Titta

Jag törs inte men gör det ändå

Jag törs inte men gör det ändåDela
  1. Jag börjar med en berättelse
    från mitt eget liv.

  2. Min son Simon är tre år, och som
    de flesta barn är han rädd ibland.

  3. För en tid sen stukade han foten.
    Det här gjorde förstås ont.

  4. Vi gick till läkare som sa att
    det skulle bli bra på några dagar.

  5. Det gick en vecka, två veckor, tre
    veckor, men Simon går inte på foten.

  6. Jag funderar på vad som är fel.
    Vi går till läkaren igen och röntgar.

  7. Det blir en ganska stor grej
    av den här fotstukningen.

  8. Under tiden misstänker man: Gör det
    ont? Är han rädd för att gå på foten-

  9. -eller har han blivit en bekväm
    patient som blir buren och servad?

  10. Den där lilla rädslan dras till
    sin spets när vi sitter i badkaret-

  11. -och han inte kan doppa sin fot i
    vattnet. Jag säger att det är skönt.

  12. Nåt plåster hänger på vift och får
    inte lossna även om såret är borta.

  13. Jag försöker övertyga honom om att
    det inte är farligt eller gör ont.

  14. Diskussionen blir alltmer irriterad,
    för jag börjar känna frustration.

  15. Mitt i det där undrar jag varför
    jag inte gör som det står i min bok-

  16. -som jag just då sitter och skriver.
    Varför gör jag inte som det står?

  17. Jag försöker ju övertyga honom om
    att nånting inte är farligt.

  18. Med ord försöker jag övertyga honom-

  19. -i stället för att på ett lekfullt
    sätt göra det vi ska göra - bada.

  20. Jag försöker då växla spår-

  21. -och lekfullt inte prata om huruvida
    det är farligt eller inte farligt-

  22. -utan bara: "Kan du sätta tån där?
    Kommer krokodilen?" Vi bara gör det.

  23. Ganska snart
    så är foten nere i vattnet.

  24. Den här lilla berättelsen illustrerar
    ju nånstans kärnan i den här boken.

  25. Att man måste hjälpa barn, och vuxna
    för den delen, att göra saker-

  26. -trots att man kanske inte törs
    eller vill eller vågar.

  27. Och då kan man fundera så här.

  28. Simon är tre år. Det är lätt
    att finta bort honom med krokodiler.

  29. Men hur är det med större barn?
    Det där är ju en utmaning.

  30. I boken har jag mött föräldrar
    till 10 barn mellan 4 och 14 år.

  31. Ett vanligt tema är att barn inte är
    så sugna på att utmana sina rädslor.

  32. Eller kanske ens prata om dem.
    Att som förälder komma dithän-

  33. -att man tar steget och hjälper barn
    att våga närma sig och ha samtalen-

  34. -det är ett stort tema i boken.

  35. Misstaget jag gjorde
    kan många föräldrar göra.

  36. Man pratar om rädslan och försöker
    övertyga om att nåt inte är farligt-

  37. -i stället för att skifta fokus-

  38. -och försöka bara göra det
    som man ska göra.

  39. Det här är nåt viktigt som är den mer
    grundläggande poängen med boktiteln.

  40. När jag försöker övertyga Simon om
    att nånting inte är farligt-

  41. -fastnar vi i en maktkamp, det blir
    irritation, och jag säger nånstans...

  42. Jag säger till honom mellan raderna
    att meningen här är att inte ha ont-

  43. -att inte känna smärta, att inte vara
    rädd. Det är dåligt att vara rädd.

  44. Jag säger att det är poängen. Även
    i vår kommunikation runt hans fot-

  45. -har ju jag frågat: "Gör det ont?
    Känns det bättre? Det gick ju bra!"

  46. Vi kretsar kring smärtan och huruvida
    det är farligt eller gör ont.

  47. Jag tappar då fokus på meningen
    med att bada. Det är kul att bada.

  48. Krokodilen och ubåten är här.

  49. Jag vill inte hävda
    att det här är meningen med livet-

  50. -men det är återkommande situationer
    i vardagen och det dagliga samspelet-

  51. -där den vuxna kan välja att fokusera
    på antingen att lindra rädslan-

  52. -eller att hjälpa barnet att se vad
    som är möjligt och roligt att göra.

