Titta

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Om UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Föreläsningar från Rektorsprogrammets forskningskonferens 2016. Forskning med fokus på barn i utsatta situationer och skolans ansvar presenteras. Utgångspunkt är barnkonventionens krav på barns rätt till likvärdig behandling och rätt att inte bli diskriminerade. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Till första programmet

UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar : Barns rättigheter och skolans skyldigheterDela
  1. Jag vill tacka för att jag
    får komma hit och tala i dag.

  2. Det är alltid lika roligt när många
    visar intresse för de här frågorna.

  3. Jag har fått i uppdrag att berätta
    på ett så konkret sätt som möjligt–

  4. –om lagstiftningen kring skolans
    ansvar för kränkande behandling.

  5. Jag ska försöka göra det
    på ett så konkret sätt som möjligt.

  6. Jag börjar med att ge er en bild–

  7. –av vad jag och mina medarbetare
    möter i den verksamhet vi bedriver.

  8. Vi har ett kansli. Eller jag har
    ett kansli till min hjälp.

  9. Vi är drygt 20 anställda.

  10. Nästan alla – alla utom en,
    för att vara exakt – är jurister.

  11. Jag får ofta frågan
    hur jag egentligen tänker.

  12. Jag är själv jurist. Det krävdes
    för att få bli barn– och elevombud.

  13. Jag får ofta frågan:
    Varför har du jurister anställda?

  14. Det här handlar ju om skolfrågor.

  15. Skälet är enkelt. När det handlar om
    att tillämpa och tolka lagen–

  16. –så är det väldigt bra
    att vara juridiskt skolad.

  17. Men vi är en självständig avdelning
    på Skolinspektionen.

  18. Självständigheten består i
    att jag är utnämnd av regeringen–

  19. –medan min personal
    är anställd av Skolinspektionen.

  20. Vi har tillgång
    till hela Skolinspektionens personal–

  21. –vilket innebär att vi dagligen
    springer och ber om goda råd.

  22. Det kan vara lämplighetsbedömningar.

  23. Många som jobbat länge inom skolan
    arbetar på Skolinspektionen.

  24. Den hjälpen får vi den vägen. Här
    vill jag lyfta nåt som gör mig stolt.

  25. Barn– och elevombudet
    har nämligen en rådgivningstelefon.

  26. Ni får telefonnumret på slutet.

  27. Den är öppen fem dar i veckan
    på förmiddagarna.

  28. Det ringer oavbrutet från det att vi
    öppnar, nio, tills vi stänger, tolv.

  29. Vi öppnade den telefonen för att
    eleverna skulle kunna ringa till oss.

  30. Tyvärr är det inte så många elever
    som kan ringa mellan nio och tolv.

  31. Däremot ringer många föräldrar,
    och också lärare och skolledare.

  32. De ber om goda råd när det gäller
    frågor om kränkande behandling.

  33. Vi gör vårt bästa
    för att hjälpa till.

  34. Ibland kan vi inte ge svaret, men
    i så fall kan vi hänvisa till andra.

  35. Det vill jag lyfta redan här.

  36. Hur påverkas barnen? Inledningsvis
    vill jag ge en bild av det vi möter.

  37. Det här är bara ett axplock
    av vad vi möts av.

  38. Ont i magen varje dag.

  39. Det är en av de saker
    som jag är mest förundrad över–

  40. –sen jag blev barn– och elevombud
    för fyra år sen:

  41. Att skolplikten
    är så djupt rotad i vårt land.

  42. Missförstå mig inte. Jag tycker
    att det är bra att vi har skolplikt.

  43. Men jag är också förundrad över...
    Nu generaliserar jag.

  44. Det är alla dessa mammor som skickar
    sina tonårsdöttrar till skolan–

  45. –trots att de kräks därför att de är
    så oroliga för vad som ska hända.

  46. Det händer nån gång i veckan
    att en förtvivlad förälder berättar–

  47. –att deras barn mår så dåligt att
    de kräks innan de går till skolan.

  48. Men de går till skolan.

  49. Det andra vi möts av är att det är
    många barn som mår så dåligt–

  50. –att de drivs
    till att ta livet av sig.

  51. Forskningen visar... Det vet nog
    många av er bättre än jag.

  52. Forskningen visar
    att när barn tar livet av sig–

  53. –så är mobbning ofta en komponent
    som ligger i grunden.

  54. Det handlar inte bara om mobbning,
    men det är ofta en del i det hela.

  55. Nästa punkt är att man
    kommer efter i skolarbetet.

  56. Det här biter på politiker nu
    när skolresultaten inte är så höga.

  57. Det är ju så att
    om man inte känner sig trygg–

  58. –så har man inte förutsättningar
    att göra ett bra arbete i skolan.

  59. Jag brukar lyfta det ett steg längre.
    Vi vill ju ha en likvärdig skola.

  60. Det är nog alla överens om
    att vi önskar oss.

  61. För att vi ska få en likvärdig skola
    måste vi få bukt med kränkningarna.

  62. Skolan blir inte likvärdig om kränk–
    ningar är ett problem på en skola.

  63. Sen kommer vi in på nätkränkningarna.
    Jag ska prata mer om det sen.

  64. Här säger barnen och eleverna:
    "Förr slog de och retade mig."

  65. "Nu är det värre, för nu kan farmor
    se det", sa en pojke till mig.

