Titta

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Om UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Föreläsningar från Rektorsprogrammets forskningskonferens 2016. Forskning med fokus på barn i utsatta situationer och skolans ansvar presenteras. Utgångspunkt är barnkonventionens krav på barns rätt till likvärdig behandling och rätt att inte bli diskriminerade. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar : Från Alfons till DostojevskijDela
  1. Mitt namn är Petra Alfe Åslund.

  2. Jag är till vardags
    lärare i svenska som andraspråk-

  3. -på Rörsjöskolan i Malmö.

  4. Förutom mitt arbete med flerspråkiga
    barn på en skola med 400 elever-

  5. -där 87 % av barnen
    pratar ett annat modersmål hemma-

  6. -är jag också styrelsemedlem
    i en förening-

  7. -som har sina rötter i 90-talet-

  8. -i Rinkebys kommunala skolor.

  9. Föreningen heter Abrahams Barn. Den
    är politiskt och religiöst obunden.

  10. Och syftet med föreningens arbete-

  11. -är att arbeta språkutvecklande
    och att förebygga konflikter-

  12. -genom att använda en metod
    som vi kallar för IE.

  13. "I" står för identifikation
    och "e" för empati.

  14. Jag kommer inte att i detalj
    beskriva hur IE-metoden fungerar.

  15. Men genom att utgå från berättelser-

  16. -och använda metoden i vardagligt
    arbete med elever från förskoleklass-

  17. -upp till gymnasienivå-

  18. -kan man arbeta fördjupande
    och språkutvecklande-

  19. -med berättelsen som utgångspunkt.

  20. De två viktiga kunskapsområdena
    i svenska, svenska som andraspråk-

  21. -och SO-ämnen,
    som Abrahams Barn fokuserar på-

  22. -är de tre abrahamitiska religionerna
    och de gemensamma berättelserna-

  23. -men också FN:s konvention
    om barnens rättigheter.

  24. Föreningen står bakom flera
    lärarhandledningar och skolmaterial.

  25. Och under hösten 2014-

  26. -så blev jag inbjuden
    att vara redaktör-

  27. -för en uppföljare
    av en gammal klassiker för många-

  28. -som arbetar i skolan.
    Den första boken såg ut så här.

  29. Den kom ut 1999.

  30. Syftet med den var
    att genom skönlitterära berättelser-

  31. -förklara och fördjupa kunskaper
    om barnkonventionen.

  32. 2014 kom uppföljaren.

  33. En helt ny bok,
    anpassad till samtiden.

  34. Nya litteraturlistor, nytt innehåll.
    Det är ingen reviderad upplaga.

  35. Det här är den första,
    och det här är den andra.

  36. När man arbetar med IE-metoden
    är det egentligen tre viktiga saker.

  37. Tre viktiga, gemensamma punkter
    som det handlar om.

  38. Det handlar om
    att belysa gemensamma nämnare-

  39. -för att skapa en plattform
    för samhörighet.

  40. Det handlar om berättandet för
    att ta till sig andras perspektiv.

  41. Att sätta sig in
    i nån annans upplevande.

  42. Det handlar om att träna empati genom
    att anta en roll och spinna vidare-

  43. -antingen i skriven text
    eller bara genom att berätta.

  44. Men alltid i första person singular,
    nämligen jag-form.

  45. Och nu lite bilder.

  46. Vad har de här personerna gemensamt?

  47. De har stor kunskap och erfarenhet-

  48. -av att uttrycka sig i skriven form.

  49. De har ett tydligt engagemang
    för barns rättigheter-

  50. -i allt vardagligt arbete.

  51. Några är författare,
    några journalister.

  52. Några är skolbibliotekarier.

  53. Några är knutna till den akademiska
    världen och någon är artist-

  54. -föreläsare och programledare.

  55. Det gemensamma är att
    de på olika sätt i olika sammanhang-

  56. -har valt att offentligt lyfta fram
    Barnkonventionens artiklar.

  57. De vill påminna oss
    om vuxnas skyldigheter-

  58. -gentemot alla människor
    upp till 18 år.

  59. Därför vände jag mig till dem när jag
    fick vara redaktör för uppföljaren-

  60. -till
    "Från Alfons till Dostojevskij".

  61. Utan undantag
    tackade alla ja till min inbjudan-

  62. -att välja en av de 54 artiklarna
    i Barnkonventionen-

  63. -och sen skriva en
    personlig reflektion kring artikeln.

  64. Alfons mamma, som ni såg på bilden,
    Gunilla Bergström-

  65. -medverkade
    redan i den första Alfons.

  66. Så gjorde även Dilsa Demirbag-Sten.
    Från -99.

  67. Hon var mycket angelägen om
    att boken skulle få en uppföljare.

  68. Hennes stöd blev startskottet
    för mitt arbete som redaktör.

  69. Vad innehåller boken i korthet?

  70. Här är innehållsförteckningen.

  71. Inledningsvis skriver Simone Ek-

  72. -om den tio år långa process
    som hon var delaktig i:

  73. Att skriva FN:s konvention
    om barnens rättigheter.

  74. Hon arbetade och bodde i Genève under
    80-talet som Rädda Barnens delegat.

  75. Hon skriver
    från ett inifrån-perspektiv-

  76. -om arbetet och betydelsen
    som frivilligorganisationer hade-

  77. -för artikeltexternas utformning
    och innehåll.

