Titta

UR Samtiden - Att leva med smärta

UR Samtiden - Att leva med smärtaDela
  1. Jag ska prata om ett tema-

  2. -som jag tror berör många,
    långvarig smärta-

  3. -och om den behandlingsmodell
    som vi har utvecklat under 15 år-

  4. -som har kommit att mynna ut-

  5. -i en självhjälpsbok
    som kom ut för ett år sen.

  6. Där har vi beskrivit arbetet
    vi gör i den kliniska verksamheten-

  7. -och som vi forskat på
    i ett format som är tillgängligt-

  8. -för människor som kan tänkas
    vara drabbade av långvarig smärta.

  9. Vi tror nämligen att människor
    har en stor potential-

  10. -att själva jobba
    med sina svårigheter.

  11. Vi tror att man kan komma långt
    med lite guidning på egen hand.

  12. Det finns människor som inte
    kan komma i kontakt med oss-

  13. -i den kliniska roll
    vi har i sjukvården-

  14. -och vi tror att boken
    kan spela roll.

  15. Men jag ska inte prata
    om själva boken-

  16. -utan jag ska prata om arbetet
    som ligger till grund för boken.

  17. Men boken och den kliniska
    behandlingsmodell vi jobbar med-

  18. -vem är den till för?

  19. Om man ska vara kort och koncis...
    - Hejsan, välkommen.

  20. ...och uttrycka sig enkelt så är den
    till för den som haft ont länge.

  21. Den är till för människor
    med svårigheter de inte rår på-

  22. -med mediciner
    eller andra strategier.

  23. När problemet så att säga kvarstår.

  24. Framför allt när smärtan skapar
    begränsningar i vardag och i livet.

  25. Boken handlar inte
    om att ta bort smärtan-

  26. -och modellen handlar inte om
    att hjälpa folk bli av med smärtan.

  27. Det handlar om att bistå människor i
    en strävan att ta tillvara på livet-

  28. -också när sjukvården inte
    har möjlighet att ta bort smärtan.

  29. Jag vill prata
    om hur vi tänker kring det.

  30. Hur vi har utvecklat behandlings-
    modellen och hur vi jobbar.

  31. Jag ska prata om problemet
    så som vi beskriver det.

  32. Med fackspråk blir det
    en beteendemedicinsk beskrivning-

  33. -av problemet.

  34. Jag tänker också prata om
    vad ACT är för nåt-

  35. -och hur vi jobbar med det
    i den kliniska verksamheten.

  36. Och jag ska vara fräck nog
    att prata lite forskning.

  37. När man föreläser är kanske
    staplar, tabeller och diagram-

  38. -inte det folk sitter och väntar på
    och dreglar när de ser-

  39. -så jag brukar erbjuda en kul övning-

  40. -mot att se några tråkiga
    forskningsslides. Är det okej?

  41. Jag vill bara belysa några saker
    jag tycker känns relevanta.

  42. Därför att det är alltför lätt
    att prata om en modell-

  43. -och för många modeller
    verkar mer beforskade än vad de är-

  44. -så därför är det viktigt
    för mig som forskare-

  45. -att få beskriva det utifrån
    ett vetenskapligt perspektiv.

  46. Det är inte lätt att orientera sig
    bland de mängder-

  47. -utav halmstrån som finns att ta i
    när man inte hittar en lösning-

  48. -på det problem
    man söker sjukvård för.

  49. Där tror jag att människor
    råkar illa ut på olika sätt-

  50. -när det man gör kostar mycket pengar
    och tar mycket tid-

  51. -och leder till ännu en besvikelse.

  52. Så vi behöver ha ett kritiskt öga
    även till våra egna insatser.

  53. Jag tycker mig få vara kritisk
    eftersom jag är självkritisk-

  54. -i det här avseendet. Jag efter-
    strävar ett vetenskapligt perspektiv-

  55. -på den kliniska verksamheten och
    vurmar för en vetenskaplig aspekt.

  56. Ni får vara med om såna bilder också.
    Hoppas att det är okej.

  57. Jag ville visa mina kollegor.
    I stället för en massa namn-

  58. -så tar jag bilden från vår
    planeringsdag där alla är finklädda.

  59. Jag jobbar på Sektionen för
    beteendemedicinsk smärtbehandling-

  60. -en del av Smärtcentrum på Karolinska
    universitetssjukhuset i Solna.

  61. Vi är i dag 22 personer,
    och det är i sig väldigt roligt.

  62. Först var vi två personer,
    för 14 år sen-

  63. -och har expanderat
    särskilt de senaste fem åren.

  64. I dag är vi ungefär tolv psykologer,
    fyra läkare-

  65. -två sjukgymnaster, fysioterapeuter
    heter det och två sekreterare.

  66. Här är mina kollegor.

  67. Den kliniska verksamheten
    ser ut så här i korthet.

  68. Vi har
    en åldersövergripande verksamhet.

  69. Vi började faktiskt jobba
    med barn och ungdomar.

  70. Ingen blir väl förvånad om jag säger
    att långvarig smärta är vanligt?

  71. Om jag säger att det är vanligt
    bland barn och unga, visste ni det?

  72. Vet ni ungefär hur vanligt det är?
    Vi kan prata lite om det sen.

  73. Det är vanligt,
    och det var i ett sånt projekt-

  74. -som jag började jobba 2001.

  75. Vi har egentligen utvecklat
    behandlingsmodellen-

  76. -för barn och unga
    med långvarig smärta.

  77. Sen har vi tagit oss an
    fler och fler vuxenpatienter.

  78. I dag är majoriteten av remisserna
    vuxna patienter.

  79. Men vi jobbar precis lika mycket
    med barn och ungdomar.

  80. Patienterna kommer vanligen
    från Stockholms län-

  81. -men också
    från övriga delar av landet.

  82. Självklart är vi inte ens
    intresserade av-

  83. -att träffa alla
    som lider av långvarig smärta-

  84. -utan vi är ute efter de individer-

  85. -där smärtan har skapat
    påtagliga begränsningar i tillvaron.

  86. Det är begränsningarna
    som är vårt fokus.

  87. Eller de svårigheter i vardagen
    som smärtan ger upphov till.

  88. En sak är viktig. Vi vill gärna
    att våra patienter är färdigutredda.

  89. Vad betyder det?
    Kliniskt, praktiskt att vi vill veta-

  90. -att det inte finns
    en sjukdom som är progredierande-

  91. -som förvärras hela tiden
    eller som är oupptäckt.

  92. Vi vill inte att en skada
    orsakar en smärtproblematik-

  93. -som gör att man
    ska vara väldigt försiktig.

  94. Om jag ska förenkla det något-

  95. -så kan man säga
    att vi vill säkerställa-

  96. -att smärtan inte är en tydlig signal
    på nåt som är farligt.

  97. När smärtan är en signal
    på att organismen tar skada-

  98. -så vill vi att det ska komma fram
    innan vi träffar patienten-

  99. -för den kompetensen har vi inte.

  100. Vi är inte
    reumatologer, ortopeder, neurologer-

  101. -utan vi är experter
    på långvarig, svårbehandlad smärta.

  102. En del kanske undrar
    om smärta som inte är farlig.

  103. Smärta är inte alltid farligt.

  104. Smärta är i grund och botten
    en upplevelse-

  105. -så som vi beskriver och definierar
    den. Det är vad smärta betyder.

  106. Signaler från kroppen kan ge upphov
    till smärta. Det kallas nociception.

  107. Det betyder att skadad vävnad
    signalerar till skallen-

  108. -att det är nåt att ta hand om.
    Man sparkar tån i tröskeln t.ex.

  109. Det kan komma sig av en
    inflammatorisk aktivitet i kroppen.

  110. Vid reumatisk sjukdom ger en
    sjukdomsprocess upphov till smärtan.

  111. Men smärta behöver inte alltid
    ha en sån förklaring.

  112. Det finns smärta
    vars upphov vi inte förstår.

  113. Den signalerar varken skada
    eller sjukdom. Den liksom bara är.

  114. Den smärtan har vi inte
    riktigt förstått oss på.

  115. Så när vi får en remiss
    på en patient vill vi-

  116. -att organspecialisten
    ska ha säkerställt allt-

  117. -gällande den medicinska förståelsen
    för patientens problem.

  118. Jag har redan touchat forskningen.
    Vi fokuserar på klinisk forskning.

  119. Så om nån av er skulle hamna hos oss
    så får ni fylla i en massa papper.

  120. Vi tycker nämligen att det är
    ett för viktigt problem-

  121. -för att vi ska stå och stampa.
    Vi måste vidare.

  122. Vi måste ha en progress i kunskaps-
    utvecklingen och vi måste hjälpas åt.

  123. Våra patienter är av avgörande
    betydelse för kunskapsutvecklingen.

  124. Vi ser oss inte främst
    som en sjukvårdsproducent-

  125. -utan som en kunskapsproducent,
    även om vi självklart är en klinik-

  126. -en sjukvårdsklinik,
    så är forskningen väldigt viktig.

