Titta

UR Samtiden - KBT-kongress 2015

UR Samtiden - KBT-kongress 2015

Om UR Samtiden - KBT-kongress 2015

Föreläsningar och samtal från Beteendeterapeutiska föreningens årskongress 2015. Konferensen hölls på Karolinska Institutet i Solna den 19-21 mars. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Till första programmet

UR Samtiden - KBT-kongress 2015 : Att vara anhörig till patienter med ångest och depressionDela
  1. Det här är en föreläsning som
    riktar sig till er som är anhöriga-

  2. -till personer som lider av psykisk
    ohälsa, ångest och/eller depression.

  3. De flesta med ångestproblematik
    har perioder med nedstämdhet-

  4. -eller en samkörande depression.

  5. Jag heter Mia Fahlén. Till skillnad
    från andra här är jag inte forskare.

  6. Jag är klinisk psykolog. Jag jobbar
    100 % inom vården, med KBT.

  7. Jag jobbar på en stor mottagning
    här i Stockholm.

  8. Majoriteten av våra patienter
    kommer från landstinget.

  9. De remitteras till oss av husläkare,
    vårdcentral eller psykiatri-

  10. -oftast för att få KBT.

  11. På den här mottagningen håller jag
    föreläsningar för anhöriga-

  12. -och det ska jag göra i dag också.

  13. Jag har en plan för
    hur det ska gå till.

  14. Jag ska prata om hur det är att vara
    anhörig, vilka svårigheter som finns.

  15. Sen ska jag
    i ganska breda penseldrag beskriva-

  16. -vad KBT är och hur vi tänker
    kring depression och ångest-

  17. -och hur vi jobbar med det
    i KBT-behandling-

  18. -och utifrån det prata om:
    Vad kan ni som anhöriga göra?

  19. Hur kan ni tänka och förhålla er?

  20. När jag träffar mina patienter första
    gången är de ganska ofta frustrerade-

  21. -över hur lång tid det har tagit
    att ta sig till vården.

  22. Det kan ta lång tid att inse
    att det problem man har...

  23. Att man behöver hjälp,
    specialisthjälp.

  24. För många tar det lång tid
    och är arbetsamt.

  25. Det krävs mod att sitta på vård-
    centralen och förklara hur man mår.

  26. Sen behöver
    vårdcentralläkaren förstå-

  27. -att det behövs en remiss
    till specialistpsykiatri.

  28. Sen kan den remissen studsa,
    bli remitterad nån annanstans-

  29. -och när man väl kommer fram till ett
    ställe med KBT, om man vill ha det-

  30. -kan det vara väntetider.

  31. Ofta finns det en frustration
    hos patienten.

  32. Den här frustrationen kan vara om
    möjligt ännu större hos de anhöriga-

  33. -för de kanske har tryckt på och
    velat att deras anhöriga ska få vård-

  34. -och ofta känt sig exkluderade från
    vården, med all rätt många gånger.

  35. Anhöriga sitter på
    en massa viktig information-

  36. -tankar om vad
    som har lett in i det här-

  37. -och kanske
    vad deras anhöriga behöver också.

  38. Frustration kan finnas hos anhöriga,
    mot vården och den som mår dåligt-

  39. -därför att den som mår dåligt
    gör att livet inte blir som man vill-

  40. -och kanske beter sig illa,
    helt enkelt.

  41. Det är inte helt ovanligt
    att vi gör det, om vi mår dåligt.

  42. Och samtidigt som det finns ilska
    så finns det ofta en massa skuld.

  43. "Vad har jag gjort fel?"

  44. Speciellt föräldrar har mycket skuld
    och grubbel kring det.

  45. "Vad har vi gjort för fel?"
    Oro, naturligtvis.

  46. Oro kring den anhöriga.
    Hur ska det gå med måendet?

  47. Finns det självmordstankar finns det
    naturligtvis en massa oro kring det.

  48. En person som mår psykiskt dåligt
    och har ångest eller depression-

  49. -kommer inte att ta tag i en massa
    saker hemma och driva saker-

  50. -så ofta får de anhöriga
    ett stort ansvar-

  51. -när det gäller hus och hem, barn och
    familj, ekonomi... Praktiska saker.

  52. Det kan vara tungt att vara den
    som står närmast av den anledningen.

  53. Det finns en massa fler bubblor
    än de här, kring vad som är svårt-

  54. -men jag kommer inte kunna ge er
    nåt facit eller säga hur ni ska göra.

  55. Jag ska beskriva hur vi tänker
    utifrån ett KBT-perspektiv-

  56. -och försöka ge er några stalltips.

  57. Det som vissa anhöriga gör för mycket
    av behöver andra göra mindre av...

  58. Det finns naturligtvis
    individuella skillnader i behov.

  59. Men jag leder över på KBT.

  60. KBT står för kognitiv beteendeterapi.

  61. Det är en behandling där vi
    jobbar med tankar och beteenden.

  62. Vi tänker att tankar, beteenden
    och känslor hänger ihop så här.

  63. De påverkar varandra sinsemellan.

  64. Tankar kan man jobba med, med vissa
    svårigheter. Vi kan inte styra dem.

  65. Vi får alla tankar
    som vi inte vill ha.

  66. Dömande, kritiska tankar, aggressiva,
    våldsamma, absurda tankar.

  67. Det kan vi inte göra så mycket åt.

  68. Vi kan inte bestämma att vi ska
    tänka på ett specifikt sätt.

  69. Så vi tränar upp förmågan
    att förhålla oss till tankarna.

  70. Acceptans för de tankar
    som kommer upp-

  71. -att inte köpa tankar som sanningar
    och följa dem till punkt och prickar.

