Kan man dö av ett brustet hjärta?
Alltså fysiskt, bara lägga av?

Nä, inte dö. Det tror jag inte.

Man kan tycka att ångesten omkring
är jobbig, men inte dö.

Kärlek kan göra en till världens
lyckligaste och världens ledsnaste.

-Det har sån sjuk påverkan.
-Hur förhåller man sig till kärlek?

Man blir lycklig för att man tänker
på den här personen-

-men samtidigt mår man ganska dåligt
för att man kommer tillbaka till-

-att det inte finns nån chans. Ingen
tycker om mig. Man tänker det värsta.

Jag är kär i en person just nu.

Det är jobbigt för jag har varit kär
i den här personen i 3,5 år.

Jag vill berätta, men jag velar fram
och tillbaka. Är det värt det?

Man vill inte krossa drömmarna
om den här personen.

Om man säger: "Hej.
Jag tycker om dig väldigt mycket."-

-och personen bara gapflabbar
åt en...

Det är ju mardrömmen.

Jag tror att folk tycker
att jag är rolig.

Jag är speciell.
Jag är inte som alla andra.

Ingen är precis likadan,
så alla är speciella.

Och att jag är rolig och speciell
gör att jag är underbar.

Känslan när jag mår dåligt
och är ledsen...

Säg att du ska ut och resa
och väntar på ditt flygplan.

När alla har gått på flyget står
du kvar. Alla vinkar och skrattar.

Du känner dig ensam för att ingen
är kvar. Ingen kan hjälpa dig.

Det bästa som kunde hända är
att jag går fram till personen-

-och förklarar mina känslor,
och att personen säger:

"Jag känner likadant. Tack.
Jag har inte vågat berätta."

Drömmen är att jag ska få leva
med den här personen.

Jag har haft olika förhållanden
ständigt sen jag var tolv år.

-Det är ju helt sjukt.
-Varför det?

Jag har aldrig varit singel. Varför
har jag så svårt för att vara ensam?

Kärlek ska vara lustfyllt,
men för mig är det mer ångest.

Utåt sett ska kärlek vara så vackert,
underbart och lättsamt.

Men det kan skapa ångest att ha press
på sig att vara i ett förhållande.

Meningen med livet är
att skaffa familj.

Men jag vill vara bekväm
med att faktiskt vara själv.

En terapeut sa till mig förra året
att många av mina problem bottnar ni-

-att jag är rädd att bli ensam,
oönskad och oälskad.

Jag är inte rädd för ormar och sånt.
Jag är bara rädd för att bli ensam.

Fy, vad klyschigt.
Nu pratar vi kärlek med Emma.

Kärlek och ångest
kan kännas på samma sätt. Konstigt.

När man blir förälskad
frisätts faktiskt stresshormoner.

Det är det som gör att hjärtat
bultar, man får svettiga handflator.

Du kan rodna när du ser
personen du är förälskad i.

Kan man dö av brustet hjärta?

Forskning visar att man kan få
påverkan på hjärtat-

-när man är olyckligt kär
eller har blivit dumpad.

När man blir dumpad aktiveras
samma regioner i hjärnan-

-som när man får en smäll på käften.
Fysisk smärta.

Så därför upplever vi olycklig kärlek
som oerhört plågsam.

Så om jag blir slagen på käften-

-känns det på samma sätt
som när jag blir dumpad, i hjärnan?

-Ja, i viss utsträckning.
-Okej. Kan jag ringa ambulansen då?

Jag tror inte att det är ambulansen
som kan hjälpa dig då, tyvärr.

Okej då. Vad kan då hjälpa mig?

När man mår så där dåligt kan det
vara bra att på nåt sätt tänka-

-att det som händer i din hjärna
är övergående kemiska processer.

Om man är förstörd och inte kan tänka
att det är en kemisk reaktion, då?

Det finns inte mycket att göra.
Man kan ju söka professionell hjälp.

Men man måste acceptera att plågsamma
känslor är en del av livet.

Tillslut går olyckliga
förälskelser över.

-Vad gott.
-Du är väl ingen dubbeldippare?

-Vad är dubbeldippare?
-Det är precis det där du gjorde.

Att man äter och sen dippar igen,
och så måste alla få dina basilusker.

När man mår skit,
hur ska man då orka be om hjälp?

Vilken hjälp ska man söka?

Jag har inga lösningar,
men jag ska testa olika sätt.

I dag ska jag testa
en promenad i skogen.

När jag blir kär är det
som att allt stannar till.

All min energi går åt till
att vara kär.

Kärlek ska vara så romantiskt
och vackert-

-men jag blir bara skitstressad.

Naturen ska ha en lugnande effekt
på folk som är stressade.

Så jag ska ta en promenad
och reflektera över kärleken.

När mitt ex gjorde slut
var jag riktigt ledsen.

Det tog tid att bearbeta det.
Vi hade ju byggt upp nåt starkt.

Det försvann bara.
Det var inte kvar när man vaknade.

Man måste låta det ta tid.

Bevara känslorna och låta sig själv
reflektera över vad som har hänt.

Så en promenad är nog skitbra.

Nu har jag gått omkring här
i en halvtimme.

Det känns inte superkul, men det är
givande att gå samla sina tankar-

-och tänka på annat. Man kan komma på
saker man inte har tänkt på på länge.

Att kärlek kan vara så fint
och så jobbigt på samma gång.

Experten sa att kärlek och ångest
ofta känns som samma sak.

Man är ju så känslomässigt engagerad.

Man kan bli väldigt lycklig,
eller bara sårad.

Och så alla gånger man
velat ha kärlek, en partner-

-men inte hittat det.

Oavsett om man blir dumpad, dumpar
eller är singel-

-är kärlek ofta bara nåt
som är svårt.

Som Henrik, som berättade
att han har varit olyckligt kär.

Vi ringer honom.

-Det är Henrik.
-Hej. Hampus och Tora här.

-Hur mår du?
-Bra.

Du har berättat om din situation,
hur du mår.

-Är du fortfarande kär i personen?
-Ja. Sorgligt nog.

Man berättar det inte för personen,
utan fortsätter bara vara kär.

Det bara flyter på.

Vad skulle du säga till nån
som är i samma situation som du?

Jag är inte en superbra förebild
eftersom jag själv inte har berättat.

-Vad hade du själv velat höra.
-Bara gör det.

Om de inte accepterar dina känslor
går de miste om dig.

Du har inte gjort nåt fel för att du
tycker om den här personen.

Om den inte visar
samma känslor tillbaka-

-kanske ni kan prata om det,
så det inte blir jobbigt.

Men annars, släpp det bara.

Då är det exakt våra ord till dig.
Du är så fin och klok.

-Ta åt dig av dina egna ord.
-Åh!

Tack för att jag får vara med
och dela med mig.

Det är underbart.
Självklart får du vara med. Hej då.