Titta

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Om UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Föreläsningar från Internationella brottsofferdagen 2015 med fokus på unga som drabbas av brott. Trots att unga utgör en stor grupp av dem som utsätts för olika typer av våld vet vi förhållandevis lite om ungas utsatthet, särskilt när det gäller våld i nära relationer. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015 : Traumamedveten omsorgDela
  1. Välkommen hit
    till seminariet som handlar om-

  2. -hur vi ska bemöta barn och ungdomar
    som har varit med om svåra saker.

  3. Varit med om
    trauma, utsatthet, omsorgssvikt.

  4. Karin nämnde att jag jobbar på
    Rädda Barnens centrum.

  5. För att ni ska få koll på det
    ska jag stanna upp vid det.

  6. Rädda Barnens centrum fungerar som
    en mottagning för barn och ungdomar-

  7. -som på nåt sätt lever i utsatthet.

  8. Vi lyder under hälso- och
    sjukvårdslagen som BUP.

  9. Vi är psykologer,
    psykoterapeuter och kuratorer.

  10. Vi finns på fyra platser i landet.

  11. Vårt uppdrag är att jobba behandlande
    med barn och ungdomar.

  12. Men också
    att lära oss av mötena med barnen-

  13. -och sprida den kunskapen internt,
    men också externt.

  14. Vi möter nästan uteslutande barn
    som har upplevt våld på nåt sätt.

  15. Antingen våld i nära relation-

  16. -eller barn som har upplevt våld
    i hemländer och flytt till Sverige.

  17. Jag tänkte kort också säga-

  18. -att i vårt möte med barn
    i behandlingsrummet-

  19. -har vi upplevt ibland att vi skapar
    en frustration hos oss själva i-

  20. -"vad händer när barnet lämnar
    rummet? Vad finns det för stöttning?"

  21. Vad finns det för viktiga vuxna
    runt barnet-

  22. -alla andra timmar som de inte sitter
    i behandlingsrummet-

  23. -och jobbar med
    bearbetning eller strategier?

  24. Genom åren så har vi funderat
    rätt så mycket på det.

  25. För ett antal år sen
    kom vi i kontakt med norrmän-

  26. -som jobbade mycket med detta. Norge
    är långt fram vad gäller trauma.

  27. Och också vad gäller
    bemötande av barn och ungdomar-

  28. -som har varit med om svårigheter.

  29. Sen ett par år tillbaka
    har vi följt dem i deras arbete.

  30. Vi har försökt hitta sätt att ta hem
    en del av arbetet som de jobbar med-

  31. -och sprida det i Sverige.

  32. Jag ska prata om... Vi kommer inte
    att prata behandling och bearbetning-

  33. -utan om hur vi vuxna som finns runt
    barn med utsatthet-

  34. -på bästa sätt kan bemöta dem
    så att läkandeprocessen blir god.

  35. När jag säger "viktiga vuxna" tänker
    jag lärare, personal på HVB-hem-

  36. -socialsekreterare,
    personal på kvinnojourer...

  37. Alla de vuxna
    som finns runt barn i verksamheter-

  38. -som är till för att stötta barnet
    på ett eller annat sätt.

  39. Vi har sett att det kan göra
    sån oerhörd skillnad för barnen.

  40. Först tänkte jag... Jag vet inte hur
    många som under min presentation-

  41. -har nåt sånt där barn som ni
    kan hänga upp min föreläsning på.

  42. För er som inte har det
    tänkte jag ge ett exempel-

  43. -utifrån ett barn som har berättat
    en historia för en tidigare kollega.

  44. Jag tänkte dela med mig av till er
    ett citat.

  45. "Sen hörde jag en massa skrik.
    Jag undrade vad mamma tänkte göra."

  46. "Jag ville hjälpa henne men vågade
    inte. Jag var alldeles darrig."

  47. "Pappa skrek,
    och då öppnade jag dörren lite."

  48. "Då såg jag pappa.
    Pappa var kvar hemma."

  49. "Sen såg jag
    att han tog vår stora kniv."

  50. "Den låg vid spisen."

  51. "Sen rusade han efter mamma
    ut genom dörren."

  52. "Jag sprang fram till fönstret."

  53. "Pappa slog och sparkade mamma,
    och hon ramlade omkull."

  54. "Då gjorde han nånting med kniven
    på henne."

  55. "Jag trodde att han dödat henne.
    Blod på marken och mammas ansikte."

  56. "Jag såg mamma.
    Hon var inte död, för hon reste sig."

  57. "Och sen kom ambulansen."

  58. Jag vet inte
    hur pojkens vardag såg ut-

  59. -varken innan eller efter
    han berättade det här.

  60. Men barnen som vi möter på centrum
    har såna här berättelser som vardag.

  61. Det vill säga, det är inte vid
    ett tillfälle man har upplevt våld.

  62. Man har bevittnat våld
    eller har själv blivit utsatt.

  63. Vi möter också barn
    som har kommit hit från andra länder-

  64. -utifrån att de i sina hemländer
    har upplevt våld. Krigshandlingar-

  65. -eller att man har bevittnat saker
    i en krigssituation.

  66. Det barnen har varit med om
    är att de vid upprepade tillfällen-

  67. -har exponerats för
    traumatisk stress.

  68. De har varit med om flera tillfällen
    då stressystemet har satt i gång.

  69. När det har hänt så har det
    inte alltid funnits en vuxen där-

  70. -som har lugnat dem.

  71. Ett barn som blir rädd springer till
    mamma, pappa eller nån annan vuxen-

  72. -för att söka skydd och tröst.