  127. Det är vad jag har gjort i 15 år.

  128. Jag har byggt en infrastruktur
    för att göra forskning i sjukvården.

  129. Forskningen vi har gjort
    kan delas upp i olika kategorier.

  130. Jag ska inte fastna i det.

  131. Dels gör vi behandlingsutvärderingar.

  132. Vi tar reda på
    om det vi gör spelar roll.

  133. Om vi får effekt på de variabler
    där vi hoppas få effekt.

  134. Till höger står det "mätinstrument"
    och "sambandsanalys".

  135. Vi behöver mäta det vi tror
    att vi kan påverka-

  136. -för att inte bara gissa om vi
    ska säga att det gick bra eller ej.

  137. Det är inte alltid lätt att veta
    om det gick bra eller inte.

  138. Vi behöver utveckla frågeformulär
    som mäter de sakerna-

  139. -som vi tror att vi påverkar.

  140. Ta livskvalitet. Det vill vi att
    patienterna ska känna mycket av.

  141. Men det är kanske inte det vi
    förändrar i vår behandling.

  142. Utan vi kanske förändrar nåt
    som över tid-

  143. -leder till en ökad förmåga
    att tackla svårigheter i livet.

  144. Patientens ökade kompetens ger upphov
    till en förändrad livsstil-

  145. -som ger möjligheter
    att ägna sig åt sånt-

  146. -som ger välbefinnande
    och mening med livet-

  147. -så att man efter det beskriver sitt
    liv som ett liv med hög livskvalitet.

  148. Men det är en sekundär effekt
    av den förändring vi jobbar med.

  149. Vad är det då vi vill förändra?
    Det ska jag prata mer om senare.

  150. Men det vi försöker förändra
    måste vi kunna mäta.

  151. Därför behöver vi göra
    snustorra men viktiga studier.

  152. Om vi kombinerar dem hamnar vi i den
    tredje delen som är jättespännande-

  153. -nämligen där vi analyserar
    vad som händer i behandlingen.

  154. Jag menar att vi bör ställa högre
    krav på det vetenskapliga samfundet-

  155. -när det gäller frågor om
    behandlingsmodeller funkar eller ej.

  156. Det räcker inte att hävda
    att vi har en modell-

  157. -som har visat sig fungera
    i kontrollerade studier.

  158. För då beskrivs snart allt möjligt
    som evidensbaserade behandlingar.

  159. Det räcker inte att säga
    att det fungerar. Vi måste veta-

  160. -hur det fungerar och helst för vem.

  161. Vi måste bygga kunskap kring
    verksamma förändringsprocesser-

  162. -och det är väldigt viktigt.

  163. Allt i linje med ett vetenskapligt
    perspektiv på det vi gör.

  164. Är smärta det enda vi jobbar med?
    Är det vad vi jobbar med?

  165. Vi jobbar som sagt med människors
    möjligheter att hantera smärtan-

  166. -på ett konstruktivt sätt och göra
    livet mer aktivt och meningsfullt.

  167. Men det är nästan aldrig så
    att de som kommer bara har smärta.

  168. Det ser sällan ut så i tillvaron.

  169. Smärta har kommit att leda
    till andra problem-

  170. -och det finns andra problem
    parallellt med smärtan.

  171. Ni ska inte tro att jag tror
    att psykologiska problem-

  172. -orsakar smärta,
    för det tror jag inte ett dyft på.

  173. Däremot tror jag att smärta
    orsakar psykologiska problem.

  174. De patienter som kommer
    har nästan alltid problem med sömnen.

  175. En väldig massa av de som kommer
    har nedstämdhet eller depression.

  176. Många har en förhöjd ångestnivå.

  177. Inte sällan finns det andra problem,
    ibland så till den milda grad-

  178. -att människorna vi träffar
    definitivt är självmordsbenägna.

  179. Läkemedelsberoende är inte
    helt ovanligt i den här branschen.

  180. Jag är väldigt kritisk
    till sjukvårdens sätt att hantera-

  181. -utvärdering av de läkemedel
    som man sätter in.

  182. Jag är väldigt positiv
    till läkemedel som fungerar.

  183. Jag är inte särskilt imponerad
    av de insatser som görs ibland-

  184. -när man sätter in läkemedel
    utan att utvärdera det.

  185. Man försätter sig själv
    och patienten i en knepig situation-

  186. -där man ska besluta
    om medicineringen ska fortgå-

  187. -utan att man har svart på vitt
    att den fungerar.

  188. En massa patienter står på läkemedel
    utan att vi vet om det fungerar.

  189. Hade vi pratat om Läkerol hade det
    varit okej, men det är det inte.

  190. De läkemedlen kan ha bieffekter
    som kan göra mer skada än nytta.

  191. Den smärta jag pratar om i dag
    är faktiskt den typ-

  192. -där medicinska insatser inte
    riktigt biter.

  193. Så vi ser inte helt sällan
    läkemedelsrelaterade problem.

  194. Nu ska vi prata
    om det jag beskrivit som problemet.

  195. Hur många människor lider
    av långvarig smärta?

  196. Vågar nån gissa?
    Det kan vara en ledande bild.

  197. Det finns studier
    som pekar både över och under-

  198. -men jag hänvisar till en studie
    som gjorts av Harald Breivik-

  199. -en mycket kompetent norsk professor-

  200. -som gjorde en studie över Europa
    och samlade in massa data.

  201. Där ser man att i Sverige
    har en av fem långvarig smärta.

  202. Av dessa beskriver ungefär hälften-

  203. -att de har synnerligen dålig effekt
    av läkemedel, exempelvis.

  204. Det är rätt många människor
    i vårt avlånga land.

  205. Pratar vi om barn och ungdomar
    så kommer vissa tycka-

  206. -att det låter anmärkningsvärt om jag
    säger att det är nästan lika vanligt.

  207. Naturligtvis är det inte så
    att en av fem kraschar-

  208. -utan en av fem ungdomar har problem
    som överstiger tre månader-

  209. -eller sex månader.
    Kriterierna varierar.

  210. Men det är faktiskt väldigt vanligt.

  211. Jag tycker att det är märkligt
    att inte alla känner till det.

  212. Det är ju ett så pass stort problem
    för en så viktig grupp i samhället.

  213. Långvarig smärta hos unga tenderar
    att bli långvarig smärta hos vuxna.

  214. Problemen består alltså.

  215. Desto viktigare att hjälpa dem
    att hitta sätt att tackla smärtan-

  216. -som vi i sjukvården
    faktiskt inte kan ta bort.

  217. Vi är jätteduktiga
    på att ta bort smärta ibland. Ibland.

  218. Men för den här patientgruppen
    har läkemedel ingen vidare effekt.

  219. Eller stimulering,
    eller kirurgiska ingrepp.

  220. Det vill säga, de människor
    som upplever sig ha en smärta-

  221. -som man inte har fått hjälp med...

  222. ...kan naturligtvis bli frustrerande.

  223. Ibland kan man
    ha blivit respektlöst bemött...

  224. ...och fått höra
    att man får leva med smärtan.

  225. Man blir ledsen och bestört över det.

  226. Min bestämda åsikt
    är att man ska tala med människor-

  227. -på ett respektfullt
    och validerande sätt.

  228. Men man ska inte
    blanda ihop det med-

  229. -att innehållet i budskapet
    kanske faktiskt är korrekt.

  230. Det är kanske är så
    att man måste leva med smärtan-

  231. -därför att vi inte vet
    hur vi ska få bort den.

  232. Det skapar frustration och jag tycker
    att sjukvården kommunicerar dåligt-

  233. -till allmänheten att vi faktiskt
    inte rår på all smärta.

  234. Därför vänder man sig till sjukvården
    med skeva förväntningar.

  235. Man tror att man ska kunna få
    bättre hjälp än vad man får-

  236. -vilket väcker frustration.

  237. Ibland kan det vara en faktor
    som leder till besvikelse-

  238. -eller känslan
    av att sjukvården sviker.

  239. Man skulle nog gynnas
    av en tydligare kommunikation-

  240. -kring vad vi vet och kan
    och vad vi inte vet och inte kan-

  241. -i ämnet smärta och långvarig smärta.

  242. Som sagt, ibland vet vi
    vad smärtan beror på-

  243. -och ibland vet vi det inte.

  244. Om nån drabbas med smärta i samband
    med olycka eller skada-

  245. -eller cancersjukdom så har vi ganska
    bra koll på vad smärtan beror på.

  246. Vi är väldigt duktiga
    på att behandla den.

  247. Helst vill man behandla
    orsaken till smärtan-

  248. -men när det inte går
    får man försöka reducera smärtan.

  249. Det är vi ofta väldigt duktiga på.

  250. Tänk er att vi måste genomgå
    stor kirurgi-

  251. -där de ska klippa upp
    bröstkorgen med en häcksax-

  252. -och det känns inte.
    Min kollega Gunnar brukar säga:

  253. "Det är en dosfråga."

  254. Om vi sprutar rätt preparat
    i rätt dos så får vi bort smärtan.

  255. Vi vet mekanismen.

  256. Men det finns andra typer av smärta.

  257. Här är ett exempel
    som ska illustrera vad jag menar.

  258. Bilden ser kanske komplicerad ut.

  259. Kan jag visa med den här?
    VAS betyder visuell analogskala.

  260. Det är ett sätt
    att mäta smärta genom att fråga:

  261. "Hur ont har du mellan 0 och 100?"

