Titta

UR Samtiden - Idrott och mångfald

UR Samtiden - Idrott och mångfald

Om UR Samtiden - Idrott och mångfald

Föreläsningar och samtal från konferensen Idrott och mångfald. Konferensen hölls den 11:e och 12:e februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Idrott och mångfald : Handboll för allaDela
  1. Det är dags för nästa föredrag.

  2. Stockholms stad har infört
    en idrottsbonus för föreningar-

  3. -där personer med funktionshinder
    är en prioriterad målgrupp.

  4. IK Bolton ville starta handboll för
    barn med neuropsykiatriska problem.

  5. Projektet startade 2012.

  6. Panelen ska berätta mer om projektet.

  7. Anna Bisso, Stockholms Handbolls-
    förbund, Håkan Nilsson från Sisu-

  8. -och Malin Bernt från
    idrottsförvaltningen i Stockholm.

  9. Jag jobbar på
    Stockholms Handbollsförbund-

  10. -men i dag är jag här
    från föreningen IK Bolton.

  11. Jag kom till Stockholm
    när jag började plugga på Bosön.

  12. Och jag brukar säga
    att jag är född i handbollshallen.

  13. Jag tog ett års paus men kände att
    jag måste tillbaka till handbollen.

  14. Jag började leta föreningar i
    Stockholm och fick nys om IK Bolton-

  15. -som ligger på Södermalm,
    i innerstan.

  16. Jag fastnade lite grann
    för deras värdegrund-

  17. -och vad de står för.

  18. Speciellt det om engagemang
    och ständig utveckling.

  19. Ständig utveckling kändes spännande,
    som att föreningen ville framåt.

  20. Och så har det varit hela tiden.

  21. Varje gång man kommer med en idé så
    nappar styrelsen, vilket är roligt.

  22. Föreningen har 550 medlemmar-

  23. -och bedriver verksamhet
    där det inte finns så mycket hallar.

  24. Det är en utmaning att få ihop
    aktiviteterna på halltiderna man har.

  25. Efter ett år där fick jag
    ett jobb på ett idrottsprojekt.

  26. Vi var ute i skolorna
    med många olika idrotter-

  27. -och lät barnen få testa på allt
    från karate och handboll-

  28. -till bowling.

  29. Då organiserade jag det. Men det
    fanns en målgrupp som var bortglömd-

  30. -som inte hade fått prova på
    idrottsaktiviteter.

  31. Det var barnen i särskolan
    och de som har extra stöd-

  32. -som kanske
    är i små grupper i skolan.

  33. De hade inte fått testa på.

  34. Tillsammans med idrottsförvaltningen
    sa vi att vi ville vara pilotprojekt-

  35. -och se till att fler föreningar
    får möta de barnen.

  36. Bolton hade inte riktigt
    öppnat dörren.

  37. De inkluderade det i verksamheten,
    men vi ville testa en mindre grupp-

  38. -där man kunde testa och gå över till
    ordinarie verksamhet om man vill.

  39. Bolton har en massa olika mål
    som de ska uppnå varje år.

  40. Ett av årets mål-

  41. -är att man ska få fem nya
    handbollsdeltagare per år.

  42. Gruppen vi har startat
    heter Handboll för alla.

  43. Det kom en idé.
    Vi ville ha handboll för alla.

  44. Vi undrade om vi skulle
    inrikta det mot särskolebarn.

  45. Vad skulle vi ha för målgrupp?

  46. Vi ville avgränsa det lite. Det fanns
    en grupp för utvecklingsstörda barn.

  47. Då kände vi att barn med
    ADHD, Asperger och autism-

  48. -blir ibland bortglömda.

  49. De har kommit in i idrotten
    och kanske provat.

  50. De gjorde inte som alla andra barn,
    utan for upp i ribbstolen-

  51. -eller började bråka med den framför.

  52. När ni går till kassan på ICA
    kan det vara lång kö-

  53. -och då tänker vi: "Gud, vad tråkigt.
    Vilken kö är snabbast?"

