "Varför gör hon på detta viset?"

  410. Det är det man tittar efter
    i folks ansikten.

  411. Varför gör hon på detta viset
    och hur är känslan?

  412. Det gör alla barn i ettårsåldern,
    utom de som har autism.

  413. Det är en grundläggande skillnad
    i den kommunikativa utvecklingen.

  414. Den påverkar i hög grad resten.

  415. Om jag hade ett barn med autism här
    och gjorde en sådan här galen grej...

  416. Vi får se om jag kan hålla balansen.

  417. Då kanske barnet hade tyckt att det
    var kul. Det låter ju som en häst.

  418. Barnet kanske hade stått framför mig
    och sett glatt ut.

  419. Om jag då slutar...

  420. Vi kan tänka oss ett första scenario
    med ett barn som inte har autism-

  421. -som står bredvid mig,
    och så slutar jag plötsligt.

  422. Vad kommer barnet som inte har autism
    att göra direkt när jag slutar?

  423. Direkt när jag slutar kommer barnet
    utan autism att göra så här:

  424. Titta upp på mig. Om det vill att
    jag ska fortsätta, vad gör det då?

  425. Antingen säger det "Mera",
    "En gång till", "Fortsätt!"

  426. Och om det inte kan prata
    kommer det att göra...

  427. På något vis signalera
    "Fortsätt med det där!"

  428. Barnet med autism, då? Om jag
    gör så och sedan stannar händerna.

  429. Var kommer barnet med autism
    ofta att titta?

  430. Ja, på benet och på mina händer.

  431. För händerna har slutat röra sig.
    Händerna har stannat.

  432. Vad gör ofta barn med autism
    om de vill att jag ska fortsätta?

  433. Jo, barnet tar sina händer,
    tar tag i mina händer-

  434. -och försöker manuellt
    få händerna att starta.

  435. Märker ni att det är
    en avgörande och viktig skillnad?

  436. Den handlar om grunden
    i kommunikation och märks tidigt.

  437. Därför ingår de här frågorna
    när man utreder ett barn för autism.

  438. Då ingår frågor som:
    "Pekar ditt barn någonsin på något"-

  439. -"bara för att visa dig det?"

  440. Väldigt ofta blir svaret
    att barnet inte pekar för att visa.

  441. Han pekar ibland på saker,
    men då är det för att han vill ha.

  442. Inte för att jag ska titta
    och han ska visa den för mig.

  443. Okej.

  444. Då ska vi se. Möter man ett barn som
    tycks sakna kommunikationsgrunderna-

  445. -som inte riktigt förstår
    den här grunden till att kommunicera-

  446. -då bör vi jobba med grunden.

  447. Det brukar löna sig
    att börja med det grundläggande-

  448. -i stället för att bygga något
    som ligger längre upp.

  449. Grunden till kommunikation
    handlar om att få till stunder-

  450. -då man delar positiva upplevelser
    och känner:

  451. "Vad häftigt det var
    att göra detta tillsammans."

  452. Och då man märker att vi har en
    ömsesidig påverkan på varandra.

  453. Om jag gör något mot dig så händer
    det något med dig och tvärtom.

  454. Gör du något med mig
    så händer något med mig.

  455. Den ömsesidiga påverkan
    är grunden för kommunikation.

  456. Sedan kan man också jobba
    mycket med imitationsförmågan.

  457. Det finns två sätt, eller kanske
    tusen, men två väldigt olika sätt.

  458. Ett sätt är att sätta
    ett barn framför sig och säga:

  459. "Gör så." "Gör så." "Gör så."

  460. Det tycker jag
    är en meningslös imitationsövning-

  461. -för den är helt krystad
    och tagen ur luften-

  462. -och leder inte till någonting.

  463. Det andra sättet, som jag tycker är
    mycket bättre, är att haka på barnet.

  464. Ni hakar på barnet och imiterar
    det som barnet är i gång med-

  465. -det som barnet har fokus på,
    och härmar barnet.

  466. I den stunden då barnet märker
    att ni härmar det-

  467. -så vänder man på steken
    och ser om barnet kan härma er.

  468. Då har man använt
    en naturlig situation-

  469. -barnets redan befintliga fokus,
    och det är mycket roligare.

  470. Över huvud taget bör man med barn
    jobba i naturliga situationer.

  471. Barn skrattar sällan
    när de sitter på stolar vid bord.

  472. Barn älskar att vara i rörelse. De
    gillar att krypa, hoppa och studsa.

  473. Därför bör kommunikationsträning,
    om man bedriver det-

  474. -väldigt gärna ingå
    i just sådan rörelseaktivitet.

  475. Kom ihåg att det är stor skillnad
    på att locka och att kräva.

  476. Så att man inte trillar i den fällan.
    I rummet syns en tydlig skiljelinje.

  477. I verkligheten
    är det inte lika tydligt.

  478. Om ni lyssnar på vad jag säger
    ska vi se om ni hör någon skillnad.

  479. Vaktmästaren har varit här
    och satt upp hyllor på olika höjd.

  480. Ibland sätter vi upp
    favoritleksakerna-

  481. -så att barnen inte når dem, och
    lockar dem på så vis att kommunicera.

  482. Snubbel, snubbel,
    nu gick jag över linjen.

  483. Då låter det så här:
    Vaktmästaren har varit här-

  484. -och satt upp hyllor på olika höjd.

  485. Vi brukar ta favoritleksakerna
    och sätta upp dem-

  486. -så om barnen vill ha någonting
    måste de be om det.

  487. Nu ber jag er
    att känna efter med magen.

  488. Tänk att ni har
    ert eget barn i handen.

  489. Ni har besökt två förskolor.
    Den ena uttryckte sig så där-

  490. -och den andra uttryckte sig så där.

