Titta

UR Samtiden - KBT-kongress 2015

UR Samtiden - KBT-kongress 2015

Om UR Samtiden - KBT-kongress 2015

Föreläsningar och samtal från Beteendeterapeutiska föreningens årskongress 2015. Konferensen hölls på Karolinska Institutet i Solna den 19-21 mars. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Till första programmet

UR Samtiden - KBT-kongress 2015 : Rädsla, oro och självkänsla hos barnDela
  1. Jag kommer att prata om rädsla och
    oro, men också självkänsla hos barn-

  2. -och begreppen
    i relation till varandra.

  3. Jag intresserade mig för självkänsla
    för ett par år sen.

  4. Som psykolog möter man ofta
    folk som vill ha bättre självkänsla.

  5. Många föräldrar vill ge
    sina barn bättre självkänsla.

  6. Som skolad i kognitiv beteendeterapi
    har jag tidigt lärt mig-

  7. -att det här är ett knepigt begrepp
    som man kan mena olika saker med.

  8. Jag har lärt mig att möta önskemålet
    genom att ställa den här frågan:

  9. "Om du hade bättre självkänsla,
    vad skulle du då kunna göra?"

  10. När jag ställer den frågan ser jag
    hur engagemanget falnar.

  11. "Jo, jo. Jag förstår vart du är
    på väg", tänker föräldern.

  12. "Du vill bara att jag ska göra saker
    och må bättre"-

  13. -"men jag vill ju må bra i grunden
    och ha ett värde."

  14. Just "du är värdefull" är ett budskap
    som varje förälder vill ge sina barn.

  15. Jag kan känna själv att det måste
    ligga nåt i själva känslan.

  16. Man kan väl inte bara prata om
    att försöka göra saker och bli aktiv-

  17. -och därmed må bättre? Det måste väl
    ligga nåt i den existentiella delen?

  18. Hur man ser på sig själv
    och att respektera sig själv.

  19. Just det här blev jag intresserad av.

  20. Kan man göra mer än att fråga:
    "Vad skulle du göra då?"

  21. Det var min utmaning. Därför skrev
    jag en bok om det för ett par år sen.

  22. Men ligger det nåt mer i självkänsla?
    Vi börjar med att googla.

  23. Om vi söker på "självkänsla" och
    "barn" och tar den första träffen...

  24. "Så stärker du barnets självkänsla".
    Vad sägs det om självkänsla här?

  25. "Ett barn med dålig självkänsla
    kommer"-

  26. -"förutom att inte känna sig älskat,
    att undvika att prova nya saker"-

  27. -"att skylla på andra,
    vara lättpåverkat av andra"...

  28. Här blir man orolig som förälder.

  29. Det räcker med "förutom att inte
    känna sig älskat".

  30. Inte bara patienter
    efterfrågar självkänsla.

  31. Det är nåt som förekommer
    i det publika också.

  32. I tidningar, på tv och i böcker är
    det väldigt mycket självkänsla-

  33. -och frågan hur man ska ge
    självkänsla. Det värderas högt.

  34. Därför söker många det, för man har
    bilden av att det är så viktigt.

  35. När jag inledde projektet tittade jag
    på forskningen. Vad säger den?

  36. Ett par forskare undersökte det.
    I början av 2000-talet gjorde man-

  37. -en stor sammanställning i USA,
    eftersom man sen 80-talet-

  38. -har lagt mycket pengar på
    att stärka barns självkänsla.

  39. På många projekt satsades en stor del
    av den kommunala budgeten.

  40. Man tittade på förebyggande arbete.

  41. Det sågs som en avgörande del
    i att barn skulle kunna må bra.

  42. Men kritiska röster väcktes
    och forskningen sammanställdes 2003-

  43. -av en samling forskare
    för att undersöka:

  44. Utvecklar barn med god självkänsla
    kompetens-

  45. -upplever tillhörighet
    med familj och vänner-

  46. -utvecklar självständighet,
    kan gå sin egen väg och säga nej?

  47. Är det så? De blev själva
    lite förvånade över resultaten.

  48. De sammanställde många studier.

  49. I stort kan man sammanfatta
    resultatet så här:

  50. Självkänslan hade mycket mindre
    samband med de här sakerna-

  51. -än man först hade trott.
    Ofta noll samband.

  52. Det var inte alls säkert att ett barn
    med god självkänsla...

  53. ...hade lättare att få vänner
    än barn som skattade låg självkänsla.

  54. Att tycka om sig själv är inte alltid
    det optimala för att skaffa vänner.

  55. I de studier där man tittade
    på orsak och verkan...

  56. ...så var det oftast
    på det här sättet.

  57. Självkänslan kom inte
    och sen klarade man av det här.

  58. Utan tvärtom, som budskapet
    jag har gett i terapirummet:

  59. Vi börjar med de andra sakerna.

  60. Slutsatsen är väl lite att...

  61. I stället för att se självkänsla
    som ett medel för att uppnå saker-

  62. -så kanske man bör betrakta det
    som ett symptom på hur man har det.