  53. Vad är meningen med det här?

  54. Ju mer man kan hjälpa barn att skifta
    fokus, desto bättre mår barnet.

  55. Det är den mer grundläggande poängen
    med bokens titel.

  56. Det här återkommer i flera av
    de berättelser som boken innehåller-

  57. -hos de här barnen och ungdomarna
    som finns med.

  58. Ja, varför just rädsla och oro?
    Varför har jag valt det temat?

  59. För det första är det vanligt-

  60. -att barn hindras
    av rädslor och oro i vardagen.

  61. Tittar man på på ångestdiagnoser och
    fobier, rör det kanske 5-10 procent.

  62. Men boken skrev jag mest
    för alla andra.

  63. Det kan vara hälften av alla barn som
    nån gång hindras mer eller mindre-

  64. -av rädsla eller oro.
    Det är ett oerhört vanligt problem.

  65. Det är ett normalt tillstånd, men där
    man som förälder kan behöva hjälp-

  66. -för att inte fastna i mönstren
    som jag beskrev i badkaret.

  67. Det andra skälet till
    att jag valt temat är-

  68. -att rädsla och oro ofta ligger bakom
    eller förstärker andra slags problem.

  69. Som nedstämdhet. När man har studerat
    nedstämdhet hos barn och unga-

  70. -så är det väldigt sällsynt
    med nedstämdhet hos yngre barn.

  71. Men nånstans i tidiga tonåren stiger
    förekomsten och det blir vanligare.

  72. Rädsla blir vanligt
    långt tidigare i barndomen.

  73. Man ser det här i enskilda fall.
    Rädsla föregår ofta nedstämdhet.

  74. Om jag är rädd så hindrar det mig
    från att delta i aktiviteter-

  75. -eller vara med i en gemenskap.
    Då kan man bli nedstämd.

  76. Rädslan utgör en mekanism på det
    sättet bakom stress, exempelvis.

  77. Om jag är rädd för att ställa krav
    eller för att säga nej-

  78. -så är det en viktig mekanism i
    att jag blir stressad i min tillvaro.

  79. Även självkänsla är ett tema i boken.

  80. Om jag är rädd och undviker att delta
    i olika sammanhang och ta för mig-

  81. -så blir det svårare för mig som barn
    att tycka om mig själv.

  82. Så rädsla är nånting som återkommer,
    en viktig mekanism, en viktig del-

  83. -i många olika delar av vårt
    välmående eller vår psykiska hälsa.

  84. Därför valde jag temat,
    men jag började inte där-

  85. -utan jag var intresserad
    av ämnet självkänsla.

  86. Det är ett så vanligt begrepp när man
    pratar om barn och hur barn mår.

  87. Jag sökte föräldrar till ett projekt
    om att stärka barns självkänsla.

  88. Faktum är att alla svar jag fick
    handlade om rädsla, i princip.

  89. När föräldrarna började berätta...

  90. "Hur yttrar sig problemen med själv-
    känslan eller den låga självkänslan?"

  91. ...så beskriver nästan alla föräldrar
    jag mötte nån rädsla eller oro.

  92. Man är rädd för att misslyckas. Man
    är rädd för att ta kontakt med andra.

  93. Man är rädd för
    att skiljas från föräldrarna.

  94. På alla rädslorna sätter vi kanske en
    etikett eller hittar en förklaring.

  95. I botten kan det handla om
    låg självkänsla.

  96. Men det konkreta uttrycket och
    ingången vi har för att hjälpa är-

  97. -att börja med
    att jobba med de konkreta rädslorna.

  98. Okej.

  99. Rädsla är alltså viktigt, kan vi
    konstatera. Det är ett viktigt ämne.

  100. Men är det inte bra
    att också tycka om sig själv?

  101. Kan det inte ligga nåt i det här-

  102. -att om jag i grunden inte tycker om
    mig själv så blir jag rädd?

  103. Jag är rädd att inte bli omtyckt,
    för jag tycker inte om mig själv.

  104. Ligger det inte nånting i detta?
    Det här är ju ett ämne som har-

  105. -varit föremål
    för en otrolig mängd studier.

