Titta

UR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

UR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Om UR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Föreläsningar av Nobelpristagare för gymnasieelever. Medverkande: Stefan W Hell, William E Moerner och Eric Betzig, 2014 års Nobelpris i kemi, Hiroshi Amano och Shuji Nakamura, fysik, och Jean Tirole, ekonomi. Vetenskapsjournalisten Ann Fernholm berättar om kemipriset, ordföranden i Nobelkommittén för kemi Sven Lidin ger bakgrunden och forskarna Sara Strandberg och Maria Tenje berättar om sina yrkesval. Inspelat på Tumba gymnasium, Kungsholmens gymnasium och Norra Real, Stockholm, i december 2014. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Till första programmet

UR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014 : Eric Betzig - Nobelpristagare i kemi 2014Dela
  1. Det har blivit dags för oss att lyssna
    till nobelpristagaren Eric Betzig.

  2. Liksom Stefan Hell
    ville han utmana Abbes gräns-

  3. -och han lyckades faktiskt
    i början av 1990-talet.

  4. Han använde en metod
    som kallas närfältsspektroskopi-

  5. -men den metoden
    hade många begränsningar-

  6. -och Eric Betzig kände sig inte hemma
    i den akademiska världen-

  7. -så han började jobba
    i sin pappas företag.

  8. Om man älskar vetenskap dras man
    tillbaka, så var det för Eric Betzig.

  9. Uppfinningen som gav nobelpris
    gjorde han i sin väns vardagsrum.

  10. Vi är glada över att du är här.
    Välkommen.

  11. Tack, Ann.

  12. Tack för det varma välkomnandet.
    Jag känner mig rörd.

  13. Er rektor är min själsfrände. Jag
    ville också bli astronaut som barn.

  14. Jag satt uppe sent
    för att se Apollo 11 landa på månen-

  15. -men i mitten på 70-talet tyckte jag
    att NASA var inne på fel väg.

  16. De vill cirkla runt jorden
    i stället för att åka någonstans.

  17. Jag fick hitta något annat att göra,
    och fysik fascinerade mig.

  18. Och till slut så...

  19. Det blev experimentell fysik
    för jag var bra på att bygga saker.

  20. Min pappa byggde maskinverktyg. Jag
    ärvde den genen, jag bygger verktyg.

  21. Som vi redan har hört:

  22. Om det där är en proteinmolekyl
    är utmaningen, som Abbe formulerade-

  23. -att en molekyl ser ut så här
    i ett vanligt mikroskop.

  24. Det är goda nyheter, för den är hundra
    gånger mindre än en cell-

  25. -så med ett vanligt mikroskop
    kan man lära sig mycket om cellen-

  26. -men å andra sidan är en cell
    hundra gånger större än en molekyl.

  27. En central fråga
    som återstår för biologin-

  28. -är hur små molekyler utan liv-

  29. -förenas inuti en cell-

  30. -och skapar något som rör sig, äter
    och fortplantar sig, och är levande.

  31. Det börjar med ett litet korn utan liv.

  32. Med superupplösning
    vill vi skapa ett verktyg-

  33. -som gör att vi kan se kopplingen
    mellan molekyler och levande celler.

  34. Det har fascinerat mig ända sedan
    jag började forskarutbildningen-

  35. -och träffade mina handledare
    Mike Isaacson och Aaron Lewis.

  36. Mike hade lyckats göra hål
    som var mindre än ljusets våglängd-

  37. -i ett ogenomskinligt membran. Tanken
    var att om man belyser dess ena sida-

  38. -kommer ljuset som kommer ut ur
    hålet att få kortare våglängd än ljuset.

  39. Flytta runt det här nanoljuset punkt för
    punkt, så får ni en superupplöst bild.

  40. Det kallas närfältsmikroskopi i dag.

  41. Jag ville göra praktiska saker, så allt
    annat verkade tråkigt jämfört med det.

  42. Att titta på levande celler
    i superupplösning vore fantastiskt.

  43. Jag sa: "Det där vill jag syssla med."

  44. Jag jobbade med det i sex år
    som doktorand-

  45. -och sedan i Bell-laboratorierna
    i New Jersey i sex år.

