Titta

UR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

UR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Om UR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Föreläsningar och samtal om att arbeta preventivt och långsiktigt för en bättre psykisk hälsa för barn och unga. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Till första programmet

UR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016 : Verktyg i mötet med ensamkommande barnDela
  1. Jag tar ordet.

  2. Vad roligt att få vara här hos er.

  3. Jag förstår att jag har kommit till
    inte "gräddan av psykisk ohälsa"-

  4. -men i alla fall gräddan
    av kompetensen om psykisk ohälsa.

  5. Jag heter Carl Pether Wirsén-

  6. -och tänkte ägna en timme åt-

  7. -att prata med er
    lite kring ensamkommande.

  8. Hur många av er möter målgruppen
    ensamkommande i ert arbete?

  9. Oj.

  10. Vad roligt.

  11. Jag har jobbat med ensamkommande-

  12. -sedan i början av 2000-talet.

  13. Under sex år var jag verksamhetschef-

  14. -på Röda korsets behandlingscenter
    för tortyr- och krigsskadade.

  15. Det var då det började poppa upp
    boenden runt om i Sverige.

  16. Jag kommer ihåg
    hur vi satt på ett APT och sa:

  17. "Oj. Hur ska vi...?
    400 nya ungdomar i år."

  18. "Hur ska vi lösa det?"
    Men det var då.

  19. Det började poppa upp HVB
    runt om i Sverige.

  20. Man rekryterade personal
    och skruvade IKEA-möbler...

  21. ...och tänkte: "Så roligt det blir."

  22. Man tänkte att det var tur att man
    fått en sån bra personalgrupp.

  23. Efter några månader
    började avvikelserna dyka upp-

  24. -och man förstod inte riktigt.

  25. Helt plötsligt började ungdomarna
    bli krävande-

  26. -och på vissa boenden blev personalen
    tjänsteandar som servade ungdomarna.

  27. Man undrade
    om Röda korset hade nån utbildning-

  28. -så att man fick lära sig lite mer
    om vad man möter.

  29. På den tiden var det mycket fokus på
    trauma, och det är det fortfarande-

  30. -men det var nästan som att PTSD och
    traumatisering var en modediagnos.

  31. Allt var trauma.

  32. Om det var nånting man inte förstod
    tänkte man att det var en PTSD.

  33. Vi tänkte ungefär likadant,
    höll jag på att säga, i början.

  34. Så vi satte ihop lite utbildningar
    om trauma och PTSD-

  35. -och började utbilda personal.

  36. Har man bara en hammare
    så ser man bara spikar.

  37. Med tiden började vi förstå att det
    var fler saker som spelade roll.

  38. Vi mejslade fram den röda tråden.

  39. Vad är det vi behöver veta
    och ha koll på-

  40. -när vi jobbar med ensamkommande?

  41. Det är inte bra att se målgruppen-

  42. -som en stereotyp målgrupp-

  43. -utan efterhand förstod vi att en del
    av reaktionerna var ganska naturliga.

  44. Normala reaktioner
    på onormala händelser, helt enkelt.

  45. Vem som helst av oss kan hamna i det.

  46. Men det vi förstod spelade roll,
    förutom trauma-

  47. -var identitet och dess utveckling.

  48. Vi behövde veta mer om motivation
    och motivationsfaktorer.

  49. När vi pratar om motiverade ungdomar
    handlar det om att lära sig språket-

  50. -och att gå i skolan.

  51. Men jag tror att alla är motiverade-

  52. -men vi vet bara inte för vad.

  53. Så motivation var centralt,
    liksom nån form av kulturförståelse.

  54. Det som jag ska presentera för er
    under den här timmen-

  55. -är de saker vi lärt oss, vad vi
    möter, vilka reaktioner vi ser-

  56. -och de vanligaste sakerna som de
    allra flesta ungdomar går igenom.

  57. Själva titeln är ju inte så enkel.

  58. "Konstruktiva och stärkande metoder."
    "Det där var svårt", tänkte jag.

  59. Vad man vill ha är en verktygslåda.

  60. "Hur gör vi det här?"
    Och så vill man hitta nån...

  61. "Använd den här så blir det bra."

  62. Vi vill ha enkla svar på komplexa
    frågor, vilket gör det svårt.

  63. Att jobba med ensamkommande ungdomar
    är lite svårare ibland än man tror.

  64. Den här hösten, då vi haft
    nån form av undantagstillstånd-

  65. -så har det varit ett extremt stor
    behov av att lära sig mer om det här.

  66. Det vi ska prata om i dag...

  67. ...är de saker jag tycker att det är
    viktigast att ta upp på 45 minuter-

  68. -av konstruktiva metoder.

  69. Vi bör se immigrationen som en kris.

  70. Att komma hit...

  71. Som nyanländ känner du ingenting.

  72. Det tar lite tid att få koll på
    vilket sammanhang man är i.

  73. Vi ska också titta på den nya känslan
    av ensamhet som dyker upp.

  74. Ungdomarna har varit ensamma förut-

  75. -men den här typen av ensamhet
    känner man inte igen.

  76. Det är nånting nytt.

  77. Jag har kanske suttit i tusen samtal
    med ensamkommande.

  78. Vad är det de väljer att berätta?
    Röda korset är ju ingen myndighet.

  79. Vi behövde inte värdera
    sanningshalten i det som sas-

  80. -utan det som var viktigt för oss
    var varför man inte berättade allt.