  491. Vilken väljer ni
    att placera ert eget barn på?

  492. Eller hur?
    Säger det oss något som pedagoger?

  493. Det bör det rimligtvis göra.
    Vill man ha barn till sin förskola-

  494. -så bör man uttrycka sig så.

  495. Ni kanske inte vill ha fler barn.
    Då vet ni hur ni ska bli av med dem.

  496. Ni förstår nog att jag skojar.

  497. Vad är det som gör
    att det blir skillnad?

  498. Det är viktigt att inse det.
    Man kan tycka att jag sa samma sak.

  499. Men det gjorde jag inte riktigt.
    Jag använde lite andra ord.

  500. Det gör en skillnad i magen, och den
    är förbaskat viktig att lyssna på.

  501. Den lyssnar folk på. Det är
    ordet "måste" som jag sa där-

  502. -som gör att ni med magen känner:
    "Nej, inte det stället."

  503. "Måste" är inte förknippat
    med lust och glädje utan med krav.

  504. Och krav är inte kul.

  505. Därför är det viktigt att fundera
    på hur man formulerar sig.

  506. Börjar man prata om att kräva saker
    och om vad han måste göra-

  507. -så är vi ute i en lite farlig
    environg där vi inte bör vara.

  508. Tillbaka till att uttrycka oss i en
    positiv anda. Det gör stor skillnad.

  509. Vi ska locka fram kommunikation,
    inte kräva.

  510. Sedan är det viktigt att tänka på
    att all slags kommunikation är bra.

  511. Så att det inte blir så att viss
    kommunikation är finare och bättre.

  512. Ibland känns det som om det finns
    sådana hierarkier i folks tankar.

  513. "Bilder kan vi hålla på med, men han
    kan ju prata, så det tycker vi..."

  514. Som om det ena är lite finare
    eller bättre än det andra.

  515. Det kan vara teckenkommunikation
    kontra bildkommunikation och tvärtom.

  516. Jag ser inga sådana hierarkier.

  517. I mitt tänkande
    är alla sätt att kommunicera bra.

  518. Ju fler sätt vi kan erbjuda
    och använda med barnen-

  519. -desto fler möjligheter
    har barnen att kunna uttrycka sig.

  520. Jag förordar gärna att vi återinför
    mer teckenkommunikation i förskolan-

  521. -för det tycker jag har dött ut lite.

  522. Backar jag 20 år i tiden
    använde man det mycket mer än i dag.

  523. Jag tycker också att vi ska ha
    väldigt mycket bildkommunikation.

  524. Naturligtvis ska vi inte sluta prata,
    men vi ska ha många sätt till hands.

  525. Med dagens teknik kommer vi in på
    allt mer på pratapparater, iPads-

  526. -och alla möjliga andra...
    Så många sätt som möjligt är bra.

  527. Det är också viktigt att komma ihåg
    att barn lockas att kommunicera-

  528. -genom att de hör något kul
    runt omkring sig.

  529. Eller genom att de ser något roligt
    hända eller att någon gör något kul.

  530. Det är det som får barnet
    att vilja kommunicera.

  531. Det är helt avgörande
    vad ni gör i omgivningen.

  532. Ni lockar fram kommunikation
    med det som ni gör kring barnen.

  533. Kom också ihåg
    att lyssna på protester.

  534. Protester,
    oavsett vem som protesterar...

  535. Jag föreläser också för vuxna
    med grav utvecklingsstörning, autism-

  536. -och alla olika nivåer och åldrar.
    Oavsett vem det är som protesterar-

  537. -tänker jag att det betyder något.

  538. Man protesterar inte på grund av
    autism, en utvecklingsstörning-

  539. -eller för att man är tre år.

  540. Protesterar ett barn betyder det
    oftast: "Jag orkar inte"-

  541. -"Jag vill inte", "Jag kan inte",
    "Jag förstår inte".

  542. Samma anledningar
    som ni har att protestera.

  543. Det viktiga för oss är att försöka
    lista ut vad protesten står för.

  544. Vad är det barnet förmedlar?

  545. Ska man få till stånd lek,
    samspel och kommunikation-

  546. -med ett barn
    som har lite svårt med detta-

  547. -kan den översta rubriken
    vara väsentlig.

  548. Jag ska berätta om mitt första möte
    med ett barn med autism.

  549. Jag skulle på hembesök och träffa
    en liten kille som var fyra år.

  550. Jag kommer dit som 22-årig,
    nyutexaminerad logoped.

  551. Nyanställd på habiliteringen
    i Östersund.

  552. Jag kände mig fruktansvärt osäker.

  553. Jag hade aldrig träffat ett barn
    med autism och var livrädd.

  554. Jag kommer in, hälsar på föräldrar
    och syskon och ser den lille killen.

  555. Han syns och hörs tydligt
    för han går runt så här...

  556. Han verkar inte se att jag har kommit
    in och tar ingen notis om mig.

  557. Vid hembesök brukar föräldrarna som
    tur är fråga om man vill ha kaffe.

  558. Det är så man börjar dricka kaffe.
    Jag gjorde inte det innan dess.

  559. Jag insåg att det ger en andhämtning
    så att man kan samla kraft och tänka.

  560. Jag tackade ja och drack kaffe
    och frågade föräldrarna 7 000 saker-

  561. -så att de skulle beskriva barnet.

  562. Sedan kände man att nu har experten
    från habiliteringen kommit.

  563. Då ska ju hon göra något.

  564. Och vad ska man göra då,
    när man inte har en aning?

  565. Jag fick gå till mitt bagage av
    erfarenhet av hur man möter barn.

  566. Jag måste ju försöka
    få kontakt med pojken-

  567. -så jag reste på mig och försökte...

  568. "Stefan? Stefan? Hallå, Stefan?"