  73. Barn som vi träffar
    har inte haft nån vuxen.

  74. Den vuxna som har funnits där kan ha
    varit den som barnet blev rädd för.

  75. Eller den som man vill söka skydd hos
    kanske själv är väldigt rädd.

  76. En förälder kan själv vara utsatt för
    våld av den andra föräldern.

  77. I en krigssituation kan föräldern
    vara så rädd att den inte kan trösta.

  78. Det kan handla om omsorgssvikt.

  79. När barnet har blivit rädd
    har den vuxna inte sett rädslan-

  80. -eller på nåt sätt agerat.

  81. Många säger att komplext trauma
    är det svåraste traumat-

  82. -att komma över. Många känner igen
    typ 1, alltså "single trauma".

  83. Man är med om en händelse
    som sätter spår och som ger skada.

  84. Komplext trauma är traumat som man
    säger är svårt att komma över-

  85. -och läka ifrån. Och det finns
    en anledning till det. Förlåt.

  86. Vid komplext trauma
    händer nånting i vår hjärna.

  87. När vi är med om upprepade tillfällen
    av stress och inte systemet lugnas.

  88. Vad händer i hjärnan när vi är med om
    otäcka situationer eller blir rädda?

  89. När jag skulle ta flyget hit
    från Malmö-

  90. -så var jag på toaletten, och när jag
    kom ut därifrån var det en gång.

  91. När jag gick förbi den gången
    hoppade ett barn fram och sa "bu!"

  92. Hon trodde att jag var hennes mamma,
    så hon blev rädd.

  93. Men jag blev också rädd. Av en sån
    liten grej sattes ett system i gång.

  94. Ett stressystem. Det var nån form av
    fara som barnet utgjorde just då.

  95. Det var ett enkelt exempel.
    Men många gånger-

  96. -så känner vi i kroppen när vi
    utsätts får nånting obehagligt.

  97. I det här fallet nån som hoppar fram
    och säger "bu!"

  98. Det som händer i vår kropp
    är det sättet som vi överlever på.

  99. När vi möter en fara, utan att vi
    ens behöver tänka på det...

  100. ...så händer det saker som gör
    att vi lyckas komma ifrån faran.

  101. Ni har säkert hört
    "fight, flight, freeze".

  102. Vi slår oss fria eller springer
    eller spelar lite döda.

  103. Då kanske lejonet går vidare,
    så att säga.

  104. Men det är en reaktion
    som krävs för att överleva-

  105. -och som utan att vi
    ens behöver tänka så händer det.

  106. Det som händer är
    att jag genom mina sinnen...

  107. En del av min hjärna, amygdala,
    får information via mina sinnen.

  108. Amygdala är den lilla vakten
    som på nåt sätt ska signalera-

  109. -"nu är det fara!"
    och spruta ut hormoner i kroppen.

  110. Och med min spändhet och lyhördhet
    verkligen: "Är det fara?"

  111. Sen reagerar jag på det.

  112. Vi kan ta exemplet,
    inte från flygplatsen-

  113. -utan om jag går i skogen
    och ser en orm.

  114. Jag ser den, hoppar undan
    och hjärtat börjar dunka av obehag.

  115. Efter ett litet tag börjar
    andra delar av hjärnan agera.

  116. Amygdala sänder signaler till
    andra delar av hjärnan.

  117. Då signalerar den till hippocampus,
    som är hjärnans lilla bibliotek-

  118. -som då börjar bläddra. "Har Camilla
    varit i skogen förut och sett orm?"

  119. "Jo, ormen hoppade inte på henne.
    Den slingrade sakta i väg igen."

  120. Hippocampus hjälper mig
    att lugna mig.

  121. Därefter börjar jag tänka logiskt.
    En annan del av hjärnan säger:

  122. "Det är bara en snok, Camilla.
    Snokar förgiftar dig inte."

  123. Med hjälp av hippocampus
    och min frontala cortex-

  124. -lugnade jag mitt system. Sen kan jag
    gå vidare i skogen, lugnt och stilla.

  125. Ni känner säkert igen det, men det
    förklarar vad som händer i hjärnan-

  126. -när vi är med om otäcka saker.

  127. Det blir viktigt vid komplext trauma.

  128. Vårt stressystem, d.v.s. det
    som säger till oss att hoppa bakåt-

  129. -och undgå faran,
    finns medfött hos oss.

  130. Medan vårt regleringssystem,
    d.v.s. det som lugnar oss sen-

  131. -måste vi lära oss. Och det lär vi
    oss som barn mer och mer och mer.

  132. En annan sak att komma ihåg är att
    förr trodde man att hjärnan växte.

  133. Sen var den färdigväxt och klar.

  134. I dag vet vi att hjärnan
    måste stimuleras för att utvecklas.

  135. De delar av hjärnan som utvecklas
    är de delar som stimuleras.

  136. Om vi går tillbaka till
    barnen med komplext trauma-

  137. -så kan de från början
    reagera på faran.

  138. De kan inte reglera sig,
    utan det måste de lära sig-

  139. -av viktiga vuxna runtomkring.

  140. Och finns inte viktiga vuxna som
    kan lugna dem p.g.a. omsorgssvikt-

  141. -att de kanske är faran eller
    p.g.a. att de kanske själva är rädda-

  142. -så lär sig inte barnet det, och
    den delen av hjärnan utvecklas inte.

  143. Så konsekvenserna av
    ett komplext trauma är-

  144. -ett starkt stressresponssystem,
    men ett väldigt svagt lugningssystem.

  145. Hjärnan har utvecklats på det sättet.

  146. Det gör det så extremt mycket svårare
    att läka ett barn-

  147. -som har upplevt
    upprepade traumatiska händelser-

  148. -och inte blivit reglerad.

