Titta

Ditt förakt, min vardag

Ditt förakt, min vardag

Om Ditt förakt, min vardag

Hur känns det när rasism, förtryck och homofobi är en del av din vardag? Hur ser det ut när bristen på respekt för mänskliga rättigheter påverkar hur du lever? Vi möter människor från fem europeiska länder som delar med sig av sina unika livshistorier. Det är berättelser om daglig diskriminering och utanförskap och om rädslan som i sin tur föder ny intolerans.

Till första programmet

Ditt förakt, min vardag : Bjelovar, KroatienDela
  1. På 90-talet sprängdes några hus
    här omkring.

  2. -Känner du till nåt om det?
    -Både ja och nej.

  3. Håller ni på med
    en dokumentär om 90-talet?

  4. -90-talet?
    -Ja. Under kriget.

  5. Några hus revs här. Minns ni det?

  6. De blev aldrig rivna, men folk försökte.

  7. Var är de som bodde där?
    Byggde de upp dem eller flyttade de?

  8. Ja, de flyttade.
    En av dem har gått hädan.

  9. Han var så ledsen
    att han fick en hjärtattack.

  10. Jag minns det. Det var
    en stor explosion längre ner på gatan.

  11. Monumentet på andra sidan byn,
    det sprängdes också i luften.

  12. Ja, jag minns. Han hade nattjänst då.

  13. Nej, jag var vid fronten då.
    Jag minns ingen explosion.

  14. Men jag minns det.

  15. -Vet ni vem som gjorde det och varför?
    -Nej, det vet vi inte.

  16. Vi vet inte vem som gjorde det.

  17. Här har vi ortodoxa och katoliker.

  18. Det fanns spänningar mellan dem.
    Nån satte sprängämnen i det huset.

  19. Men det blev inga stora skador.
    Bilen fick större skador än huset.

  20. Klockan var åtta på kvällen.
    Det hade regnat i flera dagar.

  21. Vi satt där nere och tittade på tv,
    farmor, farfar, Mira, Natasja och jag.

  22. En fruktansvärd explosion. Damm
    överallt. Alla fönster gick sönder.

  23. Alla dörrar slogs upp. Jag tänkte:
    "Herregud, nu är det slut med oss."

  24. Jag kunde inte slappna av.
    Hela kroppen skakade.

  25. Jag kunde inte känna nånting.

  26. Vi var rädda.
    Vi såg hus sprängas varje dag.

  27. Folk blev också av med jobbet
    till höger och vänster.

  28. Så folk var oroliga, både för sina hus
    och för att förlora jobbet.

  29. Jag skulle säga att det var
    en ackumulerad rädsla.

  30. Ett litet fragment här, ett fragment
    där, en sak här, en sak där...

  31. Det byggdes på inom en.

  32. Och med tanke på vad
    min mamma och pappa berättade...

  33. ...om vad de hade gått igenom...

  34. ...och vad hela min mammas familj
    fick gå igenom...

  35. De greps 1941.

  36. Alla nio skickades till koncentrations-
    lägret Jasenovac och avrättades där.

  37. Den gången
    var jag på väg hem genom skogen.

  38. Från toppen av kullen
    kunde jag alltid se mitt hus.

  39. Men då fanns där inget hus att se.
    Det var bortsprängt.

  40. De gjorde ett bra jobb.
    De lämnade inte sten på sten.

  41. Balkongdörrarna
    hade kastats 75 meter bort.

  42. Det var bara en grushög kvar.

  43. När jag såg det trodde jag
    att jag skulle få en hjärtattack.

  44. Det kändes som om mitt huvud tömdes
    och jag ville sjunka genom marken.

  45. All utrustning stod där.

  46. En traktor.
    All utrustning, allting blev förstört.

  47. Expertvittnet uppskattade skadorna
    till 120 000 tyska mark.

  48. Jag kommer aldrig få tillbaka det igen-

  49. -eller få så mycket i kompensation.

  50. -Nej...
    -Så är det bara.

  51. Var är du? I Predavac?
    Så då är du här om fem-tio minuter.

  52. -God dag.
    -God dag.

  53. Hoppas du mår bra.

  54. På den tiden var det populärt
    att spränga serbiska hus.

  55. Varje kväll kom det explosioner.
    Det var en katastrof.

  56. De som brukade göra det i Bjelovar-

  57. -var väl helt enkelt motiverade
    av att förstöra andras ägodelar-

  58. -det som de hade byggt upp
    under hela sina liv.

