Året är 1945.
Andra världskriget är slut.

Amerikanen Willard Libby har varit
uppbunden av militär forskning länge.

Nu ska han äntligen få ägna sig åt
sitt eget projekt igen.

Han måste göra det i hemlighet, för
andra skulle tro att han var galen.

Hans mål är att med hjälp av en
kolatom datera människans historia-

-och för sin upptäckt får han 1960
Nobelpriset i kemi.

Vid arkeologiska utgrävningar
används i dag ofta kol-14-metoden.

Den används för att kunna bestämma
åldern på gamla föremål och skelett.

Som en klocka tillbaka i tiden.

Ett av de ställen
som har avancerad teknik för det här-

-är Ångströmlaboratoriet i Uppsala.

De var tidiga med
att börja använda metoden-

-som har kallats naturvetenskapens
gåva till historien och arkeologin.

Den som gjorde den stora upptäckten
av kol-14-metoden var Willard Libby.

Men vägen dit
skulle bli både lång och mödosam.

Doktor Libby, ni föddes...

Året är 1979. Willard Libby
är 71 år och en berömd forskare.

Han sitter framför en bandspelare.
Detta blir hans sista intervju.

Min pappa var bonde...

"Min pappa var bonde och gifte sig
med mamma när hon var sexton år."

"1913, när jag var fem år,
flyttade vi till Kalifornien."

Willard Libby är äldst av fem syskon.

Som många andra flyttar de
till Kalifornien för att söka lyckan-

-och pappan blir föreståndare för
en fruktodling i staden Sebastopol.

Willard hjälper till och blir stark.
Det har han nytta av i fotbollslaget-

-där han
kommer att kallas för Wild Bill.

Men Willard
tycker också mycket om skolan.

Min skola hette...

"Vi var lyckligt lottade
i vår skola i Sebastopol"-

-"för vi hade ett bra bibliotek,
så vi kunde läsa allt vi ville läsa."

Libby älskar att läsa-

-men att han ska gå på universitet
är inte alls självklart.

"När jag tog examen jobbade jag
ett år på pappas fruktodling."

"I slutet av det året
ville jag stanna kvar, men pappa sa:"

"'Jag fick bara gå i skolan i tre år.
Du kan få studera på Berkeley.'"

"Så jag åkte till Berkeley."

Libby kommer till universitetet
Berkeley som nittonåring-

-i mitten av 1920-talet.

USA genomsyras av stor framtidstro.
Allt är nytt och modernt-

-bilar, radio, bio,
nya maskiner och ny teknologi.

Tron på det nya
genomsyrar också forskningen-

-och på Berkeley
är det full fart på institutionerna.

Snart väljer Libby kemi som huvudämne
och specialiserar sig på nåt modernt:

Radioaktivitet och instabila atomer.

De flesta atomer är stabila,
de förändras inte över tid.

Men andra är instabila
och kan falla sönder.

Då bildas energi
som strålar ut från atomen-

-så kallad radioaktivitet.

Det här är man intresserad av
då strålningen kan vara användbar.

Till exempel
kan man kanske ta till vara energin-

-det som vi i dag gör
i kärnkraftverk.

Libby försöker hitta nya
radioaktiva ämnen, och han lyckas.

Hans framgång leder till
att han blir kvar i Berkeley.

Han träffar Leonor Lucinda Hickey,
som han snart blir förälskad i.

De gifter sig 1940,
och både privat och professionellt-

-ser livet ljust ut.

Nu börjar Libby intressera sig
för ett speciellt radioaktivt ämne-

-nämligen kol-14, det som senare
kommer att ligga bakom hans upptäckt.

Men allt får skjutas på framtiden-

-på grund av det som inträffar
den 7 december 1941.

På morgonen anfalls
den amerikanska basen Pearl Harbor-

-av japanska flygplan.

USA:s inträde i andra världskriget
är ett faktum.

Libby blir nu del av atomvapen-
programmet Manhattanprojektet.

En mängd forskare kallas in från
hela USA för att delta i forskningen.

Libby arbetar i Oak Ridge, Tennessee,
men allt är väldigt hemligt.

Inte ens Libbys fru
vet vad han håller på med.

Först när bomberna faller
över Hiroshima och Nagasaki-

-blir det offentligt.

