Hej, allihop! Jättevälkomna
till den här konferensdagen-

-som kommer att handla om sekter
och sekterism, som är ett ämne-

-som brukar omgärdas av mycket mystik
och känns lite kittlande.

Vi som arrangerar, Hjälpkällan,
har funnits sen 2006.

Vi har främst hjälpt människor
som hoppar av från kristna sekter.

I dag skulle vi vilja sätta sekterism
i ett lite större perspektiv.

Jag heter Noomi, jag är
verksamhetsansvarig på Hjälpkällan.

Jag vill presentera
vår första talare Håkan Järvå.

Han är bäst i världen av 19 miljoner
spelare på Angry Birds.

Gratisversionerna. Han är även
legitimerad psykolog, redaktör-

-och medförfattare till "Sektsjuka"
och "Påverkan och manipulation".

Han är även f.d. scientolog.
- Varsågod, Håkan.

Hörs jag? Det hörs bra.

Jag ska prata om sekter utifrån
ett psykologiskt perspektiv.

Den här bilden får symbolisera dagen.
"Välkommen till Jonestown".

Jag tror att de flesta
känner till Jonestown.

En av de värsta sektrelaterade
katastroferna i modern tid.

Över 900 människor dog.
Vi behöver inte gå in på det-

-men det är en symbol för hur det kan
gå när det går som värst i en sekt.

Det måste inte bli så katastrofalt.

Vad är då en sekt?
Det beror lite på vem man frågar.

Om man frågar religionsvetare,
definierar de det utifrån ideologin.

Om man frågar en psykolog, tittar man
på de psykologiska mekanismerna...

...bakom varför man är med i en sekt.

För det är skillnad på ideologi
och de psykologiska mekanismerna.

För alla som har försökt prata med
nån som är med i en sekt-

-vet att det är ganska svårt.
Man fokuserar gärna på ideologin.

Man försöker påpeka det ologiska
i det här tänkandet.

"Hur kan du tro på nåt sånt korkat?"
Det är oftast den idé man har.

För det är så verklighetsfrämmande
från ens egen tankevärld.

Det brukar sluta väldigt illa,
för man förstår inte varandra.

Och inte heller varför.
För det är inte p.g.a. ideologin-

-som folk går med i en sekt.

Utan det är oftast mer basala
funktioner som gör att man går med.

Och man brukar säga att man inte går
med i en sekt, utan i en grupp.

Det är en basal funktion
hos människor...

...att vara med i en gemenskap,
i en samhörighet.

Och ska man förstå
varför människor är med-

-måste man förstå
de basala mekanismerna att höra till.

Det är också det som de här sekterna
och grupperna erbjuder.

Man får en mening med livet.
Om man resonerar med en människa-

-och påpekar det ologiska
i det han tror på-

-hotar man att beröva den människan
meningen med livet.

Om man vill få en person att lämna
en sekt, eller prata med en anhörig-

-som är med i sekten, måste man
förstå funktionen som gruppen fyller-

-för personen. Det har inte så mycket
med ideologin att göra-

-utan det är nånting
man brukar få på köpet.

De flesta ser en trevlig grupp
människor som man lockas av.

Det är nån gemenskap,
man får en mening med livet.

Sen får man också på köpet svaren på
en del svåra existentiella frågor-

-som är plågsamt för människor som är
ateister. Vad är meningen med livet?

Vi är bara en lort i universum.

Det är en tråkig och svår tanke
att ta till sig.

Det är lättare att ha en mening med
livet, för det är lättare att leva.

Människor som har en tro lever längre
än människor som inte har en tro.

Det beror mycket på faktorer som...

Det är ångestfyllt att tro att det
inte finns nån mening med ens liv.

Så religioner och sekter fyller
en väldigt grundläggande funktion.

Det måste man förstå om man ska
förstå problematiken med en sekt.

En sekt skulle jag beskriva
som en dysfunktionell grupp-

-där man... Det finns...
Vad ska man säga?

Vi människor lever i
en illusion om att vi...

...har ganska stor kontroll över
våra liv.

Vi bestämmer över oss själva.

Men vi är mer som de här bilderna
säger. Vi är flockdjur.

Vi styrs väldigt mycket
av...gruppens grupptryck.

Vi har inte så mycket kontroll
över våra liv som vi vill tro.

Och...när man går med i
en sån här grupp...så...

Det finns... De flesta som...
De här...

De här grupperna har oftast väldigt
utpräglade rekryteringsmetoder.

Jag kommer inte att gå in på dem.
Men det handlar väldigt mycket om-

-att man gradvis dras in i ett
sammanhang som man inte valt själv.

Och det... Det symboliseras av
foten i dörren-tekniken-

-som är en känd försäljningsmetod.

