Tänk om ni hade en tidsmaskin, och
kunde åka tillbaka i tiden tusen år-

-och träffa förfäderna som ni har
släktforskat på. Häftigt, va?

Det fantastiska är
att vi faktiskt har en tidsmaskin.

Aj!

Här har vi en tidsmaskin.
I den här droppen blod-

-finns det spår
av hela mänsklighetens historia.

Ni har en tidsmaskin inom er.
Den ska vi prata om i dag.

Jag ska bara undvika
att förblöda först.

Det finns ett stort intresse för
historia och släktforskning i dag.

I vilken bokhandel som helst finns
det hyllmeter med historieböcker.

Många har läst historieböcker, men
inte den mest spännande av dem alla.

Än. Den är skriven på annat sätt,
och är lite svårare att läsa.

Den är väldigt liten,
så liten att den inte syns.

DNA-koden är så liten att den ryms i
varje cell. Men den är väldigt lång.

DNA-koden består av 3,2 miljarder
bokstäver, eller kemikalier.

Det är svårt att förstå
hur mycket det är.

Om ni tänker er att den här boken
innehöll 3,2 miljarder bokstäver-

-skulle den vara 500 meter tjock.

3,2 miljarder är mycket.

Den informationen kan vi med den nya
tekniken utnyttja som släktforskare.

När man kan läsa koden visar det sig
att den innehåller massa saker.

Titta, ser ni?

Naturligtvis står det inte namn
på era släktingar i koden.

Men varje liten del av er DNA-kod
kommer från en anmoder eller anfader.

Allt ni bär på är från släkten.

Hur går det till att DNA-släktforska?
Tekniken går snabbt.

Man tar ett salivprov med en tops
och skickar in.

Sen tar det några dagar,
och så får man sin antavla. Bra va?

Nej, tyvärr är det inte så. Man får
ingen antavla av att DNA-forska.

Man måste koppla ihop DNA:t med
den traditionella släktforskningen.

Då blir det ett kraftfullt verktyg.

I verkligheten är det inte så här
enkelt, utan det ser ut så här.

Vissa känner kanske igen sig.

Det här är en bild av släktskapen
man får fram genom ett DNA-test.

Det här är mina "matchningar",
andra personer som har topsat sig-

-och nån del av DNA:t
är samma som mitt. Vi är släkt.

Vi är släkt hit och dit med varann.
Så ser det ut i hela världen.

Alla är en blandning. Utmaningen blir
att reda ut det här. Hur är vi släkt?

Man kan se
att det finns grupperingar-

-kluster bland släktingarna.
Här är mina.

Ett gäng har rötterna i Ångermanland
och Medelpad. De är släkt med varann.

Ett gäng kommer från Dalarna.

Och ett gäng har rötterna i Finland.
Väldigt tydliga grupperingar.

Och några i Västerbotten. Jag har
inga anor i norra Västerbotten.

Men nästan alla får träffar i norra
Västerbotten, för där är alla släkt.

Det räcker med nån liten ana
för att få mycket DNA därifrån.

Här nån från Tornedalen med koppling
till Finland och norra Västerbotten.

De här kartorna kan ni få
när ni har DNA-testat er.

Det är rörigt, för man får det mesta
av DNA:t i en slumpmässig blandning.

Hälften från pappa
och hälften från mamma.

Då slumpen är inblandad är det svårt
att veta var vi hör ihop nånstans.

I princip ser det ut så här.

Ert DNA visar att ni har hälften
från pappa och hälften från mamma.

De har hälften från sina. Man blir
en blandning av sina förfäder.

Ju fler generationer,
desto rörigare blir det.

Så när man får sina matchningar har
man veckor, månader, år framför sig-

-att ta reda på hur vi är släkt.

Man får ta kontakt med matchningarna
och se var släktträden går ihop.

Men hur går det till? DNA-koden
innehåller 3,2 miljarder bokstäver.

Det är bara 15 år sen man fick fram
det första DNA:t på en människa.

Det har gått otroligt fort.

Då hade det tagit 13 år och kostat
20 miljarder, för en människa.

Nu kan vi få svar på några veckor
för nån tusenlapp.

