Titta

UR Samtiden - Idrott och mångfald

UR Samtiden - Idrott och mångfald

Om UR Samtiden - Idrott och mångfald

Föreläsningar och samtal från konferensen Idrott och mångfald. Konferensen hölls den 11:e och 12:e februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Idrott och mångfald : Erfarenheter från idrotten och livet med en diagnosDela
  1. Det är dags för ett samtal
    om erfarenheter från idrotten.

  2. Vi har bjudit in Helen Wesström,
    Anna Wennerlund Cruickshank-

  3. -och Azita Iranipour. Välkomna.

  4. Tackar.

  5. -Vi börjar med Anna.
    -Ja. Nu hörs inte jag, va?

  6. -Berätta vem du är.
    -Jag är mamma till en fjortonåring.

  7. -Hon går i sjunde klass.
    -Jag gör så där.

  8. Jag är bjuden
    för att hon är aktiv inom ridsporten.

  9. Hon har även varit aktiv i handboll,
    simning, utförsåkning och kampsport.

  10. Hon fick diagnosen Aspergers syndrom
    när hon var nio år.

  11. Jag har haft fem år på mig
    att samla på mig erfarenheter.

  12. Vilka erfarenheter har du stött på
    som mamma i samband med idrott?

  13. Framför allt är det det som förra
    föreläsaren pratade om - tryggheten.

  14. Man är lite extra hönsig.

  15. Hur många är de i gruppen?
    Vem är ledaren?

  16. Vad går det ut på just i dag?
    Vad ska de träna?

  17. På fem år har Johanna lärt sig
    att hantera sitt funktionshinder-

  18. -och jag har lärt mig
    att tagga ner lite.

  19. Det speciella
    med ridsporten är säkerhetsaspekten-

  20. -som inte finns i andra idrotter.

  21. Om hon som hon säger "dampar",
    så kan det påverka...

  22. ...säkerheten för henne
    och andra i gruppen.

  23. Det har jag med mig
    att alltid kolla upp:

  24. Vad, varför, hur, vem, när?
    Det är det som gäller.

  25. Har du något exempel på
    när det har känts bra-

  26. -där du
    och din dotter har känt er trygga?

  27. Just nu känner jag mig trygg.
    Hon rider i en grupp på ridskola.

  28. Hon har svårt att rida i stor grupp.
    Det blir för stressigt.

  29. Nu rider hon i en grupp för människor
    med funktionsnedsättning-

  30. -vilket tyvärr gör att hon rider
    med vuxna med Downs syndrom.

  31. Det gör
    att den sociala biten uteblir.

  32. Men hon har accepterat
    att det är det här eller inget.

  33. Där får hon bra individuell hjälp.

  34. Trots att de har begåvningshandikapp
    får hon ändå bra individuell hjälp-

  35. -av en instruktör
    som ser henne och hennes behov.

  36. Det är tidigt på lördagsmorgonen,
    det är lugnt i stallet och så vidare.

  37. Har du exempel
    när det inte har funkat bra?

  38. Det gäller kunskapen.
    Folk vet för lite.

  39. När hon började rida på en ridskola,
    inte där hon rider nu-

  40. -var det en ung instruktör.
    Jag sa att Johanna har Asperger.

  41. "Åtta gånger av tio märks det inte"-

  42. -"men det kan vara bra att veta."

  43. Varpå tjejen log och sa: "Menar du
    att hon är utvecklingsstörd?"

  44. "Nej, det var inte så jag menade."
    Det fanns ingen kunskap alls.

  45. Att man tror att det är ett
    begåvningshandikapp gör mig osäker.

  46. Även inom handbollen... Barn med
    Asperger passar inte i lagidrott.

  47. Där hände det
    att det blev en rak höger-

  48. -när frustrationen kom, så att... Ja.

  49. Har du som förälder känt
    att du behöver finnas med?

  50. Jag måste finnas där
    och reda upp situationer.

  51. När hon spelade handboll
    var det sociala missförstånd.

  52. Hon fattade inte riktigt
    att det handlade om lagsport.

  53. Vid ridningen hjälper jag henne
    så att hon är lugn när hon kommer.

  54. Så att inget oförutsett händer.
    Att hon inte får den häst hon tror-

  55. -att de ändrar på schemat
    i sista sekund.