  569. Det gick inte alls. Han bara sprang
    i väg så fort jag kom i närheten.

  570. När jag fick tag i honom
    slet han sig loss.

  571. Jag tänkte: "Herregud, vad gör jag?"
    Jag kände mig helt kass.

  572. Som tur var hade jag med en väska.
    Man har det på hembesök.

  573. Jag gick och hämtade något.

  574. I väskan hade jag lagt ner
    några knoppussel.

  575. Jag tänkte att barn med autism
    ofta är bra på att pussla.

  576. Och så hade jag med mig några sugrör,
    specialsugrör får man säga-

  577. -för när man blåste i dem
    så visslade de.

  578. Det satt en visselpipa i dem.
    Jag vet inte varför men de var med.

  579. Jag tog pusslet och
    försökte fånga hans uppmärksamhet.

  580. "Stefan? Hallå? Titta!"

  581. Det gick lika illa det.
    Det fungerade inte.

  582. Så jag fick sätta mig, helt enkelt,
    på golvet i hallen på detta viset.

  583. Jag hällde ut bitarna
    och började pussla själv.

  584. Då ser jag efter ett tag att Stefan
    fortfarande går runt i huset-

  585. -men han kommer successivt närmare.

  586. Efter ett tag är han så nära att han
    sliter ifrån mig brickan och bitarna-

  587. -och sätter sig med ryggen mot mig,
    häller ut bitarna och börjar pussla.

  588. Där sitter jag
    och spanar över axeln och tänker-

  589. -att någon kontakt har vi ju inte
    fått, men materialet verkar fungera.

  590. Han visste precis var bitarna skulle
    sitta. Han satte i dem utan tvekan.

  591. Då gick jag och hämtade mina sugrör
    och gjorde så här...

  592. Ska du säga till mig?
    Jag tänkte att jag inte fick sitta.

  593. Jag hämtade mina sugrör
    och gjorde som så-

  594. -att när han tog en pusselbit
    så blåste jag.

  595. Jag såg hur han ryckte till.

  596. Han såg inte rädd ut,
    utan flinade till.

  597. Han lade i den biten och tog nästa,
    och jag blåste.

  598. Han pusslade.
    Vid nästa var han så här...

  599. Han förväntade sig att jag
    skulle blåsa, och det gjorde jag.

  600. Så höll vi på
    och så hällde han ut bitarna.

  601. Nästa vända hade jag röret i munnen.
    Han tog en bit och jag blåste inte.

  602. Jag bara satt där. Han satt kvar.

  603. Då gör han så här.

  604. Han tjongar ut med sin hand...
    på sugröret.

  605. Då blåste jag naturligtvis,
    och så höll vi på så-

  606. -tills jag inte blåste
    fast han tjongade. Jag bara satt där.

  607. Då gör han så här.

  608. En tiondels sekund vände han sig om
    och såg på mig och då blåste jag.

  609. Om vi tänker oss detta som en film
    som vi spolar fram tjugo minuter-

  610. -så har han helt självt vänt på sig.

  611. Han tar en pusselbit, tittar på mig,
    jag blåser och han pusslar.

  612. Han tar nästa, ser förväntansfullt
    på mig, jag blåser och han pusslar.

  613. Då kände jag att något slags kontakt
    fick vi i alla fall.

  614. Efteråt, ganska många år efteråt...

  615. Det är otroligt
    vad man är korkad ibland.

  616. Efter många år läste jag denna mening
    och insåg att det var det jag gjorde.

  617. Jag skapade en lekrutin
    där jag följde barnets initiativ.

  618. Jag gick in i det som barnet gjorde
    och blev delaktig i aktiviteten.

  619. Det är ett väldigt bra sätt
    att jobba, har jag märkt efter det.

  620. Ett väldigt bra sätt att närma sig
    ett barn med de här svårigheterna.

  621. Intresse är grunden för lärande,
    brukar man säga. Håller ni med?

  622. Det är en idiotfråga, för vem
    skulle säga att de inte håller med?

  623. Det är klart att man svarar ja.
    Intresse är viktigt.

  624. Om man tänker så får man fundera på
    vad som väcker intresse.

  625. Vad har vi att bolla med?

  626. Jag har försökt göra det,
    och tänker att det är de här sakerna.

  627. För det första
    är det sinnesupplevelser.

  628. Förut pratade vi
    om sinnesupplevelser på minussidan.

  629. Vi sa att barn kan ha svårt att tolka
    och hantera vissa sinnesintryck.

  630. Det är minussidan med sinnesintryck,
    men om vi vänder där-

  631. -så hamnar vi på plussidan.

  632. Det vill säga: Alla vi människor
    njuter, fascineras och intresseras-

  633. -av olika sinnesintryck, eller hur?

  634. Tänk er att lägga er i massagestolen.
    Underbart! Det är sinnesintryck.

  635. Tänk er fikat efteråt.
    Någon god kaka och gott kaffe.

  636. Det är sinnesintryck.
    Tänk er att komma hem.

  637. Ni kanske lyssnar på musik i bilen.
    Det är sinnesintryck.

  638. Vi har alla intryck som vi fascineras
    och njuter av, liksom barnen.

  639. De har olika sinnesintryck som de
    fascineras av, njuter av och älskar.

  640. Där har vi en källa till intresse
    som vi behöver kartlägga.

  641. Sedan gillar vi även det som vi kan.

  642. Det vi behärskar, har gjort förut
    och känner igen gör vi gärna igen.

  643. Det är sällan man älskar att spela
    golf om man inte kan spela golf.

  644. Det hänger ihop. En hobby är mycket
    att göra det man redan har gjort-

  645. -och det man redan behärskar och kan.

  646. En ettåring som hittar lampknappen
    trycker på den sju miljarder gånger-

  647. -för att den kan göra det och förstår
    vad som händer. Det är förutsägbart.