  78. I följande kapitel
    finns tio personliga reflektioner-

  79. -kring en artikel som de olika
    skribenterna har velat lyfta fram.

  80. Tanken var att det skulle spreta
    åt olika håll i de här texterna...

  81. ...men utifrån samma röda tråd:
    Barnkonventionen.

  82. Det kapitlet
    återkommer vi till om en stund.

  83. Kapitel tre är en sammanställning
    av de tio artikelpunkter-

  84. -som jag tänkte mig
    skulle genomsyra boken.

  85. Och med artikelpunkter menar jag
    att jag har slagit samman-

  86. -till exempel artikel 7 till 9,
    om barns rättigheter i familjen-

  87. -till en artikelpunkt-

  88. -för att det ska vara enkelt för
    lärare att arbeta direkt med boken-

  89. -i stället för att ha kopplingar
    till varje artikel.

  90. Ingela Visuri är gymnasielärare
    i religionskunskap på gymnasiet-

  91. -och doktorand i religionsvetenskap.
    Hon skrev fjärde kapitlet.

  92. Där reder hon ut IE-metoden-

  93. -och kopplar den till både vetenskap
    och skolans styrdokument.

  94. Hon förklarar i det kapitlet
    IE-metoden mer ingående.

  95. Handfasta råd med pedagogisk
    planering för låg- och mellanstadie-

  96. -och ett projekt i svenska och SO
    om mänskliga rättigheter och i...

  97. Det finns med
    i de två olika undervisningsexempel-

  98. -som jag och gymnasielärare Malin
    Mattsson Flennegård har skrivit.

  99. Det har vi alltså i kapitel...

  100. ...fem.

  101. I slutet av boken finns egentligen
    bokens didaktiska kärna.

  102. Det är omfattande litteraturlistor,
    där varje artikelpunkt-

  103. -är kopplad till barn- och ungdoms-
    litteratur från 3 år till unga vuxna.

  104. Listorna är resultatet
    av sju skolbibliotekariers arbete.

  105. De arbetar från förskola upp till
    gymnasiet. De har funderat över-

  106. -Barnkonventionens artiklar och
    vilka berättelser som på något vis-

  107. -kan fungera som konkretisering.

  108. Jag tänkte avsluta min del
    av den här programpunkten-

  109. -med att läsa det som några
    tredjeklassare på min skola skrev-

  110. -efter att ha diskuterat och arbetat
    med boken "God natt, Alfons Åberg".

  111. Deras tankar
    är hämtade från klassens arbete-

  112. -med IE-metoden och artikel 7 till 9,
    alltså barns rättigheter i familjen.

  113. Jag kan säga att boken går ut på
    att Alfons har svårt att somna.

  114. Pappa får springa fram och tillbaka
    med vatten och läsa saga-

  115. -och alltihop slutar med att
    han jagar bort odjuret i garderoben.

  116. Pappa somnar slutligen dödstrött
    på golvet. Bara Alfons är vaken.

  117. Kasper, 8 år, tänker sig in i
    hur det är att vara Alfons pappa.

  118. Han skriver så här:

  119. "Hej. Jag är Alfons pappa.
    Jag är 35 år."

  120. Så börjar alltid Alfons.

  121. "Alfons kan inte sova. Jag sätter mig
    vid hans säng och pratar lite."

  122. "Vi pratar om vad som har hänt och
    han glömmer lejonet i garderoben."

  123. "Nu har Alfons äntligen somnat.
    Jag måste också gå och lägga mig"-

  124. -"för jag är väldigt trött. Jag är
    nöjd att jag fick Alfons att somna."

  125. "MVH, pappa."

  126. Vilgot valde att vara samma karaktär,
    Alfons pappa-

  127. -men är inte riktigt lika tålmodig.
    Han skriver:

  128. "Hej! Jag är Alfons pappa.
    I kväll kan Alfons inte sova."

  129. "Jag hade inte varit så himla snäll
    mot Alfons."

  130. "Jag hade läst en saga
    och gett honom vatten."

  131. "Det andra får han själv fråga om,
    om han vill ha nåt, och inte gala."

  132. Så säger vi i Skåne.
    Gala betyder ropa.

  133. "Jag känner mig nöjd. Jag blev lite
    irriterad när han kallade på mig."

  134. "MVH, pappa."

  135. Jag vill lämna över ordet.
    Vi ska tillbaka till kapitel två.

  136. Jag lämnar över ordet till Christina,
    författare och kriminalreporter-

  137. -som lyfte fram artikel 19.

  138. Det vill säga barns rätt till skydd
    mot allt psykiskt och fysiskt våld.

  139. Du betonar skolans anmälningsplikt
    i samverkan med polis och socialen.

  140. För en del barn
    är skolan en säker miljö-

  141. -i förhållande till hemmets
    farliga vardag. Varsågod.

  142. Jag heter Christina Wahldén. Jag har
    arbetat 25 år som reporter på SvD.

  143. Jag har skrivit mycket
    om våld mot kvinnor och barn.

  144. Sedan 2013 är jag enbart författare.

  145. Vi har hört tidigare i dag...
    Ni känner till anmälningsplikten.

  146. Det här med att anmäla misstänkta
    brott och göra orosanmälan.

  147. Vi har hört en del om skollagen.
    Jag vill tala om brottsbalken med er.

  148. Jag vill uppmana er
    att inte använda ordet mobbning.

  149. Det är ett luddigt ord, tycker jag.

  150. Även på skoltid
    gäller brottsrubriceringar.

