Vi ska gå lite längre in frågan om-

-vad som kännetecknar
olika vetenskapliga kulturer.

Jag tar min utgångspunkt
i Charles Snows föreläsning 1959.

Den var delvis ett svar
på den logiska positivismen.

Han säger
att det som kännetecknar vetenskap-

-är att det finns
åtminstone två olika kulturer:

Naturvetenskapen och humanioran.

Han skrev en bok där han
ganska systematiskt gick igenom-

-vad som kännetecknar
de här två kulturerna.

Varför de är olika.

Femtio år senare skriver
en kille som heter Kagan-

-en bok om de tre kulturerna.

För honom är dessa naturvetenskap,
samhällsvetenskap och humaniora.

Han menar att det går att iaktta
ganska systematiska skillnader-

-mellan de här kulturerna.

Det första
som han intresserar sig för är-

-vilka dessa kulturers
primära intressen är.

Vad är det för typ av frågor
som man vill besvara?

Naturvetenskapen ger sig i kast med
naturliga fenomen.

Samhällsvetenskapen intresserar sig
för mänskligt beteende-

-handlingar
och psykologiska tillstånd.

Humaniora studerar
mänsklig erfarenhet, meningsskapande-

-kultur och livshistoria.

Nu har vi tre stycken, alla
accepterade vetenskapliga kulturer-

-men de fungerar på olika sätt.
Man opererar med olika procedurer.

Naturvetenskapen har fasta sätt
att genomföra undersökningar på.

Testa och hypotespröva.

Samhällsvetenskapen kännetecknas
av olika teoretiska utgångspunkter-

-och olika metoder som är kopplade
till de teoretiska perspektiven.

Som naturvetare behöver man inte
diskutera hur världen ser ut.

Man tar de teorier som finns
och förfinar dem genom experiment-

-och mer precisa undersökningar.

I samhällsvetenskapen
måste man orientera sig.

Vad är
ett sociokulturellt perspektiv?

Vad betyder olika perspektiv?
Man måste läsa in sig-

-och bestämma sig för var man står
när man betraktar världen.

Men man vill fortfarande tydliggöra
sina teoretiska utgångspunkter.

Humaniora gör inte det.

De väver in teori och beskrivningar-

-och bearbetar sin analys
på ett helt annat sätt.

Naturvetenskapen har en metodarsenal
som är accepterad och måste följas.

I samhällsvetenskapen måste
forskarna bestämma-

-var de står
och varför de använder sina metoder.

Humaniora gör inte på det sättet.

Hur kontrollerar man då iakttagelser?

För naturvetenskapen
är det matematiska beräkningar-

-och kontrollerade experiment.
Väldigt tydligt.

Samhällsvetenskapen intar
många olika positioner.

En gång i tiden
försökte man göra experiment.

Nu tittar man på handlingar,
utsagor och samspel i sin kontext.

Man måste beskriva sammanhanget
där man gör sina studier.

Clifford Geertz, som var
en betydelsefull antropolog-

-kallade det "tjocka beskrivningar".
Man måste beskriva situationen-

-för att förstå varför människor
säger och handlar som de gör.

Humanioran tittar på skrivna texter,
konst, film, teater-

-och andra utryck
för mänskliga handlingar-

-för att förstå vad det säger
om att vara människa i en kultur.

Vad betyder det att vara flykting
och så vidare-

-och hur kan jag förstå detta?

Vad är då vacker forskning? Det finns
alltid en estetisk dimension.

Naturvetenskapen
har matematiska beräkningar-

-och snygga, enkla
och tydliga experiment.

För samhällsvetare är det snyggt
när iakttagelser kan förklaras-

-inom ramen
för en teoretisk beskrivning.

Och för en humanist är det viktigt-

-att skriva sammanhängande,
koherent, elegant prosa-

-när man framför sina argument.

Det är tre olika estetiska uttryck.

Nå...

Många av er som kommer in
i samhällsvetenskap-

-antingen
man sysslar med sociologi...

Eller snarare pedagogik, didaktik,
data- och systemvetenskap-

-och hur människor kommunicerar
och lär sig.

Ni kan kanske fundera över
om vi kan tala om fyra kulturer.

Det är ett argument
som är värt att pröva.

Kan vi tala om fyra kulturer i dag,
och vad skulle det innebära?

Jag tänker på designvetenskap,
"design-based research".

Det finns ett familjelikt sätt att
prata om det, med olika inriktningar.

Men det som kännetecknar det är att
man utgår från en komplex situation-

-och frågar
vad som skapar mening här-

-varför folk handlar som de gör
och hur de samspelar.

Själva idén i designvetenskap
går ut på att gå in-

-och med de här människorna utveckla
antingen nån form av process-

-som handlar om kommunikation-

-eller en produkt som underlättar
samspel och gör livet lättare.

Designvetenskap är ifrågasatt
men framväxande.

Det finns mycket praktiskt kunnande-

-och det börjar komma
mycket teoretisk bearbetning också.

Min idé är att designvetenskap
växer fram-

-som en intressant ny typ
av vetenskaplig kultur.

Vad är det för procedurer?

Designvetenskap kännetecknas av
att det är flexibelt och iterativt.

Man har en utgångspunkt,
men situationen ändrar sig-

-och då kan man ändra
inriktning i forskningen.

Den är iterativ i meningen att man
försöker se vad som upprepar sig-

-och hur vi kan utveckla nåt.
Vi kan återkommande revidera-

-och det relaterar sig också till
om det fungerar i praktiken.

Och hur kontrollerar man
sin vetenskapliga verksamhet?

Man bygger på handlingar och utsagor-

-och ser vilka representationer folk
gör av det de vill samverka kring.

Muntligt, i bild
och genom olika typer av handlingar.

Hur används dessa produkter?
Hur redesignar människor detta?

Hur kan vi hjälpa dem
att utveckla nån produkt-

-till exempel för att ett företag
ska kommunicera bättre internt.

Hur utvecklar man appar som ger
studenter bättre koll på studierna?

Det finns mängder
med väldigt intressanta exempel.

Men det betyder
att man går in och interagerar.

Det som gör det till vacker forskning
är att nåt i forskningens verksamhet-

-kommer människor till godo-

-och gör att de kan utveckla
sin förståelse och praktik-

-samtidigt som jag kan göra
en förklaring och teoretisering-

-över varför detta fungerar
och koppla till annan forskning.

Om man börjar studera
data- och systemvetenskap-

-så finns det
en matematisk, logisk grund-

-men man gör saker för att de
ska fungera i ett samhälle-

-på en institution som skolan
eller nån annan institution-

-för att få kommunikation och flöden
att utvecklas och förändras.

Då kanske inte naturvetenskapen-

-med sina kontrollerade experiment
i ett laboratorium är rätt metod.

Samhällsvetenskapen ställer kanske
för stora och vida frågor.

Humanioran är också en viktig insikt
i vad som skapar mening-

-men det är inte det man sysslar med.
Man går in, intervenerar-

-och gör nåt tillsammans
med dem som man studerar.

I bästa fall
kan de utveckla sin praktik-

-och inte bara vara ett studieobjekt
för forskningen.

Textning: Richard Schicke
www.btistudios.com