  54. I idrottshallen kan barn få stå
    på linje och vänta på en passning.

  55. Och det är inte roligt om man
    har svårt att koncentrera sig.

  56. Och så blir det bråk.

  57. Har vi ledare utan erfarenhet av det
    är det lätt att man...

  58. "Du får sitta på bänken
    tills du ha lugnat ner dig."

  59. Jag var med en gång när barnet
    skickades ut till omklädningsrummet.

  60. "Du får var där
    tills du lugnar ner dig."

  61. Jag gick och frågade barnet: "Vet du
    varför du är i omklädningsrummet?"

  62. "Nej. Jag störde nog."
    Vi pratade om det och gick in igen.

  63. Vi sa att vi måste hitta en lösning,
    så att barnet kunde vara med.

  64. Då skrev vi en projektansökan och
    skickade till idrottsförvaltningen-

  65. -som hade startat
    ett idrottsbonusprojekt.

  66. Vi bad om ekonomiskt stöd-

  67. -för att kunna skaffa ledare
    och material.

  68. Men vi ställde också ett krav på
    att vi ville ha en avsatt halltid-

  69. -innan fördelningen
    till de andra idrotterna gick ut.

  70. Så att vi kunde ha en hall
    i innerstan med alla redskap-

  71. -och möjlighet
    att starta verksamheten.

  72. Och det fick vi. Vi fick stöd.

  73. Malin kommer att prata mer om
    vad idrottsbonus är.

  74. Det som också var viktigt...

  75. Som förälder eller ideellt engagerad
    kan man känna för att dra i gång nåt-

  76. -och kör i två år, sen hinner man
    inte mer och verksamheten dör ut.

  77. När vi började sa jag till styrelsen-

  78. -att eftersom gruppen är öppen
    för alla måste vi öppna dörrarna.

  79. "Jag har en idé, men ni måste
    stötta mig till hundra procent."

  80. Och de gick med på det.

  81. Det hade lite med det här att göra-

  82. -att vi vill ha
    fem nya deltagare per år.

  83. Det blev ett mål för styrelsen.
    De ville jobba framåt.

  84. Och den förankringen har gjort
    att verksamheten är i gång.

  85. Den har gett mig ett stöd. När jag
    har behövt hjälp har de hjälpt till.

  86. Vi hade hall och material,
    men vi behövde fler ledare.

  87. Det sägs vara svårt att hitta ledare,
    att ingen har tid eller vill.

  88. Då berättade jag om det här
    för våra ungdomsledare-

  89. -att det var för barn som inte hade
    kommit in i den vanliga verksamheten.

  90. Direkt! "Jag kan hjälpa till,
    det låter spännande."

  91. Första året hade jag tre ledare
    från min egen förening.

  92. Jag hade arvode till dem, men jag sa
    bara att de skulle få en julklapp.

  93. Vid jul frågade de vad skulle få.

  94. Då var det ett presentkort till
    nån affär, och de var jättenöjda.

  95. Andra året hann de inte, men då tog
    vi hjälp av ett idrottsgymnasium.

  96. Vi fick låna deras elever.
    Så vi hittade en annan lösning.

  97. Inför år tre sa jag
    att jag kliver av.

  98. Det var ett år kvar på projektet,
    och jag hinner inte med.

  99. Då fick föreningen visa
    att de höll vad de lovade.

  100. Efter lite jagande hittade vi en
    ledare som jobbar i verksamheten-

  101. -med hjälp av en föreningsledare
    som stöttar henne i sin ledarroll.

  102. Vi hade ledare och hall, men vi
    behövde ha dit barnen också.

  103. Det var en utmaning.
    Vi hade stora mål när vi började.

  104. Vi ville ha femton i gruppen
    när projektet går ut till hösten.

  105. Vi har haft femton barn,
    men inte i gruppen.

  106. De har hållit på
    från tre år till ett halvår.

  107. Just nu är det fyra som kommer dit
    varje vecka och tränar handboll.

  108. Det är så härligt att barnen har fått
    klubbloggan, som alla andra barn.

  109. "Jag har också fått en tillhörighet,
    jag är med i idrottsföreningen."

  110. "Jag kan gå
    till min idrottsaktivitet."