  262. Det kan vara väldigt knepigt
    att svara på.

  263. Smärta är en psykologisk upplevelse.

  264. Den går inte att mäta objektivt
    för det är inget objektivt fenomen-

  265. -utan den upplevs, så därför
    ska vi mäta upplevelsen.

  266. Så det är svårt att svara,
    men det är det bästa vi kan göra.

  267. I det fallet kallar vi det
    för en baslinjemätning.

  268. Patienten får skatta sin smärta
    utan att man gjort nånting.

  269. Sen gör Gunnar Olsson, som är
    anestesiolog och smärtspecialist-

  270. -ett dubbelblint alfentaniltest.
    Vad är det?

  271. Jo, ett test där han inte vet
    vad han sprutar med flit-

  272. -för att det inte
    ska finnas förväntanseffekter.

  273. En sjuksköterska
    hjälper honom att blanda det-

  274. -så att han sprutar antingen
    alfentanil eller koksalt-

  275. -en substans som inte
    ska ha effekt på smärtan.

  276. Här ser man vad det var
    i första sprutan.

  277. Det betyder alfentanil.

  278. Alfentanil är ett opioidpreparat,
    ett morfinliknande preparat.

  279. Alfentanil är jättestarkt,
    15 gånger starkare än morfin.

  280. Det går snabbt in och ut ur kroppen.

  281. Det har en halveringstid.
    Effekten försvinner snabbt.

  282. Så det kan användas i det syftet.
    Det används ibland.

  283. Det har debatterats
    om man ska använda det oftare.

  284. Men Gunnar har gjort det ibland och
    det har gett intressant information.

  285. Det är inget
    som alla smärtkliniker använder.

  286. I det här fallet minskade smärtan-

  287. -från 40 till kanske 20.

  288. Nästa spruta innehöll också
    alfentanil. Då hände inte så mycket.

  289. Sen var det alfentanil igen.
    Slumpen styrde det så.

  290. Då gick smärtan ner till noll.

  291. Här står "nalox". Det betyder naloxon
    som är en opioid antagonist.

  292. Det reverserar här
    effekten av opioiden.

  293. Då ser ni vad som händer
    med smärtan.

  294. Den går därifrån och upp dit,
    ungefär tillbaka till utgångsläget.

  295. Så det är ett exempel
    på en opioidkänslig smärta.

  296. En opioidkänslig smärta
    är ofta av nociceptiv karaktär.

  297. Det är den vanliga smärtan
    som uppstår vid skadlig retning.

  298. Man skär sig i fingret, exempelvis.

  299. Så det är ett tydligt exempel
    på en smärta som är känslig-

  300. -för läkemedelsbehandling, den här
    typen av läkemedelsbehandling.

  301. Här har ni ett annat exempel.

  302. Verkar det hända nåt med smärtan
    när Gunnar sprutar-

  303. -ett preparat som är 15 gånger
    starkare än morfin?

  304. Här är förkortningen för koksalt.

  305. Det spelar ingen roll
    vad som sprutas.

  306. Det händer inte ett smack.

  307. Det är ett exempel på en smärta
    som inte är opioidkänslig.

  308. Den är inte av den nociceptiva typen.

  309. -Ursäkta. Vilken typ är den inte?
    -Nociceptiv.

  310. Varför ska det heta så konstigt?

  311. Jag förstår din fråga.

  312. Nociception är signalen
    som uppstår vid skadlig retning.

  313. Om jag skär mig så går
    en nociceptiv signal upp...

  314. Det är säkert fler som undrar
    över de knepiga termerna.

  315. Först när det går upp i kontoret
    kallar vi det smärta.

  316. Det heter inte smärta på resan upp
    dit. Det är här vi kallar det smärta.

  317. Då har det blivit
    en komplexitet i upplevelsen-

  318. -för det blandas med andra saker
    som färgar upplevelsen.

  319. Man kan tänka sig att det spelar
    roll... Om det är nociception-

  320. -exakt samma nociception,
    men i olika sammanhang-

  321. -i ena fallet...

  322. I 89:de minuten kvitterar man till
    1-1 i Champions League-finalen-

  323. -och slänger sig fram, nickar in
    bollen och slår huvudet i stolpen.

  324. Det är samma nociceptiva inflöde,
    och det känns knappt.

  325. Samma nociceptiva inflöde
    i ett annat sammanhang.

  326. Man är övergiven av flickvännen
    och man har tenta i morgon-

  327. -och vad det nu är.
    Man ligger och grubblar.

  328. Det upplevs annorlunda. Det präglar
    karaktären av upplevelsen.

  329. Så inte bara nociception
    spelar roll för smärtupplevelsen-

  330. -utan det är en komplexitet i det.

  331. Nociceptiv smärta är det som uppstår
    när man sparkar tån i tröskeln.

  332. Den är opioidkänslig och går att
    behandla. Det är bara en dosfråga.

  333. Men det finns smärta där
    de behandlingarna inte biter.

  334. Men handlar det bara om smärta?
    Nej, det gör det inte.

  335. Det finns en rad olika svårigheter
    man kan drabbas av i livet.

  336. Det är svårt att vara människa,
    var det nån som sa.

  337. Människor drabbas av mer än smärta.
    Ibland har man smärta och annat-

  338. -ibland har man bara det där andra.
    Men man luras lätt att tro en sak-

  339. -det gäller inte bara den konstiga
    gruppen patienter, det gäller alla.

  340. För jag pratar om fundamentalt
    mänskliga principer.

  341. Vi människor tänker lätt att vi
    är unika, och det är bra ibland-

  342. -men ibland är det inte bra
    att känna sig unik.

  343. Som när man drabbas av nåt
    obehagligt. Man känner sig ensam.

  344. Hur vanligt är det? Jag har sagt
    att smärta drabbar en av fem.

  345. Det betyder att man inte är ensam.

  346. Men man kan känna
    att det är lite onormalt.

  347. När jag tänker på saker
    jag kan drabbas av, t.ex. influensa-

  348. -så ruckar det
    mina cirklar lite grann.

  349. Jag känner mig sjuk.
    Så här ska det inte vara.

  350. Det här är inte vardagen,
    det riktiga livet. Det är onormalt.

  351. Jag vill gå tillbaka
    till det normala.

  352. När jag känner mig frisk
    så är det det normala.

  353. Det är väldigt lätt hänt
    att man tänker så om hälsa-

  354. -och att det är normalt
    att inte ha symtom.

  355. Att ha en massa symtom
    är inte det normala.

  356. Det är en tanke man
    kan falla in i ibland, tycker jag.

  357. Därför finns det en poäng
    i att fundera över-

  358. -hur vanligt det är att människor
    lider av svårbehandlade problem.

  359. Man kan definiera hälsa
    som att inte må dåligt-

  360. -att inte ha symtom,
    men vad är då normalt?

  361. Är det normalt att ha
    eller att inte ha symtom?

  362. Ska vi kolla högst ovetenskapligt?

  363. Det normala är det majoriteten
    av befolkningen har, säger vi.

  364. Vi gör nån sorts stapel-

  365. -och ser om vi kommer upp till halva
    befolkningen. Förstår ni ungefär?

  366. Vi har sagt en av fem,
    så vi lägger en 20 procentkloss.

  367. Sen lägger vi på grejer. Är stress
    och utmattningstillstånd vanligt?

  368. Ganska vanligt. En inte helt
    obetydlig skara människor.

  369. Vi lägger på den.
    Hur är det med depression?

  370. Studier visar på 3-5 procent.

  371. Av hundra här inne
    skulle det vara ca fem personer.

  372. Hur är det med social fobi,
    generaliserad ångest, tvångssyndrom?

  373. Det är inte jätteovanligt.

  374. Det är några procent.
    Siffror pekar på fyra procent.

  375. Vi lägger en kloss här.
    Det har stigit lite grann.

  376. Hur är det med ätstörningar?

  377. Inte helt ovanligt.
    Vi lägger dit en kloss.

  378. ADHD, det har ni hört talas om.

  379. Autismspektrumsvårigheter
    av olika karaktär.

  380. Ganska vanligt.
    Vi lägger på en kloss.

  381. Schizofreni, bipolär sjukdom.

  382. Andra typer av allvarliga
    psykiatriska sjukdomar.

  383. Är det vanligt? Inte jättevanligt,
    men det förekommer.

  384. Det är inte ovanligt.
    Så vi lägger dit en kloss.

  385. Hur är det med drogproblem?

  386. Det finns olika varianter av det,
    men det är inte ovanligt.

  387. Det är vi väl överens om?
    Leder det till nåt lidande?

  388. Det gör det.
    Det förtjänar också en kloss.

  389. Jag har inte tagit med allt.
    Vi behöver inte stå här hela kvällen.

  390. Spelberoende, då?
    Det drabbar människor påtagligt.

  391. Och svår sömnstörning?

  392. Siffror pekar på att en av tio
    eller till och med ännu fler-

  393. -20 procent har sömnstörningar.

  394. Ni som har sömnstörningar
    vet att det inte är kul.

  395. Man är utmattad på dagen och
    levererar inte det man vill kunna-

  396. -varken socialt eller i övrigt.

