Tack så mycket. Tack så hjärtligt.
Jag heter Joachim Beijmo, och jobbar-

-på SIDA, en biståndsmyndighet
som lyder under riksdag och regering.

Ni är mina uppdragsgivare, i alla
fall ni som har fyllt arton år.

När ni går härifrån ska ni veta
lite mer om världens utveckling-

-om vad som händer och lite mer
om ifall vi har bidragit till-

-att göra världen lite bättre.

På bilden ser ni Kobra Heidari,
en tjej jag träffade i Afghanistan.

Hon bor i norra Afghanistan.

Hon går i en skola,
som vi är med och betalar-

-genom våra skattepengar och genom
ett FN-organ som heter UNICEF.

Hade hon fötts tio år tidigare
hade hon inte fått gå i skolan.

När talibanerna styrde i Afghanistan
fick väldigt få gå i skolan.

Färre än 1 miljon barn fick gå
i skolan, och nästan inga tjejer.

Men när talibanregimen föll, bestämde
man sig för att utbildning är viktig-

-och att flickors utbildning
är viktig. Världens givarländer-

-bestämde sig för att stödja det.

I dag får omkring 9 miljoner barn
gå i skolan i Afghanistan.

Och 40 % av dem är flickor.

Det ger Kobra möjlighet
att få ett bättre liv.

Hon kan få satsa på att bli läkare-

-och få en bättre framtid
än föräldrarna.

Vårt jobb är att bidra till
förutsättningar för varje person.

Ni har fantastiska förutsättningar.
Jag hade det när jag växte upp.

Det känns kanske inte så.

Ibland går man till skolan
och tänker: "Jag orkar inte."

Man kanske säger: "Jag hatar skolan."

"Det är värdelöst.
Man lär sig ingenting"

Men om man inte ens hade möjlighet
att få gå till skolan-

-skulle man förmodligen
ha en annan syn på det.

Kobra i Afghanistan är glad
och tacksam över att få gå i skolan.

Om man är i er ålder, mellan 15
och 24 år, och bor i Tanzania-

-hur många i den åldern kan läsa
och skriva i Tanzania, tror ni?

Alla räcker upp händerna. Alla.
Kom igen. Upp med handen. Bra.

Alla som tror att det är 2 av 10 som
kan läsa och skriva tar ner handen.

Alla som tror att det
är 4 av 10 tar ner handen.

Alla andra håller kvar. De som tror
att det är 6 av 10 tar ner handen.

Alla som har kvar händerna räcker
upp dem. Ni tror att det är fler.

Ni har rätt. Det är ungefär 8 av 10
som kan läsa och skriva-

-i er ålder i Tanzania.

Ni ser att vi...

Jag tog ner handen på 2 av 10 för
att få en pedagogisk effekt. Men...

...vi vet inte hur det ser ut i andra
länder. Vi vet inte när det går bra.

9 av 10 barn i världen-

-går i grundskolan. Även om man bor
i ett land som har lite pengar-

-går man i skolan.

Tillgången till utbildning
har ökat ganska mycket snabbt.

Det är ett resultat av
att låg- och medelinkomstländer-

-själva prioriterar det, och att
rika länder använder bistånd-

-till utbildning i fattiga länder.
Utbildning är viktigt för-

-att minska fattigdomen och för
att man ska få bättre chanser.

Varför vet inte vi det? Varför har
så få uppfattat den här förändringen?

Det skrivs inga helsidor i tidningen.

När jag föddes för lite mer än 40 år
sen, bodde 3,5 miljarder människor-

-på jorden. Och av dem
var 2 miljarder extremt fattiga.

Extrem fattigdom är ungefär
1,25 amerikanska dollar om dagen-

-lite mer än en tia. 2 miljarder
var tvungna att klara sig-

-på mindre än tio kronor.

I dag bor det 7 miljarder människor
på jorden-

-och ungefär 1 miljard
lever i extrem fattigdom.

Bara på fyra årtionden
har befolkningen fördubblats-

-samtidigt som antalet fattiga
har halverats. Andelen har gått-

-från 2 av 3,5 miljarder till 1 av 7.

Det är en fantastisk utveckling.
Men det visste ni inte?