  111. Det var tufft en höst.
    Det var jag och ett barn.

  112. Man undrar ju
    hur roligt det kan vara.

  113. Man är ju van vid
    många barn i gruppen.

  114. Vad gör man? Vi körde som vanligt,
    med en motorikbana-

  115. -och olika stationer
    med olika hinder.

  116. Och så hade vi bollövningar och övade
    på att skjuta på mål i tio minuter.

  117. Sen hade vi hållit på i 50 minuter.
    Och han var jättenöjd.

  118. Pappan frågade: "Är det roligt?"
    "Ja." Och vi fnittrade till lite.

  119. "Vad är det som är så kul?" "Inget.
    Det är bra att du har kul."

  120. Vi började prata om att han borde
    spela med nåt annat lag-

  121. -och kunna spela matcher.

  122. Men det var inte så viktigt.
    Det viktigaste var träningen.

  123. Det året delade vi hallen
    för att få mer aktivitet.

  124. Vid ett tillfälle kunde inte
    tjejlagets tränare komma.

  125. Då körde vi tillsammans.

  126. Vi byggde upp hinderbanan
    i hela hallen och satte upp allt.

  127. Och så sa jag: "Du får hålla i det
    här med mig. Du får hjälpa mig."

  128. Från att aldrig ha varit inne i
    idrottsaktiviteten blev han ledare-

  129. -när det var femton fjortonåringar
    som skulle köra.

  130. Och han visade och körde hela banan
    och förklarade vad de skulle göra.

  131. Han var helt i extas.

  132. Efter träningen kom ett SMS:
    "Mitt barn är helt överlyckligt."

  133. "Han har berättat hur han har fått
    hjälpa till att leda tjejerna."

  134. Vi hade skapat en trygghet.
    Han kände att det var hans plats.

  135. Han kommer varje vecka.

  136. Och han blev upprörd för att jag inte
    kunde komma på julavslutningen.

  137. Det är lätt att tro att man
    måste ha välutbildade ledare-

  138. -som har koll på alla diagnoser
    och allt som kan hända.

  139. Men vi har inte brytt oss om det. Vi
    frågar inte om barnen har diagnos.

  140. De får vara delaktiga.

  141. Det finns barn som säger:
    "Jag har ADHD, vad har du?"

  142. Då får man säga: "Trevligt. Välkommen
    hit. Det är samling vid gula linjen."

  143. "Okej."

  144. Ibland får man veta i alla fall.

  145. Vi skulle hitta ny ledare. Jag har
    inte heller nån jätteutbildning.

  146. Jag har jobbat med barn och ungdomar
    och har ledarskapsutbildning.

  147. Det viktigaste var att hitta nån
    som tycker att det är intressant-

  148. -att det är kul
    och som vill utbilda sig.

  149. Då har Sisu hjälpt oss
    med utbildningar.

  150. Krallan kommer
    att berätta mer om dem.

  151. Vi har fått en grund
    för de ledare som är hos oss.

  152. De har erbjudits gå utbildningen.

  153. Men det är en jätteutmaning. Ledaren
    sa häromdagen att de inte lyssnar.

  154. Jag sa att det är så.
    På vissa pass är det kaos.

  155. Två kan ryka ihop, man ska hjälpa de
    andra och så var det nån där borta.

  156. En period hade vi högstadieelever.

  157. Ibland kom de efter halva träningen
    och sa: "Anna, jag går hem."

  158. "Jag kommer nästa vecka." "Duscha,
    gå hem och så ses vi nästa vecka."

  159. "Är du säker att du inte
    vill vara med mer?" "Nej."

