Titta

UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Om UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Två föreläsningar från Filosofiska fakulteten vid Linköpings universitet med rubriken "Från tvång och utanförskap till frihet och delaktighe"t. Om kontinuitet och förändring i institutionsliv och synen på familj och barndom samt livslopp och åldrande bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg : Att vara äldre är att vara som andraDela
  1. Jag heter Ida Kåhlin och
    är doktorand och arbetsterapeut.

  2. Hela mitt yrkesverksamma liv har jag
    arbetat med att på olika sätt-

  3. -arbeta för att personer
    med funktionsnedsättning-

  4. -ska få uppleva delaktighet
    i sin vardag och i samhällslivet.

  5. Jag har förmånen
    att få vara doktorand-

  6. -vid Nationella institutet för
    forskning om äldre och åldrande-

  7. -vid Linköpings universitet
    på Campus Norrköping.

  8. Jag genomför ett projekt
    om delaktighet-

  9. -för äldre med intellektuella
    funktionsnedsättningar.

  10. De är en ny grupp. Förr blev
    de med intellektuell nedsättning-

  11. -inte så gamla. De medicinska och
    sociala insatser som har gjorts-

  12. -under senare delen av 1900-talet,
    har påverkat.

  13. I dag är det allt fler
    som når en högre ålder.

  14. Men vi vet väldigt lite om hur det är
    för dem i den fasen av livet-

  15. -och om det stöd som de behöver
    i den här livsfasen.

  16. Jag ska berätta utifrån en studie i
    mitt avhandlingsarbete.

  17. Titeln på presentationen är: "Att
    vara äldre är att vara som andra."

  18. "Livslopp och åldrande
    bland äldre"-

  19. -"med intellektuell
    funktionsnedsättning."

  20. Jag resonerar om åldrandet med en
    livsloppsteoretisk utgångspunkt.

  21. Jag betraktar inte åldrandet
    som en isolerad del av livet-

  22. -utan som nåt som vi måste förstå
    genom att betrakta hela livet.

  23. Det kan heller inte förstås
    genom individen.

  24. Vi måste sätta individen
    i ett socialt sammanhang.

  25. Vi måste förstå de historiska
    faktorer som präglar personen.

  26. För att förstå de äldre-

  27. -måste vi förstå de erfarenheter som
    de bär med sig.

  28. För att förstå hur det är att åldras
    med funktionsnedsättning-

  29. -måste vi försöka förstå
    gruppens gemensamma erfarenheter.

  30. Innan jag börjar vill jag betona-

  31. -att det finns stora risker med att
    betrakta folk på gruppnivå.

  32. Personer kan tillskrivas
    stigmatiserande egenskaper-

  33. -och det
    kan leda till diskriminering.

  34. Vi måste se människor som unika
    varelser med unika livslopp-

  35. -som påverkas
    av sina unika förutsättningar.

  36. Jag menar inte att ni ska ta det jag
    säger med en nypa salt.

  37. Men vi ska ha med oss
    att alla är unika-

  38. -även om jag pratar på gruppnivå.

  39. Vad innebär det
    att leva med funktionsnedsättning?

  40. En gemensam erfarenhet
    för personer i den här gruppen-

  41. -är en nedsättning av hjärnans
    intellektuella funktioner.

  42. Det medför en nedsatt förmåga
    att tänka abstrakt-

  43. -och att hantera företeelser
    som tid, rum och orsak och verkan.

  44. Det påverkar deras vardag och
    delaktighet på en rad olika sätt.

  45. Det kan exempelvis vara svårt
    att orientera sig i en ny miljö-

  46. -och att förstå hur mycket
    hundra kronor räcker till.

  47. Det kan vara svårt att veta
    vad jag hinner med på en timme-

  48. -och att förstå vad det innebär att
    vara och bli äldre.

  49. Men dessa personer
    är en heterogen grupp.

  50. Deras svårigheter i vardagen varierar
    från person till person.

  51. Det beror delvis på graden
    av funktionsnedsättning-

  52. -men också på det stöd
    som de har fått-

  53. -i den sociala och fysiska miljön-

  54. -i form av anpassningar
    eller tekniska hjälpmedel.