Jo, det visste ni.

Det är svårt att få syn på långsamma
förbättringar över lång tid.

Det är svårt att se att det är
några fler som tar sig ur fattigdom.

Några fler flickor får börja skolan
och några fler får hälsovård.

Vi formar vår världsbild mycket-

-av det som rapporteras i medier.
Nyheter är snabba händelseförlopp.

Det händer plötsligt, och ska
gärna vara negativt och skrämmande.

Ni läser mycket mer om kaos, kris,
katastrof och krig-

-i Afghanistan och Sudan,
än om att fler får börja skolan-

-och att fler får tillgång
till hälsokliniker.

Tittar man till exempel på hälsa,
ser man fantastiska framsteg.

Bara under en 20-årsperiod kunde man
se att barnadödligheten i världen-

-minskade med 35 %. Barnadödlighet
betyder hur många barn-

-som överlever sin femårsdag.

Om man översätter den här
förbättringen till personer-

-handlar det om tiotusentals barn
varje dag. Tiotusentals föräldrar-

-slipper begrava ett barn.

Mödradödligheten: Man överlever
att bli gravid och föda barn.

Även den har förbättrats mycket
i alla länder i världen.

På 20 år har den minskat med 50 %.

Vi vill att det ska bli bättre.
I Sverige är det liten risk att dö-

-på grund av graviditet
eller förlossning. I många länder-

-dör 200 av 1 000 mammor på grund
av graviditet eller förlossning.

Alltså 1 av 5. Det är otroligt många.
Om alla ni som sitter här-

-levde i ett land, och bara för att
ni blev gravida, skulle 1 av 5 dö.

Så är det i vissa länder, men
i de flesta har det blivit bättre.

De allra största förbättringarna sker
därför att politiker och människor-

-i de länderna bestämmer sig för
att göra nåt åt problemet.

Men de behöver stöd,
för resurserna finns inte.

I Sverige är BNP per capita
jättestor. Den är väl...

Den är säkert 35 000 dollar. Den
är säkert 300 000, 400 000 kronor.

Men det finns många länder
där BNP per capita-

-är 800 eller 1 000 dollar.

Då är det svårt
att betala för satsningar.

Det är där biståndet kommer in.

Tittar vi på hälsobiståndet, bidrar
de svenska hälsoinsatserna till-

-att 1,6 miljoner barn får vaccin,
att 55 miljoner kondomer delas ut-

-att barn får vitamin A eller att
mammor kan föda på en vårdinrättning-

-i stället för hemma.

Och...

...55 miljoner kondomer,
vad har det med hälsa att göra?

Man slipper bli smittad av HIV,
eller man slipper bli gravid-

-i för unga år, så att man måste
hoppa ur skolan, som är ett problem.

Men...

...medierna ljuger ju inte.
Det är också sant det här med kris-

-katastrof och krig. Det pågår
samtidigt. Jag ställer krav på er.

Ni ska hålla två tankar i huvudet.

En massa saker har blivit bättre.
Långsamma förbättringar-

-inom hälsa, utbildning och ekonomi.

Samtidigt är det fler människor
på flykt än vid nåt annat tillfälle.

I alla fall sen andra världskriget.

50 miljoner människor flyr i dag
från kriser, från situationer-

-där de inte kan vara säkra,
eller inte klarar av vardagen.

Det är till exempel Syrien
och Demokratiska republiken Kongo.

På bilden är en familj, som har
flytt från Mali till Burkina Faso.

Och...ni har kanske sett på nyheterna
de senaste dagarna om Medelhavet-

-och flyktingar som tar sig över.
Det kan finnas 1 miljon människor-

-som försöker ta sig över Medelhavet.
De kommer från flera av oroshärdarna.

Ibland hör man att Sverige
tar emot flest flyktingar.

Det är inte ens nära sanningen.
De flesta tar sig ju inte så långt-

-att de kan ta sig ända till Sverige.

De flesta stannar ju i närområdet. De
länder som tar emot flest flyktingar-

-är de som ligger granne med ett land
där ett krig pågår.

Länder som Libanon och Jordanien
tar emot många från Syrien.

Turkiet tar emot många från Syrien.