  46. Jag hade viss framgång med metoden.

  47. Vi hade världsrekordet
    i datalagringstäthet.

  48. Vi kunde läsa och skriva bits,
    så små som 60 nanometer.

  49. Vi använde UV-litografi, som används
    för att tillverka integrerade kretsar-

  50. -men vi arbetade mer finskaligt
    än andra vid den tiden-

  51. -så integrerade kretsar
    skulle kunna göras mindre.

  52. Vi demonstrerade
    andra kontrastmetoder-

  53. -som absorption, reflexion
    och polarisation.

  54. Vi tittade till och med
    på olika färger som olika prov avger-

  55. -i mycket liten skala,
    mycket mindre än ljusets våglängd.

  56. Den mest intressanta kontrastmetoden
    för biologin är nog fluorescens.

  57. Man kan ha fluorescerande molekyler
    som markörer på det man vill studera.

  58. 1993 var jag den första
    att faktiskt visa-

  59. -att man kan få en superupplöst
    bild av en cell, med närfältsteknik.

  60. Jag visade också att man kunde se
    enskilda molekyler vid rumstemperatur.

  61. Jag höll på med den metoden i tolv år.
    Det är länge om man är otålig, som jag.

  62. Till slut blev jag varse
    metodens begränsningar.

  63. Den första är att aperturen - hålet -
    måste vara löjligt nära provet.

  64. Om avståndet till provet är mer än
    10-20 molekyler blir bilden suddig.

  65. Det var ett stort problem.

  66. Jag ville se levande celler med
    ett elektronmikroskops upplösning.

  67. Det skulle aldrig hända,
    för så här ser en cell ut.

  68. Jag skulle aldrig kunna få en bra bild
    av hela cellen.

  69. Jag blev frustrerad och deprimerad.

  70. Jag hade satsat tolv år,
    men det här var en återvändsgränd.

  71. Det andra problemet var att närfälts-
    mikroskopi blev ett hett forskningsfält.

  72. Många hoppade på det, medan jag sa:
    "Det här är ingen framkomlig väg."

  73. Jag ville inte gå i spetsen för det.

  74. Jag har alltid känt att när mitt område
    blir populärt, så vill jag lämna det-

  75. -och vara ensam någonstans
    och göra något annat.

  76. För det tredje
    jobbade jag på Bell-laboratorierna-

  77. -som i 50 år hade varit världens bästa
    ställe för att bedriva grundforskning-

  78. -men i mitten av 80-talet bröt man upp
    monopolet som finansierade oss-

  79. -så våra pengar försvann, och man
    satsade inte längre på grundforskning.

  80. På Bell var man tvungen att jobba hårt.

  81. Det här är jag
    och min bästa vän Harald 1989.

  82. Arbetssituationen förvandlade
    dessa unga oskyldiga grabbar-

  83. -till deprimerade och slitna män
    på bara fem år.

  84. Jag var tvungen att söka mig därifrån.

  85. Jag var besviken för att metoden som
    jag hade jobbat med inte fungerade-

  86. -besviken på all hajp och för
    att forskningsinstitutet gick i graven.

  87. Jag var frustrerad, så jag sa upp mig
    utan att veta vad jag skulle göra.

  88. Några månader senare var jag ute
    med min dotter i barnvagnen-

  89. -och kom att tänka på två experiment
    som jag hade gjort på Bell.

  90. Då kom jag på idén som jag ska
    prata om nu. W.E. beskrev den nyss.

  91. Målet är
    att kunna se molekylerna i cellen.

  92. Problemet är att molekylerna är
    så nära varandra att det blir suddigt.

  93. Men om molekylerna
    skulle ha olika optisk signatur-

  94. -om de till exempel lyste i olika
    färger, så kunde man kartlägga dem.

  95. Om man har rumskoordinater-

  96. -kan man placera in exempelvis de
    röda eller blå i den tredje dimensionen.

  97. När man har kartlagt dem så här
    har vi olika separata bollar.

  98. Man har separerat dem.

  99. Som W.E. beskrev,
    precis som med den lilla vulkankäglan-

  100. -kan man hitta mitten i varje suddig
    boll med större precision än diametern.

