Titta

Döva barns språkutveckling

Döva barns språkutveckling

Om Döva barns språkutveckling

Om cochleaimplantat och hur man kan stötta döva barn i språkutvecklingen. Vi träffar föräldrar, barn och forskare som berättar om cochleaimplantat, om tvåspråkighet, teckenspråkets väsen och språkets betydelse för den kognitiva utvecklingen. Hur kan hörande föräldrar lära av döva föräldrar för att bäst främja sina döva barns språkutveckling?

Till första programmet

Döva barns språkutveckling : Vår dotter Johanna är dövDela
  1. Jag kände inte: "Åh gud, så hemskt!"

  2. Det var: "Jaha, okej, hon är döv,
    då får vi förhålla oss till det."

  3. Det är inget fel på ungen. Hon hörde
    ingenting men det inte hela världen.

  4. Vi bestämde oss ganska tidigt
    för att hon skulle ha teckenspråk-

  5. -för att hon var döv, helt enkelt.
    För att hon ÄR döv.

  6. Hon föddes med akut kejsarsnitt-

  7. -så det blev panikartat från början,
    eller det var väl jobbigt.

  8. Sen kollar de ju hörseln innan man
    åker hem, och det gav inget utslag.

  9. Elliot har packat sin ryggsäck
    till nästa Italienresa!

  10. Elliot har packat sin ryggsäck.
    Han vill åka till Italien.

  11. I maj, var det väl, så blev hon sövd-

  12. -och då konstaterade de
    att hon var döv.

  13. -Var är det där?
    -Det är inne på lasarettet.

  14. Sen var det: "Hej då!"
    "Jaha, hur gör vi nu?"

  15. För nu hade vi väntat på ett besked
    i ett par månader-

  16. -eftersom de sa "Hon hör",
    "Hon hör inte", "Hon hör".

  17. Så fick vi det här beskedet,
    och sen hände det ingenting mer.

  18. Man hade ju ingen insyn
    i hur det fungerar, om man säger så.

  19. Ett hörande barn
    pratar man ju med hela tiden-

  20. -även om man inte får tal tillbaka.

  21. Visst, vi pratade med Johanna,
    och hon såg munnen...

  22. Alltså...
    Men vi hade ju ingen kommunikation.

  23. Vi ville liksom ha ett tecken,
    för hon hörde ingenting.

  24. Den tidiga språkutvecklingen
    är så oerhört viktig-

  25. -och det gäller att börja med den
    så fort det bara går.

  26. Så fort man har en tanke om-

  27. -att det talade språket
    inte går fram till barnet-

  28. -så behöver man
    köra på med nånting annat.

  29. Det händer så väldigt mycket
    under den första tiden.

  30. Och mycket som triggas i gång då
    av utvecklingen hos barnet-

  31. -beror ju på att föräldrarna
    ser sitt barn som kompetent.

  32. Så den här första tiden
    har man inte råd att förlora.

  33. Teckenspråk är ett språk.

  34. Det bästa är att få det tidigt,
    så tidigt som möjligt-

  35. -helst redan vid födseln.

  36. Teckenspråk är också svårt att lära sig-

  37. -eftersom det innehåller
    många svåra komponenter-

  38. -många besvärliga
    grammatiska komponenter-

  39. -som kan ta tid för barnet att lära sig.
    Därför bör de få lära sig det tidigt.

  40. Här var du en liten bebis.

  41. Pedagogiska hörselvården skulle
    kontakta oss, vilket vi väntade på-

  42. -men i stället kontaktade jag dem,
    för vi hade ett dövt barn som var-

  43. -hur gammal hon nu var, åtta månader,
    och då behöver man ett språk-

  44. -och vi kunde inget teckenspråk.

  45. Så jag kontaktade dem,
    och då kom de väl hem.

  46. Specialpedagogen minns jag,
    för vi lyfte frågan om teckenspråk.

  47. "Det behövde vi inte ha så bråttom
    med. Hon skulle ju ändå opereras."

  48. -vilket betydde att hon
    skulle tränas och drillas i talet.

  49. Jag kommer ihåg att vi inte behövde
    ha bråttom, vilket kändes konstigt.

  50. Jag förstod inte vad de menade med-

  51. -att vi inte skulle fokusera på
    tecken, att det skulle komma sen.

  52. Det var ju
    lika viktigt när hon var liten-

  53. -att hon började
    med två språk direkt.

  54. Det finns en myt som säger
    att teckenspråk-

  55. -skulle störa inlärningen av ytterligare
    ett språk, men det är bara en myt.

  56. Man får tänka på vad man jämför med.
    De som använder sig av flera språk-

  57. -har alltså inte bara "ett språk"-

  58. -utan det är två eller flera språk-

  59. -och det är bara naturligt att man som
    tvåspråkig utvecklar språken i olika takt.

  60. Jag tror aldrig jag har hört
    nån hörande förälder säga-

  61. -att de har ångrat att de har använt
    teckenspråk till sitt döva barn-

  62. -men många har vittnat om motsatsen.