  160. Nästa vecka: "I dag är jag pigg
    och stannar hela passet."

  161. Det var inget att diskutera.

  162. Men det är ju fantastiskt.
    Man får mycket energi.

  163. Det får bli hur tokigt som helst. Det
    kan vara mer krav i en vanlig grupp.

  164. Föräldrarna kan tycka att vissa barn
    stör och att det blir stökigt.

  165. Här kan man göra vad man vill.

  166. Fast vi är tydliga med
    att "det är samling här på linjen".

  167. Vi kör koordinationsbanor
    och bollövningar.

  168. Ibland kör vi spel i den mån vi kan.

  169. Vi kan inte spela handbollsmatch.

  170. Man ska vara fjorton på en stor plan,
    tio på en liten. Man får tänka om.

  171. Alla övningar vi gör måste man göra
    för att bli en bra handbollsspelare.

  172. När vi drog i gång det frågade nån:
    "Vilken serie ska de spela i?"

  173. De bryr sig inte. De vill träna
    och vara med i gemenskapen.

  174. När vi kommer till det
    får vi hitta en lösning.

  175. Men de bryr sig inte
    om vilken serie de ska spela i.

  176. Men vi är ju inriktade på
    att det är tävling i idrotten.

  177. Vad händer nu? Nu har det ju gått
    tre år, och projektet är slut.

  178. Vi i föreningen har sagt att det
    är klart att det ska fortsätta.

  179. Vi kanske ska försöka hitta nån
    annan tid för att kunna locka fler.

  180. Vi har varit ute i massa skolor
    och träffat rektorer och lärare-

  181. -för att försöka marknadsföra.

  182. Men det är svårt att nå målgruppen.

  183. Man kanske har blivit bränd
    och vågar inte ta steget in igen.

  184. Man har inte stöd och resurser
    att ta sig till och från träningen.

  185. Man går i en ordinarie verksamhet och
    lappen kanske inte går hela vägen ut.

  186. Men vi börjar få mer kontakt.

  187. En rektor ringde och sa: "Jag har
    sett lapparna men inte återkopplat."

  188. "Vi har sagt till idrottslärarna.
    Kan ni komma hit och hålla ett pass?"

  189. Det är ett framsteg.
    Men det tar lång tid.

  190. Och man får jobba långsiktigt
    och inte lägga ner efter ett år-

  191. -för att det inte har blivit femton,
    som målet var.

  192. Det får kanske ta tre år till
    innan vi är femton i gruppen.

  193. Men det är viktigt
    för barnen som är där.

  194. Speciellt barnet som har varit med
    i tre år och som hittat sin idrott-

  195. -och är delaktig i den idrotten
    som alla andra får vara delaktiga i.

  196. Jag ska visa en film.

  197. Jag har en kille som är tio.
    Han har ADHD och Asperger.

  198. Han var tidig, motoriskt. Han gick
    vid nio månader, cyklade vid fyra år.

  199. Han lärde sig skridskor på en dag.

  200. Ändå har det aldrig funkat med nån
    idrott. Men han behöver röra på sig.

  201. Idrottsbonus är ett initiativ som ska
    leda fler barn in i föreningslivet.

  202. Bland annat barn
    med funktionsnedsättning.

  203. Ledarna behöver kunskap
    och gå utbildning.

  204. De behöver öppna upp dörrar och ögon
    för att det är en stor grupp-

  205. -som behöver röra på sig.

  206. De fick lyssna på badvettsregler.
    Han vägrade gå dit gången efter.

  207. På gymnastiken byttes tränaren ut,
    då blev det för mycket nytt.

  208. Vi har provat
    jättemycket olika saker.

  209. Sen i höstas arbetar IK Bolton
    Handboll och JKS Fäktning-

  210. -med barn med neuropsykiatriska
    funktionsnedsättningar.

  211. Det är jättekul. Det är en utmaning
    att få med dem på hela passet.

  212. Ibland händer grejer
    som inte borde hända.

  213. Vi är lite få i gruppen och många
    ledare. Det blir lite begränsat.

  214. Jag får tillbaka otroligt mycket. Det
    här passet får jag mest energi av.

  215. För det är så mycket glädje,
    och de och föräldrarna är så nöjda.

  216. Det som har varit så frustrerande
    som förälder är-

  217. -att man behöver få vara med i
    ett sammanhang och vara välkommen.

  218. Både i skolan och på fritiden.
    Idrotten är viktig för många.

  219. Hur går kombinationen av fäktning
    och handboll? Mår han bra av det?

  220. Det är helt fantastiskt.

  221. De första gångerna var det
    som med de andra idrotterna.

  222. Han säger att han inte vill. Han får
    en smörgås, och så åker vi hit.

  223. När han kör i gång
    ser man hur han lever upp.

  224. Han känner acceptansen som finns här,
    att han platsar.

  225. Jag lämnar över till dig, Malin.

  226. Ja. Okej.

  227. Hej. Jag heter Malin Bernt och
    arbetar på idrottsförvaltningen-

  228. -som samordnare för fritidsfrågor
    för barn med funktionsnedsättning.