  56. Då måste jag vara där och lotsa.

  57. Jag behöver inte vara med
    i kampsporten.

  58. Den är så strukturerad till sin form.

  59. De kommer in,
    mediterar, städar, mediterar-

  60. -och sen tränar de.

  61. Men ofta måste jag i alla fall
    inledningsvis vara med och kolla.

  62. Nu har du chansen.
    Här sitter idrottsledare-

  63. -representanter från kommuner
    och för olika idrotter.

  64. Vad ska man tänka på
    när man tar emot din dotter?

  65. Det är jättesvårt
    för det är så motsägelsefullt.

  66. Å ena sidan vill jag inte
    att hon särbehandlas-

  67. -men jag vill att hon särbehandlas
    när det behövs.

  68. Det är inte små krav
    att ställa på en ledare.

  69. Men framför allt önskar jag
    att alla, oavsett idrott-

  70. -har bättre kunskap
    kring funktionshinder som inte syns.

  71. Min dotter går i vanlig klass
    och har bra betyg.

  72. Ofta märks inte funktionshindret.

  73. Lite bättre kunskap.
    ADHD och Asperger är inte samma sak.

  74. Asperger innebär inte
    att man är utvecklingsstörd.

  75. Okej. Tack.

  76. Vi går vidare med Azita.
    Kan du berätta vem du är?

  77. Jag är mamma till två barn.

  78. Jag är här främst gällande min son
    som är fjorton år han också.

  79. Och jag är förälder
    till två aktiva barn inom idrott.

  80. Våra barn
    har träningar sex dagar i veckan.

  81. Sonen är aktiv
    inom Örebro hockeyungdom.

  82. Och han är målvakt sen...

  83. Jag tror att han gick på is
    från han var två år-

  84. -genom skridskoskolan.
    Och på den vägen är det.

  85. -Vad är det han har för diagnos?
    -Ja...

  86. Han har diagnosen ADHD.

  87. Nu för tiden säger man ADHD
    med både uppmärksamhetsstörning-

  88. -och hyperaktivitet.

  89. Vilka utmaningar
    ser du som förälder inom idrotten?

  90. Ja, det är en hel del utmaningar.

  91. Det är utmaningar varje dag
    som förälder.

  92. Nu har min son förutom ADHD...
    Det är inte diagnosen-

  93. -men han har drag av Asperger.

  94. Först och främst är utmaningen
    att alltid, alltid planera-

  95. -och strukturera varje dag
    för varje moment-

  96. -från att han går upp
    till han lägger sig.

  97. Nu är han aktiv inom idrott-

  98. -men det är i alla moment.
    Han går ju i skolan.

  99. Först och främst är det att få honom
    att gå upp, göra det han ska-

  100. -komma i väg i tid.

  101. Efter skolan så är det idrotten-

  102. -och förbereda sig för den.
    Jag är här utifrån idrotten.

  103. Även om vi har gjort något
    varje dag 300 dagar året runt-

  104. -så måste vi ändå skriva tiderna.

  105. Vilken tid ska han göra vad
    för att hinna i tid till idrotten.

  106. Sen kommer nästa utmaning
    och det är när han är på plats-

  107. -så ska saker och ting flyta
    som det ska.

  108. Anledningen är
    att om han skulle glömma något-

  109. -handduk eller vad som helst-

  110. -så kan han fastna i de tankarna.
    Då gäller det att lotsa honom vidare.

  111. Det är våra främsta utmaningar.

  112. Har du något exempel på när det
    har fungerat bra med idrotten?

  113. Ja, när han är väl förberedd.
    Det gäller inte bara att följa tider-

  114. -utan att mentalt förbereda vad
    som kan förväntas inför matcherna.

  115. Och det är...
    Om man har förberett det väl-

  116. -och har en bra dialog med ledarna.

