Titta

UR Samtiden - Idrott och mångfald

UR Samtiden - Idrott och mångfald

Om UR Samtiden - Idrott och mångfald

Föreläsningar och samtal från konferensen Idrott och mångfald. Konferensen hölls den 11:e och 12:e februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Idrott och mångfald : Den förutsägbara ledarenDela
  1. "Förutsägbar ledare"-

  2. -är ett koncept som vi har i
    Gästrikland. Det ska jag berätta om.

  3. Jag jobbar inom
    barn- och ungdomspsykiatrin.

  4. Jag utbildar folk
    inom neuropsykiatri-

  5. -både föräldrar och skolor,
    men också barn och ungdomar.

  6. Jag har samarbetat med SISU i fyra
    år. Den resan ska jag berätta om.

  7. Men först och främst vill jag
    prata om det här med att vara ledare.

  8. Jag har själv varit ledare
    och jag kommer från folkrörelsen.

  9. Jag har hållit på med idrott
    hela livet.

  10. Jag brukar börja mina föreläsningar-

  11. -med att prata om drömmar och mål.

  12. Jag har ett tydligt mål och en tydlig
    dröm. Det visar den här bilden.

  13. Det är dock inte jag på bilden.
    Det är min vän Fredrik Sträng.

  14. Jag använder den här bilden eftersom
    att när man jobbar med ungdomar-

  15. -och barn som ledare, så möter man de
    där barnen som får kämpa lite extra.

  16. Man märker att de har det tufft.
    Det kan bero på olika saker.

  17. Men man får vara med på resan.

  18. En ledare är som en sherpa
    som hjälper till att sätta upp rep.

  19. Ibland blir det tufft och då
    får man hjälpa till med syrgas.

  20. Men jag ska berätta
    varför jag brinner för det här.

  21. Jag jobbade med en pojke som jag
    träffade när han var 10-11 år.

  22. Han kom till mig eftersom han
    hade det väldigt tufft i skolan.

  23. Det blev problem
    och han hade svårt att sitta still-

  24. -och svårt att koncentrera sig.
    Det hände saker på rasterna.

  25. När jag jobbar med barn och ungdomar
    jobbar jag med mål.

  26. Jag brukar måla upp Vasaloppet.
    Vi står i Sälen och ska till Mora-

  27. -och så har vi delmål. Jag frågade:
    "Vad är ditt största mål?"

  28. Han sa: "Mitt största mål är
    att få spela landskamp på en arena"-

  29. -"i svenska landslagskläder."

  30. Man tänker: "Självklart,
    vi skriver upp det här ändå."

  31. Men åren gick och jag följde honom.

  32. Det var en hel del strul
    och en hel del som hände.

  33. Men han hade en sak.
    Han hade sin idrott.

  34. I den här idrotten blev hans
    funktionsnedsättning en tillgång.

  35. Den här platsen gjorde att han orkade
    med det som var tufft i skolan.

  36. För några år sedan
    satt jag hemma en kväll.

  37. Jag satt framför tv:n och laddade
    inför nåt bra som skulle komma.

  38. Plötsligt plingade det till
    i telefonen.

  39. "Måns. Nu händer det.
    Kommer du ihåg hans dröm?"

  40. Jag får fortfarande rysningar.

  41. Det här är det som har gjort
    att jag åker runt och utbildar folk.

  42. Men jag ska ta er tillbaka och
    berätta om resan innan satsningen.

  43. Allt började på ett ADHD-läger
    som vi hade.

  44. Vi hade ett projekt i Gävle för
    kommun, landsting och socialtjänst-

  45. -och skolan. Vi hade läger för barn
    med ADHD, och deras föräldrar.

  46. Under en vecka fick de ladda
    batterierna innan skolan började.

  47. Min kollega ringde och frågade
    vad vi skulle hitta på.

  48. Jag var aktiv klättrare, så jag sa:
    "Vi åker och klättrar."

  49. Då hörde jag:
    "Men Måns, är det så smart?"

  50. "De är ju hyperaktiva.
    Är det så smart?"