  66. Det är tårdrypande historier.
    Eleverna känner sig aldrig fria.

  67. Det är dygnet runt som
    de här barnen kränks och trakasseras.

  68. På dan blir man slagen och retad och
    får inte sitta med vid lunchbordet.

  69. På vägen till bussen får man ett sms:

  70. "Kom inte till skolan,
    för då dödar vi dig."

  71. På kvällen skrivs det
    på olika chattar och i inlägg.

  72. På morgonen får man ett nytt sms:
    "Kom inte, för då dödar vi dig."

  73. Den typen av grova övergrepp
    utsätts många barn för dagligen.

  74. När elever säger
    att de inte blir tagna på allvar...

  75. Det här är det
    som brukar göra mig mest irriterad.

  76. Vi tar emot anmälningar
    och möter många barn och elever.

  77. Det visar sig nästan alltid–

  78. –att det har gått väldigt lång tid
    innan de anmäler till mig.

  79. Jag frågar alltid
    varför man har väntat så länge.

  80. Svaret är samma sak varenda gång.

  81. Man har berättat, men läraren har
    inte tyckt att det var så farligt.

  82. Man lägger skulden på offret.

  83. "Om du var lite mer som de andra..."

  84. "Om du byter hårfärg eller kläder,
    så ska du se att det blir bättre."

  85. Det tas inte på allvar.

  86. Jag vill framhålla att om ett barn
    vågar berätta om utsatthet–

  87. –så är det ofta väldigt mycket värre
    än vad man säger att det är.

  88. "Den utsatte eleven blir utpekad."
    Jag måste ta det exemplet.

  89. Nyligen fick vi in en anmälan.

  90. Det var en pojke som gick i årskurs
    2, en liten pojke. 8 år gammal.

  91. På lunchrasten, på alla raster–

  92. –fick han springa nån form av gatlopp
    på skolgården.

  93. Ett gäng pojkar sprang efter honom
    och hotade med att slå honom.

  94. För att göra nåt åt situationen valde
    rektorn att sätta ut en assistent–

  95. –som skulle bevaka det här.

  96. Vid ett tillfälle, när pojken kommer
    springande med de andra bakom sig–

  97. –så ropar assistenten: "Spring
    till lärarrummet och lås in dig."

  98. Det var den akuta nödlösningen
    på den situationen.

  99. Jag förstår att man ibland måste ta
    till den typen av speciella åtgärder–

  100. –för att lösa en akut situation,
    men det är ingen lösning i längden.

  101. Det här är faktiskt några direkt
    tagna citat ur anmälningar.

  102. Vårdnadshavare har skrivit det här.

  103. Det handlar om en sjuåring
    som pratar om självmord.

  104. Det handlar om elever
    som har skurit sig i handlederna–

  105. –och att man inte
    känner igen sitt barn längre.

  106. Man ber också om hjälp,
    för man vet inte vad man ska göra–

  107. –när barnet gråter på sitt rum.

  108. Det här är bara ett axplock, men
    det är direkta citat ur anmälningar.

  109. Jag har också tagit med
    direkta citat ur yttranden.

  110. Det vi gör är att hämta in yttranden.

  111. Vi ber kommunen eller den
    som driver en fristående skola–

  112. –berätta för oss, i ett yttrande,
    hur de ser på saken.

  113. Det här är svar som vi brukar få:

  114. "Detta är inte kränkande behandling,
    utan en ömsesidig konflikt."

  115. Då brukar jag säga:

  116. "Jaha. Ska vi lägga upp ett ärende
    till? Är det två som blir kränkta?"

  117. Vår lag är glasklar.

  118. Man har rätt att gå i en skola
    och känna sig trygg.

  119. "Det är sociala samspelssvårigheter."

  120. Här handlar det ofta
    om barn med diagnoser.

  121. Man lägger problemet i diagnosen
    i stället för att lösa situationen–

  122. –ofta då, naturligtvis,
    med hjälp av extra stöd.

  123. Man säger att kränkningar är en del
    av uppväxten. Det möter jag ofta.

  124. Jag blir rätt förkrossad
    när jag hör det.

  125. Det här ligger verkligen i tiden:

  126. Påståendet
    att vissa skulle vara lättkränkta.

  127. Lagstiftningen,
    som jag ska gå igenom i detalj–

  128. –är glasklar. Man utgår från den en–
    skilde individen, hur den känner sig.

  129. Vi är alla olika, så ordet
    "lättkränkt" är ganska överflödigt.

  130. Detta är ytterligare en villfarelse:
    "Små barn kan inte kränkas."

  131. Det möts jag av ganska ofta. Vi har
    ju också tillsyn över förskolorna.

  132. Förskolepersonal säger... Eller det
    är snarast de som driver förskolan.

  133. Man menar att små barn inte förstår.
    Ingenting talar för att det stämmer.

  134. Tvärtom har lagstiftaren tänkt på–

  135. –att även få med de allra minsta
    barnen och deras utsatthet.

