Titta

UR Samtiden - Idrott och mångfald

UR Samtiden - Idrott och mångfald

Om UR Samtiden - Idrott och mångfald

Föreläsningar och samtal från konferensen Idrott och mångfald. Konferensen hölls den 11:e och 12:e februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Idrott och mångfald : Allas rätt att vara medDela
  1. Hej. Jag heter Aila Ibanez Mengüc
    och jobbar på Riksidrottsförbundet.

  2. Jag jobbar på avdelningen
    för idrottsutveckling.

  3. Frågorna som vi har pratat om här
    är jätteviktiga för mig personligen.

  4. Jag fick själv diagnosen adhd
    för två månader sen.

  5. Det betyder inte
    att jag "insjuknade" då.

  6. Det har alltid funnits med mig.

  7. Om jag går hit där ni satt...
    Jag är mamma till ett barn med adhd.

  8. Och jag har varit idrottsledare
    i över tjugo år.

  9. Det finns minst ett eller två barn
    i varje grupp jag har haft-

  10. -som har en diagnos.

  11. Det är inte därför jag är här, men jag
    kommer att glida in lite på det.

  12. Min adhd gör att jag blir inspirerad och
    vill säga allt möjligt.

  13. Men jag ska ju berätta hur Riks-
    idrottsförbundet tycker och tänker.

  14. Eftersom presentationen
    inte är helt och hållet min-

  15. -och mitt minne inte är det bästa-

  16. -så måste jag ibland titta lite här så
    att jag inte glömmer nåt viktigt.

  17. Så här kan det vara
    för barn inom idrotten-

  18. -som har en NPF, alltså en neuro-
    psykiatrisk funktionsnedsättning.

  19. Det finns barn som blir utkastade
    för att de har studsat en boll.

  20. Det finns barn som får gå ut efter att
    ha pratat två gånger i ledet.

  21. De stör, så de får gå ut.

  22. Och vad beror det på? Jo, mycket beror
    ju på okunskap hos ledaren.

  23. Efter många år som ledare
    har jag otroligt mycket i bagaget.

  24. Jag vet hur jag ska agera, och jag har
    förståelse för barnens beteende.

  25. Men många av ledarna
    har inte den kunskapen.

  26. Det är inte deras fel. Det handlar om en
    okunskap i samhället i stort.

  27. Vi lägger mycket ansvar på våra ledare.
    De ska liksom rädda världen.

  28. Och det tycker jag att de gör,
    på sitt sätt, genom att vara ledare.

  29. Vi vet också
    att flera framgångsrika idrottare-

  30. -har en NPF-diagnos.

  31. Bland dem som står utanför idrotten
    finns det också många med diagnoser.

  32. Det gäller att hitta dem. Vi kanske
    missar en massa guldmedaljer.

  33. Och många missar möjligheten att vara
    aktiva i ett positivt sammanhang.

  34. Jag hoppas att ni, som kommer
    från olika förbund och föreningar-

  35. -har lärt er en massa saker här
    som ni sen förmedlar vidare.

  36. Det är så vi får till en förändring.

  37. Den här konferensen har varit jätte-
    viktig, också för mig personligen.

  38. Fel dator. Det är här jag ska trycka.

  39. Som sagt finns det en hel del inom
    idrotten som har den här diagnosen.

  40. Många menar
    att idrotten är deras räddning.

  41. Utan idrotten hade man inte fungerat.

  42. Så idrotten är en oerhört viktig
    del av samhället.

  43. Särskilt för den här gruppen.

  44. Man får ut sin extra energi, man får en
    plats där man får vara delaktig-

  45. -och känna att man bidrar och är bra.