  151. Man kan kalla saker för olaga hot,
    övergrepp i rättssak-

  152. -sexuellt ofredande,
    eller vad det nu än är.

  153. Lagstiftningen gäller också
    mellan klockan 08 och 16.

  154. Det är väldigt viktigt
    att komma ihåg.

  155. Jag tycker att man ska ha som princip
    att polisanmäla som skola.

  156. Då blir det inte lika stor sak som om
    man ibland gör det och ibland inte.

  157. Det är inte skolans sak
    att avgöra om ett brott har begåtts.

  158. Det räcker med en misstanke.
    Det är polisen som utreder sen.

  159. Jag vill påminna er om några saker
    som man inte ofta pratar om-

  160. -alltså tvångsäktenskap.
    Det är ett brott i Sverige.

  161. Könsstympning är ett brott i Sverige-

  162. -även om det sker
    utanför Sveriges gränser.

  163. Jag vill också påminna
    om tråkig statistik.

  164. Om det sker,
    det sker som tur är inte så ofta-

  165. -men vid dödligt våld mot barn-

  166. -är det i nio fall av tio föräldrar
    eller nära anhöriga som gjort det.

  167. Jag vill uppmana er alla
    att lita på er känsla att nåt är fel.

  168. Min bild är tyvärr att verkligheten
    är väldigt mycket värre än dikten.

  169. Känner ni i era magar
    att nåt är konstigt-

  170. -skulle jag säga att det ofta är det.

  171. Det är bättre att anmäla för mycket
    än för lite, med tanke på barnen.

  172. Det är barnets bästa
    vi har för ögonen.

  173. Kan man inte stötta själv,
    eller orkar man inte det-

  174. -så slussa den drabbade vidare.

  175. Tala med kurator eller skolsköterska.
    Finns det ett stödcentrum?

  176. Kontakta tjejjour eller brotts-
    offerjour. Det finns hjälp att få.

  177. I påsarna som ni har fått
    så finns det också...

  178. ...tips på en app som Stiftelsen
    Tryggare Sverige har tagit fram.

  179. Den är gratis, Brottsofferappen.

  180. Där finns telefonnummer
    där man kan få stöd om man är utsatt.

  181. Det kan vara svårt att anmäla,
    särskilt om man känner eleven-

  182. -men om man tänker Barnkonventionen
    och mänskliga rättigheter-

  183. -är det inte lika svårt. Alla
    har rätt till sin kropp och sitt liv.

  184. Skolans lojalitet ligger hos barnet.

  185. Det gör det lättare att fatta beslut.

  186. Jag ska dra fem tråkiga exempel
    ur verkliga livet.

  187. Ni har säkert alla egna exempel,
    ett slags etiska dilemman.

  188. Till exempel åt ett barn varje fredag
    stora mängder mat-

  189. -till lunch i skolan.

  190. Barnet kanske visste att
    det inte blir nån mat till helgen.

  191. Ska man göra en orosanmälan? Jag
    tycker det. Alla gör det nog inte.

  192. Man kan välja att se och inte se.
    Det är viktigt att välja att se.

  193. På en skola var en flicka
    från Somalia borta mycket.

  194. Hon hade väldigt ont i magen.
    Man kontaktade skolsköterskan.

  195. Hon hade i alla fall
    väldigt ont i magen. Jag frågade:

  196. "Är hon könsstympad?" Ingen visste,
    man hade inte vågat fråga flickan.

  197. Då tycker jag att man som vuxen
    måste våga fråga.

  198. Vi måste också våga höra svaret.

  199. Annars ska vi inte ens fråga.
    Då ska vi ta in hjälp.

  200. Jag talade med en kvinnoläkare.

  201. Apropå könsstympning
    kan man inte laga helt-

  202. -men man kan rekonstruera
    med en operation på tio minuter-

  203. -som kan göra livet
    mycket lättare för de drabbade.

  204. Föräldrarna måste inte i alla lägen
    veta om att detta görs.

  205. Det kan vården hantera på samma sätt
    som hedersvåld. Det går att lösa.

  206. Ni känner till elever som försvinner
    efter nian innan de börjar gymnasiet.

  207. Föräldrarna kanske säger
    att det blev en annan skola.

  208. Är det nån som har blivit bortgift?
    Och ska vi anmäla det?

  209. Jag var på en skola där svenska män
    hade utländska kvinnor som sambos-

  210. -från ett och samma land.

  211. Skolan hade reagerat på att flera
    av dem hade tonårsdöttrar med sig.

  212. Vid utvecklingssamtalen i skolan
    kom männen med döttrarna i handen-

  213. -och pussade dem mycket.
    Lärarna tyckte det var konstigt.

  214. Det var ju inte döttrarna
    som de levde med.

  215. Var det nån slags pedofili i detta?

  216. Jag frågade läraren om de hade pratat
    med socialtjänsten. Hon reagerade:

  217. "Nämen usch, tror du verkligen det?
    Det kan vi väl inte..."

  218. Hon ville nästan ta tillbaka det.

  219. Vilken flicka i det läget
    berättar om övergrepp för polisen?

  220. Ni vet säkert att om man har haft
    en relation kortare tid än två år-

  221. -kan man bli hemskickad.
    Vilken flicka vågar då säga-

  222. -att mammas pojkvän våldtar mig?
    Då får man åka hem.

