Titta

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Om UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Föreläsningar om hur du i din yrkesroll och som medmänniska möter barn som utsatts för våld och övergrepp. Hur bemöter man barn som vittnen i polisförhör? Hur upptäcker skolpersonal barn som misshandlas i hemmet? Hur ska man reagera som vuxen vid misstankar om att barn far illa? Moderator: Anna Norén. Inspelat den 23-25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Till första programmet

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn? : BarnförhörDela
  1. Jag tror att många barn
    är nervösa inför barnförhör.

  2. De ska prata med främlingar
    i en obekant miljö.

  3. De ska prata om ämnen
    som är svåra för alla att prata om.

  4. Men jag tror innerligt
    att alla har rätt till en röst.

  5. Jag vet inte vilket barn som sa det, men
    enligt min erfarenhet-

  6. -så mår barn bättre
    efter att nån har lyssnat på dem.

  7. Ibland kan vi ingripa, ibland inte,
    men vi kan alltid lyssna på dem.

  8. Det här är svårt att prata om,
    men de har upplevt de här sakerna-

  9. -och det är den svåraste delen,
    så det är bra att berätta om det.

  10. Vi ska prata om utmaningarna
    med att vara barnförhörsledare.

  11. I USA leds vissa förhör av poliser,
    vissa leds av socialarbetare-

  12. -som är utbildade i både samtal
    inom socialtjänsten och i förhör-

  13. -och vissa leds av såna som jag,
    som inte är utredare-

  14. -utan experter på barnförhör.

  15. Jag har gjort det här i 23 år,
    så det är en del av min vardag.

  16. Jag tänkte visa er
    var vi står kunskapsmässigt-

  17. -vad gäller just barnförhör.

  18. I början var ämnet outforskat,
    så vi tänkte bara-

  19. -"Vi vet att det här funkar med barn",
    och så provade vi några olika saker.

  20. Nu ser läget annorlunda ut,
    men det är mycket vi inte vet än.

  21. Jag ska berätta lite
    om det vi kallar barnförhör.

  22. I USA kallas det "förhör"-

  23. -för att det handlar om att prata
    med ett barn om ett brottsligt ärende-

  24. -eller ett ärende som går till åtal.

  25. Men man pratar ju också med ett barn.

  26. Vi vet inte varför den här pojken har
    en papperskorg på huvudet i sitt förhör.

  27. Han kanske är rädd eller skäms,
    han kanske bara försöker skoja-

  28. -men för att skapa balans i förhöret-

  29. -måste man ta hänsyn
    till båda delarna i ordet "barnförhör".

  30. Man måste
    ta hänsyn till den rättsliga biten.

  31. Därför måste man ibland
    ställa svåra frågor-

  32. -eller be barnen
    att förtydliga med egna ord-

  33. -eftersom vi inte
    vill ge dem oriktiga svar.

  34. Men man måste också
    ta hänsyn till barnet.

  35. Vi förhör barn så unga som tre år.

  36. Ibland övertalas vi
    att förhöra tvååringar.

  37. Det fungerar aldrig, men vi försöker,
    särskilt när det gäller grov misshandel.

  38. Men treåringar har ofta språket-

  39. -för att kunna berätta
    åtminstone delar av sin upplevelse.

  40. I USA förhör vi
    barn upp till sjutton års ålder-

  41. -för det är då
    de tekniskt sett betraktas som vuxna.

  42. Vad gäller barnförhör
    så har vi en definition-

  43. -som skapades gemensamt av
    National Children's Advocacy Center-

  44. -och ett flertal av de stora tänkarna-

  45. -inom barnförhörsprogram i USA-

  46. -som NICHD, CornerHouse-

  47. -Yrkessamfundet för barnmisshandel och
    Nationella utbildningscentret.

  48. Tillsammans skrev vi artikeln
    som det refereras till i slutet-

  49. -för att berätta om
    vad vi är eniga om just nu-

  50. -och vad vi måste jobba vidare med.

  51. Vår första utmaning är minnet.

  52. När vi upplever nåt
    lägger vi inte märke till samma saker.

  53. Vi kan dela en upplevelse,
    men på grund av vilka vi är, vårt lynne-

  54. -våra tidigare erfarenheter,
    vår kultur och vårt språk-

  55. -så lägger vi märke till vissa delar
    i en upplevelse och inte andra.

  56. En utmaning när man förhör barn-

  57. -är att vi förhör barnen
    i början av utredningen.

  58. Vi har en anklagelse, en anmälan,
    polisen har varit på platsen-

  59. -socialtjänsten har startat en utredning
    och familjen har uppsökt sjukhuset.

  60. Vi vet inte vad som har hänt,
    så vi behöver information från barnen.

  61. Deras minnen fungerar inte
    som en kamera eller en bandspelare.

  62. De förvarar och skapar
    en uppfattning om upplevelsen-

  63. -och det är den de kan berätta om.

  64. Vi pratar ofta med barn,
    och de bästa förhörsledarna-

  65. -gillar att prata med barn
    och gillar att lyssna på barn.

  66. Att lyssna
    är den viktigaste delen i vårt arbete.

  67. Men barn är oftast vana vid-

  68. -att prata med vuxna
    som har insyn i det de pratar om.

  69. De känner till saker,
    kanske för att de närvarade-

  70. -eller om barnet kommer hem
    från skolan och pratar om sin dag-

  71. -så pratar de med föräldrarna
    som känner läraren och kompisarna-

  72. -och känner till barnets bakgrund.

  73. Så barn pratar oftast med vuxna
    som känner till sammanhanget-

  74. -och kan fylla i vissa luckor,
    så man behöver inte berätta allt.

  75. En utmaning i barnförhör
    är att vi inte har sammanhanget-

  76. -så det är krävande för barnen
    innan man ens når det jobbiga ämnet-

  77. -att prata med en främling-

  78. -som inte vet nånting
    om vad de pratar om.

  79. Man känner inte till personerna,
    omgivningen eller barnens bakgrund.

  80. Barn är inte vana vid
    att vuxna kommer till dem-

  81. -och låter dem vara berättare
    medan den vuxna ska informeras-

  82. -så det är en annorlunda upplevelse.

  83. Det kan vara svårt
    att prata med främlingar.

  84. Beroende på bakgrunden är vissa barn
    mer bekväma med att träffa en vuxen-

  85. -särskilt om den vuxna
    är duktig på att lyssna på barn.