  136. Det här är, vill jag påstå,
    en direkt villfarelse.

  137. "Engångsföreteelse."

  138. När elever kränker andra elever
    är det sällan engångsföreteelser.

  139. När det däremot
    handlar om personalkränkningar–

  140. –så är det övervägande antalet
    kränkningar just engångshändelser.

  141. "Inte mer utsatt än andra."

  142. Här kan jag inte låta bli att berätta
    om en förlikningsförhandling.

  143. Det var en skolhuvudman–

  144. –som på fullt allvar sa:
    "Det här är inte så konstigt."

  145. "Vår skola har fått hyra in väktare
    för att hålla ordning på rasterna."

  146. Min första tanke då
    var att vi borde stänga den skolan.

  147. Om man på en skola har såna problem
    att man måste ha inhyrda väktare–

  148. –så är det nog inget bra ställe
    för eleverna att lära sig nåt på.

  149. Inte för lärarna heller.

  150. Vad kan då
    barn– och elevombudet göra?

  151. Det finns en instruktion som talar om
    vad jag får och ska göra.

  152. Vår huvuduppgift, alltså det vi
    ägnar större delen av våra dagar åt–

  153. –är att ta emot anmälningar
    som rör sjätte kapitlet i skollagen.

  154. Vi får in en anmälan och måste nästan
    alltid begära in en komplettering.

  155. Senast var det en artikel i Expressen
    som påstod–

  156. –att det är för lätt
    att anmäla till oss.

  157. Det kan jag lova att det inte är.
    Jag önskar att det vore lättare.

  158. Vi försöker göra det enkelt, men vi
    måste, för att kunna komma vidare–

  159. –ha in väldigt konkreta uppgifter.

  160. Det är inte lätt, när kränkningarna
    har pågått i flera år–

  161. –för ofta är det föräldrar
    som gör anmälan–

  162. –att komma ihåg i detalj
    vad som har hänt.

  163. Har man tur, så har
    man sparat mejldokumentation.

  164. Men det är inte så självklart.

  165. Sen begär vi in
    ett yttrande från skolhuvudmannen.

  166. Det är kommunen
    eller den som driver en skola.

  167. Ofta träffar vi en skolhuvudman, den
    som har gjort anmälan och eleven–

  168. –för att kunna utreda på ett bättre
    sätt. Så långt är vi helt objektiva.

  169. Det handlar bara om
    att ta reda på vad som har hänt.

  170. När vi vet det,
    så fattar vi ett beslut.

  171. Här har jag, som barn– och elevombud,
    möjligheten–

  172. –att kunna kräva skadestånd–

  173. –av en enskild skolhuvudman
    för en elevs räkning.

  174. Vi fattar
    40–50 såna skadeståndsbeslut om året.

  175. Då kan jag säga
    att de allra flesta betalar.

  176. Sen finns det några enstaka
    skolhuvudmän som motsätter sig det.

  177. Då tvingas jag gå in med en
    stämningsansökan till tingsrätten–

  178. –och driva
    den här skadeståndsprocessen.

  179. Lyckligtvis
    behöver vi sällan göra det.

  180. Barn– och elevombudet firar tio år
    i år. Det började 1 april 2006.

  181. Sen Barn– och elevombudet startade–

  182. –så har vi bara
    14 stycken lagakraftvunna domar.

  183. Då förstår ni att det inte är
    vanligt att vi tvingas stämma.

  184. Vi skriver besluten så att man inser–

  185. –att det är meningslöst
    att motsätta sig det.

  186. Av de här 14,
    så har vi bara förlorat 2 stycken.

  187. Vi är noga med att se till
    att vi har bevis för det vi påstår.

  188. En annan uppgift som vi har–

  189. –är att vi informerar med såna här
    föreläsningar och möter skolhuvudmän.

  190. Sen ska vi samarbeta
    med andra myndigheter och ombudsmän.

  191. Två exempel är Barnombudsmannen,
    som jag arbetar med i skolfrågor–

  192. –och Diskrimineringsombudsmannen.
    Bakgrunden till lagstiftningen.

  193. Det var så här.

  194. Barn– och elevombudet, och
    lagstiftningen, har funnits sen 2006.

  195. Situationen var den att man från
    politikerhåll hade uppmärksammat–

  196. –att kränkningarna i skolan
    var större än man hade förstått.

  197. Den egentliga huvudorsaken
    var att enskilda elever...

  198. Framför allt en, Johanna, hade drivit
    en egen skadeståndsprocess.

  199. Johanna i Grums hade utsatts
    för kränkande behandling–

  200. –under hela sin högstadietid.

  201. Det var så grova kränkningar
    att Johanna hoppade av nian.

  202. Men Johanna
    hade mycket skinn på näsan–

  203. –så hon drog i gång en egen process.
    Hon stämde kommunen.

  204. Det här målet gick hela vägen
    upp till Högsta domstolen.

  205. Högsta domstolen sa–

  206. –att det var uppenbart att Johanna
    utsatts för kränkande behandling–

  207. –och att kommunen, för det var
    en kommunal skola, har ansvaret.

