Titta

UR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

UR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Om UR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Föreläsningar med fokus på nyanlända och lärande. Experter speglar svårigheter som nyanlända ställs inför och ger råd och tips på hur lärare bäst ska möta dessa elever och skapa förutsättningar för lärande. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016: Stöd till pojkar med skrivsvårigheterDela
  1. Vi ska nu lyssna på dr Murray Gadd.

  2. Han har kommit ända från Nya Zeeland,
    besöker oss i några veckor-

  3. -och delar med sig av sin kunskap.

  4. -Du får presentera dig, Murray.
    -Ja.

  5. -Jag vill hälsa dig välkommen.
    -Tack så mycket.

  6. God dag, allihop.
    Jag heter alltså Murray Gadd.

  7. Jag är från Nya Zeeland.
    Har nån varit där?

  8. Bra!

  9. Jag bor på en liten ö utanför Auckland.
    Har nån varit i Auckland? Ja.

  10. Har nån besökt min lilla ö,
    Waiheke Island?

  11. Nej. Så tråkigt!

  12. Jo, en person! Så bra!

  13. Hur som helst,
    det är ett stort nöje att vara här.

  14. I Nya Zeeland arbetar jag
    med lärare och barn-

  15. -och hjälper lärarna att göra barnen så
    bra på att läsa och skriva som möjligt.

  16. Jag forskar också
    vid Auckland University-

  17. -och jag vill berätta
    om båda dessa saker här i dag.

  18. "Några nyckelpunkter om att undervisa
    lågpresterande elever i skrivning."

  19. Hur gör man det här...? Så ja.

  20. Jag vet inte
    om det är likadant i Sverige-

  21. -men våra lågpresterande elever
    i skrivning-

  22. -är framför allt äldre grundskoleelever-

  23. -pojkar och barn
    från etniska minoritetsgrupper.

  24. Det är särskilt maori- och pasifikabarn.

  25. Maorierna är landets ursprungsfolk.

  26. Pasifikabarnen kommer från
    öarna och nationerna i Stilla havet.

  27. Men också förstås de elever
    som inte har engelska som modersmål.

  28. Och i Nya Zeeland
    är de huvudsakligen från Asien.

  29. Jag undrar om samma grupper
    är lågpresterande i Sverige.

  30. Det vet ni,
    och jag ska försöka ta reda på det.

  31. Jag ska ta det ett steg längre
    och visa en text för er.

  32. Det här är en elvaårig pojke.

  33. Den här elvaårige pojken
    avskyr att skriva.

  34. Han vill inte skriva.

  35. Så fort det ska skrivas
    kommer han på en ursäkt för att slippa.

  36. Han avskyr det.

  37. En dag blev han entusiastisk efter att
    vi läste om en mycket intressant person-

  38. -och han sa att han ville skriva
    om sin pappa. Han skrev det här.

  39. Det gladde mig, eftersom det var
    det första han hade skrivit under året.

  40. Skolåret börjar i februari,
    och det här är maj.

  41. Det första han hade skrivit.

  42. "Min pappa är den bäste slaktaren
    på fryshuset."

  43. Till fryshuset tar man djuren
    för att slakta dem-

  44. -innan de ska ta till köttaffären.

  45. "Min pappa är
    den bäste slaktaren på fryshuset."

  46. "Min pappas hår är som eld."

  47. "Hans muskler är större
    än King Kongs muskler."

  48. "Han skulle kunna ge King Kong stryk."

  49. "Min pappa gillar att slipa sin kniv."

  50. "Han har en schweizisk armékniv."

  51. Tror ni att den här pojken
    tycker om sin pappa?

  52. Han älskar sin pappa!

  53. Därför ville han skriva om honom
    och blev så entusiastisk.

  54. Han ville visa läsaren
    hur mycket han älskade sin pappa.

  55. Hans pappa är inte bara slaktare,
    utan den bäste slaktaren.

  56. Hans muskler är större än King Kongs.
    Han kan ge King Kong stryk.

  57. Pojken avgudar sin far.

  58. Varför hatar han att skriva-

  59. -och tror att han är
    hemskt dålig på att skriva?

  60. Prata med den som sitter bredvid.
    Varför tror han att han skriver dåligt?

  61. Jag undrar vad ni sa.

  62. Trodde ni samma sak som jag?

  63. Att han tror att han skriver dåligt
    för att han inte kan stava.

  64. Han har alltid fått höra att han skriver
    dåligt för att han inte kan stava.

  65. Följaktligen avskyr han det.

  66. Jag tittade på det, och det är oroande.

  67. I "best" saknas T:et i slutet.

  68. I "butcher" saknas "tch" i mitten.

  69. Det finns andra ord.
    Om vi tar "King Kong" här nere-

  70. -har han inte alls skrivit ner ljuden.