  223. Hon hamnar i en otrolig rävsax.

  224. En flicka hade utsatts för sexuella
    övergrepp av en pojke i sin klass.

  225. Hon gick i nian. Hon sa:

  226. "Skolan är så snäll. Jag behöver inte
    göra grupparbeten med honom."

  227. Skulle en vuxen person acceptera det?

  228. Vi tvingar barn att gå i skolan,
    de har inte valt det.

  229. Man kan fundera på om det är rimligt
    att den drabbade ska flytta på sig?

  230. Det är inga enkla svar,
    men man kan fundera på det.

  231. Man kan ha i bakhuvudet
    att för en misstänkt gärningsperson-

  232. -är det viktigt
    att ett eventuellt brott polisanmäls.

  233. Personer
    som begår brottsliga handlingar...

  234. De saknar väldigt ofta empati.

  235. Om man inte förstår att man gör ett
    brott, hur ska man då kunna sluta?

  236. Man kan inte bryta
    ett kriminellt beteende.

  237. Därför är det viktigt
    att det går till polisen.

  238. Jag vill också uppmana er att inte
    avråda varken personal eller elever-

  239. -att polisanmäla ett misstänkt brott
    för att det är jobbigt.

  240. Det är klart att det är jobbigt.

  241. Jag skrev boken "Villig". En kurator
    säger till den våldtagna flickan-

  242. -att inte gå till polisen
    eftersom det blir jobbigt.

  243. Det blir det förstås.
    Många vuxna har reagerat på kuratorn.

  244. Det tråkiga är att jag känner till
    i alla fall två fall där kuratorer-

  245. -aktivt har avrått elever. "Gå inte
    till polisen, försök att glömma det."

  246. Även om en förundersökning läggs ner,
    och det gör den oftast-

  247. -i alla fall vid sexualbrott...

  248. En anmälan
    ger bättre möjlighet till läkning.

  249. Man står upp för sig själv
    och försvarar sig.

  250. Dessutom, vilket inte alla vet,
    så kan...

  251. Genom en polisanmälan kan man
    få ersättning via hemförsäkringen.

  252. Även om polisens förundersökning
    läggs ner. Det ska man känna till.

  253. Jag uppmanar er
    att lita på er egen känsla.

  254. Om nåt känns fel, anmäl det.
    För barnens skull.

  255. Anette Eggert har i
    sin personliga reflektion i boken...

  256. ...belyst artikel 31.2-

  257. -som handlar om alla barns rätt till
    att delta i kulturella verksamheter.

  258. Din text belyser också
    skolans kompensatoriska ansvar.

  259. Varsågod, Anette Eggert, författare.

  260. Tack.

  261. Hej! Vad underbart och fantastiskt
    att få träffa er i dag.

  262. Det känns jätteroligt. Jag heter
    Anette Eggert och är författare.

  263. Här ser ni en del
    av vad jag har skrivit.

  264. Förutom skrivandet
    så har jag den fantastiska förmånen-

  265. -att få jobba med barn, unga och
    skrivande på skolor och bibliotek.

  266. Jag är utbildad skrivpedagog.

  267. De flesta av de här uppdragen
    sker inom ramen för Skapande skola.

  268. Ni vet att det är pengar
    som alla skolor kan söka-

  269. -för att elever ska få lov
    att träffa en kulturarbetare.

  270. Och också delta aktivt
    i kulturella aktiviteter.

  271. Därute i klassrummen och på
    biblioteken händer det magiska saker.

  272. Precis som Petra sa, skriver jag i
    antologin om barns rätt till kultur.

  273. Min främsta uppgift
    när jag är ute och jobbar med unga-

  274. -är att sänka trösklarna
    till den här kulturvärlden.

  275. Att få barn att se
    att alla kan få tillgång till den-

  276. -oavsett bakgrund eller
    vad man har för kunskaper med sig.

  277. Jag minns själv när jag var yngre.

  278. Jag har aldrig i hela mitt liv
    i skolan fått träffa en författare.

  279. Tänk om jag inte hade behövt vänta
    i 35 år-

  280. -för att förstå
    att man kan bli författare.

  281. Man kan i alla fall försöka.

  282. Det är helt underbart
    att få jobba med barn-

  283. -och se vad som händer i dem
    när de får tillgång till den världen.

  284. Vissa kan man se det på konkret,
    det händer nånting.

  285. Andra kan man inte se det på,
    men det händer nåt i alla.

  286. Det är härligt att kunna nämna
    att skrivande, som jag jobbar med-

  287. -inte behöver vara tråkigt
    och absolut inte heller roligt.

  288. Det kan liksom bara vara nåt
    som man kan använda sig av...

  289. ...när det trasslar till sig
    i huvudet.

  290. Man kan använda det
    för att förstå sig själv.

  291. Det räcker med ett par ord
    och så har man rensat huvudet.

  292. Självklart råder suddförbud.

  293. Bara skriva, inte tänka.

  294. Jag tänkte berätta om två killar-

  295. -som hamnade på fel plats,
    där de inte alls ville vara.

  296. Det blev ganska bra ändå.

  297. Jag skulle hålla kurs på bibliotek.
    Jag står där och huttrar-

  298. -och undrar om det kommer några barn.