  46. Man får inte bara skit. Man får
    inte bara höra att man inte duger.

  47. I våra ledarutbildningar pratar vi
    mycket om att ge beröm och feedback.

  48. Det tror jag vi är bättre på
    än resten av samhället.

  49. Lärare säger inte: "Åh, bra skrivet!
    Bra, du sitter still! High five!"

  50. Men så gör vi inom idrotten.
    Det ska vi vara stolta över.

  51. Så för många betyder idrotten mycket.

  52. Vad är då "idrotten" för nånting?
    Det är de här siffrorna.

  53. Väldigt många är medlemmar
    i en idrottsförening.

  54. Nio av tio barn-

  55. -i åldern upp till tolv år-

  56. -är aktiva nån gång under sitt liv.

  57. Räck upp en hand om ni har varit aktiva
    i en idrottsförening.

  58. Det är lite mer än nio av tio,
    skulle jag vilja säga.

  59. Det får vi inte glömma bort.

  60. Och när jag är på plats som ledare,
    då är jag allas ledare.

  61. Jag är inte bara där
    för min egen skull.

  62. Det fick vi ju höra
    i gårdagens föreläsningar.

  63. Vi behöver reflektera över
    varför vi är ledare, och för vem.

  64. Vi har 750 000 ideella ledare.
    Det är otroligt många.

  65. Några av er är ju ledare
    inom flera olika idrotter.

  66. Men de här 750 000
    är inte samma människor nästa år.

  67. Då är det en ny kull som kommer in.

  68. Det i sig gör ju att det blir en
    jättestor utmaning för vår rörelse.

  69. Nya människor ska lära sig det här,
    som är så viktigt inom ledarskapet.

  70. Och vi utbildar jättemycket
    inom idrotten.

  71. Både ledarutbildningar och mer
    speciella, riktade utbildningar.

  72. Glöm inte bort att de här 750 000 inte
    är en fast grupp.

  73. Några checkar ut, några kommer tillbaka,
    några är nybörjare.

  74. På tal om ledare, de här 750 000.

  75. Den okunskap eller kunskap som finns i
    samhället bär ju ledarna med sig.

  76. Vi inom de 70 förbund som är medlemmar i
    Riksidrottsförbundet-

  77. -har enats om en värdegrund,
    en vision och en verksamhetsidé.

  78. Verksamhetsidén heter
    "Idrotten vill".

  79. Men vi har sett att det inte är så många
    av ledarna som känner till den.

  80. Hur många av er känner till den?

  81. Ni är bättre än snittet.

  82. För dem som inte räckte upp handen finns
    här en film-

  83. -som kortfattat visar vad det är jag
    menar när jag säger "Idrotten vill".

  84. Under de senaste 50 åren har antalet
    barn som idrottar i en förening ökat.

  85. Nio av tio barn
    är nån gång med i en idrottsförening.

  86. Men många slutar i tonåren.

  87. Vad kan vi göra för att ungdomar
    ska vara kvar i våra föreningar?

  88. Schysta idrottsföreningar
    är bra för oss alla.

  89. Det finns många saker som kan ge barn
    och unga en positiv bild av idrotten.

  90. Saker vi tillsammans
    kan stärka och stötta.

  91. Bland annat gemenskap, glädje, trygghet,
    idrottslig utveckling-

  92. -allsidighet,
    lekfullhet, delaktighet-

  93. -självkänsla,
    självförtroende, respekt-

  94. -kunskap
    och livslångt intresse för idrott.

  95. Det finns flera nycklar till
    att upprätthålla ungas intresse.

  96. Det är viktigt att låta varje individ
    utvecklas i sin takt.

  97. Alla utövare ska välkomnas in
    i gemenskapen och känna sig sedda.

  98. Det innebär att alla måste ha möjlighet
    att delta.

  99. Till exempel kan höga kostnader
    göra att vissa tvingas sluta.

  100. Barnidrott ska vara lekfull, allsidig
    och skapa en långsiktig utveckling.

  101. Allsidig träning under barndomen
    förebygger skador-

  102. -och har en positiv inverkan
    på senare idrottsprestationer.