  72. Men de beteenden som vi kanske
    fokuserar mest på i behandlingen...

  73. För det är ju det också i den här
    triangeln som är lättast att...

  74. Förlåt. ...jobba med.

  75. Men vi har en hel del problem
    med våra beteenden, vi människor.

  76. Vi tenderar att göra det
    som funkar för oss precis här och nu.

  77. Det som är skönt här och nu.

  78. Jag ska ge ett exempel på det:

  79. Vi låtsas att det är eftermiddag
    och jag är supertrött och sugen.

  80. Jag har inte lust att laga middag.
    Vad tänker jag då?

  81. Jo, då tänker jag att det här
    med godis är ju mycket godare.

  82. Och så trycker jag i mig
    en påse godis.

  83. Det funkar jättebra här och nu.
    Det är gott och härligt.

  84. En del beskriver också
    att de blir lugnade.

  85. Om man är orolig och äter en choklad-
    kaka kommer det ett slags lugn.

  86. Det funkar jättebra på kort sikt. Sen
    kommer de negativa konsekvenserna.

  87. Man börjar må illa och ångrar sig.

  88. Man börjar tänka på sockerkonsumtion
    och övervikten som man kämpar med.

  89. Men så här gör vi i en massa olika
    situationer. Det funkar här och nu.

  90. Vi dricker alkohol för att det gör
    oss spexiga och snygga och smarta-

  91. -trots att vi dagen efter vet att
    vi inte är spexiga och klatschiga.

  92. Vi skriker ut elakheter mot folk
    som står oss nära när vi är arga-

  93. -för att det känns skönt just nu,
    trots att det driver dem ifrån oss.

  94. På olika sätt
    gör vi det som är bra här och nu.

  95. Barn gör det till hundra procent.
    De är ju så här långsiktiga.

  96. Men när vi är vuxna
    och blir lite smartare-

  97. -så börjar man fokusera lite mer på
    vad som kan vara bra på lång sikt.

  98. Men när vi mår psykiskt dåligt
    blir den här tendensen ännu starkare.

  99. Vi gör vad som helst för att
    må lite bättre när vi mår dåligt.

  100. Det är rimligt, eller hur?

  101. En deprimerad person har brist på-

  102. -energi och lust
    och motivation och drivkraft.

  103. Man känner sig trött och håglös.

  104. Man har många negativa tankar
    om sig själv.

  105. Man är usel och man orkar inget.

  106. Det som förut var roligt
    är inte roligt längre.

  107. Så hur går tankarna då? Jo, så här:

  108. "Allt är ändå meningslöst.
    Det finns ingen mening med det här."

  109. Det man då gör är att man backar
    och man isolerar sig.

  110. Man träffar inte vänner, man går inte
    ut, ägnar sig inte åt aktiviteter.

  111. Man isolerar sig. Om man är trött så
    vilar man, man kanske kollar på tv.

  112. I stället så ligger man och grubblar
    på hur usel man själv och allt är.

  113. Det gör man för att det funkar!

  114. Det funkar på kort sikt, eftersom man
    slipper andras krav och egna krav.

  115. Det känns skönt att få backa och vila
    när man är trött.

  116. Rimligt? Jätterimligt.

  117. Men man får inte mindre ångest av att
    låta bli att göra det man måste göra.

  118. Man får mer ångest. Man känner sig
    mer ensam av att inte träffa vänner.

  119. Och man känner sig misslyckad när man
    inte gör det som ligger över en.

  120. Det blir en ond spiral.

  121. Ju mindre jag gör, ju mer jag vilar,
    ju tröttare blir jag-

  122. -och så blir det här
    en nedåtgående depressiv spiral.

  123. Är ni med på det här?

  124. Vid ångest så är det rädsla, panik,
    obehag som man vill komma bort.

  125. Det man vill ha är nån slags lättnad
    och lugn och känsla av trygghet.

  126. Och rädslan... Vi är otroligt duktiga
    på att bli rädda för vad som helst-

  127. -helt oavsett om
    det är farligt eller inte.

  128. Den kan liksom kretsa kring
    många olika saker.

  129. Vid social fobi så är det
    social interaktion som väcker obehag.

  130. Att stå så här och prata inför folk.

  131. Sitta med nån annan
    och ha ett intimt samtal.

  132. Hamna i fokus. "Alla tittar på mig
    och undrar vad jag tycker."

  133. Vid tvång, tvångssyndrom,
    är det ofta tankar som är skrämmande.

  134. Dels aggressiva tankar som vi alla
    får, absurda tankar som skrämmer.

  135. Tankar om att man är smutsig,
    att man ska smitta nån-

  136. -om att man ska orsaka en olycka
    eller nån form av katastrof.

  137. Vid paniksyndrom så är det ångesten
    i sig som man känner skräck inför.

  138. En panikattack är obehaglig, och man
    kan vara rädd för konsekvenserna-

  139. -så man skräms av olika situationer-

  140. -men också känslor
    som påminner om attacken.

  141. Svettningar, hjärtklappning, yrsel.

  142. Det kan vara minnen som skrämmer. Vid
    PTSD, posttraumatiskt stress-syndrom-

  143. -så är det väldigt smärtsamma minnen-

  144. -från våldtäkt, misshandel,
    tortyr eller krigserfarenheter-

  145. -som känns övermäktiga
    och som man skräms av.

  146. Oavsett vad det är som man skräms av
    så gör man detta:

  147. Man vill undvika situationen, tanken,
    känslan, det som väcker obehag.

  148. Om man inte lyckas undvika fullt ut
    så har man ofta säkerhetsbeteenden.

  149. Man har små trick för sig
    för att ändå skydda sig.

  150. Man tvättar händerna mycket om man
    känner sig smutsig, byter lakan...

  151. I sociala situationer håller man sig
    undan, man säger inte så mycket-

  152. -eller ställer frågor
    till nån annan så den hamnar i fokus.