  81. Vissa saker var helt enkelt inte till
    för våra öron.

  82. Olika sorgereaktioner dyker upp.

  83. Att sörja nånting utan att veta vad.

  84. Det är en känsla av att nånting
    är annorlunda och jag sörjer-

  85. -fast jag vet inte vad jag sörjer.

  86. Hur påverkar det ungdomarna?

  87. Skam och skuld...

  88. Vi har en benägenhet att slå ihop
    detta utan att veta vad som är vad.

  89. Det är väldigt stor skillnad på
    skamreaktioner och skuldreaktioner.

  90. Vad finns det då?

  91. Skuld och empati
    - finns det nån koppling till det?

  92. Varför går det bra för vissa ungdomar
    och mindre bra för andra?

  93. Det kan man fundera på.

  94. De som kom i slutet på 90-talet
    börjar helt plötsligt dyka upp.

  95. Afghanerna som kom då dyker upp
    som boendepersonal på olika boenden.

  96. Det har gått bra för väldigt många.

  97. Vad krävs för att det ska gå bra-

  98. -och vad är det som blir besvärligt
    och varför blir det det?

  99. De olika skambeteendena känner alla
    som jobbar med ensamkommande igen.

  100. Hur märker vi att är skam-

  101. -och vad är det för reaktioner?

  102. Vi ska titta på en studie
    som gjordes i Kalifornien-

  103. -där man kan se hur skam påverkar
    hur framtiden blir-

  104. -och vilka val man väljer att göra.

  105. Vad blir det för utmaning att komma
    hit, som vi ibland inte tänkt på?

  106. Vi ska se
    hur omgivningen förhåller sig-

  107. -och vi ska försöka mejsla ut de
    olika metoder och verktyg som finns-

  108. -när vi går igenom det här.

  109. Känns det här okej?

  110. Vi börjar från början.

  111. Mario Rojas kom från Chile
    och jag vet inte mycket om honom.

  112. Han sa nåt som det ligger mycket i.

  113. "Ungdomen kommer aldrig tillbaka,
    även om man återvänder hem."

  114. "Resan kommer att göra om honom"-

  115. -"och han kommer att betrakta sig
    själv, sina rötter och sin hemmiljö"-

  116. -"på ett avstånd
    som aldrig kan utplånas helt."

  117. Det faktum att de har kommit hit-

  118. -gör att de aldrig mer
    kommer att bli samma personer igen.

  119. Den bild av Sverige som man får
    är den man får på de första boendena.

  120. "Städar alla svenskar på söndagar?"
    kan de fråga.

  121. Det intryck som ni gör på ungdomarna
    redan i det första mötet-

  122. -blir deras bild av Sverige.

  123. Kommer man till ett fungerande boende
    där det finns omsorg-

  124. -så får man den bilden av Sverige
    och tvärtom.

  125. Sayid har varit femton år i Sverige.

  126. Han känner sig bara hemma på flyget
    mellan Sverige och Afghanistan.

  127. Känslan följer med i många år-

  128. -och ibland kommer man aldrig
    att känna sig hemma någonstans.

  129. Jag tror att många känner igen sig.

  130. Man är inte riktigt "hemma"
    i sitt ursprungsland-

  131. -och man känner sig inte hemma här.

  132. Det är en känsla som följer med oss.

  133. Vad händer när man kommer hit?

  134. Man brukar ibland
    prata om en chockfas.

  135. Det innebär att när du kommer
    så känner du ingenting i början.

  136. Du bara noterar olika saker.

  137. Du kanske noterar att "Varför går ni
    med era hundar i koppel?".

  138. "Inte nog med det
    - ni plockar upp deras bajs."

  139. Eller: "Vad är det som kommer från
    himlen? Jag har aldrig upplevt snö."

  140. Intrycken handlar om att notera
    saker, men du känner inte så mycket.

  141. Ditt liv ligger som pusselbitar i en
    svart sopsäck som du har skakat om.

  142. När du väl börjar lägga upp
    pusselbitarna på bordet-

  143. -och får ihop bitarna och ser
    hur annorlunda vissa saker är-

  144. -då kommer känslan av främlingskap.

  145. Det tar ungefär 1,5-2 månader.

  146. Då börjar reaktionen komma.

  147. Vi tycker att ungdomarna är artiga-

  148. -men de bara tar in nya intryck.

  149. De har inte börjat känna efter.

  150. Man har förlorat en massa saker.

  151. De miljöer jag har lärt mig att
    orientera mig i finns inte längre.

  152. De relationer jag har lärt mig
    att relatera till finns inte längre.

  153. De människor jag har haft omkring mig
    som jag har kunnat förhålla mig till-

  154. -finns inte där längre.

  155. Helt plötsligt kommer jag till ett
    boende och har förlorat min autonomi.

  156. Det är personal, kontaktpersoner,
    socialsekreterare och gode män.

  157. Det kommer en massa personer
    som jag inte har nån relation till-

  158. -som dessutom ska bestämma över mig.

  159. Frågar man ungdomar som varit här
    några år vad det svåraste var-

  160. -säger de: Att jag inte förstod
    språket och att jag kände mig ensam.

  161. Det är nästan som att leva
    i en glasbubbla i början.

  162. Som att se världen genom ett fönster.

  163. Världen där ute... Folk går
    och handlar och går till skolan-

  164. -och de sitter hemma
    i sina lägenheter och hus och myser-

  165. -men jag är inte med och jag förstår
    inte vad som sägs om och till mig.