  103. Alla barn ska känna att de duger oavsett
    hur de presterar.

  104. Om man bara satsar på de bästa är risken
    stor att många slutar idrotta.

  105. Fokusera på att utveckla
    talang hos alla.

  106. Vi ska värdesätta barnens
    synpunkter och erfarenheter.

  107. Alla ska kunna påverka
    sitt idrottande.

  108. Vi måste tillhandahålla en trygg miljö,
    fysiskt, psykiskt och socialt.

  109. En rad faktorer påverkar om unga
    fortsätter idrotta efter tonåren.

  110. Vi vill att idrotten ska vara
    tillgänglig för alla hela livet.

  111. Att alla ska få möjlighet att uppleva
    allt det positiva som idrotten ger.

  112. Tillsammans kan vi göra skillnad.

  113. Film är ju bra. Det brukar visa...
    Herregud.

  114. Det brukar visa kortfattat
    och härligt hur det kan vara.

  115. Men för att man verkligen
    ska förstå...

  116. Nu är jag ute och cyklar.
    - Kan du hjälpa mig?

  117. Vi har tagit fram anvisningar
    om barn- och ungdomsidrott.

  118. Ni kan läsa dem på rf.se.

  119. Många ställer stora krav
    på hur idrotten ska se ut.

  120. Där kan ni se
    att ett stort arbete pågår-

  121. -för att vi inom idrotten
    ska leva upp till "Idrotten vill".

  122. Vår vision är ju att svensk idrott ska
    vara världens bästa.

  123. Det kan man ju tolka på olika sätt.
    Det handlar inte bara om medaljer.

  124. Det handlar ju också om att verksamheten
    ska vara bra för alla.

  125. Vi har fyra saker som vi tycker är
    väldigt viktiga inom idrottsrörelsen.

  126. Det ska finnas glädje och gemenskap.

  127. Det ska vara demokrati
    och delaktighet. Det är viktigt.

  128. Vi tar demokrati som en självklarhet,
    men vad betyder det rent konkret?

  129. Idrottsrörelsen bygger på demokrati-

  130. -men det handlar också om att individen
    får påverka sin verksamhet.

  131. Alla ska få vara med. Inom idrotten har
    vi oerhört stor mångfald.

  132. Alla kan inte vara med på allt, men det
    finns nåt för alla inom idrotten.

  133. Det ser förstås olika ut
    i storstäder och på landsbygden-

  134. -men det finns nåt för alla.

  135. En till film
    om att känna sig inkluderad.

  136. Att vara välkommen, vad innebär det?

  137. Vad får dig att känna dig
    välkommen och inkluderad?

  138. Inom alla föreningar finns idéer om hur
    en vanlig idrottare ska vara.

  139. En bild som de flesta ser framför sig
    när de tänker på en ishockeyspelare-

  140. -en höjdhoppare, eller en ryttare.

  141. Samma sak gäller i styrelserummet
    och bland ledare.

  142. Idéerna blir en mall som beskriver vad
    som är en normal idrottare.

  143. Det finns outtalade regler
    och förväntningar inom alla grupper.

  144. Om vad vi gör, hur vi är
    och vad vi tycker om.

  145. Det vill säga våra idéer om vad som är
    normalt och vad som är avvikande.

  146. Vi kallar dessa idéer för normer.

  147. De som tillhör normen känner sig oftare
    välkomna, sällan ifrågasatta-

  148. -och kan vara sig själva. De behöver
    inte förklara sig och sitt agerande.

  149. Vilka värderingar råder hos er?
    Vad uppfattas som norm?

  150. När är någon annorlunda?
    Vad behöver en extra förklaring?

  151. Du kan påverka, genom att skapa en
    begränsande eller tillåtande miljö.

  152. Är er miljö inkluderande?
    Kan alla vara sig själva?

  153. Testa er med de här frågorna.

  154. Görs det nån skillnad om en idrottare är
    tillsammans med nån av samma kön?

  155. Hur funkar det för de individer
    som inte kan delta av religiösa skäl?

  156. Är du lika bekväm med en ung kvinna som
    ordförande som med en äldre man?