  153. För att undvika en panikattack klär
    man av sig så man inte blir för varm-

  154. -och man sitter nära dörren
    så man kan slinka ut.

  155. Man försöker undkomma
    smärtsamma minnen-

  156. -genom att undvika samtalsämnen,
    byta ämne eller gå ut.

  157. Det funkar. Det är därför vi gör det.

  158. Om jag inte utsätter mig för det
    behöver jag inte bli rädd.

  159. Problemet är att man inte får några
    erfarenheter av det man är rädd för.

  160. Man lär sig inte
    att lite smuts är okej.

  161. Man lär sig inte att folk inte vänder
    sig om i avsmak om man pratar lite.

  162. Man lär sig inte att hjärtklappning,
    yrsel och svett må vara obehagligt-

  163. -men går att lära sig att stå ut med
    och går över av sig självt.

  164. Ångest går över av sig självt.

  165. Och man lär sig inte att även
    väldigt smärtsamma minnen går att ha-

  166. -utan att man måste fly dem.

  167. Och när man undviker
    och har en massa säkerhetsbeteenden-

  168. -så finns alltså rädslan kvar
    och den tenderar att breda ut sig.

  169. Här blir det också en ond spiral.

  170. Undvikanden och säkerhetsbeteenden
    gör att ångesten blir värre.

  171. De här negativa spiralerna vill vi
    bryta i KBT. Vi vill göra tvärtom.

  172. När man är rädd för olika saker
    så vill vi inte tillåta undvikanden.

  173. Vi vill göra motsatsen,
    vilket är att närma sig det-

  174. -och stanna där och umgås med det
    och testa hur det är.

  175. Så vi tränar på i terapin
    att smutsa ner oss.

  176. Gnida oss mot offentliga toaletter
    och äta smutsiga saker.

  177. Vi umgås med en massa jobbiga tankar.

  178. Försätter oss i jobbiga situationer.
    Vi går ut och är krångliga-

  179. -eller svimmar på en stor affär,
    låtsas-svimmar-

  180. -eller gör det som test.
    Vad händer? Hur farligt blir det?

  181. Vi försöker väcka
    de här obehagliga sensationerna.

  182. Vi snurrar på stället och hyper-
    ventilerar så det känns obehagligt.

  183. Sen står vi kvar och smakar på
    hur det är och är kvar i det.

  184. Det här kallas för att exponera sig
    och att testa det som experiment.

  185. "Vad händer om jag gör så här?"

  186. Vid skrämmande minnen
    är det samma sak...som vi gör.

  187. Vi plockar fram det här jätteläskiga
    minnet i en PTSD-behandling-

  188. -och patienten får berätta i detalj
    om det man aldrig har berättat om.

  189. Vi spelar in det och patienten
    får lyssna på det om och om igen.

  190. Det är naturligtvis superjobbigt, för
    man blir rädd och det är obehagligt-

  191. -och man kanske får
    ännu fler katastroftankar-

  192. -men man får nya erfarenheter,
    ny kunskap och lär sig nya saker-

  193. -som gör att man blir lite modigare,
    lite starkare och lite säkrare.

  194. Rädslan kommer att krympa ihop
    och ångesten kommer att minska.

  195. En deprimerad patient har tankar om
    att allt är meningslöst.

  196. Vi styr inte över våra tankar,
    så den här tanken finns.

  197. Så då måste vi trots
    att den tanken finns göra nåt annat-

  198. -och inte undvika och isolera oss-

  199. -utan börja göra det där
    som man måste göra lite grann.

  200. Börja träffa folk,
    börja ägna sig åt fritidsintressen.

  201. Det är smärtsamt på kort sikt. Det
    kommer vara jobbigt och tröttsamt...

  202. Tankarna om att man är misslyckad och
    tråkig försvinner inte i ett kick.

  203. Om de gjorde det vore ju ingen
    deprimerad, om det var så enkelt.

  204. Så vi försöker göra det här stegvis,
    därför att...

  205. När jag börjar göra det som jag
    måste göra så kan det vara jobbigt-

  206. -men jag kan känna mig lite stolt
    eller duktig. Jag är på väg.

  207. Jag får lite mer energi av att
    ta en promenad jämfört med att vila.

  208. Jag kan börja känna att jag kommer
    i gång när jag träffar folk.

  209. Men det här är en stegvis process
    och det går inte på ett kick.

  210. Det är det här
    en KBT-behandling går ut på.

  211. Att stötta och hjälpa patienterna
    att återengagera sig i sitt liv-

  212. -och höja aktivitetsnivån
    och göra mer, snarare än mindre.

  213. Både av otrevliga, tråkiga saker-

  214. -och av saker
    som tidigare gav lust och energi.

  215. Jag ska säga två eller tre ord
    om grubbel-

  216. -därför att grubbel är en ganska
    stor bov i depressionsdramat-

  217. -men är också
    påtagligt närvarande vid ångest-

  218. -och många anhöriga beskriver
    att de har mycket grubbel också.

  219. Mina patienter säger: "Du säger att
    alla beteenden fyller en funktion."

  220. "Att vi gör allt för att det funkar,
    men grubbel är bara dåligt."

  221. Så är det naturligtvis inte, då hade
    vi inte grubblat. Men det är dåligt.

  222. Det finns mycket forskning kring
    grubbel. Det gör oss nedstämda.

  223. Grubbel i sig gör oss nedstämda
    och när vi är nedstämda grubblar vi.

  224. Vi har en egen liten fin
    depressionsspiral bara i grubblet.

  225. Vi fokuserar på
    alla våra misslyckanden-

  226. -vi blir svartvita
    eller kanske svarta.

