Titta

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Om UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Sverige tog emot ungefär 45 000 flyktingar från koncentrationslägren i Europa åren efter andra världskrigets slut. Några få av dem lever fortfarande och berättar här sina egna historier från det största brottet mot mänskligheten. Samtalen spelades in av Föreningen Förintelsens överlevande.

Till första programmet

UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar : Alexander Kwiatkowski - Jude i efterkrigets PolenDela
  1. Pappa gick till myndigheter
    efter kriget och sa:

  2. "Jag hette före kriget så."

  3. "Under kriget
    hade jag falska kort på det namnet."

  4. "Nu vill jag officiellt ändra
    till det namnet jag har nu."

  5. Det ordnades
    hos myndigheten efter kriget.

  6. Vi fick nya papper
    på våra polskklingande namn.

  7. -Som är ditt efternamn nu?
    -Ja.

  8. Överhuvudtaget efter kriget,
    att leva...

  9. -Hade ni nåt judiskt liv?
    -Egentligen inte.

  10. Pappa höll till viss tradition.
    När det var judisk påsk-

  11. -då ledde han det som heter seder.

  12. Han läste ur Haggada på polska-

  13. -och tvingade mig att säga:
    "Mah nishtanah, halaylah hazeh."

  14. Jag var yngst i klassen,
    i hemmet, och då fick jag göra det.

  15. Jag lärde mig det utantill
    utan att fatta vad det betydde.

  16. Jag var inte särskilt glad för det.

  17. Så småningom slutade vi med det.

  18. Inte bara med Mah nishtanah
    utan med seder.

  19. -Firade ni inte judiska helger sen?
    -Nej, bara några år efter kriget.

  20. Det var bara påsk, inget annat.

  21. -Och... Jaha.
    -Nej, ny fråga.

  22. Berättade du eller ni
    för omgivningen efter kriget?

  23. -Bara släkt och vänner visste.
    -Att ni var judar.

  24. De själva var judar.

  25. Eller som var vänner
    som den där mannen och några andra.

  26. Inga andra fick veta.

  27. -Efter kriget.
    -Nej. Ingen fick fråga det heller.

  28. Den enda frågan av den typen-

  29. -fick jag när jag redan
    var på universitetet i tredje året.

  30. En nära vän som känt mig i flera år-

  31. -frågar plötsligt: "Är du jude?"

  32. Helt oväntat. Några veckor innan...

  33. Några månader innan
    besökte jag hans hem i en annan stad.

  34. Jag träffade hans föräldrar.

  35. En tid efteråt frågar han mig det.

  36. Jag sa: "Ja, det är jag,
    men hur gissade du det?"

  37. Han sa: "Det var inte jag
    som gissade, det var min mamma."

  38. Så...

  39. Hur blev deras reaktion,
    kommer du ihåg det?

  40. Vems reaktion?
    Hans mammas? Min eller hans?

  41. -Hans.
    -Inget. Han fick bara veta det.

  42. Han fick det bekräftat. Han var
    den enda som fick veta det av mig.

  43. I min bekantskapskrets. Ingen annan.

  44. Vad är din förklaring till att ni
    inte berättade efter kriget?

  45. Det var ingen som frågade.

  46. Den enda som frågade
    fick det berättat för sig.

  47. Nej, nej. Min syster är tio år äldre.

  48. Hon upplevde kriget mer...

  49. Hon var mer vuxen och
    upplevde kriget på annat sätt än jag.

  50. Hennes komplex är starkare än mitt.

  51. Hon berättade inte ens i Sverige
    när hon inte måste.

  52. Hon dolde det även i Sverige.

  53. Min kusin i Polen är två år äldre.
    Hon berättar det inte ens i dag.

  54. Om det inte är någon som frågar.
    Självmant berättar hon inte.

  55. -Hon är kvar i Polen.
    -Ja.

  56. Men däremot jag berättar...

  57. Inte att jag går och berättar
    för första bästa att jag är jude-

  58. -men jag värjer mig inte.

  59. Mina nära vänner, kolleger från
    studier och vänner, besökte mig här.

  60. Jag berättade för allihopa
    nästan det första jag gjorde.

  61. För att göra det tydligt.

  62. Deras reaktioner var:
    "Vadå? Vad menar du med det? Okej."

  63. "Vad spelar det för roll?"

  64. Du sa att din syster
    hade mer komplex.

  65. Hon anser med rätt-

  66. -att judar inte
    är särskilt populära varhelst de bor.

  67. Därför döljer hon det.

  68. Jag ansåg att är jag utanför Polen-

  69. -så är jag borta från antisemitismen.

  70. Den är inte är så tydlig i Sverige
    som i andra länder.

  71. Därför...

  72. Däremot i min
    polska bekantskapskrets här...

  73. Jag har
    en ganska bred bekantskapskrets.

  74. Jag berättar inte självmant
    om ingen frågar.

  75. Det är ingen som frågar.

  76. De vet nog av en eller annan
    anledning men ingen kommenterar det.

  77. Betyder det
    att en stor och viktig anledning-

  78. -att du inte berättade det i Polen
    var rädsla för reaktionerna?