  229. Mitt uppdrag omfattar alla former
    av funktionsnedsättning-

  230. -både synliga och dolda,
    typ syn- och hörselnedsättning-

  231. -rörelsebegränsning, intellektuella
    funktionsnedsättningar-

  232. -och neuropsykiatriska
    funktionsnedsättningar.

  233. Jag ska ta fram...
    Titta! Det var ju en bild där.

  234. Mitt uppdrag heter Fritid för alla.

  235. Det består av ett nätverk
    av ansvariga kontaktpersoner-

  236. -i fjorton stadsdelsförvaltningar
    och fyra fackförvaltningar.

  237. Och det är social- utbildnings-
    och kulturförvaltningen-

  238. -och idrottsförvaltningen.

  239. Stockholms stad samverkar
    med ett nätverk-

  240. -som heter Nätverket för funktions-
    hinderfrågor i Stockholms län.

  241. Och där ingår 22 kommuner.

  242. Vi anordnar olika arrangemang
    och utbildningar tillsammans.

  243. Vi samverkar också
    med Stockholmsidrotten-

  244. -och
    Stockholms Handikappsidrottsförbund.

  245. Sen har vi en webbplats
    som heter Fritidsnätet.

  246. Där samlar vi fritidsaktiviteter-

  247. -för barn, ungdomar och vuxna
    med funktionsnedsättning.

  248. Är det nån av er som har
    hört talas om Ung livsstil? Nej.

  249. Ja, några stycken.
    Det är bra att räcka upp handen.

  250. Det är en undersökning
    som görs i skolor-

  251. -i Stockholms stad
    och åtta andra kommuner i landet.

  252. Den har vi gjort med jämna mellanrum
    sen 1980... Vad var det nu?

  253. -Var det 1984?
    -Det stämmer.

  254. I den här enkätundersökningen
    frågar vi bland annat-

  255. -om deltagande i föreningslivet,
    graden av fysisk aktivitet-

  256. -och andra frågor
    som handlar om fritidsvanor.

  257. Resultaten vi får fram
    i undersökningarna-

  258. -analyseras utifrån kön,
    annan etnisk bakgrund-

  259. -socioekonomisk bakgrund,
    och så vidare.

  260. 2013 tog vi fram
    ett idrottspolitiskt program-

  261. -som, till stora delar, grundade sig
    på Ung livsstils resultat.

  262. Vi fokuserar på fyra
    prioriterade målgrupper-

  263. -som visade sig vara mer fysiskt
    inaktiva än andra barn och ungdomar.

  264. Och det är ungdomar, 13-20 år.

  265. Vi såg att de lämnar föreningslivet
    när de kommer upp i högstadiet.

  266. Och flickor med annan
    etnisk bakgrund, 7-20 år.

  267. Min kollega, Magnus Åkesson, var på
    TV4 häromdagen och berättade om-

  268. -att en av tio flickor
    med annan etnisk bakgrund-

  269. -deltar i föreningslivet.
    Och det är alldeles för låg siffra.

  270. Sen har vi barn och unga
    med låg socioekonomisk bakgrund-

  271. -och barn, ungdomar och vuxna
    med funktionsnedsättning.

  272. Det är de fyra
    prioriterade målgrupperna.

  273. Idrottsbonus är ett verktyg
    vi har tagit fram-

  274. -för att nå
    de fysiskt inaktiva grupperna.

  275. Vi vill ju att fler ska röra på sig-

  276. -eftersom det är bra både för
    den fysiska och psykiska hälsan.

  277. Föreningar i Stockholms stad
    kan ansöka om medel hos oss.

  278. Och för att nå
    de som står längst bort-

  279. -från deltagande i föreningslivet
    och fysisk aktivitet-

  280. -så kanske föreningarna
    måste gå utanför ramarna-

  281. -och hitta nya arbetssätt och metoder
    för att nå de här grupperna.