  648. 3-, 4- eller 5-åringen vill se
    samma videofilm varenda kväll.

  649. För man vet exakt när
    strutsen kommer att svälja klockan-

  650. -och det är jättekul att man vet
    precis vad som kommer att ske.

  651. Eller hur? Det är också en källa.
    Så barn måste få göra det de kan.

  652. Det de redan är bra på och behärskar.
    Det vill barn gärna göra igen.

  653. Men om man bara gör det som man har
    gjort förut blir det lite trist.

  654. Så här och var behöver det också
    hända något som är lite nytt.

  655. Det blir en liten förändring och
    man hamnar i ett slags förvåning.

  656. Det kan man härleda till affektteori.

  657. Vi har alla en uppsättning
    affekter eller känslor.

  658. De är nödvändiga för oss och har
    alltid behövts för vår evolution.

  659. Vissa av känslorna
    betecknas som negativa känslor.

  660. Dit hör oro, rädsla,
    avsmak och avsky och så.

  661. Och så har vi positiva känslor,
    som glädje-

  662. -och så har vi en känsla i mitten
    som heter förvåning.

  663. Den brukar man beteckna som neutral.

  664. Varför? För att känslan förvåning
    har en väldig förmåga att kunna...

  665. ...glida in där.

  666. Men den kan också, om den blir för
    stor och svår, gå åt andra hållet.

  667. Jag ska ge två korta skådespelar-
    insatser för att illustrera detta.

  668. Är ni med nu? Här kommer den första.

  669. Nämen...

  670. Wow!

  671. Slut. Såg ni något?

  672. Vad såg ni?

  673. En nyckelpiga.
    Någon sa en fluga. Fjäril...

  674. Det är kul att ni ser nyckelpigor och
    fjärilar när jag håller upp fingret.

  675. Varför kan ni det?
    För att ni har två färdigheter.

  676. Ni har både förmågan till inre
    föreställningar och erfarenheter.

  677. De två gör att ni kan föreställa er
    sådana saker.

  678. Hörde ni hur det gick känslomässigt
    från "Nämen", förvåningen-

  679. -till "Wow", som är fascinationen?

  680. Om ni tänker efter
    har ni varit med om det tusen gånger.

  681. Att ni har gått fram till ett barn
    med något i handen-

  682. -och bett barnet att känna på det.

  683. "Känn vad det är." Barnet
    är lite skeptiskt, och sedan...

  684. "Åh, så mjukt och gott det var."
    Eller: "Lyssna på den här."

  685. Barnet är lite tveksamt,
    och sedan bara...

  686. Jättehäftigt! Det är så givet
    att det ofta är på det viset.

  687. Man blir förvånad och sedan
    leder det in i positiv riktning.

  688. En liten illustration av hur det kan
    kännas om det går åt andra hållet.

  689. Där gick det åt andra hållet.
    Där blev förvåningen förvirring.

  690. Förvirring leder till oro,
    som leder till rädsla.

  691. Är man riktigt rädd och någon
    tar i en eller säger något...

  692. ...är det väldigt lätt
    att näven flyger ut.

  693. Varför är det så?

  694. Känslomässigt ligger rädsla och ilska
    väldigt nära varandra.

  695. Det är väldigt lätt att det slår över
    i det andra uttrycket.

  696. Det klassiska exemplet på detta...

  697. Jag står i Varberg,
    jag bor i närheten.

  698. Där finns en park
    som vetter mot vattnet.

  699. Där står jag med Gunnar,
    min son som då är två år.

  700. Jag möter en person
    som jag börjar prata med.

  701. Helt plötsligt frågar en tant om det
    är min son som springer där borta.

  702. Jag tittar. Han har
    tagit sig ur selen och vagnen-

  703. -och är på väg
    i full sula mot vattnet.

  704. Jag kastade allt och sprang efter
    honom. Hur låter man då som förälder?

  705. Som om man vore skitförbannad.

  706. Men det är inte ilska som jag
    har känt, utan jättestor rädsla.

  707. Men i slutfasen vänder det över.

  708. Det är det väsentligt
    att vi tänker på.

  709. Det är en bisats,
    men den kan vara användbar.

  710. För ibland när man möter
    en person som är arg-

  711. -kan man tjäna på att tänka
    att det bakom detta ilskna uttryck-

  712. -egentligen ligger en stor rädsla,
    förvirring eller frustration.

  713. Jag tänker det med barn och arga
    föräldrar som man ibland talar med.

  714. Ibland är det viktigt att tänka så.

  715. För mitt bemötande blir olika om jag
    tolkar en person som arg eller rädd.

  716. Det är stor skillnad. Nu ska vi se.
    Det var en lite utvikning.

  717. Jag ville säga är att förändringar
    är bra om de är lagom stora.

  718. Då är det perfekt. Sedan gillar vi
    det som andra gör något med.

  719. Tänk er att ni är på utflykt
    och har med er-

  720. -en massa Ikea-kassar med lastbilar,
    grävmaskiner, hinkar och spadar.

  721. Ni kommer till parken. Oskar är alert
    och tar en av grävmaskinerna.

  722. Han börjar köra. Han lastar grus,
    gör vägar och den far omkring.

  723. Efter en stund
    drar Pelle i samma lastbil.

  724. Det blir en konflikt
    om vem som ska ha den.

  725. Ni försöker medla och säga till Pelle
    att det finns en likadan grävmaskin.

  726. "Du kan ta den i stället."
    "Nej, jag vill ha den här!"