  51. "Ja, det går utmärkt", sa jag.

  52. Vi planerade och jag hade en
    genomgång av vad vi skulle göra.

  53. Jag minns när jag gick i skogen
    med den tunga ryggsäcken-

  54. -och 14 barn som sprang runt-

  55. -och vi skulle till ett klipparti.
    Jag tänkte: "Vad håller jag på med?"

  56. Jag såg rubriken: "Galen
    sjuksköterska dödade 14 ADHD-barn."

  57. Men självklart gick det bra, och det
    blev en fantastisk upplevelse.

  58. Nåt jag tog med mig, och som jag
    blev nästan mest gripen av-

  59. -var föräldrarna.

  60. Föräldrarna satt där
    och såg hur barnen lyckades.

  61. De fick vara med när de lyckades.

  62. Flera föräldrar satt med tårar
    i ögonen. De var alldeles tagna.

  63. Jag kom hem och tänkte
    att jag ville göra nåt av det här.

  64. Varför tänker vi inte på
    idrottssammanhang för barn med ADHD?

  65. På nåt sätt lyckades jag
    övertala chefen på mitt jobb-

  66. -att jag ville starta upp
    Terapi uppåt väggarna-

  67. -Klättring med barn som har ADHD.

  68. Jag vet inte hur jag lyckades.
    Jag tog hjälp av en psykolog-

  69. -och vi gjorde en utvärdering av
    hur det gick i skolan och hemma.

  70. Sen satte vi igång.

  71. Vi hade några tydliga mål
    med det här projektet.

  72. Framför allt ville vi titta på
    om en fritidsverksamhet-

  73. -kan stärka barns självförtroende.

  74. Vi ville också att man skulle träna
    på relationer och socialt samspel-

  75. -och på svårigheter i vardagen.
    Klättringen är en bra arena.

  76. Det är säkerhetstänk och man måste
    vara försiktig i många situationer.

  77. Impulsiviteten blir svår att handskas
    med eftersom det är farliga saker.

  78. Framför allt jobbade vi
    med föräldrarna.

  79. Vi tog med föräldrarna.
    Varje förälder var med.

  80. Det var nåt som var väldigt verksamt.

  81. Framför allt hjälpte vi föräldrarna
    att träna på att förstärka barnen.

  82. Utvärderingen blev spännande.
    Det vi såg var-

  83. -att föräldrarna fick en fantastisk
    upplevelse med barnen-

  84. -och det blev märkbar skillnad hemma.

  85. De blev lugnare.
    Man såg det också i skolan.

  86. Barnen var lugnare
    och deras självförtroende ökade.

  87. I mitt arbete möter jag många barn
    med neuropsykiatriska diagnoser.

  88. I samband med att jag möter dem
    så träffar jag på olika saker-

  89. -som inte känns särskilt roliga
    att få höra.

  90. Jag möter många barn
    som beskriver att de är utanför.

  91. De får inte vara med i idrotten.

  92. De får inte vara med i
    föreningsdriven verksamhet.

  93. Och det är ju alla idrotter.

  94. I början blev jag förbannad
    och tänkte: "Vad är det här?"

  95. Men jag som var ledare började
    fundera på vem som är ledare.

  96. Det är oftast föräldrar som annars
    jobbar på kontor eller i affär.

  97. De vill vara med sitt barn
    och engagera sig för sitt barn.

  98. De har inte samma kunskap som jag.

  99. Jag ville göra nåt. Jag uppvaktade
    SISU och Gästriklands idrottsförbund-

  100. -för att se om vi kunde göra nåt.

  101. Jag blev mottagen
    med jättestora famnen.

  102. Vi började att prata om
    hur vi kunde göra nåt av det här.

  103. Egentligen drog inte det här igång
    på riktigt förrän 2011.

  104. 2011 inträffade en incident där
    en pojke blev avstängd från sitt lag.

  105. Det här blev en världsnyhet.

  106. Då började vi titta på vad vi
    kunde göra. Vi bestämde oss för-

  107. -att öka kunskapen hos ledare
    och föräldrar om neuropsykiatri.