  282. Vi har åtta pågående projekt.

  283. Och i fyra av dem ingår personer
    med funktionsnedsättning.

  284. Handboll för alla
    är det enda projektet-

  285. -som har endast barn och ungdomar
    med funktionsnedsättning.

  286. Jag har en liten fråga.
    Det är en slags bikupa.

  287. Om ni vänder er till grannen-

  288. -och pratar tillsammans...

  289. Vad skulle vara ert första steg-

  290. -i er organisation eller kommun-

  291. -för att göra den
    mer tillgänglig för alla?

  292. Vad skulle vara det första steget?
    Varsågoda. Ni får några minuter.

  293. I bikupor behöver man inte
    lämna svar till andra.

  294. Jag heter Håkan Nilsson,
    kallas Krallan.

  295. Jag är i den generationen
    då idrottsledare fick smeknamn.

  296. Jag jobbar åt Stockholmsidrotten-

  297. -som är ett samlingsnamn för
    Stockholms idrottsförbund och Sisu.

  298. Jag har hand om handbollsklubbar,
    basketklubbar och bandyklubbar-

  299. -i Stockholms län,
    eller Stockholmsdistriktet.

  300. Jag har blivit kopplad till det här-

  301. -eftersom vi har en oerhört positiv
    idrottsförening, som heter Bolton.

  302. Vi har en samarbetspartner i kommunen
    som tycker om att se verksamhet.

  303. Och vi försöker vara ett stöd.
    Vi har en gemensam värdegrund.

  304. Det bottnar hela samarbetet i.

  305. Vi ska göra idrotten tillgänglig
    för alla.

  306. Det innebär att vi skapar
    en förutsättning.

  307. Vi skapar möjligheter för barn,
    föräldrar och föreningar som vill-

  308. -men som kanske inte hittar hit.

  309. Det började för nåt år sen.

  310. Stockholms idrottsförbund
    har ett idrottslyftsprojekt-

  311. -med ungefär 400 föreningar
    tillsammans med skolor i distriktet.

  312. Det var en av anledningarna till
    att Anna blev med.

  313. Hon fick möjlighet att administrera
    några av de nätverken.

  314. För fem år sen började vi prata om-

  315. -att vi fick alltmer förfrågningar
    om större stöd-

  316. -för att hjälpa till att ta emot barn
    som behöver särskilt stöd.

  317. Då hade vi en föreläsning
    för föreningarnas ledare.

  318. Det gav en enormt positiv effekt.

  319. Vi jobbade på med verksamheten
    och skapade en föreläsning-

  320. -där det står att vi
    har lagt över kursprogrammet-

  321. -och utbildningsprogrammet på Sisu.

  322. Vi gör en introduktionsutbildning-

  323. -och sen har vi
    fyra utbildningskvällar.

  324. Det är ungefär 60 stycken
    som har genomgått utbildningen.

  325. Ett flertal kommuner har hängt på
    och vill vara med och utveckla.

  326. Vi stödde projektet
    Handboll för alla.

  327. Vi försökte vara med
    som samtalspartner-

  328. -och skapa förutsättningar för
    verksamheten och ge Anna stöd.

  329. Vi var med och uppmuntrade de dagarna
    det kändes tungt och alla inte kom.

  330. Det är svårt
    att träna handboll med en person.

  331. Men har man positiv inställning
    går det att hitta på övningar.

  332. Man kan i alla fall vara närvarande.

  333. Och kanske också härvarande, vara här
    och nu med personen som är på besök-

  334. -och inte bekymra sig
    för de som inte kom.

  335. Vi ville hjälpa till
    så mycket som möjligt.

  336. Jag jobbar med fler verksamheter
    än Handboll för alla.

  337. Jag jobbar med alla de där fyra
    målgrupperna i olika föreningar.

  338. Då måste man hjälpa till
    med projektplaner-

  339. -ge budgeteringar, följa upp-

  340. -och se till att verksamheten
    går framåt.