Man topsar sig
och skickar in det till ett labb.

Labben ligger i USA,
där de stora DNA-företagen finns.

De flesta som gör DNA-test i Sverige
skickar det till Houston i Texas.

Jag har varit och hälsat på. Det där
antalet tester får de in på en dag.

En sån säck per dag kommer in från
hela världen, från släktforskare.

Man plockar ut era celler, spränger
dem i kemikalier och får ut DNA:t.

Sen droppar man DNA:t på ett "chip".

Sen stoppar man in dem i avancerade
maskiner. Den kostar fem miljoner.

Maskinen läser av vilka kemikalier
det är på varje position i ert DNA.

Den får ut er unika kod ur DNA:t.
Det tar några veckor.

Sen får man ett mejl där det står att
resultatet är klart att titta på. Så.

Då kan man sitta med släkten på jul:

"Titta, har du ett T där?
Jag har ett C." Julhelgen är räddad.

Nej, det här är vad deras
datorer ser. Vi slipper det.

De redovisar det
på ett begripligt sätt.

De jämför koden de har fått fram från
er med andra människor i en databas.

Det visar sig att ett antal personers
DNA har nån del som liknar ert.

Har man samma DNA är man släkt.
Man får en lista på sina släktingar.

Det här är mina.

Min lista är uppe i ungefär
380 personer som jag är släkt med.

Det finns de som får
upp till 2 000-3 000.

De är sorterade i fallande ordning.
Längst upp är mamma, tack och lov.

Skratta ni, men det är inte säkert.

Jag gjorde först mitt test.
Sen testade vi mamma.

Svaret kom på mejl en sen kväll.
Jag satt på nåt hotellrum nånstans.

Då kom det ett mejl, så jag loggade
in och kollade på hennes lista.

Och så var inte ens jag med.
Då var det lite jobbigt ett tag.

Det visade sig att det var några
tekniska bekymmer just den natten.

Jag ställde klockan på 04.15,
det blev en kort natt.

Jag loggade in och då var både hon
och jag där, så det var nåt tekniskt.

Men tänk på att det kan visa sig
att pappa kanske inte är pappa.

Eller tvärtom,
så ha alltid det i huvudet.

Nu börjar det roliga. Man har listan
och DNA visar att ni är släkt-

-men DNA visar inte exakt
hur man är släkt.

Vissa personer har lagt in sitt
släktträd på den gröna knappen.

Man kan leta i deras träd, jämföra
med sitt eget och se var de går ihop.

Ofta går de ihop före skriftliga
källor, och du hittar ingen koppling.

Men i många fall hittar man den.
Det är oftast helt okända människor.

Jag har John Nelson i Boston i USA,
som jag aldrig hade hört talas om.

Men han dök upp i min lista.

Vi tog kontakt
och hade båda en bra släktutredning.

Det gick bara ihop
på ett enda ställe.

Det var hos en bonde i Liden i
Sundsvall på slutet av 1600-talet.

Alltså kommer vårt gemensamma DNA
från Indalen. Fascinerande.

Att man kan veta att även han
bar på våra gener, Ivar Persson.

Det bästa är att man är med i
en databas. Listan är inte komplett.

När nån i världen testar sig,
och visar sig vara släkt med dig-

-ramlar de in i listan,
så den växer hela tiden.

Det har blivit lite folksport
för DNA-testare att varannan fredag-

-är det nån som skriver
på Facebook: "Nu rasslar det...".

Då kommer det nya DNA-matchningar
och diskussionerna pågår sen till 04.00.

Det är det nya fredagsnöjet
bland oss släktforskare.

Men som sagt var, ni som har gjort
det vet att det är ganska rörigt.

Man hittar bara kopplingen till
en bråkdel av dem man är släkt med.

Den här röran kan man faktiskt komma
förbi. Det finns andra typer av DNA.

Det finns en typ av DNA,
som bara ärvs från mamma.

Det kan man följa tillbaka till
mormors mormor och så vidare.

Sen finns det en typ av DNA som bara
ärvs från pappa, Y-kromosomen.

Den blandas inte med det andra könet,
så man kan följa den långt bakåt.