  397. Traumarelaterade skador
    som uppstår vid olyckor.

  398. Sjukvårdsrelaterade symtom,
    inklusive läkemedelsberoende.

  399. Det finns kirurgiska ingrepp
    där nära hälften av de opererade-

  400. -får långvariga svårigheter efteråt.

  401. Tycker nån att vi börjar nosa
    på 50 procentgränsen?

  402. Vi är där i krokarna.

  403. Vi lägger till några grejer.
    Hur är det med tinnitus?

  404. Nån som har tinnitus?
    Hur är det med diabetes, astma?

  405. Epilepsi, psoriasis.

  406. Sånt som inte diagnosticeras.
    Man får vara ledsen ett halvår-

  407. -när livskamraten dött sen är det
    depression. Det var lite svart humor.

  408. Men det är bisarrt
    med en patologisering-

  409. -av vissa ganska naturliga processer.
    Det är klart att man är ledsen.

  410. Men man ska minnas att svår sorg-

  411. -kan bli ett begränsande problem
    som ställer till det mycket.

  412. Hur är det med mobbning
    på arbetsplatsen? Det är vanligt.

  413. Trakasserier, våld i hemmet
    är inte helt ovanligt.

  414. Det får också folk att må dåligt.

  415. Vi blandar in känslor av ensamhet,
    dåligt självförtroende.

  416. Sånt vi inte diagnosticerar men som
    kan göra folk självmordsbenägna.

  417. Har vi passerat 50 procentgränsen?

  418. Vi blandar in våra nära och kära.

  419. Jag skulle nog må sämre om mina barn
    drabbades än om det hände mig.

  420. Listan är inte komplett,
    men om ni ställer er frågan...

  421. Låt oss fundera över mer än smärta.
    Vad är normalt egentligen?

  422. Titta till höger om er.

  423. Släng ett öga på den som sitter
    bredvid er. Kolla till vänster.

  424. Vad är sannolikheten
    att den som sitter där mår bra?

  425. Vad tror ni?

  426. De flesta människor mår förmodligen
    dåligt i den bemärkelsen-

  427. -att de har symtom som är livslånga
    och som sjukvården inte kan ta bort.

  428. Så vad är egentligen normalt?

  429. Långvarig smärta orsakar frustration
    över att problemet kvarstår.

  430. Naturligtvis ger det upphov till
    en jakt på förklaring och lindring.

  431. Men ambitionen att bli kvitt det är
    inte alltid uppnåelig eller möjlig-

  432. -att klara av.

  433. Det betyder inte att vi ger upp.
    Hoppet är det sista som överger oss.

  434. Det här är faktiskt sant.
    I Time stod det här i höstas.

  435. Det finns människor som på fullt
    allvar försöker utveckla metoder-

  436. -för att lösa det och de har kommit
    en bit. Blir ni inte rädda?

  437. Har ni sett "Eternal sunshine
    of the spotless mind" med Jim Carrey?

  438. Det handlade om det. Det låter väl
    bra att slippa obehagliga minnen-

  439. -men jag är bekymrad över
    de potentiella bieffekterna.

  440. -Tänk om det blir fel.
    -Tänk om det blir fel.

  441. Jag är inte ens säker på
    att jag gillar effekterna.

  442. Är det vad det handlar om
    att vara människa?

  443. Steve Hayes som är en kollega och vän
    som är "pappa" till ACT-modellen-

  444. -han använder ibland
    ett klatschigt uttryck-

  445. -att ACT handlar inte
    om "to feel good".

  446. Det handlar om "to feel good".

  447. Att träna upp förmågan att känna det
    man känner, oavsett vad man känner.

  448. Med det menar han att träna upp
    förmågan att ha det man har-

  449. -utan att i desperation försöka
    bli kvitt det när det sker-

  450. -på bekostnad av sånt
    som man inte egentligen...

  451. Till ett pris man inte vill betala.

  452. Vi har sett
    att sjukvården har begränsningar-

  453. -vad gäller att ta bort saker
    som vi vill slippa.

  454. Vad gör människor själva?
    Sitter de och väntar? Nej.

  455. Människor
    är kloka, rationella varelser.

  456. Man gör nånting
    för att hantera sitt problem.

  457. Vi gör vad som funkar.

  458. Det är ju bra det.

  459. Jag tyckte serien var jättekul
    ända tills vi fick barn.

  460. Nu förstår jag att det är
    nån sorts realism.

  461. Vi brukar lösa det med
    att de får sova där från början.

  462. Det handlar om att vi gör
    vad som funkar för stunden.

  463. Vi är väldigt kortsiktiga varelser.
    Vi löser problemet för stunden.

  464. Utan närmare eftertanke,
    för att raljera lite-

  465. -över vilka de långsiktiga
    konsekvenserna blir.

  466. Det illustreras på sätt och vis
    av svårigheterna-

  467. -som patienterna uppvisar.

  468. Det skapar problem
    även om det är förståeligt.

  469. Jag ska läsa från en berättelse
    som en tidigare patient-

  470. -skrev så fint i ett brev.

  471. Jag ska inte säga så mycket.
    Hennes ord får tala.

  472. Jag ska läsa för er.

  473. Hon ger uttryck för den svårighet
    som smärtan medför.

  474. Hon beskriver hur smärtan
    påverkar vardagen och livet.

  475. Det hon beskriver är
    ett antal strategier som fungerar-

  476. -för att hantera smärtan.
    Det fungerar bra för stunden.

  477. Hur många lägger handen
    på plattan två gånger?

  478. Är det standardförfarande
    hemma hos er?

  479. -Vad sa du?
    -Om den är kall.

  480. De som har ont länge
    gör inte aktiviteter-

  481. -som associeras med smärta
    två gånger, enkelt uttryckt.

  482. Smärta väcker en lättförståelig
    försiktighet hos oss.

  483. Vi blir försiktiga.
    Och det är väl klokt.

  484. Det är väldigt klokt.
    Det har en evolutionär betydelse.

  485. Smärtan som system är väldigt robust.

  486. Och det är viktigt för oss.
    Vi ska göra så i nån bemärkelse-

  487. -och vara försiktiga när det gör ont.

  488. Människor som föds med
    icke-fungerande smärtsystem-

  489. -blir inte så gamla.
    De kan inte känna smärta.

  490. Så vad händer när deras blindtarm
    blir inflammerad och brister?

  491. De märker det inte
    och kan inte göra det som krävs-

  492. -för att hantera det
    på ett effektivt sätt.

  493. Men vi pratade
    om olika typer av smärta.

  494. Alla typer av smärta
    utgör inte ett hot mot organismen.

  495. Men den upplevs på samma sätt
    så det finns en sammanblandning-

  496. -som är logisk, för den som har
    långvarig smärta känner inte så-

  497. -utan den känner: "Jag har smärta
    och hanterar den så gott jag kan"-

  498. -"och jag gör vad jag kan
    för att slippa ha ont."

  499. "Jag gör vad jag kan för
    att ha så lite ont som möjligt."

  500. Det leder till en massa strategier
    som brukar präglas av försiktighet-

  501. -och undvikande
    av potentiella risksituationer.

  502. Det ger hon uttryck för
    när hon beskriver det.

  503. När man hamnar i de undvikande
    mönstren blir det en ond cirkel.

  504. Eftersom det fungerar gör man det
    igen och i fler situationer.

  505. Det blir nästintill en livsstil som
    utvecklas till en nedåtgående spiral.

  506. De onda cirklarna leder till
    att jag gör allt mindre saker.

  507. Ställer man frågan när resan började,
    kanske för fyra år sen-

  508. -och frågar hur ont hade du
    en vanlig vecka blir svaret åtta.

  509. Tittar man fyra år framåt
    ser man det läge-

  510. -där personen har blivit försiktig
    och mer och mer begränsad-

  511. -så att livet har kommit att krympa.

  512. Mycket av det man vill göra
    gör man inte längre.

  513. Då ställer man samma fråga:
    "En vanlig vecka, hur ont har du?"

  514. Vad får man för svar?

  515. Logiskt borde man ha mindre ont
    eftersom man blivit försiktig.

  516. Man har slutat göra det
    som associeras med smärta.

  517. Men oftast får man svaret: "Åtta".

  518. Är det svårt att förstå varför
    människor går därifrån och ner dit?

  519. Inte så svårt, va?
    Verkar det vara en bra väg att gå?

  520. Vart ska de gå härnäst?
    Ska de fortsätta en bit till?

  521. Det är ganska självklart. När ni
    säger att de ska uppåt i spiralen-

  522. -så har ni pekat på det som är svårt.

  523. Det betyder att man
    ska börja göra det som man-

  524. -på goda grunder
    har låtit bli att göra.

  525. Man ska göra det
    som är associerat med smärta-

  526. -om man ska klättra uppåt i spiralen.

  527. Varför ska man det?
    Vad kan man hoppas på?

  528. Vad kan man hoppas
    när man strävar uppåt i spiralen?

  529. Ska man hoppas få mindre ont?

  530. Det är inte det det handlar om.

  531. De människor vi träffat som känner
    sig hjälpta av behandlingen-

  532. -beskriver inte att de
    har mindre ont. De säger:

  533. "Jag har ungefär lika ont,
    men smärtan påverkar mig mindre."

  534. "Den stör mig inte lika mycket.
    Den hindrar mig inte."