  299. Sen kommer det några,
    och så några till. De sätter sig.

  300. Jag väntar en stund till. Jag ser två
    killar, de har sina mammor bakom sig.

  301. Jag ser hur mammorna försöker
    fösa in killarna på biblioteket.

  302. Jag ska ta emot dem. De kommer in.

  303. Den ena mamman säger:
    "Johan behöver träna på att skriva."

  304. "Ja. Välkommen."

  305. "Det här är Sam", säger andra mamman.
    "Han utreds för dyslexi."

  306. "Kan han vara med ändå?"
    "Ja, ni är så välkomna."

  307. "Hur länge varar det?",
    säger ena killen.

  308. "Två timmar." "Två timmar?!"

  309. "Det blir kul", säger jag.

  310. Mammorna går och vi går in.

  311. Killarna ska sätta sig.
    De reagerar kemiskt med stolen.

  312. De bara... De vill inte
    vara där över huvud taget.

  313. Men vi börjar och Johan,
    den ena killen-

  314. -vill inte skriva nåt. Han vägrar.

  315. När han får skriva en dialog med
    sin kompis med svärord så lättar det.

  316. Han hänger med på övningarna.

  317. När vi ska skriva dikter är det
    tvärstopp igen. Han vill inte.

  318. Jag bestämmer mig
    för att tvinga honom. Bara lite.

  319. Jag säger "skriv ett ord, bara ett".

  320. "Okej då."
    Den här Johan är skitsmart.

  321. Han skriver: "Början."
    Visst är det smart?

  322. Man måste skriva ett ord. "Början."

  323. "Okej", säger jag.
    "Ett ord till, bara ett."

  324. Då skriver han "slutet".

  325. Visst är det häftigt? Alltså...

  326. Har ni nånsin hört
    en mer fantastisk dikt? Eller hur?

  327. Den säger precis allt eller inget.

  328. Eller vad, jag vet inte, om livet.
    Den får en att tänka.

  329. Precis som dikter ska göra. Det var
    så härligt att säga det till Johan.

  330. Sam, killen som var under utredning
    för dyslexi, han...

  331. När vi andra skrev ett par sidor,
    skrev han kanske tre rader.

  332. Men vilka rader!
    I Sam bodde det en liten poet.

  333. Jag, skrivartant som jag var i det
    ögonblicket, fick hindra mig själv-

  334. -från att superkrama honom. Det
    hade inte varit bra, det kände jag.

  335. Vi skulle göra en diktövning som jag
    lärde mig på utbildningen i Skurup.

  336. Barnen ska berätta vad de tycker
    om världen. Och...

  337. Så här skrev Sam om världen.

  338. "Världen är en hög med färger."

  339. "Världen är för mycket i huvudet.
    Världen är sport."

  340. Det är så underbart när barn får
    se sig själva från ett annat håll.

  341. Det får de göra
    när man kommer ut till dem.

  342. Det är jättemånga lärare som säger
    att det är många elever-

  343. -som man inte tror ska träda fram
    i såna här situationer, som gör det.

  344. Det är häftigt att ge dem tillfälle
    att göra det.

  345. Då kommer vi till tjuven, killen som
    så noga hade planerat att bli tjuv.

  346. Jag ska avsluta med att läsa
    ett litet stycke som heter...

  347. ..."Framtiden och kultur".

  348. "Författarbesök i klass ett."

  349. "28 små, vilda framtidslöften
    stirrar på mig när jag säger"-

  350. -"att det är så kul att skriva
    att jag inte vill lägga mig."

  351. "Jag bara längtar till nästa dag,
    som kvällen innan julafton."

  352. "'Låter det galet?'
    'Ja!', skriker de."

  353. "Jag skrattar. 'Men det är sant.'
    Och det är sant. För det mesta."

  354. "Timmen går. Vi skriver, pratar,
    och skriver lite till."

  355. "I slutet av lektionen skriker
    en kille: 'Jag ska bli författare!'"

  356. "'Det här var ju kul!'"

  357. "Mitt författarbesök-ego slår volt.
    Nåt av det jag sagt har gått hem."

  358. "Ännu roligare blir det när läraren
    berättar att killen ifråga"-

  359. -"förra veckan skulle bli tjuv"-

  360. -"eftersom det var så fruktansvärt
    tråkigt att läsa."

  361. "Och vad finns det då
    för alternativ?"

  362. "Det skulle vara roligt
    att veta vad killen gör om tio år."

  363. "Förhoppningsvis stjäl han bara ord
    och idéer som vi författartjuvar."

  364. Vänta, vänta...

  365. Det var så roligt att se killen.
    Jag vill kort berätta om en tjej.

  366. Jag hade 14-åringar
    på en skrivarverkstad.

  367. Vi satt och pratade efteråt
    om vad som var bra och så.

  368. Då räcker tjejen upp handen och
    säger att "jag har lärt mig en sak".

  369. "Att jag kan skriva.
    Det har jag aldrig kunnat innan."

  370. Hon har suttit nio år i skolan
    och trott att hon inte kan skriva.

  371. Det görs fantastiskt arbete i skolan.
    Jag har träffat underbara lärare-

  372. -som gör så mycket.
    Men det kan göras mer.

  373. Vissa skolor vet inte att
    man kan söka Skapande skola-pengar-

  374. -som ger barnen de här tillfällena.
    Vilka möjligheter vi vuxna har.