  79. Precis. Det som hände under kriget
    sitter kvar.

  80. Just det.

  81. -Ni bodde i Warszawa hela familjen.
    -Ja.

  82. Först jag som började studera där.

  83. Efter något år eller två
    kom mina föräldrar och vi bodde där.

  84. -Du läste där på högskolan.
    -Ja.

  85. -Vilka ämnen?
    -Först var det diplomatskola.

  86. Sen var det... När jag fick sluta
    mitt i studierna-

  87. -så fortsatte jag på universitetet
    med studier i historia.

  88. Ja. Kan du säga...
    Vi pratade innan filmningen...

  89. Vad var anledningen till
    att du slutade på diplomatskolan?

  90. Jag ansågs lite oregerlig
    och inte pålitlig politiskt.

  91. Därför fick jag inte bli
    kommunistisk diplomat.

  92. Det var helt följdriktigt
    och konsekvent från deras sida.

  93. Sen läste jag filmvetenskap
    efter studierna.

  94. Jag jobbade som historiker
    och på ett arkiv i sju månader.

  95. Sen blev jag filmjournalist
    och gjorde det i hela mitt liv.

  96. Så i Polen
    jobbade du som filmjournalist?

  97. Ja. I sex år, kan man säga.
    Sen här på Filminstitutet.

  98. -Varför flyttade ni till Sverige?
    -Det var min syster.

  99. De...

  100. De kom hit två år tidigare än jag.

  101. 2,5 år innan mina föräldrar.
    Vi kom i omgångar. Det var inte:

  102. "Vi vill åka till Sverige."
    "Varsågod, trevlig resa."

  103. Det funkar inte på det viset.

  104. Vi hade en avlägsen släkting här-

  105. -som kom med Bernadotte-bussar
    från Bergen-Belsen eller någonting.

  106. Hon var där. Vi hade brevkontakt.

  107. Sen åkte mina föräldrar på besök,
    1960 tror jag att det var.

  108. Ett år senare
    kom min svåger på besök.

  109. Eller min syster och min svåger.

  110. De började luska fram möjligheter
    att stanna här och jobba.

  111. Det fanns den möjligheten.
    De kom tillbaka och ansökte om...

  112. ...att åka till Sverige
    på arbetskontrakt.

  113. Det var kanske låtsaskontrakt bara.

  114. De fick åka ut med möbler och allt,
    och barn.

  115. Låtsaskontraktet blev
    ett riktigt kontrakt nån annanstans.

  116. Min svåger började jobba.
    Min syster också.

  117. Mina föräldrar säger: "Vi måste dit."

  118. "Vi kan inte bo åtskilda
    från våra barnbarn. Två stycken."

  119. Jag var inte entusiastisk.
    Jag trodde inte att de lyckats.

  120. Att hela familjen plötsligt...

  121. De sa: "Du måste bestämma dig.
    Vi åker dit."

  122. "Vill du stanna ensam här
    så varsågod."

  123. Visserligen skulle jag ta över
    lägenheten där vi bodde tillsammans.

  124. 39 kvadratmeter. Det var inte stort
    med svenska mått mätt-

  125. -men i Warszawa var det normalt att
    tre personer bor på 39 kvadratmeter.

  126. Jag skulle kanske överta lägenheten-

  127. -men får aldrig åka ut
    om hela familjen är utomlands.

  128. Jag tänkte att jag måste försöka.
    Jag åkte till min farbror i London.

  129. Han var i polska armén under kriget.

  130. Han stannade i London.

  131. Jag var där i tre månader, åkte till
    Sverige och sen kom mina föräldrar.

  132. -Sen kom föräldrarna.
    -Ja.

  133. Det vill säga lite i omgångar.

  134. Men det gick på något vis,
    konstigt nog.

  135. Och du sa att du arbetade
    hela livet sen som filmjournalist.

  136. Journalist var extraknäck.

  137. Jag var på dokumentationsavdelningen
    och filmarkivet på Filminstitutet.

  138. Vilket år kom dina föräldrar hit?

  139. Det var samma år som jag.
    Några år efter mig.

  140. Pappa fick arkivarbete
    trots att han redan var pensionär.

  141. Han var inte svensk medborgare.
    Han måste tjäna pengar.

  142. Han fick arkivarbete i några år.

  143. Han blev svensk medborgare
    efter sju år och fick pension.

  144. Mamma fick jobba i tolv år
    på Statistiska centralbyrån.

  145. Sen gick hon också i pension.

  146. -Och din syster jobbade som...?
    -Läkare och svågern som ingenjör.