  63. Det ligger inte bakom eller till
    grund för nåt, utan är ett resultat.

  64. Det som var intressant
    var hur vi ska jobba med självkänsla.

  65. Jag annonserade efter föräldrar till
    ett projekt om barns självkänsla.

  66. Där fick jag ganska många svar.

  67. När jag frågade föräldrarna hur
    problemen med självkänsla visar sig-

  68. -så berättade nästan alla om rädslor.

  69. Barnen undvek olika saker, vågade
    inte ta kontakt med andra barn-

  70. -vågade inte prova nya saker,
    vågade inte säga nej.

  71. Det är ett annat sätt
    att beskriva det här.

  72. Prestationsångest kopplat
    till kompetens-

  73. -social ångest till tillhörighet-

  74. -och rädsla för att hävda sig
    kopplat till självständighet.

  75. Det är ingen slump
    att jag har valt just de tre.

  76. Det kännetecknar en viktig teori inom
    psykologin som tittar på-

  77. -vilka grundläggande behov
    som måste tillgodoses för att må bra-

  78. -och de representeras av ringarna:

  79. Att man kan lära sig saker, känner
    tillhörighet och på sitt eget sätt.

  80. De här tre behoven är förknippade
    med välmående och utveckling.

  81. I berättelserna från föräldrarna
    fanns tydliga exempel-

  82. -på hur rädslan hindrade barnen från
    att få dem tillgodosedda.

  83. Kan man inte lika gärna säga att den
    bristande självkänslan hindrar dem?

  84. Ja, fast självkänslan märks inte
    där i stunden.

  85. Det påtagliga är att barnet undviker
    kontakt eller inte säger nej.

  86. En annan skillnad är att det inte
    bara är mina upplevelser-

  87. -som talar för att rädsla
    och undvikande har stor betydelse.

  88. Där finns bättre forskningsstöd
    jämfört med självkänsla.

  89. Här är en holländsk studie där man
    har följt barn under fjorton år-

  90. -i en massa olika åldrar.

  91. Man kunde se när barn,
    ungdomar och vuxna-

  92. -i regel utvecklar ångestproblem
    och problem med depression.

  93. Då ser det ut ungefär så här.

  94. Rädslan ser ni. Redan vid två år
    uppfyller vissa barn ångestdiagnoser-

  95. -till exempel separationsångest.

  96. Det fortsätter uppåt. Det är inte så
    att 16 % har en ångestdiagnos vid 26-

  97. -utan de har nån gång haft det
    under uppväxten.

  98. Men med nedstämdhet
    är kurvan lite annorlunda.

  99. Det är sällsynt att barn är direkt
    nedstämda. Det sker mer i tonåren.

  100. Då märker man den typen av symptom
    och upplevelser med nedstämdhet.

  101. Det intressanta
    i just den här studien...

  102. Av de som hade haft både ångest-
    diagnoser och depressionsdiagnoser-

  103. -så kom i sju fall av tio
    rädslan först.

  104. En studie av sambandet-

  105. -mellan nedstämdhet i tonåren
    och vad som kan förutsäga det-

  106. -fann man till exempel att rädsla-

  107. -var en starkare riskfaktor
    än att vara nedstämd som barn.

  108. De som var nedstämda som barn var
    inte lika deprimerade som tonåringar.

  109. Är man rädd som barn så undviker man,
    och då kan man inte ta del av livet-

  110. -och då ökar risken för att hamna
    i en situation där man blir nedstämd.

  111. Jag kom ju snabbt på, jag hade det på
    känn innan men det blev tydligt här-

  112. -att jag var tvungen
    att jobba mycket med rädsla.

  113. Jag ska berätta om hur man kan göra.

  114. Här är mina barn, Simon och Amanda.
    Jag ska återkomma till den bilden.

  115. För rädsla hos barn
    finns det bra behandlingar.

  116. Det finns gruppbehandling, där barn-

  117. -träffar andra barn med rädslor eller
    problem med oro och gör övningar-

  118. -som att prata inför varandra om man
    är överdrivet blyg, exempelvis.

  119. Behandlingarna ger bra resultat
    även vid långtidsuppföljningar.

  120. Men det är en liten del av barnen som
    upplever såna problem som kommer dit.

  121. Det är fortfarande liten tillgång
    till den här hjälpen.

  122. Dessutom är det massor av barn...

  123. Man hör ständigt i nyheterna-

  124. -att den psykiska ohälsan bland
    ungdomar har ökat de sista 20 åren.

  125. En dubblering handlar det om
    när man frågar ungdomar hur de mår.

  126. Det rör sig om en så stor grupp
    att det är orimligt att alla i den-

  127. -ska söka hjälp hos psykolog
    eller på BUP eller så.