  149. För att sammanfatta... Över-
    representerat stressresponssystem-

  150. -och ett lite
    underrepresenterat regleringssystem.

  151. Det som blir konsekvensen av det-

  152. -är att barnen får väldigt svårt
    att reglera sina känslor.

  153. Det kokar ofta över hos dessa barn.

  154. Det kan också vara svårt när det
    gäller generella regleringsproblem-

  155. -att förstå sig själv
    och sina egna reaktioner.

  156. Har man svårt att förstå sig själv
    blir det svårt att förstå andra.

  157. Det här är det som händer barnen.

  158. Men det vi vuxna runt barnen ser-

  159. -är beteendeproblem hos barnen-

  160. -dålig impulskontroll, barn
    som har svårt med nära relationer...

  161. Vi ser barn
    med stark oro, ibland ångest.

  162. Barn med somatiska besvär-

  163. -eller barn som
    på ett eller annat sätt har symptom.

  164. Traumamedveten omsorg... Det var
    en kort beskrivning av hjärnan.

  165. Men det är viktigt att ni
    har med er det när vi fortsätter-

  166. -för att förstå
    vad traumamedveten omsorg är.

  167. Traumamedveten omsorg
    är ett sätt att ta teorierna-

  168. -kring hur hjärnan utvecklas-

  169. -och sätta det i praktiskt arbete för
    oss som viktiga vuxna runt barnen.

  170. I engelsktalande länder
    säger man "trauma-informed care".

  171. I Norge pratar man om
    "traumebevisst omsorg".

  172. I Sverige har vi valt att kalla det
    traumamedveten omsorg.

  173. En australiensare
    vid namn Howard Bath-

  174. -har skapat det här
    utifrån traumateori.

  175. Han har använt sig av
    kunniga människor som Bruce Perry-

  176. -Sandra Bloom, Siegel och så vidare.
    För att nämna några.

  177. Det som är traumamedveten omsorg är
    att...

  178. Det fokuserar inte på
    det terapeutiska arbetet hos barnen-

  179. -utan helt och hållet på
    hur vi ska kunna bemöta barnen.

  180. Det är ingen metod. Vi brottas med
    det där. Man vill gärna ha en metod.

  181. Vi pratar mer om att det handlar om
    ett förhållningssätt-

  182. -som vi som omsorgspersoner ska inta
    för att kunna hjälpa till att läka.

  183. TMO handlar om att se
    barnets beteende som ett symptom-

  184. -för nånting som barnet har upplevt.

  185. Att i sitt huvud i mötet med barnen
    inte ställa sig frågan-

  186. -"vad är det för fel på dig?"
    utan fråga "vad har du varit med om?"

  187. Att hela tiden ha det i åtanke.

  188. Det vi kan se hos barnen
    är reaktionen.

  189. Vi ser den explosiva ilskan.

  190. Som lärare, behandlare på ett HVB-
    hem eller vad det kan tänkas vara.

  191. När vi ser den explosiva ilskan
    så handlar TMO om att gå bakåt.

  192. Fundera. "Nu var det nånting
    som triggade i gång det här barnet."

  193. "Barnet har varit med om nånting
    som gör att den här situationen"-

  194. -"triggade i gång en ilska."

  195. I stunden
    är det ilskan jag måste bemöta.

  196. Men för att kunna göra det
    krävs förståelse för-

  197. -att det är ett symptom för nånting
    som barnet har varit med om.

  198. TMO bygger på tre pelare.

  199. Det är Howard Bath som
    har "myntat" pelarna, kan man säga.

  200. Grunden är en förståelse för
    hur komplext trauma påverkar barn.

  201. Sen bygger man traumamedveten
    omsorg på de tre olika pelarna.

  202. Den första pelaren
    handlar om trygghet.

  203. Jag tror att alla som
    jobbar med människor-

  204. -förstår vikten av trygghet för att
    kunna utvecklas sunt och må bra.

  205. Det finns många som har pratat om
    trygghetens betydelse.

  206. Både Erik Erikson utifrån
    hans teorier kring utvecklingsfas...

  207. Man går igenom
    faser i sin utveckling.

  208. Tillit och misstro är de första
    kriserna man måste gå igenom.

  209. Jag tänker också på behovstrappan,
    där trygghet inte är första steget-

  210. -för där har vi sömn, mat och vatten
    för att kunna utvecklas-

  211. -men nästa steg handlar om vårt behov
    av trygghet för att kunna utvecklas.

  212. Här är en citat från John Bowlby:

  213. Bowlby är en av de främsta
    när vi pratar om anknytningsteori.

  214. Anknytningsteori
    bygger på att barn vid födseln-

  215. -har behov, men har inte förmågan
    att tillgodose sina egna behov.

  216. Ett litet spädbarn
    är otroligt sårbart.

  217. Det är inte mycket barnet kan göra-

  218. -för sin egen överlevnad,
    om man jämför med många djurarter.

  219. Men det mänskliga barnet
    kan sända ut signaler.

  220. "Jag har ett behov."
    Det kan det nyfödda barnet göra.

  221. Anknytning handlar om att den vuxna
    som finns närmast barnet-

  222. -svarar an på
    de signaler som barnet ger.

  223. När barnet skriker så har man svårt
    som anknytningsperson-

  224. -att inte lyfta upp, trösta
    och tala lugnande till barnet.

