Titta

Mullvadens nos

Mullvadens nosDela
  1. Mullvaden och råttan är vänner.

  2. De träffades en vårdag när mullvaden
    gick ner till floden.

  3. Han hade lämnat sitt hem
    djupt nere under jorden-

  4. -för han tyckte att vårstädningen
    var så väldigt tråkig.

  5. Råttan, eller Råttis
    som hans vänner kallar honom-

  6. -och mullvaden
    tillbringade dagen tillsammans.

  7. När dagen var slut frågade råttan om
    mullvaden ville stanna över sommaren.

  8. Det gjorde mullvaden, hela sommaren.

  9. När vi träffar mullvaden och råttan nu
    är det vinter.

  10. De är på väg hem till råttans hus
    vid floden efter en lång dag ute.

  11. Det börjar bli sent,
    och det är frost i luften.

  12. Plötsligt upptäckte de en liten stig-

  13. -och de kunde känna den där speciella
    signalen som alla djur har inom sig.

  14. Den som säger: "Ja, helt rätt.
    Den här stigen leder hemåt."

  15. "Det ser ut som om vi kommer till en
    by", sa Mullvad när stigen blev väg.

  16. Djuren tyckte inte så mycket om byar.

  17. "Ingen fara", sa Råttan. "Den här tiden
    på året är alla inomhus."

  18. "De sitter runt brasan. Män, kvinnor,
    barn, hundar, katter, allihop."

  19. "Vi kan nog gå här utan problem, och vi
    kan titta på dem genom fönstren"-

  20. -"för att se vad de håller på med."

  21. Det var nästan mörkt
    när de kom fram till byn.

  22. De gick med mjuka steg
    över ett tunt lager snö.

  23. Överallt fanns människor
    i de små husen.

  24. De satt runt sina bord, drack te
    och pratade och skrattade.

  25. Fönstren var som små teatrar.

  26. När Råtta och Mullvad flyttade sig från
    den ena teatern till den andra-

  27. -kunde de se en katt bli klappad,
    ett sömnigt barn som skulle nattas-

  28. -och en trött gammal man
    som knackade sin pipa mot ett vedträ.

  29. Men en kylig vind väckte dem
    som ur en dröm-

  30. -och nu kände de att deras tår
    var frusna och benen trötta.

  31. Det var lång väg hem.

  32. De tassade på under tystnad.

  33. Råtta ledde
    med blicken fäst på vägen-

  34. -så inte märkte han när nåt högg till i
    Mullvad som en elektrisk stöt.

  35. Det var en sån där osynlig signal
    som bara djur kan märka.

  36. En kallelse från långt, långt borta, och
    den nådde Mullvad där i mörkret.

  37. Den fick honom att darra.

  38. Det var som att det var bekant, men han
    kunde inte förstå vad det var.

  39. Han stannade. Hans nos vädrade.
    Vad var det?

  40. Men så kände han det igen,
    och nu kom han ihåg!

  41. Hem, det var vad det betydde.

  42. De där osynliga signalerna
    drog honom åt ett enda håll: Hem.

  43. De måste vara ganska nära
    hans gamla hem djupt under jorden.

  44. Det som han lämnade den där vårdagen för
    så längesen.

  45. Han visste vad han måste göra.
    Han måste bege sig hemåt.

  46. "Råttis, min vän!" ropade han. "Stanna!"

  47. "Nej, kom nu, Mullvad",
    svarade Råtta långt där framme.

  48. "Snälla stanna, Råttis!
    Det är mitt hem, mitt gamla hem!"

  49. "Jag har just känt doften, och det
    är nära, riktigt nära faktiskt."

  50. "Jag måste dit nu, jag måste.
    Stanna, Råttis. Snälla."

  51. Råtta var för långt bort
    för att kunna höra nåt.

  52. "Mulle, vi måste skynda oss.
    Det är sent, och snön är på väg."

  53. Så traskade han vidare
    utan att lyssna på Mullvad.

  54. Stackars Mullvad stod där ensam kvar på
    vägen-

  55. -och där inne i honom började en stor
    snyftning att röra på sig uppåt.

  56. Inte för ett ögonblick kunde Mullvad
    drömma om att lämna sin vän-

  57. -för sitt gamla hem, men så kunde han
    känna signalerna hemifrån.

  58. De omslöt honom och växte sig starkare
    och starkare.

  59. Vad skulle han göra?
    Mullvads hjärta höll på att brista.

  60. Men så vände han i riktning mot Råtta
    för att försöka hinna i fatt.

  61. Så kom han i fatt Råtta
    som inte hade förstått nånting-

  62. -utan pratade på om vad de skulle göra
    när de kom hem-

  63. -om hur trevligt och varmt
    det skulle vara med en brasa.

  64. Han märkte aldrig sin väns tystnad.

  65. Men till sist, när de hade kommit
    en bra bit, stannade råttan och sa:

  66. "Min kära, gamla mullvad.
    Du verkar ju dödstrött."

  67. "Ska vi ta och sitta ner här
    en stund och vila?"