  108. Vi bestämde oss också för
    att ge redskap till ledare-

  109. -redskap för att kunna möta barnen.

  110. Vi ska också försöka nå ut
    till alla verksamheter.

  111. Vi försökte ta reda på om det här
    kunde ingå i plattformsutbildningar-

  112. -som Världens bästa coach.

  113. Det fanns också politiker som ville
    att alla ledare skulle utbildas.

  114. Vad har det blivit av det här, då?
    Det har blivit nåt fantastiskt.

  115. Mellan 2011 och 2015 har vi nått ut
    till mer än 50 föreningar varje år.

  116. Vi har inte bara
    utbildat enskilda lag-

  117. -utan också haft hela föreningar.

  118. Det har blivit en del av SISU
    Gästriklands ordinarie utbildning.

  119. I samband med utbildningarna
    bjuder vi in föräldrarna.

  120. Vi anser att föräldrarna
    till alla barn bör få kunskapen-

  121. -för att kunna få en ökad förståelse
    kring barns olikheter.

  122. Det vi också kan se är
    att förståelsen har ökat.

  123. Man ber oftare om hjälp
    när nåt händer.

  124. Man ringer SISU för att rådfråga.

  125. Det är inte så att barnen
    inte blir välkomna.

  126. Man har ett engagemang
    och vill att barnet stannar kvar.

  127. Vi ser också att barnet inte är
    ett problem när barnet utmärker sig.

  128. Det är inte ovanligt att föreningar-

  129. -ber om att få den här föreläsningen.

  130. Det här är fantastiskt, och jag är
    glad att vi har det här samarbetet.

  131. Men jag skulle ju prata om
    den förutsägbara ledaren.

  132. Jag ska försöka ge några tips, och
    kommer att välja ut några godbitar.

  133. Vi måste börja nånstans.
    Vad är en förutsägbar ledare?

  134. För mig är det rätt enkelt.
    Jag brukar tänka på min farmor.

  135. Hon var en förutsägbar ledare. Hon
    såg alltid likadan ut när jag kom.

  136. Jag fattar inte det. Hon hade
    samma hårfärg tills hon var 90 bast.

  137. Det luktade alltid likadant.
    Man kände det tre trappor ner.

  138. Det såg alltid likadant ut hos henne
    och det var samma regler varje gång.

  139. Gå inte in i vardagsrummet-

  140. -när du inte har strumpor på dig.

  141. Den här förutsägbarheten
    gav en trygghet.

  142. Förutsägbarhet är en sak
    som alla barn behöver.

  143. Inte bara de med neuropsykiatriska
    diagnoser, utan alla.

  144. Förutsägbarhet handlar ju om-

  145. -att en person vet i förväg
    hur han eller hon kommer att agera.

  146. Det här anser jag är väldigt viktig
    i ledarskapsdelen.

  147. Men vi tänker att förutsägbarhet
    är tråkigt.

  148. Jag brukar säga till min fru: "Jag
    älskar dig. Du är så förutsägbar."

  149. Det är ju därför jag älskar henne.
    Hon är förutsägbar.

  150. Det är en trygghet. Det skulle bli
    jobbigt om hon plötsligt blev blond.

  151. Ni förstår vad jag menar.

  152. Förutsägbarheten gör
    att vi blir trygga.

  153. Det är det vi vill ha.

  154. Att saker och ting är enformiga gör
    inte att de är tråkiga. Vi tror det.

  155. Vi matas av tidningar och tv att det
    hela tiden ska vara så hajpat.

  156. Jag vet att ledare känner att de
    måste hitta på nåt nytt.

  157. Jag tror att enformigheten och att
    man gör samma sak gång på gång-

  158. -skapar en otrolig trygghet hos
    barnen och hjälper dem att utvecklas.

  159. Vi vet att struktur ger
    en ökad känsla av trygghet för barn.

  160. Vi vet också att barn
    blir mindre stressade och oroliga-

  161. -och de får färre utbrott.
    De har också större chans att lyckas.