Inte bara sju generationer,
utan tusen generationer tillbaka.

Långt före istiden. Ända tillbaka
till människans ursprung.

Alla kvinnor bär på mitokondrie-DNA
som ärvts i tusentals generationer.

Vi män bär på både en Y-kromosom och
ett mitokondrie-DNA, som vi har ärvt.

Men vi kan inte föra det vidare
till våra barn, bara Y-kromosomen.

I och med att det här har ärvts
vidare i många generationer-

-kan man hitta spännande saker.

Det här är släktingar via min mormors
linje som jag har hittat via DNA.

Vi är avlägset släkt men ändå släkt.
Min anmoder är där, i östra Jämtland.

Här dyker det upp
spännande släktingar.

Det dök upp en släkting
för ett och ett halvt år sen.

Eller dök upp och dök upp, hon
grävdes upp, faktiskt. Det är hon.

Hon hittades utanför Halberstadt
i Tyskland. Hon är 7 200 år gammal.

Men hon har samma kvinno-DNA som mig.
Hon är en mycket avlägsen-

-men tydlig släkting på min mormors
sida. Det tycker jag är häftigt.

Eftersom det här har ärvts utan
att blandas i många generationer-

-kan vi hitta spår i det här DNA:t.

När det ska bildas ett barn ska
förälderns DNA kopieras till barnet.

Kroppen är fantastisk, men när man
ska kopiera 3,2 miljarder positioner-

-blir det ibland fel. En liten
felkopiering, som kallas mutation.

Mutationer har ni hört talas om, va?
De är guld värda för släktforskare.

Tänk er att en man får två söner.
Den ena får en felkopiering nånstans.

Det innebär att alla hans ättlingar
kommer att ärva den-

-eftersom de ärver hans Y-kromosom.
Är ni med på det?

Generationer senare kanske en till
inträffar hos en av hans ättlingar-

-som också ärvs vidare. Det inträffar
kanske en där borta. Och ännu fler.

Till slut har vi ett mönster
av mutationer hos alla nu levande.

Då kan vi testa dem
och hitta mutationerna.

Uppgifterna stoppas in i ett data-
program som räknar ut släktskapet.

Man behöver inte gräva upp
farfars far för att testa hans DNA.

Man kan räkna ut hans DNA. Man testar
alltså nu levande människor.

Ju fler som testar sig, desto mer
detaljerat träd kan man bygga.

De akademiska forskarna i världen har
åkt runt och testat urbefolkningar-

-och kommit fram till
hur alla män i världen är släkt.

Det finns ett antal huvudgrenar.

I Sverige är det vanligast att
tillhöra grenarna I, R1a och R1b.

Är man från Finland
är man högst sannolikt grenen N.

På samma sätt har man fått fram
ett träd på den kvinnliga sidan.

De här träden har man känt till ett
tag och man vet var de började växa.

Följer vi roten ända ner
hamnar vi i östra Afrika-

-för mer än 100 000 år sen.
Därifrån är vi allihop.

Ju fler som testar sig, desto mer kan
man kartlägga förflyttningarna.

Man kan se att från Afrika
spred sig människan ut över jorden.

Man kan ganska detaljerat se
vilken väg man har tagit.

Man kan se hur de olika grenarna
har tagit sig hit till Skandinavien.

Ett DNA-test visar
vilken gren man tillhör.

Det är spännande att följa sin släkts
resa från Afrika för 100 000 år sen.

När jag började släktforska med DNA
kände man till huvudgrenarna-

-och kanske nån liten undergren.
Det är fyra år sen.

Det har hänt lite på fyra år.
Nu ser det ut så här.

Trädet växer med 100 nya grenar i
veckan, när släktforskare testar sig.

Nya grenar på världsträdet visar
i detalj hur folk har rört sig.

Här kan vi se hur min egen
farfars farfars släkt-

-kom till Skandinavien på brons-
åldern. Då var den i Danmarkstrakten.

Sen har den spritt sig i olika grenar
runt om i Sverige och Norge.

Nu börjar vi komma närmare nutid.
DNA-släktforskningen är spännande nu.

Släktforskar man som vanligt
kommer man till 1600-talet-

-eller om man har tur till 1500-talet
i de skriftliga källorna.