  375. Vi har pratat om ansvar,
    men vi har också möjligheter-

  376. -att få lov att göra detta för barnen
    och ungdomarna.

  377. Att ge dem verktygen och sänka
    trösklarna till den här världen-

  378. -som vissa barn
    inte tror att de kan komma in i.

  379. Jag är övertygad
    om att det finns nåt för alla barn-

  380. -oavsett om de är tjuvar, dyslektiker
    eller nåt annat.

  381. Tusen tack för mig.

  382. Då är det dags för dig,
    Mårten Sandén.

  383. Du valde att utgå från artikel 28-

  384. -alla barns rätt
    till en grundläggande utbildning.

  385. Du beskriver utbildning
    som en hemlig karta.

  386. En grundläggande trygghet
    och förutsättning för utveckling.

  387. -Varsågod.
    -Tack så mycket.

  388. Hej, allihop!

  389. Vad roligt att vara här.

  390. Ni är lite äldre
    än de jag brukar träffa.

  391. Jag tror att när jag gick i skolan
    så visste jag inte vad en rektor var.

  392. Om nån hade frågat, hade jag nog sagt
    att "det är den där lådan på väggen".

  393. Den ovanför svarta tavlan.
    "Meddelande från rektorn."

  394. "Niornas besök på reningsverket
    är inställt."

  395. Det var inte så mycket kontakt
    man hade med sin rektor.

  396. Sen har jag varit ute i så många
    skolor att jag inte vet hur många.

  397. Det är många hundra.

  398. Jag har träffat många rektorer.

  399. Jag har förstått vad ni betyder.

  400. Jag kan komma in på en skola
    och veta ungefär hur rektor är.

  401. Kommer jag in i fikarummet,
    kan jag säga nästan direkt-

  402. -hur rektor är.

  403. Ni är de som lägger grunden
    för hela skolan.

  404. Ni ger pedagogerna
    möjlighet att arbeta.

  405. Ni skapar tryggheten för barnen.
    Det är ett fantastiskt viktigt jobb.

  406. Och svårt har jag förstått,
    inte minst i dag.

  407. Ni har mycket att ta hänsyn till.

  408. Jag tänkte på nåt sätt-

  409. -utan att glömma bort
    allt det viktiga som har sagts i dag-

  410. -komma tillbaka lite till utbildning.

  411. Det var det jag valde att skriva om
    i "Från Alfons till Dostojevskij".

  412. Rätten till utbildning, och
    vad utbildning betyder för ett barn.

  413. Det är inte konstigt att jag valde
    det, jag är nämligen uppvuxen i Lund.

  414. Där är utbildning
    den största industrin.

  415. Jag kollade på Wikipedia
    hur stort det är. Vansinnigt stort.

  416. Tätorten Lund
    har knappt 80 000 invånare.

  417. Det är 41 000 studenter
    plus 3 000 doktorander-

  418. -och 7 000 universitetslärare
    och universitetspersonal.

  419. Det är mer än varannan människa.

  420. Gott och väl mer än hälften
    som jobbar med universitetet.

  421. Det märker man när man växer upp
    i Lund. Man vet inte vad det är-

  422. -men det är väldigt tydligt.

  423. Från att jag var liten så märkte jag
    att folk pratade om olika saker.

  424. Jag hängde ofta på Stadsbiblioteket.
    I stället för att göra läxor-

  425. -cyklade jag till Stadsbiblioteket.
    Då satt man och lyssnade på...

  426. ...farbröder och tanter som pratade.
    Det var nästan alltid-

  427. -om nånting som de kände starkt för
    och nånting som jag inte kände till.

  428. Det kunde vara Luthers teologi
    eller elementarpartiklar.

  429. Alla pratar om sånt i Lund
    hela tiden.

  430. Det är först när man flyttar därifrån
    som man inser hur bisarrt det är.

  431. Christina känner nog igen det
    från Uppsala, men...

  432. ...universitetet
    är mindre dominerande där.

  433. Hur som helst
    så kommer man i kontakt med det där.

  434. Skolan innebär en massa information.

  435. Man får reda på nya saker
    varje dag i skolan.

  436. Och så det här
    ständigt pågående samtalet.

  437. Jag har försökt fundera på
    hur det egentligen kändes.

  438. Hur var de här upplevelserna?

  439. Jag kom på att det var som
    när man snabbt tänder en ficklampa-

  440. -och låter strålen lysa
    i ett mörkt rum.

  441. "Där stod nåt, där var nån grej
    i mitten. Det var saker till höger."

  442. Och så händer det om och om igen,
    från olika vinklar.

  443. Och i olika höjd.
    Ni får föreställa er det.

  444. Ganska snart inser jag
    att tanten som de pratade om-

  445. -hörde jag nåt annat om,
    vi pratade om henne i skolan.

  446. Jag började knyta ihop saker.
    Det där är väldigt intressant.

  447. Jag har fått mycket information
    levererad in i huvudet genom åren.

  448. Jag har läst på universitetet. Det
    är som att börja på bruket i Lund.

  449. Om man inte har nåt att göra
    så läser man enstaka kurser.

  450. Jag kan redogöra
    för den sovjetiska dubbelhierarkin.

  451. Jag har fem års psykologistudier
    som vi kan gå igenom.

  452. Det konstiga är att det
    som finns kvar inte är information.

  453. Den får jag ofta slå upp när
    jag behöver den. Det är nåt annat.

  454. Jag vet inte riktigt nåt ord för det.
    Det finns en del psykologiska termer-

  455. -som skulle kunna omfatta det.