  86. Andra barn är blyga
    och ovana vid att prata med en vuxen-

  87. -som inte är en auktoritetsfigur-

  88. -nån som pratar med dem,
    snarare än lyssnar på dem.

  89. Eftersom situationen är så allvarlig-

  90. -och eftersom vi inte har bakgrunden
    ber vi barnen att vara detaljerade.

  91. Vi ber dem att förklara, tydliggöra
    och beskriva, vilket är ovanligt.

  92. Ett av barnen i filmklippet
    nämnde att man ibland inte har orden.

  93. Barn kan känna så i förhör.

  94. De minns vad som hände, men
    hur sätter man ord på upplevelsen-

  95. -särskilt om det var
    skrämmande, förvirrande-

  96. -om det är pinsamt att prata om
    eller om de känner skuld eller ansvar?

  97. Att vi ber om detaljer är svårt för dem.

  98. Upphetsning hos barn-

  99. -uppstår när de upplever
    skrämmande eller stressande saker.

  100. Det är inte bara upplevelsen utifrån-

  101. -utan mycket sker på insidan också.

  102. Barnen kan ha hög puls,
    ont i magen, ont i huvudet.

  103. De får många inre reaktioner
    på att antingen bevittna våld-

  104. -eller på att falla offer
    för en fysisk eller sexuell handling.

  105. När jag förhör barnen-

  106. -och ber dem att tänka på händelsen och
    sätta ord på det-

  107. -så kan de inte göra det
    utan att återuppleva reaktionen.

  108. Så en del av balansen är-

  109. -att inte bara försöka få barnen
    att berätta detaljerat-

  110. -utan också observera
    och hantera deras reaktioner.

  111. Alla förhör spelas in. Jag pratar inte
    med ett barn om det inte spelas in.

  112. Banden granskas noga
    utifrån vilka frågor man använder-

  113. -och om man har sagt nåt
    som kan ha påverkat barnen.

  114. Det vill man ju inte göra,
    och det är ännu en utmaning.

  115. Det här citatet
    är från en fantastisk pedagog-

  116. -som vet mycket om barnförhör,
    Martine Powell, som bor i Australien.

  117. Hon säger:
    "Målet med samtliga förhörsprotokoll"-

  118. -"är att erhålla barnens
    egen beskrivning av händelsen."

  119. Det finns flera skäl
    till att barnen ska berätta själva-

  120. -och jag tänkte ta upp några av dem.

  121. Våra riktlinjer är
    att vi inte ska påverka eller föreslå...

  122. Förr försökte vi hjälpa barnen
    när vi märkte att det var svårt-

  123. -men det är inte bra
    av många olika skäl.

  124. Det har kommit
    oerhört mycket forskning-

  125. -de senaste tio åren,
    och den är så givande.

  126. Vår bibliotekarie skickar varje vecka
    minst tre nya artiklar-

  127. -som har med barnmisshandel
    och barnförhör att göra.

  128. Så forskarna där ute
    är väldigt produktiva-

  129. -och en av utmaningarna är
    att sprida kunskapen till yrkesutövare.

  130. Det är huvudsakligen
    två sorters studier som utförs.

  131. Den ena är fältstudier,
    där man använder inspelade förhör-

  132. -där man har haft en föredragen praxis-

  133. -eller kanske en oönskad praxis.

  134. Man studerar
    vilka frågor som används-

  135. -om förhörsledaren följer
    det rekommenderade protokollet-

  136. -och hur förhörsledaren
    interagerar med barnet-

  137. -för att uppmuntra det
    att tala fritt om händelsen.

  138. Hur får vi barn att berätta saker
    med egna ord utan att föreslå svar?

  139. Det har varit informativt,
    och det har riktat vårt fokus-

  140. -mot vissa av rekommendationerna
    för barnförhör.

  141. Men vad studierna inte ger oss...

  142. De visar
    om vi får information från barnen-

  143. -men inte om det är rätt information,
    för vi vet ju inte vad som hände.

  144. Det är där
    de analoga studierna kommer in.

  145. Det är strukturerade händelser-

  146. -som barn får delta i
    och de kan bli inspelade.

  147. Vid ett senare tillfälle
    kan de bli förhörda.

  148. Då ser vi vilken struktur
    som hjälper barn att förstå-

  149. -deras roll som vittne
    eller som informationskälla.

  150. Vi ser även
    vilka frågor som lockar fram-

  151. -de mest rättvisande svaren
    baserat på barnens upplevelse.

  152. Problemet med de här studierna
    är enligt somliga-

  153. -att man inte
    kan få nåt att likna övergrepp.

  154. Nej, och det vill vi inte heller.

  155. Så känslorna är inte desamma-

  156. -men det ger oss en möjlighet
    att studera många olika variabler.

  157. Inom en och samma studie
    kan man förhöra-

  158. -treåringar, femåringar, sjuåringar,
    tioåringar och femtonåringar.

  159. Man kan variera tiden
    mellan händelsen och förhöret-

  160. -för att se hur det påverkar.

  161. Ett barn kan delta
    i ett förhör eller flera förhör.

  162. Och vi vet de rätta svaren,
    så där har vi fått utmärkt information-

  163. -om hur frågor kan påverka barns svar.

  164. Så det är två metoder
    som har varit viktiga.

  165. Det område
    som vi har allra mest kunskap om-

  166. -är vad vi ställer för frågor till barn.

  167. Studierna är pålitliga och enhetliga.

  168. Vi har inga motstridiga resultat,
    som man brukar ha i vissa fall.

  169. Vi har fått reda på att öppna frågor,
    frågor som uppmuntrar barn-

  170. -att berätta om upplevelsen med
    sina egna ord, om de används rätt-

  171. -inte bara ger oss mer information
    från barnen på lång sikt-

  172. -utan även bättre information.

  173. Det är inte felfritt, men andelen fel
    i barnens svar på öppna frågor-

  174. -jämfört med andelen fel i svaren
    på slutna frågor är inte alls lika hög-

  175. -så det är relativt accepterat
    i barnförhörsvärlden.

  176. Så här kan man ställa upp frågorna.

  177. Det är ungefär som en tratt,
    och vi börjar högst upp på tratten.

  178. De öppna frågorna-

  179. -bjuder in barn
    att berätta om sin upplevelse.