  208. Men det fanns ingen lagstiftning
    som lade ansvaret på kommunen.

  209. Det gjorde
    att Johanna förlorade processen–

  210. –och fick betala både sina egna
    och kommunens rättegångskostnader.

  211. Då kom man i gång med lagstiftningen
    och införde Barn– och elevombudet–

  212. –som driver processerna
    i de fall då det behövs–

  213. –och naturligtvis står
    alla kostnader.

  214. Men jag kan säga–

  215. –att för de elever som tvingas
    gå igenom skadeståndsprocesserna...

  216. Det kan ibland handla om sex år.
    Det är förkrossande.

  217. Innan vi ger oss i kast med detta ser
    vi till att ha samtycke från alla.

  218. Vi måste veta att vi har en elev
    som orkar med det här.

  219. Vi pratade nyligen med en av de
    första eleverna som fick skadestånd.

  220. Hon har fortfarande men
    av de långa domstolsprocesserna.

  221. Internationella åtaganden bidrog
    också till inrättandet av tjänsten–

  222. –och den här lagstiftningen.

  223. Jag vill lyfta fram en bestämmelse
    i barnkonventionen, artikel 28.

  224. Nu är ju inte barnkonventionen svensk
    lag än, men vi har ratificerat den–

  225. –så i grund och botten gäller den
    redan nu. Det brukar jag framhålla.

  226. Det står i barnkonventionen–

  227. –att disciplinen ska upprätthållas.
    Man har rätt till en säker skola.

  228. Men man får inte kränka
    ett barns eller en elevs värdighet.

  229. Man får inte heller utsätta dem
    för våld eller liknande.

  230. Redan där har vi alltså nånting
    att luta oss mot.

  231. I mina domstolsprocesser brukar jag
    redan nu åberopa barnkonventionen.

  232. Ingen domstol har skrivit in
    barnkonventionen i sina domslut.

  233. Eller domskäl. Jag ser fram emot
    den dag som de gör det.

  234. Lagstiftningen som jag pratar om
    är sjätte kapitlet i skollagen.

  235. Ni är ju intresserade av sånt här
    och kanske redan har läst dem.

  236. Det är 16 paragrafer.

  237. Jag är själv jurist
    och tycker inte att de är svåra–

  238. –men jag måste rekommendera er,
    om ni inte redan har läst dem–

  239. –att skriva ut dem och läsa dem.

  240. Man får väldigt mycket vägledning.
    De är väldigt bra.

  241. Och läser man även Skolverkets all–
    männa råd om kränkande behandling–

  242. –så blir man mer på det klara med vad
    som gäller och vad som krävs av en.

  243. Här är lagstiftarens budskap: Noll–
    tolerans mot kränkande behandling.

  244. Det här är ganska självklart.

  245. Vi har skolplikt i vårt land.

  246. Man kan inte kräva att nån ska gå i
    en skola och drabbas av kränkningar–

  247. –om man samtidigt har plikten
    att vara där.

  248. Kränkande behandling är
    alltså ett uppträdande–

  249. –som, utan att vara diskriminering,
    kränker nåns värdighet.

  250. Då måste man veta
    vad diskriminering är.

  251. Det är en kränkning som har bäring
    på nån av diskrimineringsgrunderna.

  252. Var och en kan räkna ut att det
    närmast är omöjligt för gemene man–

  253. –det vill säga vårdnadshavare, barn
    eller skolpersonal, att veta–

  254. –var skillnaden går mellan krän–
    kande behandling och diskriminering.

  255. Det behöver man inte heller veta.
    Man kan ringa och fråga–

  256. –eller så anmäler man till mig
    eller Diskrimineringsombudsmannen.

  257. Vi skickar dagligen anmälningar
    mellan varandra.

  258. Ett problem i sammanhanget
    är att vi arbetar väldigt olika.

  259. Jag brukar vara elak och säga–

  260. –att det är bättre att bli kränkt
    än att bli diskriminerad.

  261. Jag, som barn– och elevombud,
    har valt att utreda alla anmälningar–

  262. –medan Diskrimineringsombudsmannen
    arbetar på ett annat sätt.

  263. Där utreder man bara
    enstaka anmälningar.

  264. Det här tittar departementet på nu.

  265. Räds inte att ringa och fråga
    om gränsdragningar.

  266. Vi har också problem ibland,
    men vi hjälps alltid åt.

  267. Jag vill ge några exempel.
    Det är fysiska angrepp.

  268. Det här med att man får håret
    avklippt är nåt som händer ofta.

  269. Det verkar vara den yttersta
    kränkning man kan utsätta nån för.

  270. Angrepp med ord
    kan också ske via nätet.

  271. Sen har vi de psykiska angreppen,
    som utfrysning.

  272. Vill man generalisera, vilket jag gör
    när jag ska förenkla saker–

  273. –så handlar det här om tonårsflickor
    som går på högstadiet.

  274. Man får inte vara med, inte sitta
    vid lunchbordet och liknande saker.

  275. Det är flickor som åker hem
    och äter lunch varje dag.

  276. Nu kommer vi till det jag ska prata
    om. Vad är det för krav som ställs?

  277. Kom ihåg att det är skolhuvudmännen–

  278. –som har de här kraven på sig.
    Det är väldigt viktigt.