  341. Vi skapade också förutsättningar
    för att få till mötesplatser.

  342. Att ge förutsättningar för de
    som vill hålla på med verksamheten.

  343. Att öppna upp dörrarna, som vi säger.

  344. Vi tänkte även långsiktigt.

  345. Vi skapade inte bara förutsättning
    för projektåren.

  346. Vi jobbade för
    en framtida verksamhet.

  347. De här utvecklingsbitarna,
    uppdragen och utbildningarna-

  348. -ger inte bara en teoretisk kunskap,
    utan ger också praktiska tips-

  349. -för de föreningsledare
    som vill hjälpa till att utveckla.

  350. Därför lämnar jag över ordet till
    Anna, som ska berätta om tipsen.

  351. Det första tipset,
    som inte står med på tipslistan-

  352. -är att skaffa en bra Sisu-kontakt
    och en kontakt på kommunen.

  353. De kan hjälpa till med utbildning
    och ge ekonomiskt bidrag.

  354. Det kan alltid vara bra att ha.

  355. Första tipset nämnde jag innan:
    Förankra dig i föreningen.

  356. Se till att det inte bara blir din
    verksamhet, utan allas verksamhet.

  357. Ju mer man jobbar med det,
    desto fler får upp ögonen för det.

  358. Är det en stor förening tar det lite
    tid innan det har gått ut i alla led.

  359. Få in det i föreningens mål.

  360. Ingen ska kunna säga:
    "Vi hade inte tid och resurser."

  361. "Ni måste ha tid och resurser,
    för det står i era mål."

  362. Ha flera ledare. Och ha gärna ledare
    i resurs, som kan backa upp.

  363. Det är inte uppskattat att ställa in,
    se till att nån annan är på plats-

  364. -som förhoppningsvis
    har varit med innan.

  365. Ta kontakt med skolor,
    och besök gärna föräldramöten.

  366. Försök nå föräldrarna, för de får dit
    barnen. Det är en svår utmaning.

  367. Men försök få kontakt
    med föräldrarna.

  368. Vi finns på många skolor, men det
    kanske är lättare på mindre orter-

  369. -att få bättre kontakt med
    föräldrarna. Jag bara gissar.

  370. Men försök komma dem
    så nära som möjligt.

  371. "Sök andra kanaler
    för att hitta barn och föräldrar."

  372. Vi använder fritidsnätverket
    och har fått barn utanför Södermalm-

  373. -som har hittat oss via hemsidan.

  374. Skriv gärna på Facebook och Twitter
    och försök synas på platser-

  375. -där man kan göra
    sin verksamhet synlig.

  376. I den ordinarie verksamheten skickar
    vi ut lappar, och då kommer 70 barn.

  377. Där är det inte svårt.

  378. Men i posten kan man inte sålla ut
    de som har ADHD och Asperger.

  379. Det vet inte posten.
    De har bara en målgrupp.

  380. Det är alla
    som fyller sju eller åtta.

  381. De är inte svåra att nå...där jag är.

  382. Samverka med kommunerna och Sisu.

  383. Utgå ifrån
    vad barn och ungdomar vill.

  384. Försök få in barn och ungdomar
    när ni startar-

  385. -och fråga vad de tycker och vad
    de vill ha för att börja idrotta.

  386. Ibland har vi en massa bra idéer.

  387. Men det var vår idé, och inga barn
    tyckte att det var bra.

  388. Försök få barn och ungdomars
    delaktighet i idrotten.

  389. Det är en utmaning på jobbet också.
    Ibland bestämmer vi om spelsystem-

  390. -men ingen frågar de som tävlar
    eller de som är i verksamheten.

  391. Det är vi som är äldre
    som vet och kan.

  392. Försök kolla med dem
    och ta med dem i gruppen.

  393. Jag hoppas att de som är med länge-

  394. -kanske kan bli ledare
    för verksamheten nån dag.

  395. Det var lite tips.

  396. Tack, Anna, Håkan och Malin.
    - En applåd!

  397. Textning: Marie Karlsson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Handboll för alla

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Föreläsningar om hur man skapar idrottsaktiviteter där alla kan känna sig välkomna. Vad krävs av tränare och förening? Stockholms stad har infört idrottsbonus till föreningar som riktar sig till fysiskt inaktiva och personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är en prioriterad grupp. Handbollsklubben IK Bolton ansökte om medel för att starta verksamhet för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Föreläsare: Anna Bisso, IK Bolton; Malin Bernt, idrottsförvaltningen, Stockholms stad och Håkan Nilsson, SISU Idrottsutbildarna. Inspelat den 12 februari 2015 i Karlstads universitet. Arrangör: Karlstads universitet.