  162. Och framför allt
    är det energisparande.

  163. I mina föreläsningar pratar jag
    alltid om de här tre delarna:

  164. Framförhållning, struktur
    och tydlighet.

  165. Jag borde nästan tatuera in det här,
    eftersom jag tjatar om det.

  166. Men när det gäller framförhållning
    gäller det att jag som ledare-

  167. -faktiskt funderar på hur det
    brukar bli och vad som brukar hända.

  168. Om det är fler ledare-

  169. -måste vi diskutera
    och ha en framförhållning.

  170. Särskilt barn med neuropsykiatriska
    diagnoser behöver veta vad, när-

  171. -med vem och hur länge nåt ska pågå.

  172. Vet barnen svaret
    så blir det ett lugn hos barnen.

  173. Om barnen vet vad som ska ske under
    träningen så blir de också lugna.

  174. Sen så kom vi in på
    det här med strukturen.

  175. När jag besöker föreningar brukar jag
    se om det finns regler uppsatta.

  176. Ofta gör det inte det. Man glömmer
    det här med tydliga regler.

  177. Vi tror att barnen vet
    vad det är för regler som gäller.

  178. Jag pratar ofta om
    att ha väldigt tydliga regler.

  179. Barnen blir tryggare
    och vet vad som förväntas av dem.

  180. I strukturen ligger ju också
    att jag måste göra det jag har sagt.

  181. Jag var ledare inom skidor och var
    ute och åkte med ett gäng ungar.

  182. I samband med träningen sa jag
    att vi skulle åka upp till en backe-

  183. -och köra intervaller.
    Det ville de inte göra.

  184. Men på väg till backen
    körde de blixtlåskörning.

  185. Jag hade ett pass där allt flöt på.

  186. Ungarna var fantastiska och jag
    tänkte att de ju körde intervaller.

  187. Helt plötsligt
    när vi kommer fram säger jag:

  188. "Nej, vet ni vad,
    vi struntar i intervallerna."

  189. Jaha.

  190. Då fick jag stå mitt kast. En drog ut
    i skogen och slog sönder en stav.

  191. De andra blev jätteförbannade. Men
    det var ju jag som hade gjort fel.

  192. Det var ju inte barnen som drog iväg,
    utan jag som tappat min struktur.

  193. Det blev en dyr affär för mig
    med nya stavar.

  194. När det gäller tydligheten så handlar
    det om det hur jag är med barnen.

  195. Hur jag är tydlig i min roll.

  196. Att jag är konsekvent och gör
    det jag säger att jag ska göra.

  197. Att jag använder min röst
    och mitt kroppsspråk-

  198. -och är tydlig i
    hur jag pratar med barnen.

  199. Förutsägbar ledare. Det viktigaste är
    att möta barnet där barnet är.

  200. För att kunna göra det måste jag
    skaffa mig kunskap om barnet.

  201. Man måste se relationen som viktig.

  202. Ni som är ledare vet att
    vuxenaktivitet inte existerar längre.

  203. Jag kan inte komma in hos barn
    och säga att de ska lyssna på mig.

  204. Det funkar inte.

  205. I dag måste jag skapa en relation
    och ett relationskapital med barnen-

  206. -för att de ska börja lyssna på mig.

  207. Jag måste vara tydlig och rak.
    Jag måste göra lika varje gång.

  208. Framför allt måste jag
    jobba på 1-5-metoden.

  209. Jag kanske ska säga 1-7. För varje
    negativ sak ska man säga 5-7 saker.

  210. Förstärkning och uppmuntran
    är en viktig del av ledarskapet-

  211. -som jag går igenom.

  212. Det här med diagnoserna...

  213. Jag önskar att vi inte
    behövde prata om diagnoser.

  214. Jag önskar att vi hade en värld där
    vi såg alla människors olikheter-

  215. -som en tillgång.

