En syjunta är som gruppterapi där
även kläderna får sig en omgång.

Severin. Jag ser
att du har ett intressant strykjärn.

Det är ett Elektro Helios från
60-talet, som jag hittat på Myrorna.

Det är bättre än dagens järn, blir
varmare och har en ordentlig sula.

-Har du alltid varit så där noggrann?
-Nej.

Förut visste jag inte riktigt
hur bra man kunde få sina plagg-

-genom lite enträget fräsande.

Kan du ge nåt tips om
hur man ska stryka?

Pressa sömmen efter att man
har sytt den på maskin.

Gå till strykbrädan mellan varje söm.

Lägg upp det ordentligt och pressa
ut, klyv sömmen för hand först.

Lägg på en pressduk och sen järnet.
Man får inte ha bråttom.

Hur gammal är din kostym?

Den är från 30-talet.
Från Australien.

Urfin är den. Jättefin.

Det är kvalitet, kan man säga.
Äkta kvalitet.

I dag ska vi
träffa ett gäng synördar.

En syjunta som består bara av herrar
som jobbar med klassiska kläder-

-och som syr och bara
är intresserade av klassiska kläder.

Vi ska lära oss av dem
hur man gör och varför.

Jag har lärt mig ett nytt ord i dag:
retrofil.

Kan nån av er utveckla det lite?

Det är väl jag, personifierad.

-Nej, men...
-Och kanske jag.

Fascinationen för det som var förut.

Alla ni är klädda i speciella epoker.

Ni två är empirherrar.

Och ni två är 30-, 40-tal.
- Du är 40-tal, va?

Jag tror det. 30- eller 40-tal.

Tidigt 40-tal, skulle jag tycka.

Du, Severin, är mitten av 30-talet,
och jag är klädd i sent 30-tal.

Vi är alla retrofiler,
lite till mans.

Det gäller
när man har det här intresset-

-att man kan hantera nål och tråd.

Era plagg går ju inte att få tag på
över huvud taget. Ni måste sy själva.

Hur har ni lärt er?

Det finns hur mycket som helst
på nätet, och fantastiska böcker.

Jag är självlärd, kan man säga.

Det måste vara kul
att ha nåt man har sytt själv.

Det här har du sytt själv. Det
är lite avancerat med krage och...

Ja. Just det här var jag
ganska förvånad över att jag gjorde.

Den är en återkonstruktion
av historiska mönster.

Det är ju roligt. - Och du, Severin.
Syr du mest för hand, eller?

Jag räds inte att använda maskin,
men den är inte så välanvänd.

Det enda jag gör med den
är raksömmar.

I slutändan
blir en väldigt liten del maskinsytt.

Det är långa benlängder
och ärmsömmar.

Foder och det som är allt jobb
görs nästan enbart för hand.

Det blir organiskt
när man gör det för hand.

Sen är också materialen mycket finare
i de gamla plaggen.

Absolut.

Det är roligt om man hittar ett tyg,
inte i den vanliga affären på stan-

-utan kollar på loppis ute i landet
om man är ute på resa.

Rätt vad det är
så hittar man en gammal gardin.

Bara man har sinnet öppet,
hittar man.

Det gillar jag. Att en gardin
plötsligt kan bli en kavaj, kanske-

-eller en rock, ett par byxor...

Det är det vi håller på med.

Att man återanvänder saker.
Nåt blir ett annat plagg.

De gamla plaggen som ni har på er
går faktiskt att laga, eller hur?

Här sitter du
och renoverar en linning.

Det är det bästa man kan göra för att
lära sig hur plaggen är konstruerade.

Sprätta och titta.

För i grejer från innan man började
med de påklisterbara mellanläggen-

-är det väldigt intressant att titta
hur de har konstruerat och satt ihop.

Man förstår
att för 200 år sen under empiren-

-så kunde man inte skaffa sig nytt
hela tiden. För hela arbetet bakom...

Om man gjorde det själv, gick
till skräddare eller köpte begagnat-

-ligger det mycket arbete bakom. Det
förstår jag när jag gör det själv.

Kära syster, min sömmerskesyster
Du med tårar i ögonen, kära syster

Jag bor i samma stad som du
min vackra syster, käraste syster

Det här är Hamida. Hon har kanske
sytt nåt av det du har på dig nu.

Hon var anställd på en fabrik
som levererade till Sverige.

När vi ses
gör hon jeans som ska till USA.

Vi tillverkar så mycket och är så
många - och vart tar kläderna vägen?

Man sa att de exporteras.

Det är stora byxor!
Vi skulle drunkna i såna byxor.

Jag har två söner. Jag måste försörja
mig själv, och mina föräldrar.

Och så försörjer jag min man.

Gråt inte.

Ska du gråta?

Du gråter.

Gå till brorsan.

Kom ihåg att mata honom!

Hamida bor i ett av megastaden
Dhakas växande slumområden.

Här finns inget privatliv och
sjukdomar sprids. Ändå är hyran hög.