  101. Man kan pricka in koordinaterna
    för varje molekyl-

  102. -och få en superupplöst bild, på ett
    annat sätt än med närfältsmetoden.

  103. Precis som Stefan fick jag en plötslig
    insikt. "Vilken jättebra idé!"

  104. I vårt fall fanns det en hake:

  105. Om man tittar på en punkt
    med mikroskopet-

  106. -kan det finnas
    hundratals molekyler där.

  107. Man måste kunna titta på en i taget
    för att metoden ska fungera.

  108. Fanns det någon metod
    som gjorde det möjligt att urskilja en?

  109. Kanske om den var ovanpå några få-

  110. -men man måste kunna se
    en som är ovanpå flera tusen.

  111. Jag hade inget bra sätt
    att lösa det på.

  112. Det var en av orsakerna, men jag var
    också less på akademisk forskning.

  113. Jag kan prata hur länge som helst
    om den akademiska forskningen.

  114. Men jag sa helt enkelt: "Nu får det vara
    nog." Jag valde min reservplan:

  115. Min pappa
    hade ett maskinverktygsföretag-

  116. -så jag tänkte gå i hans fotspår.

  117. Jag åkte hem till Michigan
    och jobbade i hans företag.

  118. Han var snäll
    och gav mig frihet att göra nya saker.

  119. De tillverkade
    mycket stora maskinverktyg.

  120. Maskinerna var lika stora
    som den här aulan är bred.

  121. En maskin gjorde en enda del
    åt bilindustrin.

  122. Man skräddarsydde maskinerna,
    som tillverkade miljoner delar per år.

  123. Den tekniken var framgångsrik,
    men jag tyckte att den var ineffektiv.

  124. Jag använde mig av en gammal teknik,
    som kallas hydraulik-

  125. -plus energilagring av den
    sort som finns i dagens hybridbilar-

  126. -och lite modern kontrollteori
    från fysiken.

  127. Då fick jag en mindre maskin,
    inte större än härifrån till blommorna.

  128. Den skulle producera mer och bli
    billigare än en som var jättestor.

  129. Den flyttar fyra ton,
    motsvarande ungefär fyra bilar-

  130. -med accelerationen 8 g,
    och precisionen är 5 mikrometer.

  131. Jag ägnade fyra år
    åt att utveckla den maskinen-

  132. -och tre år åt att försöka sälja den
    till biltillverkare i Detroit.

  133. Jag sålde två,
    så det var ett enormt misslyckande.

  134. Jag var kanske en usel forskare,
    men jag var en ännu sämre affärsman.

  135. Efter att ha bränt över en miljon dollar
    av pappas pengar sa jag:

  136. "Jag är hemskt ledsen, pappa...
    men det här kommer inte att lyckas."

  137. Så jag slutade hos honom också.

  138. Sen kom en mörk tid i mitt liv.

  139. Jag hade sumpat chansen
    till en akademisk karriär-

  140. -när jag sa "dra åt helvete" till
    den akademiska världen tio år tidigare.

  141. Och jag hade misslyckats med jobbet
    hos min pappa. Nu var jag körd.

  142. Jag var 42 år med två små barn
    och kunde inte få något jobb.

  143. Men jag gjorde en smart grej.

  144. Jag visade er min kompis Harald förut.

  145. Han är den bästa fysiker jag känner,
    och han borde stå här i stället för mig.

  146. Jag ringde Harald. Han
    hade lämnat Bell några år efter mig.

  147. Han jobbade
    på ett start-up-företag i San Diego-

  148. -som gjorde testutrustning
    för skivenheter för datalagring.

  149. Han trivdes inte heller med att jobba i
    näringslivet och ville göra något annat.

  150. Vi hade båda en medelålderskris
    helt enkelt.

  151. Vi träffades i olika nationalparker
    under några år.

  152. Vi pratade om meningen med livet-

  153. -och om att göra något meningsfullt
    innan man dör.

  154. Till slut insåg vi att...
    Vi pratade om olika affärsidéer-

  155. -men till slut kom vi fram till att vi
    båda ogillade det akademiska livet-

  156. -men att vi älskade naturvetenskap
    och att utforska saker.