Det är att man sakta socialiseras in
i ett sammanhang.

Jag brukar, som exempel på
hur det går till...

Man säger
att vi är kognitiva latmaskar.

Alla har installerat programvara
i sin dator nån gång, va?

Och hur många läser licensavtalet
innan man installerar det?

Är det nån som brukar göra det?
Jag har stött på folk som gör det.

Men det är inte jättevanligt.
Det är så när man går med i en grupp.

Man har ingen aning om
vad man går med i.

Utan man tittar på yttre faktorer.
"Det verkar vara ett bra program."

Men man har ingen aning om vad man
får när man installerar programvaran.

Det kan vara ett virus
eller nåt som inte är bra för en.

Och man väljer inte en dysfunktionell
grupp eller att må dåligt.

Man väljer nåt som man tror är bra.
Det är viktigt att förstå det också.

För det finns en tendens att klandra
folk som varit med i såna rörelser.

Omvärldens förståelse är inte
jättestor för det här.

För man ser bara ideologin. Man
förstår inte varför man går med.

Det är för att man får nånting
som man behöver.

Nånting basalt för alla människor.

Det handlar mycket om
det sociala kontraktet.

Och...det finns lite olika namn
för den här typen av grupper-

-som jag var inne på. Religionsvetare
kallar det för nyandliga rörelser.

Sekter är ett populärt namn
som används i media.

Inom psykologisk forskning har man
börjat prata om "high-demand groups"-

-eller totalitära rörelser för att
komma bort från begreppet sekter.

För det är så vitt
så det säger egentligen ingenting.

Ur psykologiskt perspektiv omfattar
det även andra typer av grupper.

Inte bara religiösa rörelser. Även om
de oftast är det man tänker på-

-när man pratar om sekter.

Men ur psykologiskt perspektiv
handlar det om en totalitär rörelse-

-där man som medlem
inte har så mycket makt.

Det sociala kontraktet
i en sån här rörelse-

-är att alla har som utgångspunkt att
du överlåter dig åt en högre makt.

Du avsäger dig rätten över ditt liv
och dina exekutiva funktioner.

Budskapet är olika beroende på
vilken grupp du är med i.

Men alla grupper har den här...

För att få vara med måste du avsäga
dig makten över ditt eget liv.

Det är grunden
i alla såna här rörelser.

Det gör man inte frivilligt.
Utan man tror att man får nånting.

En del upplever
att man får nånting också.

Andlighet, en gruppgemenskap.

Det är det som är funktionen
som det fyller för personen.

Det är den här funktionen som gör
att man är kvar.

Det fyller ett behov.

Men priset man betalar är att man ger
upp sitt eget självbestämmande.

Ska man förstå yttringar av en sån
här rörelse, tittar man på ideologin.

För ideologin förutspår
vad personen gör. Om ideologin säger-

-att du ska spränga dig själv för den
högre maktens skull, gör folk det-

-p.g.a. att man har sagt upp rätten
till att bestämma över sitt eget liv.

Det är funktionen.
Man ger upp sitt självbestämmande-

-för en högre makt,
för en högre saks skull.

Det som händer i en sån här rörelse-

-är nånting som kallas för
intermittent förstärkning.

Alla som har spelat på en enarmad
bandit förstår vad det innebär.

Det är hoppet om att jag kommer
att få den där jackpotten-

-som gör att man stannar kvar.
I början får man mycket vinster-

-beröm och uppmärksamhet.
Man får en massa bra saker i början.

Men det där brukar glesas ut.

Men det är hoppet om
att det kommer att bli bra som gör-

-att man stannar kvar ganska länge.

Det är som i en misshandelsrelation.

Det kan vara för jävligt,
men plötsligt ber han om ursäkt.

Och då stannar man kvar.

Det är just det här hoppet om att...
Forskningen visar-

-att om det här kommer oregelbundet
stannar man kvar mycket längre.

Det kan gå år
mellan de bra stunderna.

Men man hoppas hela tiden.

Den fjärde delen
i det sociala kontraktet-

-är att det är väldigt höga krav
på medlemmar.

Det är det som brukar göra
att man lämnar.

Det blir för jobbigt att vara kvar.

Många lämnar
inte p.g.a. att man slutar tro-

-utan man klarar inte av alla krav.

För det bestraffas väldigt hårt.
Alla avvikelser från den här läran.

Jag stöter på många
som är i den fasen.

Man klarar inte av att vara kvar
i miljön, men man tror fortfarande.

Det brukar efterhand lägga sig
och man kanske hittar en ny tro.

Man går vidare i livet.
Det är väl det normala.

Men det är de här bestraffningarna
för alla avvikelser från läran-

-som gör att man oftast lämnar.
Det är inte att man slutar tro.