  227. Vi har liksom ett allt-
    eller inget-tänk i grubblet.

  228. Vi blir sämre på problemlösning,
    trots att det är det vi försöker med.

  229. Så varför grubblar vi då?

  230. Det känns rätt, på nåt sätt,
    att tänka.

  231. Dels har vi en romantiserad bild
    i vårt samhälle av tänkandet i sig.

  232. Sen kan det ju funka
    att tänka kring vissa problem-

  233. -och då tänker vi som attan på
    problem som vi inte kan tänka oss ur.

  234. Om alternativet är att inte tänka,
    då kanske det känns fel.

  235. Jag har ett problem av illabefinnande
    eller en partner som mår dåligt.

  236. "Äh, det tänker jag inte på."
    Det känns konstigt.

  237. Även om vi inte kommer nånvart
    så fastnar vi lätt där.

  238. Vi kan ha en känsla av att vi närmar
    oss en lösning, nåt som är viktigt-

  239. -och grubbel kan också funka som
    ett undvikande. Med det menar jag:

  240. Om jag sitter och grubblar kring nåt
    och ältar och funderar och funderar-

  241. -så slipper jag ju resa mig upp
    och göra nåt annorlunda.

  242. Det är ju läskigt. Vi kan stanna kvar
    i den tankemässiga processen-

  243. -för alternativet till grubbel
    är ju att göra nåt.

  244. När vi jobbar med grubbel...

  245. ...tränar vi först upp förmågan
    att identifiera när man grubblar.

  246. I stället för hålla på med detaljer
    skapar vi ett metaperspektiv.

  247. "Oj. Nu grubblar jag.
    Det här är grubbel."

  248. När man börjar fatta att man grubblar
    gäller det att göra nåt annat.

  249. Att sjunga med
    och lägga en stämma till radiolåten-

  250. -eller läsa en bok eller ringa nån
    eller gå ut i stället.

  251. Det kommer att vara jobbigt och
    smärtsamt på kort sikt. Inte lätt.

  252. Men det är verkligen nåt som går
    att öva och träna på och bli bra på.

  253. Hur kan ni som anhöriga
    utifrån det här tänket-

  254. -hjälpa den som står er nära
    och som mår dåligt?

  255. Hur ska ni bete er?
    Hur ska ni stå ut-

  256. -i den här svåra situationen,
    att stå bredvid nån som mår dåligt?

  257. Jag tycker att en del anhöriga...

  258. ...är väldigt fokuserade på
    att vara ett så bra stöd som möjligt-

  259. -och att hjälpa till
    så mycket som möjligt.

  260. Man glömmer nästan bort den här
    tredje punkten: "Hur ska jag stå ut?"

  261. Jag tänkte börja med den, för du
    som anhörig måste ta hand om dig-

  262. -annars kommer du inte orka.
    Annars kan du inte vara ett bra stöd.

  263. Anhöriga som jag har träffat,
    ganska många, säger:

  264. "Men vi är medberoende.
    Vi dras med i det här."

  265. "Min mans depression
    har gjort mig deprimerad."

  266. "Min dotters oro blir min. Jag blir
    orolig för det hon oroar sig för."

  267. "Min partners tvång gör att familjen
    måste rätta sig efter henne."

  268. Det här är superviktigt att ni gör.

  269. Ni behöver göra
    det som ni mår bra av.

  270. Dels kan det handla om att hitta nån
    att prata med och få stöd av-

  271. -och sen handlar det om
    att göra sånt som vi alla mår bra av.

  272. Umgås socialt, röra på oss, komma ut-

  273. -ägna oss åt fritidsintressen...

  274. Gå på restaurang, bio,
    teater eller konsert.

  275. Kulturella aktiviteter
    om man roas av det.

  276. Det här kan nästan
    låta lite provocerande.

  277. "Ska jag gå ut och ta en öl
    när min partner ligger och gråter?"

  278. "Hur ska det gå till?" Det är svårt.
    Det är därför många inte gör det.

  279. Men jag är fast förankrad
    i övertygelsen om-

  280. -att det är väldigt viktigt
    att ni gör, för att orka.

  281. Gå inte med i undvikanden.

  282. Både vid ångest och depression kommer
    era anhöriga att vilja undvika saker-

  283. -och det är lätt att dras med i det,
    att också hamna i soffan-

  284. -eller att också sluta göra det
    som den anhöriga är rädd för.

  285. Jag har skrivit: "Gör saker på det
    sättet som du tycker är normalt."

  286. Så om du inte vill tvätta händerna
    15 gånger ska du inte göra det.

  287. Ät den mat som du tycker är vettig.

  288. Håll fast vid att göra saker på
    det sättet som du tycker är vettigt.

  289. Det kan många gånger vara svårt.

  290. Gå inte med i kontroller, utan...

  291. Med kontroller menar jag säkerhets-
    beteendena som man kan ägna sig åt.

  292. Uppmuntra i den mån det går
    era anhöriga till närmanden.

  293. Det kan man göra i små steg.
    Om man till exempel inte...

  294. Om man vill undvika tunnelbanan
    kan man göra det här i jättesmå steg.

  295. Man kan börja med att gå till
    tunnelbanenedgången och hänga där.

  296. Nästa gång kan man gå till spärrarna.
    Stå där, sen kan man gå hem.

  297. Nästa gång kanske man
    kan gå ner på perrongen.

  298. Personer som lider av överdriven oro-

  299. -som tycker att det är obehagligt
    med ovisshet och tvivel-

  300. -ställer ofta en massa frågor
    till sina anhöriga.

  301. "Kan du lova mig att spisen är
    avstängd? Kan du ta ansvar för det?"

  302. "Älskar du mig? Kan du lova mig
    att du kommer vara kvar?"

  303. "Ser mina ådror normala ut?
    Är det här en sjukdom?" Många frågor.