  147. Textning: Emilia Carlsson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Alexander Kwiatkowski - Jude i efterkrigets Polen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om hur förföljelserna av hans familj fortsatte efter kriget trots att de inte var religiösa och inte firade judiska högtider. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget, Historia > Efter ca 1900 > Efterkrigstiden
Ämnesord:
1939-1945 (andra världskriget), Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia, Judarnas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - Att flytta till gettot

Alexander Kwiatkowski är polsk jude. Han berättar här om när han var fem år gammal och tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen tillsammans med sin familj. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Med antisemitism som lag

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han berättar här att han är kristet döpt och inte ens hade hört ordet jude, men det hjälpte honom inte undan förföljelserna. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - Bara ta med det man kunde bära

Hania Rosenberg föddes i polska Oswiecim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Vi blev angivna

1944 hamnade lettiska Marina Hoff som åttaåring i centralfängelset i Riga. Nästa station blev ett förintelseläger där det fanns flera hundra barn, men inga vuxna. När ryssarna närmade sig ville myndigheterna likvidera alla lägerinvånare. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - Jag godtog det likgiltigt

Györg Fenyö berättar om när han var barn i Budapest då de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Han har många skarpa minnen, men minnesluckorna kring det fasansfulla som hänt är lika många. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - Att växa upp med döden

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning. Döden och skottkärror med uppsvällda, döda människokroppar blev vardag. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Marina Hoff - Bara en förevändning för att mörda

Lettiska Marina Hoff minns när familjen blev utkörda ur huset i förorten till Riga när SS kom. Och det var bara början. Snart kördes männen bort på lastbil och försvann. Judiska kvinnor och barn utan davidsstjärna sköts ihjäl utan förvarning. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Alexander Kwiatkowski - hela intervjun

Alexander Kwiatkowski är polsk jude och var fem år gammal när han och hans familj tvångsförflyttades till gettot i Warszawa i Polen. Därefter tvingades de ofta flytta mellan olika platser för att gömma sig. När kriget var slut fortsatte förföljelsen av familjen, trots att de inte var religiösa. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 22 februari 2014. Intervjuare: Josef Ram.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Andras Agoston - hela intervjun

Andras Agoston föddes i Budapest i Ungern 1938 i en judisk familj. Han berättar här bland annat om hur hans pappa blev tvångsinkallad till arbetstjänst 1941. Mamman lät Andras bli kristet döpt vid 6 års ålder i hopp om att det skulle kunna skydda honom. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 21 februari 2013. Intervjuare: Gudrun Igra.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Bruno Frister - hela intervjun

Bruno Frister berättar här om hur han mot alla odds överlevde Auschwitz. Han berättar också om hur han återförendes med sin syster efter att ha sett hennes namn på en lista över överlevande. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 april 2013. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Erika Josefson - hela intervjun

Erika Josefson kom som adoptivbarn till en svensk familj. I vuxen ålder får hon veta att hon som litet barn överlevt Bergen-Belsen. Hon togs om hand av en kvinna efter att hennes mamma dött. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 5 juni 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Eugenia Göndör - hela intervjun

Polskfödda Eugenia Göndör levde som barn i ett getto. Hon berättar om hur Gestapo ibland sköt ner människor utan anledning och att döden blev vardag. Hennes familj slets itu, men mamman fick hjälp att fly till Sverige och gav aldrig upp sökandet efter sina barn. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 10 maj 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Györg Fenyö - hela intervjun

Györg Fenyö föddes i en ickereligiös judisk familj i Budapest. Han är kristet döpt, men det hjälpte inte undan förföljelserna. Här berättar han om när han var barn och de ungerska nazisterna pilkorsarna tog makten. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 27 april 2014. Intervjuare: Willy Silberstein.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Halina Hoffman - hela intervjun

Samtidigt som Halina Hoffmans föräldrar tvingades ombord på tåg till Treblinka så gömdes hon på en gård på polska landsbygden av en vän till familjen. Föräldrarnas fortsatta öde kan hon bara gissa sig till. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande den 4 september 2012. Intervjuare: Lucien Brongniart.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Förintelsens överlevande berättar

Hania Rosenberg - hela intervjun

Hania Rosenberg föddes polska Oświęcim, i dag känt som Auschwitz. Vid första deportationen fick familjen bara ta med det den kunde bära. Redan där fanns tecknen på att de snart skulle till en plats där de inte behövde någonting. Inspelat av Föreningen Förintelsens Överlevande 24 oktober 2012. Intervjuare: Suzanne Kaplan.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Bokmässan 2016

Slavhandel och slaveri under svensk flagg

Samtal om Sveriges aktiva deltagande i slavhandel under 1700- och 1800-talet. Frågan är varför det har dröjt så länge innan mer omfattande forskning gjorts kring slaveriet i Norden. Samtal mellan historieprofessorerna Holger Weiss och Karl-Göran Karlsson. Inspelat den 23 september 2016 på Bokmässan. Plats: Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.