  166. Dessutom har du förlorat identiteten.

  167. Du vet inte heller riktigt vem du är.

  168. När ungdomarna får PUT
    - är problemet löst då?

  169. Det vet vi att det inte är. Framtiden
    ställs i en helt ny belysning-

  170. -och det är till och med då problemen
    kan börja, av olika orsaker.

  171. Då har du en ställning och status
    som gör att du kan agera-

  172. -och det förväntas av dig att agera.

  173. Det här drar i gång en sorgeprocess-

  174. -precis som för oss alla
    som har sörjt något i våra liv.

  175. En relation, nån som har gått bort-

  176. -som en förälder, ett barn,
    en partner, en god vän...

  177. Det som är skillnaden på reaktionen
    där vi har något att sörja-

  178. -är att då vet vi hur sorg fungerar.

  179. Det tar några år,
    och efter att vi har sörjt ett tag-

  180. -så börjar vi se blommorna
    och höra fåglarna igen.

  181. Med tiden går det över.

  182. Ungdomarna är i en liknande process-

  183. -men de sörjer nånting
    de inte kan sätta fingret på.

  184. Det är bara som en matta, och när det
    blir tyst, mörkt och ensamt-

  185. -så hör jag den här mattan av sorg-

  186. -ungefär som att vi när vi är tysta
    hör... Hör ni fläkten?

  187. Ni kanske inte har tänkt på den, men
    när jag påminner om den hör ni den.

  188. Exakt så är det för ungdomarna.

  189. Det kommer när man bor själv
    och man kommer hit i december.

  190. Det blir mörkt halv tre
    och ljust halv tio-

  191. -och du kommer till ett boende
    i Burträsk och vargtimmen blir lång.

  192. Dessutom ska man bo i egna rum.

  193. I alla fall tidigare var det så
    och du kanske aldrig har varit ensam.

  194. Skillnaden är att du nu ska bo
    med nån du själv inte hade valt.

  195. Sen sätter detta i gång
    och mycket händer på nätterna.

  196. En reaktion på sorg
    som vi ibland inte tänker på är...

  197. Har ni märkt ungdomar
    som har ont överallt?

  198. De har ont i huvudet
    och benet och bröstet-

  199. -och de ska ha Alvedon och Treo
    och gå till läkare.

  200. Femton- sextonåringar
    är som femtioåriga gubbar i kroppen.

  201. Om det inte finns ett uttryck för vad
    du känner, sätter det sig i kroppen.

  202. Den här känslan av ensamhet...

  203. ...är helt ny för dig.

  204. Du är nästan som en tentakel av
    ett redan befintligt familjenätverk-

  205. -som en förlängning av en familj-

  206. -men du är här och din släkt och dina
    anhöriga är någon annanstans.

  207. Det innebär att ensamhet
    blir en "issue" från början.

  208. Vad som händer är
    att man måste ladda upp nya objekt-

  209. -och det är här som...

  210. Har ni märkt att en del ungdomar
    får en romantiskt bild av familjehem?

  211. I början.

  212. Man vill ha den där känslan som är
    på riktigt. Man känner sig halv.

  213. "Jag vill ha en riktig mamma och
    en riktig pappa... Ni har betalt."

  214. I början blir man
    som en målsökande robot-

  215. -för att kolla av "bryr du dig om mig
    på riktigt, egentligen?"

  216. Helst av allt
    vill man följa med er hem.

  217. Man skulle vilja träffa era barn
    och klappa er hund-

  218. -men vi är också väldigt dubbla.

  219. "Nu kommer du till vårt boende
    och nu ska vi ta hand om dig."

  220. "Du kan berätta allt för oss"-

  221. -"men du får inte ringa till mig
    när jag är ledig."

  222. Efter ett tag förstår man hur det
    fungerar, men i början vet man inte.

  223. Smugglarna har sagt till föräldrarna,
    för att de ska skicka i väg barnen:

  224. "När du kommer till Sverige får du
    en familj som tar hand om dig."

  225. Att komma till ett HVB är något
    man inte alls hade förväntat sig.

  226. Man vill komma till en familj.

  227. Du är fysiskt närvarande, men mentalt
    är du kvar i ditt hemland-

  228. -eller också på resan - det är därför
    en del ungdomar sover med kläder på.

  229. Man är inte riktigt här.

  230. Fysiskt är du här, men mentalt
    är du inte riktigt här än.

  231. Dessutom motsvarar inte verkligheten
    de förväntningar du hade.

  232. Man har sagt saker om hur det är här.

  233. En pojke sa i första samtalet
    med socialsekreteraren:

  234. "Var är min bil?" ""Din bil?"

  235. "De sa till mig att jag skulle få
    ett konto med pengar och en bil."

  236. Plötsligt blir det något annat
    än du hade förväntat dig.

  237. Ibland kan det vara svårt för oss
    att förstå.

  238. Det är lite som att kapa sina rötter.

  239. Det finns vissa laddningar
    som man har som man har laddat upp.

  240. Familjen, kanske. Vänner.
    Sammanhang där man har fått näring.

  241. Helt plötsligt kapas de rötterna.

  242. Du behöver fortfarande näring
    och måste ladda upp nya objekt.

  243. Nånting som du känner igen-

  244. -vilket innebär att ni på boendena
    ibland blir "min svenska mamma"-

  245. -"min svenska pappa",
    "min svenska bror..."