  180. "Vad hände?
    Berätta allt om det som hände."

  181. Hur man nu än uttrycker sig
    låter man barnen berätta själva.

  182. Detaljfrågor, vem, vad, var, när, hur,
    är mer specifika.

  183. De är mer slutna,
    men det är ändå erinringsfrågor-

  184. -och barnen får svara
    utifrån egen erfarenhet med egna ord-

  185. -utan att man föreslår några svar.

  186. Sen har vi igenkänningsfrågorna-

  187. -och här har vi
    flervalsfrågor och ja- och nej-frågor.

  188. "Hände det nåt hemma hos dig i går
    eftersom polisen var där?"

  189. Det är en sluten, direkt fråga-

  190. -som kan vara nödvändig i förhör.

  191. Alla de här typerna av frågor
    ingår i ett förhör-

  192. -men litteraturen säger
    att de öppna frågorna-

  193. -borde förekomma oftast
    om vi vill ha riktig information.

  194. En annan sak
    som forskningen visar-

  195. -som är genomgående accepterat,
    både nationellt och internationellt-

  196. -är att man bör ha
    olika faser i intervjun.

  197. Vi vill ju skapa en relation
    och få barnen att känna sig bekväma-

  198. -men jag var terapeut innan...

  199. Jag var montessorilärare, terapeut
    och nu är jag barnförhörsledare.

  200. De frågor och metoder jag använder-

  201. -för att skapa en relation
    med ett barn i terapi-

  202. -är inte desamma som i barnförhör.

  203. Jag har två syften med att skapa
    en relation med barn i ett barnförhör-

  204. -och dem ska jag prata om snart.

  205. Avsikten med faserna är-

  206. -att skapa trygghet och relationer-

  207. -och få barnen
    att förstå rollen som vittne.

  208. De får ingen föreläsning om det,
    men samtalet är ju lite annorlunda.

  209. Hur kan jag på ett lämpligt sätt-

  210. -hjälpa dem att förstå sin roll?

  211. De ska inte försöka göra mig nöjd.

  212. Det finns inga "rätta" svar på frågorna.

  213. Det är bara ett annorlunda samtal.

  214. Vi använder också strategier-

  215. -för att uppmuntra barnen att berätta.

  216. Vissa barn är vana vid att bli hörda-

  217. -och berätta om sina upplevelser,
    medan det är helt nytt för andra barn.

  218. Deras roll med en vuxen är
    att svara på frågan som ställs-

  219. -och vara samarbetsvillig, rar, smart,
    eller vad man nu ska vara.

  220. Så man vill stärka
    deras narrativa förmåga-

  221. -och gå över till möjligen svåra ämnen.

  222. Det vill man göra på ett öppet sätt.

  223. När man väl
    har gått över till anklagelsen-

  224. -vill man få
    en detaljrik och tydlig beskrivning.

  225. Det är inte mitt jobb
    att få barnen att avslöja saker-

  226. -men det är mitt jobb
    att förhöra dem om anklagelsen.

  227. Alla barn vi förhör
    har inte råkat ut för nåt.

  228. Den sista riktlinjen
    är viktig för förhörsledaren.

  229. Vi ska inte ha förutfattade meningar.

  230. Vi ska vara öppensinnade
    och testa hypoteser.

  231. Varför säger eller gör barnet så?

  232. Misshandel kan vara en möjlig orsak-

  233. -men det finns andra möjligheter.

  234. Vi ska inte gå in i förhöret-

  235. -med förutfattade meningar,
    vilka de än må vara.

  236. Vi har gjort stora framsteg-

  237. -och vi har mycket mer forskning
    som ger oss kunskap om barnförhör-

  238. -men forskningen har inte gett oss allt.

  239. Ibland får vi använda
    vår yrkeserfarenhet-

  240. -för att veta vad som är bäst.

  241. Forskningen har gett oss verktyg
    för att förhöra barn som vill berätta-

  242. -och som har förmågan
    och motivationen att prata med oss.

  243. Vi vet mindre om
    hur man arbetar med motvilliga barn.

  244. Barn som är slutna, barn som är
    så traumatiserade att de inte kan prata-

  245. -eller som inte
    har orden för att förklara.

  246. Där behöver vi mer forskning,
    och vi har inte tillräckligt...

  247. Många av studierna
    har utförts på en viss sorts barn-

  248. -men vi vet ju att barn är så olika.

  249. I alla länder finns en stor mångfald-

  250. -som har att göra med
    ras, etnicitet, socioekonomisk status-

  251. -tidigare erfarenheter
    och till och med språk.

  252. Språket är en utmaning,
    för barn klarar sig bättre-

  253. -om de förhörs på sitt modersmål
    än om de arbetar med en tolk.

  254. Vi vet också
    att språket påverkar vad vi pratar om-

  255. -och hur vi minns saker,
    så där behövs mer forskning.

  256. Hur avgör vi om barn talar sanning,
    om vi kan använda dem som vittnen?

  257. Jag vet inte hur det är i Sverige,
    men i USA är ett av problemen-

  258. -att fastställa
    specifika misshandelstillfällen-

  259. -och försöka associera dem
    med en plats och vilka som var där-

  260. -men också att få fram en tidsram.
    "När skedde det? Var du sju eller åtta?"

  261. Tidsdelen är inte
    ett lika stort problem i vissa länder-

  262. -men i USA är den det,
    så där behövs mer forskning.

  263. Hur får man förtydliganden
    utan att föreslå alternativ?

  264. Om vi uppmuntrar barn att berätta-

  265. -och de yngre barnen
    berättar med egna ord-

  266. -så kan det vara svårt att förstå dem.
    Hur får vi dem att vara tydligare?

  267. Hur säkerställer vi
    att det som barnen berättar för oss-

  268. -inte är färgat
    av andra människor, av andra vuxna.

  269. Barnen kan tvingas
    att berätta eller att inte berätta.

  270. Hur kommer vi runt det?
    Det är också ett problem.

  271. Nya utmaningar uppstår också.
    En av de nya utmaningarna i USA-

  272. -och folk har pratat om det här också-

  273. -är att arbeta med flyktingbarn
    och barn som utsatts för trafficking.

  274. Vi får många fall efter att
    bilder har upptäckts på Internet.

  275. Barnen säger inget, men vi får reda
    på det ändå, så hur gör vi då?

  276. Så arbetet för forskarna lär inte sina.

  277. Jag ska prata mer om
    att uppmuntra barnen att berätta.

  278. Det vill vi göra av flera orsaker-

  279. -främst för att det är barnens historia.