  279. Ganska ofta får jag höra att jag är
    ute och trakasserar och jagar lärare.

  280. Det gör jag inte. Däremot är jag
    duktig på att trakassera huvudmän–

  281. –när de inte sköter sig.

  282. På en punkt är det rektor, lärare
    eller skolpersonal det handlar om–

  283. –och när jag kommer dit
    ska jag poängtera det.

  284. Bara på en punkt
    ligger plikten på den personen–

  285. –annars är det skolhuvudmännen som
    har det ansvar jag nu berättar om.

  286. Alla skolhuvudmän har en skyldighet
    att bedriva ett målinriktat arbete–

  287. –för att motverka
    kränkande behandling.

  288. Det här står i sjätte paragrafen
    i sjätte kapitlet i skollagen.

  289. Vad är då det?

  290. Det handlar om en skyldighet–

  291. –att dagligen prata
    med barnen och eleverna om attityder.

  292. Att personalen pratar sig samman
    och gör det med eleverna.

  293. Hur ska vi bete oss mot varandra?
    Hur ska vi vara?

  294. Det är också under den här punkten
    som skyldigheten för en skolhuvudman–

  295. –att ge sin personal rätt utbildning
    i de här frågorna, ligger.

  296. Det är en ganska vanlig fråga.

  297. Lärarna säger: "Jag vet
    att jag måste kunna det här."

  298. Ofta handlar det om nätkränkningar.

  299. "Jag vet att jag måste kunna det här.
    Hur gör jag för att få utbildning?"

  300. I första hand ska man prata med
    rektorn, men också skolhuvudmannen–

  301. –för det är skolhuvudmannen som ska
    se till att man har rätt utbildning.

  302. Sen har man också en skyldighet att
    förebygga och förhindra kränkningar.

  303. Vad ligger under detta? Man kan tycka
    att det borde vara samma sak.

  304. Vad är skillnaden, egentligen?
    Skillnaden är ganska stor.

  305. Den här paragrafen och dess
    bestämmelser är mycket mer konkret.

  306. Här handlar det om
    att i detalj kartlägga en skola.

  307. Varje enskild skolenhet
    ska kartläggas.

  308. Framför allt handlar det om att prata
    med barnen. Det står i lagen.

  309. När jag frågar vad barnen tycker
    att skolan borde bli bättre på–

  310. –så vill de att man ska lyssna mer
    på dem när det rör kränkningar.

  311. Det är nämligen de som vet vilka
    korridorer som kan vara läskiga–

  312. –eller som vet vilka duschrum
    som kan vara läskiga.

  313. Vissa saker som jag har lärt mig är–

  314. –att omklädningsrummen ofta kan vara
    otrevliga. Det kan hända saker där.

  315. Har man en stor skolgård, så är det
    ofta ett hörn på den skolgården–

  316. –som är obehagligt att vara i.

  317. Det kan också vara matsalskön.
    Där händer det ofta saker.

  318. I en stor skola
    kan det finnas långa korridorer.

  319. Då är det ofta en viss korridor där
    mobbarna sitter, om jag får förenkla.

  320. Hur ska man då förebygga?
    Jo, här ska man vara väldigt konkret.

  321. Det kan handla om
    att sätta in duschdraperier–

  322. –eller väggar i duschen,
    så att man får vara i fred.

  323. Det kan handla om att ställa ut
    blomkrukor i det där hörnet.

  324. Det handlar om att bygga bort
    de långa korridorerna–

  325. –och om att ha
    extrapersonal i matsalskön.

  326. Den typen av konkreta åtgärder ska
    man ha enligt den här bestämmelsen.

  327. Sen vet ni alla redan nu–

  328. –att man måste teckna ned allt detta
    i en plan mot kränkande behandling.

  329. Sen kommer vi till den punkt,
    den enda punkten i sjätte kapitlet–

  330. –som lägger ett ansvar
    på all skolpersonal–

  331. –det vill säga enskilda lärare
    och alla som arbetar på en skola.

  332. Det är skyldigheten
    att så snart någon får kännedom om–

  333. –att en elev känner sig eller anser
    sig utsatt för kränkande behandling–

  334. –så har den personalen en skyldighet
    att göra anmälan till rektor.

  335. Rektor ska sen göra motsvarande
    anmälan till skolhuvudmannen.

  336. Det står också i lagen
    att det här måste göras skyndsamt.

  337. Det är bråttom.

  338. Skolhuvudmannen måste ju få veta
    vad som händer för att kunna agera.

  339. Det är skolhuvudmannen
    som sitter på pengarna–

  340. –och har möjlighet att fördela om
    och som har ansvaret inför oss.

  341. Så det finns en tanke med detta.

  342. Skolhuvudmannen ska se till
    att händelserna blir utredda.

  343. Skolhuvudmannen är oförhindrad
    att lägga ansvaret på rektorn.

  344. Det är det vanligaste.
    Men det är inte så lämpligt–

  345. –om det är rektorn som är misstänkt
    för denna kränkande behandling.