  71. Han skriver inte "sh" i "sharpening".

  72. Jag tycker inte att han skriver dåligt.

  73. Han har fått lära sig att allt handlar
    om stavning, vilket det inte gör.

  74. Jag ska försöka knyta ihop det.

  75. Jag vet inte hur datan ser ut i Sverige-

  76. -men i Nya Zeeland
    har vi 15,7 procents skillnad-

  77. -mellan flickor och pojkar
    när det gäller skrivning.

  78. För läsning är det bara hälften.
    15,7 procent är en stor skillnad.

  79. Den andra skillnaden som oroar oss-

  80. -är mellan våra
    europeiska nyzeeländare-

  81. -och våra maori- och pasifikaelever.

  82. Det finns en genomsnittlig skillnad
    på 16,4 procent-

  83. -mellan maori- och pasifikaelever
    och europeiska nyzeeländare.

  84. Stora klyftor som oroar oss och
    som vi arbetar hårt för att minska.

  85. Vad borde vi då göra åt det?

  86. Först ska jag gå igenom forskning
    som jag har gjort-

  87. -kring prestation och låga prestationer
    inom skrivning.

  88. Sen ska jag försöka knyta ihop det
    till några praktiska punkter.

  89. Det här är forskning som jag gjorde
    till min doktorsavhandling.

  90. Det är en utgångspunkt för oss.

  91. När kvantitativa och kvalitativa data
    för alla elever i min studie-

  92. -sammanställdes och analyserades-

  93. -framgick det
    att det som rekommenderades-

  94. -som effektiv pedagogik
    för alla elever-

  95. -var särskilt effektivt för
    lågpresterande elever, särskilt pojkar.

  96. Det som var bra för alla-

  97. -var särskilt bra för lågpresterande
    elever och då särskilt för pojkar.

  98. Det var
    en mycket bra utgångspunkt för mig.

  99. Det här är forskningsfrågan
    som jag ställde.

  100. Jag ville veta vad som är avgörande-

  101. -för effektiv undervisning
    av skrivning i årskurs 5-8.

  102. Vi har andra årskurser, men det
    är alltså nio- till trettonåringar.

  103. Nio- till trettonåringar.

  104. Alla lär sig att skriva.
    Vissa gör bra ifrån sig, andra inte.

  105. Jag ville veta vad som var avgörande
    hos våra mest effektiva lärare.

  106. Hur gick jag då till väga?
    Jag gjorde många olika saker.

  107. Först valde jag ut tolv exemplariska
    lärare från hela landet.

  108. Tolv lärare som visade
    att de kan påverka.

  109. Sen iakttog jag dessa lärare undervisa
    vid tre tillfällen.

  110. De undervisade i skrivning.

  111. Jag intervjuade dem
    vid flera tillfällen om vad de gjorde.

  112. Jag intervjuade också deras elever
    om vad som hände-

  113. -vad de gjorde och vad de uppnådde.

  114. Sen tog jag mig an själva kärnan.

  115. Jag var tvungen att räkna ut
    hur effektiv varje lärare var.

  116. Hur gjorde jag det?

  117. I två år läste jag allt jag kunde
    om effektiv skrivundervisning.

  118. När jag var klar tog jag fram-

  119. -allt som jag ansåg att en effektiv
    skrivlärare borde kunna göra.

  120. Jag läste, och utifrån det tog jag fram
    vad de borde kunna göra.

  121. Sen försökte jag säga:
    Om lärarna nu gjorde de här sakerna-

  122. -hur skulle det se ut på en utmärkt,
    en mycket bra och en bra nivå-

  123. -och ända ner till en låg nivå?

  124. Jag hade all denna information
    att använda-

  125. -för att räkna ut lärarnas effektivitet.

  126. Jag fick poängsätta lärarna.

  127. Sen fick jag samla in data om elevernas
    prestationer från alla klassrummen.

  128. Jag gjorde det i början,
    i mitten och i slutet av två år-

  129. -för att visa barnens framsteg.

  130. Så jag hade data om alla lärarna-

  131. -och om deras elevers framsteg.

  132. Min uppgift blev att leta
    efter punkter av korrelation-

  133. -mellan det som lärarna gjorde
    och positiva följder för barnen.

  134. Jag var mycket intresserad av
    vad som gör skillnad.

  135. De lärare som kom längst med barnen-

  136. -vad gjorde de
    som andra kanske inte gjorde?

  137. Det fascinerade mig.

  138. Det tog mig två-tre år
    att gå igenom processen.

  139. Vad talade då litteraturen om för mig?

  140. Den talade om att kanske handlade
    bra skrivundervisning om-

  141. -att ha och förmedla höga förväntningar.

  142. Att förvänta sig
    att barnen gör bra ifrån sig-

  143. -och låta barnen få veta
    att vi väntar oss det.