  280. Det är ingen anmälan,
    det är inte bara detaljer-

  281. -det är historien om vad som hände.

  282. Vi har nog alla upplevt
    att vi har försökt berätta för nån-

  283. -om nåt fint, som en semester-

  284. -och så får man en massa frågor
    om delarna man inte vill prata om.

  285. Efter ett tag tröttnar man,
    för det var ju en semester.

  286. Man är ingen resekonsult,
    det var bara en semester.

  287. Oavsett upplevelsens natur
    så vill vi respektera barnens historia.

  288. De måste få berätta den med egna ord
    och få sin röst hörd.

  289. En annan orsak
    till att barnens historia-

  290. -är så viktig
    är att det är det vuxna reagerar på.

  291. Man har utfört studier med juryer i USA
    som visar-

  292. -att det som får dem
    att tro eller inte tro på barn-

  293. -är om de förstår
    historien om hur det gick till.

  294. De vill höra barnen berätta själva,
    och de vill höra hela historien.

  295. Hela historien
    innehåller många olika delar.

  296. Den ger oss inramningen och platsen.

  297. Vi får veta vilka som var där
    och hur händelsen började.

  298. Vi får höra vad som hände under tiden-

  299. -och vad folk sa
    och hur barnen tänkte och kände.

  300. De berättar hur de hanterade allt
    och ger oss historiens upplösning.

  301. Så om vi har ett barn
    som uppmuntras och har möjlighet-

  302. -att berätta historien om händelsen-

  303. -får vi mer information
    och lyssnarna blir mer mottagliga.

  304. Utmaningen är att vissa barn
    växer upp i narrativa miljöer-

  305. -och andra barn gör inte det, så hur...

  306. Det här med "börja från början
    och berätta allt som har hänt"-

  307. -vilket enligt forskarna är
    det bästa sättet att förhöra barn på-

  308. -fungerar bara med barn
    som förstår vad det betyder.

  309. Alla barn vet inte vad början är,
    fyraåringar förstår det oftast inte.

  310. "Vad är början?"
    De börjar var de nu än börjar.

  311. De följer inte heller händelseförloppet.

  312. Det behövs
    en inre kunskap och lite erfarenhet-

  313. -för att kunna berätta narrativt.

  314. Alla barn kommer inte till oss
    med en sån naturlig...

  315. Det är ingen förmåga, utan kunskap-

  316. -som man har fått av sin omgivning.

  317. Det är också...

  318. Det här är också viktigt
    för att barnen ska förstå-

  319. -att personen de pratar med
    inte vet allt om det de pratar om-

  320. -så de kan behöva fylla i luckorna.

  321. Trots att vi har kunskapen-

  322. -då forskningen säger att det här
    är det bästa sättet att förhöra barn på-

  323. -och att det är så här vi får
    mest rättvisande information-

  324. -så uppfostras inte barn till vittnen,
    utan till barn.

  325. De här barnen kommer till oss-

  326. -med olika kunskaper
    och olika erfarenheter-

  327. -om hur man pratar
    om nåt som har hänt dem.

  328. Vi rättar oss efter det
    och försöker ta reda på-

  329. -hur vi ska lösa det på så kort tid.

  330. Ett barnförhör varar vanligtvis
    mellan trettio minuter och en timme.

  331. Det finns nu studier som stöder-

  332. -att det går bra att ha flera förhör.

  333. I många år hade vi bara ett förhör,
    vilket gjorde det ännu mer stressigt.

  334. Vi förbereder noggrant-

  335. -allt som har med miljön att göra
    och allt som har med samtalet att göra.

  336. En sak jag ska få göra här,
    vilket jag verkligen ser fram emot-

  337. -är att besöka Allmänna Barnhuset.

  338. Att få komma
    till en miljö som i sig själv säger-

  339. -att det är en plats
    för familjer och barn-

  340. -som inte ska orsaka stress är viktigt.

  341. Härnäst har vi förhörsledaren.
    Vem leder förhöret?

  342. Vilka kompetenser har de och hur duktiga
    är de på samtal med barn?

  343. Barnen är ju så olika,
    och de har så olika bakgrunder.

  344. Alla är dessutom inte
    lika motiverade att prata med oss.

  345. Därför är det viktigt
    med en kunnig förhörsledare.

  346. Man ska vara en stöttepelare,
    inte i byggnaden-

  347. -utan i hur man
    interagerar med barnen-

  348. -när de berättar sin historia.

  349. Man ska hjälpa dem att beskriva
    och förtydliga så mycket de kan.

  350. Vi ska prata mer om det snart.

  351. Tidigare nämnde jag olika faser.

  352. Olika förhörsprotokoll kan se olika ut-

  353. -vissa har fem faser,
    andra har tio faser, vi har två faser.

  354. Men alla protokoll
    innefattar samma kriterier-

  355. -för vad som finns med i faserna.

  356. Fas ett av barnförhöret
    är den förcentrala fasen.

  357. Det är då man skapar
    en relation till barnen.

  358. Innan förhöret träffar jag barnen
    i fem-tio minuter i väntrummet.

  359. De har fått en rundtur,
    så de är bekanta med miljön.

  360. Föräldrarna har sett förhörsrummet.
    Barnen vet var föräldrarna ska sitta.

  361. Vi har försökt få dem
    att känna sig bekväma.

  362. När vi börjar förhöret-

  363. -är mitt jobb att skapa en relation
    och få barnen att känna sig trygga.

  364. Jag vill se till att barnen
    inte bara är där rent fysiskt-

  365. -utan att de är där mentalt,
    så att de kanske kan slappna av.

  366. En annan viktig punkt
    är som sagt att hjälpa dem att förstå-

  367. -hur samtalet skiljer sig
    från andra sorters samtal.

  368. Det gör vi på några olika sätt.

  369. Jag vill också ge dem en möjlighet-

  370. -att få öva
    på att prata på ett narrativt sätt.

  371. Därför får barnen detaljerat beskriva
    en händelse utan några övergrepp-

  372. -innan vi övergår till själva ämnet.