  346. För inte särskilt länge sen
    hade vi ett sånt ärende.

  347. Sen ska det vidtas åtgärder.

  348. Här vet ju ni att det kan vara
    allt ifrån att skilja på elever...

  349. Femte kapitlet i skollagen innehåller
    en katalog av åtgärder man kan vidta.

  350. Jag rekommenderar aldrig att man
    ska börja med att flytta på elever.

  351. Men det finns möjlighet till det
    om det skulle behövas.

  352. Sen går man tillbaka och utvärderar
    om man fått stopp på kränkningarna.

  353. Om man inte har det är man skyldig
    att vidta ytterligare åtgärder.

  354. Det finns ingen skyldighet
    att dokumentera de här åtgärderna–

  355. –men jag skulle rekommendera
    att man gör det.

  356. När man väl hamnar i en domstols–
    tvist, vilket man aldrig vill–

  357. –är det en fördel
    att ha det nedtecknat.

  358. Det var en rektor som jag inte
    hade anledning att misstro–

  359. –men hon kunde inte bevisa nånting.
    Hon hade inte dokumenterat nånting.

  360. Det finns inget sånt krav i lagen,
    men det är en rekommendation.

  361. Utöver det här har man en skyldighet
    att göra en socialtjänstanmälan.

  362. Om man tror att det finns
    fara för nån enskild elev.

  363. Det här är det som gäller.
    Det är de krav som ställs.

  364. Det kan tyckas mycket, men mycket
    av de här går ihop med varandra.

  365. Och Skolverkets allmänna råd
    om kränkande behandling är jättebra.

  366. Följande vet jag
    att ni har pratat om tidigare.

  367. Det gäller skolans ansvar för
    kränkningar som sker utanför skolan.

  368. Det kan vara nätkränkningar–

  369. –men också om nån blir slagen eller
    retad vid bussen eller på fritiden.

  370. Ibland får man känslan av att skolan
    har ansvar för allt ont som händer–

  371. –men så är det faktiskt inte.

  372. I grund och botten handlar det här
    om omfattningen av skolans ansvar.

  373. I det här sammanhanget
    brukar jag berätta om en händelse.

  374. Det var en flicka som...

  375. Hon var 15 år gammal och
    hade drivits till att ta sitt liv–

  376. –efter att ha varit utsatt
    för sexuella påhopp på nätet.

  377. När det här blev känt började media
    ringa som galningar till mig.

  378. De ville veta vad skolan hade gjort
    för fel. Jag svarade alla likadant:

  379. "Låt oss vänta och se om det finns
    nåt samband med skolans verksamhet."

  380. Om det inte finns nåt samband
    med skolans verksamhet–

  381. –så har inte skolan det här ansvaret.
    Moraliskt kanske de borde agera.

  382. Man är fortfarande skyldig
    att anmäla till socialtjänsten.

  383. Men ansvaret i sjätte kapitlet gäller
    vid samband med skolans verksamhet.

  384. I det här fallet, med flickan
    som hade utsatts för pedofilen...

  385. Det visade sig vara
    en känd nätpedofil–

  386. –som hade utsatt flickan.

  387. Då föll ju hela sambandet
    med skolans verksamhet.

  388. Vad är sambandet?

  389. Man talar om kopplingen till skolan
    i Skolverkets allmänna råd.

  390. I de anmälningar
    som kommer in till oss–

  391. –har jag hittills inte sett
    ett enda fall–

  392. –där det bara har skett kränkningar
    på fritiden eller på nätet.

  393. Vi får in
    över 1 500 anmälningar per år.

  394. Det är ganska många anmälningar.
    Det här sambandet är väldigt tydligt.

  395. Ofta börjar det med att
    man blir retad på skolgården–

  396. –och så är det samma elever
    som retas, mobbas eller kränks–

  397. –via sociala medier
    eller vid busshållplatsen.

  398. Då finns sambandet.

  399. Eleven som blir utsatt kan ju
    inte känna sig trygg i skolan–

  400. –om han vet att risken är stor att
    han på kvällen blir fortsatt kränkt.

  401. Det har diskuterats om det är så här.
    Ja, det är så här.

  402. Det fastslogs
    av Högsta förvaltningsdomstolen–

  403. –i samband med ett beslut som Skol–
    inspektionen tog om Lundsbergs Skola–

  404. –där elever hade utsatts
    för övergrepp på elevhemmen.

  405. Där säger man att om det har samband
    med skolan, så har skolan ansvaret.

  406. Precis samma katalog som jag
    rabblade upp förut måste man vidta.

  407. Jag vill ge er viss statistik.

  408. Det är så att Skolinspektionen
    varje termin går ut med en skolenkät.

  409. Den här går ut till vårdnadshavare,
    elever och skolpersonal.

  410. Man har haft det här sen 2010
    och vi har fått in många svar.

  411. I den här enkäten ställs det
    väldigt konkreta och tydliga frågor.

  412. Den är lätt att svara på,
    för man vill undvika felsvar.

  413. Det vi har kunnat se i svaren–

  414. –är att var tionde elev i årskurs nio
    inte känner sig trygg i skolan.

  415. Det är ganska många om man
    tänker på hur många elever vi har.

  416. Enkäten går alltså ut–

  417. –till årskurs 2 på gymnasiet,
    årskurs 5 och årskurs 9.