  157. Så vi ville söka oss tillbaka till
    forskningen på ett eller annat sätt.

  158. Jag började läsa vetenskaplig litteratur
    igen - för första gången på åtta år.

  159. När jag jobbade åt min pappa
    vände jag forskningen ryggen.

  160. Jag läste
    om grönfluorescerande protein-

  161. -en upptäckt
    som belönades med nobelpris 2008.

  162. Det var otroligt
    att man kan ta lite DNA från en manet-

  163. -och få vilket protein
    som helst i en cell att börja lysa-

  164. -utan att skada den levande cellen.

  165. Jag hade haft svårt att föra in
    fluorescerande molekyler-

  166. -och få dem att fungera som markörer
    på rätt saker.

  167. Den här eleganta lösningen
    fick mig att gå runt så här i en vecka.

  168. Jag gick runt med tappad haka
    i en vecka. Det här var briljant.

  169. När jag funderade på
    att börja forska igen-

  170. -var jag klar över två saker:

  171. Jag ville aldrig se ett maskinverktyg
    igen - eller ett mikroskop.

  172. Men när jag såg det här sa jag:
    "Shit! Det måste bli mikroskopi igen."

  173. Harald och jag fortsatte
    att fundera på olika idéer.

  174. Han tyckte att vi skulle
    åka till magnetlaboratoriet i Florida.

  175. En kompis från Bell jobbade där, och
    han hade tipsat oss om Mike Davidson.

  176. Mike är intressant. Han forskade om
    mikroskop och tjänade miljontals dollar-

  177. -på att sälja slipsar
    med mikroskopbilder av cocktails.

  178. Pengarna använde han-

  179. -till att arbeta med
    online-kurser åt mikroskoptillverkare.

  180. De miljoner han tjänade där gick till
    hans hobby - att studera levande celler.

  181. I dag studerar vi levande celler med
    hjälp av olika fluorescerande proteiner.

  182. Mike har skapat världens största
    bibliotek av fluorescerande proteiner-

  183. -med över 3 500 olika sorter.

  184. Under den resan 2005 berättade Mike
    för oss om W.E:s arbete-

  185. -med GFP som kan slås på
    med hjälp av ljus i en annan färg.

  186. Det kallas fotoaktiverat GFP.

  187. Jag minns hur Harald och jag
    satt på flygplatsen i Tallahassee.

  188. Plötsligt insåg vi att idén som jag fick
    när jag var ute med min dotter...

  189. Det här var pusselbiten som fattades.

  190. Istället för att ha olika färger
    på molekylerna-

  191. -kan vi slå på dem vid olika tidpunkter
    med lila ljus.

  192. Då kan vi avbilda dem en i taget.

  193. Vi var som träffade av blixten.
    Det var en så enkel idé.

  194. Man slår på några molekyler åt
    gången. Så bygger man upp bilden.

  195. Man slår på ljuset, hittar deras medel-
    punkt, stänger av dem och så vidare.

  196. Det verkade så enkelt, så vi tänkte
    att andra måste ha kommit på det.

  197. Så var det nog. Vi var tvungna att
    skynda oss att testa den här idén.

  198. Vi släppte allt. Att få riskkapital-
    finansiering skulle ta för lång tid-

  199. -eller att få ett forskningsanslag,
    så vi gjorde det bara.

  200. Harald ber inte sina chefer
    att dra åt helskotta, som jag gör-

  201. -så han hade fått behålla mycket av sin
    utrustning. Vi tog fram den ur förrådet.

  202. Vi satsade 25 000 dollar var.

  203. Folk brukar hålla till i garaget,
    som Jobs och Wozniak, men inte vi.

  204. Eftersom Harald var ogift kunde vi vara
    i hans vardagsrum. Det var bekvämare.

  205. Det fanns en nackdel
    med att jobba där:

  206. Harald har mycket energi
    och jobbar dygnet runt-

  207. -men för mig var soffan ibland alltför
    lockande, så jag hamnade där ibland.