  225. Eller fundera på om det ska bytas
    blöja eller om man ska ge mat.

  226. Det ligger i vår natur att svara an
    på det som barnet signalerar.

  227. Och det är det här som vi
    kallar enkelt för anknytningsteori.

  228. När det lilla barnet blir skrämt
    så är det samma sak där.

  229. Det signalerar det starkt. Och det är
    anknytningspersonen som kan trösta.

  230. När anknytningspersonen tröstar-

  231. -börjar hippocampus
    sätta sina små spår.

  232. Börjar komma ihåg
    "det är så här jag kan lugna mig".

  233. "Människor är goda och här
    för att trösta mig och lugna mig."

  234. Den delen av hjärnan utvecklas,
    kan man säga.

  235. Vi mår bra av trygghet.

  236. Men barn som har varit med
    om utsatthet, varit med om trauma-

  237. -där är den här tryggheten i fara.

  238. De barnen har ofta utvecklat
    en misstro till vuxna.

  239. Därför är trygghet prio ett
    för barnen som vi pratar om.

  240. Trygghet är ett komplext begrepp för
    det grundar sig på egen upplevelse.

  241. Så är det också när det gäller
    barnen. Det jag känner mig trygg i-

  242. -är det inte säkert att barnet, som
    jag möter, kan identifiera sig med.

  243. Och det här
    kan skapa problem på olika sätt.

  244. Men vi kan fundera lite på vad som
    skulle kunna ge nån form av trygghet-

  245. -för de allra flesta, i alla fall.

  246. Det första handlar om den fysiska
    tryggheten. Man har tak över huvudet.

  247. Att den som har utsatt en för fara
    inte finns där längre.

  248. Det är liksom det primära, eller det
    som vi alla kan skriva under kring.

  249. Sen kan vi prata om
    emotionell trygghet.

  250. Det handlar om att känna att
    man har kontroll över situationen.

  251. Att situationen man är i
    nånstans är förutsägbar.

  252. Att den
    är ärlig, öppen och så vidare.

  253. Att jag hittar en känsla av kontroll
    bland människor där jag befinner mig-

  254. -och känner att människorna ger mig
    trygghet utifrån att de är ärliga.

  255. En annan sak som skapar trygghet är
    när vi förstår saker och ting.

  256. Det ger oss trygghet.

  257. Det är samma sak för barn.
    De behöver också förstå-

  258. -för att känna att de är trygga.

  259. För barn
    som har varit med om svårigheter-

  260. -så är jag säker på
    att det är jätteviktigt för dem-

  261. -att förstå vad som händer i kroppen-

  262. -för att inte känna att de
    är konstiga och onormala på nåt sätt.

  263. Att de på nåt sätt har en normal
    reaktion på en onormal situation-

  264. -brukar vi säga till dem.
    Vad kan man förklara för barn?

  265. Kan man förklara hur hjärnan är
    uppbyggd och hur gör man det?

  266. Och det kan man. Det är ofta
    det vi gör i mötet med barn.

  267. Att försöka hitta ord
    för att beskriva det här.

  268. Jag ska visa en film.
    Den är bara några minuter.

  269. Inspelad av och med Dag Nordanger.

  270. Han var här förra året,
    de här dagarna.

  271. Han är nån som vi bollar mycket med
    kring de här tankarna och idéerna.

  272. På filmen visar Dag ett enkelt sätt
    att beskriva för ett litet barn-

  273. -hur hjärnan fungerar.

  274. Och vad man kan göra
    för att förändra det också.

  275. Han pratar norska, men jag hoppas att
    ni tycker att det är en enkel norska.

  276. Så att ni hänger med.

  277. På förmiddagen fick jag inte det att
    fungera, men nu ska vi se om det går.

  278. Hej! Dag Nordanger här. Jag vill visa
    ett jättefint pedagogiskt hjälpmedel-

  279. -för att göra det
    förståeligt för barn-

  280. -hur de bättre kan få kontroll över
    sina känslor. Bättre känsloreglering.

  281. Det är inte min idé.
    Jag har tagit det från Daniel Siegel-

  282. -som illustrerar det bra,
    bland annat i ett Youtube-klipp.

  283. Men jag tycker att det kan sägas
    på norska för de som föredrar norska-

  284. -och jag har tagit mig konstnärlig
    frihet och ger mina egna exempel.

  285. Men grunden för hur vi tänker
    är att vi inte har bara en hjärna-

  286. -utan tre hjärnor.
    När man förklarar det för ett barn-

  287. -kan man illustrera med några
    teckningar så att det blir tydligt.

  288. För vi har tre hjärnor. Nederst mot
    nacken har vi överlevnadshjärnan-

  289. -som styr andningen, sänder blod runt
    i kroppen - sånt för att överleva.

  290. Ovanför, mitt inne,
    har vi känslohjärnan-

  291. -som styr känslor
    som ängslan och ilska.

  292. Ovanför den, längst upp och
    framåt pannan har vi tankehjärnan-

  293. -som gör att vi kan tänka, prata
    och bestämma vad vi vill göra.

  294. Tankehjärnan kan också bestämma
    en del över de andra hjärnorna.

  295. Den kan bestämma
    en del över känslorna.

  296. Om vi tänker oss
    att min hand är de tre hjärnorna-

  297. -så har vi nere vid handleden
    överlevnadshjärnan.

  298. Det passar, för här känner vi pulsen,
    och den är viktig för att överleva.

  299. Ovanför, inne i handflatan,
    har vi känslohjärnan.

  300. Och tummen
    är en del av känslohjärnan.

  301. Det passar bra med känslohjärnan här
    för här i handen är vi känsligast.

  302. Här är vi mest kittliga.

  303. Ovanför den har vi tankehjärnan.

  304. Det påminner om tankehjärnan, för ser
    man bilder av den ser den korvig ut.

  305. Men den kan alltså sluta sig runt
    känslohjärnan och hålla i känslorna.

  306. Men om man har upplevt
    mycket svårt i livet, som du har-

  307. -där du har varit rädd
    och mycket har varit läskigt-

  308. -så blir den
    väldigt känslig och vaksam.