  55. Det är också vanligt att de
    har fler funktionsnedsättningar.

  56. Det påverkar också deras vardag och
    delaktighet.

  57. De ytterligare
    funktionsnedsättningarna kan göra-

  58. -att det fysiska åldrandet börjar
    märkas tidigare hos just dem.

  59. Min forskning,
    som jag utgår ifrån i dag-

  60. -handlar om personer som är äldre.

  61. De flesta jag har intervjuat
    är omkring 65 år.

  62. Det finns en spridning
    från personer födda på 1920-talet-

  63. -till ett par
    som är födda på 50-talet-

  64. -och även nån
    i början av 1960-talet.

  65. De har levt länge
    med sin funktionsnedsättning-

  66. -och upplevt stora förändringar, både
    relaterat till nedsättningen-

  67. -och till de förändringar
    som har skett i samhället.

  68. Nåt de har gemensamt är att de
    har upplevt olika attityder-

  69. -som har funnits i samhället
    kring intellektuell nedsättning.

  70. Under början av 1900-talet
    var den främsta attityden-

  71. -att samhället
    skulle skyddas från dem.

  72. Vård på stora sjukhus
    och fängelseliknande anstalter-

  73. -var lösningen. Från 1920
    bedrev rasbiologiska institutet-

  74. -forskning
    som syftade till en ren ras-

  75. -fri från personer med avvikelser som
    intellektuell nedsättning.

  76. Det debatterades öppet i Sverige, av
    alla politiska partier.

  77. Männen sågs
    som kriminella och omoraliska-

  78. -och kvinnor
    som sexuellt lössläppta-

  79. -och de ansågs föra svaga gener
    vidare. Samhället skulle skyddas.

  80. Vi låste därför in människor
    på stora anstalter-

  81. -under omänskliga förhållanden.

  82. Ofta fråntogs
    barnen sina föräldrar.

  83. Vi stiftade lagar om tvångssteri-
    lisering och äktenskapsförbud.

  84. Lagar
    som fanns kvar in i modern tid.

  85. Vi använde personerna
    som mänskliga försökskaniner.

  86. På Vipeholm
    genomfördes under 50-talet-

  87. -ett stort forskningsprojekt
    kring sockerprodukter och karies.

  88. Sambandet
    mellan karies och socker.

  89. Studien blev visserligen
    grunden för vår moderna tandvård-

  90. -men många som var med
    förlorade alla sina tänder-

  91. -och fick grava skador i sin mun-

  92. -och led extremt mycket
    resten av sina liv.

  93. Jag säger "vi", för det ligger inte
    så långt tillbaka i tiden.

  94. Vi är alla bärare av normer
    och attityder i vårt samhälle.

  95. I våra föräldrars och far-
    och morföräldrars samhälle.

  96. Under 1960-talet
    började människor reagera-

  97. -på missförhållandena kring personer
    med nedsättningar.

  98. Föräldrar vägrade att finna sig-

  99. -i bemötandet
    och i behandlingen barnen fick.

  100. Föräldrar fann sig inte i att lämna
    bort sina nyfödda små barn-

  101. -vilket sjukvården
    ofta uppmanade till.

  102. Under 1960-talet formulerades därför
    normaliseringsprincipen.

  103. Personer med intellektuell
    funktionsnedsättning-

  104. -skulle ha rätt till
    normala levnadsförhållanden.

  105. Att få bo, gå i skola, arbeta
    och ha fritid på samma premisser-

  106. -som andra i samhället.
    Att ha samma rättigheter-

  107. -och samma skyldigheter som andra.

  108. Normaliseringsprincipen
    fick ett stort genomslag-

  109. -både i Sverige
    och internationellt.

  110. Det ledde till stora förändringar i
    gruppens livsvillkor.

  111. De stora institutionerna stängdes
    ner. Integreringen började-

  112. -både vad gäller boende
    och arbete.

  113. I dag har vi
    inte normalisering som slagord-

  114. -i modern, svensk politik. Ordet
    har ersatts av "delaktighet"-

  115. -vilket syns tydligt
    i de nationella politiska målen.

  116. En samhällsgemenskap med mångfald.

  117. Att samhället utformas så att
    alla med funktionsnedsättningar-

  118. -blir fullt delaktiga.