  117. Jag kan inte vara med
    i omklädningsrummet.

  118. Jag kan inte vara där hela tiden.
    Då är han beroende av ledarna.

  119. Om alla vuxna har varit väl
    förberedda, så har det fungerat bra.

  120. Kanonbra!

  121. -Har det hänt att det inte fungerar?
    -Ja.

  122. Det har varit många tillfällen.

  123. Min son
    fick diagnosen för ett år sen.

  124. Som bekant kan man få stå i kö länge
    för barnpsykiatrin.

  125. Jag tror
    att han var nio år gammal när...

  126. Han har svårt att passa tider.
    Han kan vara där 1,5 timme innan-

  127. -men han kom alltid sent på isen.

  128. Det var ett dilemma.
    Ledarna accepterade det inte.

  129. Då kan man tänka på kulturen
    i idrotten man utövar.

  130. Det är konsekvenser,
    men för mig är det bestraffning.

  131. I det här fallet var jag sen
    med honom och det talade jag om-

  132. -men kommunikationen funkade inte.

  133. Det var en cup. Han är målvakt
    och de får inte spela alla matcher.

  134. Men i det här
    skulle han vara förstemålvakt.

  135. Utan att ledaren...
    Han var sen tio minuter.

  136. Men han fick uppmaningen från mig
    att om du byter om snabbt-

  137. -så får du en hamburgare efteråt.

  138. För en gångs skull var han snabb,
    men han fick straffet att bli bänkad.

  139. Överlag tycker inte jag att det
    är okej när det gäller nioåringar-

  140. -oavsett om du har diagnos eller ej.

  141. Man kan göra det
    om man har förvarnat innan.

  142. I hans fall blev det
    mycket svårare att förstå.

  143. Och då skapas det konflikt.

  144. Det har varit många konflikter
    där vi föräldrar har fått gå in-

  145. -och reda ut.

  146. Konflikterna har avtagit
    med förståelse.

  147. Det är en nackdel
    i den idrotten han utövar.

  148. Hade ledarna haft ett annat synsätt
    och haft förståelse-

  149. -oavsett om du har en diagnos
    eller ej-

  150. -så hade vi besparat honom det.

  151. Som Sandra sa så sitter det
    ledare och föreningsfolk här.

  152. Har du något medskick du vill göra?

  153. Ja, jag säger så här:
    Fler såna här dagar.

  154. Kunskap är jätteviktigt.

  155. Jag råkar dessutom jobba... Nittio
    procent av ungdomarna jag jobbar med-

  156. -är ungdomar med NPF.

  157. Vi behöver skaffa oss kunskap.
    Om vi har kunskapen-

  158. -så kan vi underlätta för ungdomarna.

  159. Nu har vi ungdomar
    som brinner för idrott.

  160. Det är det bästa
    som kan hända en individ-

  161. -med NPF att brinna för något
    och få en känsla av sammanhang-

  162. -där livet kan få en annan mening.

  163. Med kunskap kan vi bemöta dem
    på ett bättre sätt.

  164. Men enbart kunskap räcker inte.

  165. Vi behöver känna att det är viktigt
    och ha ett engagemang.

  166. Många av er kan tänka att man
    kan sitta på olika föreläsningar.

  167. Man lyssnar, men sen går man vidare.

  168. Det handlar om engagemang.
    Var inte rädda. Fråga föräldrar.

  169. Var inte rädda för föräldrarna.
    Vi känner våra barn bäst.

  170. Fråga oss. Jag tror inte
    det finns någon förälder-

  171. -som inte skulle ställa upp
    och hjälpa till.

  172. Tack så mycket.

  173. Ja, så har vi tredje personen
    i panelen - Helen.

  174. -Berätta kort vem du är.
    -Får jag stå upp?

  175. Helen heter jag.
    Många undrar vem jag är.

  176. Jag har Aspergers och ADHD.
    Det är ganska osynligt på mig.

  177. Jag har en underbar pappa som hittade
    simningen. Det var min grej länge.

  178. Där är det förutsägbart,
    tryggt och inte så improviserat.

  179. Man är på banan
    och det finns en ordning.

  180. Jag fick min diagnos väldigt sent,
    så jag har kämpat på lite.

  181. Men det finns så mycket kunskap
    och utbildningar.

  182. Ta vara på de här ungarna.

  183. Jag är coach, springer, simmar
    och lite allt möjligt-

  184. -som det ska vara när man har ADHD.