  304. Att inte svara på dem...

  305. Det är skönt att få vara den
    som kan lugna och säga:

  306. "Det är ingen fara.
    Det kommer inte hända."

  307. "Jag älskar dig, jag står kvar här."
    "Det där är inte en sjukdom."

  308. Det är lätt att hamna i det. Om det
    funkade så hade ju frågorna upphört.

  309. "Vad skönt.
    Då kan jag luta mig tillbaka."

  310. Det är ju inte så det funkar,
    utan frågorna kommer mer och mer-

  311. -och ni hamnar i att vidmakthålla
    obehaget och rädslan och tvivlet.

  312. Vi försöker lära
    patienters anhöriga att säga:

  313. "Den här frågan ska jag inte svara
    på. Det kommer inte hjälpa dig."

  314. Det är jättejobbigt på kort sikt.

  315. Den som mår dåligt kan börja gråta,
    få ångest eller bli förbannad.

  316. Det är svårt, men här behöver man
    komma till nån slags överenskommelse.

  317. "Det här är
    en sån här försäkringsfråga"-

  318. -"så vi skiter i den
    och går ut i stället."

  319. Är ni med? Jag säger inte
    att det här är enkelt, alls.

  320. Jag googlade runt lite på
    vad som finns för anhöriga-

  321. -vad gäller böcker,
    grupper och tips och råd.

  322. Ett råd var att det viktigaste en
    anhörig ska göra är att orka lyssna.

  323. Och det är viktigt att lyssna, det
    känns skönt för den som mår dåligt-

  324. -men det ligger snubblande nära
    att hamna i att...

  325. ...att hålla fast
    vid grubbel och ältande.

  326. Det känns ju skönt för den som vill
    grubbla att ha nån att grubbla med-

  327. -men det kommer bara
    vara skönt på kort sikt.

  328. Så mitt tips är i stället att försöka
    grubbla mindre tillsammans-

  329. -och byta ämne, prata om nåt annat.
    "Nu har vi pratat klart om det här."

  330. "Nu går vi ut och bakar bröd
    eller gör nåt annat."

  331. Tänka framåt
    och aktivera er i stället.

  332. Ja, och sen sa jag det här
    om isolering och passivitet.

  333. Försök att inte hamna i det.

  334. Det kan vara provocerande att göra
    saker och försöka få med den andra.

  335. Det är en ganska otacksam roll,
    att vara den som hela tiden ska dra.

  336. "Kom igen nu! Nu gör vi det här."

  337. Ingen vill ha den rollen.
    Vi vill ju bli dragna.

  338. Men om man står nära
    nån som är deprimerad-

  339. -då är det ofta den rollen
    man tvingas axla.

  340. En kvinna som hade varit
    ganska djupt deprimerad berättade-

  341. -att hennes pojkvän,
    när hon inte kom ur sängen-

  342. -drog henne ur sängen,
    knuffade in henne i duschen-

  343. -gav henne kläderna
    och sen tog han med henne ut.

  344. Det var en så fin historia om hur
    kärlek kan bli krävande och hård.

  345. Hon var så otroligt tacksam.
    "Det här var det bästa för mig."

  346. "Jag är så tacksam
    att han orkade ta den rollen."

  347. Den rollen orkar man inte ha
    jättelänge, men den kan vara viktig.

  348. En annan anhörig berättade
    att han hade sagt till sin flickvän:

  349. "Kom med nu på den här festen.
    Om du vill åka hem efter en kvart"-

  350. -"då gör vi det.
    Jag kommer gå med dig på en gång."

  351. Han öppnade en liten bakdörr,
    en utväg-

  352. -och då lyckades han
    locka med henne att följa med-

  353. -och engagera sig socialt
    och följa med på saker.

  354. Utflykter, promenader,
    bio, bjud hem folk.

  355. Det kanske inte din anhöriga vill,
    men det kanske ni ska göra ändå-

  356. -för det kanske blir bra på
    lång sikt. Det kanske blir bra sen.

  357. Ja, träning vill jag ha med där
    också. Kan ni träna tillsammans?

  358. Kan vi göra gemensamma projekt?

  359. Och igen, börja smått.

  360. Är det en enda sak
    som ni orkar som anhöriga-

  361. -så är det att hjälpa till
    att komma till behandling.

  362. För många är den första stora proppen
    det där vårdcentralsamtalet.

  363. Följ med, sitt på den korta stunden
    som den stressade läkaren har-

  364. -och säg...

  365. "Det här är tillräckligt allvarligt.
    Vi behöver hjälp. Det funkar inte."

  366. För det är jättesvårt att säga själv.

  367. Om ni orkar mer
    skulle jag föreslå att ni följer med-

  368. -och försöker vara med i
    behandlingen. Det får ni inte, men...

  369. Följ med
    till psykologen eller läkaren-

  370. -för att veta mer och förstå mer
    och kunna hjälpa på ett bättre sätt.

  371. Många anhöriga är frustrerade för att
    de inte får det av sina anhöriga.

  372. Många av mina patienter
    är inte så pigga på det-

  373. -att ta dit sina sambos
    eller sina föräldrar.

  374. Många gånger är man nog rädd att man
    ska hamna i en konstig situation.

  375. Att psykologen och frun
    ska gadda ihop sig mot en-

  376. -och att man ska sitta där som det
    stora problemet, det svarta fåret-

  377. -eller att det ska bli bråk, eller
    att ens partner ska berätta saker-

  378. -som man inte vill
    att psykologen ska veta.

  379. Så dels är det min roll
    som psykolog att förklara att...

  380. Det händer otroligt sällan. De här
    samtalen brukar bli väldigt bra.

  381. De anhöriga kan säga: "Jag vill följa
    med dig, för jag vill förstå bättre."

  382. "Jag vill kunna hjälpa dig mer."