Nätt och jämnt vad sömmerskor
med 60-timmarsveckor klarar av.

Det luktar från vattnet.

När regnperioden kommer,
kan det stiga upp över golvnivån.

Jag är skicklig i mitt yrke.
Jag jobbar som om det var mitt ställe.

Varje timme
ska vi hinna med 150 plagg.

Man får inte spara jobb.
Varje kvot måste redovisas.

Levererar du inte kvoten,
skäller de ut dig.

De har satt mer press på oss nu.
De är mycket hårda.

Jag önskar att jag kunde köpa kött,
men jag har inte råd.

På en månad tjänar jag
mellan 6 000 och 7 500 taka.

När jag var liten drömde jag om
att bli välutbildad.

Jag skulle få det bra, ha ett fint jobb.
Jag skulle ta hand om mina föräldrar.

Jag ville inte gifta mig. Jag drömde
om att leva med alla i harmoni.

Men när jag blev tonåring
gifte mina föräldrar bort mig-

-med första bästa kille.

-Emon, har du köpt olja?
-Ja. Ta den här.

-Vad kostade oljan?
-45 taka.

-Var det en halvliter?
-Ja.

Var har du lagt potatisen? Hämta den.

Den stora pojken gick i skolan,
men gör det inte längre.

Och den lilla killen,
ingen annan kan ta hand om honom.

När jag ser hans ansikte
vill mitt hjärta inte gå till jobbet.

Oavsett om han klarar sköta honom,
hur ont det än gör lämnar jag honom.

Det ger mig ingen ro.

De senaste 20 åren har textilarbetar-
löner i Bangladesh femdubblats.

Av butikspriset för kläderna
är det en bråkdel-

-som når dem som tillverkar dem.

Om två kronor mer av det vi betalar
för ett par jeans hade nått Hamida-

-skulle hennes lön fördubblas.

För de två kronorna hade familjen
kunnat bo i ett sånt här hus.

För de kronorna hade familjen kunnat
handla så här mycket mer per månad.

Familjen
hade haft råd med läkarbesök ibland-

-och för två kronor mer per plagg
hade de kunnat hyra in en barnvakt-

-så att 13-årige Emon
kunde gå i skolan igen.

Nu jobbar jag och försörjer mig,
men ändå kommer jag ingenvart.

Jag får nog ingen ro innan jag dör.

Jag har med mig ett plagg
som jag hade mycket när jag kom ut-

-för ungefär tio år sen
när jag var 15 år.

Jag hittade det
uppe på vinden hos min mamma.

Jag tyckte att det var coolt
och det såg annorlunda ut.

Innan jag kom ut som lesbisk hade jag
vanliga kläder, kan man säga.

Men när jag kom ut
klippte jag av mig håret-

-och skaffade mig en annan stil för
att jag skulle hitta en ny identitet-

-som skulle passa in på min läggning.

Jag trodde att det var så man
passade in i gayvärlden-

-för den är ganska liten
och exkluderande.

Kavajen talade till mig,
kan man säga.

Den är i min favoritfärg-

-väldigt mörk mossgrön-

-och knapparna var lite gotiska.

Jag kände mig trygg i jackan. Det var
som att vira in sig i en kokong.

Att jackan blev
som nån form av skydd-

-från fördomar och så där.

När jag bytte skola i åttan hade jag
fixat den här helt nya stilen.

Jag fick vara mig själv-

-och blev då den "riktiga" Charlotte,
kan man säga.

Jackan var med då som nyckelplagg-

-i den "transition",
eller vad man ska säga.

Det är så mycket minnen i den,
och jag är väldigt nostalgisk av mig-

-så det känns skönt att ha kvar den.
Man vill inte glömma sitt förflutna.

Ska det vara exakt,
eller kan man kombinera fritt...

-...bara looken blir empir?
-Vi är väldigt fria.

Om man tittar,
har jag en modern väst-

-mest för att jag inte lyckats sy en
fast jag har försökt två, tre gånger.

Men det är ändå okej.
Det ser hyfsat fint ut.

Det är bra.
Då har alla nån chans att vara med.

Det är ju ytterst speciellt
med de här historiska kläderna.

Era kostymvarianter
går ju fortfarande att köpa.

-Man hittar dem inte ofta.
-Man måste veta var man ska leta.

Men man kan också fuska. Jag har en
modern väst som funkar färgmässigt-

-och tyget är ganska okej,
som vardagsväst.

Jag klipper av så den blir midjekort-

-använder det nertill och bygger
en krage, och då blir den helt okej.

Den har ganska bra knappar och så.
Också ett sätt att komma runt det.

Severin. Du hämtar en hel del
inspiration av grilljanne.

Ja, just det.

Det är ett begrepp från 1800-talet
för sprättar som strävade uppåt-

-men egentligen inte levde bra,
med mycket skulder och festliv.

Det är ofta
en ganska excentrisk stil.

Väldigt färggrant, man försöker
se rik ut fast man inte är det.

-Färger och mönster...
-Färger och mönster.