  185. Det går ju inte att göra en sak.
    Det är liksom svårt.

  186. Du kan ju berätta
    om dina erfarenheter av idrotten.

  187. Jag försökte springa terräng-SM.
    Innan det ska man springa terräng-DM.

  188. I Göteborg, där jag kommer ifrån, har
    de alltid haft det i Fontinskogen.

  189. Slingan är fyra kilometer. Och sen,
    sa vår tränare, kommer en backe.

  190. "Du är stark i backar,
    om de inte springer för fort."

  191. Vad fan är för fort?
    Nu svor jag.

  192. Det har jag ingen aning om.
    Var konkret. Vad menar gubben?

  193. De drog i väg och jag efter.
    Backen kom inte.

  194. Då stannar jag.
    Jag fortsätter inte. Det gick inte.

  195. Så svårt är det att inte...
    Jag hade kapacitet att springa fort-

  196. -men förutsättningarna bara...
    Och då blev jag jätteledsen.

  197. Då gjorde han en fantastisk sak.
    "Vad behöver du?"

  198. "Att veta att man kan springa 3,03
    per kilometer." Sen var det tävling.

  199. Vi placerade ut resten av laget.
    "Skit i tiden."

  200. Och jag tog mig runt. Hade han inte
    gjort det, så hade jag gett upp.

  201. Han hade kompetens att vara flexibel.

  202. När såna enkla grejer ändras...
    Jag är fortfarande sån.

  203. Är det sex intervaller,
    så är det sex, inte fyra.

  204. Man improvisationsidrottar inte.
    "Du kan springa 5 000 m, också."

  205. Det funkar inte.
    Jag tror inte ledare tänker på det.

  206. "Den ser hurtig ut. Vi kör."
    Det går inte.

  207. Har du några andra exempel?

  208. Du sa här innan... Exempel där du
    har vänt diagnosen till något bra.

  209. Man är ju galet envis - dumenvis.

  210. Man nöter tills man går sönder.

  211. "Jag kan göra det, det och det."
    I många fall kan man det-

  212. -för man har en "overdrive"
    som inte finns hos andra.

  213. Sen behöver man ligga hemma på soffan
    med tyst i huvudet.

  214. Det går att vända det.
    I skolan puttade de fram en.

  215. Jag kastade snöboll på rektorn,
    för man är lättlurad.

  216. "Hoppa ut från andra våningen."
    Jajamän. Ingen simning på ett tag.

  217. Mina föräldrar fick ta ett samtal.
    Men jag tror på vad folk säger.

  218. "Vi hoppar." Jag fattade inte
    att de inte tänkte hoppa.

  219. Men ibland är man dum,
    men ibland är man lite klurig.

  220. Har du exempel som du vill skicka med
    som man bör tänka på?

  221. Jag har tränat andra idrotter, också.

  222. Jag är "bolldyslektiker", men jag
    har ett gäng ungar i Danderyd.

  223. I en sån stor grupp
    så har man olika handikapp.

  224. Tänk efter. Fråga:
    "Hur lär du dig?" Kalle vill härma.

  225. Lisa måste fundera en stund.

  226. Ta inte i folk
    som ni märker gör så här.

  227. Försök lyssna in dem.
    Fråga föräldrarna:

  228. "Det här stojet, går det bra?"
    Oftast inte.

  229. Tänk lite. Fråga dem.
    De delar med sig.

  230. Då kanske de inte blir så blyga.

  231. Alla är inte som jag som tar plats-

  232. -utan en del är:
    "Jag är här, men... Nej."

  233. Peppa dem. Förstärk dem.
    Låt dem vara med.

  234. Du har sagt att utan idrotten
    hade du varit kriminell.

  235. -Idrotten har betytt mycket för dig.
    -Ja, det har den.

  236. Den har skapat struktur.
    Jag har varit lärarvikarie.

  237. Det ska vara projekt hit och dit.

  238. Om inte jag hade fått utlopp
    för hyperaktiviteten-

  239. -så hade jag missbrukat
    eller tagit livet av mig.