  157. Används jargong i föreningen
    som kan upplevas som nedlåtande?

  158. Alla har rätt att vara med
    utifrån sina förutsättningar.

  159. Oavsett etniskt ursprung,
    religion, ålder, sexuell läggning-

  160. -kön, eller könsöverskridande identitet
    eller uttryck.

  161. Och oavsett fysiska och psykiska
    förutsättningar.

  162. Hur ser ni till
    att alla känner sig välkomna hos er?

  163. När det gäller dem
    som har en NPF-diagnos-

  164. -så säger vi att de i största mån ska
    kunna vara med i vanlig verksamhet.

  165. Om man vill kalla det för det.

  166. Det ser olika ut, men i det moderna
    ledarskapet som allt fler anammar-

  167. -handlar det om
    att utveckla individer.

  168. Vi möter varje individ
    där han eller hon befinner sig.

  169. Vi vet att barn utvecklas i olika takt
    och lär sig på olika sätt.

  170. Så om man har ledare
    som förstår det här-

  171. -så funkar det för barn med en NPF-
    diagnos att vara i vanlig verksamhet.

  172. För de flesta. Sen finns det andra
    speciella verksamheter som är bra.

  173. Det finns många exempel
    runtom i landet.

  174. Men vi tror att det finns möjlighet för
    de flesta att hitta nånting-

  175. -där de andra ungdomarna
    befinner sig.

  176. Det var precis det jag pratade om...
    Ibland går jag händelserna i förväg.

  177. Vi fick höra om utbildningar om NPF-
    diagnoser som Stockholm arrangerar.

  178. Gästrikland och flera andra distrikt har
    också haft såna.

  179. De arrangeras av studieorganisationen
    SISU Idrottsutbildarna.

  180. Ni får gärna kontakta dem för att höra
    vad de kan göra för er förening.

  181. Det finns kända personer med diagnoser.
    Ser ni vem det här är?

  182. Frank Andersson.

  183. Frank var ganska speciell
    när han var ung.

  184. Det man hör om honom
    handlar inte så mycket om brottning.

  185. Han fick sin diagnos som vuxen.

  186. Och han har insett att hans adhd
    har varit en stor tillgång för honom.

  187. Hans envishet har gjort att han har
    orkat träna och pusha sig själv mer-

  188. -än vad hans medbrottare har kunnat.

  189. När han var i landslaget
    kom en lagkamrat och sa:

  190. "Du fick ryssen."
    De hade alltså lottat.

  191. Då sa Frank: "Nej. Ryssen fick mig."

  192. Det är en ganska häftig inställning.

  193. Det finns andra egenskaper
    hos folk som har diagnoser.

  194. Hyperaktivitet,
    men också hyperfokus och envishet.

  195. I viss mån koncentrationssvårigheter,
    men inte när man är motiverad.

  196. Man är kreativ, snabb och så vidare.

  197. Det är nåt man inte ska glömma.

  198. De här barnen är små superhjältar.

  199. Här är några andra som har lyckats.
    Michael Jordan, basketspelare.

  200. Pelle Fosshaug och Michael Phelps.

  201. Alla har lyckats tack vare sin diagnos,
    skulle jag vilja säga.

  202. I alla fall inom idrotten. Utanför
    kanske det har varit lite si och så.

  203. Det här är viktigt att komma ihåg.

  204. Om det finns en bra verksamhet-

  205. -kan det göra en jätteskillnad
    för den enskilda individen.

  206. Tack vare det kan individen må bra och
    befinna sig i ett sammanhang-

  207. -oavsett om det är en familj,
    ett lag eller en skola-

  208. -och känna att man ÄR nånting.
    Och likadant med idrotten.

  209. Idrotten kan utvecklas om vi vet att
    många bra idrottare har en diagnos.

  210. Om vi inkluderar dem kan idrotten också
    bli mer framgångsrik.

  211. Det om det. Har jag lite tid kvar?

  212. Då har jag några medskick
    från min andra sida-

  213. -som en människa med diagnos
    och mamma till ett barn med diagnos.