  727. Varför fungerar det så med barn?

  728. Det är för att barn är mycket mer
    konkreta i sitt sätt att tänka.

  729. Den grävmaskinen som Oskar kör med
    kan gräva och lasta grus.

  730. Den låter hur häftigt som helst.

  731. Den som ligger där är ju helt död.
    Den gör ju ingenting.

  732. Man vill inte ha en sådan tråkig.

  733. Förstår ni? Det är så barn tänker
    när de är små, helt enkelt.

  734. Vad betyder det för oss pedagoger?

  735. Jo, att har man ett barn
    som har svårt att föreställa sig-

  736. -svårt att komma på
    vad de ska leka med-

  737. -så kan man inte som pedagog
    stå bredvid och tänka:

  738. "Men gör någonting. Hitta på något."

  739. Man måste förstå att barnet
    behöver någon som drar i gång.

  740. Vi behöver få i gång aktiviteter,
    starta lekar, få i gång andra barn.

  741. Då kan lilla Stina titta på
    och känna efter.

  742. "Det kanske var roligt.
    Jag kanske vill vara med."

  743. Och så gillar vi
    att göra likadant som andra.

  744. Stå där och skrika och gapa
    och hoppa och studsa.

  745. Här vågar man inte skrika ett lag.
    På mindre orter kan man göra det-

  746. -men här kan man riskera...
    Det ger jag mig inte på.

  747. Det där kan vi gilla, vi vuxna.

  748. Andra gör inte det.
    Jag är sällan på matcher.

  749. Men att sjunga i kör
    kan vara en sådan häftig känsla.

  750. Att göra likadant som andra
    är häftigt.

  751. Med barn kan det handla om att banka
    på en trumma med ett annat barn.

  752. Man ser på dem...
    Vad fräckt detta är!

  753. Att uppleva att någon gör likadant
    som man själv.

  754. Om vi ska jobba med intresse är det
    de här sakerna vi kan utgå från.

  755. Sedan är det det här
    med sociala aktiviteter.

  756. Jag brukar se den här bilden
    som en checklista.

  757. Sociala aktiviteter är så fort
    man gör något med någon annan.

  758. Då kan man tänka att för barn
    som har svårigheter på olika sätt-

  759. -brukar det vara relativt lätt med
    vissa saker och svårt med andra.

  760. Om jag tar några exempel så är det så
    att om aktiviteten är strukturerad-

  761. -och det framgår vem som leder den
    och vem som ska göra vad-

  762. -så är det mycket lättare
    än om det är ostrukturerat.

  763. Det mest ostrukturerade på förskolan
    är faktiskt fri lek. Inne eller ute.

  764. I fri lek finns det inget manus
    att hålla sig till.

  765. Där är det upp till var och en
    att ta sin roll, att hitta på-

  766. -att skapa sig en idé och göra något.

  767. Det är väldigt svårt för vissa barn
    med den fria leken.

  768. Om barnet självt
    får en större förutsägbarhet-

  769. -när det gäller vad det går ut på,
    vad jag förväntas göra-

  770. -hur jag börjar,
    fortsätter och slutar...

  771. Om det blir tydligare så blir det
    lättare för barnet att delta.

  772. Får man varsin uppsättning
    av materialet är det också lättare-

  773. -än om man måste dela material.

  774. Om alla får sin bytta med legobitar
    kan det vara lättare att bygga lego-

  775. -än om man ska ha den här stora
    gemensamma lådan med legobitar.

  776. Får alla en pensel, färg och papper
    är det lättare än om man delar färg.

  777. Varför är det så?
    För att så fort man delar med sig-

  778. -kommer vi in
    på detta med turtagning.

  779. Turtagning innebär alltid väntan,
    och att vänta är väldigt svårt.

  780. Det är både svårt och tråkigt.

  781. Svåra och tråkiga saker är inget
    som vi vill att våra barn ska göra.

  782. Så ingår det turtagning
    i en aktivitet-

  783. -så blir nästa faktor väldigt viktig:
    Hur många ingår i aktiviteten?

  784. Om bara Pelle och Oskar ska turas om
    är det en ganska kort väntan för dem.

  785. Men är det tio barn som före mig
    ska berätta vad de gjort i helgen-

  786. -så är det en evighetslång väntan.

  787. Jättesvårt.

  788. Antalet personer är viktigt.

  789. Hur mycket krav
    ställs på att förstå språk?

  790. Ger ni genomgångar
    av vad som ska göras bara med munnen?

  791. Eller demonstrerar ni?
    Ritar ni upp? Har ni tagit bilder?

  792. Ju mer andra sätt som ni förklarar på
    desto lättare är det för barnet-

  793. -som har svårt att ta in
    och minnas språket.

  794. Jag tänkte prata om vilka svåra
    situationer som finns för barn-

  795. -som har de här svårigheterna
    som jag är ute efter-

  796. -under en förskoledag.

  797. Vi börjar från början, med starten,
    som kan vara väldigt svår.

  798. Att kliva in på förskolan är svårt
    för många och för vissa extra svårt.

  799. Då kan man tänka att för det barnet
    började det inte där.

  800. Det började med att barnet vaknade.

  801. Där är redan en källa till problem.
    Många barn med dessa svårigheter-

  802. -sover väldigt dåligt
    eller väldigt annorlunda.

  803. Barnet kan ha varit vaket halva
    natten, ha vaknat klockan två-

  804. -eller somnat klockan två
    och är jättetrött när det väcks.

  805. Redan där har vi en del trassel.
    Sedan ska det in på toaletten.

  806. Detta med kiss och bajs och blöjor
    kan vara ett stort kapitel för sig.

  807. kläder, som jag har pratat om,
    kan vara väldigt problematiskt.

  808. Man kan ha bytt strumpor sju gånger
    innan man hittat ett bra strumppar.

  809. Man ska äta något. Ätandet är en stor
    källa till problematik för många.

  810. Många barn tål inte vissa smaker,
    konsistenser-

  811. -och pillar och petar
    och trasslar med maten.