  208. Men en pusselbit fattades. Vi var
    fysiker och kunde inget om biologi.

  209. Jag hade haft en idé
    till ett annat mikroskop.

  210. Jag hade arbetat med den idén
    innan vi kom på det här.

  211. Jag skulle till medicinska
    forskningsrådet och prata om det.

  212. Jag bad att få träffa George Patterson
    och Jennifer Lippincott-Schwartz.

  213. De hade uppfunnit det första praktiskt
    användbara fotoaktiverade proteinet.

  214. Jag träffade dem och sa:
    "Snälla, låt mig få bjuda er på lunch."

  215. Under lunchen berättade jag allt:
    "Min kompis och jag har en galen idé."

  216. Jennifer är en av världens
    mest respekterade cellbiologer.

  217. Hon är ordförande
    för cellbiologföreningen i USA.

  218. Hon kunde lätt ha avfärdat
    två galna fysiker-

  219. -som inte hade publicerat sig på tio år-

  220. -men istället sa hon. "Det låter toppen!
    Ta mikroskopet till mitt labb."

  221. Hon och George hjälpte oss.

  222. Vi fick det sämre, det här kyffet var
    inte så bekvämt som vardagsrummet.

  223. Vi hade en mycket svag laser,
    för vi betalade själva för den.

  224. En bild tog åtta timmar. Vi turades om
    att sova på betonggolvet.

  225. Vi måste ställa in fokus
    varje halvtimme.

  226. Vi kom igång, och som W.E. visade
    är det här våra allra första data.

  227. Vi tittade på ett tvärsnitt av en cell,
    på en lysosom - en organell.

  228. Ljuset var svagt så att man såg
    några molekyler åt gången.

  229. Om man lägger samman
    alla molekylbilderna-

  230. -är det som om de hade lyst samtidigt.
    Vi får en diffraktionsbegränsad bild-

  231. -men om man hittar molekylernas
    medelpunkt blir det något annat.

  232. Kan vi släcka ljuset?

  233. Jag vet att kamerorna vill se mig, men
    våra data är vackrare än mitt ansikte.

  234. Efter 20 000 bildrutor
    har man fått den här bilden i stället.

  235. Upplösningen är tio gånger bättre
    än diffraktionsgränsen.

  236. Det fina är att det går att göra hemma
    i vardagsrummet. Det är enkelt.

  237. Det lär finnas cirka 1 000 sådana här
    mikroskop runt om i världen.

  238. Alla mikroskoptillverkare, stora som
    små, erbjuder kommersiella versioner.

  239. Antalet användningsområden för de
    här instrumenten växer exponentiellt.

  240. W.E. visade att superupplösning
    är perfekt för att studera bakterier.

  241. Bakterierna är ungefär lika breda
    som ljusets våglängd.

  242. Här tittade vi på kemotaxisreceptorer.

  243. Det är proteiner som säger åt cellen
    vad den ska flytta sig mot eller från.

  244. De formar kluster
    i de så kallade polerna i ändarna.

  245. Man hade sett det på suddiga bilder.

  246. Nu när man kan se det här kunde
    fysiker utifrån dessa data förutsäga-

  247. -klustrens storlek
    och placering i bakterien-

  248. -med hjälp av statistisk mekanik.

  249. Det slumpmässiga sättet
    på vilket molekylerna kombineras-

  250. -bildar mönster.

  251. Ett annat exempel är
    när vi tittar på cellens "fötter".

  252. Här ser ni delen där cellen
    suger sig fast i substratet.

  253. Det finns cirka 90 olika proteiner
    vid dessa adhesionspunkter.

  254. Här ser vi två. Vid diffraktionsgänsen
    ser de ut att interagera på molekylnivå.

  255. Vid högre upplösning ser vi att de
    är separata och inte interagerar.

  256. Interaktion mellan proteiner
    driver på cellfunktionen.

  257. Sådana här slags avbildningar
    är nödvändiga-

  258. -för att kunna se på nanometernivå
    vilka som verkligen interagerar.

  259. Typiskt för mig har varit-

  260. -att jag känner mig obekväm
    när mitt forskningsfält blir populärt.

  261. 2008 var superupplösning lika populärt
    som närfältsmikroskopi var 1994.