  373. Det hjälper dem att förstå
    hur vi pratar om saker där.

  374. Jag ska prata mer om det snart.

  375. Jag vill göra dem bättre på att berätta.
    Jag kan inte förvandla ett barn helt-

  376. -men mitt jobb är att hjälpa dem
    att bli de bästa berättarna-

  377. -som de kan vara,
    så att vi kan ta del av deras historia.

  378. Under tiden lyssnar jag intensivt,
    jag är uppmärksam-

  379. -jag observerar och låter barnen
    lära mig hur de pratar om saker.

  380. Vilka ord använder de?
    I vilken ordning berättar de?

  381. Hur reagerar de om jag
    ställer en fråga som är för invecklad?

  382. Jag försöker lära mig
    om deras utvecklingsförmåga och stil.

  383. Det tar bara ungefär tio minuter...

  384. ...så det är en väldigt kortfattad...

  385. ...konversation eller upplevelse
    som vi har i förhörsrummet.

  386. Sen går vi över till anklagelsen,
    till den centrala fasen.

  387. Det vill vi göra på ett öppet sätt.
    "Vad vill du berätta om? Vad hände?"

  388. "Varför är du här i dag?"

  389. Om barnen går över dit-

  390. -så vill jag uppmuntra dem
    att berätta med sina egna ord-

  391. -så att vi får
    deras version av händelsen.

  392. Sen kan vi se om vi behöver
    följdfrågor eller mer detaljer-

  393. -förtydliganden och förklaringar,
    så det är fas två.

  394. Hur genomför man då faserna-

  395. -och, framför allt,
    hur uppnår vi det vi vill i fas ett?

  396. Jag nämnde rundturen,
    att familjen visas runt i byggnaden.

  397. De får veta att vi spelar in förhöret
    och att jag har medhjälpare till hands.

  398. De kanske har träffat
    polisen och socialarbetaren.

  399. De hjälper mig att komma ihåg
    att ställa alla frågor som ska ställas.

  400. Vi går in i rummet,
    och jag pratar lite om rundturen-

  401. -om inspelningen och medhjälparna.

  402. Det första jag gör sen är att säga:

  403. "Jag vill lära känna dig,
    så berätta lite om dig själv."

  404. Hur barnen reagerar på det
    ger mig information om dem.

  405. Vissa barn håller låda i fem minuter
    om häftiga saker som de gillar att göra.

  406. Andra blir överraskade.
    "Vad menar du att jag ska säga?"

  407. Då måste man vara mer specifik.
    "Vad gillar du att göra på fritiden?"

  408. Jag vill hitta saker
    som barnen gillar att prata om-

  409. -och jag vill att deras röst
    ska vara den aktiva rösten-

  410. -medan jag visar
    att jag är en god lyssnare.

  411. Då får vi en "du pratar,
    jag lyssnar"-mentalitet direkt.

  412. Vi vill skapa en relation,
    och att skapa en relation-

  413. -handlar inte bara om
    att ställa öppna frågor.

  414. Det står i litteraturen.
    Det handlar också om beteende.

  415. De här hundarna pratar ju inte,
    men de ser ut att prata, eller hur?

  416. Den stora hunden
    är verkligen närvarande och lyhörd.

  417. Det intrycket
    vill jag förmedla de första minuterna.

  418. Sen säger jag att jag vill berätta lite-

  419. -om hur man pratar här,
    och då blir det förhörsinstruktioner.

  420. Jag säger: "Vi ska prata om saker
    som du känner till men inte jag."

  421. "När jag ställer en fråga,
    så är det viktigt att du svarar."

  422. "Men om jag ställer en fråga
    som du inte vet svaret på"-

  423. -"gissa inte, säg bara att du inte vet."

  424. Jag försöker hjälpa dem att förstå
    vad det innebär att vara ett vittne.

  425. Det är viktigt
    att ge riktig information.

  426. Sen säger jag till barnen:

  427. "I dag kommer jag att lyssna noga"-

  428. -"men om jag missförstår nåt,
    så måste du säga det."

  429. "Säg till om jag missförstår nåt.
    Du får rätta mig."

  430. "Det är väldigt viktigt
    att jag förstår vad du säger."

  431. Jag ger dem lov att rätta mig,
    för alla kan missförstå.

  432. Hur bra man än är på att lyssna,
    så får man alltid nåt om bakfoten.

  433. Jag vill att barnen ska veta att de
    får rätta mig och säga att de inte vet.

  434. "Om jag ställer en fråga
    som du inte förstår"-

  435. -"säg till,
    för ibland är frågorna dåliga."

  436. "Om du inte förstår, säg då det,
    så försöker jag använda bättre ord."

  437. Den sista saken vi säger är:
    "När vi pratar i dag är det viktigt"-

  438. -"att allt vi pratar om
    är saker som faktiskt har hänt."

  439. Litteraturen rekommenderar att man,
    åtminstone med barn i grundskolan-

  440. -inte bara ger dem instruktionerna-

  441. -utan också låter dem öva på det.

  442. Steg tre i den första fasen-

  443. -är oerhört viktigt,
    inte så svårt att förstå-

  444. -men svårt att lära sig,
    och det är narrativa övningar.

  445. Som övning ber jag barnen...

  446. Det kan handla om morgonen.
    Alla har en morgon, så man kan säga:

  447. "Vi ska öva på hur man pratar här,
    för man pratar lite annorlunda."

  448. "Tänk på morgonen,
    från när du vaknade"-

  449. -"och berätta allt som hände
    innan du kom hit."

  450. Nåt kan ha dryftats
    i början av samtalet-

  451. -som kan vara roligare,
    men man vill ha en nylig händelse.

  452. Om barnet säger
    "Vi vann vår fotbollsmatch i lördags"-

  453. -så har jag ju en specifik händelse.

  454. Barnet kanske precis
    har haft ett födelsedagskalas.

  455. Om man har en sån händelse,
    så kan det också fungera.

  456. Det jag vill är
    att barnen ska få möjlighet-

  457. -att öva på beskrivningar
    med nåt som är lätt att prata om-

  458. -innan vi gör det
    med nåt som är svårare att prata om.

  459. Vissa barn berättar i rätt följd
    och är väldigt detaljrika.

  460. Många barn
    som ska berätta om morgonen säger:

  461. "Jag åt frukost, var i skolan, kom hit."
    Då berättar de så om misshandeln sen.

  462. Man kan alltså hjälpa dem att förstå
    att man behöver veta mer.

  463. "Berätta exakt vad som hände
    mellan när du vaknade och skolan."