  812. Sedan ska det borstas tänder. Det är
    ett känsligt område för många barn.

  813. Och så ska det på mer kläder,
    ytterkläder och stövlar och allt det.

  814. Och ut, en massa intryck på vägen,
    bil, tunnelbana, tåg, buss-

  815. -eller vad man nu far i väg med.
    Sedan kommer man till förskolan.

  816. Det har hänt en hel del redan innan.
    Det är viktigt att komma ihåg.

  817. Men kan man hitta strategier
    för att komma in på ett bra sätt-

  818. -och underlätta för barn och förälder
    och vara flexibel i mottagandet-

  819. -kan det vara väldigt bra.

  820. En annan sak som kan vara svår
    är naturligtvis samlingen.

  821. Jag föreläste
    för nittio förskolechefer i höstas.

  822. Jag sa: "Ni som har ansvar
    för kvaliteten ska få ett tips"-

  823. -"på hur ni kan kolla den
    snabbt och enkelt."

  824. "Var med på en samling
    med block och penna."

  825. "Sätt er ner och skriv ned
    alla tillsägelser som ni hör."

  826. "Har ni sedan en lista
    med ett fåtal tillsägelser"-

  827. -"så har samlingen varit bra
    och ni kan berömma personalen."

  828. "Jag är stolt och nöjd med arbetet."

  829. "Men får ni en halv A4
    med tillsägelser eller mer"-

  830. -"så bör ni ta ett samtal med gruppen
    och säga att det inte är bra."

  831. "Det här måste ni göra om.
    Så kan vi inte ha det."

  832. Så här kan det nämligen låta ibland,
    och jag överdriver inte.

  833. Kom nu, alla barn. Sätt er på era
    prickar. - Är det din prick? Nej.

  834. Du sitter inte där. Det är din plats.
    - Inga fötter under mattan.

  835. Backa, backa. Nej.
    - Lägg bort... Pilla inte på den nu.

  836. Nu ska inte du störa henne.
    Vi väntar... - Var är Oskar?

  837. Nu sitter vi här och väntar
    på allihopa.

  838. Så kan det låta,
    och jag överdriver tyvärr inte.

  839. Det är inte bra. Inget barn lär sig
    något under sådana stunder.

  840. Det är bara plågsamt.
    Är det så måste ni göra något.

  841. Det går att göra massvis för att
    göra samlingen kul och meningsfull.

  842. Så fort man gör något begripligt och
    roligt har man barns uppmärksamhet.

  843. Det absolut enklaste
    är att plocka upp något konkret-

  844. -och göra något med en sak,
    eller att göra något med er kropp.

  845. Så fort ni gör något konkret får man
    barnens blickar och uppmärksamhet.

  846. Försöker man tjöta dem
    till tystnad och stillasittande-

  847. -kan man få hålla på i evig tid.
    Det är fruktansvärt tråkigt.

  848. Det ska vi inte göra.

  849. En annan sak som kan vara trasslig
    är det här med att välja.

  850. Jag kan berätta en episod
    om min egen son.

  851. Vi backar tillbaka några år i tiden.

  852. När han var runt tre år
    kunde det låta så här.

  853. Min son så klart blivit som han är
    för att han har de föräldrar han har.

  854. Eller hur? Det brukar personal säga
    om föräldrar, som om det vore...

  855. "Föräldrarna är likadana."
    Som om det vore konstigt.

  856. Det finns en stor ärftlighet. Man får
    ofta barn som är lika en själv.

  857. Det är bara att konstatera. Min son
    har ärvt en del saker från sin far...

  858. ...som trasslar till livet,
    tycker jag.

  859. Det har med frukosten att göra.

  860. När jag vaknar är jag jättehungrig
    och vill ha frukost direkt.

  861. Jag äter alltid samma sak:
    En dubbelmacka med ost och skinka-

  862. -och ett glas svartvinbärs-Proviva.
    Alltid. Måndag till söndag. Lätt.

  863. Min man är inte alls hungrig.
    Han väntar gärna i två timmar-

  864. -och sedan kanske äta,
    och då ska det vara variation.

  865. Det ska hållas på och joxas. Det
    tycker jag är omständigt och onödigt.

  866. Gunnar har ärvt det av sin far.

  867. Han är inte hungrig
    och han vill ha variation.

  868. Om vi går tillbaka tre år i tiden
    kunde det låta så här på morgonen:

  869. "Gunnar, nu måste du äta.
    Vi ska till förskolan snart."

  870. "Jag vill inte ha nåt."

  871. "Du måste äta nåt för att
    orka leka med de andra barnen."

  872. "Vill du ha en smörgås?"
    "Nej!"

  873. "Vill du ha gröt, då?"
    "Nej!"

  874. "Men yoghurt, då?"
    "Nej!"

  875. "Vad vill du ha, då?
    Du måste ta någonting!"

  876. Så blev det hos oss.

  877. Så kan det bli.

  878. Så höll vi på ett tag, tills jag
    drabbades av en sådan här...

  879. Ulrika Aspeflo, har inte du jobbat
    inom en viss nisch i 25 års tid?

  880. Som kanske kunde hjälpa dig
    i detta läget?

  881. Det kom jag på. Det tog lite tid.

  882. Det är olika saker att vara pedagog
    och förälder. Det ska vi komma ihåg.

  883. Då plastade jag in varenda sak
    som vi hade att erbjuda.

  884. Jag tog hönökakan, klippte en bit av
    påsen och in i lamineringsapparaten.

  885. All-Bran-paketet... Jag gjorde bilder
    på allt som fanns att äta.

  886. Jag satte dem på en flanellograftavla
    som jag råkade ha hemma.

  887. Och så gick jag till Gunnar och sa:
    "Vad vill du ha att äta?"

  888. Han tittade i två sekunder och sa:
    "Jag vill ha det och det."

  889. Inte ett jäkla tjafs.
    Det är helt magiskt, tänkte jag.

  890. Det är det andra knäppa. För jag har
    i 25 år trott på vad jag har sagt.

  891. Jag har alltid sagt
    att visuell kommunikation funkar.

  892. Ändå tänkte jag:
    "Det är inte klokt! Det är magiskt!"