  119. Jämlikhet i levnadsvillkor
    för alla med funktionsnedsättning.

  120. Utanförskap, normalisering och
    delaktighet: Tre olika attityder-

  121. -som äldre personer
    har mött under sina liv.

  122. Attityderna har påverkat
    hur de har bott och arbetat-

  123. -och vad de har gjort
    på sin fritid.

  124. De har fått en rad erfarenheter som
    skiljer sig från andras.

  125. De vet hur det är
    att växa upp på institution.

  126. De har erfarenhet
    av att leva i utanförskap.

  127. Men senare har de också fått
    erfarenhet av att bli inkluderade-

  128. -och bli lyssnade på, och de har
    blivit erbjudna en delaktighet.

  129. Hur är det då
    att åldras för den här gruppen?

  130. Även om åldersrelaterade förändringar
    kommer tidigare-

  131. -påverkas de i stort
    på samma sätt som andra.

  132. De påverkas av biologiska, psyko-
    logiska och sociala komponenter.

  133. Men nedsättningen kan medföra-

  134. -att det är svårt
    att förstå åldrandeprocessen.

  135. Det kan vara svårt att förstå
    vad som händer när man åldras.

  136. Många med den här
    funktionsnedsättningen-

  137. -får inte erfarenheter
    av såna händelser-

  138. -som vi normativt
    förknippar med åldrande.

  139. T.ex. att få barnbarn eller gå i
    pension och få en pensionärsroll.

  140. Det finns också
    en social konstruktion-

  141. -kring att de här personerna
    är de eviga ungdomarna.

  142. Att de inte åldras
    och aldrig blir vuxna.

  143. Det kan leda till en upplevelse
    av att man har ett ålderslöst liv-

  144. -vilket gör åldrandet ännu mer svårt
    att förstå och handskas med.

  145. Livsloppet för äldre med intellek-
    tuell funktionsnedsättning...

  146. ...skiljer sig mycket jämfört
    med den övriga befolkningen.

  147. Hur påverkar det den bild de har av
    att bli äldre?

  148. Hur beskriver de äldre själva
    sina erfarenheter-

  149. -av att vara och bli äldre?

  150. För att få en inblick har jag, som en
    del i mitt avhandlingsprojekt-

  151. -intervjuat tolv personer som
    alla har en måttlig till lindrig-

  152. -intellektuell funktionsnedsättning.

  153. De är äldre
    eller på väg att bli äldre.

  154. Samtliga bodde på gruppbostad
    med tillgång till stöd-

  155. -från personal
    24 timmar om dygnet.

  156. Jag har intervjuat
    fem män och sju kvinnor.

  157. Åldern var mellan 48 och 71 år-

  158. -och medelåldern i gruppen
    var 64 år.

  159. Tre hade slutat arbeta på Samhall och
    såg sig som pensionärer.

  160. De övriga arbetade inom daglig
    verksamhet. Två arbetade heltid.

  161. Fyra arbetade fyra dagar, och tre
    arbetade tre dagar i veckan.

  162. Jag ställde frågor till deltagarna om
    hur det är att vara äldre-

  163. -för att fånga deras bild av det.

  164. Men personer
    med den här nedsättningen-

  165. -har ofta även en nedsatt förmåga att
    kommunicera och interagera.

  166. Att intervjua personer
    med intellektuell nedsättning-

  167. -är förenat med utmaningar. Det
    gör också att metoden, intervjun-

  168. -ofta ifrågasätts
    när det gäller den här gruppen.

  169. Men om vi ska
    öka vår kunskap och förståelse-

  170. -kring funktionsnedsättningen,
    så måste vi anta utmaningen.

  171. Vi måste lära oss att fråga
    och lyssna på de här personerna.

  172. Intervjuaren måste
    ha kunskap och förförståelse-

  173. -kring svårigheter
    som kan uppstå under intervjun-

  174. -och aktivt försöka motverka det.

  175. Jag var först tre veckor
    i varje gruppbostad.

  176. Då kunde jag observera, prata med och
    umgås med deltagarna.

  177. Det gjorde att jag
    kunde planera varje intervju-

  178. -utifrån den specifika person
    jag skulle prata med-

  179. -och dens förmågor, färdigheter,
    livssituation och intressen.