  68. Mullvad försökte behärska sig-

  69. -för han kände
    att snyftningen var på väg.

  70. Uppåt, uppåt tvingade den sig, och så
    kom det en ny snyftning och en till-

  71. -och ännu fler tills han inte kunde
    hålla emot längre utan började gråta.

  72. Nu var ju allting för sent.
    Han hade förlorat nånting.

  73. Nåt som han aldrig ens hade hittat.

  74. "Vad är det, min vän?" frågade Råtta.

  75. Det var svårt för Mullvad
    att prata mellan alla snyftningar.

  76. "Jag vet, det är ett enkelt ställe. Inte
    som ditt mysiga hus."

  77. "Inte vackert eller märkvärdigt
    på nåt sätt, men..."

  78. "Det var mitt eget lilla hem,
    och jag tyckte om det."

  79. "Jag gav mig bara av
    och glömde helt bort det"-

  80. -"och sen kände jag helt plötsligt
    lukten av det på vägen."

  81. "När jag ropade på dig och du inte
    lyssnade och allt kom tillbaka så..."

  82. "Jag ville dit."

  83. "När du inte ville vända tillbaka
    och jag var tvungen att lämna det..."

  84. "Jag trodde
    att mitt hjärta skulle gå i bitar."

  85. "Vi hade i alla fall kunnat ta oss
    en titt på det, bara en liten titt."

  86. "Det var så nära."

  87. Råtta tittade på Mullvad
    under tystnad, och sen sa han:

  88. "Nu förstår jag.
    Vilken gris jag har varit."

  89. "En gris, det är just vad jag
    har varit. En typisk gris."

  90. Han väntade tills Mullvads snyftningar
    nästan var slut och sa:

  91. "Jaha, då måste vi ju gå, gamle vän",
    och så började han gå tillbaka.

  92. "Vart är du på väg, Råttis?"
    frågade Mullvad.

  93. "Vi ska gå och leta reda på det där
    gamla hemmet", svarade Råtta.

  94. "Kom med nu, för det kommer att ta lite
    tid och vi behöver din nos."

  95. "Kom tillbaka, Råttis. Det är för sent
    och mörkt och snön är på väg."

  96. "Jag hade inte tänkt att du
    skulle få veta att jag kände så här."

  97. "Det bryr jag mig inte om", sa Råtta.
    "Jag tänker hitta det där stället."

  98. "Här, ta min arm."

  99. Och så gick de.

  100. När Råtta tyckte att de verkade
    vara nära det rätta stället sa han:

  101. "Nu! Sätt i gång.
    Använd din nos och gör ditt bästa."

  102. Mullvad vädrade, och plötsligt
    kände Råtta nåt från Mullvads arm.

  103. Som en kort elektrisk stöt. Där var de
    där osynliga signalerna igen.

  104. Mullvad stod stilla ett ögonblick,
    vädrade, sen tog han några steg...

  105. Nej, fel! Han stannade, vädrade igen,
    och sen ett nytt språng...

  106. Råtta höll sig nära Mullvad.

  107. Nosen ledde dem genom en häck,
    över ett fält.

  108. Stjärnor lyste på vinterhimlen.

  109. Plötsligt dök Mullvad ner i ett hål, och
    Råtta följde efter.

  110. Mullvad hade hittat en tunnel.

  111. Det var mörkt och trångt-

  112. -och det kändes som en evighet
    innan Råtta kunde sträcka på sig.

  113. Mullvad tände en tändsticka,
    och i dess sken såg Råtta-

  114. -att de stod på en öppen liten plats med
    prydligt trampat golv.

  115. I nästa ögonblick såg han en liten dörr
    med bokstäverna "Mullvad" på.

  116. Det här var alltså Mullvads hem.

  117. Svensktextning: Sofia Sundqvist
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Mullvadens nos

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Mullvaden och hans vän Råttan är på väg hem efter en lång dag ute, när Mullvaden plötsligt vädrar något i luften. Animerad film byggd på ett kapitel ur Kenneth Grahames bok "Det susar i säven." Bilder: Tindra Jonsdotter. Berättare: Jörgen Thorsson.

Ämnen:
Svenska > Uppläsningar och dramatiseringar
Ämnesord:
Fiktiva berättelser, Hemlängtan
Utbildningsnivå:
Förskola

Mer förskola & svenska

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Imse och Vimse

Flyg fina fluga, flyg

Medan Vimse tar en tupplur är Imse hungrig och väntar på att något ska fastna i deras spindelnät. Plötsligt nappar det och middagen är serverad! Men till Imses förtret är Vimse inte alls särskilt intresserad av att äta upp de insekter som fastnat i nätet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Småsagor

Vi springer

På natten lämnar två barn sin vanliga vardag och springer runt jorden, förbi Grönland, Grötland, Döda havet och Villa Villerkulla. Världen är både gåtfull, fantasieggande, otäck och storslagen. Elin Skarin läser "Vi springer" av Joar Tiberg och Sara Lundberg. Musik av och med Nathan Dufva Carlén.