  893. Det var mycket lättare att välja när
    han såg alternativen utanför huvudet.

  894. Det är en bra tanke.
    Vill man att barn ska välja-

  895. -låt dem se alternativen.
    Låt dem inte tänka dem i huvudet.

  896. Det är mycket svårare.

  897. Nu går vi över till den här bilden.

  898. Att stötta barn i svåra situationer
    är vårt uppdrag.

  899. Jag ska berätta en episod.

  900. Jag är på en förskola
    med fyra avdelningar.

  901. Vi har en liten Axel.

  902. Det vill säga en kille som personalen
    och jag upprepade gånger har sett-

  903. -nypa till, knuffa omkull,
    eller slå till något annat barn.

  904. Alla barnen är ute.
    Det är fri lek på gården.

  905. Jag ser tiotalet barn som drar i gång
    en viss lek som barn tycker är rolig.

  906. Nämligen "jage".
    Vet ni vad det går ut på?

  907. Ett barn springer i förväg
    och de andra jagar honom eller henne.

  908. Det är en kul lek, men inte så
    stillsam. Den är affekthöjande.

  909. Det blir...
    Det skriks och knuffas och trängs.

  910. Det är exalterad stämning.

  911. Då känner jag att jag går i gång.

  912. Alarmet sätts i gång för mig.
    När jag ser Axel i den situationen-

  913. -tänker jag
    att detta slutar inte väl.

  914. För det är just
    i sådana exalterade situationer-

  915. -som näven tenderar att flyga ut.

  916. När jag ser en "danger situation"
    tittar jag inte bara på-

  917. -och tänker att det snart skiter sig,
    utan jag känner att jag bör agera.

  918. Så jag börjar kuta med.

  919. Springer omkring där
    för att kunna vara det där lilla...

  920. Att man plötsligt råkar vara emellan.

  921. Så. Som en mänsklig sköld.

  922. Men jag orkar inte.
    Jag är för otränad.

  923. Dessutom löser jag inga problem
    i längden.

  924. Jag känner att det behövs
    något annat, så jag börjar ropa:

  925. "Vatten! Vi måste ha vätskepaus!"

  926. Som tur är får jag med mig
    några av killarna.

  927. De ropar också:
    "Vi måste dricka vatten!"

  928. Alla sätter sig på bänkarna
    och dricker vatten-

  929. -och det är då luften går ur.

  930. Stämningen går ner i varv och det
    är då man har chansen att göra något.

  931. Jag ser att Axel sitter där och
    går till hans kompisar och säger:

  932. "Vet ni, jag har en boll som jag
    tänkte gå och trixa med där borta."

  933. "Vill någon hänga med?"

  934. Ser man ut så och pratar med den
    rösten med barn säger de: "Ja!"

  935. Det är väldigt lätt. Jag får med mig
    fyra och splittrar gruppen.

  936. Jag får med mig dem och får ju hitta
    på något. Det var säkert inte så kul.

  937. Samtidigt går min kollega fram till
    Axel och säger: "Jag ska visa något."

  938. Hon kan obemärkt ta i väg honom och
    hjälpa honom till en annan sorts lek-

  939. -som han klarar mycket bättre.

  940. Då tänker jag att vi aldrig
    hade lyckats med det på egen hand.

  941. Jag hade inte fixat det ensam.
    Orsaken till att vi kunde lösa det-

  942. -var att hon och jag
    såg situationen på samma sätt.

  943. Båda två tänkte:
    "Danger, danger, danger".

  944. Vi ville göra något samtidigt
    och hjälptes åt att lösa det.

  945. Så måste man göra. Man måste ha ett
    gemensamt synsätt på saker och ting-

  946. -och hjälpas åt, för ingen
    löser svåra situationer själv.

  947. Det är viktigt att komma ihåg.

  948. Det är också viktigt att komma ihåg
    att det inte alltid är Axel-

  949. -med eller utan diagnos,
    som ställer till det.

  950. Det kan mycket väl vara det barn
    som aldrig kommer att få en diagnos-

  951. -och som vet exakt vad han ska göra
    för att få i gång Axel.

  952. De som har den förmågan att trigga
    i gång är viktiga att ha koll på.

  953. De behöver meningsfulla aktiviteter.

  954. Är de i meningsfull aktivitet är det
    lättare för Axel att fungera i grupp.

  955. Jag säger inte det
    för att de barnen är onda.

  956. De är barn,
    och barn gör sådana här saker.

  957. Vi måste se och förebygga.

  958. Att avleda och förebygga...
    Vi måste komma in före.

  959. Det är redan för sent om ett barn har
    blivit slaget. Då är vi för sent ute.

  960. Vi måste in före
    för att få positiva cirklar.

  961. Kuddkrig kan vara kul, men efter
    fem minuter brukar det sluta i gråt.

  962. Det är en viktig aspekt.
    Vissa lekar fungerar en stund.

  963. Då måste vi ha koll på att det har
    hållit på så länge att vi får gå in-

  964. -och guida barnen in i en annan
    aktivitet, för annars skiter det sig.

  965. Det vill vi inte.

  966. Då ska vi se. Ser man på faktorer
    som man kan använda sig av-

  967. -om man har en grupp eller barn
    som väcker funderingar-

  968. -är det de här sakerna.
    Vi har de lokaler vi har.