  309. Då krävs väldigt lite
    för att den ska bli sån här.

  310. Då ligger känslorna oskyddade,
    i fria luften.

  311. Då kan de starta upplopp och du kan
    bli väldigt arg eller väldigt rädd.

  312. Då kan inte du hindra tankehjärnan
    för att skydda känslorna-

  313. -och hålla dem på plats.
    Så tror jag ofta att du har haft det.

  314. Det vi ska öva på...

  315. Inte bara du, utan tillsammans med
    mamma, pappa, lärarna och mig.

  316. ...är att tankehjärnan,
    när den blir sån här-

  317. -ska klara av att ta ett grepp om
    känslorna och hålla i dem.

  318. Det är också viktigt
    att ta reda på vad som gör-

  319. -att tankehjärnan
    kan mista taget om känslorna-

  320. -så att de ligger och sprattlar
    i fria luften.

  321. För varje gång tankehjärnan-

  322. -klarar av att greppa känslorna
    så blir den lite starkare.

  323. Precis som de som klämmer på en grej
    för att bli starkare i nyporna-

  324. -är det med tankehjärnan. Varje gång
    som den kan hålla i känslorna-

  325. -blir dess nypor starkare.

  326. Till slut kan den bli så stark att
    den klarar av att hålla i känslorna-

  327. -större delen av tiden.
    Låter det som en bra plan?

  328. Jag tycker att det här är
    ett väldigt bra hjälpmedel-

  329. -och ett bra sätt-

  330. -att förklara ganska komplex
    neuro-psyko endokrinologi-

  331. -som absolut
    kan vara begripligt för ett barn.

  332. Så jag hoppas att fler
    kan ha glädje och nytta av det.

  333. Då fick vi in Dag lite i rummet
    också.

  334. Det här är...
    Då ska vi se så att vi får... Nähä.

  335. Man ska inte hålla på med
    tekniska saker.

  336. Det är ett bra sätt att förklara för
    små barn hur hjärnan fungerar.

  337. Det blir så bildligt. "Så blir man
    rädd, vad gör man då?" - "Jo, man..."

  338. Så ligger känslorna helt blottade,
    då måste vi träna oss.

  339. För varje gång vi tränar
    så håller vi känslorna i schack-

  340. -och blir inte lika sårbara.
    Ett jättebra sätt, tycker jag.

  341. Det handlar om att
    kunskap och förståelse ökar trygghet.

  342. Möjlighet och makt att påverka
    sin situation skapar också trygghet.

  343. När vi vet
    att vi kan påverka det vi är med om-

  344. -så känner vi oss som människor
    mycket tryggare.

  345. Den sista punkten handlar om trygghet
    i relation till andra människor.

  346. Det här blir problematiskt för barn-

  347. -som har varit med om
    komplext trauma.

  348. För de barnen
    är faran ständigt närvarande.

  349. Det behövs väldigt lite-

  350. -för att de här barnen ska explodera
    eller blotta sina känslor så.

  351. När människor blottar
    sina känslor av ilska och så-

  352. -så blir vi som mottagare
    lätt provocerade-

  353. -och lätt frustrerade...
    och förstår inte.

  354. "Varför? Det finns väl
    ingen anledning att bli arg?"

  355. Den reaktionen
    kan många av barnen få.

  356. Det som kan hända
    när vi som vuxna, omsorgspersoner-

  357. -möter den här ilskan, är att
    frustrationen hos oss kan leda till-

  358. -att vi börjar kontrollera
    eller bestraffa barnen.

  359. Här blir det ett dilemma,
    för börjar vi göra det-

  360. -så får hippocampus fart.

  361. "Vad var det jag sa?
    Så här är vuxenvärlden."

  362. "De är inte här för att lugna oss,
    utan de kontrollerar och straffar."

  363. Det är inte det barnen behöver
    i den situationen.

  364. Vi som omsorgspersoner kan finnas
    där för att sätta nya spår i hjärnan-

  365. -men kan fördjupa
    de redan befintliga spåren-

  366. -om vi inte bemöter barnen rätt.

  367. För att citera Bruce Perry:

  368. Nånting händer när vi ska ta emot
    den här starka känslan-

  369. -som gör att vi
    blir oroliga, irriterade o.s.v.

  370. Då förstår ni att det krävs mycket
    av oss som omsorgspersoner.

  371. Det krävs av oss
    att vi har våra känslor intakt.

  372. Att vi har
    förmågan att reglera våra känslor-

  373. -när vi
    ska hjälpa barnen att reglera sina.

  374. Den andra pelaren
    handlar om relation.

  375. Precis som trygghet
    tror jag att ni vet-

  376. -att relation är det vi mår bra av.

  377. Människan är skapt för
    att gå in i relation med andra.

  378. Att söka upp relationer,
    läsa av varandra i relationer.

  379. Vi har alltid vetat det, men nu vet
    vi det rent forskningsmässigt också-

  380. -att god relation
    är en motståndskraft-

  381. -för ohälsa
    och för negativ utveckling.

  382. Jag vet inte om ni
    har tagit del av forskning kring...

  383. ...vad som är verksamt
    i terapirummet.

  384. Är det metoden? Huruvida jag an-
    vänder KBT eller psykodynamisk teori?