  128. Det finns ett stort utrymme för andra
    vuxna att hjälpa barn med problem.

  129. Min ambition är-

  130. -att försöka ge kunskap till
    föräldrar och kanske även lärare-

  131. -om hur man kan hjälpa
    barn som hamnar fel på traven.

  132. Som sagt: Simon och Amanda.

  133. För nåt halvår sen
    stukade Simon foten rätt rejält.

  134. Han fick vara hemma från förskolan
    i två veckor.

  135. Han fastnade med foten i cykelhjulet,
    så det var traumatiskt.

  136. Vi fick åka till läkaren,
    för han kunde inte gå på foten.

  137. Sen får vi åka tillbaka till läkaren,
    för han kan fortfarande inte gå.

  138. Till slut undrar vi
    hur ont det egentligen gör.

  139. Han glömmer sig ibland,
    springer några steg och "aj!".

  140. Sen måste man lägga sig i soffan
    och få en smörgås.

  141. Man börjar fundera.

  142. Men det var uppenbart en stor del
    rädsla, inte bara manipulation.

  143. Han var rädd för
    att det skulle göra så ont igen.

  144. Det kulminerade en dag i badkaret.

  145. Plåstret han hade fått hos läkaren
    hängde bara i en tråd-

  146. -och han blir livrädd för
    att det ska lossna i badkaret.

  147. Då kanske det börjar blöda
    eller gör ont igen.

  148. Jag förklarar att det bara är bra om
    det blir rent, det är ju inget sår.

  149. Vi hamnar i den här diskussionen,
    eller argumentationen-

  150. -där han bara blir allt mer orolig.

  151. Det som är paradoxalt är
    att jag har den diskussionen-

  152. -samtidigt som jag på kvällarna
    skriver om hur man ska göra...

  153. Jag inser att jag gör fel
    och precis tvärtemot det jag skriver.

  154. Jag försöker övertyga honom med
    logiska argument, "det blöder inte"-

  155. -och övertyga honom om att
    det inte farligt.

  156. Rädsla till sin natur är irrationell.
    Den handlar inte om logik.

  157. Det jag gör är dels galet
    på det sättet-

  158. -men vår diskussion innebär också-

  159. -att han bara fokuserar mer
    på huruvida det kommer att göra ont.

  160. Jag finner mig i stunden och släpper
    strategin att övertyga med ord.

  161. I stället börjar vi leka. En anka ska
    hoppa över benet som är för högt.

  162. Han sitter alltså med foten upp
    mot kaklet och spjärnar.

  163. Den måste ner,
    annars kommer inte ankan över.

  164. Till slut är foten i vattnet och jag
    säger inte "vad var det jag sa?".

  165. Men efter ett tag säger han själv:
    "Det gjorde inte ont."

  166. Det är så man övervinner rädslor.
    Man måste själv uppleva...

  167. Då landar den känslomässiga
    erfarenheten:

  168. Det här är faktiskt inte farligt.

  169. Att leka, eller med äldre barn göra,
    i stället för att övertyga...

  170. Där fastnar man i regel som förälder.
    Man försöker med argumenten.

  171. Ju mer man bara kan bekräfta det
    och gå vidare...

  172. "Ska vi prova det här?
    Vad säger du om det här då?"

  173. Ju mer man kan komma framåt
    den vägen, desto bättre.

  174. Jag gjorde ett annat typiskt misstag,
    nämligen...

  175. ...att jag tappade tålamodet.
    Det hade gått två veckor av bärande.

  176. Jag blev frustrerad
    och det är också en föräldrafälla.

  177. Jag började forcera:
    "Det ÄR inte farligt!"

  178. Jag fann mig,
    men det är lätt att forcera.

  179. Man går för fort fram eller över-
    rumplar barnet för att få det gjort.

  180. Det går att överrumpla ibland,
    som när man ska ta en spruta kanske.

  181. När det handlar om en sån här rädsla
    är det i regel inte bra - tvärtom.

  182. Barnen måste känna kontroll
    och uppleva att de kan styra.

  183. Det gäller därför... När man ska
    hjälpa ett barn att utmana en rädsla-

  184. -och ta de här ofta små stegen...
    Förhandla inför varje steg.

  185. "Ska vi göra det här?"
    "Nej, nej, nej!"

  186. "Ska vi göra så här i stället?"
    "Nej!"

  187. "Har du nån idé?"
    "Så här kan vi göra."

  188. Det samtalet måste man ha inför
    varje steg och sen kan man prova det.

  189. Man ska inte komma med utfästelser.
    "Jag lovar att det inte gör ont."

  190. Vi testar och ser vad som händer.

  191. Upptäckarglädje. Barnen kanske inte
    alltid visar det när man gör det här.

  192. De här två sakerna är grundläggande.

  193. Sen ska jag visa ett par bilder till-

  194. -som handlar om föräldrafällor
    och vad man kan göra i stället.

  195. Det bygger på forskning om-

  196. -orsaker till varför barn utvecklar
    rädslor, oro och ångest...