Uganda och Kenya tar emot många
från Sydsudan till exempel.

Pakistan tar emot många
från Afghanistan och så vidare.

Man fastnar i ett tillfälligt boende,
som man tror ska vara i några veckor-

-månader eller upp emot ett år.
Men många boenden blir långvariga.

Man kan bli kvar
i flyktingläger i flera år.

En viktig del av biståndet är
att ge stöd till människor-

-som hamnar i situationer, där man
inte klarar av sin dagliga säkerhet-

-eller att försörja sig.
Det kallas det humanitära biståndet.

Sverige bidrar med 5 miljarder
i humanitärt bistånd varje år.

Det går till exempel till
att man kan få försörjningsstöd-

-tillgång till rent vatten i lägren-

-man får matbistånd, matpaket,
och man får också vaccin-

-om man bor i ett sånt läger.
Eller nutritionstillskott.

Principerna för biståndet är
att rädda liv och lindra nöd.

Det är oberoende av vem man är, var
man kommer från och vad man står för.

Vi får en budget varje år för
att kunna svara upp mot de behov-

-som uppstår under året
och för att kunna ge stöd.

Det viktigaste på lång sikt
är inte det humanitära biståndet.

Det är en del. Men de viktiga är
att människor kan utvecklas-

-så att grundorsakerna till
att man flyr inte längre finns kvar.

Grundorsakerna är brist på frihet,
eller att man lever i fattigdom-

-eller att det är krig,
att man inte kommer överens.

Det är det som det långsiktiga
biståndet ska stimulera.

Det går till utbildning, hälsovård.
Det kan också gå till sånt-

-som skapar ekonomisk tillväxt.
Att göra det mer möjligt-

-att driva företag
och få skatteintäkter i landet.

Det är människor som driver sin
egen utveckling och som tar chansen-

-när de får den. Steve driver
ett cementföretag i Liberia.

De har kunnat få krediter tack vare
ett stöd genom Världsbanken.

Därmed kan han utveckla sitt företag,
och landet kan få skatteintäkter.

Liberia kan utvecklas
i positiv riktning-

-och fler kan ta sig ur fattigdom.

Det är länderna själva som definierar
vad som är en positiv utveckling.

Det kan man aldrig göra utifrån.
I Sverige har vi idéer om-

-vad som är viktigt.

Man kan säga att det är ett möte
mellan det verkliga behovet-

-och vad Sverige tycker är viktigt.
Sverige har alltid en inriktning på-

-att involvera fler kvinnor.
Jämställdhet och kvinnors deltagande.

Vi har en inriktning på demokrati,
mänskliga rättigheter och på klimat-

-och en miljömässigt
hållbar utveckling.

Om man tittar på vilka länder-

-som får svenskt stöd för långsiktig
utveckling, är det Mocambique-

-och Tanzania i Afrika. Demokratiska
republiken Kongo och Kenya.

Men också länder i Asien, som
Afghanistan Bangladesh och Kambodja.

Sverige är ett av de
mest generösa länderna i världen-

-när det gäller stöd. Vi bidrar
med 1 % av bruttonationalinkomsten-

-ungefär 10 kronor
per svensk och dag, kan man säga.

Det är ett fåtal länder i världen som
lever upp till den rekommendationen-

-som FN har gett. FN säger
att alla rika länder, OECD-länder-

-ska avsätta 0,7 %
av bruttonationalinkomsten-

-för att ge stöd
till låginkomstländer.

Regeringen bestämmer hur mycket
pengar och vilka länder som Sverige-

-ska ge bistånd till. Det är vi
på SIDA som får ta den styrningen-

-och omsätta det till projekt och
samarbeten med olika organisationer.

Man kan tänka:
"Är det mycket eller lite pengar?"

10 kronor känns inte jättemycket,
om man jämför med-

-vad vi har att handskas med. En
kaffe kostar 24 kronor, en glass 20.

Det känns inte jättebesvärligt-

-att avvara 10 kronor per svensk och
dag. Men adderar man ihop allt det-

-är det 40 miljarder.
Det är mycket pengar.

Det är ett stort ansvar för de
som bestämmer, och för oss-

-som ska hantera hälften
av de 40 miljarderna och omsätta det.