Men nu kommer DNA-trädet
växande underifrån med kunskap-

-och förenas med det skriftliga.
Vi kan forska tusentals år tillbaka.

Nu är det ingen framtid längre.
För några år sen var det en framtid.

Men nu är vi där. Prickarna är
personer som är släkt med varandra.

Det är släktforskande män som har
samma Y-kromosom, en mutation-

-som heter L1301, L1302.
Så på nåt sätt är alla de här släkt.

De har gjort ett djupare test, så
att man kan räkna ut hur de är släkt.

Vi har kunnat bygga ett släktträd
genom att räkna på DNA:t.

Här finns Ukraina, Ryssland, Småland,
Sörmland, Österbotten, Ångermanland.

Finland, Norge, Jämtland. Det är ett
stort släktträd för nu levande män.

Det som blir så spännande med det här
är att lägga på tidsaspekten.

Då är vi tillbaka med en gemensam
anfader på järnåldern, vid år 500.

Vi kan dessutom se
att förmodligen bodde den här mannen-

-i Hedland i södra Norge
på järnåldern.

Sen har vikingarna plockat med sig
hans DNA till Ukraina och Ryssland-

-när de grundade Kievriket
på 900-talet.

Vi kan följa de här resorna med hjälp
av DNA. Visst är det fascinerande?

Även på kvinnosidan dyker det upp
spännande saker. Många DNA-mysterier.

Här har vi ett mysterium.
En kvinna jag känner i Skellefteå-

-DNA-testade sig och visade sig ha en
mycket ovanlig typ som heter C4a1c.

Det är ganska ovanligt,
hon är ensam i Europa om den typen.

Hon började ju fundera hur det kunde
vara så. Hur kan hon vara så ovanlig?

Det här finns annars bland
maya- och inkaindianer i Amerika.

Vi började släktforska förstås.
Var kom hennes mormors mormor ifrån?

Hon visade sig komma från Ö-vik,
från en by som heter Butsjöböle.

Nån som har varit där?
Fint ställe, faktiskt.

Vi hade ingen aning om hur detta
ovanliga DNA hamnade i Butsjöböle.

Tills för nåt år sen
när en rysk forskningsrapport kom.

Man hade testat DNA
på urbefolkningar i Ryssland.

Då visade det sig att här borta
finns det jättemånga som har C4a1c.

Det är ett folkslag som kallas
evenker i östra Sibirien-

-som är jägare och renskötare
och har varit det länge.

Före år 1600, då hon är i Ö-vik, har
en kvinna kommit från östra Sibirien.

850 mil till Ö-vik.
Vi har ingen aning om hur.

Men vikingarna var i Nordamerika
och vi vet att de var i Murmansk.

De kanske var lite längre österut
och fick med sig en kvinna hem.

Jag tror att det är så det har gått
till. Nu väntar vi på nästa pling.

Att det plingar till i trakten av
Birka kanske, eller nån annanstans.

Spännande. Det bästa är att det är
sin egen historia man undersöker.

Vi pratade lite innan
om de som kom fram här.

Är det nån här som har haft problem
med en okänd fader i släkten? Många.

Det värsta för släktforskare är att
inte hitta en pappa till ett barn.

Man kommer ingen vart.
Här kan vi verkligen använda DNA.

Jag ska berätta om en av mina bästa
upplevelser i släktforskarvärlden.

Det inträffade för tre veckor sen
uppe i Ångermanland.

Kylie och Craig Harrison bor i Sydney
i Australien. Dem träffade jag.

De har nämligen
en okänd farfars farfars far.

Enligt handlingarna hette han William
Harrison och var född i Sverige.

Hur ska man hitta honom?
Men de var väldigt nyfikna.

Han blev framgångsrik i Australien,
så de ville veta.

Går det att hitta hans rötter
i Sverige?

De började undersöka
William Harrison.

Sverige var en ledtråd,
men det avgränsar inte så mycket.

De hittade en handling som sa att
han var född i Stockholm i Sverige.

Det säger inte heller så mycket. Och
William Harrison låter inte svenskt.

I en annan handling stod det att han
var förr i "Anasand" i Sverige.