Kriget är nu över,
och världen kan blicka framåt igen.

Libby vill nu fortsätta
sin oavslutade forskning.

Han är nybliven pappa
till tvillingarna Susan och Janet.

Han blir rekryterad till institutet
för kärnforskning i Chicago-

-där hans tänkta arbete är att forska
om kärnkraft och radioaktivitet.

Han startar också ett eget projekt,
som måste ske i hemlighet-

-för ingen skulle tro honom.

Hans idé är att man
med hjälp av kol-14 ska kunna datera-

-hela den mänskliga historien.

Jag vågade inte berätta...

"Jag kunde inte berätta för nån
vad jag höll på med."

"Det var för galet,
så jag höll det hemligt."

Redan före kriget hade Libby
börjat intressera sig för kol-14.

Under kriget
har det kommit fram ny forskning-

-som visar att kol-14 hela tiden
nybildas långt ute i atmosfären.

Det sprids i luften via koldioxiden
och tas därefter upp av växterna.

Djur och människor äter av växterna-

-och det betyder
att kol-14 finns i allt levande.

Då blir plötsligt Libby
extra intresserad-

-för kol-14 är ju inte
en vanlig kolatom, den är radioaktiv.

Den har ett par extra neutroner
i kärnan och är en isotop.

Det gör den instabil, och den
faller sönder i en viss hastighet.

Känner man till hastigheten
och kan mäta kol-14-halten-

-i till exempel ett kranium, kan man
ta reda på hur gammalt kraniet är.

Som en klocka tillbaka i tiden-

-och det är den klockan
som Willard Libby nu vill upptäcka.

Men han måste lösa flera problem.

Först ska han ta reda på hastigheten,
hur fort kol-14 faller sönder-

-den så kallade halveringstiden.

Om man har en viss mängd kol-14,
när har hälften försvunnit?

Olika ämnen
har olika halveringstider.

Det kan skilja från några
tusendels sekunder till miljarder år.

Att halveringstiden är lämplig
är en förutsättning för att lyckas.

Willard Libby kommer snart fram till
att halveringstiden är ca 5 700 år-

-ett bra tidsmått för att
kunna mäta mänsklighetens historia.

Sen måste Libby ta reda på om kol-14
finns jämt fördelat över hela jorden-

-så att alla växter och djur
får i sig lika mycket kol-14.

Om det inte är så
kommer Libbys metod inte att fungera.

Nu får Libby hjälp av en ung student
vid namn Ernest Anderson.

Han knackade på dörren...

"Jo, han knackade på och frågade:
'Har du nån intressant uppgift?'"

"Jag sa: 'Ja, jag vill mäta
den naturliga halten av kol-14.'"

"Då sa han: 'Då är jag rätt man.'"

"Men jag ville inte berätta för honom
om själva dateringen."

Utan vetskap om det egentliga syftet-

-åker Anderson runt och samlar ihop
olika trädprover från hela världen.

För att kunna mäta kol-14-halten
utvecklar Libby ett nytt instrument-

-ett förbättrat
så kallat Geiger-Müllerrör.

Träproverna behöver sen bearbetas
så att endast kol finns kvar.

Först bränner man träbitarna.
Sen renas de kemiskt i flera steg.

Det resterande kolpulvret
förs in i Geiger-Müllerröret-

-och stängs in
bakom strålningssäkra väggar.

Testresultaten läses av regelbundet
i flera dagar, även mitt i natten.

Vi var tvungna att gå dit dygnet runt.

"Vi läste av mätarna
var fjärde till sjätte timma."

"Det behövdes göras
24 timmar om dygnet."

"Vi turades om att komma dit
klockan tre på natten och läsa av."

Under lång tid går de igenom prover
från hela världen-

-och det visar sig vara
som Libby hoppas.

Kol-14 är jämt fördelat
över hela jorden.

Förutsättningarna för en klocka till
mänsklighetens historia är klara.

Nu behöver han bara testa att metoden
fungerar, men det är lite knepigt.

Han vill prova dateringen
på 5 000 år gamla egyptiska föremål-

-men hur får man tag på fornegyptiska
föremål som man vill elda upp?

Museet hade aldrig gett dem till oss.