  144. Det har förstås att göra med
    att ha ett lärandemål.

  145. Jag vill inte bara att de ska skriva.

  146. Jag vill att de ska veta vad de försöker
    bli bättre på genom ett lärandemål.

  147. Kanske hade det
    med uppgifterna att göra.

  148. Kanske handlade det om att presentera
    de ämnen man vill de ska skriva om-

  149. -eller de uppgifter som de ska utföra.

  150. Det har förstås att göra med
    direkta instruktioner-

  151. -frågeställande,
    demonstration och så vidare.

  152. Hur jag pratar med
    och bemöter eleverna.

  153. Den feedback som jag ger dem.

  154. Hur mycket jag engagerar, intresserar
    och utmanar dem.

  155. Men även
    hur jag organiserar mitt klassrum.

  156. Jag var medveten om att i klassrummet-

  157. -hade vi en del barn på en oerhört hög
    nivå medan andra hade det svårt.

  158. Samma lösning passar inte alla.

  159. Och det har förstås
    att göra med självreglering.

  160. Med andra ord saker som vi gör-

  161. -för att försöka göra barn
    så självständiga som vi kan.

  162. Jag hade dessa åtta "dimensioner
    av effektivt yrkesutövande".

  163. Jag visste att de alla skulle behövas
    i ett effektivt klassrum-

  164. -men jag ville veta
    om nån av dem var avgörande.

  165. Om nån av dessa åtta
    stod över de andra.

  166. Alla behövdes, men fanns det nån
    som stod över de andra?

  167. Och vad fann jag, då?

  168. Först tittade jag på de elever
    som hade gjort störst framsteg-

  169. -och upptäckte att två av dessa åtta-

  170. -var helt avgörande för att åstadkomma
    de här stora förbättringarna i lärande.

  171. Men jag var också intresserad
    av prestationsklyftan i klassrummet.

  172. Vad menar jag med det?
    Vi har barn högst upp och längst ner.

  173. Vi har en stor klyfta mellan dem.

  174. En av våra uppgifter är
    att minska klyftan-

  175. -men inte så mycket
    att de bästa går bakåt.

  176. De bästa måste fortsätta framåt,
    men de sämsta måste nå längre-

  177. -för börja hinna i kapp.

  178. Låt oss ta den här,
    att åstadkomma lärandeframsteg.

  179. Det var den stora punkten för mig.

  180. Prata sinsemellan.

  181. Vilken av de åtta
    tror ni är mest avgörande-

  182. -för att åstadkomma lärandeframsteg?
    Prata en stund.

  183. Svårt, inte sant?

  184. Okej, jag tänker be er att rösta.

  185. Ni får bara rösta på två stycken.

  186. Så räck inte upp handen på alla,
    bara på två stycken.

  187. Vem av er räcker upp handen
    på förväntningar?

  188. Det var många! För lärandemål?

  189. Intressant.
    Väldigt få händer, om några alls.

  190. På lärandeuppgifter?

  191. Väldigt få händer, om några alls.

  192. På direkta instruktioner?

  193. Okej.
    På att bemöta elever, ge feedback?

  194. På engagemang och utmaningar?
    Okej.

  195. Organisation och ledarskap?

  196. Och självreglering?

  197. Jag har minsann en överraskning åt er!

  198. För tredje gången ska jag påminna om
    att alla tre behövs.

  199. Man kan inte utelämna nån av dem.

  200. Men två stack ut.

  201. Många av er räckte upp handen
    på engagemang och utmaningar.

  202. Den var inte en av de två-

  203. -men jag önskar
    att jag inte hade tagit med den.

  204. För att engagera barn måste man
    nämligen ge dem bra uppgifter.

  205. Man måste ha höga förväntningar.

  206. Man måste ha bra samtal med barnen.

  207. Så engagemang blev svårt att mäta.

  208. Vilka av de andra stack ut tydligt?

  209. Det var de här båda.

  210. Ingen räckte upp handen
    på lärandeuppgifter.

  211. Det tyckte jag var intressant. Jag blev
    förvånad när datan visade det.

  212. Och sen tänkte jag:
    "Nej, Murray, det här är logiskt."

  213. "Vem gillar att skriva om man
    bara får skriva om tråkiga ämnen"-

  214. -"och utföra uppgifter
    som inte intresserar en?"

  215. Så lärandeuppgiften blev ytterst viktig
    i det som vi gjorde med våra barn.

  216. Den andra förvånade mig inte.

  217. Kvaliteten vad gäller frågeställande,
    demonstration och handledning.

  218. Det som vi gör
    när en grupp elever sitter framför oss-

  219. -och vi går igenom
    hur man skapar ord och meningar.

  220. Jag ska ta det här ett steg längre.

  221. Under lärandeuppgifter
    kom två saker fram.

  222. Den första var att lärandeuppgiften
    var lyckad för barnen-

  223. -om de såg den som meningsfull.