  59. Den första sprängladdningen
    apterades i september 1992-

  60. -när ett sommarhus som jag hade
    i en by nära Bjelovar sprängdes.

  61. 20 dagar senare skadades ett hus-

  62. -där mina barn befann sig.

  63. Den andra sprängningen
    hade kunnat bli en tragedi.

  64. Vi hade bara ren tur.

  65. Det var den enda kväll
    vi inte i var i vardagsrummet.

  66. Vi började bli hotade.

  67. Vi skulle lämna vårt hem.

  68. Vi skulle flytta, byta hus och flytta
    nån annanstans, till Vojvodina.

  69. Vi vägrade,
    för vi kunde inte ens tänka tanken.

  70. Vart skulle vi flytta? Vi var födda här,
    och allt vi hade fanns här.

  71. Skulle vi lämna allt
    och flytta helt utan anledning?

  72. Det första som sprängdes
    var en inhägnad full med kalvar.

  73. Det var fruktansvärt.
    Explosionen genljöd i natten.

  74. Djuren skrek av skräck. Hela
    byggnaden höll på att rasa över dem.

  75. Efter det...

  76. ...blev vårt sovrum beskjutet
    med ungefär 70 kulor.

  77. Otroligt nog överlevde vi.

  78. Strax därefter
    sprängdes huset som vi sov i.

  79. Jag har fortfarande men från den
    explosionen. Jag har hörselskador.

  80. Dessutom
    var jag ensam hemma den natten.

  81. Alla dörrar och fönster slogs sönder.
    Vi hade varken gas eller el.

  82. Vi hade inget tak över huvudet.

  83. För att inte tala om rädslan.

  84. Jag ville ställa en fråga, Jovica.

  85. -Varför är folk rädda att prata om det?
    -Vi har pratat om det.

  86. Vi har kontaktat folk och bett dem
    komma, och alla sa att de skulle det.

  87. För att prata om det. För att
    berätta hur det var. De kom inte.

  88. Alla stolarna borde vara upptagna,
    men de är inte här.

  89. Det är rädslan. Folk är fortfarande
    väldigt, väldigt rädda.

  90. -Hallå?
    -Hej, Nada.

  91. -Hej.
    -Hur mår du?

  92. -Inte så bra.
    -Är det influensa?

  93. Nåt sånt, ja.

  94. Så det var därför
    du inte kom till samtalet.

  95. Det var synd. Tanja Spasojevic var där.

  96. Hon som ger oss
    gratis juridisk rådgivning och stöd.

  97. Hon förklarade vissa saker,
    och vad vi kan göra nu.

  98. Du har inte sagt nåt,
    men jag antar att det måste vara...

  99. Jag tänkte att jag skulle ringa,
    men jag måste ha glömt det.

  100. Jag har så mycket att tänka på.
    Jag skulle träffa min läkare.

  101. Hon är sjuk.
    Hon var det och är det fortfarande.

  102. -Hon borde ha sagt det.
    -Det sa jag till henne.

  103. Hej, hur mår du, Dušan?

  104. Hur är läget? Va? Ni faller ju
    som furor för det ena och det andra.

  105. Okej. Krya på dig. Hej då!

  106. -Alla är sjuka. Han var hos läkaren.
    -Vet inte hans fru var han är?

  107. Det är meningslöst att säga nåt.
    Och meningslöst att fortsätta leva.

  108. -Vi vet att det sprängdes, men vem...
    -Vem vet vad det är för människor?

  109. Det är bättre att inte lägga sig i.
    Min kusins stuga sprängdes.

  110. Vi fick aldrig reda på
    vem det var och varför.

  111. Han hade inte varit med i kriget, men
    stugan sprängdes ändå. Ett mysterium.

  112. Jag hörde att det fanns en grupp
    unga killar, femton-sexton år gamla-

  113. -som man kunde få att göra vad
    som helst för cigaretter och Coca-cola.

  114. En gång träffades de
    och skröt om vad de hade gjort.

  115. -Varför hände det?
    -Varför?

  116. Det vet väl alla.

  117. -Kan du berätta?
    -Det finns inget att berätta. Alla vet.