Den andra hälften går
till flyktingkostnader i Sverige-

-och till FN och Världsbanken.

Internationella samarbeten,
som regeringen bestämmer om direkt.

Men det är också ganska lite pengar
om man jämför med hur mycket pengar-

-som flödar i världen.
Jämför man det svenska biståndet-

-med det samlade biståndet,
vi har 40 miljarder svenska kronor-

-med hela världens bistånd,
är det 135 miljarder dollar.

Den svenska delen är liten. Jämför
man med pengar som skickas hem-

-av folk som har flyttat
till ett annat land-

-är biståndet ungefär
en fjärdedel av de pengarna.

Jämför man det med privata
investeringar, som företag gör-

-i låg- och medelinkomstländer,
är biståndet en pytteliten del.

Det är ungefär åtta gånger större.

Man kan tycka att det är mycket eller
lite, men att det är en liten andel-

-betyder att det aldrig kan vara
hela lösningen. Biståndspengarna-

-kan aldrig vara hela lösningen
på problemen. Andra lösningar-

-måste också komma till stånd.
Vi måste jobba för att påverka de-

-som sitter på de andra pengarna.
Direktinvesteringar av företag-

-måste bli bättre.

I år är det 2015, och när det
här året tar slut ska vi ha uppfyllt-

-de åtta millenniemålen.

Det viktigaste är att halvera
jordens fattigdom och hunger.

De andra är att alla ska gå i skolan,
öka jämställdheten-

-minska barnadödligheten,
förbättra mödrahälsan och så vidare.

Några av målen har vi redan nått. Vi
har halverat fattigdomen i världen.

Flera kommer vi inte att nå,
men vi kommer att ha nått en bra bit.

Om man tänker på målen som
höjdhoppsribbor, blir man besviken.

Men tänker man på det som
en längdhoppstävling, blir man glad.

Målet var 4 m, men vi hoppade 3,80 m,
och det är helt okej.

Man ska tänka på millenniemålen
som längdhoppsmål.

Världens ledare samlades
runt millennieskiftet och sa:

"Vi ska göra nåt åt fattigdomen.
Det ska vara klart 2015."

Och nu när vi mäter, så ser vi
att vi har gjort stora framsteg.

Nu pågår ett arbete inom FN
att sätta nya globala utvecklingsmål.

Det kommer nya mål. "Sustainable
Development Goals", kallas de.

När generalförsamlingen träffas
i höst, ska man förhandla om nya mål.

De kommer att utgå
från det arbete som har gjorts-

-men man kommer att ha större fokus
på hållbarhetssträvanden-

-för klimatutmaningen. Det är
den delen som har utvecklats sämst.

Där har man sett sämst resultat.

I genomförandet av en...

...bättre utveckling globalt,
och en mer hållbar utveckling-

-är det partnerskap som är centralt.
Det kommer att bli ännu tydligare.

Vi...i alla länder, när det gäller
de nya utvecklingsmålen-

-behöver sätta mål
för vårt hållbarhetsarbete.

Världen är mindre uppdelad i en rik
och fattig del, och mer komplex.

Det är en större spridning
på inkomster inom och mellan länder.

Fattigdom uppstår
även i länder med pengar.

En central del är partnerskap
för att stödja förändring.

Och...

...en stor del av vårt jobb är att
hitta personer och organisationer-

-som driver den förändringen, och
ge dem stöd och samarbeta med dem.

Och det är...den viktigaste delen
i vårt arbete, skulle jag säga.

Nu tänkte jag öppna för frågor.
Det är en dryg kvart för det.

Eller synpunkter, eller tankar.

-Varsågod.
-Jag tänkte fråga generellt...

...om biståndet. Huvudproblemet
är kanske att man inte vill-

-göra ett land eller en mottagare
beroende av bistånd.

Hur främjar man en hållbar utveckling
medan man samtidigt ger det bistånd-

-som faktiskt behövs? Hur
hanterar ni det problemet på SIDA?

Det är jätteviktigt att man utgår
från att det finns ett ägarskap-

-i utvecklingsarbetet.
Vem är det som definierar-

-vilket problem vi försöker lösa?
Och vem äger och driver förändringen?