  224. Om de visste varför de gjorde den.

  225. Om den var viktig för dem personligen-

  226. -inte bara för
    att de blev tillsagda att göra den-

  227. -utan för att det var
    meningsfullt för dem.

  228. Det andra var att de mest lyckade
    lärandeuppgifterna för skrivning-

  229. -var de i vilka barnen själva var med
    och hittade på ämnen och uppgifter.

  230. Det finns goda skäl för att låta dem
    skriva om sånt som de vill skriva om.

  231. Pojken som inte hade skrivit alls,
    varför gick det bra nu?

  232. För att han valde ett ämne
    som var viktigt för honom:

  233. Hans pappa
    och hur mycket han älskade sin pappa.

  234. Vad gäller direkta instruktioner-

  235. -var det två eller tre saker
    som visade sig vara viktiga.

  236. Alla lärarna var riktigt bra-

  237. -på att demonstrera eller "modellera"-

  238. -och även förklara för barnen vad de
    skulle göra, lära sig och så vidare.

  239. Men det här var intressant:

  240. Alla mina lärare var som sagt bra
    på att demonstrera-

  241. -men de hade två olika sätt
    att demonstrera.

  242. Det ena var det som jag kallar
    "receptiv demonstration".

  243. Det är när man tar med en text
    som nån annan har skrivit-

  244. -går igenom den med barnen
    och förklarar vad man ska göra.

  245. De tar emot nån annans verk.

  246. Det andra kallar jag
    "aktiv demonstration".

  247. Man skriver med barnen.
    Vi kallar det "gemensamt skrivande".

  248. Man skriver med barnen
    och undervisar genom det.

  249. Alla mina lärare
    ägnade sig åt receptiv demonstration-

  250. -men bara några
    ägnade sig åt aktiv demonstration.

  251. Och de som demonstrerade aktivt-

  252. -var de som kom längst med barnen.

  253. Så det finns goda argument
    för att vi bör skriva med barnen.

  254. Gemensamt skrivande,
    aktiv demonstration.

  255. Jag lade också märke till tydliga
    mönster vad gällde frågeställande.

  256. Lärarna som kom längst med barnen-

  257. -ställde frågor på en hög kognitiv nivå.

  258. Frågor om hur eller varför-

  259. -i stället för vad, var och när.

  260. De två sakerna blev väldigt tydliga.

  261. Ni ska inte behöva gissa
    vilka tre som minskade klyftorna.

  262. Jag tänker bara visa.

  263. Det här överraskade mig.

  264. Att lärarna som var bäst
    på att minska klyftorna-

  265. -var särskilt bra på att få barnen
    att skriva självständigt.

  266. Deras uppgift är ju i slutändan
    att lära dem att vara självständiga.

  267. De hade mycket bra samtal
    med barnen om deras skrivande-

  268. -och de jobbade inte med hela klassen-

  269. -utan med små grupper inom klassen.

  270. Det var de tre saker som kom fram.

  271. Jag ska berätta
    lite mer om självreglering-

  272. -eftersom det visade sig vara viktigast.

  273. Det här stämmer överens
    med det som jag redan har sagt.

  274. Det som stack ut var lärarna
    som gav barnen tid och möjlighet-

  275. -att skriva
    om sånt som de själva ville skriva om.

  276. Jag kallar det "självvalda ämnen".

  277. De uppmuntrade barnen
    till att skriva hemma-

  278. -och skriva även när de inte hade
    lektioner i engelska eller skrivning.

  279. Du uppmuntrade barnen till
    att även skriva ihop med andra.

  280. Att skriva i samarbete.

  281. Och de sa inte vilka barn
    som behövde extra undervisning.

  282. De sa att de hade tittat
    på barnens texter-

  283. -och att många behövde jobba
    på exempelvis styckeindelning.

  284. Barnen bestämde sig sen
    om de behövde undervisning eller inte.

  285. Barnen tog ansvar för alltihop.

  286. Så jag började se ett stort mönster-

  287. -om vad effektiv skrivundervisning
    handlade om.

  288. Och som sagt är det särskilt viktigt
    för lågpresterande elever.

  289. Minns ni upptäckten "Det som är bra
    för somliga är bra för alla"?

  290. Jag menar att vi
    måste rikta in oss särskilt-

  291. -på vilka uppgifter vi ger barnen och
    hur våra direkta instruktioner ser ut-

  292. -om vi verkligen vill utveckla barnen,
    särskilt pojkarna.

  293. Det här ledde till fem nyckelfrågor-

  294. -som kom fram ur allt det här.

  295. Fem frågor som jag tycker att alla
    lärare ständigt borde ställa sig.

  296. Den första är, och det här frågar
    jag ständigt nyzeeländska lärare:

  297. "Skriver eleverna tillräckligt?"

  298. Om de inte faktiskt skriver
    blir de inte bättre på att skriva.

  299. Vi lägger mycket tid på att undervisa-

  300. -men om de inte övar sig
    kommer det inte att ha nån betydelse.