  118. Vi satt här när ett par gick förbi,
    en man och en kvinna.

  119. De stannade framför grinden
    och båda två spottade.

  120. Eller så ringde telefonen:
    "Väckte jag dig igen, tjetnik?"

  121. Luren bara föll ur min hand.

  122. Vad skulle jag vara för slags tjetnik?
    Kan nån berätta det för mig?

  123. Det här var inte lätt att hantera
    för 20 år sen när vi var mycket yngre.

  124. Vi trodde att vi skulle få leva i fred.
    Men så blev det inte.

  125. Du har rätt, Mira.
    Men lämna mig i fred för helvete!

  126. -Om jag inte gör det gör ingen det.
    -Vi är överens om att inte vara överens.

  127. Det är som om mitt undermedvetna
    säger mig att rättvisan måste segra.

  128. Då får du välja mellan rättvisan och
    din dotterdotter, din dotter och mig.

  129. Polisen åkte ut och undersökte saken.

  130. De började omedelbart
    utreda det som ett terroristbrott.

  131. Men ingen blev...
    Nåja, kanske två eller tre stycken-

  132. -blev misstänkta eller åtalade
    för att ha begått de här brotten.

  133. Det är ett tecken på de allvarliga
    händelser som inträffade på 90-talet.

  134. Kriget nådde ju inte dit.

  135. Människor levde i sina hem,
    gick till jobbet och fungerade normalt.

  136. Men en natt sprängde nån deras hus,
    uppenbart för att driva ut dem.

  137. Som jag ser det
    kommer den här strategin uppifrån.

  138. Men alla strategier
    implementeras nerifrån och upp.

  139. Det måste finnas en politisk vilja
    att ta tag i det här problemet.

  140. -Det finns inte.
    -Staten vinner alla juridiska tvister.

  141. När jag var chef hos kriminalpolisen
    gjorde vi allt vi kunde.

  142. Vi kan identifiera
    flera separata perioder-

  143. -när det eskalerade till
    upp till 20 explosioner samma natt.

  144. Man sprängde ett hus som tillhörde
    en högaktad medborgare i Bjelovar.

  145. Han var en högaktad,
    väl ansedd man med oklanderligt rykte.

  146. Men huset sprängdes.

  147. En arbetskollegas hus sprängdes.

  148. Om man antog en beskyddande
    eller kritisk ståndpunkt-

  149. -då var man illa ute.

  150. Man fick skylla sig själv. Polisen
    hade inte resurser att hantera det.

  151. Det låter som om
    polisen inte gjorde allt de kunde.

  152. -Bjelovar är en liten stad. Folk vet.
    -Det är den stora gåtan.

  153. Ingen av bombmännen åtalades.

  154. I vårt område.

  155. Det här var folk
    som hade fått träning.

  156. Inte alla kan handskas med
    den typen av sprängmedel.

  157. I de rapporter du skickade tillbaka
    till centralhögkvarteret-

  158. -hur kunde du rättfärdiga
    det misslyckandet-

  159. -både från polisens sida och från din
    egen sida? Kände du dig hjälplös?

  160. Du säger att jag kände mig hjälplös och
    det stämmer, men det var värre än så.

  161. Det finns objektiva aspekter:
    det var mörkt, folk var rädda-

  162. -de som hade sett nåt
    vågade inte berätta för oss.

  163. Sen fanns det även motstånd
    inifrån poliskåren.

  164. Det fanns vissa individer som inte
    kunde hantera det professionellt.

  165. De var antagligen delaktiga i de här
    incidenterna och mörkningarna.

  166. Det tror jag fortfarande. Jag kunde inte
    rättfärdiga det inför mina överordnade.

  167. Varför hände det?
    Antagligen fanns det en plan-

  168. -att tömma Kroatien på
    så mycket ortodox befolkning som...

  169. Jag håller inte med om den analysen.

  170. Men man måste alltid
    gå till roten med problemet.

  171. Problemen började
    när Kroatien ville bli självständigt.

  172. -Vissa människor deltog i upproret.
    -Som inte tyckte om det.