  214. Vi har svajat lite hit och dit. Vi har
    talat om funktionsnedsättningar-

  215. -men glöm inte det här med
    funktionstillgång. Det är viktigt.

  216. Min dotter bad mig komma till hennes
    klass och berätta vad adhd är.

  217. Då räckte en tjej upp handen och sa:

  218. "Vi tycker så synd om henne
    för att hon har det där."

  219. Jag såg att min dotter blev berörd.

  220. Jag sa: "Tyck inte synd om henne.
    Hon har nåt som inte ni andra har."

  221. När jag var klar med föreläsningen
    räckte en kille upp handen och sa:

  222. "Vet du, jag vill också ha adhd."
    Och då började många nicka.

  223. Då kände jag att jag hade lyckats lyfta
    fram det positiva.

  224. Men det är inte alltid så lätt
    att vara förälder.

  225. Man har sina utmaningar med ett barn.

  226. Man känner på sig att folk tycker
    att man har uppfostrat barnet dåligt.

  227. Man måste hela tiden parera.
    Man har alltid en plan B och C.

  228. De här barnen är inte glada,
    de är jätteglada.

  229. Inte arga, utan jättearga.

  230. Då blir man den som försöker sudda ut
    lite, så det känns bättre.

  231. Det tär ju på oss.

  232. I skolan möts man av barn som säger:
    "Hon har gjort det och det"-

  233. -och vuxna som säger:
    "Hm, ja, det har inte gått så bra."

  234. Så man går ju redan så här. Och så
    kommer barnet, som är jättetrött.

  235. Och så är det i gång. Och man tänker:
    "Har hon inte gjort nånting bra?"

  236. "Kan ingen säga
    nåt positivt nån gång?"

  237. Det vill jag skicka med. Om ni möter
    barn som är annorlunda eller jobbiga-

  238. -behöver ni inte alltid tala om det.
    Barnen och föräldrarna vet det redan.

  239. Jag menar inte att vi ska fly.

  240. Men man kan försöka leta lite extra
    för att hitta det som är bra.

  241. Sen en annan sak,
    apropå det positiva...

  242. När hon fick sin diagnos
    började vi googla kändisar.

  243. Och så gjorde vi så här varje gång.
    "Tjoho! JFK! Michael Jordan."

  244. Detta för att stärka henne. Det är coola
    människor som har diagnosen.

  245. Men det är inte många tjejer
    som är öppna med sin diagnos.

  246. Helen, jättetack.
    Tjejer är svåra att hitta.

  247. Det är väldigt få som är öppna.
    Men jag vet att de finns.

  248. Snälla, kan vi inte skapa ett mer öppet
    samhälle, där det är okej?

  249. Jag berättade ju att man är jättearg
    eller jätteledsen. Allt är "jätte".

  250. Du ställde en fråga om
    hur man tar barnet till träningen.

  251. Min dotters läkare sa: "Du ska tänka på
    tre saker: Äta, sova, träna."

  252. Alla barn, eller alla människor,
    har lite svårt med övergångar.

  253. Ni vet när man ska borsta tänderna och
    sen klä på sig.

  254. De här barnen glömmer bort
    nästa steg, så man får följa dem.

  255. Att gå från tv-soffan eller kompisen
    till träningen kan vara en jättegrej.

  256. Då har jag haft läkaren som ursäkt.

  257. "Din doktor sa: Äta, sova träna."

  258. "Det är inte jag! Skyll på honom!"
    Det var bra.

  259. Vi föräldrar får ju ändå göra så mycket
    som är jobbigt för barnen.

  260. Jag träffade också
    psykologer som sa-

  261. -att träning verkligen
    är medicin på riktigt.

  262. Barnet behöver det,
    lika mycket som att äta och sova.

  263. Det har hjälpt oss väldigt mycket.

  264. Susanne Wolmesjö berättade ju
    om ett barn som ville lära sig hjula.

  265. Det var min dotter.

  266. Vi är okej med att berätta det.

  267. Min dotter har varit hos Susanne
    tre gånger och fått övningar.

  268. Mitt mål var att hon skulle
    funka bättre i sociala sammanhang-

  269. -och må bättre själv.
    Hennes mål var att lära sig hjula.