  301. Jag menar
    att alla barn behöver möjligheten-

  302. -oavsett vilket språk de skriver på-

  303. -att skriva självständigt
    i minst tjugo minuter om dagen.

  304. Många barn skriver mer än så, men
    tjugo minuter om dagen är nödvändigt.

  305. Det behöver inte vara tjugo minuter
    i sträck. Det kan vara uppdelat.

  306. Men annars lär de sig inte.

  307. Vi ser till att ge barn tillfälle
    att skriva självständigt.

  308. Jag har några exempel, och det enda
    jag ska prata om är det första:

  309. Snabbskrivning.

  310. Jag vet inte
    om ni har stött på det förut.

  311. Jag utvecklade det med några lärare
    för ungefär två år sen.

  312. Det kom från en lärare som sa till mig:

  313. "Murray, jag har en grupp tio- och
    elvaåriga pojkar som vägrar skriva."

  314. "Jag har stora problem
    med att få dem att skriva."

  315. Så vi funderade lite
    och kom på idén med snabbskrivning.

  316. Vad innebär det?

  317. Varje dag skulle Liam, läraren,
    komma in i klassrummet-

  318. -och säga: "Skrivdags.
    Vad ska vi skriva om i dag?"

  319. Tillsammans kom de på ett ämne,
    som "Det bästa kalaset jag varit på"-

  320. -eller "Den kallaste dagen jag minns".

  321. Oavsett ämne gav han dem
    en minut på sig att planera.

  322. Man kunde planera i huvudet,
    skriva ner några ord-

  323. -eller prata med nån.

  324. Sen sa han "Klara, färdiga, gå!"-

  325. -och alla, inklusive läraren,
    skrev i tio minuter.

  326. Han hittade på ett spel.
    Pennan fick inte lyftas från pappret.

  327. Det var bara för att få dem att skriva.

  328. I slutet gav han dem två-tre minuter
    för att läsa igenom texten-

  329. -för att se till att den var begriplig.
    Sen kom det viktiga:

  330. De fick räkna
    hur många ord de hade skrivit.

  331. De skulle ta reda på om de skrev
    fler ord i dag än i går och förrgår-

  332. -eller om de skrev fler ord
    än kompisarna.

  333. Han sa att det var därför
    pojkarna älskade det.

  334. Det var tävlingsinslaget.

  335. Från att ha pojkar
    som inte ville skriva-

  336. -hade han efter några veckor pojkar
    som blev sura-

  337. -om de inte fick göra
    sin snabbskrivning.

  338. Jag påstår inte
    att allt som skrevs var mästerligt-

  339. -men han fick pojkar som förut
    inte skrev att skriva-

  340. -och han sa att med tiden förbättrades
    nivån på skrivandet.

  341. Det är sånt som jag pratar om.

  342. Att ge våra barn tillfällen
    att skriva självständigt, på egen hand.

  343. Nästa fråga
    som min forskning ledde till.

  344. Engagerar vi våra barn med ämnen som
    gör dem motiverade och entusiastiska?

  345. Jag bad lärare tänka på
    vad de sa till barnen att skriva om.

  346. Blir de entusiastiska och motiverade?

  347. Inget ämne kommer att göra alla elever
    entusiastiska och motiverade.

  348. Det finns alltid nån som tycker
    att det är tråkigt.

  349. Men forskningen visar att det finns
    några breda områden-

  350. -som våra barn, särskilt våra pojkar,
    gillar att skriva om.

  351. Fantasifulla berättelser.

  352. I Nya Zeeland är vi omgivna av
    "Lord of the Rings" och "The Hobbit".

  353. Den sortens saker påverkar.

  354. Våra barn liksom era
    älskar att spela spel.

  355. De sitter på nätet...

  356. Jag blir arg, men jag är bara en gubbe
    som inte har med saken att göra.

  357. De är intresserade
    av fantasifulla berättelser.

  358. De älskar det.

  359. De skriver gärna om upplevda
    händelser, om de betyder nåt för dem.

  360. Om de har gjort nåt
    som de är entusiastiska över-

  361. -då skriver de om det.

  362. De skriver gärna uppsatser
    och redovisningar-

  363. -om de skriver om fenomen
    som är viktiga för dem.

  364. Många barn brinner för nåt obskyrt-

  365. -som vulkaner, dinosaurier
    eller liknande.

  366. Det kan de skriva om men inte om
    sånt som de inte är intresserade av.

  367. Och det andra som forskningen visar
    är att många barn, särskilt pojkar-

  368. -tycker om
    att skriva strukturerad poesi.

  369. Vad menar jag med strukturerad?

  370. Man kan säga
    att det ska vara fem rader-

  371. -att varje rad börjar så här och så här.
    Det blir som en tankenöt.