  456. Jag försöker beskriva det
    som författare i stället.

  457. Det som finns kvar när informationen
    är glömd är ett nätverk.

  458. En sorts väv som har skapats
    genom allt jag har fått reda på.

  459. Och glömt.

  460. Alla samband jag har insett, alla
    relationer jag har fått en bild av.

  461. Jag tänker ofta på det här nätverket
    som en matris.

  462. Jag tänker mig en sån där hylla
    som finns på gamla hotell.

  463. Man stoppar in i en nyckel.
    Portiern sätter breven i hyllan.

  464. Min hylla är inte så regelbunden.

  465. Den är konstig
    och vittfamnande och skev.

  466. Men jag kan stoppa in nya saker
    i den.

  467. Jag har ett system
    för ny information.

  468. Det har alla, men det är påtagligt
    om man är från Lund.

  469. Man har system
    för sånt man inte behöver-

  470. -om man inte spelar Trivial Pursuit.
    Vilket jag är grym på.

  471. Det är för att jag kommer från Lund.

  472. Det är så intressant,
    den här strukturen-

  473. -som jag fick gratis,
    utan att vara medveten om det-

  474. -genom att växa upp på ett ställe
    där folk hela tiden talar om...

  475. ...saker som intresserar dem,
    och sätter dem i samband.

  476. "Jag är pedagog och du sysslar
    med fasta tillståndets fysik."

  477. "Men har du tänkt på det här?"
    De försöker hitta en koppling.

  478. Det gör man även själv.
    Väldigt spännande.

  479. Jag vet inte om man kan kalla det
    bildning. Det låter snobbigt.

  480. I och för sig är vi från Lund dryga.
    Men ni förstår vad jag menar.

  481. Det där ser jag som...

  482. Det borde vara
    ett av skolans mål också.

  483. Att ge barnen den känslan
    av att "jag förstår".

  484. Även om jag inte vet, så vet jag
    hur jag ska förstå och veta.

  485. Så är det för mig. Även om jag får...

  486. ...en glimt in i ett nytt område
    som jag inte kan nåt om-

  487. -och det är mycket som jag inte kan,
    så är jag aldrig rädd.

  488. Jag tycker det är roligt.
    Jag tänker ofta...

  489. Eller jag har ofta en känsla
    av att jag är aldrig vilsen.

  490. I boken beskriver jag den kunskapen
    som en karta-

  491. -som gör att jag kan orientera mig.

  492. Om man har en bra karta,
    så är man aldrig vilsen på riktigt.

  493. Det här... Det jag upplevde i Lund-

  494. -är lite som när språkstudenter
    åker till landet där språket talas.

  495. Man talar om språkbad, att man ska
    leva i en miljö där språket finns.

  496. Så är det med information och kunskap
    i Lund. Det är ett kunskapsbad.

  497. Det önskar jag, och ni också,
    att alla barn ska få ta del av.

  498. Hur ska det gå till?

  499. Det blir svårt att återskapa
    en universitetsstad-

  500. -om ni är rektorer för en F-9-skola.

  501. Det blir svårt
    att klämma in 45 000 studenter-

  502. -och 7 000 lärare
    och administratörer.

  503. Men det går ändå. Det finns ett sätt.

  504. Det hänger inte på storleken,
    utan på funktionen.

  505. Det hänger på
    att ni kan återskapa en plats-

  506. -där den information
    som barnen får på lektionerna-

  507. -knyts samman
    och blir till deras karta-

  508. -som de ska ha med sig ut i världen.

  509. Kanske finns den här platsen redan
    på era skolor.

  510. Annars så går det
    att se till att den finns.

  511. Har ni gissat vad jag pratar om?

  512. Jag pratar
    om det bemannade skolbiblioteket-

  513. -som är öppet hela skoldagen.
    Dit barnen kan gå när de är lediga.

  514. Där de kan knyta ihop
    det de har fått veta på lektionerna.

  515. Där de kan prata med andra som
    kanske är intresserade av nåt annat.

  516. Och där de kan omvandla
    de tunna trådarna av information-

  517. -till en stark
    och användbar väv av kunskap.

  518. Skolbibliotekarien är
    fullständigt avgörande för det här.

  519. Det räcker inte med ett rum,
    eller med böcker.

  520. Det måste finnas ett rum,
    och böcker så klart.

  521. Men skolbibliotekarien fyller den
    funktion som samtalet gör i Lund.

  522. För all del, ställ in datorer.
    Jag är ingen fiende till datorer-

  523. -men de kan lätt bli en distraktion.
    Det går inte att ersätta nåt med dem-

  524. -men de kan vara ett komplement
    om bibliotekarien kan hantera dem.

  525. Jag önskar att ni allihop
    lyckas bygga ett Lund på era skolor.

  526. Tusen tack.

  527. Ni har lyckats fånga många delar
    som vi har pratat om.

  528. Ni har gått igenom barns rättigheter,
    som de formuleras i konventionen.

  529. Mårten tog upp rätten till
    utbildning. Om man ser det globalt-

  530. -kanske det är
    den viktigaste barnrättigheten.