  240. Jag har varit väldigt deppig
    och det blir många.

  241. BUP visste inte vad de skulle göra,
    men träning motverkade deppigheten.

  242. Man måste ha ett sammanhang
    och idrott är rätt bra.

  243. Det finns tråkigare grejer att göra.

  244. -Vill du fylla på?
    -Jag skulle vilja säga att idrott...

  245. På Twitter läste jag om
    att idrott var som medicin-

  246. -för individer med NPF
    och där vill jag instämma.

  247. Det är inte bara medicin
    utan en försäkring för livet.

  248. Inte nog med det här med hälsan-

  249. -utan jag tänker på allt det andra,
    att man får utrymme-

  250. -för att känna sammanhang
    och ha en mening med livet.

  251. Ofta har de här individerna
    svårigheter med skolan, framför allt.

  252. Skolan har en lika stor utmaning
    som våra idrottslärare.

  253. Det stämmer. Det är en försäkring.

  254. Jag är så himla trött. Jag har
    i så många sammanhang från skolan-

  255. -från BUP,
    från bekanta och grannar fått höra:

  256. "Ska du utsätta honom för det här?"
    Jag blir trött på det.

  257. Idrott var räddningen för min son.
    Jag vet var jag har honom.

  258. Det är som min dotter säger.
    När det fungerar säger hon:

  259. "Jag känner mig helt normal."

  260. Till skillnad
    från hur det var innan i skolan.

  261. Man får ett fysiskt självförtroende.
    Man känner att man kan något.

  262. Man kanske suger i skolan,
    men så kan man något.

  263. Det räcker jäkligt långt, alltså.

  264. -Här uppe har vi en fråga.
    -Bra, Måns.

  265. Vad härligt att ni berättar
    som mammor, tycker jag.

  266. En fråga som jag har gäller
    att ni är med barnen på idrotten.

  267. Har ni pratat med ledarna om
    när ni kliver in och inte kliver in-

  268. -så att ni har skapat
    den delen, också?

  269. Många föräldrar vill inte prata
    om sina barns funktionsnedsättningar.

  270. Det är skamligt.
    Jag har svårt att förstå det.

  271. Hur skapar jag bra förutsättningar,
    om jag inte ger henne dem?

  272. Jag pratar ofta med ledarna.
    "Min dotter fungerar så här."

  273. "Det får inte bli för tvära kast."

  274. "Får hon panikångest, så gör så här.
    Fråga mig om det inte fungerar."

  275. Den enda gången jag inte
    har avslöjat det är inom kampsporten.

  276. Där klarar hon sig bra i alla fall.

  277. Det är viktigt att berätta hur det
    är, annars har ni inte en chans.

  278. Jag skulle vilja säga så här
    att jag...

  279. Min son är fjorton år, så det är
    viktigt att tänka på hans integritet.

  280. För att komma hit när de filmar
    behövde jag prata med honom.

  281. Han fick godkänna
    att jag pratar om honom.

  282. Det var härligt att höra hans svar.
    Jag blev stolt!

  283. Han sa: "Låt mig tänka."

  284. "Vet du vad? Det här är ju jag.
    Vad ska jag skämmas för?"

  285. "Du får gärna prata
    om det kan hjälpa andra."

  286. Då har man lyckats.

  287. Svaret på din fråga är ja.

  288. Men inom idrotten
    som min son utövar - hockey-

  289. -så finns problemet
    att ledarna ofta inte vill ha-

  290. -med ivriga mammor att göra.

  291. -För vi är besvärliga.
    -Man vill inte tiga.

  292. Jag tolkar det som
    att de blir osäkra.

  293. "Här kommer jag - 'experten'."

  294. Det som har hjälpt min son
    är min sambo.

  295. För att min sambo arbetar
    med hockey-

  296. -och har status i Örebro
    när det gäller hockey.

  297. När han pratar med ledarna,
    så lyssnas det.

  298. Jag hade inte haft samma framgång-

  299. -och då vet jag inte
    om han hade fortsatt.