  383. "Jag skulle vilja fråga de här
    sakerna." Förklara vad syftet är.

  384. Om ni har konflikter och problem-
    situationer, det har ju alla-

  385. -och konflikter dyker ju upp i större
    utsträckning om nån mår dåligt-

  386. -kan man ta med sig dem till
    psykologen och avhandla dem där.

  387. "Det här hamnar vi i.
    Hjälp oss att lösa den situationen."

  388. Men hör ni till den gruppen anhöriga
    som inte får följa med-

  389. -så vill jag ändå prata lite grann
    om det där med att lösa konflikter.

  390. Prata om det som är svårt när ingen
    har ångest eller är upprörd.

  391. Spara... Det är klart
    att vi vill avhandla det på en gång.

  392. Försök spara det och ta det en annan
    stund. Ibland säger anhöriga att...

  393. "Ja, men när min partner äntligen
    inte har ångest eller gråter"-

  394. -"då vill jag ju inte prata om
    problem." Det är ju rimligt, men...

  395. Kanske kan man avsätta en tid? "På
    tisdag klockan fem sätter vi oss."

  396. "Hur ska vi sluta hamna
    i de här konflikterna?"

  397. Prata om det som är
    återkommande problem.

  398. Om det är nåt som har hänt en, två
    gånger kanske man kan skita i det-

  399. -och fokusera på de saker
    som är återkommande.

  400. Undvik att vara kritisk,
    använda hårda ord eller skuldbelägga.

  401. "Du är alltid sån här!
    Sen du blev dålig så... Och jag..."

  402. Ja, ni vet. Hamna i det. Utan...

  403. "Hur ska vi lösa den här situationen?
    Hur kan jag hjälpa dig?"

  404. "När du inte kommer upp ur sängen,
    hur kan jag hjälpa dig?"

  405. "När du fastnar i ångestsituationen
    vid spisen för att kontrollera den"-

  406. -"hur kan jag hjälpa dig?"

  407. "Vad ska jag göra när all den här
    ovissheten och oron dyker upp?"

  408. Kom ihåg att det inte är en lösning
    på kort sikt som vi är ute efter-

  409. -utan en långsiktig bra lösning.

  410. Glöm inte bort era behov,
    men hitta nån form av kompromiss.

  411. "Okej, du vill ligga i soffan hela
    helgen med neddragna persienner"-

  412. -"och jag vill gå ut och göra saker.
    Hur ska vi mötas i det?"

  413. "Kan du ligga i soffan på
    förmiddagen, sen går vi ut?"

  414. "Du ligger hela lördagen, på söndag
    tar vi en promenad och en fika."

  415. Man måste ju vara pragmatisk,
    göra det som funkar.

  416. Jag som behandlare har ju ett enormt
    mandat. Patienten vill ha hjälp.

  417. Då säger jag: "Gör den här jättesvåra
    saken!" "Nej!" "Jo! Gör det!"

  418. Sen får de komma tillbaka
    och berätta om vad de har gjort.

  419. Men det mandatet
    har man ju inte som anhörig.

  420. Men...

  421. Så man måste vara pragmatisk.

  422. Hur kan vi få det att funka
    så vi inte ryker ihop?

  423. Om min partner fastnar vid spisen
    i 20 minuter när vi ska gå ut-

  424. -och det är en återkommande konflikt,
    då kanske jag ska gå i förväg-

  425. -och så ses vi vid tunnelbanan.

  426. Hitta på lösningar
    som inte förvärrar situationen.

  427. Försök undvika ert grubbel
    och ert ältande.

  428. Det kommer inte hjälpa er
    eller era anhöriga.

  429. Alternativet är att problemlösa.

  430. Att testa att göra på nåt annat sätt.

  431. Att problemlösa
    definierar vi inom KBT som att...

  432. Att definiera ett problem tydligt-

  433. -och att hitta på
    en massa olika lösningsförslag.

  434. Säg att problemet är att vi står
    och skriker i hallen varenda morgon.

  435. Det är stress och det är irritation.
    Då kan man älta kring relationen.

  436. "Vi bråkar och är dåliga föräldrar.
    Fasiken, man kanske skulle..."

  437. Så växer det och man börjar tänka på
    en massa olika saker.

  438. Men då försöker vi
    avgränsa problemet.

  439. Vi skiter i alla andra bitar och
    fokuserar på den stressiga morgonen.

  440. "På morgnarna är vi stressade
    i hallen." Det är det enda problemet.

  441. Vilka lösningsförslag har vi?
    Ska vi gå upp en halvtimme tidigare?

  442. Ska vi lägga fram kläder?
    Ska vi packa väskorna i förväg?

  443. Ska vi dela upp så att
    en gör frukost och en klär barnen?

  444. Ja, man kommer på olika förslag, sen
    väljer man ett eller två eller tre-

  445. -och så kör man på det under
    en begränsad tid, en vecka eller två.

  446. Sen utvärderar man.

  447. Det är att problemlösa, inte
    att tänka och tänka på problemet.

  448. Att problemlösa är att välja strategi
    och köra på det.

  449. Sen kanske inte det funkar, det kan
    bli jättejobbigt att gå upp tidigare.

  450. Man kanske kommer på andra
    lösningsförslag under vägen.

  451. Nu tänkte jag
    öppna upp för lite frågor.

  452. Där har du en mick. Om man har
    en fråga ska man ställa den i micken.

  453. Har ni några frågor
    som ni vågar dela med er av?

  454. Nej. Ni har alla social fobi.
    Gud, vad tråkigt.

  455. Nej.

  456. Jag tycker själv när jag...
    lyssnar på föreläsningar-

  457. -att det som är mest givande
    är att höra fallexempel. - Tack!