  464. "Tja, jag klädde på mig,
    åt frukost och borstade tänderna."

  465. "Berätta allt om frukosten."

  466. Då tittar de på en som om man
    är konstig, och det är man också.

  467. De ska förstå
    att man är en nyfiken person.

  468. "Var satt du? Vilka var där?
    Berätta allt om frukosten i morse."

  469. En av mina favoriter är:
    "Berätta allt om tandborstningen."

  470. De vet hur de borstade tänderna,
    och de kan berätta hur det gick till-

  471. -men de har aldrig fått frågan förr.

  472. Studier har visat
    att om man är så här detaljerad-

  473. -så blir barnen bättre på att berätta
    när man väl går över till anklagelsen-

  474. -eftersom de har fått
    lite erfarenhet av att berätta.

  475. Studier har också visat-

  476. -att en förhörsledare
    som har bra narrativa övningar-

  477. -instinktivt vet hur öppna frågor
    kan få barnen att förklara mer.

  478. Det hjälper alltså inte bara barnen-

  479. -utan det formar även
    förhörsledarens praktik.

  480. Det sista vi gör innan övergången
    är att fråga barnen vem de bor med.

  481. Det här är särskilt viktigt
    om anklagelsen gäller nån i familjen.

  482. Vi tar det i slutet av fas ett
    för att det kan leda till en övergång-

  483. -till det de är här för att prata om.

  484. Om det händer,
    så kör jag vidare på det-

  485. -men det ska helst inte ske
    innan jag har gått igenom-

  486. -förhörsinstruktioner
    och narrativa övningar.

  487. Målet med såna här förhör-

  488. -är att skapa
    en dynamik där den vuxna-

  489. -lyssnar mer och pratar mindre-

  490. -och där barnen
    känner sig bekväma i det.

  491. Sen har vi övergången till anklagelsen.

  492. Det blir mer invecklat här,
    för här har man inget manus.

  493. Kanske har inget hänt, kanske har
    lite hänt, kanske har mycket hänt.

  494. Som vår förste talare berättade
    så har barn ofta-

  495. -olika upplevelser
    av försummelse eller misshandel-

  496. -så att berätta om det
    är svårare för vissa barn än andra.

  497. Vi vill ha
    en öppen övergång till anklagelsen-

  498. -bjuda in till berättande
    och ställa följdfrågor-

  499. -för att få dem att förklara, beskriva,
    klargöra eller berätta mer om nån del.

  500. Vi har förtydligande frågor,
    och särskilt i USA-

  501. -vill vi höra om
    specifika misshandelstillfällen.

  502. Om ett barn misshandlats två gånger,
    så är det relativt enkelt att minnas.

  503. Men om vi har en fjortonåring
    som har blivit misshandlad länge-

  504. -så finns det en massa olika tillfällen,
    så då blir det svårare.

  505. Man får hantera det utifrån individen.

  506. Man ska också utforska
    alternativa möjligheter.

  507. Vilka andra orsaker kan det finnas
    till att barnet säger eller gör så här?

  508. Kan man fråga dem om det
    på ett sätt som inte är konfrontativt?

  509. Det vill vi försöka göra.

  510. Vi använder trattbilden
    för de sorters frågor vi använder-

  511. -och även för hur vi går över
    till att prata om anklagelsen.

  512. Vissa barn kommer till förhöret
    redo att berätta allt.

  513. Det betyder inte att det är lätt
    eller att det inte finns ögonblick-

  514. -när man ser att det är svårt för dem-

  515. -men de är redo att prata med oss
    om vi inte gör nåt som förhindrar det.

  516. De barnen kallar vi
    "aktivt avslöjande barn".

  517. Det forskningen
    har kopplat samman med såna barn-

  518. -är dels att de har
    en kognitiv och lingvistisk förmåga-

  519. -att sätta ord på saker och ting.

  520. De slår ofta larm,
    så vi får upp ögonen för det-

  521. -eftersom de pratar med en vuxen-

  522. -och berättar vad som har hänt
    och ber om hjälp.

  523. De får en stöttande respons,
    särskilt från vårdnadshavare.

  524. Litteraturen antyder
    att det oftast är modern-

  525. -men det kan vara
    en annan viktig vuxen som stöttar dem.

  526. Och om de har
    en mindre nära relation-

  527. -till förövaren,
    så berättar de oftare om det.

  528. Och det gäller även att vi inte
    sabbar allt när de kommer till oss.

  529. Så vi följer de här barnen
    när de vill berätta sin historia.

  530. Vi reflekterar och resonerar
    och uppmuntrar dem att berätta mer.

  531. "Du sa att nåt dåligt hände,
    berätta allt om den händelsen."

  532. "Vilka var där? Hur började det?
    Vad hände sen?"

  533. Vi använder
    deras ord i våra följdfrågor.

  534. Vi använder narrativa frågor-

  535. -för att få barnen
    att berätta med egna ord.

  536. Det kan ha en viss betydelse-

  537. -om man säger "kan du berätta"
    i stället för "berätta".

  538. Det kan kännas mer som en begäran-

  539. -men man
    vill uppmuntra dem att berätta mer.

  540. Om det är specifika händelser...

  541. Pratar man om ett födelsedagskalas
    så vill man höra om just det kalaset-

  542. -men alla barn har ett manus för kalas-

  543. -så många barn ger oss
    en manusförfattad beskrivning-

  544. -men kan vi nå fram
    till specifika händelser?

  545. I den här fasen
    har vi samma riktlinjer som innan.

  546. Vi ska lyssna mer och prata mindre.

  547. Även om vi vet att vissa barn...

  548. Jag vill upprepa att inte alla barn
    vi förhör har utsatts för misshandel-

  549. -men ibland
    har vi goda skäl att misstänka det.

  550. Även om vi vet att det har hänt,
    så är inte alla barn redo att berätta.

  551. Det finns många skäl
    till varför de kan vara motvilliga.

  552. Det kan handla om rädsla eller
    lojalitet mot familj eller förgripare.

  553. De har ofta
    invecklade relationer till dem.

  554. De kan ha blivit hotade-

  555. -antingen om att nåt ska hända dem eller
    att nåt ska hända andra.

  556. Äldre barn vet ofta instinktivt
    att det kan få följder om de berättar.