  262. Jag tröttnade på det,
    precis som på närfältstekniken.

  263. Så jag behövde en ny utmaning,
    och valet var självklart.

  264. Oavsett metod för superupplösning-

  265. -måste man göra mindre pixlar-

  266. -därför måste man ha fler mätpunkter-

  267. -och det tar längre tid.

  268. Det innebär att man
    lyser på provet under längre tid.

  269. Problemet med levande saker
    är att de rör på sig-

  270. -kanske för snabbt för att fångas på
    bild. Och allt ljus kan få dem att koka.

  271. Med metoderna som ni har hört om-

  272. -är ljuset 10 000 till en miljard gånger
    starkare än när livet utvecklades.

  273. Det finns en stor oro för vad vi gör
    med de här stackars cellerna.

  274. Men det är viktigt
    att studera levande saker-

  275. -för det som kännetecknar liv
    är att det rör sig och är levande.

  276. Vi behöver ha verktyg
    för att kunna se den dynamiken.

  277. Jag ville skapa ett mikroskop som
    skulle vara bättre än de som finns-

  278. -vad gäller hastighet
    och hur skonsamt det är för cellerna-

  279. -på samma sätt som superupplösning
    gör att man kan se mindre saker.

  280. Det föresatte jag mig 2008.

  281. Det var en process i två steg.

  282. Ett steg togs inte av mig utan
    av svenskfödde Mats Gustafsson.

  283. Han förstod nog tidigare
    än vi andra inom det här området-

  284. -vikten av låg ljusstyrka
    och hög hastighet.

  285. Han utvecklade SIM-mikroskopet,
    som har superupplösning.

  286. I sin normala form är det bara
    två gånger bättre än Abbes gräns-

  287. -men Mats hade visat
    att man kunde nå längre.

  288. Tragiskt nog
    dog Mats av en hjärntumör 2011.

  289. Jag hade rekryterat honom 2008 för att
    han skulle bli min kollega på Janelia-

  290. -men han dog 2011,
    och jag tog över hans grupp.

  291. Så jag hjälper Mats Gustafsson-

  292. -och berättar om hur fint SIM är. Det
    har sin plats bredvid STED och PALM.

  293. Det fina är att man kan titta på snabb
    dynamik bortom diffraktionsgränsen.

  294. Vi har gått vidare med några av Mats
    idéer som han inte hann fullfölja-

  295. -och då har vi fått en upplösning
    på 60 nanometer i levande celler.

  296. Mitt arbete har byggt på något annat
    som har revolutionerat mikroskopin.

  297. De flesta mikroskop, som det Stefan
    beskrev och det som vi använder-

  298. -låter ljuset gå ner genom linsen
    och sen tillbaka genom linsen.

  299. Hela cellen utsätts för ljus även om
    bara ett lager i taget är i fokus.

  300. Stefans handledare
    dammade av en 100 år gammal idé-

  301. -med ljus från sidan
    som belyser ett lager i taget.

  302. Det kallas ljus-lager-mikroskopi.

  303. I min grupp har vi kunnat göra
    ljus-lagren mycket tunnare än tidigare-

  304. -för att kunna se
    vad som händer i en enskild cell.

  305. Ni ser att celler är galet dynamiska
    på den här nanometernivån.

  306. En T-lymfocyt, som bekämpar
    infektioner, fäster vid en annan cell.

  307. Ett encelligt djur försöker ta sig ut ur
    den säck som vi placerade honom i.

  308. Ni ser hur han kämpar.

  309. Här är tre olika organeller-

  310. -kromosomer, mitokondrier och
    endoplasmanätet, som delar sig.

  311. Här ser ni ett maskembryo,
    som börjar utvecklas.

  312. Proteinerna flyttar sig
    när cellerna delar sig.

  313. Jag är mycket glad över nobelpriset
    för superupplöst mikroskopi-

  314. -men om jag ser till responsen
    från mina biologkollegor-

  315. -får det här mikroskopet
    nog större betydelse.

  316. Få se nu...
    Och den sista utmaningen...

  317. Jag ska se om jag hittar den.
    Nej, jag måste backa lite snabbt...

  318. Jäklar. Jag glömde att ta med den
    bilden. Då får jag berätta om den.

  319. Den...sista utmaningen som vi har-

  320. -är att alla optiska mikroskop,
    när man vill se in i vävnad...