  372. Det får många barn att skriva.

  373. Nu ska jag backa lite.

  374. Jag har visat de här på mina kurser
    under veckan på andra sidan gatan.

  375. Jag ska visa er två texter
    från ett barn.

  376. Han är yngre än de som vi pratat om.

  377. Han är sju eller åtta.
    Våra barn börjar i skolan vid fem.

  378. Så han har gått i skolan i två, tre år.

  379. Jag arbetade med hans lärare en dag
    och hon sa:

  380. "Du bara måste se nästa barns text!
    Han är den som skriver bäst."

  381. Jag öppnade boken med spänning,
    och det här var hans första text.

  382. "Det var en väldigt klar dag i söndags."

  383. "Mamma, Ashton, Ali och jag
    skulle hämta mina kusiner."

  384. "Till slut kom vi fram. Vi tog med dem
    till marknaden i Hobsonville."

  385. "Vi såg oss omkring.
    Sen tog vi med kakor."

  386. Jag sa till mig själv:
    "Är det bra skrivet?"

  387. Det tyckte inte jag.
    Det sa inte mig särskilt mycket.

  388. Hon sa: "Så pinsamt!
    Det där är uselt skrivet."

  389. "Han kan mycket bättre än så.
    Titta på det han skrev veckan innan."

  390. Det här är samma barn veckan innan.

  391. "Jag smög fram genom skogen."

  392. "Det prasslade i träden. Mörka
    ovädersmoln gömde långsamt månen."

  393. "Jag huttrade, började jogga
    och övergick sen till att springa."

  394. "Ljuset från elden hade släckts
    av vinden."

  395. "Sen hörde jag ljudet
    av nåt som klapprade snabbt."

  396. "Det började stänka och sen ösa ner."

  397. "Till slut bröt ovädret ut.
    Klapprandet kom närmare."

  398. "Äntligen ljusnade det."

  399. "Klapprandet kom från min mörka,
    chokladfärgade hingst."

  400. "'Casper!' sa jag."

  401. Jag kunde inte tro att samma barn-

  402. -hade skrivit dessa båda texter
    med en veckas mellanrum.

  403. Jag sa till läraren
    att jag ville träffa pojken.

  404. Han kom, och han trodde att han skulle
    bli utskälld, men det blev han inte.

  405. Och jag sa: "Jag har ett litet problem."

  406. "Jag har två olika texter av dig."
    Han erkände att de var hans.

  407. Jag läste upp dem för honom och sa:

  408. "Vilken tycker du är bäst?"

  409. Han sa: "Den här, utan tvekan."

  410. Jag frågade: "Varför? Vad har hänt?"

  411. Prata sinsemellan för att se
    om ni kan gissa vad han svarade.

  412. Vad hände? Varför var den här texten
    så mycket bättre än den andra?

  413. Okej! Tänker nån vara modig
    och komma med en gissning?

  414. Eller ska jag berätta
    och se om ni kom på samma sak?

  415. Jag sa: "Varför är den här texten
    så mycket bättre än den andra?"

  416. Han sa: "Den andra texten
    har jag velat skriva i tre veckor."

  417. Och den första texten var nåt
    som han var tvungen att skriva.

  418. Läraren sa på måndagen
    - eller tisdagen, för det var långhelg:

  419. "Skriv om er helg."

  420. Och han sa: "Jag vill inte.
    Jag har inte gjort nåt."

  421. Men hon tvingade honom.

  422. Den andra texten hade han valt själv.
    Det är hans egen berättelse.

  423. Så vi kan säga att den första texten-

  424. -var ett resultat av skrivande
    efter anvisningar.

  425. Läraren gav honom anvisningar.

  426. Den andra var ett resultat
    av självständigt skrivande-

  427. -när han själv valde.

  428. Det var väldigt övertygande-

  429. -och visade faktiskt hur viktigt det är-

  430. -att låta barnen vara med
    och bestämma vad de skriver.

  431. Det visar även annat-

  432. -men det har att göra med våra prov i
    Nya Zeeland, så jag går inte in på det.

  433. Så det var vår poäng om ämnen,
    inte sant?

  434. Men det är förstås mer...

  435. När vi pratar om uppgiftsorientering-

  436. -så handlar det om mer än ämnet.
    Det handlar om själva uppgifterna.

  437. Vi vet att många lågpresterande elever-

  438. -klarar sig bra om de får sitta framför
    en skärm och leka med saker.

  439. Jag säger att vi bör utnyttja det.

  440. Barn kan till exempel göra sagoböcker
    åt andra barn.

  441. Kanske åt yngre barn.

  442. Så att de använder teknik
    för att komma i gång med skrivandet.

  443. Utnyttja det.
    Vi kan visa barn verkliga fotografier-

  444. -och låta barnen komma på bildtexter.

  445. I stället för att de bara redovisar
    muntligt för varandra vad de lär sig-

  446. -låt dem göra Powerpoint-presentationer
    och ha med dem när de pratar.