  197. ...där man har försökt bena upp
    hur mycket som beror på gener-

  198. -och på upplevelser utanför familjen.

  199. Föräldrar står för en liten del,
    men vi har inflytande över den.

  200. I den delen har man försökt klargöra
    vad det är som är viktigast.

  201. Vad bör föräldrar undvika
    och vad bör de göra i stället?

  202. Jag börjar med det som i forskningen
    har visat sig ha störst betydelse.

  203. Det här är en typisk situation.
    Barnet vill inte hälsa på kamraterna.

  204. Det drar sig undan nån annanstans.

  205. Jag har varit med om situationen
    många gånger och tänker...

  206. Jag ser en grupp barn och tänker:
    "Oj, det här blir svårt."

  207. Där har vi ett första problem.

  208. I den stund som en förälder etablerar
    negativa förväntningar...

  209. ...och tror
    att barnet inte klarar av det...

  210. ...blir det mycket svårare. Det
    bidrar till barnets rädsla och oro.

  211. Man har testat och manipulerat
    föräldrars förväntningar.

  212. I grupp ett får ni höra: "Här är
    ett pussel att lösa med ert barn."

  213. "Det är ett ganska roligt pussel.
    De flesta tycker om det."

  214. Andra gruppen får höra:
    "Här är ett pussel."

  215. "Vi vill förvarna om att det är svårt
    och gör en del barn frustrerade."

  216. Man planterar en förväntan.

  217. Det som händer när man har
    en sån förväntan är detta...

  218. Man tänker "det blir svårt"
    och då händer detta:

  219. I den här situationen, när mitt barn
    inte hälsar... Det blir plågsamt.

  220. Jag vill komma till undsättning.
    Jag står inte ut med det här själv.

  221. Jag griper in och tar över.
    Jag försöker ge lite ledtrådar.

  222. "Ska du inte säga hej?" När det inte
    funkar griper jag själv in, "hej!"-

  223. -för att rädda situationen.

  224. Det är i all välmening
    och ibland måste man göra det.

  225. Men problemet med klåfingrigheten som
    hänger ihop med förväntningarna...

  226. Det finns två problem där.

  227. I längden berövar jag mitt barn-

  228. -alla chanser att faktiskt utmana
    situationerna och lära sig.

  229. Dessutom finns en risk, om jag gör
    det på det här nervösa sättet-

  230. -att jag mellan raderna förmedlar-

  231. -att det är väldigt viktigt
    att göra rätt här.

  232. Nåt annat är inte acceptabelt
    eller pinsamt.

  233. Det är vad som förmedlas och det
    hjälper inte barnet att utmana.

  234. Det här, misstro och klåfingrighet.

  235. Det är framför allt klåfingrigheten
    som har störst betydelse...

  236. ...som bidrar mest till
    att barn utvecklar rädslor.

  237. Motsatsen blir ungefär det här:
    Att stå ut, lägga händerna på ryggen-

  238. -låta barnet misslyckas
    och inte genast rusa fram-

  239. -utan finnas där och vara ett stöd.

  240. När man ger stödet är också
    en viktig del.

  241. Då är en annan fälla att man ser
    att det gick dåligt-

  242. -och tar över helt i det läget.

  243. Att bara hjälpa till lagom mycket,
    fram till tröskeln men inte över den.

  244. Det är en viktig del.

  245. Vi tar nästa.

  246. Det här illustrerar nåt som många
    föräldrar kan vara oroade för:

  247. Kommer min egen rädsla
    eller oro att smitta?

  248. Kommer jag att överföra det
    till mitt barn?

  249. Det finns ärftlighet i det här.
    En del av det är genetiskt.

  250. Men en del av det är att barn
    tar efter det föräldrarna gör.

  251. Det är intressant, för det finns
    studier där man har benat i-

  252. -exakt vad i föräldrarnas rädsla
    som det är viktig att tänka på.

  253. Man kan säga så här:

  254. Att ge efter för rädslan
    och leva ut den-

  255. -till exempel verbalt eller
    framför allt att börja undvika saker-

  256. -det är vad som förs vidare
    och som barnet kan börja ta efter.

  257. Det ingen betydelse
    hur mycket rädsla man känner.

  258. Studier där man har låtit
    barn och föräldrar vara med-

  259. -och föräldrarna har ångestdiagnoser,
    till exempel social ångest.

  260. Man tittar på hur mycket graden
    av föräldrarnas ångest bidrar-

  261. -då barn och föräldrar
    får möta en främling-

  262. -och hur mycket
    föräldrarnas beteende bidrar.

  263. Det är nästan bara beteendet, oavsett
    hur obehagligt det känns för dem.

  264. Om de kan hålla masken
    och möta främlingens blick-

  265. -så är det vad barnet tar med sig.

  266. Det ser man redan hos små barn.

  267. Ettåringar snappar upp hur föräldern
    beter sig gentemot en främling-

  268. -och gör likadant i nästa möte.