  180. Därför
    har varje intervju varit unik-

  181. -och planerandet av dem
    har inneburit unika strategier.

  182. I flera intervjuer använde vi
    bilder som stöd i samtalet.

  183. I några fick deltagarna
    alla frågor på tydliga lappar-

  184. -för att de lättare skulle kunna
    fokusera, delta och hänga med.

  185. I en intervju utgick hela samtalet
    från deltagarens eget fotoalbum.

  186. I mina intervjuer
    framträdde två teman-

  187. -som beskrev upplevelsen
    av att vara äldre.

  188. Det ena kallar jag
    "åldrandets förändringsprocesser".

  189. Här pratade man om förändringar i
    kroppsliga funktioner och hälsa-

  190. -i aktivitet och delaktighet
    i vardagen-

  191. -och i den omgivande,
    stödjande miljön.

  192. Det andra temat kallar jag "åld-
    randets existentiella aspekter".

  193. Där resonerade man om att vara äldre,
    att bli som andra äldre-

  194. -och om döden och döendet.

  195. Beskrivningarna
    karakteriserades av förändringar-

  196. -gällande olika funktioner.

  197. Till stor del gällde det obser-
    verbara, fysiska förändringar.

  198. Rynkor, åderbråck
    eller en böjd eller krokig kropp.

  199. Jag frågade Calle:
    "Om nån är gammal, hur är de då?"

  200. Calle sa: "Hur man är...
    Man är rynkig och prickig"-

  201. -"och blå under ögonen. Ja."

  202. Andra beskrev att åldrande
    är att få svårt att röra kroppen.

  203. Att de blir uttröttade
    och att kroppen blir utsliten.

  204. Några beskrev att åldrandet gav
    minskad styrka och ökad smärta-

  205. -och att kroppen
    inte fungerade som förut.

  206. Men de beskrev också förändringar
    gällande psykisk funktion.

  207. T.ex. pratade man
    om minskad motivation.

  208. Äldre sades inte längre vilja göra
    aktiviteter lika mycket som förut.

  209. En del relaterade åldrandet till
    känslor som rädsla och förlust.

  210. Irma beskrev äldre som "personer som
    inte är med på noterna."

  211. Britta beskrev äldre som ledsna,
    genom att teckna tårar-

  212. -med teckenspråk.

  213. Förändringarna gällande hälsa
    relaterades till ökad förekomst-

  214. -av sjukdomar och behov av medicin
    och andra medicinska åtgärder.

  215. Smärta och stelhet i kroppen nämndes
    av flera, bl.a. Lars.

  216. "Det känns på åldern.
    Kroppen mår inte bra."

  217. Några sa också att det var vik-
    tigare nu att tänka på sin hälsa.

  218. Calle sa: "Man får inte röka
    och inte snusa när man är gammal."

  219. "Nej, för det är väl farligt."

  220. De beskrev att åldrandet medför
    en nedsatt aktivitetsförmåga-

  221. -som påverkade
    delaktigheten negativt.

  222. Man tyckte att man
    hade svårare att motionera-

  223. -städa, handla
    och betala räkningar.

  224. Att utföra fritidsaktiviteter
    som varit viktiga-

  225. -påverkades också av åldrandet. Den
    minskade aktivitetsförmågan-

  226. -ledde till att man fick anpassa de
    aktiviteter man gjorde.

  227. Man fick gå långsammare,
    lägga sig tidigare-

  228. -och dela upp aktiviteter i delar.

  229. Man pratade
    om ett förändrat mönster-

  230. -som relaterades till nedsatta
    fysiska och psykiska funktioner.

  231. Åldrandet kunde också innebära att
    man inte behövde göra vissa saker-

  232. -vissa aktiviteter som
    hade ansetts vara förpliktigande.

  233. Arne berättade om att personalen hade
    tvingat honom att följa med-

  234. -på ett restaurangbesök.

  235. Jag frågade: "Varför tror du att det
    inte gick att stanna hemma?"

  236. "Jag skulle vara
    lika gammal som Olle".

  237. "Då skulle jag ha fått
    stanna hemma. Vara 77 år gammal."