  557. Ser ni den lilla stenen?

  558. Ibland är spärren som den lilla stenen,
    ibland är den som den stora stenen.

  559. Inte alla barn i ett förhör...

  560. Ibland är det barnen med
    mest att berätta och minst ordförråd-

  561. -och som behöver mest hjälp
    som har svårast att prata med oss.

  562. Då kan vi känna så här-

  563. -särskilt om vi vet att nåt har hänt,
    som med den lilla skadade flickan-

  564. -men inte vem som är förövaren.

  565. Då kan vi behöva
    en mer specifik övergång.

  566. En av de mer nyanserade delarna
    av barnförhör-

  567. -är att lära sig
    att arbeta med det man har-

  568. -för att skapa övergångar
    som kan uppmuntra ett barn-

  569. -att prata om sitt liv
    och våga berätta saker-

  570. -utan att lägga ord i munnen på dem,
    för vi vet ju inte vad som har hänt.

  571. Vi använder mer specifika frågor
    och försöker lugna dem.

  572. Vi kanske har mer än ett förhör,
    så att barnen kan slappna av mer.

  573. Men vi ska aldrig pressa barnen-

  574. -eller få barnen
    att känna sig tvungna att berätta.

  575. Det är deras upplevelse och historia,
    och det vill vi respektera.

  576. Ibland är det som om de
    frestar med nåt som de tar tillbaka.

  577. Motviljan kan bestå hos de här barnen.

  578. Även om de gör övergången
    kan beskrivningarna vara begränsade.

  579. Det kan vara svårt att förstå allt.

  580. Att det är en process
    har vi vetat länge-

  581. -och forskningen visar
    att det fortfarande är så.

  582. För vissa barn
    tar det bara lite längre tid.

  583. Det är väldigt viktigt
    att förhörsledaren intar rollen-

  584. -som en person som är där
    för att lyssna och ta in allt-

  585. -och som är där för att låta barnen
    berätta om sin upplevelse.

  586. Jag har fler bilder,
    men Carl signalerar att tiden är slut.

  587. Jag ska se om det är nåt mer.
    De kommande bilderna handlar om-

  588. -utnyttjade barn
    och de utmaningar vi möter-

  589. -när vi ska förhöra dem.

  590. De har oftast inte
    slagit larm eller bett om hjälp.

  591. Ofta litar de inte
    på systemet och på vårt ingripande.

  592. De vet inte
    om vi kan hjälpa dem i deras liv.

  593. Jag stannar nog där. Tack så mycket!

  594. Jag vet inte
    om vi hinner med några frågor.

  595. -Vi har två-tre minuter till frågor.
    -Perfekt!

  596. -Är det nån som har en fråga?
    -Där har vi en.

  597. Jag är barnpsykolog.

  598. Kan ni reflektera lite
    kring likheterna och skillnaderna-

  599. -mellan barnförhör och samtal
    med barn inom socialtjänsten?

  600. Kan disciplinerna lära av varandra
    och var går gränsen?

  601. Okej, bra fråga!
    Man diskuterar det här mycket.

  602. Vi har arbetat med det i Brasilien
    för att det finns-

  603. -många starka åsikter
    om vem som borde prata med barn.

  604. Borde det vara psykologer eller poliser?

  605. Som barnförhörsledare
    är man nånstans mittemellan.

  606. Jag anser att man bör ha en bakgrund-

  607. -med kunskap om barns utveckling-

  608. -och insikt i hur kulturen påverkar
    utvecklingen och barns uttryckssätt.

  609. Man bör ha kunskap om trauman
    och hur det påverkar barn efteråt.

  610. Det kan vara till stor nytta.

  611. Som jag nämnde
    var jag terapeut tidigare.

  612. Men som barnförhörsledare
    ska man även ta upp anklagelsen-

  613. -och erhålla barnens information
    för att driva utredningen framåt.

  614. Ni vet ju mer
    om hur det här fungerar i Sverige-

  615. -men för att polisen
    ska kunna ingripa i USA-

  616. -eller för att socialtjänsten
    ska kunna ingripa mot en familj-

  617. -så måste man ha fastställt
    att det finns ett behov för det-

  618. -så barnen
    måste ställa upp som vittnen.

  619. Det är viktigt att det genomförs
    så professionellt som möjligt.

  620. Det ska inte vara nån annan vuxen
    som hävdar att barnet försummas-

  621. -eller att barnet behöver
    skydd eller ett ingripande.

  622. Så vi står mittemellan.

  623. En liknelse jag brukar använda är:

  624. Tänk er att ni åker till akuten
    med ett barn som behöver sys.

  625. Då vill ni att personalen
    ska vara snäll och vänlig-

  626. -men ni vill att såret ska sys.

  627. Vi säger inte till barnet:
    "Ring mig när du vill sys."

  628. Vi pratar inte bara om hur det känns-

  629. -utan man ingriper,
    så där ser jag en likhet.

  630. Jag tror
    att man kan uppnå bägge delarna-

  631. -men det är en invecklad uppgift.

  632. Översättning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Barnförhör

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur utför man en bra intervju med barn som varit offer eller vittnen till våld och övergrepp? Linda Cordisco Steele från National children's advocacy center i USA har över 23 år i yrket. Här berättar hon om hur du går tillväga för att få en så korrekt vittneshistoria som möjligt från barn som misstänks vara utsatta för brott. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn, Samhällskunskap > Lag och rätt > Kriminalitet
Ämnesord:
Brott mot barn, Förhör, Intervjuteknik, Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Samhällsvetenskap, Sociologi, Våld mot barn
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barndomstrauma påverkar livet

Barndomstrauma kan göra dig sjuk som vuxen, det menar läkaren och forskaren Vincent J. Felitti. Han är grundare av studien som kallas ACE (Adverse childhood experiences), som djupgående analyserat 17000 vuxnas barndomsupplevelser. Studien fann att personer med traumatiska händelser i barndomen har en mycket högre risk för självmord, ätstörningar och alkoholism. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Vi behöver prata om sexuella övergrepp

Många barn förstår inte att de blivit utsatta för ett övergrepp eller att det är fel. Det menar Åsa Landberg som är psykolog och psykoterapeut och arbetar på Allmänna barnhuset. Information är väldigt viktigt även till små barn som varit med om svåra saker. Här berättar hon om kampanjen "Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn", en webbplats som tagits fram med hjälp av barn för barn. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Liten och trygg