Om det är nåt som vi som Sverige styr
och definierar-

-finns det ingen hållbarhet i det.

Det är viktigt att det finns partner,
som är förändringsagenter-

-och driver utvecklingen.
"Vad händer om vi inte ger stöd"-

-"eller ger stöd och sen slutar?"

"Kommer förändringsprocessen att
fortsätta? Finns det ett ägarskap"-

-"i processen?" Det är så
man försöker adressera det.

Det finns länder som är
biståndsberoende för att betala-

-för skola och hälsovård. De har inte
tillräckligt stora skatteintäkter...

...i sin kassa.

Då behöver man stärka deras förmåga
att få skatteintäkter.

Men tillräckligt många tjänar kanske
inte tillräckligt mycket-

-för skolgång och hälsovård.
Det kan vara en period på 15 år-

-som man ser att landet
kommer att vara beroende av stöd.

Man ska ha en idé om hur man ska fasa
ut det. Få länder är så beroende-

-men det finns några.

Vi har en fråga där uppe i mitten.

Jag undrar om SIDA jobbar för
att minska Sveriges vapenexport?

Nej, det gör vi inte.
Det är ett helt annat politikområde.

"Politiken för global utveckling"
betyder att olika politikområden-

-ska samverka för att det ska gå
åt rätt håll. Regeringen vi har nu-

-har gjort nåt de kallas "Nystart
för politiken för global utveckling".

De vill titta på den typen av frågor.
Vi har fått ett uppdrag-

-att svara på frågan vilka andra
politikområden som kommer i konflikt-

-med vårt uppdrag. Vi ska svara på
det och säga: "De här sakerna"-

-"kolliderar med vårt uppdrag."

Sen får vi hoppas
att de agerar på informationen.

-Ja, vi har en fråga där.
-Jag tänkte fråga om termer.

Du använde fattiga och rika länder,
OECD-länder och låginkomstländer.

Har ni en term som anses vara modern-

-eller som anses vara mer politiskt
korrekt? Som används av SIDA.

Jag försöker använda låginkomst,
medelinkomst och höginkomst.

Det säger nåt om hur världen ser ut.

Det finns gammaldags begrepp,
som U-länder och I-länder.

Men på den tiden var det en tydlig
skillnad. Det var relevanta begrepp.

I dag ser det inte alls ut så.
Det blir mer specifikt-

-att säga låg, medel och hög.

"Fattiga och rika" är
en grov förenkling av den skalan.

Det är ett mindre bra...begrepp.

Många länder som...

...har låg BNP per capita,
kan ju ändå ha stora rikedomar-

-i form av naturresurser,
humankapital och såna saker.

Hur ställer ni er
till "fattiga länder"-

-som är rika på naturresurser?
Arbetar ni aktivt mot det-

-eller främjar ni i stället
demokratiska projekt i landet?

Vi försöker också jobba med att man
ska använda naturresurser hållbart-

-så att det kommer människor
till godo. En stor del av Afrika-

-har sett höga tillväxttal,
de har haft tillväxt i sin ekonomi-

-men det har inte omformats till
att minska fattigdomen.

Där har biståndet en roll att jobba
med reformer och organisationer-

-som stödjer en sån förändring,
så att fler får ta del av rikedomen-

-och komma ur fattigdomen. Det
kan också handla om skattereformer.

Den svenska Riksrevisionen
kan bidra med kunskap om-

-hur man ska dra nytta av rikedom.

Vi kan ta en fråga bredvid.

Har SIDA nåt ansvar
när det kommer till korruption?

Det finns en författare
som heter Bengt Nilsson.

Han gav ut "Sveriges
afrikanska krig", där han hävdar-

-att svenskt bistånd
har varit med och finansierat krig-

-i korrumperade länder. Finns det
nåt ansvar från SIDA:s håll-

-när det gäller korruption?

Det är två frågor.
Det ena är korruptionsrisken.

Det är ett samhällsproblem. Vi jobbar
med insatser för att minska det.

Vi stödjer Transparency
International, Riksrevisionen-

-organisationer som granskar makten.
Det är ett långsiktigt arbete-

-för att förändra att korrupt
beteende lönar sig i det samhället.