  418. Var sjunde elev i årskurs 9
    är rädd för andra elever.

  419. Man kan föreställa sig
    hur det skulle vara–

  420. –att försöka koncentrera sig på en
    mattelektion eller nåt annat ämne–

  421. –om man är rädd för andra elever
    och vad som ska hända på rasten.

  422. Just de här frågorna är viktiga
    om man vill höja skolresultaten.

  423. Den här är ännu värre.

  424. Var sjunde elev i årskurs 9 säger sig
    vara rädd för skolpersonal.

  425. 40 procent av de anmälningar
    som kommer in till oss rör elever–

  426. –som gör gällande att de har utsatts
    för kränkningar av skolpersonal.

  427. Vi konstaterar inte i alla de fallen
    att det har skett en kränkning.

  428. Det är ju det första vi tar reda på.
    Det vill jag säga.

  429. Men det var ungefär 150 fall,
    lite drygt, förra året–

  430. –där vi konstaterade att elever
    hade blivit kränkta av skolpersonal.

  431. Det är allt från att man får höra–

  432. –att man är dum i huvudet
    till fysiska övergrepp.

  433. Jag ska inte raljera över det, men
    gymnastiklärare har skallat elever.

  434. Då är det misshandel.

  435. Men det har också varit mer subtila
    situationer. En var i årskurs 4.

  436. Det var en mattelektion. En pojke
    i klassen var extremt överviktig.

  437. Då skulle varje elev gå fram och väga
    sig och skriva sin vikt på tavlan.

  438. Det tyckte den eleven var väldigt
    kränkande. Den typen av händelser.

  439. Det här är otroligt intressant.

  440. Vi kommer in på vilka som tycker
    att skolan är rolig och intressant.

  441. 74 % av de trygga tycker
    att skolarbetet är intressant.

  442. De gör säkert också
    ett bättre resultat.

  443. Bara 23 % av de trygga
    tycker att det är för svårt.

  444. 43 % av dem som inte känner sig
    trygga tycker att det är för svårt.

  445. Den här bilden tar jag alltid fram
    när jag träffar politiker.

  446. Det är också stor skillnad på hur
    elever och lärare ser på–

  447. –i vilken utsträckning man försöker
    komma till rätta med de här frågorna.

  448. Nästan all personal tycker
    att man arbetar förebyggande–

  449. –men bara 67 % av eleverna.
    Det är ganska talande, kan jag tycka.

  450. Ofta handlar det nog om att man inte
    har tagit med eleverna i sitt arbete.

  451. Det pågår ett arbete,
    men eleverna vet inte om det.

  452. Den här kurvan visar utvecklingen
    av antalet anmälningar till oss.

  453. Man frågar ofta mig om det har blivit
    värre och jag svarar alltid likadant:

  454. Jag saknar grund att säga det.

  455. Däremot är det så
    att antalet anmälningar ökar.

  456. De ökar varje år.

  457. Förra året ökade
    antalet anmälningar med 17 %.

  458. De rörde just kränkande behandling.

  459. Några saker vågar jag sticka ut hakan
    och säga. En av dem sakerna är–

  460. –att anmälningar som rör
    nätkränkningar ökar väldigt snabbt.

  461. Var och varannan anmälan innehåller
    också kränkningar via sociala medier.

  462. Jag brukar också våga säga att
    de grova, fysiska, kränkningarna–

  463. –går neråt i åldrarna. Numera är det
    ofta... Jag säger faktiskt "ofta".

  464. Vi får in situationer som kan
    karakteriseras som ren misshandel–

  465. –av elever som går i andra klass.

  466. Nu vet jag
    att jag har fem minuter på mig.

  467. Sen brukar jag våga säga
    en tredje sak:

  468. De sexuella anspelningarna
    i kränkningarna ökar alltmer.

  469. De tre sakerna vågar jag säga.

  470. Den ökade anmälningsfrekvensen
    kan bero på–

  471. –att man blivit mer medveten
    om att man kan anmäla.

  472. Mer statistik. Det här har ni redan
    sett. 1 500 anmälningar förra året.

  473. Så mycket som 85 % avser grundskolan.

  474. Det är alltså en stor majoritet där.

  475. 40 % avser, som jag nämnde förut,
    personalkränkningar.

  476. 27 % av dem är kritikbeslut. Man
    konstaterar att en kränkning skett.

  477. Jag tycker
    att det är en oroväckande siffra.

  478. Det vanligaste
    är verbala kränkningar.

  479. Men det är tätt följt av de fysiska
    kränkningarna. Så mycket som 50 %.

  480. De fysiska är allt ifrån att man
    får håret avklippt till misshandel.

  481. Det är fler pojkar som blir
    utsatta för fysiska kränkningar.

  482. Det är fler flickor som blir utsatta
    för utfrysning och nätkränkningar.

  483. Lika många blir utsatta
    för verbala kränkningar.

  484. Det är fler pojkar–

  485. –eller vårdnadshavare till pojkar,
    som gör anmälan till oss.

