Titta

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Om UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Föreläsningar om hur du i din yrkesroll och som medmänniska möter barn som utsatts för våld och övergrepp. Hur bemöter man barn som vittnen i polisförhör? Hur upptäcker skolpersonal barn som misshandlas i hemmet? Hur ska man reagera som vuxen vid misstankar om att barn far illa? Moderator: Anna Norén. Inspelat den 23-25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Till första programmet

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn? : Hantera familjevåldDela
  1. Jag ska prata om riskbedömning
    och hur vi hanterar familjevåld-

  2. -med den storslagna underrubriken
    "de bästa metoderna".

  3. Men det kommer att framgå
    att metoderna ständigt utvecklas-

  4. -och det stämmer säkert
    med er erfarenhet av riskbedömning.

  5. Jag ska främst fokusera på familjevåld.

  6. Jag kommer
    att använda termen "våld i hemmet".

  7. På senare tid har jag ägnat
    det mesta av min forskning åt det.

  8. Ni som inte arbetar med
    såna ärenden kommer att märka-

  9. -att mycket av vad jag säger är relevant
    för andra situationer där barn far illa.

  10. Okej... Det kan vara bra att fundera på
    varför vi behöver riskbedömningar.

  11. Det kom fram så fint
    i videofilmen med barnen-

  12. -att när barn och vuxna
    misshandlas och far illa-

  13. -är det inte helt lätt att se.

  14. Det sker i det fördolda,
    och skam och förnekelse är vanligt.

  15. Jag noterade att i några
    av dagens inledningsanföranden-

  16. -var skam ett genomgående tema.

  17. Vi som har yrken
    där man jobbar med att skydda barn-

  18. -stöter ofta på skamkänslor.

  19. Vi borde tänka och forska mycket mer-

  20. -kring skamkänslor
    och hur vi kan arbeta med dem.


  21. skamkänslor och förnekelse gör-

  22. -att bara de barn som råkar
    mest illa ut uppmärksammas.

  23. Barnen tar mest skada på lång sikt
    av våld i hemmet.

  24. Det är framför allt känslomässiga
    och psykologiska skador.

  25. De är svåra att upptäcka.

  26. Vi behöver riskbedömningar för att
    kunna förutsäga framtida händelser.

  27. Hur allvarlig är situationen? Man får
    väga det mot familjens starka sidor.

  28. Riskbedömning är också ett sätt
    att hantera efterfrågan på insatser.

  29. Jag valde den här bilden på ett isberg.
    Ni är säkert bekanta med den bilden.

  30. Den illustrerar att det finns stora
    behov som socialtjänsten inte ser.

  31. Jag gillar särskilt-

  32. -att delen ovanför vattnet är snygg
    och prydlig, för den kan man hantera-

  33. -men under vattnet är det
    skrämmande och ångestframkallande.

  34. Det förmedlar ganska bra
    hur vi i vår yrkesroll uppfattar-

  35. -riskerna
    som vi inte kan se och hantera.

  36. Vi känner på oss att det finns
    stora behov som vi inte har sett än.

  37. Ett sätt är att titta på
    förekomsten i befolkningen i stort.

  38. Det ger oss en uppfattning om
    hur vanligt det är med våld i hemmet.

  39. Jag hade tur.

  40. Kloppen och hennes kollegor gick
    igenom ett antal nordiska studier.

  41. Resultatet publicerades förra året
    i Child Abuse Review.

  42. Siffran varierade mellan 7 och 12,5 %
    i nio nordiska studier.

  43. Så många barn hade sett eller hört våld
    i hemmet, eller visste att det förekom.

  44. Siffrorna varierar, beroende på vem
    man frågar och vilka frågor man ställer.

  45. Det ser man tydligt
    i en färsk studie från Storbritannien-

  46. -som leddes
    av min kollega Lorraine Radford.

  47. Hon frågade barn och unga
    runtom i Storbritannien-

  48. -om en hel rad olika former
    av utsatthet och misshandel-

  49. -och även
    om de upplevt våld i hemmet.

  50. De äldre barnen tenderar i högre grad
    att rapportera-

  51. -att de har upplevt
    någon typ av våld i hemmet-

  52. -för de har ju fler erfarenheter.

  53. När man frågar dem
    om allvarliga former av våld i hemmet-

  54. -vilket i studien definierades som slag
    sparkar, strypgrepp och misshandel-

  55. -så är siffran betydligt lägre.

  56. Men det rör sig ändå om
    4,5 % av alla barn och unga.

  57. De har upplevt grovt våld i hemmet.

  58. Det är många barn, eller hur?

  59. För cirka tio år sen-

  60. -i till exempel Storbritannien,
    Australien och Nordamerika-

  61. -och kanske också här i Skandinavien-

  62. -bestämde man sig för att inkludera
    barns exponering för våld i hemmet-

  63. -i lagens definition av barnmisshandel.

  64. Polisen började skicka rapporter
    om våld i hemmet-

  65. -till socialtjänstens barnenheter.

  66. Så blev det när man utvidgade
    definitionen på barnmisshandel.

  67. Socialtjänsten
    blev genast överhopad med ärenden.

  68. Det kom en "störtflod" av ärenden
    som gällde våld i hemmet-

  69. -till socialtjänstens barnenheter.

  70. Socialarbetarna i Storbritannien sades
    ha lådorna proppfulla med ärenden-

  71. -som de inte hann med,
    för det var för många ärenden.

  72. Tillsammans med några kollegor
    gjorde jag en studie-

  73. -för att se vad som hände med
    alla ärenden som kom från polisen.

  74. Vi spårade rapporterade fall
    av våld i familjer som hade barn-

  75. -från den första polisrapporten och hela
    vägen till socialtjänstens barnenhet.

  76. Vi tittade på socialtjänstens insatser.

  77. Socialtjänstens insatser
    var inte särskilt imponerande.

  78. Vi började med 251 incidenter
    i vårt sampel.

  79. När det var dags att spåra ärendena
    hos socialtjänsten var vi nere på 184.

  80. Det säger något om kvaliteten
    på informationsöverföringen-

  81. -och svårigheterna på det området.

  82. 61 % av de incidenterna-

  83. -lämnades "utan vidare åtgärd".
    Inget hände.

  84. 24 % fick brev, telefonsamtal
    eller hembesök.

  85. De flesta i den gruppen fick ganska
    hotfulla brev från barnenheten-

  86. -där man liksom hötte med fingret.

  87. "Det förekommer våld i er familj.
    Visste ni att det är skadligt för barn?"

  88. Med andra ord: "Vi har ert nummer.
    Glöm inte att vi finns."

  89. Sånt gör ju verkligen att folk går
    till socialtjänsten för hjälp och stöd!

  90. De måste ha hängt på låset
    efter ett sånt brev!

  91. 5 % av familjerna
    fick vad vi kallar familjestöd.

  92. 10 % fick en insats-

  93. -som beskrivs som skyddande av barn.

  94. Av de 10 procenten var hälften
    redan i kontakt med socialtjänsten.

  95. Så bara 5 % av dessa 184 familjer
    fick en ny insats-

  96. -som ett resultat av polisens
    och barnenhetens arbete.

  97. Det var inget jätte-effektivt system.

  98. Och över hälften av fallen
    som hade lämnats utan åtgärd-

  99. -kom tillbaka till barnenheten
    under de följande 21 månaderna.

  100. Det kom en ny polisrapport eller också
    kontaktades man av olika myndigheter.

  101. Så vi får en bild
    av familjer som bollas runt.

  102. En chef på en barnenhet
    inom socialtjänsten sa:

  103. "Vi lägger ner mycket tid på
    att bedöma om vi ska ingripa."

  104. "Det är mycket resurskrävande."

  105. Det kan man lugnt säga.

  106. Man insåg att man lade ner
    mycket tid och energi-

  107. -på att filtrera och bedöma
    ärenden från polisen-

  108. -så man utvecklade ett system
    med olika insatsnivåer.

  109. Det bygger på
    att man urskiljer olika risknivåer.

  110. Arbetssättet används i Nordamerika,
    Australien och Storbritannien-

  111. -och bygger på standardiserade
    riskbedömningsmodeller.

  112. Man matchar olika risknivåer
    med olika insatsnivåer-

  113. -och samordnar myndigheternas
    arbete runt de olika risknivåerna.

  114. På den lägsta nivån
    kan insatsen se lika ut för alla.

  115. Vid den högsta risknivån
    krävs mer specialiserade insatser.

  116. Det finns vissa risker
    med det här arbetssättet-

  117. -framför allt att man
    gör få insatser för lågriskfamiljer.

  118. I Storbritannien vill man numera sätta
    in insatser i ett mycket tidigare skede-

  119. -för familjer
    där det förekommer våld.

  120. Man vill se
    om insatser för lågriskfamiljer-

  121. -förhindrar att de blir högriskfamiljer
    medan de väntar på insatser.

  122. Jag jobbar med några såna projekt.

  123. Intressant nog har det varit svårt
    att jobba med familjerna.

  124. Familjerna visar ingen
    större entusiasm för tidiga insatser.

  125. De som arbetar med det här
    gillar idén, men inte familjerna.

  126. Jag ska ta upp tre problem
    med riskbedömning-

  127. -när det gäller våld i hemmet.

  128. Det första är kanske speciellt
    just för våld i hemmet.

  129. Olika organisationer och professioner
    har olika syfte med riskbedömningen.

  130. Det andra är att händelsen blir
    viktigare än skadeverkningarna.

  131. Det tredje är att man riskbedömer
    familjer utan att de är delaktiga.

  132. Vem är det man bedömer?

  133. Vid våld i hemmet finns det oftast
    två brottsoffer - en vuxen och ett barn.

  134. Ofta är det polisen
    som gör en första riskbedömning.

  135. De riktar in sig
    på både förövaren och brottsoffret.

  136. Polisens mål är att brott ska leda till
    åtal, och de behöver vittnesuppgifter.

  137. Men ofta tänker de inte på barnens
    behov efter våldsincidenter i hemmet.

  138. Vi intervjuade unga personer-

  139. -för en studie där vi tittade på ärenden
    som gick vidare till socialtjänsten.

  140. De unga sa att polisen sällan pratade
    med dem i samband med familjevåld.

  141. Nicola sa om polisen: "De lyssnar på
    de vuxna. De vill inte prata med mig."

  142. Poliser som vi talade med
    bekräftade den bilden:

  143. "När vi kommunicerar med familjen
    är det de vuxna vi pratar med."

  144. Mycket få poliser pratade med barnen
    som hade upplevt våld i hemmet.

  145. Vi såg det som ett bra tillfälle
    att säga några lugnande ord till barnen-

  146. -men det gick förlorat.

  147. Våld i hemmet kan vara
    mycket skrämmande för barnet.

  148. Poliserna som kommer in
    representerar omvärlden.

  149. De kliver in
    i en situation av kaos och rädsla.

  150. Vi tycker att det är viktigt att polisen
    ser barnet och ser att det är drabbat-

  151. -och att de åtminstone
    säger några lugnande ord-

  152. -och kanske informerar om
    vad som kommer att hända.

  153. Men jag ska inte låta de andra
    yrkesgrupperna komma undan.

  154. Socialtjänsten misslyckas ofta med
    att få fäderna att samarbeta.

  155. De är oftast förövarna
    vid våld i hemmet.

  156. När vi intervjuade socialarbetare
    i samma studie-

  157. -sa speciellt de som gjorde
    de första riskbedömningarna-

  158. -att de inte ofta träffade fäderna.

  159. En av socialarbetarna sa:

  160. "Jag träffar aldrig förövaren, inte
    medan våldet i hemmet fortsätter."

  161. Det finns olika anledningar till det.

  162. Fäder är bra på
    att göra sig oanträffbara.

  163. Varför ska man träffa socialarbetaren?
    Ens partner kan sköta det där.

  164. Både socialarbetare och fäder anser att
    fäderna inte träffar barnet så mycket.

  165. I allmänhet
    finns det en brist på resurser-

  166. -specialistresurser
    för de här förövarna.

  167. Det gör
    att socialarbetare ogärna träffar dem-

  168. -för de känner att de inte
    har stöd från några expertresurser.

  169. De har ingenstans
    att hänvisa de här fäderna.

  170. I slutet kommer jag att tala mer om
    hur det kan skapa problem.

  171. Man oroar sig för säkerheten-

  172. -och personalen
    vill inte gärna besöka våldsamma män.

  173. Och traditionellt sett har
    socialt arbete fokuserat på kvinnor-

  174. -och satt likhetstecken
    mellan föräldraskap och mödraskap.

  175. I Skandinavien, där föräldrar är mer
    jämställda, har det kanske förändrats.

  176. Jag är intresserad
    av att prata om det sen.

  177. Men det finns en stor mängd litteratur
    som kritiserar-

  178. -att man riktar in sig på mödrarna.

  179. Det kan få mödrarna
    att känna sig bestraffade.

  180. Det som händer
    när det förekommer våld i hemmet-

  181. -är att mödrarna får till uppgift
    att skydda barnen från partnern.

  182. Det gör att de känner sig skuldbelagda.

  183. En socialarbetare pratade
    om en mamma som de jobbade med-

  184. -som var ganska frustrerad, för hon
    försökte verkligen skydda sitt barn-

  185. -och hon tyckte att man borde kontakta
    hennes ex-partner. Han var problemet.

  186. Och när man misslyckas
    med att involvera förövarna-

  187. -blir en separation
    målet med insatserna-

  188. -för socialarbetare
    som jobbar med våld i hemmet.

  189. Vi såg att när paret separerade,
    han kanske hamnade i fängelse-

  190. -då tog socialtjänsten bort insatserna.

  191. Men vi vet
    att en separation innebär en risk.

  192. Vid en separation kan våldet trappas
    upp och bli mer frekvent eller grövre.

  193. Över hälften av paren i vår studie
    var separerade eller levde åtskilda.

  194. Det finns ett berömt citat av den
    kanadensiske forskaren Peter Jaffe:

  195. "En separation
    är inte ett vaccin mot våld."

  196. Det kan vara bra att komma ihåg.

  197. Jag har nyligen arbetat med husläkare,
    "GPs", som vi kallar dem i England.

  198. I en studie tittade vi på hur säkra
    och kompetenta husläkarna var-

  199. -när det gällde att skydda barn
    som upplevt våld i hemmet.

  200. Jag samarbetade med hälsoforskare,
    och de var bra på att intervjua läkare.

  201. Husläkarna tyckte att det var enklare-

  202. -att prata med offer, och förövare,
    än att prata med barn.

  203. Att de skulle prata med barn
    om våld i hemmet-

  204. -var för de flesta
    en ovanlig men intressant tanke.

  205. En av våra läkare sa så här:

  206. "Det vore bra att prata med barnen,
    men jag skulle nog inte göra det."

  207. En annan sa: "Barn eller tonåringar,
    nej, jag pratar inte med dem."

  208. "Jag har aldrig gjort det. Menar
    du prata, eller undersöka dem?"

  209. Det här var en konstig och
    ovanlig tanke för de flesta husläkare-

  210. -men det är inte omöjligt för dem.

  211. Fem av de drygt 60 primärvårdsläkarna
    i vår studie-

  212. -sa att de någon gång hade pratat
    med barn om våld i hemmet-

  213. -så det är inte helt omöjligt
    att de skulle kunna göra det.

  214. Det andra problemet
    vid riskbedömning-

  215. -är att man fokuserar på incidenten.

  216. Vi vet att det mesta våldet
    sker i det fördolda.

  217. Evan Stark beskriver det
    som tvång och kontroll.

  218. Det pågår under lång tid. Kontrollen
    och misshandeln eskalerar med tiden.

  219. Ibland kommer det ut på
    den offentliga arenan som en incident.

  220. Den uppmärksammas
    och betecknas som ett brott.

  221. På det grundar man riskbedömningen.

  222. Men det återspeglar kanske inte
    barnets upplevelse.

  223. Och vi måste fokusera
    på långtidseffekterna av våld i hemmet-

  224. -för vi vet
    att skadan för barnet byggs på.

  225. Det finns en mycket bra studie
    av Rossman i USA-

  226. -som studerade vilka långtidseffekter
    våld i hemmet har på barn.

  227. Slutsatsen var att de tog större skada
    ju längre tid de exponerades för våld.

  228. Tack vare ett antal studier vet vi
    hur det är att leva med våld i hemmet.

  229. Videofilmen som vi nyss såg
    var mycket intressant.

  230. Barnet kände sig tryggt
    hemma med mamma och pappa.

  231. Så är det för de flesta av oss.
    Hemma känner vi oss trygga.

  232. När vi kommer hem
    pustar vi ut och kan koppla av.

  233. Vi känner oss
    trygga och säkra hemma.

  234. Hur är det för barnen
    som inte känner trygghet hemma-

  235. -som inte har en trygg plats
    där de kan dra sig undan från världen?

  236. Ett uttryck som beskriver-

  237. -hur det är för ett barn som bor i
    ett hushåll där det förekommer våld-

  238. -är uttrycket "att gå på äggskal". Har
    ni hört det? Har ni liknande uttryck?

  239. Mona, som deltog i McGees
    tidigare studie, beskriver det bra:

  240. Hon var "på helspänn hela tiden,
    aldrig fri, aldrig trygg."

  241. "Det fanns liksom inget tryggt ställe.
    Hemma var man jämt på sin vakt."

  242. "Man sover inte.
    Man väntar bara på att nåt ska hända."

  243. I kliniska termer
    kan det kallas hyperupphetsning.

  244. De här barnen kan inte koncentrera
    sig, de är på helspänn hela tiden.

  245. De är nervösa och oroliga.

  246. Tremayne i vår studie kände ilska
    när han upplevde våld i hemmet.

  247. "Man blir arg, och man tar ut det på sin
    mamma. Till slut är det rena kriget."

  248. Så här sa en deltagare
    i studien av Buckley et al.-

  249. -som pratar
    om stigmat och isoleringen:

  250. "Det var som om jag bar på
    en neonskylt där allt stod."

  251. "Man stänger in sina känslor
    och känner sig ensam."

  252. De unga i videon sa att det är svårt att
    veta vad som händer i andras familjer-

  253. -men de som upplever våld hemma
    tror att alla vet om det.

  254. Att de tänker så olika
    är ganska intressant.

  255. Vi vet också att barn
    kan agera aktivt mot våld i hemmet.

  256. En hel rad studier har fokuserat-

  257. -på olika sätt
    som barn kan agera aktivt.

  258. De här studierna är influerade av
    ett barndomssociologiskt perspektiv.

  259. Audrey Mullender
    var en av de första att tillämpa det.

  260. Carolinas arbete
    har det här perspektivet i hög grad.

  261. En ung brittisk forskare, Emma Katz-

  262. -är intresserad av hur barn
    tröstar och stöttar sina mödrar.

  263. Man har sett att barn kan agera aktivt
    mot våld hemmet på flera olika sätt.

  264. De kan ingripa fysiskt...

  265. Barn kan ta med sig småsyskonen
    och låsa in sig i badrummet-

  266. -när det är en våldsam incident.

  267. I etniska minoritetsfamiljer
    fungerar barnen ofta som tolkar.

  268. De hjälper mödrarna
    i kontakten med stödorganisationer.

  269. När man pratar om de långsiktiga
    skadorna av att uppleva våld i hemmet-

  270. -kan det underlätta
    att titta på olika utvecklingsstadier.

  271. Ett antal forskningsöversikter, främst
    från Nordamerika, har gjort det.

  272. Hos spädbarn och yngre barn
    är några av symptomen:

  273. Försenad utveckling, sömnstörningar,
    vredesutbrott, allmänna svårigheter.

  274. Hos alla ser man beteendestörningar
    och koncentrationssvårigheter-

  275. -vilket påverkar deras kunskapsnivå
    och troligen även närvaron i skolan.

  276. De har svårt med kamratrelationer,
    för de har den här stora hemligheten.

  277. I puberteten ser vi depression och
    brottslighet, och de rymmer hemifrån.

  278. Att rymma är ett sätt att distansera sig
    från situationen i hemmet.

  279. De är aggressiva mot jämnåriga.

  280. Det finns ett starkt samband-

  281. -mellan att uppleva våld hemma-

  282. -och att uppleva det
    i sina parrelationer som ung.

  283. Kitzmann et al.
    gjorde en metaanalys som visar-

  284. -att över en tredjedel av barnen
    som upplevt våld-

  285. -inte tycks
    klara sig sämre än andra barn.

  286. Så det finns många barn som klarar
    en situation med våld i hemmet.

  287. Det är ganska viktigt att komma ihåg.

  288. Det tredje problemet är att familjerna
    inte medverkar vid riskbedömningen.

  289. Jag talade om skam.

  290. Skuldkänslor för hur barnen påverkas
    av våld hemma hör ihop med skam-

  291. -och vi ser det hos många föräldrar.

  292. Pearl i vår studie sa: "Jag såg
    mina barn lida, och jag kände skuld."

  293. "Jag tänkte:
    'Varför utsätter jag dem för det här?'"

  294. "Men just då såg jag ingen utväg."

  295. Ofta är det inte förrän
    de har lämnat en våldsam relation-

  296. -som mödrarna inser hur barnen har
    tagit skada av att bevittna misshandeln.

  297. Det kan vara svårt för dem att inse det
    medan det pågår.

  298. Och föräldrarna
    kommer att motsätta sig insatser-

  299. -som ger skamkänslor eller som gör
    att de riskerar att förlora vårdnaden-

  300. -eller som de tror leder till
    att den våldsamma partnern hämnas.

  301. Men en insikt om
    att barnet har tagit skada-

  302. -kan få dem att vilja berätta-

  303. -och det kan motivera
    offer och förövare till en förändring.

  304. Jag jobbade med en mediekampanj
    som var riktad till förövare-

  305. -och i våra studier såg vi-

  306. -att det som kunde få män
    att berätta om våld i hemmet-

  307. -och se sig själva som gärningsmän-

  308. -var insikten om
    hur barnen tog skada.

  309. Faderskapet och viljan att vara en god
    far var en viktig motiverande faktor-

  310. -men de måste få insikt
    utan att skuldbeläggas.

  311. Jag ska prata om tre olika metoder
    för riskbedömning.

  312. Ni har säkert stött på dem
    i er egen verksamhet.

  313. Det första är forensiska
    eller aktuariska bedömningar.

  314. Man använder liknande verktyg
    som försäkringsbranschen.

  315. De bygger vanligen på fakta
    från ärenden med negativt utfall.

  316. När det gäller våld i hemmet
    betyder det dråp.

  317. Och jag ska prata
    om det dialogiska förhållningssättet.

  318. Det bygger på samtal mellan barn,
    föräldrar och personal i hjälpyrken.

  319. Man tar reda på hur de ser på risken-

  320. -och utvecklar strategier som är
    relevanta och meningsfulla för dem.

  321. Och jag ska prata om samverkan,
    som ni säkert känner till-

  322. -att olika organisationer
    samlar in och delar information.

  323. Om vi börjar med den forensiska
    eller aktuariska metoden...

  324. Den har blivit starkt kritiserad.

  325. Man säger att den är reduktionistisk
    och bygger på formulär att kryssa i-

  326. -och bortser från professionella
    bedömningar och tyst kunskap.

  327. Men numera har man även öppna
    frågor i riskbedömningsformulären.

  328. Där kan exempelvis socialarbetare
    notera sina intryck.

  329. Man har ansett att metoden
    skuldbelägger och avhumaniserar-

  330. -och den har fokus bakåt
    och inte på framtiden.

  331. Och den var inte speciellt exakt.

  332. Eileen Munro har påpekat att den
    ger många falskt positiva resultat.

  333. Men jag är intresserad av hur man
    kan använda en numerisk skala-

  334. -för att förbättra kommunikationen
    mellan olika professioner.

  335. Här är resultatet från en övning
    som jag brukar göra med studenter.

  336. Jag ger dem ett antal uttalanden
    om risker, sånt som man kan få höra:

  337. "Det är stor risk",
    "en signifikant risk för våld".

  338. Vi använder ofta ordet "signifikant",
    för det står i den brittiska lagtexten.

  339. "Risken är femtio procent",
    "jag är allvarligt oroad"-

  340. -sånt säger olika yrkesgrupper.

  341. Jag ber studenterna att ange risknivån
    med en siffra mellan ett och hundra-

  342. -utifrån hur de tolkar yttrandena.

  343. I den högra kolumnen ser ni-

  344. -vilken risknivå studenterna
    anser att yttrandena uttrycker.

  345. Ni kan se den enorma variationen.

  346. "Det väger jämnt" betyder 50 % för de
    flesta, de svarar mellan 30 och 70.

  347. "Risk för fara"
    kan vara allt mellan 20 och 100.

  348. Så språket är opålitligt och vagt.

  349. Jag tror att en sifferskala
    kan öka sannolikheten-

  350. -för att fler personer
    kommer att tolka det på samma sätt.

  351. Om jag säger "fyra" är sannolikheten
    stor att det betyder "fyra" för er.

  352. Den här checklistan för riskbedömning
    används mycket i Storbritannien.

  353. Har ni stött på SafeLives DASH-
    checklistan? Har den kommit hit än?

  354. Många tar bilder, så troligen inte.

  355. Det här är inte hela.
    Den består av 24 frågor.

  356. Här är tio, så att ni får ett smakprov.

  357. Att gå igenom alla frågorna tar tid.

  358. Som ni ser tar man upp
    ett stort antal faktorer.

  359. Det finns
    både öppna och slutna frågor.

  360. Många frågor, eller hur?

  361. Det här formuläret använder polisen
    vid incidenter med våld i hemmet.

  362. Det används i hög utsträckning
    av specialiserade verksamheter-

  363. -och socialtjänstens barnenheter
    använder det vid sin första bedömning.

  364. Det används i stor omfattning
    och har haft stort inflytande.

  365. Alla känner till det, alla använder det.

  366. Det är en av dess stora styrkor,
    att det används av många.

  367. Ett gemensamt verktyg underlättar
    samverkan mellan olika yrkesgrupper.

  368. Det fungerar också som en påminnelse
    i känslomässigt laddade situationer.

  369. Har ni sett när poliser går in i ett hem
    efter larm om våld?

  370. I Storbritannien har en del poliser
    kameror på sina hjälmar.

  371. De spelar in vad som händer.

  372. På filmerna ser man hur folk gapar och
    skriker, gråter och är röda i ansiktet.

  373. Inne i huset är det kanske stökigt,
    saker kan ha gått sönder, folk gråter.

  374. Det är mycket känslor.

  375. Här är en checklista med alla frågor
    som man måste ställa.

  376. En polis
    som inte är specialutbildad-

  377. -och som inte
    regelbundet får fortbildning-

  378. -har stor nytta av den.

  379. En standardiserad lista
    förbättrar arbetet i frontlinjen.

  380. Där finns både dynamiska och fasta
    riskfaktorer, och plats för öppna svar.

  381. Ur mitt perspektiv ger den inte mycket
    information om barn.

  382. I en färsk undersökning såg man-

  383. -att den används på många olika sätt.

  384. Olika personer och olika poliskårer
    fyller i formuläret på olika sätt.

  385. Hur man värderar olika faktorer
    varierar också.

  386. Det finns tröskelvärden
    för olika riskkategorier...

  387. Man har tre riskkategorier
    baserat på de olika faktorerna.

  388. De kallas konstigt nog
    låg, medel och hög.

  389. Gränserna mellan kategorierna
    varierar mellan olika poliskårer.

  390. Min kollega Michelle McManus
    har tittat på de olika faktorerna-

  391. -och i vilken utsträckning de kan
    förutsäga upprepat våld i hemmet.

  392. Bara fyra faktorer-

  393. -kriminell bakgrund, separation-

  394. -alkoholproblem
    och hur stark rädsla offret känner-

  395. -har ett samband
    med upprepat våld i hemmet.

  396. För kriminell bakgrund och
    separation är sambandet signifikant.

  397. Verktyget bygger
    på offrets självrapportering-

  398. -och leder inte alltid till samtal-

  399. -för det finns en press,
    allt måste fyllas i.

  400. I Storbritannien
    kontrollerar man poliserna-

  401. -för att se hur snabbt de arbetar-

  402. -så det finns en tidspress. De ställer
    frågorna, sen måste de åka vidare.

  403. Med ett dialogiskt förhållningssätt
    samtalar man med barn och föräldrar.

  404. Det bästa exemplet inom
    det här området är säkerhetsplanering.

  405. Det används mycket
    av specialiserade verksamheter.

  406. Man får en bild av riskerna
    för offret och barnen-

  407. -och utvecklar riskhanteringsstrategier
    utifrån informationen som de ger.

  408. Hester et al.
    har studerat vad metoden innebär:

  409. Man identifierar en trygg plats
    och vet vilka man kan kontakta.

  410. Man vidtar säkerhetsåtgärder, man
    gömmer sina nycklar och pengar.

  411. Den här metoden
    har används länge med brottsoffer-

  412. -och nu har man börjat använda den
    med barn som har upplevt våld.

  413. Den skapar en dialog.

  414. Man kan få fram
    detaljerad information.

  415. Jag är inte helt säker på
    att den är lämplig för barn.

  416. Den utgår från att de agerar
    när de upplever våld i hemmet.

  417. Det blir uttalat, men det ger dem
    samtidigt ett ganska stort ansvar.

  418. Det finns ingen ordentlig utvärdering
    av det här förhållningssättet.

  419. Ni känner säkert till Andrew Turnells
    metod Signs of Safety.

  420. Jag vet att den används i Danmark.
    Används den i övriga Skandinavien?

  421. Ja. Så ni är bekanta med den metoden.

  422. Det är en metod som uppmuntrar
    ett konkret språk-

  423. -för att identifiera risker utan att
    döma. Man fokuserar på beteendet.

  424. Här är ett exempel på
    hur man pratar med familjer:

  425. "När pappa dricker
    vad kan hända med barnen då?"

  426. Familjen lär sig använda...
    Det är en ganska pedagogisk metod.

  427. Familjen lär sig prata om oro
    och säkerhet för att identifiera risker.

  428. Man värdesätter föräldrarnas åsikt,
    och transparens är viktigt.

  429. Det är en optimistisk metod, för den
    betonar förmågan till förändring.

  430. Föräldrarna får en chans
    att vara beskyddande och kompetenta.

  431. Våld i hemmet är ju förknippat
    med skuld och skam, så det är viktigt.

  432. Det är alltid viktigt när barn far illa.

  433. Det finns faror
    med det dialogiska förhållningssättet:

  434. Man tar inte alltid hänsyn
    till maktobalansen i familjen.

  435. Man kan fråga sig
    vem som får komma till tals mest.

  436. Rädslan för konsekvenserna
    kan tysta barn och våldsoffer.

  437. Samtal med hela familjen
    kan öka risken för misshandel.

  438. Jag frågade nyligen Andrew Turnell-

  439. -om man vid
    någon utvärdering av Signs of Safety-

  440. -har tittat på hur mycket
    barn och fäder har deltagit.

  441. Han hade inget bra svar.
    Kanske ber han mig undersöka det!

  442. Den sista riskbedömningsmodellen
    som jag ska ta upp är ni bekanta med.

  443. En modell där olika professioner
    samverkar ses ofta som ett pussel.

  444. Olika myndigheter
    bidrar med varsin pusselbit.

  445. När polisen började skicka ärenden
    till socialtjänsten i Storbritannien-

  446. -satte man ihop samverkansgrupper
    som gick igenom ärendena.

  447. Man försökte hitta de allvarligaste
    och mest brådskande fallen.

  448. Vi har också haft ett antal initiativ-

  449. -där man har samlat
    olika professioner på samma ställe.

  450. Jag är intresserad
    av ett initiativ i London:

  451. Specialister på att bedöma personer
    som har begått våldsbrott i hemmet-

  452. -ingår i socialtjänstens barnenheter.

  453. Det gör det lättare för socialarbetarna
    att arbeta med förövarna.

  454. Sen har vi integrerade team.

  455. Det ger maximalt med information
    för en riskbedömning-

  456. -och myndigheterna får inblick
    i varandras arbetsmetoder.

  457. När myndigheter pressas
    och resurserna är knappa-

  458. -brukar såna här initiativ upphöra-

  459. -och specialisterna
    hämtas tillbaka till "moderskeppet".

  460. I Storbritannien har vi upprättat
    mer permanenta strukturer-

  461. -som kallas MASH,
    "Multi-Agency Safeguarding Hub".

  462. De leds vanligtvis
    av polisen eller socialtjänsten.

  463. De samlar alla data
    i ett så kallat slutet informationsnav.

  464. På så sätt undviker de
    att bryta mot dataskyddslagen.

  465. Den kan annars hindra
    att information överförs.

  466. Modellen är spridd, men vi har inga
    uppgifter om hur bra den fungerar.

  467. Processutvärderingar har varit positiva,
    men såna utvärderingar är oftast det.

  468. Inrikesdepartementet såg
    att riskbedömningen förbättrades-

  469. -ärenden hanterades bättre, insatser
    sattes in tidigt, effektiviteten ökade.

  470. Jag väntar på
    att någon ska be mig utvärdera MASH.

  471. Jag vill till exempel
    ställa de här frågorna:

  472. Blir hjälpen
    till barn och familjer mer effektiv?

  473. Om man betonar kommunikationen
    mellan många olika professioner-

  474. -minskar kommunikationen
    med barn och familjer?

  475. Försvinner deras röster i den stora
    mängden av professionella röster?

  476. Hur upplever de MASH?
    Hur bidrar de?

  477. Förbättras samverkan och samarbete
    utanför MASH?

  478. MASH är ett system för att samla in
    information. Det är det första steget.

  479. Vilka samarbeten gör arbetet effektivt?

  480. Ibland samarbetar
    bara polisen och socialtjänsten.

  481. Ibland är utbildning och hälsa
    med i samarbetet-

  482. -och kanske experter på familjevåld.

  483. Ibland används MASH bara
    av socialtjänstens barnenheter.

  484. På andra ställen
    används det även för vuxna.

  485. Socialtjänsten använder MASH för
    ärenden från polisen som berör vuxna.

  486. Vad kan vi lära oss av MASH
    beträffande samverkan?

  487. Ett exempel på samverkan mellan olika
    professioner har utvärderats grundligt.

  488. Det kommer från USA.

  489. Känner ni till "The Greenbook
    Initiative"? Ni kan läsa om det-

  490. -i Journal of Interpersonal Violence,
    2008, volym 23, nummer/häfte 7.

  491. Initiativet kom från rättsväsendet.

  492. Domare i ungdoms-
    och familjedomstolar-

  493. -kom med riktlinjer för fall av
    våld i hemmet och barnmisshandel-

  494. -som kallades "The Greenbook".

  495. De implementerades på sex platser
    i fem delstater i USA.

  496. Jurister ledde arbetet,
    och man fokuserade på barnskydd-

  497. -insatser mot familjevåld
    och domstolarna.

  498. De inrättade olika multiprofessionella
    samverkansforum och arbetsgrupper.

  499. Där deltog personal från olika nivåer
    i de olika organisationerna.

  500. Överlevande fanns med på alla möten.

  501. Och man utvecklade
    gemensamma bedömningsprotokoll-

  502. -för ärenden med våld i hemmet
    där barn behövde skyddas.

  503. Multiprofessionella team
    gick igenom ärendena-

  504. -och såg till att de behandlades.

  505. Och olika yrkesgrupper
    placerades tillsammans.

  506. Olika organisationer
    fick specialister.

  507. Man hade
    många gemensamma utbildningar-

  508. -för att förstå dynamiken
    när olika professioner samverkar.

  509. Gemensamma utbildningar är viktiga-

  510. -när man samverkar
    kring riskbedömningar.

  511. Jag ser inte hur samverkan är möjlig
    utan utbildning om våld i hemmet-

  512. -om man arbetar med det.

  513. När "The Greenbook" utvärderades
    pratade man om institutionell empati.

  514. Det är ett otympligt sätt att säga-

  515. -att olika yrkesgrupper måste förstå
    vad som formar andra verksamheter.

  516. Vad styr och begränsar
    andra verksamheters arbete?

  517. Socialarbetare måste förstå-

  518. -varför husläkare inte kan delta
    i möten klockan elva på förmiddagen.

  519. De måste förstå-

  520. -varför poliser som åker ut på larm
    om våld i hemmet inte stannar kvar-

  521. -för att samtala ingående
    med offer och barn.

  522. De måste veta varför andra
    organisationer fungerar som de gör.

  523. Om man får en förståelse
    för hur andra verksamheter fungerar-

  524. -förstår man hur informationen
    som man skickar kommer att tas emot.

  525. Det är viktigt för kommunikationen
    mellan olika professioner.

  526. De måste få en bild av
    hur det som de berättar-

  527. -kommer att tas emot och förstås.

  528. När man ringer någon är det viktigt
    att rösten i andra änden av luren-

  529. -hör till en person vars ansikte
    är bekant, att man vet vem det är.

  530. I vår studie med husläkare
    utvecklade vi ett kurspaket.

  531. Kursmaterialet
    levererades av lokala socialarbetare-

  532. -så att husläkarna skulle känna
    att det fanns en bekant person-

  533. -på socialtjänstens barnenhet.

  534. Jag har inte
    sagt så mycket om riskhantering.

  535. Det viktigaste
    att säga om riskhantering-

  536. -är att man inte kan ha metoder för
    riskbedömning utan riskhantering.

  537. Riskhantering är en förutsättning
    om man vill identifiera riskerna-

  538. -annars skapar man bara nya problem.

  539. Har ni också uttrycket
    "att öppna en burk med mask"?

  540. Det betyder
    att något är som att öppna en burk-

  541. -som innehåller
    jobbiga och läskiga saker.

  542. Man vill inte stoppa ner handen.
    Man vill stänga locket jättesnabbt.

  543. En av läkarna i vår studie
    beskrev det jättebra:

  544. "Om man inte vet vad man ska göra
    vill man inte få reda på det."

  545. "Det sista man vill är
    att någon berättar om våld i hemmet"-

  546. -"när man inte har en aning
    om vad man ska göra."

  547. Olika yrkesgrupper: sjuksköterskor,
    läkare, socialarbetare, lärare...

  548. De kommer inte att upptäcka våld
    i hemmet eller göra riskbedömningar-

  549. -om de inte vet att det finns resurser
    som backar upp dem.

  550. Vem vill få reda på något
    som de inte kan hantera?

  551. Vi har ett antal metoder
    för riskhantering.

  552. En rekommendation från vår studie
    om ärenden från polisen-

  553. -var att poliser
    kunde ge barn och unga ett plastkort-

  554. -med information om vart de
    kan vända sig för att få hjälp.

  555. Då kan de prata med barnet, och de
    känner att de har något att erbjuda.

  556. De kan utgå från det
    när de säger några lugnande ord.

  557. För dem som har varit utsatta
    har vi en mängd insatser.

  558. Syftet är att barn och deras mödrar
    ska återhämta sig.

  559. I Storbritannien varierar det-

  560. -men det finns allt från självhjälps-
    manualer för barn och deras mödrar-

  561. -till gruppinterventioner
    för barn och mödrar.

  562. Jag har skrivit om det här i min
    forskningsöversikt om våld i hemmet.

  563. I sommar publicerar vi
    en systematisk genomgång-

  564. -som kommer
    att finnas på NIHR:s hemsida.

  565. I den diskuterar vi de olika insatserna.

  566. Den heter "Improve",
    och Emma Howarth är huvudförfattare.

  567. Det finns luckor.

  568. Det görs få insatser för barn
    som lever med våld i hemmet.

  569. Ni kanske gör mer.
    Det vore intressant att höra.

  570. Många av insatserna som vi såg
    i vår genomgång - "Improve"-

  571. -var för barn och mödrar som hade
    lämnat en situation med misshandel.

  572. Men många barn är kvar,
    och det är inte säkert att de flyttar.

  573. Vi måste titta på vilka insatser
    som skulle vara lämpliga för dem.

  574. Man kunde åtminstone jobba mer med-

  575. -att förbättra möjligheten
    till bevakat umgänge-

  576. -för familjer som är separerade
    eller aldrig har bott ihop.

  577. Många incidenter inträffar-

  578. -i samband med
    att separerade fäder träffar barnen.

  579. Har ni fungerande umgängesstöd
    i Skandinavien?

  580. Ni kan berätta om det sen!

  581. Så för att sammanfatta...

  582. Jag anser att aktuariska bedömningar
    har förbättrat arbetet i frontlinjen.

  583. De har förbättrat
    kvaliteten på de första insatserna-

  584. -och olika professioner
    har fått gemensamma verktyg.

  585. Men vi måste fokusera på
    riskfaktorerna som kan förutsäga våld.

  586. Jag håller med forensiska psykologer:

  587. Den starkaste prediktorn
    är tidigare beteende.

  588. Det är viktigt att få information
    om en förövares kriminella bakgrund.

  589. Det är absolut nödvändigt
    vid riskbedömningar.

  590. Checklistorna ska vara utformade
    så att de öppnar för kommunikation.

  591. Man ska samtala respektfullt
    utan att skuldbelägga-

  592. -om hur våld i hemmet påverkar.

  593. Då ökar chansen att få mer information
    när man ska göra sin riskbedömning.

  594. Vi måste se maktdynamiken
    bakom våldet.

  595. Man måste tala enskilt
    med familjemedlemmarna-

  596. -speciellt med offret och förövaren.

  597. Samverkan
    måste bygga på institutionell empati.

  598. Man måste veta varför andra
    organisationer fungerar som de gör.

  599. Och inte glömma bort att kommunicera
    med barn och familjer.

  600. Jag slutar där. Tack ska ni ha.

  601. Översättning: Sirje Rundqvist Talva
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Hantera familjevåld

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Forskning visar att ju äldre barnet är desto mer benäget är det att rapportera om våld i familjen. Men erfarenhet säger att det bara är toppen av ett isberg som kommer till samhällets kännedom, säger Nicky Stanley, socionom och professor från University of Lancashire i England. Här presenterar hon tre vanliga felsteg vid hantering av våld i nära relationer. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn, Samhällskunskap > Lag och rätt > Kriminalitet
Ämnesord:
Barn och våld, Barn som far illa, Medicin, Misshandel, Samhällsmedicin, Socialmedicin, Vanvård, Våld i familjen
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barndomstrauma påverkar livet

Barndomstrauma kan göra dig sjuk som vuxen, det menar läkaren och forskaren Vincent J. Felitti. Han är grundare av studien som kallas ACE (Adverse childhood experiences), som djupgående analyserat 17000 vuxnas barndomsupplevelser. Studien fann att personer med traumatiska händelser i barndomen har en mycket högre risk för självmord, ätstörningar och alkoholism. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Vi behöver prata om sexuella övergrepp

Många barn förstår inte att de blivit utsatta för ett övergrepp eller att det är fel. Det menar Åsa Landberg som är psykolog och psykoterapeut och arbetar på Allmänna barnhuset. Information är väldigt viktigt även till små barn som varit med om svåra saker. Här berättar hon om kampanjen "Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn", en webbplats som tagits fram med hjälp av barn för barn. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Liten och trygg

Brottsoffermyndigheten har tagit fram en webbplats för barn om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. För de allra yngsta finns pedagogiska övningar genom spel och till de något äldre barnen via enklare samtalsguider. Uppdraget är att förse förskolepersonal med pedagogiskt material och en handledning om brott mot barn, berättar projektledare Hanna Netzell. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barn med sexuella beteenden

Det är en myt att barn som varit offer för sexuella övergrepp senare förgriper sig på andra barn, säger Mimi Strange, chef för Januscentret i Danmark som tar hand om barn och unga med sexuellt gränsöverskridande eller oroväckande beteende. Barn tänker inte på sexualitet som vuxna gör, därför är det viktigt att utreda varför de har ett sexuellt utåtagerande beteende, menar hon. Medverkande: Mimi Strange, Jytte Kofod Andersen, Tove Weis, Stine Tofte, Maja Leth Laursen,Vanessa Rasmussen och Ida Haahr Pedersen. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnförhör

Hur utför man en bra intervju med barn som varit offer eller vittnen till våld och övergrepp? Linda Cordisco Steele från National children's advocacy center i USA har över 23 år i yrket. Här berättar hon om hur du går tillväga för att få en så korrekt vittneshistoria som möjligt från barn som misstänks vara utsatta för brott. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hantera familjevåld

Forskning visar att ju äldre barnet är desto mer benäget är det att rapportera om våld i familjen. Men erfarenhet säger att det bara är toppen av ett isberg som kommer till samhällets kännedom, säger Nicky Stanley, socionom och professor från University of Lancashire i England. Här presenterar hon tre vanliga felsteg vid hantering av våld i nära relationer. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Upptäcka våldsutsatta barn

Nästan var sjunde barn uppger att de blivit slagna någon gång. Tre procent blir slagna ofta eller vid upprepade tillfällen enligt Karin Blomgren från Rädda Barnen som här presenterar en ny rapport för hur man bättre kan upptäcka våldsutsatta barn i skolan. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Sexuella övergrepp i förskolan - så påverkas personal och föräldrar

Hur tar man emot besked om att sexuella övergrepp skett mot barn i förskolan? Cecilia Kjellgren och Christina Carlsson forskar inom socialt arbete på Linnéuniversitetet och presenterar en fallstudie om föräldrars och personals reaktioner från en kommun där övergrepp skett i 30 förskolor. De berättar om den typiske pedofilen, om grooming och vilket stöd man som anhörig kan ge. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättning

Respekt heter Barnombudsmannens årsrapport 2016 som handlar om barn med funktionsnedsättning. 97 barn har djupintervjuats om reflektioner kring sin diagnos och sin identitet. Hör en rad berättelser från en ung kämpande grupp människor som ofta glöms bort. Där föräldrar ofta är det avgörande stödet för att de ska fungera i samhället. Medverkande: Ellinor Triay Strömvall och Janna Törneman, Barnombudsmannen.Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Unga, sex och nätet

Här presenteras de senaste siffrorna om ungas sexvanor. Säljer unga mer sex idag när de ständigt är uppkopplade på nätet? Hur många unga skadar sig själva genom sex? Hur många barn har blivit offer för människohandel och barnäktenskap i Sverige? Medverkande: Carl Göran Svedin, professor på Linköpings universitet, Linda Jonsson, forskare på Linköpings universitet och Gisela Priebe, universitetslektor på Lunds universitet. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur kan vi hjälpa våldsutsatta barn?

När våld är vardag och närhet till föräldrar skapar skräck istället för trygghet. Då gäller det att socialtjänsten och samhället kommer in och stöttar dessa barn, det säger Kjerstin Almqvist, professor och chef inom forskningsenheten på landstinget Värmland. Här listar hon det allra viktigaste utsatta och traumatiserade barn behöver. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnen i slaskpärmen

Barn som finns med i Socialtjänstens system för barnavårdsärenden glöms bort. Vilka barn får inte samhällets stöd? Här berättar Ann-Charlotte Münger om vad som utmärker de socialtjänstärenden som hamnat i den så kallade "slaskpärmen", ärenden där barnen inte fångas upp trots att många av dem behöver samhällets skydd. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Våld och skydd hos Socialen

Hur vanligt är det att socialen griper in i familjer enligt lagen om vård av unga (LVU) för att det förekommer våld? Hanna Linell som forskar inom socialt arbete på Stockholms universitet föreläser om en undersökning som genomförts under ett år i Sveriges alla kommuner. Hon berättar om att det ofta är de unga själva som söker skydd och hur viktiga deras berättelser är för insatserna. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Tänder hos barn som far illa

Det mesta av tandhälsan som man får med sig upp i vuxen ålder grundläggs i barndomen, säger Therese Kvist, ST-tandläkare på Karolinska institutet. Föräldrarnas tandvårdstraditioner överförs på barnen. Studier tyder på att försummad tandhälsa är en indikator på våld i hemmet. När tandläkare anmält oro har det i de flesta fall redan funnits en orosanmälan om barnet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur fånga upp anmälda föräldrar?

Hur gör man för att fånga upp föräldrar som blivit anmälda för våld mot barn? Psykologen Anna Mautner ger konkreta tips på hur man får föräldrar att ta emot hjälp eller erkänna att de behöver hjälp i sitt föräldraskap. Här presenteras också riktlinjer för att förebygga och förhindra våld i hemmet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Robotdagen 2015

Varför arbeta?

Måste vi arbeta, kan vi inte få medborgarlön? Vad händer med vår självbild och vårt värde utan arbete? Om vi ska jobba 8 timmar om dagen, vad ska vi jobba med och hur ska vi få alla att nå dit? Roland Paulsen, författare och doktor i sociologi vid Lunds universitet och Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet, debatterar detta. Moderatorer: Helle Klein och Patrik Hadenius. Inspelat den 9 oktober 2015 på Clarion Sign Hotell i Stockholm. Arrangörer: Institutet för framtidsstudier, Dagens Arbete och Forskning och framsteg.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Det pirrar i kroppen

Många med intellektuell funktionsnedsättning har liten eller ingen erfarenhet av sex vilket skapar osäkerhet vid intimitet. Samtidigt är omgivningen ofta överbeskyddande. Sexologen Lotta Löfgren Mårtensson talar om problemet.