"Man kan inte be ett museum om
en bit av en 5 000 år gammal mumie."

"'Här är en ung kemiprofessor
som vill bränna upp den.'"

"Det gick inte, så vi fick vänner
inom arkeologin att fråga åt oss"-

-"och de fick ut proverna."

Därefter börjar
en nervös väntan på provresultaten.

Allt hänger på dem. Kanske står de
inför ett vetenskapligt genombrott-

-eller ett stort misslyckande.

När resultaten kommer visar det sig
att de hade haft rätt.

Deras datering
av de egyptiska föremålen stämmer.

Nu kan de äntligen
avslöja sin forskning.

Väldigt fort
inser både kemister och arkeologer-

-vilken revolution det här är
för kunskapen om vår historia.

Libby får snart besök av forskare
som vill lära sig mer om metoden.

De kom nästan direkt...

"De kom nästan direkt
efter tillkännagivandet."

"Det var en lång ström av dem,
och de byggde egna labb som galna."

Det poppar snart upp labb
över hela världen.

Ett av de tidiga laboratorierna
finns vid Uppsala universitet.

Här görs fortfarande kol-14-analyser
i det nybyggda Ångströmlaboratoriet.

Metoden har utvecklats, och i dag
kan man göra snabba, exakta analyser-

-på väldigt små provexemplar.

Kol-14-analyser förändrar hela tiden
vår kunskap om människans historia.

Vi har nu en tidslinje som sträcker
sig hela 50 000 år tillbaka i tiden.

Det visar sig att skelett som man
tidigare trott tillhör en viss tid-

-egentligen tillhör en helt annan.

Till exempel hade man i Nordamerika
räknat 10 000 år fel på sin istid.

Och den kända Turinsvepningen,
som skulle vara Jesus liksvepning-

-kommer enligt kol-14-resultatet
från 1300-talet.

Kol-14-metodens stora betydelse för
vår kunskap om människans historia-

-är skälet till det telefonsamtal
som Libby får mitt i natten-

-hösten 1960.

"Jag fick ett samtal halv fyra
på morgonen från Stockholm."

"Ja, det var ju tidsskillnaden.
Det var först då jag visste."

"Det var en upplevelse."

Nyheten att Willard Libby fått
Nobelpriset i kemi sprids snabbt-

-och i lokala tidningar kan man se
Libby skåla i mjölk med sin familj.

Libby säger att han borde ha förstått
då hans hund nyligen bitit honom-

-och hunden hade tidigare bara bitit
tre personer, alla Nobelpristagare.

Senare flyger Libby med sin familj
från ett varmt Kalifornien-

-till ett vintrigt Stockholm.

Libbys femtonåriga döttrar
är med i alla tidningar-

-och berättar glatt att de inte alls
är intresserade av kemi.

En vacker vinterkväll
den 10 december 1960-

-tar Libby emot Nobelpriset i kemi
ur den svenske kungens hand.

Här har vi Libby som får sitt pris
och sin hjärtliga gratulation-

-från den del av familjen som är här.

Det är hans hustru och
hans två femtonåriga tvillingdöttrar.

Sen följer ett högtidligt firande
för hela familjen.

Willard Libbys kol-14-upptäckt hittar
ständigt nya användningsområden.

Förutom inom arkeologin används den
i dag inom geologi och oceanografi-

-men kan också användas som spårämne
när man tar fram nya mediciner.

Efter Nobelpriset arbetar Libby
som professor på UCLA i Los Angeles.

Han ägnar sig åt
forskning och undervisning-

-och letar efter nya unga talanger
som han kan hjälpa i forskningen.

1979 gör Libby sin sista intervju.

Han är nu 71 år och har funderat över
vad som gjorde honom så framgångsrik.

Enligt honom handlar forskning
både om envist arbete och tur-

-fast kanske allra främst om
att våga gå sin egen väg.

På frågan vad som varit det svåraste
med hans forskning svarar Libby:

Att lyckas hålla det hemligt...

"Att lyckas hålla det hemligt
tills allt var klart."

"Det spelade ingen roll vem det var,
ingen skulle stödja den forskningen."

"Den var uppenbarligen för galen."

Textning: Malin Kärnebro
www.btistudios.com