Återigen, det är gruppgemenskapen,
meningen med livet-

-det är de sociala bitarna som gör
att man är med och att man lämnar.

Ideologin flyter ovanpå.

Ideologin visar oftast... Som jag sa:
Man kan förutspå vad personen gör.

Men det är inte den
som i första hand har lockat.

En vanlig fråga
som är bra att gå igenom:

Vilka går med i såna här rörelser?
Finns det nån slags sektpersonlighet-

-som är mer benägen
att gå med i såna här rörelser?

Bilden illustrerar detta ganska väl.

Nej, det finns ingen
sektpersonlighet.

Det handlar om omständigheter
och riskfaktorer.

De flesta
som går med i såna här rörelser...

För dem som har vuxit upp i en sån
här rörelse är det annat problem.

De som går med är mellan 16 och 26.

Det är en riskålder
p.g.a. hur man utvecklas som individ.

Man är mer riskbenägen i den åldern.
Man vill slå sig fri-

-man ska starta ett liv på egen hand,
man har inte så mycket erfarenhet.

Man gör många misstag.
Man vet inte så mycket.

Man installerar den här programvaran,
det ser bra ut.

För de flesta går det bra.
Men har man otur-

-hamnar man i ett dåligt sammanhang.
Det kan vara att man kör ihjäl sig.

De flesta som kör ihjäl sig
är män före 25 års ålder-

-just p.g.a.
att man är mer risktagande.

Det finns en annan riskfaktor:
Att man är öppen för förändring.

Många som går med...
Det är det man är i åldern 16-26.

Man är nyfiken på nånting nytt.
Har man en mening med livet-

-och är i ett sammanhang, är det inte
lika lätt att bli indragen.

Utan det är när man är i en fas i
livet där man är nyfiken på nåt nytt.

Också att man inte är i kontakt med
sitt sociala nätverk.

Det är en riskfaktor att man är
ensam, inte har nåt socialt nätverk.

För vad det sociala nätverket
kan göra-

-när man stöter på
en sån här rörelse och berättar...

Ofta känner nån i det sociala
nätverket till rörelsen och kan säga:

"Det där är inte så bra."
Har man inget nätverk är det lätt-

-att bli indragen. Antingen är man
ute och reser eller ensam.

Då är man mer sårbar, för då vill man
ha en grupp människor.

Man vill ha meningen med livet.
Har man tur-

-hittar man ett bra sammanhang,
har man otur hittar man ett dåligt.

En vän eller bekant går med. Man blir
indragen p.g.a. att kompisen är med.

Eller att man blir kär i
nån som är med.

Så... Hur mycket tid har jag?
Fem? Det blir perfekt.

Hur många är berörda? Ett område
som man borde forska mycket mer på.

För det finns inga faktiska...

Det här är en uppskattning utifrån
forskning som gjorts i andra länder.

Det är en uppskattning. Det skulle
vara intressant att få veta mer.

Cecilia kommer att prata mer om nåt
som kan vara till hjälp-

-i den typen av forskning
här i eftermiddag.

Så.
Forskning i andra länder har visat-

-att ungefär 1 procent
av befolkningen-

-är indragen i en sån här grupp.
I Sverige skulle det vara 100 000.

Enligt amerikansk forskning
lämnar 0,05 procent-

-av den totala befolkningen
en sån här grupp varje år.

Det skulle i Sverige vara
typ 5 000 människor varje år.

Sen finns det... Det här är också
nånting man borde titta mer på-

-för att få exaktare siffror.
Det varierar kraftigt-

-beroende på vem som har forskat.

Men 50-65 procent av dem som lämnar
en sån här rörelse-

-har man sett har nån form av
psykiska eller sociala problem-

-som de skulle behöva hjälp med.

Så det är en ganska stor andel
som ändå behöver hjälp efteråt.

Det kanske räcker med att man träffar
folk som varit med om samma sak-

-för att man ska må bättre.

Det är allt ifrån det
till stor psykiatrisk problematik.

I Sverige skulle det handla om
2 per 1 000 personer varje år-

-som lämnar en sån här rörelse
som skulle behöva stöd efteråt.

När vi gjorde en undersökning
för några år sen-

-får hjälporganisationer
som bl.a. Hjälpkällan-

-ungefär 3 000 samtal per år
och 600 brev varje år-

-från anhöriga och folk som är med i
sekter som söker hjälp på nåt sätt.

Det är de siffror som vi vet.
En grov uppskattning.

Men det är väl... Man kan säga
att det finns nånting i det här-

-men man skulle behöva
forska mer på detta.

Okej. Då är jag klar för mig.

Textning: Jussi Walles
www.btistudios.com