  321. Vår mesta kunskap kommer
    från studiet av odödliga cellinjer-

  322. -men de utvecklades
    inne i en organism.

  323. Man försöker tränga djupare in,
    det är som att tränga in under huden.

  324. Ljuset förvrängs, det är som vattnet på
    vindrutan innan man slår på torkarna.

  325. Fokus hos vilket mikroskop som helst
    blir sämre när man tränger djupare in-

  326. -man är långt ifrån diffraktiongränsen.

  327. Så ett stort... Om jag bara kan få fram
    nästa bild... Så där ja.

  328. Det här är något annat.
    Det mikroskopets fokus...

  329. Astronomer hade det här problemet
    för 50 år sedan-

  330. -när de utvecklade adaptiv optik-

  331. -som korrigerar för atmosfärens
    påverkan på ljuset från galaxer.

  332. Min grupp har använt adaptiv optik för
    att komma ner till diffraktionsgränsen.

  333. Vi tränger djupt in i celler-

  334. -och ljus-lager-mikroskopi
    är en snabb och icke-invasiv teknik.

  335. Vi kombinerar det med super-
    upplösning. Då kan vi göra allt.

  336. Det var det hela.
    Jag vill säga några avslutande ord.

  337. Den...

  338. Vad man än vill göra, ska man inte
    vara rädd för att misslyckas.

  339. Jag misslyckades ju många gånger.

  340. Man pratar om att ta risker. Det hör
    man ofta från dem som har lyckats-

  341. -men vi tillhör de 0,001 %
    som hade tur. Många misslyckas.

  342. Men låt inte det stoppa er. Ge inte upp.
    Om ni misslyckas pröva något annat.

  343. Men hitta något ni brinner för.

  344. Nästa programpunkt
    är "Varför ska man bli forskare?".

  345. Ni kanske inte ska bli forskare. Det ska
    man bli om man har ett stort intresse-

  346. -men om ni vill bli rappare eller bagare
    eller vad sjutton ni vill göra-

  347. -följ ert hjärta för det ger er
    drivkraften att arbeta hårt-

  348. -vilket är nödvändigt för att lyckas
    oavsett yrke.

  349. Min kompis Sven ska berätta
    hur man får ett nobelpris.

  350. Han är ordförande i nobelkommittén,
    så han vet, men jag tror så här:

  351. För att få ett nobelpris ska man
    skita fullständigt i nobelpriset.

  352. Kom ihåg att resultaten är objektiva,
    men hyllningarna är subjektiva.

  353. Åtta personer, däribland Sven,
    bestämmer vilka som får priset i år.

  354. Stefan berättade att han minns
    hur han fick sin idé i studentrummet.

  355. Det är den verkliga belöningen,
    och det bär man med sig för alltid.

  356. Översättning: Sirje Rundqvist Talva
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Eric Betzig - Nobelpristagare i kemi 2014

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Eric Betzig, en av 2014 års Nobelpristagare i kemi, talar inför gymnasieelever och berättar om hemligheten bakom framgången. Har du passionen får du också kraft att utföra det hårda arbete som krävs för att göra framstående upptäckter, menar han. Själv har Betzig haft många motgångar och trivdes inte så bra i den akademiska världen. Till slut hittade han tillbaka till forskningen genom att utföra experiment i sin väns vardagsrum. Inspelat den 12 december 2014 på Kungsholmens gymnasium i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Ämnen:
Kemi
Ämnesord:
Kemi, Kulturell verksamhet, Naturvetenskap, Nobelpriset i kemi, Nobelpristagare, Vetenskaplig verksamhet
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola

Alla program i UR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Jean Tirole - Nobelpristagare i ekonomi 2014

Jean Tirole är 2014 års Nobelpristagare i ekonomi. Här berättar han för gymnasieelever om sin teori som går ut på att förstå och reglera monopolmarknader. Inleder gör John Hassler vid Nobelkommittén för priset i ekonomisk vetenskap. Föreläsningen avslutas med frågor från eleverna. Inspelat den 9 december 2014 på Tumba gymnasium. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Populärt om Nobelpriset i kemi 2014