  300. Minns ni vad det var som gjorde
    att barn eller icke barn kom i väg-

  301. -till aktiviteten,
    hockeyn eller löpningen?

  302. Minns ni vad som gjorde att:
    "Det där ska jag göra!"

  303. I mitt fall handlar det om arv.
    Jag är hästtjej i grunden.

  304. Jag satte henne på häst när hon
    var två år, vilket var katastrof.

  305. Hon återkom inte förrän hon var tio.
    Jag skrämde väl vettet ur henne.

  306. Annars var det nog känslan
    av sammanhang.

  307. Vi provade handboll.
    Det gick inte så bra.

  308. Däremot individuell idrott
    i grupp som simning-

  309. -utförsåkning, kampsport.
    Att vara del i ett sammanhang.

  310. Att få känslan av
    att stundtals känna sig "normal".

  311. Det var den stora drivkraften.

  312. Att få koppla bort skolan
    och hitta ett sammanhang.

  313. Det handlar ju om,
    precis som för alla andra barn-

  314. -att när man är 2,5 år,
    så vill man inte gå på is.

  315. Det handlar ju om att man
    som förälder skapar förutsättningar.

  316. Jag är inte född i det här landet
    och jag kom hit ganska sent-

  317. -och jag arbetar som socialarbetare.

  318. Jag var dessutom ensamstående
    med två, små barn.

  319. Ensamstående...
    Ni vet alla rapporter som kommer.

  320. Invandrare, ensamstående...
    Kan det bli bättre eller sämre?

  321. Då ska vi ha idrotten som försäkring.

  322. När barnen blir äldre,
    ska jag veta var de befinner sig.

  323. Men för min son har det varit svårt
    att hitta nischen.

  324. "Vilken idrott
    vill jag hålla på med?"

  325. Jag har uppmanat honom hela tiden
    tills han fastnade för det här.

  326. Det är också ett bekymmer.
    Han höll på med fotboll.

  327. Det är lagsport,
    men han hittade sin grej.

  328. Målvakten är ju ensam i sin roll.

  329. Det fantastiska är att olika
    personligheter ändå kan passa in-

  330. -i det här fallet.

  331. Men fotbollen sa: "Kan du inte
    göra allt, är du inte välkommen."

  332. Jag hade betalat årsavgiften,
    men han vägrade att gå dit.

  333. Hockeyn sa: "Självklart.
    Vill du vara målvakt - varsågod."

  334. Pappa körde uteslutningsmetoden.
    Boll och koncentration gick bort.

  335. Sen började vi leta. Simning innebär
    nötande, men det funkade.

  336. Jag har haft häst och har hund.
    Jag provade mig fram.

  337. Han körde mig någon gång,
    sen fick jag cykla.

  338. Då var det tryggt att göra det.
    Han körde väl till någon tävling.

  339. Då behövde jag inte cykla
    till Uddevalla.

  340. -Det hade du säkert kunnat.
    -Men jag hade inte simmat bra, då.

  341. Man får prioritera.

  342. Har vi någon mer fråga?
    Vi hinner en till. Där i mitten.

  343. Hej. Jätteintressant
    att få höra er alla tre.

  344. Ni pratade också om skolan,
    men inte så jättemycket-

  345. -mycket fritid och föreningsliv.

  346. Men jag tänker utifrån skolan sett
    och framför allt idrott och hälsa.

  347. Är det något där
    som ni skulle vilja ge som tips-

  348. -till de som ska bli idrottslärare
    eller är idrottslärare?

  349. Tips eller något tråkigt som har
    hänt. Det kan man ta lärdom av.

  350. -Förstår ni min fråga?
    -Ja.

  351. Ska jag börja?
    När min dotter började högstadiet-

  352. -så hade vi ett möte med arbetslaget-

  353. -de som skulle bli hennes lärare
    och en specialpedagog var med.

