Om nån hade frågat mig
för ett par månader sen-

-hur sannolikt det var att miljömåls-
beredningen skulle åstadkomma-

-ett enigt delbetänkande-

-kring frågor som har att göra med en
klimatlagstiftning, långsiktighet-

-skärpta utsläppsmål, och inrättandet
av ett klimatpolitiskt råd-

-skulle jag ha svarat
mycket svävande.

Vi har haft många, långa möten som
inte alltid har präglats av samsyn.

Så är det ofta
i ett utredningsarbete.

Frågor prövas,
åsikter blöts och stöts.

Men ändå.

Jag är otroligt glad och nöjd, och
lite stolt, över den här enigheten.

Den är bra för Sverige.

Den är bra för politiken i ett läge
när samarbete har varit svårt.

Här har vi alltså, när det gäller
en av de verkliga ödesfrågorna-

-enats ansvarsfullt.

Vi har demonstrerat
både ansvar och vilja till samarbete.

Det sänder en stark signal
till omvärlden utanför oss.

Vi föreslår
att en klimatlag inrättas.

Det kommer att göra ramverket kring
organisationen av klimatpolitiken-

-både mer robust och mer långsiktigt.

Vi föreslår att regeringen vart
fjärde år kommer med handlingsplaner-

-som avrapporteras
till riksdagen årligen.

Och så föreslår vi alltså inrättandet
av ett klimatpolitiskt råd-

-med expertis
från en rad olika discipliner-

-för en oberoende granskning, en
"second opinion" av klimatpolitiken.

Rådet ska särskilt titta på helheten.

Kristina Persson sa att regerings-
kansliet ofta jobbar i silos.

Jag och en av ledamöterna
i beredningen talade om stuprör.

"Stuprör?", sa han. "Det är sugrör!"

Därför ska det klimatpolitiska rådet
granska-

-och komma med kommentarer till-

-huruvida alla viktiga politikområden
drar åt samma håll.

Vi föreslår ett skärpt
långsiktigt mål för politiken.

Det tidigare målet var ju
"netto-noll" till 2050-

-men ingen hade preciserat
vad det innebar mer exakt.

Vi föreslår nu
att måldatum flyttas till 2045.

En del säger: "Vad betyder fem år?"

Det betyder mycket. Co2 ackumuleras
i atmosfären under lång tid-

-och den utsläppsbudget
som finns kvar efter Parismötet-

-är begränsad.

Det råder enighet om minus 85 procent
i form av territoriella utsläpp.

Det är ett ambitiöst mål-

-särskilt som vi måste
räkna med en större befolkning-

-och också med att det kommer att
produceras mer livsmedel i vårt land.

Dels för att vi blir fler, och dels
för att andra regioner i Europa-

-kommer att få det svårare,
på grund av ett torrare klimat.

85 procent minus innebär mindre
än ett ton per capita.

I dag ligger vi på drygt sex ton. Tio
ton, om vi räknar in konsumtionen.

Vi kan förstås inte exakt säga
vilka utsläpp som finns kvar 2045.

En sak, till exempel,
är ju självklar.

Alla transportutsläpp av fossil natur
måste bort - före 2045.

Vi kommer i det senare betänkandet
att gå in på den banan, så att säga.

Vissa utsläpp från jordbruket kan vi
inte få bort - metan och lustgas.

Kanske har vi kvar fossila utsläpp
från avfallsförbränning. Hoppas inte!

Jag förespråkar cirkulär ekonomi.

Analyser visar att det är bra
både för klimatet och jobben.

Arthurs kommentar om Indien
var intressant.

Vi ska se om samma analys
kan göras på den indiska ekonomin.

Så jag hoppas att det här med sop-
förbränning ska vara ett minne blott.

Det blir också en del kvarvarande
utsläpp från processindustrin.

Här föreslår vi, och vi kommer
att precisera det senare-

-att staten måste hjälpa till
för att bädda för teknikskiften.

Till exempel vätgas i stället
för masugn för stålproduktion.

Vi måste också se till-

-att carbon capture and storage, CCS,
utvecklas vidare.

Ingen vet exakt
hur lösningarna ser ut-

-och vi kan inte
lägga alla ägg i en korg.

Vi tittar särskilt på åtgärder för
att kompensera kvarvarande utsläpp.

Att lagra kol i skogen, och utnyttja
tillväxt i skogen för substitution.

Nya produkter från skogen
som kan ersätta fossila råvaror.

Att lagra kol i åkermark
är en spännande och delvis ny fråga.

Att öka mullhalten är bra
av flera skäl-

-och det skulle kunna suga
en del av kolet ur atmosfären.

Vi kommer förstås också att titta
på åtgärder i u-landsperspektivet.

Det är där frågan
ytterst kommer att avgöras.

Vi ska dela med oss så mycket
som möjligt av våra erfarenheter.

Jag var som sagt länge osäker på
förutsättningarna för att nå enighet.

Men alla ledamöter har tagit ansvar.

Min respekt för var och en av dem
har vuxit.

Jag tycker de är värda en applåd.

Det är klart att Parismötet hjälpte
till. Det gav oss en puff i ryggen.

När man analyserar Paris...jag ska
inte slänga in smolk i maskineriet...

Det VAR ett stort steg framåt.

Men om vi inte gör åtgärder nu, på
kort sikt, och höjer ambitionsnivån-

-blir två grader svårt att nå.

Johan indikerade det här med negativa
utsläpp, och det låter lite fluffigt.

Men det innebär egentligen att vi ska
bränna stora kvantiteter biomassa-

-fånga in koldioxiden, och stoppa ner
den i backen. Det är inga små ytor.

Johan talade om 25 procent
av utsläppen i dag - tio gigaton.

En yta som är större än Indien,
år efter år efter år.

Ju mer vi kan göra nu, på kort sikt,
för att undvika att "overshoot"-

-desto bättre blir det, och vi blir
mindre beroende av såna lösningar.

Vi ska också komma ihåg-

-att det kommer en del negativa
nyheter. Det kom en i natt.

US Supreme Court
har satt stopp för Obamas klimatplan.

Jag förstod inte riktigt
med vilken juridisk argumentation-

-men det är ett bakslag för Obama.

Samtidigt faller oljepriset.
Det påverkar inte alla områden-

-men på transportområdet betyder det
mycket om det plötsligt blir billigt-

-i många delar av världen att
köra vanliga, fossildrivna fordon.

Vår enighet är guld värd. Nu återstår
en svår bit: åtgärder och styrmedel.

Hur ska vi nå, och helst överträffa,
målet för 2045? Det är svåra frågor.

Men vår grundattityd är positiv
och vi försöker se möjligheterna.

Ny teknik finns. Se bara på
vad som hänt vad gäller sol och vind-

-och nu även energilagring.
Kostnaderna har bara rasat ner.

Det kommer att hjälpa oss,
liksom digitaliseringen.

Ett nytt samhälle växer fram,
med ny teknik och nya beteenden.

Och det här, menar jag,
ger oss väldigt många möjligheter.

Nu ser jag att Arthur har gått ut.
Det finns förstås också problem.

Statsstöds- och skatteregler på
EU-nivå lägger snubbeltråd på marken.

Nästa fas i arbetet blir svår,
men enigheten som vi nu har uppnått-

-ger en väldigt bra plattform
att jobba vidare ifrån. Tack.

Textning: Nina Brander Källman
www.btistudios.com