  535. "Jag har fått tillbaka mitt liv."
    Spiralen illustrerar vår ambition:

  536. Att hjälpa människor att få ett
    rikare, aktivt, meningsfullt liv-

  537. -i närvaro av den smärta
    vi kanske inte kan ta bort.

  538. ACT står för "acceptance
    and commitment therapy"-

  539. -och jag beklagar alla förkortningar.

  540. Det är vad det står för,
    och det är en engelsk term.

  541. Det finns utgångspunkter
    i modellen jag vill peka på.

  542. I ACT menar man att smärta, ledsamhet
    och ångest ingår i det normala.

  543. Det är en del av livet,
    en del av att vara människa.

  544. Det är inte symtomen
    i sig själva som avgör-

  545. -hur mitt liv ska te sig,
    utan hur jag hanterar dem.

  546. För de flesta är det så
    att "inte må dåligt" inte räcker.

  547. När jag är 97 år och livet
    börjar närma sig sitt slut-

  548. -så är det kanske inte det
    som gör att jag är nöjd med mitt liv.

  549. "Jag hade nästan ingen smärta alls."

  550. Det är få som tänker i de banorna.

  551. Det handlar mer om
    vad man fyllt sitt liv med-

  552. -än hur ont och jobbigt man haft-

  553. -när man strävat efter att fylla
    livet med nåt meningsfullt.

  554. Det betyder inte
    att det är okej att ha ont.

  555. Men man ska inte stoiskt sträva-

  556. -efter att lida i livet,
    som om det hade ett egenvärde.

  557. Den smärta vi kan ta bort
    ska vi ta bort.

  558. Men den smärta som finns kvar
    innebär en smärta vi måste välja.

  559. Och vi har ett val.

  560. Vi väljer hur vi hanterar den
    och hur mycket det ska stoppa oss-

  561. -från att göra det vi tror
    kan skänka livet mening.

  562. Nånting man hävdar
    som en viktig grundtes-

  563. -är att det är möjligt att leva
    vitalt också med den smärtan-

  564. -eller andra symtom
    och obehag vi inte kan ta bort.

  565. Inte symtomfritt utan vitalt.

  566. I boken och i vår kliniska
    behandlingsmodell pratar vi om-

  567. -psykologisk eller beteendemässig
    flexibilitet. Vad menar vi?

  568. Vi menar en sorts färdighet att göra
    det som är viktigt på lång sikt-

  569. -också i närvaro av upplevelser
    som tenderar att styra oss mot-

  570. -ett undvikande. Det som
    instinktivt väcker försiktigheten-

  571. -och väcker instinkten
    att dra oss undan.

  572. Att i närvaro av det kunna göra det
    som krävs för att få det vi vill ha-

  573. -på lång sikt kallar vi
    beteendemässig flexibilitet.

  574. Då använder vi en metafor
    som vi kallar för smärtmonstret-

  575. -som vi uppfann när vi behövde prata
    med barn och tankar och känslor.

  576. Barnen visade sig tycka
    att smärtmonstret var urlarvigt.

  577. Men föräldrarna tyckte
    att metaforen var fantastisk.

  578. Så vi fick köra med de vuxna.

  579. Jag tror att ni fattar
    vad jag menar med smärtmonstret.

  580. Smärtmonstret är budskapet.
    Smärta är inte bara smärta.

  581. Utan det är ett budskap. På fackspråk
    så har det stimulusfunktioner.

  582. Det gör nåt med oss psykologiskt.
    Smärta har en psykologisk funktion.

  583. Smärtmonstret säger:
    "Gör inte det här. Det går inte."

  584. "Det är inte värt det.
    Var försiktig."

  585. Det budskapet.
    Så att leva med långvarig smärta-

  586. -är lite som att leva med ett
    smärtmonster som dikterar villkoren-

  587. -och säger: "Stopp där.
    Sväng inte vänster där."

  588. Några känner nog igen sig.
    Det behöver inte vara smärtmonster.

  589. Smärtmonstret har många kusiner.

  590. "Jag är för gammal"-monstret-

  591. -"jag borde inte, för vem är väl jag
    att göra det"-monstret-

  592. -"inte ska väl jag studera,
    jag som är så korkad"-monstret...

  593. Det finns en massa monster
    som begränsar oss med sina budskap-

  594. -som vi har en tendens att lyssna på.

  595. ACT handlar inte
    om att slå ihjäl monster.

  596. Det handlar om att träna upp förmågan
    att samexistera med monstren-

  597. -och säga till monstret:
    "Jag skiter i vad du säger."

  598. Det handlar inte om
    att slå det på käften.

  599. Det handlar inte om
    att försöka ta bort monstret-

  600. -precis lika lite som det handlar om
    att försöka ta bort smärtan.

  601. Förstår ni vad jag menar?

  602. Det står "koppla ur autopiloten".

  603. Vi har som en autopilot.
    Det är en stark instinkt hos oss-

  604. -att undvika sånt som gör ont.

  605. Det är som en autopilot
    som styr vårt flygplan.

  606. Problemet är om autopiloten
    är inställd på-

  607. -Karlstad när vi ska till Göteborg.

  608. Vi behöver ta tag i spakarna-

  609. -koppla ur autopiloten
    och flyga kärran ner till Göteborg.

  610. Förstår ni metaforen?

  611. Varför då?

  612. För att kunna ta steg i linje
    med våra värden och långsiktiga mål-

  613. -och röra oss uppåt i spiralen,
    också när instinkten-

  614. -smärtmonstret
    säger åt oss att vara försiktig.

  615. Vågar ni göra en övning?

  616. Jag vill illustrera idén om autopilot
    och beteendemässig flexibilitet.

  617. Ingen behöver om de inte vill.

  618. Om ni sitter vid nån ni halvkänner
    eller bestämmer er för-

  619. -att ni känner tillräckligt väl-

  620. -så får den på den sidan
    vara försökskanin-

  621. -och den på den sidan
    är experimentledaren.

  622. Uppgiften för försökskaninerna är
    att känna och notera det som känns.

  623. Och ni som är försökskaniner
    ska blunda och rulla upp skjortärmen.

  624. Nu börjar det läbbiga.

  625. Upplever ni att det är jätteläskigt,
    notera känslan och tanken.

  626. "Det här är jätteläskigt."

  627. Fundera på om ni ska undvika
    eller göra det ändå.

  628. Det var tematiskt riktigt sagt.

  629. Ni som är försökskaniner ska blunda.

  630. Ni som är försöksledare
    ska ta nånting-

  631. -en penna, ett papper, nånting...

  632. ...och så börjar ni pilla lite.

  633. Ni som är försökspersoner
    ska notera två saker.

  634. Dels ska ni notera hur
    den sensoriska stimuleringen känns.

  635. Hur känns det när nån petar på er?

  636. Sen vill jag att ni noterar
    om det finns en impuls-

  637. -att dra undan armen
    eller ta bort det som pillar.

  638. Eller en impuls att göra nåt annat-

  639. -än att bara sitta där och känna.

  640. Jag kan se minst en som har
    en impuls att dra undan armen.

  641. Vad modiga ni är.
    Bra. Vi kan nöja oss.

  642. Vad duktiga ni är. Vad modiga ni är.

  643. -Det var ju mysigt.
    -Vad bra. - En del gillade det.

  644. Övningen är nästan självförklarande.

  645. Man ska notera hur det känns
    och även impulsen att dra undan.

  646. En del kände nog ingen impuls
    att dra undan-

  647. -men merparten kunde nog notera
    en instinkt att dra undan.

  648. Det här är alltså bara
    en enkel beröring.

  649. Den som drabbas av långvarig smärta-

  650. -har en betydligt mer påtaglig
    upplevelse som de vill undvika.

  651. ACT handlar egentligen om detta.

  652. Beteendemässig flexibilitet handlar
    om att notera och låta vara.

  653. Låta vara precis som det är.

  654. Så det är det enklaste i världen:

  655. Att inte agera på impulsen
    utan att bara notera...

  656. ...och låta vara.

  657. Det är vad vi menar med acceptans.

  658. Acceptans ska inte blandas ihop
    med en resignation.

  659. För ni förstår vad det handlar om.

  660. Det handlar om att acceptera i syfte
    att fortsätta göra det som krävs-

  661. -för att komma uppåt i spiralen.

  662. När impulsen att dra undan
    styr mig nedåt i spiralen-

  663. -att då stanna upp, notera, acceptera
    och träna upp sin förmåga-

  664. -att göra det som är bra för mig
    som person på lång sikt.

  665. Min enda teoretiska bild är den här,
    som sammanfattar vad ACT är.

  666. ACT beskrivs ibland
    som tredje generationens KBT.

  667. I tidigare generationer av kognitiv
    beteendeterapi har man fokuserat-

  668. -på förändring.
    ACT fokuserar också på förändring-

  669. -förändring av de beteenden
    som för mig längre ner i spiralen-

  670. -förändring av beteenden
    för att komma uppåt-

  671. -men inte förändring av smärtan.

  672. Acceptans av det jag inte kan påverka
    som drar mig nedåt i spiralen.

  673. Så en sund integration
    av acceptans och förändring.

  674. Kvinnan som jag jobbade med
    för ett antal år sen-

  675. -hon beskrev sin upplevelse
    av själva arbetet bland annat så här:

  676. Att börja sin strävan uppåt
    i spiralen kan vara-

  677. -en enorm emotionell utmaning.