  216. I bland brukar jag, eftersom jag
    föreläser mycket inom mitt jobb-

  217. -säga så här:

  218. Vi vet ju egentligen inte
    varför de här diagnoserna finns.

  219. Men jag brukar tänka att människor
    har funnit på jorden i 125 000 år.

  220. I 10 000 år har vi levt som
    jordbrukare. Tidigare var vi nomader.

  221. Ser man ADHD, autism, Aspergers
    och andra diagnoser-

  222. -så är det förmodligen nåt
    som har varit en stor tillgång.

  223. Det har varit en resurs
    som har gjort att vi har överlevt.

  224. Tack vare att samhället
    har förändrats-

  225. -så har det plötsligt blivit nåt
    som är jobbigt.

  226. Vi sätter dem i miljöer och utsätter
    dem för saker som blir besvärliga.

  227. Vi måste få vara olika.

  228. Problemet är att barnen ska sättas in
    i mallar och vara exakt likadana.

  229. I skolan och på dagis
    ska de vara i mallen.

  230. Vad händer när jag tar bort delar av
    min personlighet och förändrar mig?

  231. I mitt jobb ser jag barn med
    depressioner i tonåren, med ångest-

  232. -och med andra psykiatriska symptom.

  233. Just den här delen med olikheten
    måste vi få ha kvar.

  234. Jag ska avsluta, men jag ska berätta
    om en flicka som jag jobbade med.

  235. I samband med att jag jobbade
    med den här flickan-

  236. -skulle jag sätta igång
    med det här projektet med SISU.

  237. I samband med det berättade jag
    att jag skulle ut och föreläsa.

  238. Hon hade blivit avstängd från sin
    idrott eftersom hon var hyperaktiv.

  239. Jag frågade vad jag skulle säga.

  240. Hon sa att hon inte visste.
    På eftermiddagen kom hon tillbaka.

  241. Oj, jag hoppade över en grej.
    Jag går tillbaka sen.

  242. Hon kom tillbaka med en lapp.
    10-årig flicka med ADHD:

  243. "Jag önskar att folk förstod
    att man blir duktig av ADHD."

  244. "Det är jobbigt ibland, men då får
    man kämpa på och se det positiva."

  245. Tänk att en 10-årig flicka säger det.
    Det är rätt starkt.

  246. Jag ska gå tillbaka
    eftersom jag glömde den här delen.

  247. En viktig del som gör att man
    kan få det att fungera som ledare-

  248. -är samarbetet med föräldrarna.

  249. Jag brukar lite elakt säga att-

  250. -idrottsrörelsen är Sveriges största
    barnpassningsorganisation.

  251. Då måste man, anser jag, inom
    idrottsrörelsen och som ledare-

  252. -vara beredd
    att bjuda in föräldrarna.

  253. Det är svårt att göra det här.
    När de kommer med sina barn-

  254. -så blir det många barn som springer
    runt och det är många föräldrar.

  255. Det blir svårt som förälder
    att kunna prata med ledaren.

  256. Det händer så mycket. Därför
    har vi infört 5-minutersregeln.

  257. Det innebär att varje förälder ska få
    fem minuter ensam med en ledare.

  258. Då kan ledaren säga: "Vad kul att
    ditt barn är med i vår förening."

  259. "Är det nåt speciellt jag ska tänka
    på när det gäller ditt barn?"

  260. Det här handlar inte bara om
    att få veta om barnen har en diagnos.

  261. Det handlar om att kunna säga:
    "Mitt barn är rädd för att åka bort."

  262. "Mitt barn har svårt för att vara med
    andra barn och har inga kompisar."

  263. Man får reda på så mycket som gör att
    jag som ledare kan bli förutsägbar-

  264. -och känna trygghet som ledare.