Vetenskapsjournalisten och författaren Ann Fernholm förklarar på ett enkelt sätt vad 2014 års Nobelpris i kemi handlar om. Priset delas mellan tre forskare som var och en har arbetat med utvecklingen av ett supermikroskop. Inspelat i december 2014 på Kungsholmens gymnasium. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

William E Moerner - Nobelpristagare i kemi 2014

Nobelpristagaren WE Moerner lyckades som första forskare i världen mäta ljusabsorptionen från en enskild molekyl. Här berättar han om sina upptäcker för nyfikna gymnasieelever. Inspelat den 12 december 2014 på Kungsholmens gymnasium i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Eric Betzig - Nobelpristagare i kemi 2014

Eric Betzig är en av 2014 års Nobelpristagare i kemi. Här talar han inför gymnasieelever om hemligheten bakom framgången och vikten att följa sin passion. Inspelat den 12 december 2014 på Kungsholmens gymnasium. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Frågestund med Nobelpristagare

Eric Betzig, Stefan W Hell och William E Moerner är Nobelpristagare i kemi 2014. Här svarar de på frågor från gymnasieelever och berättar om hur det känns att få priset. Inspelat i december 2014 på Kungsholmens gymnasium i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Hur får man ett Nobelpris?

Sven Lidin, ordförande i Nobelkommittén för kemi, talar för gymnasister och berättar om den säkraste vägen till ett Nobelpris. Inspelat den 12 december 2014 på Kungsholmens gymnasium i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Hur jag blev forskare i mikrosystemteknik

Maria Tenje från Sveriges Unga Akademi och Uppsala universitet berättar varför hon valde att satsa på en forskarkarriär, något hon gärna rekommenderar till studenter. Inspelat den 12 december 2014 på Kungsholmens gymnasium i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Populärt om Nobelpriset i fysik

Vetenskapsjournalisten Joanna Rose ger en introduktion till årets tre Nobelpristagare i fysik, som belönas för sina upptäckter av de effektiva blå lysdioderna som möjliggjort de så kallade LED-lamporna. Inspelat den 12 december 2014 på Norra Real i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Hiroshi Amano - Nobelpristagare i fysik

Den japanske forskaren Hiroshi Amano är en av 2014 års Nobelpristagare i fysik. Här talar han inför svenska gymnasieelever. Inspelat den 12 december 2014 på Norra Real i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Shuji Nakamura - Nobelpristagare i fysik

Shuji Nakamura, 2014 års Nobelpristagare i fysik, föreläser för gymnasieelever på Norra Latin i Stockholm. Inspelat i december 2014 på Norra Real i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Nobel för gymnasister 2014

Hur jag blev forskare i fysik

Sara Strandberg från Sveriges Unga Akademi och Stockholms universitet berättar hur det kom sig att hon började forska i ämnet fysik. Inspelat den 12 december 2014 på Norra Real i Stockholm. Arrangör: Kungliga Vetenskapsakademien.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola
Beskrivning
Visa fler

Mer gymnasieskola & kemi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Grym kemi - teckenspråkstolkat

Skönhet

Hur hänger skönhet och kemi ihop? Programledaren Brita Zackari är stylad som det forna Egyptens it-girl Nefertiti och träffar egyptologen Caroline Johansson. Hon berättar om sminkets funktion i det gamla Egypten och visar femtusen år gammalt smink. Kemiprofessor Ulf Ellervik berättar historien om botox och om vad användande av det kan få för följder. Vi träffar också Nicole Rydén Lagerdahl som anser sig vara utseendefixeringens eget ansikte.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Grym kemi

Träning

Kan man bli beroende av träning? Är det lättare att bygga muskler om man dricker proteinshakes och vad händer i kroppen vid intag av anabola steroider? Programledaren Brita Zackari och kemiprofessor Ulf Ellervik undersöker temat träning. De testar höghöjdsträning med OS-simmaren Michelle Coleman och spelar pingis på motsvarande 20 meters djup i världens bäst utrustade högtryckskammare. Vi får veta varför lightprodukter gör oss mer sötsugna och om endorfiner som bildas i kroppen vid träning och fungerar som morfin.