  270. Men redan den andra gången hade jag sett
    en förändring i det sociala.

  271. Det hade hänt nånting.

  272. Hon går på gymnastik, bland annat.

  273. Jag hade sagt till ledaren
    att hon ligger efter med motoriken.

  274. Men efter ett tag
    så lärde hon sig att hjula.

  275. Och i våras lärde hon sig
    att gå upp i handstående.

  276. Jag har aldrig sett en unge
    hoppa så mycket av glädje.

  277. Hon har fått kämpa mycket mer
    än alla de andra-

  278. -men det betyder mycket för mig
    att se att hon trivs.

  279. Och nu behöver jag inte tjata om
    att hon ska ta sig till gymnastiken.

  280. Hon hjular till gymnastiken.
    Det är det som är så himla härligt.

  281. Jag är ju även tränare
    sen drygt tjugo år.

  282. Jag träffar såna här barn hela tiden.

  283. Jag träffar barn hela tiden.

  284. Vi ser väldigt tidigt om det finns
    problem med samarbete eller ilska.

  285. Det är inte så många föräldrar
    som talar om det.

  286. Det är en handfull som har sagt
    att deras barn har en diagnos.

  287. Jag tänker: "Skit samma." Jag måste
    hjälpa alla barnen så gott jag kan.

  288. Det är nästan enklare om jag tänker att
    ett barn nog har en diagnos.

  289. Då behöver jag inte bli så irriterad om
    de inte kan lyssna och fokusera.

  290. Men vi har varit öppna
    med vår dotters diagnos.

  291. Jag hoppas att fler vågar vara öppna,
    för det underlättar för ledaren.

  292. Då kan man också förklara för andra
    föräldrar, så att de också förstår-

  293. -varför ett barn ibland särbehandlas,
    eller ibland är bättre än alla andra.

  294. Diagnosen kan också bidra till det.

  295. Så är det med den delen,
    när det gäller det idrottsliga.

  296. Vad gäller diagnosen i sig, så kan den
    bli en oerhört stor vändning.

  297. Diagnosen kan förklara varför
    saker har varit som de har varit.

  298. Min dotter var konstant i konflikt.

  299. Jag visste att det var nåt. Utredningen
    visade också det.

  300. Men inte förrän diagnosen fanns
    på pränt började det hända saker.

  301. Framför allt fick hon medicin.
    Det har vi inte pratat så mycket om.

  302. Men medicinen har gjort
    att hon fungerar en hel dag i skolan.

  303. På fritids, nja.
    Men i skolan funkar hon.

  304. Hon kan ta till sig kunskap och hon
    fungerar i sociala sammanhang.

  305. Fungerar på så sätt att hon är med.

  306. Och det största som har hänt-

  307. -var i december när de hade
    Nobelprisutdelning på skolan.

  308. Då fick hon Fredspriset,
    framröstad av sina klasskompisar.

  309. Hon som alltid har fått skit
    för att hon har orsakat allting.

  310. Det har hänt nånting, och det var ju
    tack vare diagnosen det vände.

  311. Jag får faktiskt gåshud, för det var en
    jättegrej för mig som förälder-

  312. -att få den acceptansen.

  313. Öppenhet, det gäller för alla.

  314. Jag hoppas att jag inspirerar
    andra till att vara öppna.

  315. Då får vi större plats i idrotten.

  316. Vi kommer att nå framgångar, både
    sportsligt och i samhället i stort.

  317. Tack.

  318. Textning: Nina Brander Källman
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Allas rätt att vara med

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Aila Ibanez Mengüz arbetar på Riksidrottsförbundet, är idrottsledare för barn på fritiden och har adhd. Hon föreläser om att ökad kunskap inom idrottsrörelsen om olika diagnoser är positivt för enskilda individer, för idrottsföreningarna och för samhället i stort. Hon berättar att en diagnos kan vara något positivt och att människor med samma diagnos är olika. Föräldrarnas och omgivningens förståelse spelar stor roll. Inspelat i Karlstads universitet den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Ämnen:
Idrott och hälsa
Ämnesord:
Adhd, Idrott, Idrottsundervisning, Sport
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Idrott och mångfald