  678. Bara att säga till sig själv-

  679. "Jag lever inte det liv jag vill
    leva" kan vara väldigt smärtsamt.

  680. Jag vill ställa några enkla frågor.

  681. Välj själva hur mycket ni ska
    engagera er. Det är upp till er.

  682. Jag lovar att det inte är
    en hysterisk stor gruppterapi.

  683. Det är för var och en. Ni väljer
    hur mycket ni ska engagera er.

  684. Men jag vill ställa några frågor som
    jag skulle ställa till en patient.

  685. Det är frågor som ställs i boken.

  686. Har du ibland en känsla av
    att livet inte blev vad du hoppats?

  687. Finns det saker som har gått förlorat
    som du värdesätter?

  688. Förlorat på grund av svårigheter-

  689. -som smärtan har skapat
    eller andra problem?

  690. Finns det saker i ditt liv
    som du saknar?

  691. Finns det drömmar du egentligen
    aldrig försökt att förverkliga?

  692. Livet är inte så långt.

  693. Nånting vi vet och är övertygade om
    är att det tar slut en vacker dag.

  694. När du tänker på det som eventuellt
    dyker upp som du saknar-

  695. -eller den dröm du inte
    har försökt förverkliga-

  696. -väcks det en känsla av sorg,
    misslyckande, besvikelse, vrede?

  697. Om det gör det, ge det en plats.
    Observera det.

  698. Gör inte allt du kan
    för att ta bort känslan.

  699. Se om du kan ge den
    en liten hörna av din upplevelse.

  700. Väcks tankar på annat?
    Associeringar som dras i gång?

  701. Hur känns det? Notera känslan
    precis som du noterade det här.

  702. Notera känslan.

  703. Det här handlar om att träna upp
    förmågan att känna vad jag känner-

  704. -som ett första led
    att koppla ur autopiloten.

  705. För att kunna välja
    hur jag ska agera på vad jag känner-

  706. -så behöver jag veta vad jag känner,
    vara medveten om vad jag känner.

  707. Att bara notera är faktiskt ett sätt
    att hantera det på.

  708. Behandlingsprogrammet vi har
    kan delas upp i olika faser.

  709. Första fasen handlar om att förbereda
    patienterna för förändringsarbetet.

  710. Hjälpa dem förstå
    vad långvarig smärta är-

  711. -prata om skillnader
    mellan akut och långvarig smärta.

  712. Förklara
    varför läkemedel inte fungerar.

  713. Andra fasen handlar om att klargöra
    vilken riktning jag vill gå i-

  714. -under resten av mitt liv.
    Vi kallar det livsvärden.

  715. Livsvärden är större än mål.
    Det är sånt man aldrig blir klar med.

  716. Att vara en bra pappa
    är inget mål jag blir klar med.

  717. Blir jag klar när de fyller 18
    och flyttar hemifrån? Nej.

  718. -Jag blir aldrig klar med det.
    -Det blir bara värre.

  719. Säg inte så.

  720. Det är så.
    Jag blir aldrig klar med det.

  721. Så vi måste ibland ställa frågor
    av existentiell karaktär.

  722. Blunda om ni vill, titta om ni vill.
    Här är tre superenkla frågor.

  723. Fundera på vad det här betyder för
    dig. Vad är viktigt i just ditt liv?

  724. Jag frågar inte om alla människor.
    Vad är viktigt i ditt liv?

  725. Jag frågar inte vad kungen eller
    Stefan Löfven tycker. Vad tycker du?

  726. Vad är så viktigt att livet nästan
    saknar betydelse utan detta?

  727. Vad vill du göra med ditt liv?

  728. Av den begränsade tid du har kvar?

  729. Jag är inte intresserad av enkla
    grejer som att köra Vasaloppet-

  730. -på åtta timmar.
    Det handlar inte om det.

  731. Vem vill du vara?

  732. Vem vill du vara i relation
    till dem som betyder mycket för dig?

  733. Och i relation till dig själv?
    När är du stolt över dig själv?

  734. När du borstar tänderna och ser på
    figuren som ser allt skrynkligare ut-

  735. -när är du stolt över den du är?

  736. Frågorna är rätt lätta att ställa.
    Inte nödvändigtvis lätta att besvara.

  737. Det är nåt vi hänger kvar vid.
    Vi pratar om det mycket.

  738. Det är inte bara fas två.
    Det genomsyrar hela behandlingen-

  739. -som jag inte ser som en behandling
    utan en hjälp att stötta människor-

  740. -att komma uppåt i spiralen.

  741. Vi har två faser till där vi hjälper
    människor att göra perspektivskiftet-

  742. -och påbörja resan uppåt i spiralen-

  743. -som karaktäriseras av förändringar
    av beteenden som kan leda uppåt-

  744. -och acceptans av de upplevelser
    som kan stå i vägen.

  745. Problemlösning utifrån ACT-tänkande.

  746. Jag ska kort toucha det
    som är kopplat till vetenskap.

  747. För det vetenskapliga stödet
    för ACT har ökat snabbt-

  748. -jättesnabbt de sista åren.

  749. Det finns ca 160 studier som på olika
    sätt har belyst ACT och smärta-

  750. -och här ser ni utvecklingskurvan.

  751. Blå staplar är antal artiklar per år.
    Den röda stapeln är ackumulerat.

  752. Vi håller på med en översikt nu.

  753. För ett antal år sen gjorde
    American Psychological Association-

  754. -en bedömning av det
    vetenskapliga underlaget för ACT-

  755. -vid behandling av långvarig smärta.

  756. De landade i att det finns
    ett starkt vetenskapligt stöd.

  757. Sen dess har ytterligare studier
    gett stöd för-

  758. -att det är en evidensbaserad
    eller empiriskt styrkt behandling.

  759. Vi har gjort studier och frågat: Vad
    händer när vi jobbar med patienten?

  760. Vad är viktigt i
    förändringsprocessen?

  761. För att kunna mejsla ut
    kärnkomponenterna-

  762. -i insatserna som vi tror
    är absolut av betydelse.

  763. Vad är avgörande för att patienten
    ska kunna klättra uppåt i spiralen?

  764. Behandlingen leder förhoppningsvis
    till förbättrade funktioner-

  765. -och livskvalitet.

  766. Men vad har avgörande betydelse?
    Att jag får mindre ont?

  767. Att jag får minskad ångest?
    Att jag får minskad nedstämdhet?

  768. Att jag får ett ökat självförtroende?
    "Self-efficacy" pratar man om ibland.

  769. Är det att rörelserädslan minskar?

  770. Eller är det
    den beteendemässiga flexibiliteten?

  771. Vi har testat dem en i taget.
    Det talar sitt tydliga språk.

  772. Det handlar inte om bättre själv-
    förtroende och att få mindre ont.

  773. Det handlar om
    att öka sin förmåga att göra-

  774. -även när varje cell i kroppen säger:
    "Nej. Stanna. Försiktig."

  775. Även när smärtmonstret säger:
    "Gör det inte."

  776. Att då kunna jobba vidare
    verkar ha avgörande betydelse.

  777. Beteendemässig flexibilitet.

  778. På senare tid har vi frågat oss
    vad som händer i knoppen-

  779. -när man genomgår
    en beteendeförändringsinsats.

  780. Vi har sett
    att när vi trycker på fingret...

  781. Studien gjordes med forskare på KI,
    Martin Ingvar, Eva Kosek-

  782. -Karin Jensen och Diana Kadetoff
    och sen vår grupp.

  783. När vi klämmer på fingret
    så händer det saker i systemet.

  784. Om man jämför dem som fått behandling
    och dem som står på väntelistan-

  785. -ser vi att det som händer
    är kopplat till en ökad aktivitet-

  786. -i den främre delen av skallen,
    dorsolaterala prefrontalkortex.

  787. Det är områden som inte främst
    har att göra med smärtupplevelsen-

  788. -utan områden som är kopplade
    till exekutiv kontroll-

  789. -mer beslutsprocesser,
    hur jag ska agera-

  790. -vilket naturligtvis
    är väldigt intressant-

  791. -eftersom det är i linje med
    ACT-teorin, eller hur jag ska säga.

  792. Det är första studien i det här
    fältet. Det är jättespännande-

  793. -men fler studier behövs
    för att säkerställa det.

  794. Men vi får en fingervisning
    om vilka biologiska processer-

  795. -som verkar vara inblandade
    i den typen av insatser.

  796. Apropå boken gör vi
    en vetenskaplig utvärdering av den.

  797. Vi förbereder för en sån studie.

  798. Faktum är att om ni vill läsa mer
    om ACT och smärta...

  799. Jag har inte gjort den själv och kan
    säga att hemsidan är jättefin.

  800. Duktiga kollegor har hjälpt mig.

  801. Där finns information
    om tänket kring modellen.

  802. Här finns en knapp
    man kan trycka på och vara med-

  803. -och bidra till
    den vetenskapliga utvärderingen.