  385. Eller handlar det om personens
    förväntningar i mötet med mig?

  386. Eller vilken relation
    jag bygger upp med min patient?

  387. Vissa studier menar på
    att 70 procent-

  388. -handlar om vilken relation
    jag lyckas skapa med min patient.

  389. Som patient ska man inte fundera på
    "ska jag gå KBT?"

  390. Man ska mer välja sin terapeut-

  391. -utifrån "är det här en person
    som jag kan inleda en relation med?"

  392. En del studier visar på att
    relationen är den absolut viktigaste.

  393. Barn som har varit med om trauma
    har ofta mist tilliten till vuxna-

  394. -p.g.a. att traumat
    oftast har orsakats av vuxna.

  395. En vuxen har slagit dem eller
    de har bevittnat våld mellan vuxna.

  396. Därför blir det jätteviktigt för oss-

  397. -att bli nya, goda exempel
    på positiva vuxna relationer.

  398. Igen då, sätta nya spår i hjärnan.
    Inte djupare i de gamla spåren.

  399. Och det handlar om att lära barnen
    att framkalla positiva reaktioner-

  400. -hos den som de har en relation med.

  401. Det vet vi också. Ett barn
    som framkallar negativ respons-

  402. -från omgivningen
    utvecklas inte lika positivt-

  403. -som ett barn
    som framkallar positiv respons.

  404. Att hjälpa barnet att hitta sätt
    att framkalla positivt i omvärlden-

  405. -är också en viktig roll som vi har
    när vi går in som omsorgsperson-

  406. -och i relation med barnen.

  407. En jätteutmaning
    för oss omsorgspersoner-

  408. -utifrån att det ofta finns
    erfarenheter av dåliga vuxna-

  409. -vilket gör att det blir ännu svårare
    för barnen att ta in oss.

  410. Vi måste överbevisa flera gånger.
    "Jag är god, du kan lita på mig."

  411. Då krävs det tålamod
    av oss som ska finnas där för barnen.

  412. Hur skapar man då relationer?

  413. Hur blir man vän med nån?
    Hur går man in i relationer?

  414. Ett sätt är att ta fasta på
    lek och aktivitet, som omsorgsperson.

  415. Att inte sitta och titta på
    när barnen leker-

  416. -utan att vara med i leken.

  417. När man är med i leken och delar
    nåt som är roligt och ger framgång-

  418. -så händer det nånting mellan oss.
    Vi kommer närmare varandra.

  419. Vi knyts ihop, liksom.

  420. Och när vi gör saker tillsammans...

  421. I den aktiviteten med barnet-

  422. -kan det hända situationer där barnet
    kanske triggas av nån anledning.

  423. Då är man mitt i det tillsammans.

  424. Då kan barnet få
    en positiv erfarenhet direkt-

  425. -på den här fysiska reaktionen
    eller på den känsla som väcks.

  426. En direkt hjälp att lugna sig
    i leken eller i aktiviteten.

  427. Förlåt.

  428. Den sista pelaren
    handlar om reglering.

  429. Reglering handlar om
    att kunna ta hand om sina känslor-

  430. -men också
    sitt beteende och sina impulser.

  431. Jag säger det igen: Det kan vi inte
    när vi föds. Vi måste lära oss.

  432. För de flesta av oss lär vi oss det
    utan att tänka på det.

  433. Inte heller omgivningen eller våra
    föräldrar eller vuxna tänker på det.

  434. Det är nånting som bara sker.

  435. Men inte för många av barnen
    som vi träffar.

  436. Innan vi går in på
    hur vi kan hjälpa till-

  437. -vill jag beskriva
    nåt som kallas för toleransfönstret.

  438. Några av er kan känna till det.

  439. Toleransfönstret är
    ett jättebra sätt, tycker jag-

  440. -att förklara både
    för sig själv, för barn och ungdomar-

  441. -och för omsorgspersoner,
    vad som faktiskt händer-

  442. -när ett barn
    reagerar, triggas i gång-

  443. -blir argt utan orsak o.s.v.

  444. Då ska vi se om det funkar.

  445. Där.

  446. Mellan de starka strecken här...

  447. ...finns en viss aktivering. Man är
    med om saker under en dag, en vecka-

  448. -som sätter i gång en, antingen
    att man blir glad eller blir ledsen-

  449. -men också utifrån en stressituation.

  450. Jag tänker på det som jag beskrev,
    på flygplatsen i Malmö.

  451. En stressituation,
    men jag handskades med den.

  452. Det tog inte många hundradels
    sekunder innan jag kunde lugna mig.

  453. Jag befann mig innanför det
    som vi kallar för toleransfönstret.

  454. Det fönster då jag hela tiden
    hade koll på mina känslor.

  455. Inte det här läget, som Dag beskrev,
    utan jag hade handen knuten.

  456. De allra flesta av oss har det
    större delen av dagen, veckan, tiden.

  457. Då befinner vi oss
    innanför toleransfönstret.

  458. Vi använder vår hjärna.

  459. Men ibland är vi med om nånting som
    gör att vi kommer utanför fönstret.

  460. Antingen ovanför,
    som bygger på en stressituation...

  461. Hjärtat börjar slå och så vidare.
    Eller också under.

  462. Ovanför toleransfönstret
    är det "fight-flight"-reaktion.

  463. Vi vill fly
    eller kämpa oss ifrån faran.

  464. Under här kan man säga att
    det handlar om en "freeze"-situation.

  465. Vi blir nästan lite frånvarande
    utifrån det vi är med om.

  466. Och att det blir skyddet mot faran.

  467. Ser man en person
    som ligger under toleransfönstret-

  468. -kan man undra: "Hallå, är du vaken?
    Ser du mig? Är du med?"