  531. Tack för att du tog upp det.

  532. Christina, du tog upp
    det här med barns utsatthet.

  533. Nån var inne på det i dag.
    Om man lever i en utsatt miljö-

  534. -har skolan ett ansvar
    för att anmäla-

  535. -och skapa trygghet för barnet
    i skolan. Samverka med samhället.

  536. En förutsättning för att tillgodogöra
    sig det som skolan erbjuder.

  537. Anette var inne
    på det kompensatoriska uppdraget.

  538. Ni har tillsammans fångat
    det som vi vill förmedla här i dag.

  539. Att genom att ge det stöd
    och den hjälp som barn behöver-

  540. -ger man dem möjligheten
    att tillgodogöra sig utbildningen.

  541. Stort tack. - Tack Petra,
    för att du tog på dig uppdraget.

  542. Jag har tänkt mycket på...

  543. ...jag kommer från området
    barn i krångliga situationer-

  544. -en stor studie när det gäller risk
    och skyddsfaktorer-

  545. -för barn som har det svårt-

  546. -och hur man kan förstå
    varför det ändå går bra för en del-

  547. -trots dåliga odds.

  548. Forskaren Emmy Werner följde barn
    i enormt belastade riskmiljöer-

  549. -på Kauai och Hawaii-öarna
    på 70- och 80-talet.

  550. Barn som levde med missbruk,
    psykisk ohälsa, fattigdom-

  551. -och knappa omständigheter.

  552. Det var lätt att se varför
    det gick dåligt för en del.

  553. Men när hon tittade på
    varför det gick bra för många-

  554. -trots dåliga odds-

  555. -var den absolut starkaste enskilda
    faktorn som var en skyddsfaktor-

  556. -att barnen hade lärt sig att läsa.

  557. När hon försökte förstå varför,
    svarade inte forskningen på det-

  558. -men hon kunde resonera om det.
    När man lär sig att läsa-

  559. -får man inte bara tillgång
    till kunskap-

  560. -utan också bra självförtroende.

  561. Man får ett verktyg
    som öppnar för sociala kontakter.

  562. Lär vi barn att läsa, så gör vi
    nåt otroligt värdefullt för dem.

  563. -Lycka till med det. Tack.
    -Stort tack.

  564. Textning: Johannes Hansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Från Alfons till Dostojevskij

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Petra Alfe Åslund har varit redaktör för boken "Från Alfons till Dostojevskij", en antologi som har FN:s konvention om barnets rättigheter som tema. Här pratar hon och författarna Anette Eggert, Christina Wahldén och Mårten Sandén om sina bidrag till boken och hur man kan arbeta med barnkonventionen i skolan. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Ämnen:
Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Barnkonventionen (1989), Barns rättigheter, Juridik och lagstiftning, Politik, Samhällsvetenskap, Statskunskap
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn

Hur ska skolan informera barn om våld och sexuella övergrepp? Psykolog och psykoterapeut Åsa Landberg föreläser om hur sådan information kan se ut. Hon har jobbat tillsammans med Brottsoffermyndigheten och Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som även har gjort informationsfilmer om sexuella övergrepp. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barn som lägger ut avklädda bilder på nätet

Varför lägger en del barn ut avklädda bilder på nätet? Carl Göran Svedin är professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid på Linköpings universitet och föreläser om barn som lägger ut avklädda bilder på nätet. Linda Jonsson är socionom och doktor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid, Linköpings universitet, och föreläser om barn som skickar avklädda bilder till varandra och att man måste lära barn att inte sprida bilder vidare. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barns rättigheter och skolans skyldigheter

Enligt en enkätundersökning som Barn- och elevombudet (BEO) har gjort känner sig var tionde elev otrygg i skolan. Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman utreder anmälningar och kräver skadestånd för barn och elever som utsatts för kränkningar. Här talar hon om barns rättigheter och skolans skyldigheter enligt skollagen. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Våld. familjerätt och utsatta barn

Maria Eriksson är professor i socialt arbete vid Mälardalens högskola och här föreläser hon om barns utsatthet i vårdnadstvister samt mäns våld mot kvinnor och barn. Hennes forskning är inriktad på ojämlikhet och dess betydelse för hanteringen av föräldraskap och barns rättigheter. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barn med kognitiva svårigheter

Hur bemöter vi barn med kognitiva svårigheter och hur ser vi till deras rättigheter? Om det talar Elisabeth Fernell, barnläkare och specialist inom barnneurologi och habilitering samt professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet. Hon forskar inom områdena autism, ADHD och utvecklingsstörning hos barn och ungdomar. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Från Alfons till Dostojevskij

Petra Alfe Åslund har varit redaktör för boken "Från Alfons till Dostojevskij", en antologi som har FN:s konvention om barnets rättigheter som tema. Här pratar hon och författarna Anette Eggert, Christina Wahldén och Mårten Sandén om sina bidrag till boken och hur man kan arbeta med barnkonventionen i skolan. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Ett gott hem för alla

Samtal om Ett gott hem för alla

Artisten, författaren och aktivisten Hans Caldaras i samtal med Fred Taikon som är ordförande för tidskriften É Romani Glinda. De pratar om fotografierna i uställningen Ett gott hem för alla och berättar om upplevelser i barndomen. Bilderna är tagna under 1950- och 1960-talen av Anna Riwkin och Björn Langhammer. Inspelat den 7 november 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Moderna museet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Musik

Inbjudna gäster knackar på hemma hos Balint, Nancy och Fia och pratar om livet och äter något gott.

Fråga oss