  269. Det här var några
    av de grundläggande sakerna.

  270. En sak till
    som föräldrar bör akta sig för-

  271. -är att varna för mycket för olika
    faror, att prata om farliga saker.

  272. Det har jag själv upplevt-

  273. -men på en sån nivå att det blev
    absurt och inte bet. Hoppas jag!

  274. Som när jag var 30
    och skulle flyga till New York...

  275. ...och...på...

  276. ...ska passera Heathrow samtidigt
    som det är nåt val i Irak.

  277. Mamma har kopplat ihop det och
    att det kan bli förhöjd terrorrisk.

  278. Hon ringer och säger:
    "Och så skyndar du dig på Heathrow."

  279. Ska jag springa och huka mig?

  280. Hon skojade lite, men ändå.

  281. När man har kommit så här långt...

  282. Om vi säger att en förälder
    som vill ge sitt barn självkänsla...

  283. ...och jag erbjuder det här,
    att vi jobbar med de här rädslorna...

  284. ...så hoppas jag att barnet har
    lättare att tycka om sig själv.

  285. Det kanske går bra ett tag,
    men sen kommer föräldern tillbaka.

  286. "Jo, det går ju bättre
    med kompisar"-

  287. -eller "han vågar ta för sig mer"-

  288. -men det är fortfarande nånting
    med "hur han ser på sig själv"-

  289. -eller "vad han tycker
    om sig själv i grunden".

  290. Vi kunde ju konstatera innan att-

  291. -att jobba med självkänsla
    som ett medel för att må bra...

  292. Det har inget forskningsstöd.
    Kan man inte ha det som ett mål då?

  293. Vi vill inte bara att man ska ha
    vänner, utan också att man...

  294. Alla vill att ens barn ska tycka om
    sig själv. Det kan vara ett mål.

  295. "Du är värdefull."
    Det kan också vara viktigt.

  296. Om vi tar frågan: "Är du värdefull?"

  297. Vad svarar barn,
    ungdomar och vuxna på det här?

  298. Det här är amerikanska studier.
    Vi ser hur de har svarat över åren.

  299. Man ser det här. Från 1988 till 2008
    har skattningarna...

  300. Det här är enorma studier.

  301. Då har skattningen av självkänsla
    stadigt ökat.

  302. I de senaste mätningarna,
    på samma skala år efter år-

  303. -så är skattningarnas värde för
    den typiska ungdomen eller barnet...

  304. ...40 av 40 poäng,
    som är max på skalan.

  305. Det är optimalt,
    man kan inte få mer självkänsla!

  306. Vi har rott målet i land.

  307. Samtidigt har man mätt andra saker,
    som narcissism och självupptagenhet-

  308. -som har ökat i samma takt.

  309. Och depression,
    i en mätning från 30-talet till 2010.

  310. I Sverige har vi samma utveckling.

  311. Vi har inte mätt självkänsla så här,
    men vi har mätt nedstämdhet och oro.

  312. Det har ökat hos unga.

  313. Det är ett glapp här...
    Den här definitionen av självkänsla-

  314. -speglar inget som i grunden är bra
    för barn eller är eftersträvansvärt.

  315. Varför då?

  316. Jag har nu haft tre bilder
    med det här påståendet.

  317. Har det fått nån av er att fundera:
    "Är jag värdefull, egentligen?"

  318. Det här är ett av problemen med
    att fokusera på självkänsla som mål.

  319. När man kommer med ett påstående
    som det här...

  320. Alla påståenden väcker frågor.

  321. Du är värdefull.
    "Är jag verkligen värdefull?"

  322. "I går kändes det inte
    som om jag var värdefull, men okej."

  323. "Då hade jag ju bara gjort allt fel."

  324. "De betonar att JAG är värdefull.
    Finns det de som inte är värdefulla?"

  325. "Kan man ha olika värden?"

  326. "Var det jag just gjorde värdefullt?"

  327. "Bidrar det till mitt värde?"

  328. "Kan jag bli mer värdefull?"

  329. Den här typen av frågor
    riskerar man att sätta i gång-

  330. -om man har ett för starkt fokus
    på sitt eget värde.

  331. Man väcker frågorna. Det är
    ett välkänt fenomen inom psykologin.

  332. När man kommer med
    såna här påståenden-

  333. -då väcks också frågorna.

  334. Den andra baksidan såg vi exempel på
    i den amerikanska forskningen.

  335. Det är självupptagenheten.

  336. Om jag pratar om självkänsla
    och har det som mål...

  337. ...så är det nåt
    som handlar mycket om mig själv.

  338. Det ligger i själva begreppets natur.

  339. Det kan leda till att jag tappar
    uppmärksamheten och kontakten-

  340. -med det som är utanför mig själv.

  341. Det man har sett generellt
    hos barn är-

  342. -att barn som tycker om sig själva
    mår bättre än barn som inte gör det.