  246. Det som man känner igen måste man
    ladda upp för att orientera sig-

  247. -och ibland blir det inte personalen
    eller gode man som man laddar upp-

  248. -utan man laddar upp sina kompisar.

  249. Den här sorgen liknar den sorg vi
    känner igen från faktiska förluster-

  250. -men ungdomarna vet inte vad
    de sörjer. Förstår ni vad jag menar?

  251. Jag brukar dra en liknelse.
    Jag bor i Uppsala.

  252. Jag hade ett lantställe på Gräsö.

  253. För femton år sen hade jag planerat
    en bokplanta på lantstället.

  254. Jag hade plockat den i Skåne
    och planterat den.

  255. Under 10-12 år hade den vuxit
    till sig och blivit stor och fin.

  256. Sen skulle vi sälja lantstället-

  257. -och jag tänkte att jag
    skulle ta hem plantan till Uppsala.

  258. Är det nån som är från Uppsala här?

  259. Några stycken.

  260. Jag är från Småland, och där
    växer ett frö bara man tappar det.

  261. Så är det inte i Uppsala.

  262. Det är gammal sjöbotten. Man gräver
    inte ett hål - man spettar upp det.

  263. I alla fall skulle jag ta med mig
    den här plantan.

  264. Jag ville få med
    så mycket rötter som möjligt.

  265. Rötter är viktigt. Det vet vi.

  266. Det var ungefär en halvmeter ut.

  267. Sen märkte jag
    att de sticker i väg överallt.

  268. Rötterna går en och en halv meter-

  269. -så jag kunde inte få med mig allt
    utan var tvungen att hugga av rötter.

  270. Det var smärtsamt.

  271. Jag fick en jordklump som jag
    lyfte upp och tog hem till Uppsala.

  272. Där la jag ner den i jorden-

  273. -och så vattnade jag den och gödslade
    den och pratade med den-

  274. -och så höll jag tummarna
    för att det skulle bli bra.

  275. Vad händer, tror ni?

  276. Ett år gick det. Vad hände?

  277. Ni får inte säga att det vissnade.
    Det förstör min metafor.

  278. Den vissnade inte helt,
    men vad händer?

  279. Vad händer
    när man planterar om en planta?

  280. Den slutar växa,
    och inte bara det utan...

  281. Grenarna börjar faktiskt vissna.

  282. Jag märkte inget första månaden
    men efter två månader-

  283. -hade de fina, stora grenarna som gav
    den en fin form börjat bli bruna.

  284. Jag fick klippa av en massa grenar.

  285. Den var inte alls så stor och fin,
    men den var inte död.

  286. Den hade en del gröna grenar kvar.

  287. Nästa år... Jag väntade ett år
    och vattnade den och pratade med den.

  288. Jag gödslade den.
    Vad hände efter ett år?

  289. Nu vissnade den. Nej.

  290. Det hände ingenting. De gröna
    grenarna var fortfarande gröna.

  291. Det var kanske nån gren till som hade
    fått ge med sig men det stod still.

  292. Tredje året. Vad hände då?

  293. Ingenting hände. Det stod still.

  294. Fjärde året, i slutet på sommaren-

  295. -såg jag för första gången en ansats
    till ett nytt skott.

  296. Fyra år tog det.

  297. Vad hade hänt?

  298. Vad är liknelsen? Det är exakt
    likadant med våra ungdomar.

  299. De vill att saker ska gå fort.

  300. De vill lägga sitt pussel
    i en storstad och vi är otåliga.

  301. Men...

  302. Men i nästan fyra år
    levde man på gamla meriter.

  303. Under fyra år
    kunde plantan inte ta till sig.

  304. Den hade inte så mycket rötter
    att den kunde ta till sig näringen-

  305. -utan den levde lite i dvala.

  306. Men efter fyra år hade det skett
    något under ytan som inte jag såg.

  307. Det hade börjat ta form, men jag
    tyckte inte att något alls hade hänt.

  308. Från regeringen säger man ibland:

  309. "Vi vet att det tar 7,5 år
    för nyanlända att få ett jobb"-

  310. -"som inte är utifrån bidrag,
    men vi ska kapa det till 2,5 år."

  311. Det här tar tid.

  312. I den bästa av alla världar skulle
    man kunna tänka sig att omgivningen-

  313. -den nya humusen, skulle anpassa sig
    men så enkelt är det inte.

  314. Det är alltid plantan som måste
    anpassa sig till omgivningen.

  315. Nu har den stått där i femton år.

  316. Nu är den stor och fin.
    En riktigt fin blodbok.

  317. Den ska vara där.
    Det går inte att flytta den.

  318. Om jag flyttar den ser trädgården
    inte fin ut för den gör trädgården.

  319. Det är likadant för våra ungdomar.

  320. Om vi bara ger det tid så kommer det
    att hända saker som vi inte ser-

  321. -och vi vet inte vad som händer.

  322. De allra flesta gångerna
    blir det riktigt bra.

  323. Jag har märkt några saker.

  324. För det första har man hemlängtan.

  325. Det är en längtan du måste stävja-

  326. -för om du längtar hem för mycket
    blir det för jobbigt.