  804. Då får ni svara på några frågor
    Det tar tre fyra minuter.

  805. Hittills har flera hundra svarat
    på frågor innan de har läst boken.

  806. Tio procent har svarat efter
    att ha läst boken.

  807. Det ger oss möjlighet att på sikt
    utvärdera om boken kan hjälpa.

  808. Jag ska runda av,
    men jag vill göra det genom-

  809. -en del av berättelsen som den
    unga kvinnan förmedlade i brevet.

  810. Hon skrev så här som reflektion kring
    hur hon upplevde den här resan:

  811. Jag har haft kontakt med henne
    efter avslutad behandling-

  812. -och jag vet att även många år
    efteråt har det gått väldigt bra.

  813. Så hon är en stor inspirationskälla-

  814. -som gör att jag tycker mig ha
    världens bästa jobb.

  815. Det var vad jag skulle säga.

  816. Tack, Rikard.
    Otroligt intressant att lyssna på.

  817. Vi ska öppna för frågor. Jag passar
    på att ställa en första fråga.

  818. Du visar monstret som kommer in,
    och du säger att man ska lära sig-

  819. -att säga nej
    men inte smocka till monstret.

  820. Det finns väl situationer när man ska
    smocka till, när monstret ska bort?

  821. Hur skiljer man på situationer
    när man ska ta bort smärtan-

  822. -när man inte ska lägga handen
    på plattan en andra gång?

  823. Det är en jätteutmaning för människor
    som har långvarig smärta.

  824. För även om jag har drabbats
    av långvarig smärta-

  825. -så kan jag drabbas
    av nya grejer också.

  826. Verkligheten är komplex och svår.
    Det är svårt att vara människa.

  827. Därför handlar det om
    att diskriminera.

  828. Att träna upp förmågan
    att känna efter även om det är svårt.

  829. Det handlar om att i första läget
    få en noggrann bedömning-

  830. -och smärtanalys, så att jag vet
    vad det är för typ av smärta.

  831. Jag ska inte gå med onödig oro
    över vad smärtan är.

  832. Man ska minnas att det finns smärta
    som vi inte förstår oss på.

  833. Men den smärtan är inte farlig.

  834. Den är "bara"
    väldigt, väldigt obehaglig.

  835. Det är den typen
    av smärta jag vill hantera-

  836. -mer effektivt
    när den sätter käppar i hjulet-

  837. -men visst, jag kan råka ut för
    skador som leder till annan smärta-

  838. -som definitivt ska tas om hand
    på ett annat sätt.

  839. Därför bör man ha god kontakt
    med sina sjukvårdskontakter-

  840. -om det är en smärtläkare
    eller nån annan.

  841. Men man får komma ihåg
    att det inte är lätt.

  842. Det leder in till min andra fråga.
    Det låter som om man ska vara tuff.

  843. Det kan inte vem som helst göra,
    eller? Är det jobbigt?

  844. Det är jättejobbigt. Det är det nog
    att leva nere i spiralen också.

  845. Människor som kommer till oss
    har inte gott självförtroende.

  846. De känner sig inte starka som Tarzan.

  847. De kommer med en helt annan
    upplevelse av vad de klarar.

  848. Jag vill inte säga brutna människor,
    men människor som upplever-

  849. -att de inte har förmåga
    att klättra uppåt i spiralen.

  850. Det är så de upplever det
    när resan börjar.

  851. Det som händer ibland-

  852. -är att de efter en bit in på resan-

  853. -tittar lite i backspegeln och undrar
    hur de kunde klara av det.

  854. De förvånas ofta över sin förmåga
    att klara av det.

  855. Men om man tar självförtroende
    som en sak-

  856. -som många tror är viktigt att ha.

  857. Jag vill säga att det inte är viktigt
    utan självförtroendet är en produkt-

  858. -självförtroendet är en konsekvens
    av vad jag gör av mitt liv.

  859. Resan inleds snarare
    med lågt självförtroende-

  860. -och självförtroende kommer
    när man upptäcker att man klarar-

  861. -att göra mer än man trodde var
    möjligt. Det är en viktig fråga.

  862. Jag vill med enfas säga
    att de människor vi träffar-

  863. -känner sig allt annat än starka.

  864. Jag skulle inleda och har ställt
    tre frågor, men vi har en fråga där.

  865. Jag ber dig stå upp
    och tala i mikrofonen.

  866. Du talar om att det är vanligt
    med den typen av smärta-

  867. -bland barn och ungdomar.
    Vad har den för orsaker?

  868. Det är en bra fråga som jag
    önskar att jag kunde svara på.

  869. Det ärligaste jag kan säga
    är att vi inte vet.

  870. Det finns smärta hos barn
    och ungdomar vi förstår oss på.

  871. När det kommer sig av
    reumatisk sjukdom vet vi vad det är.

  872. Men en stor del av unga
    lider av smärta-

  873. -utan att orsakerna är kända.

  874. Ibland är det lätt att hamna i-

  875. -nästan
    slentrianmässiga etiketteringar.

  876. "Det är spänningshuvudvärk."
    Då tror man att orsaken är spänning.

  877. Det är inte säkert. Det är väldigt
    tveksamt om spänning orsakar smärtan.

  878. För att hävda det ska man göra
    en EMG och se spänning i muskler-

  879. -och säkerställa
    ett orsakssamband med smärtan.

  880. De utredningarna är sällsynta fast
    man kallar det spänningshuvudvärk.

  881. Jag skulle säga att man i många fall
    inte vet vad smärtan beror på.

  882. Med det sagt vill jag ändå hävda-

  883. -att det finns många barn och unga
    där orsaken är känd.

  884. Men buksmärta och huvudvärk
    är de vanliga grupperna-

  885. -men också generaliserad ledvärk-

  886. -som inte nödvändigtvis är kopplad
    till reumatisk sjukdom är vanligt.

  887. Det är viktigt att minnas att det
    finns smärta vi inte kan förklara.

  888. Vi har nästa fråga där.
    Om du också står upp...

  889. Då visar det sig varför jag är här.
    Jag har smärta i lederna.

  890. Jag upplever att jag blir
    våldsamt trött av smärtan-

  891. -är det psykologiskt
    eller fysiologiskt?

  892. Är det psykologiskt
    förstår jag hur jag ska göra.

  893. Är det fysiologiskt
    vet jag inte vad jag ska ha för...

  894. Jag vill börja med att sudda ut
    gränsen mellan dessa två.

  895. Mer och mer forskning visar
    att det inte ska delas upp.

  896. Fysiologi och psykologi
    är egentligen samma sak.

  897. Det är i samma organism
    de sakerna existerar.

  898. En del medicinska kollegor
    brukar säga att-

  899. -allting i grund och botten
    är elektricitet och kemi.

  900. Så det du kallar psykologi
    är egentligen kemi och elektricitet.

  901. Ett spännande område
    heter psykoneuroimmunologi.

  902. Det är psykologi,
    neurologi, immunologi.

  903. Mer och mer forskning visar
    att man behöver förstå komplexiteten-

  904. -i organismen för att på ett sunt
    sätt förstå de knepiga sakerna-

  905. -som exempelvis långvarig smärta,
    kroniskt trötthetssyndrom, ME-

  906. -eller vad man väljer för term,
    som också är ett vanligt problem.

  907. Där ser man att immunförsvaret
    och nervsystemet interagerar-

  908. -på ett påtagligt sätt.

  909. Med nervsystemet är vi i psykologin.
    Det går inte att särskilja.

  910. När vi pratar om modellen
    är det viktigt att komma ihåg-

  911. -att vi inte säger
    till våra patienter:

  912. "Är det psykologisk smärta ska du upp
    i spiralen annars stannar du kvar."

  913. Vi säger att den smärta som är
    psykologisk och fysiologisk-

  914. -fundera över om den går att ta bort.

  915. Fundera över vad den gör med ditt liv
    och om det är möjligt-

  916. -att förhålla dig annorlunda till den
    för att röra dig uppåt i spiralen.

  917. När vi pratar med patienterna
    säger vi tidigt-

  918. -att vi tror att de har mer problem
    än smärta och frågar vad.

  919. Då säger de trötthet,
    ångest, frustration...

  920. Så gör vi en sorts tårta
    med tårtbitar.

  921. Följdfrågan blir: "När du
    stannar hemma från en aktivitet"-

  922. -"berodde det på en tårtbit
    eller på flera tårtbitar?"

  923. Det är sällan man känner smärta
    utan att känna trötthet-

  924. -eller utan att känna frustration,
    ilska eller oro.

  925. Det är egentligen tårtan
    som stoppar en snarare än en tårtbit.

  926. Samma sak gäller trötthet.

  927. -Det är stor kamp.
    -Visst. Det är en jättebra fråga.

  928. Från början sa du
    att smärtan är en upplevelse.

  929. Om nån går ACT-behandlingen
    och det går bra-

  930. -kan man påstå att upplevelsen
    av smärtan minskar?

  931. Det är en spännande fråga.

  932. Som kliniker säger jag
    att det finns tre varianter.

  933. Naturligtvis varierar
    resultatet på arbetet.

  934. Jag kan komma tillbaka till det.

  935. Av dem som upplever sig
    ha klättrat uppåt i spiralen-

  936. -så finns det en grupp som har fått-

  937. -en dramatisk effekt
    på smärtupplevelsen.