  343. Det är bättre
    att ha hög självkänsla än låg.

  344. Men de barn som mår allra bäst är de
    som inte tänker på sig själva alls.

  345. Det kan bli missriktat om man alltför
    ihärdigt strävar efter-

  346. -att ge barnet självkänsla, framför
    allt om man försöker övertyga det.

  347. Man ska visa det genom handling,
    som med kärleken.

  348. Att bara säga att man älskar
    sitt barn duger inte.

  349. Det måste visas i handling
    dagligen och hela tiden.

  350. Då undviker man problemet med
    att fastna i grubblerier också.

  351. Jag hoppas att jag kan radera
    påståendet från era minnen.

  352. I stället: Någon annan är värdefull.

  353. Se på dem runt omkring er. Nu låter
    jag som en missionspastor...

  354. Budskapen råkar sammanfalla med
    det man vet om välmående hos barn-

  355. -och vad man mår bra av.

  356. De barn som slukas upp av aktiviteter
    och engagerar sig i relationer-

  357. -saker utanför dem själva, mår
    mycket bättre. Dit bör man sträva.

  358. Man behöver inte gå via självkänsla-

  359. -och det är inte lyckat att ha det
    som ett mål som ställs över andra.

  360. Okej...

  361. Men självkänsla är väl viktigare
    än självförtroende?

  362. Det diskuteras mycket,
    framför allt i Sverige.

  363. Möjligtvis i Danmark också.

  364. Jag tror att inspirationen till
    diskussionen kan vara Jesper Juul.

  365. Man hör ofta människor som beskriver:

  366. "Jag har låg självkänsla,
    men gott självförtroende."

  367. Det är en vanlig beskrivning.
    Det handlar ofta om-

  368. -att man upplever att man presterar
    bra och har fokus på prestationer-

  369. -men man tycker inte om sig själv i
    grunden. Man mår inte bra i det här.

  370. Det är nån slags jakt på bekräftelse.

  371. Det kan vara
    en riktig beskrivning för många.

  372. Då menar man... Man kallar det här...

  373. Självkänsla handlar om vilket värde
    jag ger mig själv-

  374. -medan självförtroende handlar om hur
    mycket jag tror på min förmåga.

  375. Kompetens och så.

  376. Hur är det med den här motsättningen
    och är självkänsla viktigare?

  377. Bra självkänsla kan bidra
    till bättre självförtroende-

  378. -men tvärtom är det inte.
    Det är ett annat vanligt påstående.

  379. Jag ska diskutera det med exempel om
    prestationer och prestationsångest.

  380. Här har vi ett mattetal.

  381. När ni läser det här vill jag
    att ni försätter er i...

  382. Ni kanske hamnar
    i årskurs sex eller sju.

  383. När ni gick i årskurs sex och såg
    ett sånt här tal på ett prov...

  384. Ni ska lösa det här talet.

  385. Vilka känslor väcks?
    Det varierar, förstås.

  386. Och vad blir ert mål när ni sitter
    med provet och de här talen?

  387. Det här är forskning som kommer
    från psykologin och pedagogiken.

  388. Man har tittat på hur barn angriper
    utmaningar och lärande.

  389. Grovt kan man dela in sätten
    i tre slags mål.

  390. När en del barn ser ett sånt tal...

  391. De utgår från inlärningsmål.
    De strävar efter att förstå.

  392. "Jag vill fatta. Hur var det?"
    De slukas upp av uppgiften.

  393. Det är en del barn
    som oftast tänker så.

  394. En del barn är mer upptagna
    av resultatet.

  395. "Jag är inte intresserad,
    jag vill bara få rätt svar."

  396. "Jag har pluggat strategiskt
    för att få så bra poäng som möjligt."

  397. "Det är min ingång i det här."

  398. En del barn tänker:
    "Bara jag inte misslyckas."

  399. "Det spelar ingen roll
    vilket resultat jag får"-

  400. -"men jag vill framför allt inte
    misslyckas och bli underkänd."

  401. Ungefär så.

  402. De tre typerna av sätt att ta sig an
    problem och utmaningar-

  403. -har man sett i många olika studier.

  404. Det är väl kanske inte så förvånande
    att inlärningsmål-

  405. -bidrar med mer glädje
    i prestationen.

  406. I en studie som sammanställde
    många studier såg man-

  407. -att om man hade resultatmål
    så upplevde man dubbelt så ofta-

  408. -positiva känslor i samband med
    prestationer än med undvikandemål.

  409. Men med inlärningsmål
    var det fyra gånger så ofta.

  410. Det är svårt att mäta, men många
    studier pekar i samma riktning.

  411. Ju mer man är orienterad mot
    att lära sig, desto bättre mår man.

  412. Men det är inte bara det...

  413. Det leder också
    till mer inre motivation.

  414. Det krävs ingen yttre morot
    utan det går av sig självt.

  415. Man antar hellre nya utmaningar
    och svårare uppgifter.

  416. Man tar inte bara de lätta
    för att få ett bra resultat.

  417. Man bearbetar uppgifter djupare.
    Om man kör fast försöker man längre.

  418. Med ett resultatmål kanske man jagar
    vidare för att samla poäng...

  419. ...eller kollar facit.
    Själva resultaten blir bättre också.