  327. Vi minns våra barndoms jular.

  328. Det finns alltid något att minnas
    och något man längtar till.

  329. Det kan vara ramadan, familjehögtider
    eller något som påminner om trygghet.

  330. Den känslan har jag oavsett
    men kan inte göra för mycket åt den.

  331. Plötsligt känner jag mig ensam
    på ett sätt jag aldrig upplevt.

  332. Jag har inte tillgång till näring
    utan får gå lite i dvala-

  333. -och lära mig att förhålla mig
    till vår syn på ensamhet.

  334. Vårt samhälle är världens ensammaste.

  335. I Stockholm är 32% ensamhushåll.

  336. Det skulle aldrig ske i deras länder.

  337. Plötsligt blir ensamhet något
    man måste lära sig att leva med.

  338. Du saknar familj och sammanhang.

  339. Det finns en ångest i att inte
    kunna hjälpa mamma och syskon.

  340. Pappor pratas det inte ofta om
    utan det är oftast mammor och syskon.

  341. Men du är här och de är där
    och du kan ingenting göra.

  342. Du får orimliga förväntningar
    på dig själv.

  343. Du har en bild av vad du
    ska ta dig till och åstadkomma-

  344. -men du känner att det blir motstånd.

  345. Du tar ansvar för syskon
    i föräldrarnas frånvaro.

  346. Ungdomar är otåliga
    och ibland är det fokus på leverans.

  347. Vi uppmuntrar att ungdomarna har
    kontakt med anhöriga, vilket är bra-

  348. -men ibland är de här kontakterna
    väldigt kravfyllda.

  349. Det är inte alltid stora famnen
    man möter när man ringer hem.

  350. Mammor kan ringa och gråta
    och säga att de måste skicka pengar.

  351. Man får 1 200 kronor och skickar hem
    750 kronor. Det är inte ovanligt.

  352. Det finns en inre konflikt
    mellan osjälvständighet och autonomi.

  353. En del av dig betraktar dig själv som
    vuxen, som du fått höra hemifrån.

  354. Det är kanske därför du är här.

  355. Vi curlar våra barn in i vuxenlivet.

  356. Man får veckopeng och ska förvalta
    den och blir vuxen med tiden.

  357. Så är det inte i många andra länder.
    Du är vuxen från den dagen-

  358. -då du slipper sitta på läktaren
    utan får sitta med männen i moskén.

  359. Ungdomar har ibland bilden av att de
    är vuxna för att de har speglats så-

  360. -medan vi betraktar dem som barn
    trots att de ser sig som vuxna.

  361. Det här ständiga bakgrundsljudet-

  362. -som man hör hela tiden, framför allt
    när det blir mörkt och tyst-

  363. -skapar några reaktioner.

  364. Framför allt vill man inte
    prata om familjen i början.

  365. Du kan prata om hur du tog dig hit-

  366. -men ibland är det som är kopplat
    till familjen så smärtsamt-

  367. -att du inte ens vill prata om det-

  368. -vilket också gör det svårt att göra
    utredningar på ensamkommande.

  369. Vi har BBIC att använda oss av,
    och det bygger på tre saker.

  370. Det bygger på föräldrarnas förmåga
    till omsorg, som vi inte vet nåt om.

  371. Det är inte till för våra öron.

  372. Det andra är det nätverk som finns.

  373. De har 200 kontakter på Facebook,
    men det kan man inte använda sig av.

  374. Det enda vi har att gå på
    är beteende.

  375. För mycket frågor om familjen, då
    väljer man att inte säga vissa saker.

  376. Det skapar automatiska tankar.

  377. Det går runt som en grammofonskiva
    som har hakat upp sig.

  378. Varje gång det blir tyst, mörkt och
    ensamt hör du samma sak om och om.

  379. Familjeseparationen, familjens öde,
    hur det är för dem där hemma...

  380. Du försöker i tankarna lösa
    det som du går och tänker på-

  381. -men du kommer ingenvart.

  382. Beroendet av familjen
    tilltar i början. Man regredierar.

  383. Då romantiseras familjehemmet.

  384. "Jag vill inte känna mig halv
    utan jag vill känna mig hel."

  385. "Ingen är som min mamma.
    Min mamma är världens bästa."

  386. Mat kan ju vara väldigt laddat.
    Har ni märkt det på boenden?

  387. Det är fyra saker som måste funka för
    att ta bort 80-90% av konflikterna.

  388. Det måste finnas frukt, wifi,
    transporter och mat.

  389. Har man koll på det
    så fungerar det betydligt bättre.

  390. Förlusten av den trygga basen.

  391. Även om den har varit otrygg
    på grund av krig och konflikter-

  392. -så finns det ändå något
    som har blivit min trygghet-

  393. -och den har jag tappat.

  394. Rädsla och otrygghet, ofta nattetid.

  395. Många ungdomar är mörkrädda.
    Det märker man på boenden.

  396. Boenden som har vakenpersonal
    på nätterna är oftast lugnare.

  397. Halva tiden av dygnet är nätter-

  398. -och det händer lika mycket
    på nätterna, men det är andra saker.

  399. Relationen till nattpersonal
    brukar ibland bli väldigt viktig.

  400. Är det sovande jour vill ungdomarna
    oftast inte störa er. Ni sover.

  401. Är det vakennatt så får man oftast
    en annan relation till ungdomarna.