Det finns inget som heter så
i Sverige. De hade lite bekymmer.

Man visste inte ens när han var född,
1830-talet var det närmaste man kom.

På nätet upptäckte de att nån i USA
forskade på samma släkt.

De hade inte heller kommit längre
bak. Men hos den personen-

-fanns Harrisons familjebibel med
ett födelsedatum på William Harrison.

Det var det stora genombrottet.
Då hade man ett födelsedatum.

De chansade och kontaktade en
släktforskare i Sverige som tänkte-

-att "Anasand" kunde vara Härnösand.
Det låter ungefär likadant.

De tänkte: "Hittar vi nån pojke
född den 1 november 1836"-

-"i närheten av Härnösand
borde det kunna vara han".

Släktforskaren började leta
och hittade tre stycken.

Jonas Undin, Lars Magnus Rodin
och Israel Ulander.

Vilket låter mest likt
William Harrison?

Inte mycket. Det blev lite jobbigt,
men de chansade ändå.

Nån kunde de följa tills han dog.
Lars Magnus Rodin blev misstänkt-

-för han var sjöman och rymde från
ett skepp och sågs aldrig mer.

Det är inte så likt William Harrison,
men det skulle kunna vara så.

Inga källor i Australien eller
Sverige kan koppla ihop de här två.

Det är en ren chansning.
Men kommer ni ihåg släkten?

Pappa Craig - det var alltså hans
farfars farfar som det möjligen var.

Eftersom han har ärvt hans
Y-kromosom kunde de testa DNA.

Det borde ju eventuellt
kunna lösa nåt.

De tittade då på pappan
till Lars Magnus Rodin-

-och försökte hitta en annan manlig
ättling, för att kunna jämföra.

Jättebra idé,
men tyvärr fanns det ingen sådan.

Attans, då gick inte det heller.
Jo, vänta nu, det gör det visst.

De tittade bakåt och fann att
Lars Magnus farfars far-

-hade en son till,
som fick en manlig ättlingalinje.

Efter mycket letande hittade de
en nu levande man-

-som borde ha samma Y-kromosom
som Craig Harrison i Australien.

Är ni med på den kopplingen?

De skickade in ett DNA-test på dem,
och det var samma Y-kromosom.

För tre veckor sen stod de i Ullånger
i Kramfors på sin anfaders gård-

-och var tämligen lyckliga. Det
här är några släktingar i närheten.

Så häftigt! Utan DNA hade vi
inte vetat att det faktiskt var han.

Det här tycker jag ett exempel på det
magiska i DNA. Det är ofta svårt-

-men ett konkret problem kan man lösa
fast det är 100-200 år sen.

Det är fascinerande.

Men i historiska sammanhang
är inte 200 år så länge.

Det går att göra samma sak
ännu längre tillbaka.

Jag tänkte visa er ett exempel
som några av er har hört.

I förrgår natt hände det nya saker.
Varför kommer resultaten på natten?

Precis när man ska lägga sig, så att
man måste vara vaken två timmar till.

Bureätten – Sveriges mest kända,
och kanske även ökända, släkt.

Hur många har hört talas om den? Jag
borde fråga vilka som inte hade det.

Bureätten var en stor släkt i Sverige
på 1400-1500-talet.

Sveriges förste
riksantikvarie hette Johan Bure.

Han åkte runt och intervjuade sin
mammas släktingar i Västerbotten.

Han var prästson från Uppland, men
ville undersöka mammans bondsläkt.

Han tecknade ned vad alla släktingar
berättade och fick ihop en släktbok-

-med över 1 500 ättlingar till
Buresläkten runt om i Sverige.

På 1600-talet
villa alla tillhöra Buresläkten.

Man kunde beställa falska släktträd
för att bli en Bure.

Jag tänkte för några år sen
att det är en muntlig tradition.

Det finns inga skriftliga källor och
det är mycket diskussioner om detta.

Jag tänkte att det borde gå
att kolla med DNA.

Hans släktutredning börjar
med ett antal bröder som var söner-

-till en Olof Hersesson i Bureå i
Västerbotten. Han var född runt 1400.