  173. Just det. Det blir en ondskefull spiral.
    Det är alltid så.

  174. Jag måste säga en sak
    som är den absoluta sanningen.

  175. Man hade kunnat ta hand om idioterna
    där och då, men ingen ville göra det.

  176. Det är svårt att ta hand om idioter även
    om man vill. Jag talar av erfarenhet.

  177. Vilken riktning borde vi ta? Finns det
    en politisk vilja att ta tag i detta?

  178. Föreningen kallar sig "Rättvisa".

  179. Hur kan vi ge dem rättvisa?
    De fick ingen kompensation.

  180. -Det fanns inget lagligt stöd för det.
    -När man diskuterar stora problem...

  181. Det här är ett stort problem-

  182. -eftersom det har att göra med att
    det var krig här. Det blir komplicerat.

  183. Enligt lagen är det inte så.

  184. I det land som vi lever i är vi inte
    berättigade till nån ersättning.

  185. Inte ens det första steg när nån säger:

  186. "Vi ber om ursäkt,
    kroatiska medborgare."

  187. -"Vi misslyckades med att skydda er."
    -Ingen kommer att säga det. Så är det.

  188. Den sorg de har åsamkat oss,
    den kan vi aldrig få kompensation för.

  189. Vi sörjer mest för dem som vi
    fortfarande letar efter, de försvunna.

  190. Jag letar efter min far och bror.
    Jag vet ännu inte var deras grav är.

  191. Jag förstår inte varför man
    pratar om det här efter nästan 30 år.

  192. Man kan inte få nån kompensation nu.

  193. KOLONCANCERDIAGNOSTIK

  194. Eftersom du redan har
    en cancerdiagnos-

  195. -är tumörmarkörerna
    och deras utveckling-

  196. -inte signifikant
    med så korta intervall.

  197. Stora skillnader är relevanta,
    men vi måste hitta dem i tid-

  198. -och behandla dem
    som vi har gjort hittills-

  199. -med diagnostik,
    operation och cellgiftsbehandling.

  200. Dessutom måste ditt hjärta övervakas.

  201. Varje år delar
    den serbiska kongressen ut priser.

  202. Det är den serbiska minoritetens sätt
    att bevaka sina rättigheter.

  203. I år gavs inget pris för befrämjande
    av kroatisk-serbiska relationer-

  204. -eftersom dessa var milt sagt spända.

  205. Jovica Brkic fick det humanitära priset-

  206. -för hans kamp för dem
    vars hus sprängdes för 20 år sen.

  207. De sprängdes utanför krigszonerna,
    i rena terrorhandlingar.

  208. Offren fick aldrig
    nån kompensation från staten.

  209. Jovica Brkic sa att det var ledsamt
    att behöva få ett pris-

  210. -för att hjälpa dem vars egendom
    förstördes av terrorister.

  211. -Var ni rädda?
    -Nej, det var vi inte.

  212. Båda våra söner var ute i kriget.
    Vi var inte rädda.

  213. Jag har ingen anledning att hata nån,
    oavsett vilken religion de tillhör-

  214. -så länge de är rekorderliga människor.
    Om inte, strunta i dem.

  215. Alla ska få ha sin egen religion i fred.

  216. Vårt hus skulle sprängas
    för att jag hade några ortodoxa vänner.

  217. Jag hade ingen aning om
    vem som var kroat eller serb.

  218. De sa att mitt hus
    skulle sprängas en natt.

  219. -Men det sprängdes inte.
    -Nej. De hann väl inte hit.

  220. De pratade inte med mig
    och vände bort huvudet.

  221. -Ett kort tag.
    -Ja. Sen lämnade de mig i fred.

  222. Om vi hade förlorat kriget
    hade det blivit annorlunda.

  223. -Det fanns mycket hat. Onödigt.
    -Och i dag?

  224. Det är vad jag tycker. Jag vet inte vad
    jag ska säga, men det är fortfarande...

  225. Folk är på sin vakt.

  226. Men det är nog snarare den lantliga
    mentaliteten än nationalism.

  227. Där, ser du? Allt är övergivet nu,
    efter så mycket hat.

  228. Jag vet inte. Jag vet helt enkelt inte.

  229. Översättning: Peeter S. Randsalu
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bjelovar, Kroatien

Avsnitt 5 av 6

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Under kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet blev Kroatien attackerat av serbiska rebeller. I Bjelovar, en fri stad utanför krigszonen, blev den serbiska minoriteten ett mål för hämnd. Tjugo år efter krigsslutet, gör staten fortfarande inte något för att hitta terroristerna.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Rasism och främlingsfientlighet
Ämnesord:
Kroatien, Minoriteter, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Våld mot minoriteter
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund

Alla program i Ditt förakt, min vardag

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Stockholm, Sverige

Avsnitt 1 av 6

För 15 år sedan lämnade Bienvenido Flores Ecuador för att leva som öppet homosexuell i Sverige. Idag arbetar han frivilligt och på egen hand för att förbättra EU-migranternas livssituation. Vi möter honom på gatorna när vakter vill köra bort tiggare och i domstolen tillsammans med rumänska Viorica som bor i ett skjul i skogen. Men rollen som hjälpare på egen hand gör också Bienvenido sårbar och att vara homosexuell gör det knappast lättare. Homofobi är ett problem han möter varje dag.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Lleida, Spanien

Avsnitt 2 av 6

Under två års tid har Naima från Marocko varit offer för rasistiska och sexistiska trakasserier i sitt kvarter. Till slut lämnade hon in ett officiellt klagomål med hjälp av organisationen SOS Rasism. Gärningsmännen dömdes till böter men det satte inte stopp för trakasserierna, tvärt om. Falska rykten och smutskastning har gjort hennes liv ännu svårare. Det dagliga, psykiska våldet får Naima att väga mellan att fortsätta de rättsliga åtgärderna och ge upp och fly undan mobbningen.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Prag, Tjeckien

Avsnitt 3 av 6

Det är inte lätt att vara rom i det tjeckiska samhället. Mirek är dessutom homosexuell, och det är helt oacceptabelt för många av romerna. Mirek växte upp på ett barnhem där han utvecklade en negativ inställning till romer. Det gjorde att han under en tid till och med sympatiserade med de anti-romska och nynazistiska tankar som manifesterades i samhället. Mireks ljuspunkt i tillvaron är hans pojkvän. Tillsammans försöker de reda ut relationerna till familj och släkt och få dem att acceptera deras förhållande.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Groningen, Nederländerna

Avsnitt 4 av 6

23-åriga universitetsstudenten Ananda och hennes föräldrar bär davidsstjärnan för att visa solidaritet med den judiska befolkningen och som en protest mot den stigande antisemitismen i Nederländerna. Hela familjen är också hängivna anhängare av PVV, Frihetspartiet, ett högerpopulistiskt parti som leds av Geert Wilders. Hur upplevs det av medlemmar i det judiska samfundet?

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Bjelovar, Kroatien

Avsnitt 5 av 6

Under kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet blev Kroatien attackerat av serbiska rebeller. I Bjelovar, en fri stad utanför krigszonen, blev den serbiska minoriteten ett mål för hämnd. Tjugo år efter krigsslutet, gör staten fortfarande inte något för att hitta terroristerna.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDitt förakt, min vardag

Amsterdam, Nederländerna

Avsnitt 6 av 6

Moluckernas särställning i det holländska samhället har varit en känslig fråga i över sextio år. När de förflyttades från Indonesien till Nederländerna efter andra världskriget var det inte deras eget val, så moluckerna har höga förväntningar på de nederländska myndigheterna. Vi möter dem i bostadsområden som endast är till för dem, där de försöker bevara sitt traditionella sätt att leva.

Produktionsår:
2015
Utbildningsnivå:
Folkhögskola / Studieförbund
Beskrivning
Visa fler

Mer folkhögskola / studieförbund & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Nyanländ

Kan min partner få permanent uppehållstillstånd?

Om asylreglerna i Sverige. Kan min partner få ett permanent uppehållstillstånd? Sam Safinia, programledare träffar Ignacio Vita, asylrättsadvokat, som svarar på frågan.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - tänka mot strömmen

Dag Hammarskjöld - att aldrig svika

Vi fördjupar oss i Dag Hammarskjölds tankar och i den dröm som ska kosta honom livet. I början av 1950-talet har Hammarskjöld nått höjden av sin karriär på UD. Men i sin dagbok beskriver han en känsla av äckel. Var detta verkligen meningen med livet? Han ber om ett uppdrag värt att dö för. Och så den första april 1953 får han oväntat frågan om han vill bli FN:s generalsekreterare. Plötsligt får Hammarskjölds liv en mening som det inte har haft tidigare.