  402. Den här sorgen kan frysa.
    Man kommer inte vidare.

  403. Det leder ibland
    till olika former av depressioner.

  404. En depression innebär att "satsar jag
    inget så förlorar jag inte mer."

  405. Det gör att man ibland
    tappar motivationen.

  406. Ibland vet man inte riktigt...
    Det låser sig, helt enkelt.

  407. En annan sak som är kopplat till
    att separera är separationstrauma.

  408. Nu pratar vi inte om att man åker
    till USA som utbytesstudent.

  409. Det är inte den typen av separation.

  410. Då kan det vara skönt att komma bort.

  411. Vi pratar om såna jag inte valt.

  412. Jag kanske har flytt hals över huvud.

  413. Det är traumatiska separationer
    där jag inte hunnit förbereda mig-

  414. -eller att någon annan har bestämt
    att jag ska lämna.

  415. Den typen av separationer skapar
    effekter som vi märker när de kommer.

  416. Man har en bild av sig själv-

  417. -om separationen varit traumatisk-

  418. -i möten med folk runt omkring sig-

  419. -som negligerad,
    förbisedd och avvisad.

  420. Det blir ett grundantagande
    av att inte vara önskvärd.

  421. Man feltolkar sociala samspelsmönster
    till att man är orättvist behandlad-

  422. -eller avvisad eller kränkt.

  423. Ibland blir ni kallade rasister-

  424. -för att man tolkar sammanhangen fel.

  425. Man har en bild av
    att man inte är önskvärd.

  426. Språket spelar naturligtvis roll.

  427. Vi får ägna oss
    mycket åt kroppsspråk-

  428. -och kroppsspråket talar ibland högre
    än vårt verbala språk.

  429. En del boenden är väldigt kramiga.

  430. Jag var i Säffle för inte länge sen
    och vi hade haft en handledning-

  431. -och när vi kom ut satt ungdomarna
    och väntade på att bli kramade.

  432. Ibland kan jag fundera-

  433. -om det är så att de kramas
    för att de vet att vi tycker om det.

  434. Men har man inte språket-

  435. -så använder man sig av kroppskontakt
    och icke-verbalt språk.

  436. Anknytningstrauma kan hämma förmågan
    till mentalisering.

  437. Ni vet om mentaliseringsbegreppet.

  438. Att jag kan sätta mig in i
    vad du tänker om mig just nu.

  439. Om man har en bild av sig själv
    att man inte är önskvärd-

  440. -så får man också svårare att se
    vad andra tänker om en.

  441. Av en närmiljö kan en sån här ungdom
    upplevas som självupptagen-

  442. -otacksam, mindre kompetent-

  443. -eller att han inte vill begripa-

  444. -när det handlar om
    nåt helt annat egentligen.

  445. Här kommer vi in på skam och skuld.

  446. En del ungdomar som har med sig
    en bild av att inte vara önskvärda...

  447. Ni får de här bilderna sen.

  448. De grundläggande affekterna i skam
    skiljer sig mycket från skuld.

  449. De grundläggande affekterna i skam
    är självförakt, förödmjukelse-

  450. -känslan av ovärdighet,
    tillintetgjordhet och maktlöshet.

  451. De grundläggande affekterna i skuld
    är att vilja göra rätt-

  452. -vilja korrigera, vilja anpassa sig,
    vilja trösta, vilja förändra-

  453. -vilja förbättra och vilja göra om.

  454. Ungdomar med benägenhet till skam-

  455. -har svårare att anpassa sig
    till omgivningen.

  456. I skuld finns en förmåga
    till anpassning.

  457. Så fort ni har ungdomar...

  458. Leta alltid efter nån...

  459. Finns det bara en ansats
    av skuldtänkande hos en ungdom-

  460. -så finns det nånting att jobba med.

  461. Skuld är kopplat till empati.

  462. Titta på den sen. Den är spännande.

  463. Skam handlar om överbetoningen
    på vad andra tycker om mig.

  464. Vad jag tänker om andra
    är underordnat.

  465. I skuld är min effekt på andra
    överordnad.

  466. Vad andra tänker är underordnat.

  467. Skammen sitter i huvudet. "Ingen bryr
    sig. Jag duger inte till nånting."

  468. Skuld... "Hen blev ledsen av det jag
    gjorde. Hur påverkar det personen?"

  469. Skulden sitter i situationen-

  470. -vilket innebär att om det
    finns skuld så finns det empati.

  471. Så fort det finns empati så finns det
    en större anpassningsförmåga-

  472. -till omgivningen.

  473. Empati rymmer en känslomässig
    och mentaliserande förmåga.

  474. Empati är viktigt i alla relationer
    och är en hörnsten i integrationen.

  475. Skuld har evolutionärt sett bidragit
    till vår förmåga att reglera omsorg-

  476. -och det tar oss vidare i livet.

  477. Några skambeteenden, lite snabbt.
    Jag skyndar på för att hinna med.

  478. Skam utesluter andra. Man är centrum
    för sitt eget universum.

  479. "Jag, jag, jag. Mitt, mitt, mitt."

  480. Det förhindrar och frånkopplar
    känslor av omsorg för andra.

  481. Aggressivitet håller folk på avstånd-

  482. -medan tårar, till exempel-

  483. -evolutionärt är till för att bjuda
    in till beröring och omtanke.

  484. Aggressivitet håller folk på avstånd-

  485. -oftast för att du inte ska se
    hur rädd och liten jag är.

  486. Låg impulskontroll i förhållande
    till ilska - det smäller på en gång.

  487. Det är ofta skambeteenden.

  488. Man behöver omedelbar behovs-
    tillfredställelse: "Hjälp mig nu."

  489. "Jag har inte tid."
    "Jag vill ha hjälp nu."