  969. De kan ändras med små medel,
    i alla fall till viss del.

  970. Man kan flytta möblerna,
    ställa bokhyllan på ett annat sätt.

  971. Man kan öppna upp,
    stänga till, skärma av.

  972. Vända och vrida,
    flytta leksaker till olika hörn.

  973. Det finns alltid saker att göra
    i miljön och det måste man jobba med.

  974. För det kostar väldigt lite.

  975. Vi har material och läromedel,
    som vi kan fundera över.

  976. Har vi det vi behöver?
    Ska vi ha annat? Hur kan vi fixa det?

  977. Vi har resurser,
    som man alltid vill ha mer av.

  978. Men det hjälper inte med bara fler
    människor. De måste ha rätt tänk.

  979. Ibland kan man få tre nya
    och så blir det värre än innan-

  980. -om det är fel tankar
    i deras huvuden, om ni förstår.

  981. Det hänger ihop
    med kunskap och förståelse.

  982. Man måste ha kunskap, rätt förståelse
    och rätt bemötande.

  983. Som sagt: Ett prestigelöst samarbete
    är A och O i arbetet med dessa barn.

  984. Man måste kunna våga be om hjälp
    och ta emot den hjälp som erbjuds-

  985. -och inte tänka att man måste
    klara det själv, för det gör ingen.

  986. Det här är fina ord, men det är det
    som krävs av pedagoger.

  987. Man måste ha kunskap, empati,
    kunna sätta sig in och förstå barn.

  988. Man måste ha självinsikt. Vem är jag
    och varför reagerar jag som jag gör?

  989. Varför har jag de åsikter jag har?
    Nyfikenhet behöver man ha.

  990. Man måste ha fantasi för att hitta
    de här tokiga lösningarna-

  991. -som ibland kan vända på allt.

  992. Våga spåna fritt
    och vara lite galen i tanken.

  993. Ofta landar man i något bra.

  994. Och som sagt:
    En viss ödmjukhet skadar inte heller.

  995. Lite sammanfattning för er...

  996. Vi har nog sagt allt detta, så jag
    hoppar vidare eftersom tiden är slut.

  997. Jag avslutar med denna bilden.
    Glädje. Glöm inte bort det.

  998. Det är viktigt. Man vill att barn
    ska skratta och vara nöjda.

  999. Vi måste skratta åt oss själva och
    inte ta oss själva på blodigt allvar.

  1000. Man måste kunna tänka:
    "Shit, vad korkad jag var nu."

  1001. "Men det får jag överleva."

  1002. Humor och skratt är viktigt.

  1003. Där tänker jag faktiskt avsluta.

  1004. Jag tackar för mig. Har någon
    en fråga? Då behöver vi en mikrofon.

  1005. Allt är totalt solklart, så vi
    nöjer oss med det. Tack så mycket!

  1006. Textning: Anna Sörmark
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Barn som väcker funderingar

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

På varje förskoleavdelning och i varje klass finns det barn som kräver mer och som inte reagerar som majoriteten. Vilka barn handlar det om och vilka signaler sänder de ut? Hur skall vi som pedagoger förstå och tolka det vi upplever, och hur skall vi lyckas få dessa barn att fungera väl i barngruppen? Logopeden och författaren Ulrika Aspeflo ger konkreta exempel på hur man kan arbeta med de här barnen så att de också får en chans nå de uppsatta målen för lärande och utveckling. Inspelat den 18 april 2012 på Stockholmsmässan i Älvsjö. Arrangör: Sefif utveckling.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Förskolepedagogik, Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Ämnesord:
Barn med autism, Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, Elever med särskilda behov, Förskolan, Förskolebarn, Förskolepedagogik, Pedagogik, Pedagogisk metodik, Personer med psykisk funktionsnedsättning, Undervisning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Se barnet i förskolan

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Se barnet i förskolan

Hissad och dissad

Barn som leker tillsammans är involverade i ett relationsarbete där de är såväl positiva och uppmuntrande som kränkande och avvisande. Psykologen och förskolekonsulten Margareta Öhman pekar på vikten av att förskolepedagoger ser och reagerar på kränkningar som sker mellan barnen.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Se barnet i förskolan

Barn som väcker funderingar

På varje förskoleavdelning och i varje klass finns det barn som kräver mer och som inte reagerar som majoriteten. Logopeden Ulrika Aspeflo ger exempel på hur man kan arbeta med de här barnen så att de också får en chans nå de uppsatta målen för lärande och utveckling.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Access
Längd:
TittaUR Samtiden - Se barnet i förskolan

Pedagogisk dokumentation

Ylva Telégin, pedagogisk ledare för sex förskolor, berättar om pedagogisk dokumentation. Hon menar att det är viktigt att alla våra sinnen är aktiva för att vi skall få en så rik bild av livet som möjligt, och sinnesintryck är viktigt att börja träna vid tidig ålder.

Produktionsår:
2012
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Entreprenöriellt lärande 2015

Utmaningsbaserat och entreprenöriellt lärande

Cecilia Christersson, vikarierande rektor, berättar om Malmö högskola och arbetet för att studenter ska vara rustade för ett livlångt lärande och ett föränderligt samhälle. Vad innebär utmaningsbaserat eller entreprenöriellt lärande? Hon redogör för uppdraget för högre utbildning enligt FN och EU, men också vilken som är Malmö högskolas strategi. Inspelat den 19 oktober 2015 i Orkanen på Malmö högskola. Arrangör: Malmö högskola.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - Kina

Skola i förändring

I Pisa-testet, som mäter kunskapsnivån hos 15-åringar runt om i världen, ligger kinesiska elitskolor i topp. Men nu börjar den hårt resultatinriktade pluggskolan ifrågasättas. Kinas senaste skolreform innebär att den traditionella katederundervisningen ska förändras och eleverna ska diskutera och samarbeta mer. En av förebilderna är den svenska skolan.

Fråga oss