  420. Ju mer ett barn tänker på
    det sättet... Det gäller vuxna också.

  421. Det som är intressant här...

  422. Om man tänker
    på självförtroende och självkänsla-

  423. -så är vanliga råd
    att kanske avdramatisera oss...

  424. ...liksom försöka tänka bort
    prestationen. Den spelar ingen roll.

  425. "Gör så gott du kan."

  426. Eller att man försöka övertyga barnet
    om att det kan. "Jag vet att du kan."

  427. "Om du bara försöker
    så kommer du att kunna."

  428. Eller att man säger:

  429. "Jobba lite till. Du har gjort
    hälften, det är bara hälften kvar."

  430. Då för man bort uppmärksamheten
    från själva uppgiften.

  431. "Hur ska man tänka här?"
    Det kan väcka ett genuint intresse.

  432. I stället för man ner barnet
    till de här andra sätten att tänka.

  433. "Bara hälften kvar" är resultat.
    "När jag är klar uppnår jag det här."

  434. Det är ett medel
    för att komma nånstans.

  435. Undvikandemål: "Det spelar ingen roll
    om du misslyckas."

  436. Man vill ju förmedla det här
    i välmening-

  437. -men om man ska hjälpa ett barn
    så gör man det genom att prata om-

  438. -hur man ska tänka här.

  439. Det gör de flesta föräldrar också,
    men man kan behöva göra det mer.

  440. Jag ska avsluta
    med betydelsen av feedback.

  441. Här återkommer vi till självkänsla
    och självförtroende.

  442. Det här är en studie
    som jag ofta pratar om.

  443. Femteklassare fick ett matteprov.
    Matte ju är prestationsorienterat.

  444. Man slumpade barnen i två grupper:
    grupp ett och grupp två.

  445. När ni har gjort provet
    får grupp ett höra:

  446. "Du hade 80 % rätt
    - du måste vara smart."

  447. Grupp två får höra: "Du hade
    80 % rätt - du måste ha jobbat hårt."

  448. Det kan te sig lite märkligt, för en
    del barn vet att de inte hade 80 %.

  449. Men feedbacken skulle vara
    exakt likadan förutom avslutningen.

  450. Sen får ni ett prov
    som blir svårare och svårare.

  451. Till slut klarar ni inte uppgiften.

  452. När ni då har misslyckats får ni
    svara på: "Varför misslyckades du?"

  453. Du svarar:
    "Jag jobbade inte tillräckligt hårt."

  454. Du svarar:
    "Jag är inte tillräckligt smart."

  455. "Kan du bli smartare?"
    Du säger: "Nej."

  456. Du säger: "Ja, jag kan jobba hårdare
    och lära mig saker."

  457. "Hur roligt var provet?"
    "Inte alls." - "Jätteroligt."

  458. Jag överdriver så klart,
    men det var stora skillnader.

  459. Det här är omedelbara effekter.

  460. Man har sett
    att efter andra misslyckandet-

  461. -så finns inte effekten kvar.

  462. Men vad händer med ett barn som
    ständigt får en viss sorts feedback?

  463. Vilken betydelse har det?

  464. Man har sett att det har betydelse.

  465. Än så länge har vi pratat om
    hur barnen upplevde det andra provet.

  466. Men på resultatet såg man-

  467. -att den här gruppen skrev i snitt
    40 % bättre än den här gruppen.

  468. Det är stor skillnad.

  469. Man blir ju lite nervös.
    Vad har man sagt?

  470. Bara på grund av det lilla ordet
    blev det en så stor skillnad.

  471. När barnen i den här gruppen
    kom till en svår uppgift-

  472. -så satt de kvar längre,
    de försökte längre.

  473. De bearbetade djupare för de kände
    sig inte lika hotade som de barnen.

  474. "Jag är smart, jag är smart.
    Oj! Svår uppgift."

  475. "Jag kanske inte är smart?
    Jag lägger ner."

  476. Det blir ett hot mot mig som person
    eftersom min feedback handlar om det.

  477. Många studier handlar om att feedback
    som riktar sig till barn-

  478. -som handlar om deras egenskaper,
    om adjektiv-

  479. -riskerar att knuffa in barnen i
    en roll som de känner måste bevaras.

  480. Det riskerar också att barnen tror
    att rollen inte kan förändras.

  481. Man kan inte bli smartare.

  482. Ju mer jag använder
    den sortens feedback-

  483. -desto mer tänker barnet
    på det sättet.

  484. Här pratade jag om vad du hade gjort.
    Du hade kanske inte ens jobbat hårt.

  485. Men man ville standardisera
    i studien.

  486. Det man rekommenderar är
    att ge mer personlig feedback.

  487. "Hur har du gjort? Berätta."
    Barnet får visa.