Ämnen:
Idrott och hälsa, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Idrott, Idrottsföreningar, Personer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, Sport
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Idrott och mångfald

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrott och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

Maria Unenge Hallerbäck är överläkare och med.dr och föreläser om att fysisk aktivitet hjälper många unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att stilla inre oro och att vara koncentrerade. Mer kunskap om detta inom idrottsrörelsen skulle ge fler barn möjlighet att bevara rörelseglädjen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Idrottens påverkan på barn med ADHD

Alan L. Smith är professor vid Michigan state university i USA och forskar kring fysisk aktivitet och adhd. Han berättar här bland annat om hur fysisk aktivitet kan påverka koncentration och social förmåga. Inspelat i Karlstads universitet den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Handboll för alla

Föreläsningar om hur man skapar idrottsaktiviteter där alla kan känna sig välkomna. Vad krävs av tränare och förening? Föreläsare: Anna Bisso, IK Bolton; Malin Bernt, idrottsförvaltningen, Stockholms stad och Håkan Nilsson, SISU Idrottsutbildarna. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Den förutsägbara ledaren

Måns Lööf är sjuksköterska inom psykiatrivården i Gävle och berättar om hur man som ledare bemöter och stöttar barn och ungdomar med adhd. Det handlar om att vara förutsägbar och att sätta upp tydliga regler och följa planeringen. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Jag är inte dum i huvudet - Jag har Asperger

Joanna Halvardsson är bloggare och föreläsare och har Aspergers syndrom. Hon fick diagnosen vid 14 års ålder och har sedan dess velat sprida kunskap bland annat om att det går att leva ett liv som vem som helst. Och att en funktionsnedsättning kan vara en styrka. Inspelat den 11 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Rörelse är en underskattad medicin

Fil.mag Susanne Wolmesjö vid Bosön idrottsfolkhögskola föreläser om forskning som visar att fysisk aktivitet är av stor betydelse för hälsa och skolprestationer hos personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Fritidsnätet - ett lyckat samarbete

Markus Blomqvist jobbar med Fritidsnätverket som är en webbtjänst för personer med olika funktionsnedsättningar. Han berättar om uppstarten av tjänsten och om att driva den. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Erfarenheter från idrotten och livet med en diagnos

Samtal om erfarenheter av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och idrott. I samtalet framkommer bland annat att idrott kan dämpa hyperaktivitet och att det är viktigt med rutiner. Medverkande: Helen Wesström, Anna Wennerlund Cruickshank och Azita Iranipour. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Allas rätt att vara med

Aila Ibanez Mengüz arbetar på Riksidrottsförbundet, är idrottsledare för barn på fritiden och har adhd. Hon föreläser om att ökad kunskap om olika diagnoser inom idrottsrörelsen är positivt för enskilda individer, för idrottsföreningarna och för samhället i stort. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrott och mångfald

Mr Tourette och jag

Pelle Sandstrak är författare och kallar sig även ofrivillig ståuppkomiker. Han berättar om sitt liv med Tourettes syndrom. En gång i tiden var det ett problem och en livskatastrof, men det har vänts till att bli en tillgång och ett yrke. Inspelat den 12 februari 2015. Arrangör: Karlstads universitet.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & idrott och hälsa

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Nätmobbning bland ungdomar

Utseenderelaterad mobbning på nätet

Ann Frisén, professor i psykologi, berättar om utseenderelaterad nätmobbning bland ungdomar. Från konferensen Cyberbullying som hölls den 11-12 maj 2014 i Göteborg. Arrangörer: Göteborgs stad, Friends, Göteborgsregionens kommunalförbund, Göteborgs universitet och IBPA.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Linggymnastik - motion i nationens tjänst

Under 1800-talet utvecklade Per Henrik Ling ett system med gymnastiska rörelser som kom att prägla svensk gymnastik under ett och ett halvt sekel. Men var fick han sina idéer ifrån?

Fråga oss