-Motsvarigheten i dag, finns den?
-Det tror jag.

Folk som lever på sms-lån, pappas
pengar, och ska ha märkeskläder.

De är färgglada också.

Ja, mycket av dagens mode är
lite väl mycket grilljanne över lag.

Orange skor...och turkosa strumpor.

"Wannabe",
kan man kalla det för också.

På 80-talet köpte man sin fluga
färdigknuten i svart eller vitt.

I dag är det annorlunda. I butikerna
hittar vi flugor i alla färger.

Vi vill gärna knyta själva,
men hur gör man?

Se till att det högra bladet
är lite längre än det vänstra-

-för att du ska knyta ett varv
runt halsen.

Parkera det vänstra bladet och jobba
med det högra. Fram med pekfingret.

Ställ det på bladets bredaste punkt
och vik in mot mitten.

Fäll över det vänstra bladet, så
ser du att framsidan tar form direkt.

Vi måste ha en baksida också.
Kläm ihop framvingarna-

-för att komma åt hålet bakom.

Det är där det vänstra bladet ska in,
men bara halvvägs.

Det momentet kan vara lite bökigt men
med lite tålamod brukar det gå fint.

Men så här kan man inte se ut.

Ta i de dubbelvikta vingarna
och dra utåt en gång-

-två gånger-

-och tre...

Finjustera efter smak, och det är
just här tjusningen med fluga finns.

I känslan av hantverk. Då vet man att
i slutändan blir det alltid snyggt.

Om jag går till nån tillställning
eller har gjort mig fin-

-gillar jag att alla tittar
och frågar: "Åh, vem är du?".

Nyligen sa en utländsk man
i Hallunda centrum:

"Beautiful woman!"
Jag blev glad.

Han sa sig vilja bjuda på kaffe
för att jag var så vackert klädd.

Jag sa: "Okej."
Så vi drack kaffe. Och det var allt.

Sedan 1997 har jag arbetat som
modeskapare. Då ritade jag ett kjoltyg.

Det var rutigt i svart och silver.
Det blev mycket populärt bland romer.

Det här som jag bär har jag designat,
och det är tillverkat i Dubai.

Minns du
när jag designade rutmönstret 1997?

Efter det ville alla bara ha rutigt.

Ja, just det.

Ja...

Till slut
fick det räcka med rutmönster.

Jag ville hitta på nåt nytt
och tog då fram bladmönstret.

Det är fint.

Rosita ska ha heder
för att hon gav oss nåt nytt.

Förr fanns det bara
franska enfärgade tyger. Jovisst!

Jag märkte
att alla mönster och färger var lika.

Jag ville skapa en ny stil-

-så att det kommer nåt nytt
till den romska kulturen.

Men grundmodellen ändrar jag inte.

Den hoppas jag förblir oförändrad
så att kulturen bevaras.

Ja. Oj, så...! Här ser man
riktigt bra hur man klädde sig förr.

Bluskanten
var minst 20 centimeter lång.

Jag har fortfarande kvar såna blusar.

Ett riktigt fint foto.

-Jaha!
-Den låg i resväskan på vinden.

-Den verkar vara i "kokettmodell".
-Precis.

Numera kan folk inte sy "en kokett"
så som den gjordes förr.

Det vore underbart om nån sydde
såna och de kom på mode igen.

Om det kunde göra den modellen,
vore det fint. Jag gillar den.

Leena sydde så skickligt
som bara få kunde.

Men skruttskräddare
finns det hur många som helst-

-och alla som tror sig kunna, syr.

Det är opraktiskt
när det blir regnväder.

Kläderna blir blöta
när kjolarna är så långa.

Det är opraktiskt men det ingår
i kulturen och går inte att välja bort.

Det här är din färg.

Den passar till vardags.

Det här är min färg.

Det här gjorde jag nyligen.

En broderad blomma med
kristallpärlor. Visst är den vacker?

-Jo, vacker i sin enkelhet.
-Prova den.

Visst. Snurra lite, så jag kan se.

Den duger.

Den passar bra.

Jag gillar att vara rom,
för att jag gillar att vara den jag är.

Nu tycker jag att vi går ut
och tittar på det ni har med er.

Jag är väldigt sugen på att se det.
Faktiskt.

Nu ska ni bli "flashiga" modeller.

Här kommer sömnadstips. Är du ovan,
börja med några superlätta plagg-

-för då kommer ditt självförtroende
att öka och du kan lättare avancera.

Se över din kropp med ett måttband,
annars får du fel storlek.

Glöm inte att prova
under arbetets gång.

Var noggrann.
Det ger bättre resultat.

Sy raka sömmar, klipp trådar
och glöm inte att pressa.

Här ska du få lite godis. Du är så
duktig. Nu ska vi sy lite vidare här.

Vad har du för boots?

Missa inte nästa vecka.
Jag hänger på hårdrocksfestival-

-och tittar närmre på läder
och talar skovård.

Översättning:
www.btistudios.com