  238. De förändrade aktivitetsmönstren som
    de beskrev-

  239. -innebar också att de utförde
    aktiviteter på andra ställen.

  240. Förändrade aktivitetsarenor.

  241. De hade mindre tid på sina
    arbetsplatser och mer tid hemma.

  242. Gruppbostaden blev viktigare
    som aktivitetsarena.

  243. Men åldrandet kopplades
    också samman med att flytta-

  244. -för att man hade ett större behov av
    vård och service.

  245. Jag frågade: "Hur ska man bo
    när man är gammal?

  246. Flora sa: "På ett ålderdomshem."
    "Vad är ett ålderdomshem?"

  247. "Det bor gamla där,
    och de får hjälp."

  248. Och Irma sa att hon skulle flytta
    till ett pensionärshem som gammal-

  249. -för då skulle hon bli pensionär på
    riktigt. De beskrev också-

  250. -att åldrandet kunde medföra
    en ökad aktivitetsförmåga.

  251. Det relaterade man till att man hade
    fått kunskaper genom livet-

  252. -som man nu hade användning för, som
    var till hjälp.

  253. I deras berättelser
    om att bli äldre-

  254. -fanns det också en strävan efter att
    bibehålla aktivitetsförmågan.

  255. Man ville jobba
    så länge man kunde-

  256. -och när man inte kunde det
    ville man ersätta aktiviteterna-

  257. -med andra aktiviteter.
    De förändrade aktivitetsmönstren-

  258. -beskrevs också bero på att man
    fick nya aktiviteter som äldre.

  259. Det fanns en bild av att det fanns
    speciella pensionärsaktiviteter-

  260. -som skulle bli viktigare för dem när
    de blev pensionärer.

  261. Jag frågade Irma: "Vad vill du göra
    när du har blivit pensionär?"

  262. Irma var 63 år och svarade:

  263. "Då ska jag vara hemma
    och ha det skönt."

  264. "Läsa tidningar och sy och sånt"-

  265. -"och gå på symöten
    och titta på tanterna när de syr."

  266. Att åldrandet innebär förändringar
    gällande fysiskt och socialt stöd-

  267. -pratade man om
    på ett naturligt sätt.

  268. Konkreta fysiska föremål
    nämndes som viktiga stöd.

  269. Man pratade om hjälpmedel
    som krycka, käpp och rullstol.

  270. -och om glasögon, hälso- och
    sjukvårdsföremål och mediciner.

  271. Britta refererade till en granne som
    nu måste använda rullstol.

  272. Lars hade funderat på att skaffa sig
    en rullator som äldre-

  273. -för han hade ju lite ont i benen.
    Hilda beskrev problemen-

  274. -med att som äldre
    hitta lämpliga glasögon.

  275. Det sociala stödet beskrevs också som
    att det ökade och förändrades.

  276. Framför allt ett ökat behov av
    att bli omhändertagen och av stöd.

  277. Man pratade om personal
    inom äldreomsorg och sjukvård.

  278. Personalen på gruppbostaden
    tillskrevs en allt viktigare roll.

  279. Arne sa:
    "De gamla behöver mer hjälp."

  280. "Personalen måste hjälpa dem mer."

  281. Ett fåtal av deltagarna beskrev också
    ett annat socialt stöd.

  282. Grannar på gruppbostaden var viktiga
    nu när man var hemma mer.

  283. Att ha en partner
    nämndes som viktigt-

  284. -och att ha andra äldre
    omkring sig var betydande.

  285. De existentiella aspekterna, då?

  286. Deltagarna beskrev åldrandet
    som ofrånkomligt.

  287. Nåt som är en del av livet
    för alla-

  288. -men också nåt oönskat, en period i
    livet som man inte vill vara i.

  289. Göta sa: "En vill inte
    vara gammal. En ska vara ung."

  290. David menade
    att det är skönare att vara yngre.

  291. Jag frågade Lars
    hur det var att bli gammal.

  292. "Nej, jag tycker inte det
    är nåt vidare." "Varför inte?"

  293. "Man blir sämre i åldern. man
    har ont, och det är rätt jobbigt."