Det andra är risken för att våra
pengar inte används på rätt sätt.

Vi jobbar med egna rutiner,
att ha revision på alla medel.

Den organisation vi tecknar avtal med
måste ha en oberoende revisor.

Vi har också ett system för
att få in tips och utreda dem.

Man kan tipsa oss om korruption
anonymt, och då utreder vi det.

Vi får in 120-140 såna tips varje år,
och gör sen utredningar.

Det är en risk som finns,
eftersom vi är i korrupta länder.

Därför måste vi i vissa fall
ha ett system för det.

Den tredje delen,
om Bengt Nilssons bok-

-handlar om ett svårt ord,
som kallas fungibilitet.

Om vi ger stöd till ett land,
så att de kan betala för utbildning-

-frigör det pengar så att de kan
köpa vapen, för att vara aggressiva-

-mot ett annat land? Det är
vad han hävdar. Det kan man hävda.

Andra säger att det inte är sant.

När vi ger budgetstöd,
tittar vi på hela statsbudgeten.

Om de höjer sina militärutgifter,
kommer vi inte att ge stöd.

Men samtidigt går det inte
att säga till hundra procent-

-vad som hade hänt om vi inte hade
gett bistånd. Det är hypotetiskt.

Han har inte hundra procent rätt,
och inte hundra procent fel.

Var det ett politikersvar? Lite.

När man såg hur mycket
pengar det var som flödade-

-var ju direktinvesteringar
det största.

Du pratade om att man ville påverka-

-så att det blir
rättvist och hållbart.

Hur kan ni göra det praktiskt?

Ett sätt att göra det
är att använda garantier.

Om ett företag är berett
att göra en investering-

-som har positiva effekter, innebär
det bättre utvecklingsmöjligheter.

Kan de inte låna pengar kommersiellt,
kan vi använda våra garantier-

-för att de ska få investera.
Då kan vi ställa krav på miljöhänsyn-

-eller att de ska ta
arbetares rättigheter i beaktande.

Ett annat sätt är att jobba
med olika typer av påverkansarbeten.

Det finns nåt som heter
"Better Cotton Initiative".

Ett samarbete mellan företag,
som jobbar med bomull.

Hur ser kedjan ut i produktionen?
Vad är det för villkor?

Vad har man för miljöhänsyn?

Att förändra en bransch,
kan vi ge stöd till.

Det har vi till exempel gjort med
vattenanvändning i textilbranschen.

-Varsågod.
-Jag vill spinna vidare...

...på det här med rikedom
och fattigdom.

När ni säger att fattigdomen
har minskat med hälften-

-hur definierar man det? Det känns
som om det är lätt att man hamnar i-

-den västerländska synen på
fattigdom, hur mycket pengar man har.

Men det finns andra sätt att leva på.
Till exempel självförsörjning.

Man odlar det man behöver,
eller nomadiska livssätt.

Hur är de här levnadssätten
inkluderade i definitionen?

Annars kan biståndet
lätt försöka forma alla till-

-att leva efter det sättet.

Man vill få bort dem från fattigdom,
fast det inte är en fattigdom.

Bara enligt definitionen.
Hur tänker man runt det?

När jag pratar om fattigdom
och ekonomisk fattigdom-

-är det ett ekonomiskt begrepp.
Att man klarar sig på mindre-

-än 1,25 dollar om dagen. Det är
i förhållande till köpkraft i landet.

Det är en ekonomisk term. Men när
man jobbar med utvecklingssamarbete-

-och bistånd, använder man ett
multidimensionellt fattigdomsbegrepp.

Det är inte bara avsaknad
av ekonomiska resurser-

-utan också avsaknad
av sociala resurser och makt.

Man måste även jobba med
de grupperna. Men det betyder inte-

-att alla måste leva som svenskar
bara för att...

...få svenskt bistånd. Varje land
och varje människa definierar-

-sin egen utveckling.

När man pratar om fattigdom använder
man det ekonomiska begreppet.

Vi ska se om vi har fler händer.

Är det nåt ni vill passa på
att fråga innan det är slut?

Det ser inte ut så.
Vi tackar Joachim med en applåd.

Textning: Karolina Gustafsson
www.btistudios.com