Sen finns ett antal söner och son-
söner, men utan skriftliga källor.

Det här är ju män.

Om vi kan gräva fram manliga
ättlingar till de här fyra-

-och testa dem borde det vara som i
Australienfallet, samma Y-kromosom.

Om allt det här stämmer.
Då har vi fått fram hans Y-kromosom.

Men det är 18 generationer på varje
gren, så nån okänd pappa finns nog.

Det stämmer säkert inte.
Men otroligt nog gjorde det det.

Alla hade exakt samma DNA i sin
Y-kromosom. Vi fick verifierat-

-att det Johan Bure skrev på
1600-talet stämmer med verkligheten.

Det fanns inga felaktiga fäder
nånstans heller.

Sen dök det upp två nya personer,
som inte skulle tillhöra Buresläkten-

-enligt hans handskrift.
Det var två personer i byn Falmark.

De visade sig härstamma från
Falmarksbönder på 1500-talet.

Det finns en passus i Johan Bures bok
om att en släkting berättat-

-om en ännu tidigare förfader
som hette Herse, på 1300-talet.

Alla bönder i Falmark ska härstamma
från hans son Fale Hersesson.

Det här har varit tveksamt tidigare,
för det var bara en muntlig uppgift.

Vi har DNA-testat dem också, på
djupet, och fick svar i förrgår natt.

Jajamän, det är en helt egen gren.
De går ihop dessutom.

De är gemensamma, de är på samma
gren, och går ihop strax före honom.

Det stämmer. Det är snart 700 år sen-

-och det stämmer precis
med den nedtecknade släkten.

Man får nästan rysningar.
Man tar fram ett DNA-träd.

Sen kan man lägga det över det
skriftliga trädet och de passar ihop.

Framtiden är att koppla ihop vanlig,
traditionell släktforskning med DNA.

Då kan man åstadkomma saker som man
inte kunde drömma om för fyra år sen.

Nästa steg i fallet Bure är
att hitta var de kom ifrån.

De närmaste släktingarna är på
kontinenten. Varifrån kom de?

De här släktingarna
är 2 500-3 000 år bort. Vi vet inte.

Vi väntar på nästa pling,
förmodligen klockan två på natten.

Men vi hittade en spännande släkting
åt dem, den här mannen.

Ismannen Ötzi. Han hade samma
Y-kromosom som Buresläkten.

Ganska avlägsen släkting
men ändå släkt.

Vad kostar det då? Det kostade
20 miljarder för några år sen.

Nu kostar det så här mycket ungefär.

Att testa det blandade DNA:t från
mamma och pappa kostar 900 kronor.

At testa sin Y-kromosom som man har
ärvt ända från Afrika, kostar olika-

-beroende på hur djupt man ska testa
den, men upp till 4 500.

Att testa kvinnolinjen
kostar ungefär 1 800 kronor.

Det är ganska hanterbara
kostnader i dag.

Precis som i vanlig släktforskning
måste man lära sig en del.

Minns ni första gången ni skulle läsa
en handskrift från 1700-talet?

Det var ungefär lika lätt
som att läsa ett DNA-resultat.

Man kan använda Svenska sällskapet
för genetisk genealogi.

Här finns de främsta DNA-experterna i
Sverige samlade på hemsidan ssgg.se.

All information är på svenska,
så där får ni gärna läsa på.

Har ni Facebook och inte redan är
med, gå med i gruppen DNA-anor.

Där är alla med och det är där det
brukar "rassla" på fredagarna.

Så kan ni vara med i det racet.

Allt är på engelska, så det var dags
för lite information på svenska.

Släktforskarförbundet har precis gett
ut den här boken som jag har skrivit.

Den är riktad till er som nybörjare
och kanske till avancerade nybörjare.

Proffsen hittar information ändå,
men den här är till er nybörjare.

Jag vill uppmana er
att bli en del av den här röran.

Så att ni kan vara med i fredagsracet
och försöka hitta era kopplingar.

Ta ett DNA-test och börja bygga
det tusenåriga släktträdet.

Ju fler vi är, desto mer fingrenade
träd bygger vi tillsammans.

Tack.

Textning: Anna Warmland
www.btistudios.com