  294. Men deltagarna beskrev också
    att saker hade blivit lättare-

  295. -som att uttrycka sin åsikt.
    Calle tyckte det var bra-

  296. -att bli gammal.
    "Då är det gammalt och invant."

  297. Arne tyckte sig bli bättre
    och bättre på att skala potatis.

  298. Irma tyckte
    att livet hade blivit lättare.

  299. Jag frågade: "Är det
    nåt som är lättare att göra?"

  300. "Lättare...
    Livet har blivit lättare."

  301. "Hur tänker du då?" "Man
    kan titta på hur andra har det"-

  302. -"och säga vad jag tycker och tänker
    själv. Det är lättare."

  303. Vem var då den äldre?
    Ja, i mycket hög utsträckning-

  304. -är en äldre person för deltagarna
    nån som är gammal, snäll och vis.

  305. Rollen som mor- och farförälder var
    nåt som genomgående framkom.

  306. När Flora, 69 år, fick frågan
    om hon kände nån gammal-

  307. -relaterade hon till sin mormor, död
    sen 50 år.

  308. Men hon beskrev inte sin mamma, död
    sen 20 år, som äldre.

  309. Men mormor, hon var gammal.

  310. När Britta skulle beskriva nån som är
    gammal, nämnde hon jultomten-

  311. -och hans vita skägg. Hälften av
    deltagarna ansåg sig vara gamla.

  312. De relaterade det
    till att de hade ont i kroppen.

  313. Irma beskrev att det att hon själv
    var mamma och mormor-

  314. -gjorde att hon kunde identifiera sig
    som äldre. "Jag är ju mormor."

  315. Men hälften av deltagarna
    tyckte inte att de var äldre.

  316. Enligt vissa var det för att de
    ännu kunde göra det de ville.

  317. "När du säger att du inte känner dig
    gammal, hur menar du?"

  318. Arne: "Att jag kan gå fort fort-
    farande, som inte de andra kan."

  319. Enligt Arne och Irma gjorde åldr-
    andet att de blev som andra äldre.

  320. Det existentiella temat framkom
    i ett fåtal av beskrivningarna.

  321. Men alla som pratade om det sa att
    alla människor i slutet av livet-

  322. -får begränsningar
    gällande förmågor-

  323. -vilket leder till ett ökat behov av
    stöd i vardagen.

  324. Stödet, som hade varit en del
    av de här personernas liv-

  325. Blev plötsligt en gemensam
    angelägenhet för alla människor.

  326. Jag frågade Arne:
    "Hur blir det att bli gammal?"

  327. "Det går väl bra, det med. De
    andra blir det ju likadant för."

  328. Arne, Irma och Calle
    uttryckte alla tre-

  329. -att när de blev gamla ville de
    flytta in på ett äldreboende.

  330. "Är det nåt som är bra
    med att bli gammal?"

  331. Irma: "Ja, det blir vi alla. Gamla,
    fula och ynkliga."

  332. "Det blir du med."

  333. Döden var ett existentiellt tema som
    berördes i flera intervjuer-

  334. -och som flera deltagare förknippade
    med att bli äldre.

  335. Döden beskrevs som ett naturligt
    avslut på livet, som gäller alla.

  336. Irma sa: "Blir man gammal
    finns ingen återvändo."

  337. "Då kan man inte andas
    eller nåt sånt."

  338. Några beskrev döden
    som ett resultat av åldrande-

  339. -och andra
    som ett resultat av sjukdom.

  340. Några nämnde
    en kristen föreställning-

  341. -om att vara hos Gud i himlen.

  342. Andra beskrev
    sina döda föräldrar och vänner-

  343. -som mer pragmatiskt varande
    på kyrkogården.

  344. Lars sa: "Minneslunden, där uppe
    ligger de." Hans föräldrar, då.

  345. "Min syster säger att jag ska följa
    med, men jag vill inte."

  346. "Inte? Varför?"

  347. "Nej, jag vill inte se dem"
    sa Lars.

  348. I sina beskrivningar
    av döden och döendet-

  349. -sa flera att de i samband med
    anhörigas död hade upplevt sorg-

  350. -men också att de hade blivit skrämda
    av upplevelserna.

  351. Calle uttryckte följande kring
    att ha förlorat en förälder:

  352. "Han dog. När jag skulle prata
    med honom, svarade han inte."