  447. Våra barn älskar att skriva
    och spela in digitalt.

  448. Skriva sånger, korta scener i pjäser,
    skämt, jinglar och reklam.

  449. Alla dessa får barnen att skriva-

  450. -och de ser det som nåt roligt,
    på grund av tekniken.

  451. Och jag tror också mycket på-

  452. -att barnen spelar upp saker
    innan de skriver ner dem.

  453. De spelar upp ett skådespel
    och vi leker med det.

  454. De utvecklar en berättelse
    eller en början som de kan utgå från.

  455. Det är min tredje fråga:

  456. Ger vi dem andra uppgifter
    som inspirerar dem-

  457. -särskilt om det tycker om teknik?

  458. Jag har bara några till.

  459. Det här är en stor punkt:

  460. Tänker vi faktiskt på de
    undervisningsstrategier vi använder-

  461. -i förhållande till
    vad barnen faktiskt behöver?

  462. Forskningen visar till exempel
    att våra lågpresterande barn-

  463. -får bäst resultat
    när de vet vad de gör-

  464. -och även varför de gör det.
    Det finns ett syfte som de förstår.

  465. Oavsett om det är att berätta för andra
    om ett ämne som intresserar dem-

  466. -eller att förmedla nåt
    som har hänt in verkliga livet-

  467. -så är barnen mer engagerade
    om de vet varför de gör det.

  468. Den andra punkten har jag nämnt: De
    är med och väljer ämnen och uppgifter.

  469. Den tredje också: Att uppgiften
    blir demonstrerad och förklarad.

  470. Det är inte för att de ska kopiera,
    utan för att de ska se hur man gör.

  471. Jag pratade ju
    om aktiv och receptiv demonstration.

  472. Jag måste demonstrera för barnen-

  473. -inte bara hur man bygger meningar-

  474. -utan även i vissa fall
    hur man bygger ord.

  475. Så vi säger ordet, vi hör ljuden-

  476. -och frågar oss vilka bokstäver
    som hör ihop med ljuden.

  477. Tolv- och trettonåringar som har problem
    behöver den sortens undervisning.

  478. Jag ska snart börja arbeta
    med sexton-, sjutton- och artonåringar-

  479. -på en särskola här.

  480. När jag ser deras texter förstår jag-

  481. -att jag måste gå tillbaka
    till grundläggande meningsbyggnad.

  482. Vi får säga meningen, räkna orden-

  483. -och komma fram till
    vilka ord som ska skrivas ner.

  484. Det är sånt som jag pratar om.

  485. Vi vet att det fungerar bäst för dem-

  486. -när de vet exakt vad de måste göra,
    när uppgiften är strukturerad.

  487. Jag avskyr när barnen går tillbaka till
    bänken och säger: "Vad ska man göra?"

  488. De måste få veta
    vad som förväntas av dem.

  489. Det måste finnas många tillfällen
    att använda talspråk-

  490. -prata och bygga upp sitt ordförråd
    innan de skriver.

  491. Nästa punkt har jag nämnt:
    Att skriva med andra.

  492. Och även att få feedback
    som är positiv och konstruktiv.

  493. Allt detta är saker
    som vi försöker få våra lärare att göra-

  494. -för att kanske utveckla elever
    som är lågpresterande i skrivning.

  495. Min sista fråga är följande:

  496. Förväntar sig de här barnen
    som man arbetar med hela tiden-

  497. -att de ska klara av det?
    Hur ser deras självförtroende ut?

  498. Har de höga förväntningar på sig själva?

  499. De ska inte förlora intresset,
    som pojken som skrev om sin pappa-

  500. -för att de tror att det handlar om
    hur mycket man skriver.

  501. Andra skriver sida efter sida,
    och de kan inte göra det-

  502. -så de tror att de är dåliga.

  503. De tror att det handlar om kvantitet,
    inte kvalitet.

  504. Vi säger att det handlar om kvalitet,
    inte kvantitet.

  505. Kanske tror de att allt handlar om
    stavning, skiljetecken och handstil.

  506. Eller så får vi dem
    att planera på tråkiga sätt.

  507. De skriver och kommer till oss,
    och vi säger:

  508. "Bra. Här är alla fel du måste ändra."

  509. Det får många att förlora intresset.

  510. Jag gör några av ändringarna åt dem-

  511. -och ger dem bara de viktiga,
    som jag vet att de klarar av.

  512. Det är de fem frågorna
    som jag ville be er att fundera på.

  513. På min sista bild står det bara:
    "Vad händer härnäst?"

  514. För oss handlar det om att vara
    medvetna om vilka barnen är-

  515. -och att vi måste tänka på
    vad vi ber dem att skriva om.

  516. Vi måste vara medvetna om hur vi
    arbetar med dem i klassrummet.

  517. Och vi måste bygga upp deras
    självförtroende och förväntningar-

  518. -så att de till slut kan säga:
    "Ja, jag klarar av det här."