  265. Men då måste vi ta de här minuterna
    och inte prata inför andra.

  266. Jag avslutar med det här:

  267. Utan kunskap till våra ideella ledare
    lär vi missa framtida OS-medaljer.

  268. Det här måste vi jobba på. Många av
    de här barnen blir framgångsrika.

  269. Tack så jättemycket.

  270. Textning: Karin Hedlund
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Den förutsägbara ledaren

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Måns Lööf är sjuksköterska inom psykiatrivården i Gävle och berättar om hur man bemöter och stöttar barn och ungdomar med adhd. Som ledare bör man vara förutsägbar och sätta upp tydliga regler och följa planeringen. Han berättar också om projektet "Terapi uppåt väggarna" med fokus på idrott för barn med adhd. Inspelat den 11 februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Ämnen:
Idrott och hälsa
Ämnesord:
Barn med adhd, Idrott, Idrottsundervisning, Lärarrollen, Sport
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Idrott och mångfald

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrott och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Maria Unenge Hallerbäck är överläkare och med.dr och föreläser om att fysisk aktivitet hjälper många unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att stilla inre oro och att vara koncentrerade. Mer kunskap om detta inom idrottsrörelsen skulle ge fler barn möjlighet att bevara rörelseglädjen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrottens påverkan på barn med ADHD

Alan L. Smith är professor vid Michigan state university i USA och forskar kring fysisk aktivitet och adhd. Han berättar här bland annat om hur fysisk aktivitet kan påverka koncentration och social förmåga. Inspelat i Karlstads universitet den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Handboll för alla

Föreläsningar om hur man skapar idrottsaktiviteter där alla kan känna sig välkomna. Vad krävs av tränare och förening? Föreläsare: Anna Bisso, IK Bolton; Malin Bernt, idrottsförvaltningen, Stockholms stad och Håkan Nilsson, SISU Idrottsutbildarna. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Den förutsägbara ledaren

Måns Lööf är sjuksköterska inom psykiatrivården i Gävle och berättar om hur man som ledare bemöter och stöttar barn och ungdomar med adhd. Det handlar om att vara förutsägbar och att sätta upp tydliga regler och följa planeringen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Jag är inte dum i huvudet - Jag har Asperger

Joanna Halvardsson är bloggare och föreläsare och har Aspergers syndrom. Hon fick diagnosen vid 14 års ålder och har sedan dess velat sprida kunskap bland annat om att det går att leva ett liv som vem som helst. Och att en funktionsnedsättning kan vara en styrka. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Rörelse är en underskattad medicin

Fil.mag Susanne Wolmesjö vid Bosön idrottsfolkhögskola föreläser om forskning som visar att fysisk aktivitet är av stor betydelse för hälsa och skolprestationer hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Fritidsnätet - ett lyckat samarbete

Markus Blomqvist jobbar med Fritidsnätverket som är en webbtjänst för personer med olika funktionsnedsättningar. Han berättar om uppstarten av tjänsten och om att driva den. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Erfarenheter från idrotten och livet med en diagnos

Samtal om erfarenheter av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och idrott. I samtalet framkommer bland annat att idrott kan dämpa hyperaktivitet och att det är viktigt med rutiner. Medverkande: Helen Wesström, Anna Wennerlund Cruickshank och Azita Iranipour. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Allas rätt att vara med

Aila Ibanez Mengüz arbetar på Riksidrottsförbundet, är idrottsledare för barn på fritiden och har adhd. Hon föreläser om att ökad kunskap om olika diagnoser inom idrottsrörelsen är positivt för enskilda individer, för idrottsföreningarna och för samhället i stort. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Mr Tourette och jag

Pelle Sandstrak är författare och kallar sig även ofrivillig ståuppkomiker. Han berättar om sitt liv med Tourettes syndrom. En gång i tiden var det ett problem och en livskatastrof, men det har vänts till att bli en tillgång och ett yrke. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & idrott och hälsa

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Nätmobbning bland ungdomar

Utseenderelaterad mobbning på nätet

Ann Frisén, professor i psykologi, berättar om utseenderelaterad nätmobbning bland ungdomar. Från konferensen Cyberbullying som hölls den 11-12 maj 2014 i Göteborg. Arrangörer: Göteborgs stad, Friends, Göteborgsregionens kommunalförbund, Göteborgs universitet och IBPA.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Linggymnastik - motion i nationens tjänst

Under 1800-talet utvecklade Per Henrik Ling ett system med gymnastiska rörelser som kom att prägla svensk gymnastik under ett och ett halvt sekel. Men var fick han sina idéer ifrån?

Fråga oss