Brottsoffermyndigheten har tagit fram en webbplats för barn om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. För de allra yngsta finns pedagogiska övningar genom spel och till de något äldre barnen via enklare samtalsguider. Uppdraget är att förse förskolepersonal med pedagogiskt material och en handledning om brott mot barn, berättar projektledare Hanna Netzell. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barn med sexuella beteenden

Det är en myt att barn som varit offer för sexuella övergrepp senare förgriper sig på andra barn, säger Mimi Strange, chef för Januscentret i Danmark som tar hand om barn och unga med sexuellt gränsöverskridande eller oroväckande beteende. Barn tänker inte på sexualitet som vuxna gör, därför är det viktigt att utreda varför de har ett sexuellt utåtagerande beteende, menar hon. Medverkande: Mimi Strange, Jytte Kofod Andersen, Tove Weis, Stine Tofte, Maja Leth Laursen,Vanessa Rasmussen och Ida Haahr Pedersen. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnförhör

Hur utför man en bra intervju med barn som varit offer eller vittnen till våld och övergrepp? Linda Cordisco Steele från National children's advocacy center i USA har över 23 år i yrket. Här berättar hon om hur du går tillväga för att få en så korrekt vittneshistoria som möjligt från barn som misstänks vara utsatta för brott. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hantera familjevåld

Forskning visar att ju äldre barnet är desto mer benäget är det att rapportera om våld i familjen. Men erfarenhet säger att det bara är toppen av ett isberg som kommer till samhällets kännedom, säger Nicky Stanley, socionom och professor från University of Lancashire i England. Här presenterar hon tre vanliga felsteg vid hantering av våld i nära relationer. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Upptäcka våldsutsatta barn

Nästan var sjunde barn uppger att de blivit slagna någon gång. Tre procent blir slagna ofta eller vid upprepade tillfällen enligt Karin Blomgren från Rädda Barnen som här presenterar en ny rapport för hur man bättre kan upptäcka våldsutsatta barn i skolan. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Sexuella övergrepp i förskolan - så påverkas personal och föräldrar

Hur tar man emot besked om att sexuella övergrepp skett mot barn i förskolan? Cecilia Kjellgren och Christina Carlsson forskar inom socialt arbete på Linnéuniversitetet och presenterar en fallstudie om föräldrars och personals reaktioner från en kommun där övergrepp skett i 30 förskolor. De berättar om den typiske pedofilen, om grooming och vilket stöd man som anhörig kan ge. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättning

Respekt heter Barnombudsmannens årsrapport 2016 som handlar om barn med funktionsnedsättning. 97 barn har djupintervjuats om reflektioner kring sin diagnos och sin identitet. Hör en rad berättelser från en ung kämpande grupp människor som ofta glöms bort. Där föräldrar ofta är det avgörande stödet för att de ska fungera i samhället. Medverkande: Ellinor Triay Strömvall och Janna Törneman, Barnombudsmannen.Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Unga, sex och nätet

Här presenteras de senaste siffrorna om ungas sexvanor. Säljer unga mer sex idag när de ständigt är uppkopplade på nätet? Hur många unga skadar sig själva genom sex? Hur många barn har blivit offer för människohandel och barnäktenskap i Sverige? Medverkande: Carl Göran Svedin, professor på Linköpings universitet, Linda Jonsson, forskare på Linköpings universitet och Gisela Priebe, universitetslektor på Lunds universitet. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur kan vi hjälpa våldsutsatta barn?

När våld är vardag och närhet till föräldrar skapar skräck istället för trygghet. Då gäller det att socialtjänsten och samhället kommer in och stöttar dessa barn, det säger Kjerstin Almqvist, professor och chef inom forskningsenheten på landstinget Värmland. Här listar hon det allra viktigaste utsatta och traumatiserade barn behöver. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnen i slaskpärmen

Barn som finns med i Socialtjänstens system för barnavårdsärenden glöms bort. Vilka barn får inte samhällets stöd? Här berättar Ann-Charlotte Münger om vad som utmärker de socialtjänstärenden som hamnat i den så kallade "slaskpärmen", ärenden där barnen inte fångas upp trots att många av dem behöver samhällets skydd. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Våld och skydd hos Socialen

Hur vanligt är det att socialen griper in i familjer enligt lagen om vård av unga (LVU) för att det förekommer våld? Hanna Linell som forskar inom socialt arbete på Stockholms universitet föreläser om en undersökning som genomförts under ett år i Sveriges alla kommuner. Hon berättar om att det ofta är de unga själva som söker skydd och hur viktiga deras berättelser är för insatserna. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Tänder hos barn som far illa

Det mesta av tandhälsan som man får med sig upp i vuxen ålder grundläggs i barndomen, säger Therese Kvist, ST-tandläkare på Karolinska institutet. Föräldrarnas tandvårdstraditioner överförs på barnen. Studier tyder på att försummad tandhälsa är en indikator på våld i hemmet. När tandläkare anmält oro har det i de flesta fall redan funnits en orosanmälan om barnet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur fånga upp anmälda föräldrar?

Hur gör man för att fånga upp föräldrar som blivit anmälda för våld mot barn? Psykologen Anna Mautner ger konkreta tips på hur man får föräldrar att ta emot hjälp eller erkänna att de behöver hjälp i sitt föräldraskap. Här presenteras också riktlinjer för att förebygga och förhindra våld i hemmet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Ett gott hem för alla

Lawen Mohtadi om Ett gott hem för alla

Författaren, journalisten och regissören Lawen Mohtadi berättar om kärnan i utställningen Ett gott hem för alla. Bilderna av fotograferna Anna Riwkin och Björn Langhammer fångar sin samtid. I dem går det att se en viss förändring när svenska politiker under 1950-talet börjar inse situationen. Reformer genomförs och romerna får medborgerliga rättigheter. Inspelat den 7 november 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Moderna museet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - ekonomi

Keynes - kapitalismens räddare?

Varje gång marknadsekonomin hamnar i kris blir den brittiske ekonomen John Maynard Keynes aktuell på nytt. Keynes lanserade sin teori om hur ett samhälle kan lyfta sig ur en ekonomisk kris på 1930-talet. Vi träffar Lord Robert Skidelsky, som är expert på Keynes, och Marika Lindgren Åsbrink, ekonomisk rådgivare till den socialdemokratiska partiledningen.