  354. Vi pratade om hennes svårigheter.
    Då var idrottsläraren med.

  355. Han är man och jag ska inte sätta
    någon ålder, men han är femtio plus.

  356. Min dotter har skräck för att byta om
    med andra. Hon får enorm ångest.

  357. Hon blir stressad, låser in sig
    och det slutar med panikångest.

  358. Det stora problemet har varit
    att hitta ett eget omklädningsrum.

  359. Hennes idrottslärare lyssnade in
    och löste det på ett rätt bra sätt.

  360. Hon säger ibland: "Han är gubbig.
    Han fattar ju inte riktigt"-

  361. -"men han försöker i alla fall."
    Det är gott så för henne.

  362. Det kanske inte blir toppbetyg
    för att det är svårt med lagsport-

  363. -men att han försöker hjälpa henne
    så att hon blir lugn-

  364. -genom att ge henne plats
    betyder mycket.

  365. Det behöver inte vara det idrottsliga
    som styr prestationen på lektionen.

  366. Känn in, lyssna och fråga, tycker jag
    är det bästa.

  367. -Ska jag svara, eller?
    -Vi kan samsas. Jag tänker miljö.

  368. Jag hade jättebra idrottslärare-

  369. -men vi pratar inte perception.
    Vet ni hur mycket allt låter?

  370. Vet ni hur mycket det bonkar?
    Det är hela havet stormar.

  371. Titta in de här... Alla är människor.

  372. Man har inte tid, men man kanske
    någon gång kan skapa en trygghet.

  373. Så att inte varje lektion suger.
    "En gång i månaden fixar jag det."

  374. "Då dämpar vi ljuset och har inte..."
    Vad väsnas mycket? Innebandy.

  375. Spökboll är bra, annars.
    Där man jagar varandra.

  376. Det är en väldigt bra
    och viktig fråga.

  377. Bara att tala om skolan,
    bara benämningen skola...

  378. Och det kan jag säga allmänt-

  379. -eftersom jag jobbar i skolans värld
    med barn med den problematiken.

  380. Det skapar negativ stress.

  381. Individer med NPF... Om vi kommer
    till arbetet med stressnivån här-

  382. -så ligger deras från början här.

  383. Allt annat runt omkring
    gör stressen bara högre och högre.

  384. Dessutom har jag en erfarenhet
    från jag var liten-

  385. -att jag duger inte.
    Det är något som är jobbigt.

  386. Tyvärr, både inom skolan,
    men också inom idrotten-

  387. -så stämplas ungdomarna
    med negativa benämningar.

  388. Man är stökig. Man är ouppfostrad.
    Man är våldsam. Man är utåtagerande.

  389. -Man är skum.
    -Och de här ungdomarna...

  390. De är mer medvetna än vi tror.

  391. Det är en stor utmaning
    och det jag vill skicka med är-

  392. -att försöka se hos varje individ:

  393. "Vad kan jag skapa
    och göra för att underlätta?"

  394. Jag brukar säga precis
    som min son sa: "Han är han."

  395. Det är inget man kan ändra på.
    Irritera dig inte på vad han gör.

  396. Se i stället på vad du kan göra
    för att underlätta situationen.

  397. Jag måste bara säga en sak till.
    Min dotter blev hjälpt av något-

  398. -som hennes kurator sa:

  399. "Ja, du har Asperger, men du är inte
    Asperger. Du är mycket mer."

  400. "Det här måste du förhålla dig till,
    men du är inte Asperger."

  401. Att försöka se det som inte drabbas
    av funktionsnedsättningen.

  402. Och ta dem på allvar.
    Jag har en jätteduktig ortoped.

  403. Jag fick släpa med min utredning.
    "Inte fasen har du Asperger."

  404. "Läs, då! Det har jag visst!"
    Det är ju så olika.

  405. Det hittar man inte på. Varför skulle
    man det? För att det är trendigt?

  406. Jag fick inte
    opereras fortare för det.

  407. Har man Asperger är man som Simon
    i "I rymden finns inga känslor".

  408. Jag tänkte på din presentation.
    Det gäller att ta vara på det.

  409. Har man en nedsättning, har man
    en stark sida någon annanstans.

  410. Ta fram den starka sidan.
    Då kan individen känna-

  411. -att jag duger
    och jag har en känsla av sammanhang.