  63. Det är aldrig tungt
    att bära ett språk.

  64. Vi skulle aldrig säga till någon:

  65. "Stackars dig,
    ska du behöva lära dig engelska?"

  66. Eller: "Stackarn,
    han har tre språk att ta till."

  67. Så varför inte lära sig teckenspråk
    och ha det som en tillgång?

  68. Couscous? Ja, absolut.

  69. Hon kunde få ett cochleaimplantat,
    vilket kändes som en bra möjlighet.

  70. Sen pratade man med vänner:
    "Ska man operera eller inte?"

  71. Jag var mer inne på de tankarna,
    att det var farligt.

  72. Men sen just det här...
    Okej, om hon inte opereras...

  73. ...så får ju hon sin egen värld,
    även om vi lär oss teckenspråk.

  74. Men jag tänkte många gånger: "Ska vi
    verkligen lägga henne under kniven?"

  75. Hör du vattnet?

  76. Diademet också. Och hårsnodden.

  77. Nu får ni börja.

  78. När det är bad i skolan
    eller på badkalas-

  79. -eller familjen badar,
    då är det bara tolk.

  80. Johanna, du måste följa efter mig!

  81. Den tar vi. Båda tar den.

  82. Vi kan hålla i den här.

  83. Vi ligger och guppar.

  84. -Johanna, titta ditåt.
    -Nej, det finns hajar!

  85. Johanna! Johanna, det finns hajar!
    Kom upp!

  86. -Johanna!
    -Du får vara en hajvän.

  87. Men jag vill vara en människa.

  88. Han köper dubbelt så många saker
    för fem kronor som för tio kronor.

  89. Hur många saker
    köper han då för fem kronor?

  90. -Hundra.
    -Hundra, ja! Hundra kronor. Bra!

  91. Hon handlar för 60 och han för 40.

  92. Vi har ju valt att hon ska gå
    i en integrerad skola nu då.

  93. Där har hon fått tekniska hjälpmedel-

  94. -samt en resurs i klassen som tolkar-

  95. -det läraren säger,
    så hon får hjälp med det också.

  96. Det är massa kort
    med olika problemlösningar-

  97. -och till varje kort så finns det-

  98. -en hög med små kort
    där det är en massa ledtrådar.

  99. -Vad står det på din, Alex?
    -"Ebba får dubbelt så många saker..."

  100. "...för tio kronor styck
    som vad Elton får."

  101. Mikrofonerna används-

  102. -för att hon ska få möjlighet
    att höra via slingan.

  103. Det gör att hon hör det som talas-

  104. -rakt in till sitt CI, så det blir
    som att prata rakt in i örat.

  105. Men ibland funkar inte tekniken,
    men då finns jag där-

  106. -för det är inte alltid hon hör ändå,
    och då finns jag där som stöd.

  107. Hon har sagt det själv-

  108. -att hon förstår när läraren pratar
    och jag tecknar-

  109. -att det är en bra kombo.

  110. Hon handlar för sextio,
    och han handlar för fyrtio.

  111. Hur mycket mer är det?

  112. -Nora?
    -Tjugo.

  113. Hon har ju större möjligheter
    i och med den resursen-

  114. -att få pratet,
    som inte är prat i mikrofon.

  115. Hon har större chans att få det
    direkt från resursen-

  116. -i stället för att det ska upprepas
    som en andrahandskälla.

  117. Då är ju skämtet borta.

  118. Om det nu är en rolig grej
    så att alla skrattar. "Jaha?"

  119. Och så ska de upprepa det, i mikro-
    fonen, då är det inte lika roligt.

  120. Har ni skrivit nån början?

  121. Jag pratar både på svenska
    och tecknar samtidigt med barnen-

  122. -när de är i en grupp,
    för att alla ska inkluderas.

  123. Men om ni har skrivit
    hur det ska sluta...

  124. Det BLIR ju tecknad svenska,
    lite grann.

  125. Svenskan har ju en viss ordföljd,
    och teckenspråket en annan ordföljd-

  126. -så om jag ska försöka teckna
    så som teckenspråket ska vara-

  127. -så följer inte det svenskan-

  128. -och då blir det svårt
    att säga det samtidigt.

  129. Blir inte det förvirrande
    för Johanna?

  130. Nej, hon förstår ändå. Hon hör både
    talet och får teckenspråket.

  131. Ibland blir det knas,
    men då får jag säga:

  132. "Vänta, nu måste jag förklara
    för Johanna"-

  133. -och så tar jag det på teckenspråk
    för att hon ska hänga med.

  134. Vi har några hästar
    som finns på min ridskola.

  135. Hon hör inte allting, men på rasten
    behöver hon sällan min hjälp-

  136. -för hon tittar på munnen
    och kompisarna är väldigt bra-

  137. -och anpassar sig
    och kollar att hon hänger med.

  138. Han är jättefin!

  139. Han är ljusbrun-

  140. -som ljusbrun choklad, och vit.

  141. Kom, