Titta

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Om UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Föreläsningar om hur du i din yrkesroll och som medmänniska möter barn som utsatts för våld och övergrepp. Hur bemöter man barn som vittnen i polisförhör? Hur upptäcker skolpersonal barn som misshandlas i hemmet? Hur ska man reagera som vuxen vid misstankar om att barn far illa? Moderator: Anna Norén. Inspelat den 23-25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Till första programmet

UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn? : Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättningDela
  1. Jag är Ellionor Triay Strömvall
    från Barnombudsmannen.

  2. Jag heter Janna Törneman
    och är utredare på Barnombudsmannen.

  3. Jag träffar många våldsutsatta barn
    och barn med funktionsnedsättningar.

  4. Vi har blivit inbjudna
    för att presentera vår årsrapport.

  5. Vi har förstått att här finns folk
    från våra grannländer-

  6. -och jag kan bara kort säga att vi
    varje år presenterar en rapport-

  7. -med ett speciellt fokusområde -
    i år barn med funktionsnedsättning.

  8. Den presenterade vi för regeringen
    22 mars i år och den får ni se i dag.

  9. Vår rapport fick namnet "Respekt"-

  10. -och vi hoppas att ni förstår varför
    när vi är klara med presentationen.

  11. Det står "Respekt" även på Bliss,
    som en del av er kanske känner igen.

  12. Det är ett språk som används som stöd
    för de med kommunikationssvårigheter.

  13. Hela framsidan av rapporten
    är täckt av olika Blissymboler-

  14. -som fått mycket uppmärksamhet.

  15. Vi valde ämnet
    för att vi i tidigare arbeten-

  16. -har stött på barn med funktions-
    nedsättningar i olika sammanhang.

  17. I år ville vi ta ett helhetsgrepp
    om de här barnen.

  18. En annan anledning var den kritik
    vi fått från Barnrättskommittén-

  19. -och Funktionsnedsättningskommittén.

  20. Det finns ju en konvention som inte
    är lika känd som barnkonventionen:

  21. Konventionen om rättigheter för
    personer med funktionsnedsättning.

  22. Båda har varit viktiga utgångspunkter
    för oss i det här arbetet.

  23. Vi träffade barn på olika platser.

  24. Grundsärskolan, LSS-boenden och hem.
    Vi ville ta det här breda greppet.

  25. Vi ville få in olika berättelser.

  26. Det gjorde att vi träffade barn
    med många typer av nedsättningar:

  27. ADHD, Down's syndrom, rörelsehinder
    och synnedsättning bland annat-

  28. -för att få det här breda greppet.

  29. När vi satt med det här materialet...

  30. Vi träffade 97 barn i åldern 8-22 år
    med olika funktionsnedsättningar.

  31. Skulle det bli en rapport
    eller flera olika rapporter?

  32. Det här är inte en homogen grupp.

  33. De har olika livsvillkor och drömmar.

  34. En flicka i rullstol har inte samma
    livsvillkor som en 17-åring med ADHD.

  35. Dessutom jobbar vi enligt en metod
    som heter Unga direkt-

  36. -som går ut på att vi bara har en
    fråga: "Kan du berätta om ditt liv?"

  37. Sedan får de styra samtalet.

  38. Vi hänger med och ställer
    följdfrågor. "Hur kände du då?"

  39. Det kunde ta vilken väg som helst.

  40. De får prata om skola eller träning.

  41. Kunde det då bli en rapport?

  42. Vi märkte,
    när vi tittade på materialet-

  43. -att vissa områden
    utkristalliserade sig.

  44. De pratade om samma saker
    oavsett vem man var.

  45. Det är det vi ska presentera i dag.

  46. Vi har delat upp rapporten i områden:

  47. Strategier, stöd, skola och våld.

  48. Vi pratar om funktionsnedsättning,
    men vissa invänder mot definitionen.

  49. En flicka, Ida, säger:

  50. "'Funktionsnedsättning' säger att vi
    saknar nånting, men vi är döva."

  51. "Vi har vårt språk, vår kultur.
    Vad är det vi saknar egentligen?"

  52. Nån pojke kallade sig handikappad,
    trots att man inte ska säga så.

  53. Han orkade inte fundera på det.

  54. En del säger bara att de har ADHD.

  55. Vi har använt oss av det för att det
    är den definitionen som står i lagen.

  56. Barn- och funktionsnedsättnings-
    konventionerna är vår utgångspunkt.

  57. I artikel 23 i barnkonventionen-

  58. -nämns barn med funktionsnedsättning.
    De har rätt till ett fullvärdigt liv.

  59. Det är en viktig utgångspunkt,
    men alla artiklar gäller förstås.

  60. De har samma rätt till fritid
    och utbildning som andra barn.

  61. När vi började sätta oss in i
    det här stora, mastiga materialet-

  62. -så blev vi ganska rejält drabbade,
    hela arbetsgruppen.

  63. Det var en fantastisk inblick
    i 97 individers liv-

  64. -när man har en funktionsnedsättning.

  65. Det ville vi lyfta fram, så en del
    handlar om det inifrån-perspektivet.

  66. Det var inte självklart att vi skulle
    se likheter, men det gjorde vi.

  67. Vi slogs av flera gemensamma nämnare
    i materialet.

  68. De kommer till världen med speciella
    livsvillkor. De reflekterar över det.

  69. Om sjukdomen man har, att man inte
    hör, ser eller kan gå. Hur det är.

  70. De har mycket kloka tankar kring det.

  71. En del handlar förstås om
    att man vill passa in i samhället.

  72. Och en stor del handlar om
    det egna ansvar många beskriver.

  73. Trots svåra livsvillkor
    anser man sig ha ansvar för sitt liv.

  74. De har en förmåga
    att se positivt på livet.

  75. Det är både imponerande
    och drabbande.

  76. "Det är inte bra att vara normal.
    Man ska våga vara sig själv."

  77. "Våga stå ut och göra galna grejer."

  78. Det är ett budskap till oss vuxna
    att olikheter kan vara berikande.

  79. Det ser de själva,
    och det var en läroprocess för oss.

  80. Ser vi funktionsvariationer
    som nåt som berikar oss?

  81. Det är ett starkt medskick
    från barnen till oss och till er.

  82. Barnen beskriver att de ser det så.

  83. När man möts av teckenspråk...

  84. De kan göra saker inte vi kan göra.

  85. En grupp yngre barn tecknade
    under bordet. Då viskade de.

  86. Då var de i sin teckenspråkiga värld.

  87. Det fanns mycket att lära kring det.

  88. De möts ofta av en omvärld
    som inte förmår hjälpa och stödja-

  89. -och inte har de förväntningar
    man kan önska.

  90. I det skapar barn egna strategier.
    Det blir mycket eget ansvar.

  91. Vi såg också en fantastisk kraft -
    en outnyttjad kraft vi kan ta del av.

  92. Att lyssna till vad de har att säga.
    Hur vill man bli hjälpt och stöttad?

  93. Det finns en stor kraft och det finns
    mycket att vinna på att lyssna.

  94. Sofia beskriver det här
    att se positivt.

  95. "Hjärnan är en rund procentgrej där
    man inte kan ha 100 procent på allt."

  96. "I och med mina läs- och skriv-
    svårigheter har jag plats för annat."

  97. Hon ser det så.

  98. Det finns också reflektioner kring
    diagnos och identitet i materialet.

  99. "Jag kan inte skilja på vad som är
    min diagnos och vad som är jag."

  100. För vissa är det lättande att få en
    diagnos. För andra är det jobbigt.

  101. Man behöver information om vad det
    innebär och där kan vi göra mer.

  102. Det vill man ha på olika sätt,
    men man vill få det om och om igen.

  103. "Vad innebär det här för mig?"

  104. Precis...

  105. Linus säger: "Utan funktionshindret
    skulle jag inte vara den jag är."

  106. "Jag är snäll på grund av
    min funktionsnedsättning."

  107. De reflekterar kring att de berikas
    av det de varit med om.

  108. Men det finns i vårt material väldigt
    mycket funderingar kring vem man är.

  109. Kring omvärldens förväntningar
    säger Josef så här:

  110. "'Du kommer inte in på det.'
    Då blir jag ledsen."

  111. Den här pojken ville bli psykolog men
    omvärlden sa att det inte skulle gå.

  112. Maja säger: "Det är ingen ursäkt
    för att bete sig hur som helst."

  113. "Man ska inte skylla på sin ADHD
    för att nån retar upp en."

  114. Där kan vi vuxna gå in med mycket mer
    stöd kring att man blir arg.

  115. Det finns mer att göra.

  116. Leo säger: "Jag gjorde två skisser.
    Den andra var vad hon kunde gjort."

  117. "Jag tror att hon fattar ganska bra".

  118. Han lär ut bästa sättet
    att hjälpa honom. Det är företagsamt.

  119. Samtidigt önskar man
    att vuxna redan förstått det.

  120. De utvecklar sätt och strategier .

  121. Det är en väldigt kämpande grupp.

  122. "Bara man krigar
    så kommer man dit man vill, oftast."

  123. De utvecklar även negativa strategier
    när livet inte blir som man hoppas.

  124. Man tar till droger och annat
    för att klara av sitt liv.

  125. Man ska tänka positivt och inte
    skylla på funktionsnedsättningen.

  126. Det är upp till en själv.

  127. Det är både imponerande och sorgligt.

  128. Vi vuxna kan inte gå in mer.

  129. Man ska inte behöva vara ensam i det.

  130. Vi jobbar utifrån det barn berättar,
    utifrån barnrätten och forskning.

  131. Sen kommer vi med förslag
    till förändring och förbättring.

  132. Riksdagen beslutade år 2000
    om en handlingsplan för politiken-

  133. -och har tagit fram en strategi som
    inte genomsyras av barnperspektiv.

  134. Den ska revideras och göras om-

  135. -och då hoppas vi att det ska vara
    ett mycket tydligare barnperspektiv.

  136. Barn behöver information
    om sina rättigheter.

  137. Vi vill kunna driva enskilda ärenden
    i en särskild instans-

  138. -som man kan klaga till
    och som för barnens talan.

  139. Man får inte glömma att barnen-

  140. -i många fall är beroende
    av någon form av stöd.

  141. Vi har hört bra berättelser-

  142. -men majoriteten är när det inte
    funkar eller inte är bäst för barnet.

  143. Vi vuxna vill hjälpa dem-

  144. -och så kommer den missnöjda minen
    som killen berättade om i filmen.

  145. Det som har återkommit är att de inte
    fått information om möjligt stöd.

  146. De vet inte vad stödet innebär-

  147. -och är inte delaktiga i
    hur det utformas.

  148. Här är mitt favoritcitat. Moa säger:

  149. "Barn vet inte var som är bra för
    dem, men det vet inte vuxna heller."

  150. Jag tänker på det här som förälder.

  151. Jag vet vad som är bäst för mina barn
    så jag fixar. Så gör många av oss.

  152. Vi vet ju vad som är den bästa
    lösningen, så vi gör det åt dem.

  153. Det kan många gånger bli fel. Det
    blir inte det som är bäst för barnen.

  154. Det här är ett talande exempel.
    En flicka säger så här:

  155. "De berättar att de har bestämt nåt
    utan att fråga om det är bra."

  156. "'Vi har bestämt att nu ska vi vara
    två personer på toaletten med dig.'"

  157. Det är en flicka med rörelsehinder-

  158. -och hon ska ha två personer med sig
    på toaletten varannan timme.

  159. "Jag behöver inte gå på toaletten
    varannan timme." Men det är bestämt.

  160. Hon fick inte delta i beslutet.

  161. En förutsättning för att vara
    delaktig är att man får information.

  162. Barnen berättar att de inte får
    information eller inte förstår den.

  163. Här är en tjej som har ADHD som inte
    fick information om sin medicin.

  164. "Jag blir svettig och skakig.
    Det är ju inte så kul, liksom."

  165. "De sa bara att de hade satt in
    medicin. 'Du ska börja i morgon.'"

  166. "Jag fick inte veta biverkningar
    eller hur den fungerar."

  167. Det är en medicin som påverkar henne-

  168. -och det var läskigt att inte få nån
    information om hur det skulle bli.

  169. Informationen är inte anpassad.

  170. Moa sa så här:

  171. "De beskrev inte min situation.
    Jag orkar inte läsa sådant."

  172. Hon och hennes bror brände upp
    informationen från en psykolog.

  173. Hon undrade hur det påverkade henne.
    "Ska jag ha det här resten av livet?"

  174. "Hur kommer jag att påverkas av det
    i skolan och hemma?"

  175. Sen är informationen kanske inte
    anpassad för den som inte hör.

  176. Döva barn sa: "Det kan vara på tåg
    eller buss eller flyg."

  177. "Vid utrop i högtalare finns ingen
    text. De hörande får information."

  178. "Vi som är döva
    har inte en aning om vad som händer."

  179. När det händer nåt och alla går ut
    inser man att man hörde.

  180. De som inte hör får inte information.
    Det finns inga textremsor.

  181. Vi ser livet
    på ett lite annorlunda sätt-

  182. -efter att ha jobbat med det här.

  183. När man inte får eller förstår
    informationen och tiden går...

  184. Det beskriver Linus väldigt bra.

  185. "Jag vill inte vänta.
    Jag har inte tid."

  186. "Jag har inget liv om de gör det."

  187. "Jag skulle kunna leka, busa,
    springa. Inte göra ingenting."

  188. Han väntade på en operation
    som han ansåg var viktig.

  189. Läkaren lyssnade inte på det.

  190. Det viktigaste stödet, som återkommit
    i många berättelser, är föräldrar.

  191. Barnen berättar om föräldrarna som
    stöttar och tar reda på information-

  192. -och informerar personal.

  193. "Personalen lärde sig om diagnoserna.
    Mamma lärde dem om Aspergers."

  194. De tar ansvar för sina föräldrar.

  195. De märker hur föräldrarna kämpar
    för att de ska få stöd-

  196. -och ibland får de skamkänslor över
    att de ställer till för föräldrarna.

  197. De är oroliga för sina föräldrar.

  198. Linus, som väntar på operation,
    säger:

  199. "Man tror att man har nån som hjälper
    föräldrarna, men pappa har ingen."

  200. De är beroende av sina föräldrar på
    ett annat sätt än många andra barn.

  201. Det här är en bild från vår rapport.

  202. Den är från Riksrevisionen-

  203. -som har tittat på det stöd
    barn behöver.

  204. Vi gjorde om den i dataspelsform.

  205. Barnet omges av landsting, kommun,
    stat och intresseorganisationer.

  206. Sen ska man försöka hitta
    i det här myllret av stödmöjligheter.

  207. Det finns föräldrar som har
    80 kontakter för att få allt stöd.

  208. Mitt i det här står barnet-

  209. -och tycker och tänker en massa saker
    som inte alltid tas till vara.

  210. Våra förslag till förändring är:

  211. Utred hur barns rätt till information
    kan stärkas i lagstiftningen.

  212. Relevant lagstiftning
    säger att barn ska vara delaktiga-

  213. -men så blir det inte alltid.

  214. Barnrättsutredningen
    gick också igenom LSS-beslut.

  215. I cirka hälften av alla LSS-beslut
    har barnen inte fått komma till tals.

  216. Här ser vi ett stort behov.

  217. Vi har lagt ett förslag till
    ett slags koordinator för föräldrar.

  218. Denne ska informera om rättigheter
    och förmedla kontakt till insatserna.

  219. Personen ska sitta på kommunal nivå
    och vara väldigt kunnig-

  220. -och ska kunna vara länken
    som hänvisar föräldrar vidare.

  221. Föräldrar ska ha tid att vara
    föräldrar, inte bara koordinatorer.

  222. Den nya myndigheten, myndigheten för
    familjerätt och föräldraskapsstöd-

  223. -bör ta fram ett föräldrastöd.

  224. Föräldrarna behöver mer kunskap
    om funktionsnedsättningen-

  225. -för att kunna ge det stöd som krävs.

  226. Alla barn pratar om skolan.

  227. Det ord som återkommer
    är "tidigare, tidigare, tidigare..."

  228. Tänk om de hade fått stöd tidigare.

  229. Då skulle de inte ha förlorat
    så många år av sin utbildning.

  230. En flicka säger: "Jag vill veta
    vilken hjälp det finns att få."

  231. "Såna saker."

  232. Det finns ingen information
    om vilka rättigheter de har.

  233. Maja säger: "Kanske lärarna hade
    hjälpt mig lite mer och tidigare"-

  234. -"och inte efter flera år."

  235. "Det hade varit det bästa.
    En mindre klass hade varit bra."

  236. "När jag var liten kunde jag
    ha kommit ifatt och lärt mig."

  237. Många barn känner panik
    när de inser att åren bara går-

  238. -och att de har förlorat så många år
    av sin skolgång.

  239. Många berättar att för att få hjälp
    i skolan måste de ha en diagnos.

  240. Skollagen har inget krav på diagnos.

  241. Om ett barn inte når kunskapskraven
    ska skolan sätta in anpassningar-

  242. -eller särskilt stöd,
    men barn berättar precis som Adina:

  243. "Det gav mig en bekräftelse.
    Dyslexi var ju jätteskönt."

  244. "Det sattes in hjälp och när jag hade
    papperet kunde jag få mer hjälp."

  245. En del barn misstros
    trots att de har en diagnos.

  246. Det berättar Selma: "Som tjej
    och ha ADHD. Ingen tror på en."

  247. "'Oj, hade du det?'
    Man skriker inte och man slåss inte."

  248. "Killar är utagerande och impulsiva."

  249. "Tjejer presterar ofta bättre
    i skolan."

  250. Lärarna är inte vana vid
    hur tjejer med ADHD uppför sig.

  251. De är vana vid
    pojkars utåtagerande sätt.

  252. De märks inte
    och får inte det stöd som de behöver.

  253. Konsekvenserna
    blir att barnen stannar hemma-

  254. -eller att de byter skolor.

  255. Simon säger:
    "En av klasserna var rätt stor."

  256. "Andra klassen hade mer ADHD.
    Jag har gått i tre skolor."

  257. En pojke hade gått i 18 skolor.

  258. Det kan vara att de inte får det stöd
    de behöver och att de då slutar.

  259. Det finns specialskolor man kan gå
    om man har en hörselnedsättning.

  260. De finns på några få platser.

  261. Sen finns det möjlighet i skollagen
    att säga att barnen inte får börja.

  262. Om det blir för ekonomiskt
    och organisatoriskt svårt för skolan-

  263. -så kan man tacka nej.

  264. Det har Barnrättskommittén
    kritiserat Sverige för.

  265. Sen ska jag säga att vi nog hade
    trott att vi skulle få besked om-

  266. -vad barnen tycker om att gå
    integrerat eller i liten grupp.

  267. Vad tycker barnen är det bästa?

  268. Vi fick inget svar på vad de ville.

  269. Det viktigaste är att de känner
    social gemenskap med dem de går med-

  270. -och att de inte känner sig mobbade
    och att lärarna har kompetens-

  271. -att bemöta barnen.

  272. Kompetens, kunskap och förståelse
    är nåt som återkommer.

  273. "Om jag kunde ändra nåt så är det att
    lärare har mer kunskap om diagnoser."

  274. "Det är inte alltid föräldrar tänker
    på varför deras barn mår dåligt."

  275. "Om lärare hade bättre insikt i barn
    som har autism kan de få en diagnos."

  276. "Det hade underlättat för många."

  277. Vi har många citat från barn-

  278. -som önskar att det fanns mer
    förståelse och kunskap hos vuxna."

  279. Vi tittade på en studie från KI
    där fyra av fem lärare-

  280. -tycker att de får för lite kunskap
    om neuropsykiatriska funktionshinder-

  281. -och de känner att de behöver mer.

  282. Det är inte alltid kunskap
    om NPF som saknas.

  283. Ida hade önskat mer kunskap hos sin
    lärare i teckenspråk då hon inte hör.

  284. Hon säger: "De hörselskadade
    får mer rätt att lära sig än jag."

  285. "Ibland tolkar hörselskadade elever
    till oss. Det är en belastning."

  286. Hon tycker att det är självklart
    att lärarna ska kunna teckenspråk.

  287. Vi kompletterar alltid vårt
    kvalitativa material, intervjuerna-

  288. -med en kvantitativ
    fördjupningsstudie.

  289. I år gick det en enkät till rektorer
    om hur de jobbar med särskilt stöd-

  290. -och hur de ser på barn med NPF-

  291. -och om det är enklare eller svårare
    att upptäcka dem och ge dem stöd.

  292. Det var 1 115 rektorer som svarade.

  293. Vi hade bra svarsfrekvens - 65%.

  294. Majoriteten svarar att det är behovet
    som avgör om skolan ger extra stöd.

  295. Det är inte svårare
    att upptäcka barn med NPF-

  296. -men det är svårare att ge dem stöd-

  297. -då kompetensen är låg hos de vuxna.

  298. Skolan saknar arbetssätt och rutiner
    för att ge det här stödet.

  299. Samarbetet med extern expertis,
    som habilitering eller BUP, är svårt.

  300. Barnen säger att de inte vet
    vilka stödmöjligheter som finns-

  301. -och hälften av rektorerna missar
    att ge information på föräldramöten.

  302. "Det här stödet
    finns möjlighet att få."

  303. De har bristande stöd från huvudman.

  304. Det saknas kompetens,
    riktlinjer och handledning.

  305. En fjärdedel nämner att man inte
    har tillräckliga ekonomiska resurser.

  306. Man bör följa upp kunskapsresultat
    och möta barn med förväntningar.

  307. Ibland fungerar stödet,
    och hur går det då för barn med NPF?

  308. Hur går det för dem i skolan?
    Det finns inga heltäckande studier.

  309. Det har Skolverket konstaterat.

  310. Det finns intresseorganisationer
    som gör vissa utredningar-

  311. -men det är svårt att föra statistik
    när gruppen inte är homogen.

  312. Barnrättskommittén har kritiserat
    Sverige för att vi saknar statistik.

  313. Det gör att det blir svårt att se
    om barnen får rätt stöd eller inte.

  314. Vi måste våga följa upp resultaten.

  315. Tjejer uppmärksammas inte. Så får det
    inte vara. Det måste ses över.

  316. Det är obefogade skillnader
    i diagnosticering och stöd.

  317. De måste uppmärksammas
    och få bättre anpassat stöd.

  318. Barnen vill ha bättre kompetens hos
    lärarna och även lärarna vill ha det.

  319. Alla är överens om att det behövs.

  320. Det ska in i högskoleförordningen
    i de yrken där man möter många barn.

  321. Den här möjligheten i skollagen
    att säga nej till barn...

  322. Så ska det inte vara. Den ska bort.

  323. I princip vartenda barn vi träffade
    hade erfarenhet av kränkningar.

  324. Mest i skolan, men även utanför.

  325. Detta bekräftas av andra studier.

  326. Studier visar att funktionsnedsatta
    överutsätts för kränkningar och våld.

  327. Fyra gånger så hög risk för mobbning.
    Särskoleeleverna är särskilt utsatta.

  328. MUCF:s studie visar att 30% av barn
    med funktionsnedsättning utsätts-

  329. -gentemot 12% av andra unga.

  330. Det de berättar
    bekräftas av andra studier.

  331. Det får allvarliga konsekvenser.

  332. Det finns ett samband mellan
    trakasserier och psykisk ohälsa-

  333. -givetvis även i den här gruppen.

  334. Vi har långtgående ansvar
    när det kommer till våldsutsatthet-

  335. -om man går till barnkonventionen och
    funktionsnedsättningskonventionen.

  336. Våld mot barn ska bekämpas
    "med alla till buds stående medel".

  337. Det har vi bestämt i strategin
    för barnkonventionens genomförande.

  338. Det är ganska stora ord.
    Jag tänker att vi inte gör det.

  339. Det är långt kvar.

  340. Barn beskriver att kränkningarna har
    med funktionsnedsättningen att göra.

  341. "Om sjukdomarna jag har...
    De retas alltid."

  342. En del av kränkningarna
    rör vuxna i skolan som kränker barn.

  343. "Han var stark och greppade tag i min
    handled. Den gick nästan ur led."

  344. Det här såg vi i förra årets tema,
    "Kränkningar och trakasserier".

  345. Vad gäller kränkningar av vuxna
    är funktionsnedsatta ofta utsatta.

  346. När man tittar på anmälningar
    till barn- och elevombudet...

  347. ...så rör 40% kränkningar av vuxna
    i skolan.

  348. En del handlar om
    att man är utåtagerande.

  349. "I ettan till trean var jag explosiv
    och hade inte jättemycket vänner."

  350. "Jag gjorde saker som inte var okej"-

  351. -"men jag visste inte vad som gjorde
    det och var jätteledsen själv."

  352. Det är ett jätteintressant citat
    och en fantastisk historia.

  353. Barn som agerar ut bor ju ibland
    i miljöer där andra barn agerar ut.

  354. Man kan gå på särskola,
    bo på LSS-boende...

  355. Den utsattheten fortsätter när man
    blir vuxen och bor på ett boende.

  356. Vi vuxna har mycket att lära-

  357. -i hur vi hanterar
    den typen av explosivitet.

  358. Det tycker jag är en viktig läxa.

  359. Det finns metoder: lågeffektivt
    bemötande som i vår rapport.

  360. Hur man kan bemöta och se till
    att det inte blir våldssituationer.

  361. Vi har lyssnat till barn
    som har försökt prata med en lärare.

  362. Vad är det som funkar? Vad är det
    barnet gör när man blir utsatt?

  363. Ibland funkar det och ibland får man
    höra att man inte ska tänka på det.

  364. Då blir man kränkt.

  365. Vissa, som den här tjejen,
    har anmält till DO.

  366. "Då sa de att det inte räcker. Det
    var inte tillräckligt allvarligt."

  367. Det är märkligt uppbyggt.

  368. Har det inte med nedsättningen att
    göra kan man anmäla till elevombudet.

  369. Har det med det att göra är det DO.

  370. Det blir lite svårförståeligt
    för oss och inte minst för ett barn.

  371. Moa säger: "I grundskolan var jag
    mobbad och det gjorde mig ledsen."

  372. "Det var mysigt att komma hit. Alla
    hade varit mobbade och utstötta."

  373. Det blir ofta bra i slutändan.
    De kommer till en gemenskap.

  374. Den här gemenskapen är att alla
    har varit mobbade och utstötta.

  375. Men hon kom till sin rätt och fick
    en gemenskap. Det kan vi ha med oss.

  376. Till slut
    möter man kompetent personal.

  377. Man möter en skola som har tagit
    det här på väldigt stort allvar.

  378. Vi kan ju lära av det som fungerat.

  379. Kalle har hittat en annan strategi.

  380. "De försöker, men jag är för snabb.
    Jag är snabbast upp till trean."

  381. "Jag fintar dem hela tiden. Jag lurar
    bort dem. De fattar inte var jag är."

  382. Det är hans strategi för att komma
    undan de som retar honom.

  383. Man ska inte behöva springa.
    Vuxna måste sätta stopp för det.

  384. Man ska inte behöva
    springa ifrån nån som kränker en.

  385. Barn på särskilda ungdomshem tycker
    att samhället utsatt dem för nåt-

  386. -som de själva uppfattar som svårt.

  387. Det handlar om isolering,
    avskiljning, bältning och sånt.

  388. Vissa barn beskriver det
    som det värsta som någonsin hänt dem-

  389. -att bli instängd ensam i ett rum.

  390. Det har varit svåra historier,
    hur påfrestande det har varit.

  391. Många på särskilda ungdomshem
    har diagnoser.

  392. 63% uppfyller kriterierna
    för en eller flera diagnoser-

  393. -av dem som bor på ungdomshem.

  394. De var inte diagnosticerade,
    men de uppfyllde kriterierna.

  395. När det kommer till våld
    utanför skolan som inte är mobbning-

  396. -så vet vi att barn med
    funktionsnedsättning är överutsatta-

  397. -för våld i nära relationer också.

  398. Det är ungefär dubbelt så vanligt
    att man blir slagen. 20% mot 10%.

  399. Det är den nationella kartläggningen,
    en elevenkät ni säkert känner till.

  400. Det finns andra rapporter
    som säger samma sak.

  401. Det handlar även
    om sexuella övergrepp.

  402. Fyra till fem gånger oftare utsätts
    dessa barn för sexuella övergrepp.

  403. Varför då, kan man fråga sig.
    Kunskapen är långt ifrån fullständig.

  404. Vissa forskare och studier
    försöker närma sig det.

  405. Sämre nätverk kan vara en anledning.

  406. Man har en beroendeställning, som med
    elevassistent och toalettbesök.

  407. När man går på toaletten
    eller duschar-

  408. -så är man i en beroendeställning
    till andra vuxna.

  409. Vissa forskare tittar på det slutna
    klimatet - vi pratar inte om våld.

  410. Föräldrar hittar ingenstans att prata
    om vad som händer i familjen.

  411. Ansvarsförskjutning till föräldrar,
    som får ta stort ansvar.

  412. Det kan vara nåt man kan diskutera
    i förebyggande syfte.

  413. Vissa forskare pratar om
    "safe targets".

  414. Det är ingen risk
    att det händer nåt på rättssidan.

  415. Man kan missa indikatorer på våld och
    se det som en funktionsnedsättning.

  416. Men det finns mycket kvar att göra.

  417. Det här närmar sig bara lite grann
    vad det kan handla om.

  418. Allmänna barnhuset har fått
    ett uppdrag att ta sig an-

  419. -vilken kunskap vi har om
    våldsutsatthet och funktionshinder.

  420. Det är roligt att det är på gång.

  421. I vår studie, som vi har gjort nu-

  422. -så har barnen inte pratat med oss
    om våldsutsatthet i nära relationer.

  423. Vissa beskriver arga föräldrar-

  424. -men man måste ställa frågor om våld
    för att få svar på nåt om våld.

  425. Nu hade vi öppna frågor,
    så barnen har anpassat sig till det.

  426. Däremot har vi träffat våldsutsatta
    barn flera år i sträck-

  427. -och det är ju samma barn
    och samma rättigheter.

  428. Det gäller även barn
    med funktionsnedsättning-

  429. -och sen har man dessutom
    svårigheter att tampas med.

  430. Jag tänker på det här
    med att upptäcka barn som far illa-

  431. -och hur man signalerar ut-

  432. -och att det är viktigt att veta
    vart man ska vända sig.

  433. Vad får man göra? Det gäller förstås
    de här barnen också.

  434. Troligtvis är det svårare med en
    intellektuell funktionsnedsättning.

  435. Information kring vart man vänder sig
    och var slutar ditt och mitt...

  436. Rätten till sin kropp och integritet.

  437. Där finns det mycket riktade insatser
    att göra.

  438. Vi ska titta på riskgrupper, och här
    har vi verkligen en riskgrupp.

  439. De finns i de miljöer vi pratat om.

  440. En pojke säger: "Jag fick vara
    i särklass. Det var kaos."

  441. Den här killen träffade vi inom ramen
    för vårt våldsprojekt "Signaler".

  442. Habilitering, LSS, BUP...

  443. Inom BUP är det mycket högre andel
    som utsatts för våld.

  444. Det finns ju jättehöga siffror.

  445. Olle Hultman och andra har gjort
    studier kring det som är intressanta.

  446. Andra har tittat på relationen
    mellan behandlare och förälder-

  447. -och samtalet kring våld.

  448. Nästan ingen har fått samtalet
    om hur man förebygger det.

  449. Vi vill ju inte att det ska hända.

  450. Vi vill ju rikta insatser mot
    att barn inte ska bli slagna.

  451. Jag har tänkt på alla de barn
    som har gått igenom en rättsprocess-

  452. -när man har en funktionsnedsättning.

  453. "Att anmäla var det bästa jag gjort.
    Rättegången var det värsta."

  454. Studier visar
    att barn med funktionsnedsättning-

  455. -bedöms som mindre trovärdiga.

  456. Barn beskriver ofta att de har svårt
    att berätta hela historien.

  457. Vi är dåliga på att anpassa det.
    Där finns det mycket mer att göra.

  458. Först är man överutsatt för våld.
    Sen har man svårare med en historia-

  459. -som håller i en rättsapparat.

  460. Vi välkomnar att ni åklagarsidan
    tittar på det här.

  461. Nu finns många rekommendationer,
    tips och råd, allmänna kommentarer.

  462. Mycket riktat om barn med funktions-
    nedsättning finns på vår webb.

  463. Det är ett tips att titta på det.

  464. FN-apparaten har jobbat mycket
    med våldsutsatthet.

  465. Det finns rekommendationer
    från Barnrättskommittén.

  466. När vi tittar på överrisken för våld-

  467. -så tänker vi att den nationella
    strategin ska innehålla tydliga mål.

  468. Men det fanns inget sånt mål.
    Vi önskar få se det i nästa.

  469. Det finns en strategi för våld mot
    kvinnor och barn som vi tagit fram.

  470. En handlingsplan är det snarare. Där
    står inget om funktionsnedsättning.

  471. Vi måste kunna se
    att det finns överrisker.

  472. Vi måste kunna se alla perspektiv och
    vi önskar se det i handlingsplanen.

  473. Man ska samma möjligheter att anmäla
    till Barn- och elevombudet.

  474. Det är den myndighet
    som bäst kan ta emot barnen-

  475. -i stället för att hoppa mellan
    BO och DO, för det är för svårt.

  476. En fungerande elevhälsa
    är ett otroligt viktigt sätt-

  477. -att kunna möta barnen
    och ge stöd när man inte mår bra-

  478. -och det ska vara lättillgängligt
    och inte en stor grej.

  479. Sen tycker vi att allt våld
    ska förbjudas i skollagen.

  480. Vad gäller isolering av barn
    i samhällsvård är vi tydliga:

  481. Det är inte nåt vi ska hålla på med.

  482. Då vill jag tacka för
    att vi fick komma.

  483. Det var roligt att få förmedla det
    barnen har berättat för oss. Tack.

  484. Textning: Gabriella Eseland
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättning

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Respekt heter Barnombudsmannens årsrapport 2016 som handlar om barn med funktionsnedsättning. 97 barn har djupintervjuats om reflektioner kring sin diagnos och sin identitet. Hör en rad berättelser från en ung kämpande grupp människor som ofta glöms bort. Där föräldrar ofta är det avgörande stödet för att de ska fungera i samhället. Medverkande: Ellinor Triay Strömvall och Janna Törneman, Barnombudsmannen.Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Barn med funktionsnedsättning, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Ungdomar med funktionsnedsättning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barndomstrauma påverkar livet

Barndomstrauma kan göra dig sjuk som vuxen, det menar läkaren och forskaren Vincent J. Felitti. Han är grundare av studien som kallas ACE (Adverse childhood experiences), som djupgående analyserat 17000 vuxnas barndomsupplevelser. Studien fann att personer med traumatiska händelser i barndomen har en mycket högre risk för självmord, ätstörningar och alkoholism. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Vi behöver prata om sexuella övergrepp

Många barn förstår inte att de blivit utsatta för ett övergrepp eller att det är fel. Det menar Åsa Landberg som är psykolog och psykoterapeut och arbetar på Allmänna barnhuset. Information är väldigt viktigt även till små barn som varit med om svåra saker. Här berättar hon om kampanjen "Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn", en webbplats som tagits fram med hjälp av barn för barn. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Liten och trygg

Brottsoffermyndigheten har tagit fram en webbplats för barn om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. För de allra yngsta finns pedagogiska övningar genom spel och till de något äldre barnen via enklare samtalsguider. Uppdraget är att förse förskolepersonal med pedagogiskt material och en handledning om brott mot barn, berättar projektledare Hanna Netzell. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barn med sexuella beteenden

Det är en myt att barn som varit offer för sexuella övergrepp senare förgriper sig på andra barn, säger Mimi Strange, chef för Januscentret i Danmark som tar hand om barn och unga med sexuellt gränsöverskridande eller oroväckande beteende. Barn tänker inte på sexualitet som vuxna gör, därför är det viktigt att utreda varför de har ett sexuellt utåtagerande beteende, menar hon. Medverkande: Mimi Strange, Jytte Kofod Andersen, Tove Weis, Stine Tofte, Maja Leth Laursen,Vanessa Rasmussen och Ida Haahr Pedersen. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnförhör

Hur utför man en bra intervju med barn som varit offer eller vittnen till våld och övergrepp? Linda Cordisco Steele från National children's advocacy center i USA har över 23 år i yrket. Här berättar hon om hur du går tillväga för att få en så korrekt vittneshistoria som möjligt från barn som misstänks vara utsatta för brott. Inspelat den 23 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hantera familjevåld

Forskning visar att ju äldre barnet är desto mer benäget är det att rapportera om våld i familjen. Men erfarenhet säger att det bara är toppen av ett isberg som kommer till samhällets kännedom, säger Nicky Stanley, socionom och professor från University of Lancashire i England. Här presenterar hon tre vanliga felsteg vid hantering av våld i nära relationer. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Upptäcka våldsutsatta barn

Nästan var sjunde barn uppger att de blivit slagna någon gång. Tre procent blir slagna ofta eller vid upprepade tillfällen enligt Karin Blomgren från Rädda Barnen som här presenterar en ny rapport för hur man bättre kan upptäcka våldsutsatta barn i skolan. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Sexuella övergrepp i förskolan - så påverkas personal och föräldrar

Hur tar man emot besked om att sexuella övergrepp skett mot barn i förskolan? Cecilia Kjellgren och Christina Carlsson forskar inom socialt arbete på Linnéuniversitetet och presenterar en fallstudie om föräldrars och personals reaktioner från en kommun där övergrepp skett i 30 förskolor. De berättar om den typiske pedofilen, om grooming och vilket stöd man som anhörig kan ge. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Samhällets stöd till barn med funktionsnedsättning

Respekt heter Barnombudsmannens årsrapport 2016 som handlar om barn med funktionsnedsättning. 97 barn har djupintervjuats om reflektioner kring sin diagnos och sin identitet. Hör en rad berättelser från en ung kämpande grupp människor som ofta glöms bort. Där föräldrar ofta är det avgörande stödet för att de ska fungera i samhället. Medverkande: Ellinor Triay Strömvall och Janna Törneman, Barnombudsmannen.Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Unga, sex och nätet

Här presenteras de senaste siffrorna om ungas sexvanor. Säljer unga mer sex idag när de ständigt är uppkopplade på nätet? Hur många unga skadar sig själva genom sex? Hur många barn har blivit offer för människohandel och barnäktenskap i Sverige? Medverkande: Carl Göran Svedin, professor på Linköpings universitet, Linda Jonsson, forskare på Linköpings universitet och Gisela Priebe, universitetslektor på Lunds universitet. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur kan vi hjälpa våldsutsatta barn?

När våld är vardag och närhet till föräldrar skapar skräck istället för trygghet. Då gäller det att socialtjänsten och samhället kommer in och stöttar dessa barn, det säger Kjerstin Almqvist, professor och chef inom forskningsenheten på landstinget Värmland. Här listar hon det allra viktigaste utsatta och traumatiserade barn behöver. Inspelat den 24 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Barnen i slaskpärmen

Barn som finns med i Socialtjänstens system för barnavårdsärenden glöms bort. Vilka barn får inte samhällets stöd? Här berättar Ann-Charlotte Münger om vad som utmärker de socialtjänstärenden som hamnat i den så kallade "slaskpärmen", ärenden där barnen inte fångas upp trots att många av dem behöver samhällets skydd. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Våld och skydd hos Socialen

Hur vanligt är det att socialen griper in i familjer enligt lagen om vård av unga (LVU) för att det förekommer våld? Hanna Linell som forskar inom socialt arbete på Stockholms universitet föreläser om en undersökning som genomförts under ett år i Sveriges alla kommuner. Hon berättar om att det ofta är de unga själva som söker skydd och hur viktiga deras berättelser är för insatserna. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Tänder hos barn som far illa

Det mesta av tandhälsan som man får med sig upp i vuxen ålder grundläggs i barndomen, säger Therese Kvist, ST-tandläkare på Karolinska institutet. Föräldrarnas tandvårdstraditioner överförs på barnen. Studier tyder på att försummad tandhälsa är en indikator på våld i hemmet. När tandläkare anmält oro har det i de flesta fall redan funnits en orosanmälan om barnet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Center, Stockholm. Arrangör: Nordisk Förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

Hur fånga upp anmälda föräldrar?

Hur gör man för att fånga upp föräldrar som blivit anmälda för våld mot barn? Psykologen Anna Mautner ger konkreta tips på hur man får föräldrar att ta emot hjälp eller erkänna att de behöver hjälp i sitt föräldraskap. Här presenteras också riktlinjer för att förebygga och förhindra våld i hemmet. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Porren - elefanten i rummet

Porrens roll vid sexualbrott mot barn

Caroline Engvall, journalist och författare, berättar om pornografins roll vid sexualbrott mot barn, om hämndporr och vad som kan bli konsekvenserna för unga som befinner sig på nätet och får en knuff av vuxna personer att gå över gränsen. Vi får höra även höra barn och ungas berättelser om hur de utsatts för hot och övergrepp. Inspelat den 9 maj 2017 på Clarion Sign, Stockholm. Arrangör: Unizon.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - historia

Från kroppsstraff till tuktande av själen

Om synen på brott och straff i 1800-talets Sverige. Vi besöker Spinnhuset i Göteborg.