  488. Det hänger ihop med inlärningsmålen.
    Vi pratar om hur man gör.

  489. Inför en uppgift
    ska man prata om det-

  490. -när man har gjort en uppgift
    ger man den feedbacken.

  491. Även när ett barn misslyckas. Det
    finns en risk att man hastar vidare.

  492. "Det gör inget, du är bra på annat.
    Vi tar en paus."

  493. Samma sak där: "Hur gjorde du?"

  494. Dels avdramatiserar man och visar
    att det inte är farligt att göra fel-

  495. -utan att vi lär oss av misstag.

  496. Man förmedlar det bättre än om man
    predikar om att lära sig av misstag.

  497. Det går inte när barnet är förtvivlat
    efter att ha ramlat i skidbacken.

  498. Man kan inte säga: "Upp igen
    så får vi se var du tryckte fel."

  499. Man får tajma det här,
    men det är principen.

  500. Då kommer vi till en fråga som ofta
    väcks. Om vi tittar på slutsatsen...

  501. Man har testat med riktigt små barn,
    treåringar, som har ritat teckningar.

  502. Om man "är en duktig tecknare",
    eller hör "you are a good drawer"-

  503. -så vill man inte lika gärna göra
    en ny teckning.

  504. Men om "den här teckningen var fin"
    så ökar lusten.

  505. Men slutsatsen är att man ska få
    bekräftelse på det man gör-

  506. -inte för det man är. Eller hur?
    Det låter ju rimligt, tror jag.

  507. Samtidigt hör man ofta motsatsen: Man
    ska få bekräftelse för den man är.

  508. Apropå det här
    med prestationsbaserad självkänsla-

  509. -där man måste prestera
    för att känna att man har ett värde.

  510. Det som ligger bakom är
    en sammanblandning av begrepp.

  511. Det jag pratar om är feedback.

  512. När barn väl presterar är det bättre
    att prata om vad de gör-

  513. -för att vägleda dem i den processen
    och stärka intresset för uppgiften.

  514. Men att få bekräftelse för den man är
    ska inte ske just när man presterar.

  515. Det tillgodoser man som förälder
    på andra sätt-

  516. -och inte nödvändigtvis
    genom att säga "du är värdefull".

  517. Att få bekräftelse för den man är,
    är att man i vardagen upplever-

  518. -att nån lyssnar, nån bryr sig, jag
    kan göra fel utan att nån blir arg.

  519. Det är då man känner
    att man har ett ovillkorligt värde.

  520. Därför blir det förvirrande när man
    blandar ihop olika situationer-

  521. -och sammanställer det
    till ett råd av det här slaget.

  522. Man ska få bekräftelse
    för den man är-

  523. -på det sätt föräldrar ska ge den
    för såna saker-

  524. -men man ska också få feedback
    för det man gör, när man gör saker.

  525. Därmed är jag klar. Vi har inte
    nån tid för frågor, ser jag.

  526. Tack så mycket. Det var roligt.

  527. Textning: Karin Arnborg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Rädsla, oro och självkänsla hos barn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Psykologen Martin Forster föreläser om barns självkänsla och ger tips på hur man kan göra för att ens barn ska må så bra som möjligt. Han säger bland annat att barn har bättre självkänsla nu än någonsin, men också att de är mer narcissistiska än tidigare. Inspelat den 20 mars 2015 på Karolinska Institutet i Solna. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Barnpsykologi, Psykologi, Självkänsla hos barn, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - KBT-kongress 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Att vara anhörig till patienter med ångest och depression

Psykologen Mia Fahlén föreläser på ett lättbegripligt sätt om vad kognitiv beteendeterapi är för något. Hon berättar att flykt från ångestframkallande situationer leder till mer ångest. Och om hur man kan använda KBT för att hantera ångesten. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Rädsla, oro och självkänsla hos barn

Psykologen Martin Forster föreläser om barns självkänsla och ger tips på hur man kan göra för att ens barn ska må så bra som möjligt. Han säger bland annat att barn har bättre självkänsla nu än någonsin, men också att de är mer narcissistiska än tidigare. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Bra terapi till fler

Psykiska sjukdomar är det största hälsoproblemet i rika länder men ändå satsas förhållandevis lite på detta. David Clark är professor i psykologi på University of Oxford och berättar om ekonomin och politiken kring satsningar på psykisk hälsa i Storbritannien. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Jag tror jag måste prata med någon

Psykologen och författaren Jenny Rickardsson ger tips till dig som mår dåligt eller har närstående som gör det. Hon berättar om hur terapi kan hjälpa och förklarar skillnader mellan olika terapimetoder som till exempel kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Vetenskaplig metod

Fallstudier vid kvalitativ forskning

Anders Berglund är lektor i datavetenskap vid Uppsala universitet och här går han igenom exempel på hur en fallstudie kan gå till. Inspelat den 26 januari 2015 på Institutionen för data- och systemvetenskap, Kista. Arrangör: Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.