  469. Man vill försöka få
    ögonkontakt med det barnet.

  470. Barn som har varit med om utsatthet
    är oftast utanför toleransfönstret.

  471. De har dessutom
    ett smalt toleransfönster.

  472. Det behövs inte mycket
    för att de ska trilla utanför.

  473. Lite sorg blir jätteförtvivlan.

  474. Lite ilska blir explosiv...
    Krig, nästan.

  475. Lite rädsla kan bli stark ångest.

  476. Så toleransfönstret är väldigt snävt
    för många av de här barnen.

  477. Det vi
    som omsorgspersoner måste göra-

  478. -är att så fort barnet går utanför,
    göra allt för att få in det igen.

  479. Vi kan ta ett exempel med
    ett barn som spelar fotboll.

  480. Sen händer nånting på planen.

  481. Tränaren kallar honom till sig
    och säger:

  482. "Så får du inte göra.
    Du får sätta dig på bänken."

  483. De flesta barn blir sura
    men sätter sig-

  484. -och håller sig innanför
    toleransfönstret.

  485. Men det här barnet
    reagerar i stället genom "fight".

  486. Han sparkar till tränaren i benet
    och springer därifrån.

  487. "Fight" och sen "flight". En typisk
    "över toleransfönstret"-reaktion.

  488. Då är det ingen idé för tränaren
    att springa efter och fråga:

  489. "Varför sparkade du mig?
    Varför springer du härifrån?"

  490. Det tränaren måste göra är att
    dämpa honom, få ner honom i lugnet.

  491. För att sen ta diskussionen.
    "Det är inte okej att säga fula ord."

  492. Att endast försöka få in honom
    i toleransfönstret igen.

  493. Så att hjärnan finns där, så att man
    kan diskutera kring det som har hänt.

  494. Ett barn som är under... Han sparkar
    tränaren och springer i väg i skogen-

  495. -och sätter sig på en stubbe.

  496. När tränaren kommer dit
    känns han frånvarande.

  497. Nästan lite mer än ledsen,
    om man säger så.

  498. Då gäller det för tränaren
    att få upp honom i toleransfönstret.

  499. För att få upp en person
    så behöver man stimulera sinnen.

  500. Man kan börja prata med pojken. "Hör
    du fågeln som kvittrar i trädet?"

  501. "Vad kotten känns taggig.
    Vill du känna?"

  502. Att stimulera sinnena hos barnet-

  503. -så att det kommer upp i tolerans-
    fönstret, och sen kan man diskutera.

  504. Då lär sig barnet. Och för varje gång
    barnet är kvar i toleransfönstret-

  505. -ger det nya, bra spår i hjärnan.
    Det vill vi pränta in, så att säga.

  506. Jag använder toleransfönstret mycket.

  507. Också i form av: "Vad hände här? Vad
    gjorde att du inte kunde komma ner?"

  508. "Eller vad hände där
    som gjorde att du kom ner?"

  509. Man kan jobba med det
    för att hjälpa ungdomen-

  510. -att själv känna: "Vart är jag
    på väg? Innanför eller utanför?"

  511. Men främst pratar jag kring tolerans-
    fönstret vad gäller lärarpersonal-

  512. -eller andra viktiga vuxna
    runt barnet, så att de ska förstå-

  513. -och på så sätt
    kunna hjälpa barnet i vardagsmiljön.

  514. Tillbaka till hur vi samreglerar.

  515. Det lilla barnet tar man upp
    och tröstar och byter blöjor o.s.v.

  516. Det är inte lika lätt om man har
    en tonåring som bara skriker.

  517. Hur ska jag lyckas lugna?

  518. Det första som vi måste göra-

  519. -som omsorgspersoner, är att vara
    medvetna om våra egna känslor.

  520. Vi måste vara innanför
    toleransfönstret.

  521. Vi får inte på nåt sätt gå utanför
    och vara där uppe eller nere själva.

  522. Ska vi lugna nån annan
    behöver vi vara lugna själva.

  523. Det finns många begrepp kring det.

  524. Men känslor smittar av sig.

  525. Är jag lugn så sprider det ett lugn.

  526. Är jag väldigt nervös, orolig
    och rädd så sprider det sig.

  527. Så oftast behöver man inte göra
    så mycket mer-

  528. -än det som står där:
    En lugnande, bestämd ton-

  529. -som inger
    nån form av trygghet hos barnen.

  530. Att sätta fokus på
    barnets känslor och uttryck-

  531. -till skillnad från
    att sätta fokus på beteendet.

  532. Att inte direkt till den lilla pojken
    prata om: "Varför sparkade du mig?"

  533. Utan "jag ser att du är arg,
    låt oss ta hand om det".

  534. Möta barnets behov.

  535. Sen skrev jag: "Absorbera
    barnets verbala kränkningar."

  536. Men det menar jag
    att många av barnen-

  537. -som den ilskna tonåringen, som man
    ska ha till uppgift att lugna-

  538. -kan man få höra en hel del ifrån.
    Man är både det ena och det andra.

  539. Man kan välja att göra två saker.
    Man kan reagera på det-

  540. -och nästan hämnas. "Ska du säga!"

  541. Eller så kan man i den stunden
    välja att låta det sköljas av.

  542. Att se det som
    en form av smärtuttryck.

  543. Sen ta diskussionen när barnet
    är innanför toleransfönstret.

  544. "Det där är inte okej. När man
    säger så, så händer det här."

  545. Men i stunden så är det inte lönt-

  546. -att gå till attack mot de verbala
    kränkningarna som barnet ger en.