  486. Det är jag förundrad över.

  487. Det är ganska överhängande åt det
    hållet att det är pojkar som anmäler.

  488. En ovetenskaplig teori
    från min sida är–

  489. –att eftersom pojkar oftare utsätts
    för fysiska kränkningar–

  490. –så kanske det för föräldern ligger
    närmare till hands att anmäla.

  491. Vid nätkränkningar kanske man inte
    vet att skolan har ett ansvar.

  492. Utfrysning kanske man inte får
    reda på. Så ser det i alla fall ut.

  493. Jag har en vision.

  494. Jag är helt övertygad om att det går
    att stoppa kränkningarna i vår skola.

  495. Men vi måste arbeta tillsammans–

  496. –skolledare, personal på skolan,
    eleverna själva och vårdnadshavare.

  497. Jag tror att vi måste ha en samsyn
    för att kunna lyckas.

  498. Vi får aldrig nånsin glömma bort
    att det är nolltolerans som gäller.

  499. Jag är en av dem som hävdar att unga
    behöver vägledning av oss vuxna.

  500. Det behövs mer personal på skolorna,
    som hjälper eleverna till rätta.

  501. Här kommer kontaktuppgifterna
    som jag lovade er.

  502. Tack så jättemycket.

  503. Textning: Marie Ekenstav
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Barns rättigheter och skolans skyldigheter

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Enligt en enkätundersökning som Barn- och elevombudet (BEO) har gjort känner sig var tionde elev otrygg i skolan. Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman utreder anmälningar och kräver skadestånd för barn och elever som utsatts för kränkningar. Här talar hon om barns rättigheter och skolans skyldigheter enligt skollagen. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Skola och samhälle, Samhällskunskap > Lag och rätt
Ämnesord:
Juridik och lagstiftning, Mobbning, Skolan, Undervisning
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Dags att prata om sexuella övergrepp mot barn

Hur ska skolan informera barn om våld och sexuella övergrepp? Psykolog och psykoterapeut Åsa Landberg föreläser om hur sådan information kan se ut. Hon har jobbat tillsammans med Brottsoffermyndigheten och Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som även har gjort informationsfilmer om sexuella övergrepp. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barn som lägger ut avklädda bilder på nätet

Varför lägger en del barn ut avklädda bilder på nätet? Carl Göran Svedin är professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid på Linköpings universitet och föreläser om barn som lägger ut avklädda bilder på nätet. Linda Jonsson är socionom och doktor i barn- och ungdomspsykiatri vid Barnafrid, Linköpings universitet, och föreläser om barn som skickar avklädda bilder till varandra och att man måste lära barn att inte sprida bilder vidare. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barns rättigheter och skolans skyldigheter

Enligt en enkätundersökning som Barn- och elevombudet (BEO) har gjort känner sig var tionde elev otrygg i skolan. Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman utreder anmälningar och kräver skadestånd för barn och elever som utsatts för kränkningar. Här talar hon om barns rättigheter och skolans skyldigheter enligt skollagen. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Våld. familjerätt och utsatta barn

Maria Eriksson är professor i socialt arbete vid Mälardalens högskola och här föreläser hon om barns utsatthet i vårdnadstvister samt mäns våld mot kvinnor och barn. Hennes forskning är inriktad på ojämlikhet och dess betydelse för hanteringen av föräldraskap och barns rättigheter. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Barn med kognitiva svårigheter

Hur bemöter vi barn med kognitiva svårigheter och hur ser vi till deras rättigheter? Om det talar Elisabeth Fernell, barnläkare och specialist inom barnneurologi och habilitering samt professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Göteborgs universitet. Hon forskar inom områdena autism, ADHD och utvecklingsstörning hos barn och ungdomar. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barns rättigheter och skolans ansvar

Från Alfons till Dostojevskij

Petra Alfe Åslund har varit redaktör för boken "Från Alfons till Dostojevskij", en antologi som har FN:s konvention om barnets rättigheter som tema. Här pratar hon och författarna Anette Eggert, Christina Wahldén och Mårten Sandén om sina bidrag till boken och hur man kan arbeta med barnkonventionen i skolan. Inspelat den 2 maj 2016 på Clarion Hotel i Stockholm. Arrangör: Rektorsprogrammet, Stockholms universitet.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Gör vi skillnad för utsatta barn?

De överlevde Utöya

Hur har barnen som överlevde terrorattacken på Utöya i Norge återhämtat sig? Och hur har skolan och polisen bemött offren? Om det berättar forskarna och lärarna Åse Langballe och Jon-Håkon Schultz som forskat om krishanteringen och beredskapen i samhället efter terrorattentatet på Utöya. Inspelat den 25 maj 2016 på Folkets hus, City Conference Centre, Stockholm. Arrangör: Nordisk förening mot barnmisshandel och omsorgssvikt.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - sex

Barns sexualitet gör vuxna osäkra

Är det okej att en tvååring onanerar på dagis? Förskolepedagoger efterlyser utbildning och ett gemensamt förhållningssätt. Och en pappa funderar på hur han ska göra för att inte hämma sin dotters sexuella utveckling. RFSU:s frågelåda vittnar om vuxnas funderingar och oro, säger sexualupplysare Maria Bergström.