  458. Ja. Om du har en anhörig
    som absolut inte vill söka hjälp?

  459. Den anhörige... En anhörig som mår
    dåligt men inte vill söka hjälp.

  460. Ja, det är ju ett ganska prekärt
    och inte ovanligt problem.

  461. Jättebra fråga.

  462. Vi kan ju inte
    bestämma över varandra.

  463. Vi kan ju inte tvinga nån till
    nånting. Vi kan ju försöka övertala-

  464. -och vi kan ju försöka argumentera
    för vår sak på nåt vettigt sätt.

  465. Väldigt många
    som kommer till psykiatrin-

  466. -kommer ju efter att
    de har haft år av tvång.

  467. De är inne på sin tredje depression,
    men har inte sökt hjälp tidigare.

  468. Så att det är... Jag tror
    att för många är det svårt att...

  469. ...tro att det går att göra
    på nåt annat sätt.

  470. "Ska jag sitta och gagga med nån?
    Det kommer ju inte att hjälpa mig."

  471. "Jag har alltid varit sån här."

  472. Oro, framför allt, ses av många
    som ett personlighetsdrag-

  473. -och inte nåt
    man kan jobba med och förändra.

  474. Det är svårt att...
    eller tar för många tid att inse-

  475. -att det här går att förändra,
    och sen våga gå den vägen.

  476. Man kanske har dåliga erfarenheter.
    Många jag träffar har det.

  477. "Först träffade jag en psykolog och
    sen en annan. Nej, det gav ju inget."

  478. Att då ändå orka göra ett nytt försök
    är ju väldigt imponerande.

  479. Så på nåt sätt försöka prata om
    att folk blir hjälpta-

  480. -och att det går att hitta hjälp
    och att man kan testa, pröva ett tag.

  481. Funkar det inte så får man ju sluta.
    Det är ingen idé att gå annars.

  482. Det ska inte vi behandlare erbjuda.
    Det är ju "waste of time".

  483. Kommer man ingenvart
    i de här försöken...

  484. Då är det svårt.

  485. Då säger en del anhöriga:
    "Ska jag gå min väg då?"

  486. "Ska jag separera från min man?
    Han söker inte hjälp."

  487. Ja, det är också en jättesvår fråga,
    men adekvat, naturligtvis.

  488. Jag undrar lite samma sak. Personer
    som inte tycker att de har problem.

  489. Vad ska man göra
    för att få personen att förstå det?

  490. Just det. Jag tycker att min partner,
    bror eller mamma har ett problem-

  491. -men hon eller han tycker inte det.
    Ja...

  492. Man kan ju försöka förklara hur det
    påverkar en själv och relationen-

  493. -och förklara det man ser. "Jag ser
    att du inte kommer upp ur sängen."

  494. "Jag ser att du har humörsvängningar
    och är elak. Jag mår dåligt av det."

  495. "Jag skulle vilja att du söker hjälp
    för det här. Jag kan följa med dig."

  496. Det är nog mitt bästa tips. Att
    försöka förklara hur det blir svårt.

  497. Men det är inte säkert
    att det lyckas.

  498. Har du erfarenhet av dem som har van-
    föreställningar, oro och depression?

  499. Är KBT bra då?

  500. Hur kan man applicera det här på
    anhöriga med vanföreställningar?

  501. -Om man har psykotiska inslag?
    -Ja, emellanåt.

  502. Men vanföreställningarna
    är ju alltid där.

  503. I en KBT-behandling...
    Dels ska ju sånt medicineras.

  504. Men i en KBT-behandling
    försöker man...

  505. ...prata om hur man ska förhålla sig
    till dem, om de nu är där.

  506. En del människor hör alltid röster.

  507. Okej, som jobbiga tankar.
    Hur ska vi förhålla oss?

  508. Vi måste hitta nåt slags sätt att
    förhålla oss accepterande till det-

  509. -utan att låta oss dras med av det.

  510. Är det ett svar på din fråga?

  511. Tack. Bara ett litet tillägg till
    frågorna om hur man kan motivera nån.

  512. Det är nåt
    som jag har försökt med också.

  513. Just det här att kanske försöka, när
    personen följer med på en promenad-

  514. -att försöka förstärka det
    som partner.

  515. "Vad härligt det är
    att göra det här!"

  516. Många fastnar ju i det här med tjat
    och hot när det gäller behandling-

  517. -så att verkligen försöka med de här
    positiva medlen att göra saker.

  518. Men jag tänkte en fråga:
    Har ni jobbat nåt med att...

  519. ...ta in en anhörig
    som en aktiv medspelare?

  520. Absolut. Jag tycker att psykiatrin...

  521. Vi i psykiatrin är generellt dåliga
    på att göra det, vi gör det för lite.

  522. Anhöriga är en jätteviktig del
    i patientens vardag, i deras liv.

  523. Vid tvång kan det vara absolut
    nödvändigt att anhöriga är med.

  524. Hur ska vi lösa den här situationen
    där ångest uppstår hemma hos er?

  525. Då måste ju anhöriga vara med.
    De kan vara del av exponeringen.

  526. Jag tror att jag har missat en punkt
    som jag ville prata om-

  527. -i hur man kan vara med...

  528. För att säga nåt kort nåt om det du
    säger, att förstärka det som är bra.

  529. Om ni är anhöriga
    till nån som går i en KBT-behandling-

  530. -så kommer era anhöriga
    att få en massa hemuppgifter.

  531. För jag sa att vi gör
    en massa jobbiga saker, rullar runt-

  532. -snurrar runt och hyperventilerar.
    Det gör vi tillsammans med patienten.

  533. Men huvuddelen av deras jobb gör de
    ju ändå hemma eller ute på stan-

  534. -i form av hemuppgifter
    som de sen rapporterar om.