  353. "Då svarade han inte mig.
    Då var han redan död."

  354. "Vad kände du då?" frågade jag.

  355. "Jag sa till vaktmästaren
    att han var förlorad."

  356. "Då fick jag fritt från jobbet, för
    det får man."

  357. "Hur tänkte du
    kring det här med döden?"

  358. "Det var sorgligt, tänkte jag då, för
    då blev jag ensam. Så är det."

  359. I beskrivningarna framträder
    åldrandet som nåt mångfasetterat.

  360. Åldrandet beskrivs
    som olika förändringsprocesser-

  361. -utifrån den förändrade kroppen-

  362. -som påverkar
    hur vi utför aktiviteter-

  363. -och vilka aktiviteter
    vi utför var.

  364. Att vara äldre beskrivs både
    i negativa och positiva ordalag.

  365. Att vara i behov av ett ökat stöd
    beskrivs dock som en del av livet.

  366. Att bli äldre kan innebära att man
    äntligen är som alla andra.

  367. Studien visar
    att äldre med nedsättning-

  368. -kan reflektera
    kring att vara och bli äldre.

  369. Vi måste bara ställa frågan.

  370. Personer med intellektuell
    nedsättning har i stora drag-

  371. -samma upplevelse
    av att vara äldre som andra-

  372. -om man jämför med studier
    där man har frågat.

  373. Samtidigt
    har de unika erfarenheter-

  374. -som är präglade av deras livslopp
    och deras erfarenheter.

  375. Erfarenheterna kan lära oss nåt.
    Därför måste vi fortsätta fråga-

  376. -och fortsätta lyssna.

  377. Tack för mig.

  378. Textning: Maria Åsard
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Att vara äldre är att vara som andra

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Allt fler personer med intellektuell funktionsnedsättning når en hög ålder. Ida Kåhlin, äldreforskare, föreläser om hur dessa personer har upplevt övergrepp och utanförskap, men även integrering och normalisering. Påverkar desa erfarenheter deras upplevelser av att vara och bli äldre och skiljer sig dessa från de upplevelser som finns hos äldra allmänhet? Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Vuxna och äldre
Ämnesord:
Personer med funktionsnedsättning, Personer med utvecklingsstörning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Äldre
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Barnhem och barnhemsbarn

För några generationer sedan växte många barn upp som fosterbarn eller barnhemsbarn. Ingrid Söderlind, som forskar i ämnet, berättar om institutionella miljöer och hur vardagslivet formats för barnen utifrån rådande barndomsideal, från sent 1800-tal fram till vår egen tid. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Institutionsvård och omsorg

Att vara äldre är att vara som andra

Allt fler personer med intellektuell funktionsnedsättning når en hög ålder. Ida Kåhlin, äldreforskare, föreläser om hur dessa personer har upplevt övergrepp och utanförskap, men även integrering och normalisering. Inspelat i september 2013. Arrangör: Linköpings universitet.

Produktionsår:
2013
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Robotdagen 2015

Varför arbeta?

Måste vi arbeta, kan vi inte få medborgarlön? Vad händer med vår självbild och vårt värde utan arbete? Om vi ska jobba 8 timmar om dagen, vad ska vi jobba med och hur ska vi få alla att nå dit? Roland Paulsen, författare och doktor i sociologi vid Lunds universitet och Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet, debatterar detta. Moderatorer: Helle Klein och Patrik Hadenius. Inspelat den 9 oktober 2015 på Clarion Sign Hotell i Stockholm. Arrangörer: Institutet för framtidsstudier, Dagens Arbete och Forskning och framsteg.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Svenska erfarenheter av rasism

Vilka är de vanligaste upplevelserna av rasism och vad får de för konsekvenser? Hör om olika slags erfarenheter av rasism och vilka motståndsstrategier de utsatta utvecklar. Evin Ismail är doktorand i sociologi vid Uppsala universitet och menar att muslimska beslöjade kvinnor hör till de grupper som är mest utsatta för rasism i det offentliga rummet. René León Rosales, fil doktor i etnologi, tycker att termen "vardagsrasism" är till stor nytta för att förstå att även handlingar som inte har någon rasistisk intention kan vara problematiska.