  519. Det ville jag berätta om.

  520. Min egen forskning och ett antal frågor
    som jag uppmanar er till att tänka på.

  521. Tack så mycket.

  522. Översättning: Richard Schicke
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Stöd till pojkar med skrivsvårigheter

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Dr Murray Gadd, gästforskare från Nya Zeeland, berättar om vikten av att entusiasmera den unga kämpande eleven. Oftast handlar det om pojkar med skriv- och lässvårigheter. Ett knep Dr Gadd införde bland sina elever för att få loss skrivandet är så kallad "speed-writing", då tävlar barnen om vem som skriver flest ord på en minut. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Dyslexi och dyskalkyli
Ämnesord:
Elever med särskilda behov, Läs- och skrivsvårigheter, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Nyanlända och lärande

Vad är skillnaden i inlärning och bemötande för nyanlända elever i en stor respektive liten kommun i Sverige? Hur påverkar elevens skolgång i hemlandet kunskapsutveckling och inlärning i den svenska skolan? Monica Axelsson, professor i tvåspråkighet, har studerat hur skolans lärare kan samarbeta för att ge den nyanlända eleven maximala möjligheter. Här presenterar hon sina resultat. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Integration genom körsång

Jämtlands musikskola växte med hundra körmedlemmar när Jonas Hagström startade integrationskören "The Rockin Pot's" för de asylsökande på en flyktingförläggning utanför Östersund. Han menar att dessa möten har varit oerhört betydelsefulla för de asylsökande som fått ett starkt nätverk och bidragit till en lättare språkinlärning. Här ger Jonas en demonstration direkt på plats av hur körsång kan förena. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Alla talar idrottens språk

Oavsett om man pratar dari eller göteborgska så kan man ändå passa bollen, säger Magnus Berg från Alvik Basket som förra året tog in ensamkommande ungdomar i klubben. Han ger oss fyra enkla tips på hur man kan arbeta med idrott som ett universellt språk som knyter samman människor. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Integration eller etablering

Sam Yildirim är utvecklingsledare för integration på Länsstyrelsen i Stockholm. Här berättar han om framgångsrika satsningar för att snabbare hjälpa flyktingar att matcha sin kompetens med befintliga jobb på den svenska arbetsmarknaden. Han reder ut vedertagna begrepp som nyanländ, flykting, invandrad, etablerad, integrerad och svarar på frågan: Vad vore Sverige utan invandring? Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Kartläggning av nyanlända elevers kunskaper

Skolverket ansvarar för kartläggningen av nyanlända elevers kunskaper. Nyanlända delas in i två grupper: de som inte kan läsa eller skriva och de som kan läsa och skriva på ett eller flera språk. Här ges handfasta råd hur lärare ska kartlägga elevens kunskaper och på så vis placera eleven i rätt årskurs. Medverkande: Pille Pensa Hedström, undervisningsråd på Skolverket, Heléne Sandström, projektansvarig och Maria Nordlund, projektledare i PRIM-gruppen. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Samverkan kring flerspråkighet

Elisabeth Lindén är forskare i specialpedagogik och här föreläser hon om elever i grundskolan som har ett annat modersmål än svenska. Hon anser att flerspråkiga elever ska kunna få sin första läs- och skrivundervisning i olika ämnen och på olika språk samtidigt. Nyckeln till framgång är samverkan mellan modersmålslärare och specialpedagoger och att man bygger läsningen på elevens starkaste språk. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Specialpedagogikens dag 2016

Stöd till pojkar med skrivsvårigheter

Dr Murray Gadd, gästforskare från Nya Zeeland, berättar om vikten av att entusiasmera den unga kämpande eleven. Oftast handlar det om pojkar med skriv- och lässvårigheter. Ett knep Dr Gadd införde bland sina elever för att få loss skrivandet är så kallad "speed-writing", då tävlar barnen om vem som skriver flest ord på en minut. Inspelat den 9 mars 2016 på Aula Magna, Stockholms universitet. Arrangör: Specialpedagogiska institutionen på Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Inspirerande matematik

Begripliga kunskapskrav för gymnasiet

Det finns några problem de flesta lärare känner igen. Hur bedömer man en elev som uppfyller kraven i nästan alla moment, men saknar några nästan helt? Det finns lösningar, menar Johan Falk, gymnasielärare i NO och matematik. Inspelat i februari 2014. Arrangör: Umeå universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaSkolministeriet

Skolfotografen

Vi slår följe med en återkommande gäst i skolan, skolfotografen. Flera kommuner och skolor säger numera nej till skolfotografering. Obetalda skolfotoräkningar är en växande kategori hos Kronofogden och klagomålen till Konsumentverket ökar för varje år. Är skolfotot en hotad tradition?

Fråga oss