  938. En grupp har en viss förbättring
    av smärtupplevelsen-

  939. -och så finns det
    en stor grupp, majoriteten-

  940. -som säger att de har
    ungefär lika ont som tidigare.

  941. "Det är inte skillnaden. Skillnaden
    är att det inte påverkar mig längre."

  942. "Det stör inte på samma sätt.
    Det hindrar mig inte."

  943. Smärtintensiteten
    är ungefär den samma.

  944. Men vad menar vi med smärta?

  945. För betydelsen som smärtan har-

  946. -upplevelsen av smärtan som hot
    kan ha förändrats lite-

  947. -till sin karaktär.

  948. Men om de skulle skatta
    och svara på frågan-

  949. -om hur ont de har
    så svarar de ungefär samma.

  950. Det är inte den stora skillnaden.

  951. När vissa beskriver
    att smärtan har minskat-

  952. -kan man undra vad det beror på.

  953. Jag tror att det är för
    att smärtan inte längre-

  954. -äger lika stort
    psykologiskt utrymme-

  955. -eller hur jag beskriva det.

  956. De säger att smärtan inte tar
    lika mycket kraft längre.

  957. Det vet jag fler som har sagt.

  958. -Kan du stå upp?
    -Jag orkar inte stå.

  959. Jag tänkte bara fråga en sak.
    Får jag sitta ner?

  960. Du sa att majoriteten säger
    att de mår bättre-

  961. -men de har samma smärta,
    äter de samma mediciner?

  962. Det är inte helt ovanligt
    att man under resans gång-

  963. -på eget initiativ tar upp frågan
    om att minska medicineringen.

  964. Vi har en studie på gång i samarbete
    med Smärtkliniken på Huddinge-

  965. -där vi hjälper människor
    minska sin smärtmedicinering.

  966. Jag planerar för en studie
    där vi ska jobba specifikt med det.

  967. Det ska bli en fortsättning
    på studien som pågår.

  968. Jag kan tänka mig att sätta upp
    en lapp, bildlikt talat.

  969. "Är du trött på att äta
    smärtmediciner? Vill du minska dem?"

  970. Jag tror nämligen
    att många är i ett läge-

  971. -där de är tveksamma till att det
    funkar och att det är värt det.

  972. Men det har blivit en vana
    och en trygghet att fortsätta.

  973. Massor av faktorer
    talar för att fortsätta äta-

  974. -men det har väckts en tanke om
    att det inte är det liv man vill ha.

  975. När vi pratar om livsvärden-

  976. -är det inte ovanligt
    att människor säger-

  977. -att ett livsvärde är
    att bli självständig-

  978. -att inte alltid behöva
    ha med pillerburken.

  979. "Jag är psykologiskt beroende och
    blir stressad om den inte är med."

  980. "Så vill inte jag leva mitt liv."

  981. Vi hjälper människor
    att göra de förändringarna.

  982. Men vi har inte jobbat systematiskt
    med att minska medicineringen-

  983. -utan det är när människor tar upp
    frågan som vi kan bistå med det-

  984. -och det sker ofta. Det är en del av
    förändringsarbetet som vi kan göra.

  985. Otroligt bra frågor ni ställer.
    En fråga här bak.

  986. Och bra svar.

  987. På en av bilderna
    skrev du om mindfulness.

  988. Tycker du att alla vi smärtmänniskor
    bör ta till och lära oss av det?

  989. -Använder ni det mycket?
    -Jättebra fråga.

  990. Det ger mig en anledning
    att reflektera kring mindfulness.

  991. Mindfulness är inte ACT i sig självt
    utan de är som kusiner.

  992. Jag gillar inte nödvändigtvis
    termen mindfulness-

  993. -för jag tycker att den är ospecifik.

  994. När jag pratar om
    att notera sin upplevelse-

  995. -att notera pickandet
    eller notera smärtan-

  996. -eller notera vad jag tänker
    och låta tanken vara där-

  997. -så är det egentligen
    det vi menar med mindfulness.

  998. Det jag tycker saknas
    i mindfulnessinsatser-

  999. -är ett tydligt fokus på
    vad kompetensen ska användas till.

  1000. Min poäng med det är
    att arbetet har två ben.

  1001. Det ena är det acceptansorienterade
    förhållningssättet-

  1002. -att kunna förhålla sig till det.

  1003. Jag pratar i boken om att vara
    medveten och närvarande med obehaget.

  1004. Det är ju väldigt närbesläktat
    med mindfulness.

  1005. Syftet ät att kunna göra
    beteendeförändringar-

  1006. -och där vill jag lägga krutet.

  1007. Utan det är jag inte imponerad
    av det här. Det handlar om det här.

  1008. Du går inte uppåt i spiralen av åtta
    timmars mindfulnessövningar om dagen.

  1009. Det handlar om
    att göra förändringar i vardagen.

  1010. Konkreta beteendeförändringar-

  1011. -och där kan mindfulnessinsatser
    vara otroligt värdefulla.

  1012. De tränar upp förmågan att notera
    när jag är på väg att göra det-

  1013. -som håller mig där nere i spiralen.

  1014. Det är en viktig komponent, men det
    krävs konkreta beteendeförändringar.

  1015. Jättebra fråga.

  1016. Vi hinner en sista fråga
    om nån har en.

  1017. Då får jag be dig vänta.
    Snart får du ställa dig.

  1018. Du får inte smita från micken.

  1019. Nästa fråga
    blir väldigt nära det här.

  1020. Det gäller KBT. Skillnaderna där?

  1021. Det är en fråga
    jag blir jätteglad för.

  1022. KBT är ett samlingsbegrepp.
    Kognitiv beteendeterapi.

  1023. KBT bygger på inlärningsteori-

  1024. -som är grunden för beteendeterapi
    och kognitiv teori.

  1025. Så det är en teoretisk kombo,
    som ett parhus.

  1026. Och sen har det blivit
    en klinisk modell-

  1027. -som innehåller olika insatser.

  1028. ACT har utvecklats inom
    det breda paraply som KBT utgör.

  1029. ACT är sprunget ur det och beskrivs
    ibland som tredje generationens KBT.

  1030. Första generationen var beteende-
    terapi, baserad på inlärningsteori-

  1031. -och sen integrerades
    de kognitiva inslagen.

  1032. Det blev KBT, vilket var nästa fas.

  1033. Den tredje fasen lägger fokus på
    integration av acceptansstrategier.

  1034. Det är en sak som är annorlunda
    mot traditionell KBT.

  1035. Men jag vill trycka
    på en annan aspekt.

  1036. Integration av acceptansstrategier
    är det ena-

  1037. -och syftet med exponering,
    att träna upp förmåga-

  1038. -att närma sig det jag undvikit,
    det är lite annorlunda i ACT.

  1039. Om vi tar ett enkelt exempel,
    spindelfobi-

  1040. -där vi ska utsätta oss
    för större och större spindlar.

  1041. Till slut ska de krypa här.

  1042. I traditionell beteendeterapi görs
    det för att minska ångestpåslaget.

  1043. Att minska symtomen
    är syftet med det.

  1044. I ACT talar vi också om exponering.
    Att närma sig det jag har undvikit.

  1045. I syfte att göra vadå?
    Inte att minska symtomen.

  1046. Utan att träna upp förmågan att agera
    i linje med långsiktiga värden-

  1047. -också när kroppen säger: "Gå hem."
    Beteendemässig flexibilitet.

  1048. Det finns två olika syften.

  1049. Beteendemässig flexibilitet
    handlar om träna upp förmågan-

  1050. -att leva ett aktivt, meningsfullt,
    innehållsrikt och stort liv-

  1051. -i närvaro av symtom. Så ACT har
    inget symtomreducerande fokus.

  1052. Det finns faktiskt i traditionell KBT
    så det är en skillnad.

  1053. Men de är minst sagt släkt.

  1054. Sprungna ur samma idéer,
    samma ambitioner på ett sätt.

  1055. Så det är nära besläktat.
    Jättebra fråga.

  1056. Med den sista jättebra frågan...

  1057. Du är kvar lite till,
    så ni kan komma fram.

  1058. Rikard ska få en varm applåd.

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

UR Samtiden - Att leva med smärta

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Idag lever många människor med smärta. Det är både äldre och yngre som är drabbade. Rikard Wicksell är forskare och psykolog och arbetar med metoden ACT, Acceptance and commitment therapy, som hjälper utsatta att själva arbeta med sina svårigheter för att uppnå livskvalitet. Metoden fokuserar inte på att ta bort smärtan utan att man lär sig leva med den. Inspelat den 23 april 2015 på Folkuniversitetet, Stockholm. Arrangör: Folkuniversitetet.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
ACT, Allmän medicin, Kognitiv beteendeterapi, Medicin, Nervsystemet, Neurologi, Psykiatri, Psykiatriska behandlingsmetoder, Smärta, Terapimetoder
Utbildningsnivå:
Högskola

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Hjärnans vindlingar

Ondska och våld - frågor och svar

Ett samtal kring hur ondska uppstår och varför en del av oss är våldsamma. Med Sten Levander, psykiater och professor emeritus vid Lunds universitet; Michael Rosander, forskare i psykologi vid Linköpings universitet; Ullakarin Nyberg, överläkare i psykiatri vid Sankt Görans sjukhus. Samtalsledare: Joanna Rose.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.