  412. Det får avsluta panelen.
    Tack, Helen, Anna och Azita.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Erfarenheter från idrotten och livet med en diagnos

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Samtal om erfarenheter av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och idrott. I samtalet framkommer bland annat att idrott kan dämpa hyperaktivitet och att det är viktigt med rutiner och struktur. Medverkande: Helen Wesström, elitmotionär och löpcoach; Anna Wennerlund Cruickshank, idrottsförälder och Azita Iranipour, idrottsförälder. Inspelat den 12 februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Ämnen:
Idrott och hälsa, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Idrott, Personer med funktionsnedsättning, Personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sport
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Idrott och mångfald

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrott och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Maria Unenge Hallerbäck är överläkare och med.dr och föreläser om att fysisk aktivitet hjälper många unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att stilla inre oro och att vara koncentrerade. Mer kunskap om detta inom idrottsrörelsen skulle ge fler barn möjlighet att bevara rörelseglädjen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrottens påverkan på barn med ADHD

Alan L. Smith är professor vid Michigan state university i USA och forskar kring fysisk aktivitet och adhd. Han berättar här bland annat om hur fysisk aktivitet kan påverka koncentration och social förmåga. Inspelat i Karlstads universitet den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Handboll för alla

Föreläsningar om hur man skapar idrottsaktiviteter där alla kan känna sig välkomna. Vad krävs av tränare och förening? Föreläsare: Anna Bisso, IK Bolton; Malin Bernt, idrottsförvaltningen, Stockholms stad och Håkan Nilsson, SISU Idrottsutbildarna. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Den förutsägbara ledaren

Måns Lööf är sjuksköterska inom psykiatrivården i Gävle och berättar om hur man som ledare bemöter och stöttar barn och ungdomar med adhd. Det handlar om att vara förutsägbar och att sätta upp tydliga regler och följa planeringen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Jag är inte dum i huvudet - Jag har Asperger

Joanna Halvardsson är bloggare och föreläsare och har Aspergers syndrom. Hon fick diagnosen vid 14 års ålder och har sedan dess velat sprida kunskap bland annat om att det går att leva ett liv som vem som helst. Och att en funktionsnedsättning kan vara en styrka. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Rörelse är en underskattad medicin

Fil.mag Susanne Wolmesjö vid Bosön idrottsfolkhögskola föreläser om forskning som visar att fysisk aktivitet är av stor betydelse för hälsa och skolprestationer hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Fritidsnätet - ett lyckat samarbete

Markus Blomqvist jobbar med Fritidsnätverket som är en webbtjänst för personer med olika funktionsnedsättningar. Han berättar om uppstarten av tjänsten och om att driva den. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Erfarenheter från idrotten och livet med en diagnos

Samtal om erfarenheter av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och idrott. I samtalet framkommer bland annat att idrott kan dämpa hyperaktivitet och att det är viktigt med rutiner. Medverkande: Helen Wesström, Anna Wennerlund Cruickshank och Azita Iranipour. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Allas rätt att vara med

Aila Ibanez Mengüz arbetar på Riksidrottsförbundet, är idrottsledare för barn på fritiden och har adhd. Hon föreläser om att ökad kunskap om olika diagnoser inom idrottsrörelsen är positivt för enskilda individer, för idrottsföreningarna och för samhället i stort. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Mr Tourette och jag

Pelle Sandstrak är författare och kallar sig även ofrivillig ståuppkomiker. Han berättar om sitt liv med Tourettes syndrom. En gång i tiden var det ett problem och en livskatastrof, men det har vänts till att bli en tillgång och ett yrke. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & idrott och hälsa

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Pulsträning och inlärning

Pulsträning ökar inlärning

Paul Zientarski, idrottslärare och Ted talk-talare, menar att idrotten är skolans viktigaste ämne. Här berättar han om hur Chicagoskolan Naperville Central High fick upp skolans resultat med 40 procent genom att koppla kärnämnena till pulsträning. Inspelat den 23 mars 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Teamkoncept.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Linggymnastik - motion i nationens tjänst

Under 1800-talet utvecklade Per Henrik Ling ett system med gymnastiska rörelser som kom att prägla svensk gymnastik under ett och ett halvt sekel. Men var fick han sina idéer ifrån?

Fråga oss