  490. "Om du inte hjälper mig nu
    så bryr du dig inte om mig."

  491. Lättkränkthet och låg tillit.

  492. Jag har ett grundantagande om
    att jag inte är önskvärd.

  493. De blir kravmaskiner.

  494. De har legat under lastbilsflak-

  495. -och så gnäller de över
    att inte få senaste iphone-modellen.

  496. Ibland är det skamreaktioner.

  497. Man kompenserar
    ett värde man inte har inuti-

  498. -genom att kräva materiella saker.

  499. Man får en narcissistisk problematik.
    De ungdomarna kryper under skinnet.

  500. Du drömmer om dem på nätterna.

  501. Eller känslan man får när man jobbar
    med narcissistiska ungdomar:

  502. "Jag kanske ska göra nåt annat.
    Jag är inte bra på det här jobbet."

  503. Den första frågan man får när man får
    en narcissist i terapi är:

  504. "Hur mycket utbildning har du?"

  505. "Hur skulle du kunna hjälpa mig?"

  506. Man spänner upp fjädrarna för att
    ingen ska se hur liten man är-

  507. -och så ifrågasätter man andra.

  508. Självanklagelser och otillräcklighet
    är kopplat till grandiosförstärkning.

  509. I skolan är det upp till bevis.

  510. Om jag inte lyckas i skolan måste jag
    bli beundrad någon annanstans.

  511. De svåraste ungdomarna är de-

  512. -som har en tydlig narcissistisk
    struktur och är väldigt begåvade.

  513. Där känner man sig dragen vid näsan.

  514. Människor känner sig utnyttjade-

  515. -och vill göra nåt annat
    där de kommer mer till sin rätt.

  516. Underkännande av yttre auktoriteter.

  517. "De är bara till för att hindra mig,
    inte för att hjälpa mig."

  518. Omgivningens gränser
    upplevs som kränkningar-

  519. -och det är brist på inre reglering.
    Jag vet inte hur mycket jag är värd.

  520. Det blir en kamp för berättigande.

  521. Vi tänker: "Hur orkar han hålla på?
    Ger han sig aldrig?"

  522. Men det är en ständig kamp för att få
    det bekräftat att man duger.

  523. En studie bara, lite snabbt.

  524. 380 ungdomar var tolv år-

  525. -när de fick skam-
    eller skuldskatta sig som barn...

  526. ...via TOSCA och TOSCA-C.

  527. Sen gjorde man en uppföljande studie-

  528. -beroende på om de hade skuld- eller
    skamskattat sig själva som barn.

  529. Man tittade på hur det gått för dem.

  530. Det fanns en skyhög korrelation-

  531. -mellan marginalisering,
    arbetslöshet och socialt understöd-

  532. -och dem som skamskattat som barn.

  533. Det fanns en stor korrelation
    mellan kriminalitet och självskada-

  534. -och dem som hade skamskattat.

  535. Det var också kopplat till missbruk.

  536. Sju ungdomar hade testat heroin-

  537. -och alla hade skamskattat.

  538. De såg en korrelation mellan att vara
    separerad från samhällets normer-

  539. -och skamskattning som tolvåring.

  540. Dessutom fanns en korrelation mellan
    ett sexuellt oförsiktigt beteende-

  541. -och skamskattning som tolvåring.

  542. Beroende på hur du ser dig själv-

  543. -kan man också i nån bemärkelse se
    hur det blir i framtiden.

  544. Hur mycket tid har jag på mig?

  545. Ingen alls? Då hoppar vi fram.

  546. Vi går snabbt till några saker
    ni behöver tänka på.

  547. Det är metoder och verktyg.

  548. Stärk ungdomarnas uttryck för empati.

  549. Hittar ni empati så finns det alltid
    nåt att jobba med.

  550. Hjälp ungdomarna att mentalisera.

  551. "Hur tror du att han tänker?
    Hur tror du att han känner?"

  552. Man är så van vid att vara i fokus
    för negativ uppmärksamhet-

  553. -men att mentalisera...

  554. "När du gjorde så,
    vad tror du att han tänkte då?"

  555. Man tar sig ur sig ur sin bubbla
    där det bara är "jag" och "mitt"-

  556. -och den frågan har många ungdomar
    aldrig ens tänkt på.

  557. Ha koll på dina reaktioner. Blir du
    arg? Besviken? Känner du dig avvisad?

  558. Vi behöver ha koll på oss själva
    för att hjälpa andra.

  559. Dina reaktioner i mötet
    med ungdomarna är verktyg i arbetet-

  560. -framför allt när det kommer
    många ungdomar på kort tid.

  561. Vi hinner aldrig bygga relationer.

  562. Har du tid att bygga relationer
    så hinner du läsa av ungdomarna.

  563. Om du bara under korta möten
    hinner träffa ungdomarna-

  564. -är det viktigare
    att ha koll på sig själv.

  565. Utforska ungdomens motivation.
    Vad är man motiverad för?

  566. Det kan vara nåt som inte du tycker
    att de ska vara motiverade för.

  567. Om vi inte förstår vad ungdomarna
    är motiverade för så tappar vi dem.

  568. Där har vi MI som är bra, även om den
    inte är anpassad för ensamkommande.

  569. Det finns ett genuint intresse för
    att ta reda på vad en ungdom tänker.

  570. Arbeta lågeffektivt
    och undvik maktkamp.

  571. "Du skall skjutsa mig."
    "Nej, du får ta bussen."