  535. Här kan man som anhörig
    göra en stor insats-

  536. -och man kan hjälpa till med
    att få hemuppgifter gjorda.

  537. "Kan jag påminna dig
    om de här hemuppgifterna?"

  538. "Kan jag göra det enklare för dig
    att göra uppgiften?"

  539. "Jag kanske kan ta barnen
    och gå ut i parken varje dag"-

  540. -"så får du utrymme
    för den här jobbiga övningen."

  541. "Kan jag belöna dig på nåt sätt?"

  542. "Du har den här skittuffa
    exponeringsövningen."

  543. "Efter den ser vi på favoritserien,
    du får massage eller chokladpudding."

  544. Det kanske blir jättemycket choklad-
    pudding, men det kan det vara värt.

  545. Det är ännu en anledning till
    att komma med i behandlingen.

  546. Om ni förstår vilka saker
    som är viktiga att stötta kring-

  547. -så kommer det göra
    väldigt stor skillnad.

  548. Min tid rinner ut, men jag
    skulle vilja avslutningsvis säga:

  549. Det finns hjälp att få. I går sa
    en föreläsare här på kongressen:

  550. "Orsaken till att jag gör det här
    jobbet är för att folk blir bättre."

  551. Och folk blir bättre! Jag träffar
    personer som kommer på uppföljningar-

  552. -efter behandling och säger:

  553. "Det där grubblet håller jag inte på
    med längre. Det har jag slutat med."

  554. "Den här situationen hände
    men jag bara gjorde så här."

  555. Jag vill liksom kasta ut
    en stor badboll av hopp.

  556. Förändring är möjlig,
    men det kommer att ta tid.

  557. Hade det varit snabbt och enkelt
    så hade vi inte behövt nån psykiatri.

  558. Det tar tid och det går stegvis, man
    måste ha tålamod och jobba och pusha.

  559. Både den som jobbar själv
    men också anhöriga.

  560. Sen vill jag avslutningsvis
    säga att...

  561. Det går inte att vara
    en perfekt partner, förälder-

  562. -det går inte att vara ett perfekt
    barn till nån, eller anhörig.

  563. Ni måste tillåta er att misslyckas.
    Det kommer att bli konflikter-

  564. -ni kommer hamna i situationer där ni
    tycker att ni har agerat dåligt-

  565. -och då gäller det att resa sig upp
    och göra nya försök.

  566. Det är...inte lätt.

  567. Och er ambitionsnivå må vara hög-

  568. -men det gör inte
    att ni alltid lyckas.

  569. Så ta hand om er.

  570. Tack för mig.

  571. Textning: Elin Csisar
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Att vara anhörig till patienter med ångest och depression

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Psykologen Mia Fahlén föreläser på ett lättbegripligt sätt om vad kognitiv beteendeterapi är för något. Varför grubblar vi människor? Varför flyr vi jobbiga tankar? Om man flyr finns rädslan kvar och säkerhetsbeteenden, att undvika sådant som upplevs obehagligt, gör att ångesten blir värre. Med KBT kan det gå att bryta. Inspelat den 20 mars 2015 på Karolinska Institutet i Solna. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Ämnen:
Biologi > Kropp och hälsa > Sjukdomar och ohälsa > Psykisk ohälsa, Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Depression (psykiatri), Kognitiv beteendeterapi, Psykiatri, Psykiatriska behandlingsmetoder, Ångest
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - KBT-kongress 2015

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Att vara anhörig till patienter med ångest och depression

Psykologen Mia Fahlén föreläser på ett lättbegripligt sätt om vad kognitiv beteendeterapi är för något. Hon berättar att flykt från ångestframkallande situationer leder till mer ångest. Och om hur man kan använda KBT för att hantera ångesten. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Rädsla, oro och självkänsla hos barn

Psykologen Martin Forster föreläser om barns självkänsla och ger tips på hur man kan göra för att ens barn ska må så bra som möjligt. Han säger bland annat att barn har bättre självkänsla nu än någonsin, men också att de är mer narcissistiska än tidigare. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Bra terapi till fler

Psykiska sjukdomar är det största hälsoproblemet i rika länder men ändå satsas förhållandevis lite på detta. David Clark är professor i psykologi på University of Oxford och berättar om ekonomin och politiken kring satsningar på psykisk hälsa i Storbritannien. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - KBT-kongress 2015

Jag tror jag måste prata med någon

Psykologen och författaren Jenny Rickardsson ger tips till dig som mår dåligt eller har närstående som gör det. Hon berättar om hur terapi kan hjälpa och förklarar skillnader mellan olika terapimetoder som till exempel kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi. Inspelat den 20 mars 2015. Arrangör: Beteendeterapeutiska föreningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & biologi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2016

Unga vuxna och unga vuxnas identitetsutveckling

Björn Wrangsjö, docent i barn- och ungdomspsykiatri, konstaterar att psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem. Han har studerat två grupper med stora likheter och skillnader. Unga som tillbringar nästan all tid vid datorn och på nätet och unga som ansluter sig till islamistiska rörelser. Här försöker Björn ge en beskrivning av deras livsläge och vad deras sökande går ut på. Föreläsningen avslutas med en frågestund tillsammans med Folkhälsominister Gabriel Wikström och moderator Maria Edlund. Inspelat den 29 januari 2016 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Andreas Murray & Maria Edlund, Krica och Sapu.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Sex är min hobby

Johanna har sex som hobby och ser fram emot att ha födelsedagssex med någon av sina älskare på kvällen. Hon bloggar också om sex och sexualpolitik. Niklas Eriksson forskar inom områdena kön, sexualitet och socialt arbete och menar att vi i Sverige länge haft en mer sexkritisk än sexpositiv feminism, något som nu håller på att förändras.