  106. Självkänsla är
    ett väldigt välstuderat område.

  107. Jag ville göra en djupdykning i det.

  108. Om jag ska sammanfatta detta
    i en mening så är det så här:

  109. Det är bättre att tycka bra om sig
    själv än att tycka illa om sig själv.

  110. Så är det. Det är bättre.

  111. Men det är bäst att inte tänka så
    mycket på sig själv över huvud taget.

  112. Alltså har vi ett problem här.

  113. Om jag som förälder,
    lärare eller vuxen möter ett barn-

  114. -och utgår från att jag ska
    försöka stärka barnets självkänsla-

  115. -så finns en risk att jag fokuserar
    på vad barnet tänker om sig själv-

  116. -och återigen försöker övertyga
    barnet om att det duger som det är.

  117. Det spelar ingen roll vad andra
    tycker om det. Det duger som det är.

  118. Jag argumenterar
    för att övertyga barnet.

  119. Risken med det är att jag leder in
    barnets uppmärksamhet och fokus på-

  120. -att tänka just mycket på sig själv.
    "Mamma, pappa säger att jag duger"-

  121. -"säger att de älskar mig."
    Man ska säga det till sina barn.

  122. Men om man ständigt återkommer till
    att övertyga barnet om att det duger-

  123. -den strävan efter
    att ge självkänsla...

  124. Baksidan med det är att barnets fokus
    hamnar på det själv.

  125. "Duger jag? Mamma och pappa säger det
    ofta, men min vardag motsäger det."

  126. Det blir en inre strid.
    "Duger jag verkligen?"

  127. "Nu gjorde jag bra ifrån mig och folk
    visade uppskattning. Duger jag då?"

  128. Frågan hamnar här inne, huruvida
    man har ett värde eller inte.

  129. Den samlade forskningen pekar på-

  130. -att om vi kan hjälpa barn
    att släppa frågan-

  131. -och rikta uppmärksamheten mot
    de aktiviteter man har framför sig-

  132. -mot de andra människor man möter...

  133. Om det är dem jag tänker på,
    då mår jag bättre.

  134. Det här hänger också ihop med rädsla-

  135. -för det som hindrar mig från
    att ägna mig åt aktiviteter-

  136. -eller att ta del
    av relationer och gemenskap-

  137. -är ofta rädslor.
    Rädslan är det konkreta hindret.

  138. Kan vi hjälpa barn att se omvärlden
    och rikta uppmärksamheten ditåt-

  139. -så mår barn bättre.

  140. Det visar sig i studier och också
    i min egen erfarenhet som psykolog.

  141. Jag mötte en ung person i mitt arbete
    som psykolog för en tid sen.

  142. Jag kallar personen för "hen" nu.

  143. Hen var upptagen av
    huruvida hen hade ett värde.

  144. Många självkritiska tankar att hen
    inte dög, att hen inte var rolig-

  145. -att ingen tyckte om hen.

  146. I skolan var det den första tanken
    som slog hen när hen mötte nån.

  147. Den andra personen hälsade inte eller
    hälsade kanske på ett konstigt sätt.

  148. Tankar kring prestationer i skolan.

  149. Huruvida hen hade nån defekt
    som gjorde-

  150. -att hen inte skulle kunna
    prestera bra och klara sig.

  151. Och i våra samtal landar hela tiden
    uppmärksamheten och hens tankar-

  152. -på hen själv. Huruvida jag har ett
    värde eller inte, duger eller inte.

  153. Det här var en utmaning för mig.
    Jag försökte ju leda uppmärksamheten-

  154. -utåt i stället. Jag försökte genom-
    föra övningar tillsammans med hen-

  155. -där vi skulle utmana situationerna.

  156. Exempelvis i skolan.
    Göra övningar på att hälsa mer.

  157. Att ta riskerna det innebär att hälsa
    på andra som oftast inte hälsar.

  158. Att göra övningar i terapirummet-

  159. -där hen fick presentera saker. Det
    var väldigt obehagligt, tyckte hen.

  160. Att presentera nåt för mig eller för
    mina kollegor, som man gör i skolan.

  161. Nånstans där inser jag att jag
    sitter och gör precis samma sak-

  162. -som jag säger att man inte ska göra.
    För det här är väldigt lurigt.