  572. "Nej, du skall skjutsa mig."

  573. Så småningom handlar det inte om
    bussen, utan om vem som har makten.

  574. Är det du som har makten
    över mitt liv eller är det jag?

  575. Eller hur? Så undvik maktkamperna.

  576. Det kan smälla till av att ni inte
    åker och köper cigaretter.

  577. Av petitesser, för att det handlar om
    makten och inte om sakfrågan.

  578. Och ha tålamod.

  579. Det tar 4-5 år för ungdomarna
    att knäcka koden.

  580. Ibland är det så i det här yrket...

  581. Vill ni ha snabba kickar och vinster
    så ska ni jobba med nåt annat.

  582. Jag ber om ursäkt
    att jag fick köra på i rasande fart.

  583. Jag hoppas att ni tar med er nånting.

  584. Det här är egentligen
    en heldagsföreläsning.

  585. Textning: Gabriella Eseland
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Verktyg i mötet med ensamkommande barn

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur ser framgångsfaktorerna ut för att bygga ett förtroende och att genomföra ett bra samtal med ensamkommande unga som ofta bär på svåra traumatiserande händelser? Psykoterapeuten Carl Pether Wirsén berättar här om vikten av kroppsspråk och genuint intresse för ungdomarna i kombination med en kulturförståelse och en förståelse för tidigare anknytningsmönster. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Immigration
Ämnesord:
Ensamkommande barn, Flyktingfrågor, Flyktingpolitik, Samhällsvetenskap, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Från barnsoldat till Sveriges riksdag

Riksdagsledamoten Arhe Hamednaca berättar om sina erfarenheter av ett liv som barnsoldat i Eritrea. Som 14-åring greps han av kommandosoldater och utsattes för tortyr. Hamednaca berättar hur han till slut slutade bry sig och inte kände smärtor eftersom kroppen var så uppfylld av hat. Han kom till Sverige 1985 och har sedan dess kämpat för mänskliga rättigheter. Samtalsledare: Bengt Westerberg. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Barn och unga i hemlöshet

Ett stort antal unga lever i ett ingenmansland innanför Sveriges gränser, utan de rättigheter eller sociala skydd som andra medborgare har. Hans Swärd, professor i socialt arbete, har under flera år studerat och skrivit om denna utsatta och sårbara grupp. I sin föreläsning frågar han sig om det finns en risk för att vi håller på att vänja oss vid att det finns grupper som lever helt utanför samhället. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Hur mår unga i Norden?

Den växande psykiska ohälsan bland unga är idag en av de största hälsoutmaningarna de nordiska länderna står inför. Det menar projektledaren Lidija Kolouh-Söderlund från Nordens Välfärdscenter, som vill inspirera och konkretisera vad som går att göra för att förbättra välfärden för Nordens unga. I sin föreläsning ger hon exempel på flera framgångsrika projekt. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Möten med traumatiserade barn

Professionella möten med barn som utsatts för svåra traumatiska situationer kräver särskild omtanke och förberedelse, menar psykologen och psykoterapeuten Åsa Landberg. I denna föreläsning berättar hon om hur möten med dessa barn kan se väldigt olika ut beroende på om de sker i samband med skola, förskola, socialtjänst, sjukvård, rättsväsende eller i någon annan situation. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Verktyg i mötet med ensamkommande barn

Hur ser framgångsfaktorerna ut för att bygga ett förtroende och att genomföra ett bra samtal med ensamkommande unga som ofta bär på svåra traumatiserande händelser? Psykoterapeuten Carl Pether Wirsén berättar här om vikten av kroppsspråk och genuint intresse för ungdomarna i kombination med en kulturförståelse och en förståelse för tidigare anknytningsmönster. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Psykisk ohälsa bland barn och unga 2016

Att stötta vid en avslagskris

Empatitrötthet, överidentifikation och medberoende kan ofta drabba den som arbetar med ensamkommande ungdomar, menar psykoterapeuten Carl Pether Wirsén. Här berättar han om vad som kan vara orsaken till våra olika reaktioner och ibland irrationella beteenden, och ger exempel på hur våra egna anknytningsmönster och erfarenheter kan ge avtryck i arbetet med ungdomar i kris. Inspelat på 7A Odenplan, Stockholm, den 3 februari 2016. Arrangör: Expo Medica.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Djursholm skapar eliten

Djursholm är Sveriges ledarsamhälle. Det har en unik aura och förmåga att socialt upphöja sina invånare, särskilt barnen, till framtida ledare. Den slutsatsen drar professorn i företagsekonomi, Mikael Holmqvist, efter sociologiska studier av Djursholm. Enligt Holmqvist är Djursholm en konsekrati - i motsats till meritokrati som ofta framhålls som ett eftersträvansvärt ideal i samhället. I en konsekrati får människor inflytande genom sina sociala och kommunikativa förmågor i stället för genom meriter och analytiska förmågor. Mikael Holmqvists presentation följs av kommentarer från Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider och sedan ett samtal mellan de två. Inspelat den 15 september 2015 på Stockholms universitet. Arrangör: Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Vem är rasist?

De senaste åren har flera debatter om påstådd rasism blossat upp. Men vad menas egentligen med rasism? Det finns olika svar på frågan och i programmet sätter forskare och aktivister begreppet i en historisk kontext och resonerar kring dagens definition.

Fråga oss