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrott och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Maria Unenge Hallerbäck är överläkare och med.dr och föreläser om att fysisk aktivitet hjälper många unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att stilla inre oro och att vara koncentrerade. Mer kunskap om detta inom idrottsrörelsen skulle ge fler barn möjlighet att bevara rörelseglädjen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrottens påverkan på barn med ADHD

Alan L. Smith är professor vid Michigan state university i USA och forskar kring fysisk aktivitet och adhd. Han berättar här bland annat om hur fysisk aktivitet kan påverka koncentration och social förmåga. Inspelat i Karlstads universitet den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Handboll för alla

Föreläsningar om hur man skapar idrottsaktiviteter där alla kan känna sig välkomna. Vad krävs av tränare och förening? Föreläsare: Anna Bisso, IK Bolton; Malin Bernt, idrottsförvaltningen, Stockholms stad och Håkan Nilsson, SISU Idrottsutbildarna. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Den förutsägbara ledaren

Måns Lööf är sjuksköterska inom psykiatrivården i Gävle och berättar om hur man som ledare bemöter och stöttar barn och ungdomar med adhd. Det handlar om att vara förutsägbar och att sätta upp tydliga regler och följa planeringen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Jag är inte dum i huvudet - Jag har Asperger

Joanna Halvardsson är bloggare och föreläsare och har Aspergers syndrom. Hon fick diagnosen vid 14 års ålder och har sedan dess velat sprida kunskap bland annat om att det går att leva ett liv som vem som helst. Och att en funktionsnedsättning kan vara en styrka. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Rörelse är en underskattad medicin

Fil.mag Susanne Wolmesjö vid Bosön idrottsfolkhögskola föreläser om forskning som visar att fysisk aktivitet är av stor betydelse för hälsa och skolprestationer hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Fritidsnätet - ett lyckat samarbete

Markus Blomqvist jobbar med Fritidsnätverket som är en webbtjänst för personer med olika funktionsnedsättningar. Han berättar om uppstarten av tjänsten och om att driva den. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Erfarenheter från idrotten och livet med en diagnos

Samtal om erfarenheter av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och idrott. I samtalet framkommer bland annat att idrott kan dämpa hyperaktivitet och att det är viktigt med rutiner. Medverkande: Helen Wesström, Anna Wennerlund Cruickshank och Azita Iranipour. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Allas rätt att vara med

Aila Ibanez Mengüz arbetar på Riksidrottsförbundet, är idrottsledare för barn på fritiden och har adhd. Hon föreläser om att ökad kunskap om olika diagnoser inom idrottsrörelsen är positivt för enskilda individer, för idrottsföreningarna och för samhället i stort. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Mr Tourette och jag

Pelle Sandstrak är författare och kallar sig även ofrivillig ståuppkomiker. Han berättar om sitt liv med Tourettes syndrom. En gång i tiden var det ett problem och en livskatastrof, men det har vänts till att bli en tillgång och ett yrke. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & idrott och hälsa

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Pulsträning och inlärning

Pulsträning ökar inlärning

Paul Zientarski, idrottslärare och Ted talk-talare, menar att idrotten är skolans viktigaste ämne. Här berättar han om hur Chicagoskolan Naperville Central High fick upp skolans resultat med 40 procent genom att koppla kärnämnena till pulsträning. Inspelat den 23 mars 2016 på Karolinska institutet, Stockholm. Arrangör: Teamkoncept.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Linggymnastik - motion i nationens tjänst

Under 1800-talet utvecklade Per Henrik Ling ett system med gymnastiska rörelser som kom att prägla svensk gymnastik under ett och ett halvt sekel. Men var fick han sina idéer ifrån?

Fråga oss