  547. Time-in är också ett begrepp
    som används mycket inom TMO.

  548. Time-out är, som ni vet,
    nåt man använder sig av-

  549. -för att få barn
    att lugna sig själva.

  550. Man utser en plats
    där barnet får sitta och lugna sig.

  551. Men det kräver
    att barnet kan lugna sig självt.

  552. Utifrån de här teorierna
    klarar inte barnet det.

  553. Det som kan hända är att
    det nästan bli en trigger för barnet.

  554. Att bli utvisad från klassrummet
    för att man har gjort nånting-

  555. -kan göra
    att det skapas kaos ute i korridoren.

  556. Time-in är i stället att "kom,
    vi går och lugnar oss tillsammans".

  557. Man önskar
    att det kunde göras i skolans värld.

  558. För de här barnen hade det varit
    absolut bäst. "Jag följer med dig."

  559. "Vi lugnar oss själva - tillsammans."

  560. Sätta ord på känslor
    kan vi använda när vi samreglerar.

  561. Att benämna känslor är lugnande.

  562. "Jag ser att du är arg."

  563. Det i sig är lugnande för barnet.

  564. Aktivt lyssnande är också
    en bra metod vid samreglering.

  565. Inte bara lyssna på det barnet säger
    utan att ta in hela barnets budskap.

  566. Och att också sammanfatta
    det barnet säger.

  567. "Har jag förstått dig rätt?"

  568. I det skapas en reflexion hos barnet.
    "Var det så jag menade?"

  569. Det gör att barnet måste tänka ett
    varv till på vad det har uttryckt.

  570. Och det i sig är också lugnande
    - att få reflektera.

  571. Innan vi avslutar
    så vill jag verkligen poängtera-

  572. -att TMO handlar väldigt mycket om
    att vi som omsorgspersoner-

  573. -spelar en otrolig roll,
    men det ställer också krav på oss.

  574. Precis som vi
    kan hjälpa till att läka...

  575. Många anser att
    det är den absolut bästa läkningen.

  576. En del kanske behöver behandling-

  577. -men finns det en omsorg
    som är byggd på traumaförståelse-

  578. -så kan det vara det som gör att
    barnet kan utvecklas på ett bra sätt.

  579. Men vi måste ha koll på oss själva,
    våra känslor och reaktioner-

  580. -för att kunna vara de goda
    omsorgspersoner som barnen behöver.

  581. Då måste vi ibland titta oss
    i spegeln.

  582. "Är jag katten? Ser de andra mig
    som en katt eller som ett lejon?"

  583. Det kan vara avgörande-

  584. -för utvecklingen hos barn som
    har varit med om mycket utsatthet-

  585. -och som
    inte har fått möjlighet att reglera.

  586. Då vill jag säga tack. Jag hoppas
    att det här har skapat undringar.

  587. Att ni kanske vill läsa mer.

  588. Det finns ingen tid för frågestund.

  589. Men här är mina uppgifter.
    Direktnummer och mejl.

  590. Kommentarer och frågor
    är ni jättevälkomna med.

  591. Tack för mig!

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Traumamedveten omsorg

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

För att arbeta med traumatiserade barn behöver man kunna förklara exakt hur hjärnan fungerar för att skapa trygghet. Om detta berättar Camilla Küster, kurator på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Ämnen:
Samhällskunskap
Ämnesord:
Psykiatri, Psykiska trauman
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Mer stöd åt brottsoffer

Det är viktigt att målsäganden kan medverka och orka med rättsprocessen. Det säger Catharina Espmark, statssekreterare på Justitiedepartementet, som här berättar om vikten av att stötta brottsoffer och öka förståelsen för deras roll i rättsprocessen. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Våld mellan unga

Carolina Överlien presenterar en nylanserad studie som hon har varit med och genomfört. Studien mäter fysiskt, emotionellt och sexuellt våld i fem olika länder. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Från svartsjuka till våld

Panelsamtal med Gunilla Berg, verksamhetsansvarig på tjejjouren Juventas systrar, Denise Cresso, expert på våld mot unga kvinnor med funktionsnedsättning och Eva Ohlsson, expert på hedersrelaterat våld. Moderator: Olga Persson, generalsekreterare på Unizon. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Traumamedveten omsorg

För att arbeta med traumatiserade barn behöver man kunna förklara exakt hur hjärnan fungerar för att skapa trygghet. Om detta berättar Camilla Küster, kurator på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2015

Utsatt för våld

Sexuellt våld är något som många av Sveriges kvinnor får uppleva. Och förövarna är nästan uteslutande män som är bekanta med offret. Om denna skrämmande statistik berättar Anna Berglund, enhetschef på Nationellt centrum för kvinnofrid. Inspelat den 20 februari 2015 på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Mellanöstern och global politik

Säkerhet och ekonomisk utveckling i MENA-regionen

Hur ser befolkningen i Mellanöstern på säkerhetsläget? Vilka är riskerna och möjligheterna ur ett nordiskt perspektiv? Vad säger statistiken oss om det som kallas MENA-regionen? Bi Puranen, generalsekreterare för World Values Survey och forskare vid Institutet för Framtidsstudier, berättar genom siffror. Moderator: Anna Wieslander. Inspelat den 2 december 2015 på Utrikespolitiska institutet i Stockholm. Arrangör: Utrikespolitiska institutet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Personlig assistent, också till sex?

Som förlamad kan det vara svårt att be om hjälp med de mest privata behoven. Arbetsterapeuten Stefan Balogh har specialiserat sig på rådgivning till personer med funktionsnedsättning. Han tycker att Sverige bör följa Danmarks exempel och utbilda speciella sexvägledare.