  163. Jag ramar in
    att det vi jobbar med är-

  164. -att du duger som du är
    oavsett hur du presterar i skolan.

  165. Tänk inte på vad andra tänker om dig
    om du hälsar på nån i korridoren.

  166. Vi hamnar i det samtalet,
    och jag försöker övertyga hen om det.

  167. Och samtidigt... I terapirummet
    när vi gör de här övningarna-

  168. -så sitter hen exempelvis
    och presenterar nånting-

  169. -och sen när presentationen är klar
    så visar jag uppskattning och säger:

  170. "Vad bra, fantastiskt. Det gick ju
    jättebra. Hur kändes det?"

  171. Då etablerar jag ju en kommunikation.

  172. Jag förmedlar
    att det viktiga är att det känns bra.

  173. Framför allt visar jag uppskattning
    för dig när du har gjort nånting bra.

  174. Även om vi pratat om att du duger som
    du är och det inte spelar nån roll...

  175. Tänk inte på hur du är. Tänk på
    vad du gör och var med i gemenskapen.

  176. Det är det jag har sagt,
    men det vi gör i terapirummet-

  177. -leder hela tiden åt andra hållet,
    drar åt andra hållet.

  178. Det här konstaterar vi tillsammans.
    Hen förstår det, och vi byter spår.

  179. I stället börjar vi med att jag
    säger ingenting. Hen presenterar.

  180. Det här känns konstigt. Jag försöker
    att inte ens visa med mitt minspel-

  181. -vad jag tycker om presentationen.
    Eller när vi gör övningar på stan.

  182. Jag frågar inte: "Hur kändes det när
    du mötte den andra personens blick?"

  183. I stället konstaterar vi: "Vad gjorde
    du? Just det, du pratade om det här."

  184. "Du hade ögonkontakt." Vi pratar
    bara om det och ställer frågan:

  185. "Hur reagerade de andra?
    Tänkte du på de andra i rummet?"

  186. Rikta uppmärksamheten utåt.
    Om jag kan hjälpa hen med det...

  187. Det var så påtagligt innan
    att när tankarna börjar riktas inåt-

  188. -så kan hen inte ta in omgivningen.

  189. Därmed kan hen inte samspela
    med omgivningen på ett bra sätt.

  190. Det var väldigt tydligt. Jag ställde
    en fråga när hen hade berättat:

  191. "De tycker inte om mig. De visade på
    olika sätt att de inte gillade mig."

  192. Då ställde jag frågan:
    "Tyckte du om dem, då?"

  193. "Det har jag inte tänkt på."
    Man tappar helt fokus på omgivningen.

  194. Jag insåg att jag bidrog till det
    i vår kontakt och försökte bryta det.

  195. Det visar hur
    självkänsla och rädsla hänger ihop-

  196. -och hur man kan jobba med det.
    Tack för mig.

  197. Textning: Lena Edh
    www.broadcasttext.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Jag törs inte men gör det ändå

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Tio procent av alla barn hindras i sin verksamhet av rädsla och oro. Psykologen Martin Forster berättar om olika vägar till trygghet och glädje hos barn. Råd som kan hjälpa ängsliga barn som inte vågar anta utmaningar och som är rädda för att prova nya aktiviteter. Inspelat på Bokmässan i Göteborg i september 2013. Arrangör: Natur & Kultur.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Barn, Barnpsykologi, Psykologi, Rädsla, Självkänsla hos barn, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Mer allmänbildande & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Att bli en lycklig 85-åring

Vad är det som får människor att göra saker som lyckas? Nina Åkestam är reklamforskare på Handelshögskolan i Stockholm. Hon har tidigare varit sjukskriven på grund av stress. Här berättar hon om hur man lyckas utan att bränna ut sig. Inspelat 19 augusti 2015 på Slagthuset Malmö. Arrangör: Media Evolution.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Jobba, sova, dö

Yrkesstatus

Säg mig vad du jobbar som, och jag får en bild av vem du är. Status är ett laddat ord, ändå skapar vi oss åsikter om hur människor i olika yrken är. Hur påverkar denna status oss, personligen och i våra jobb?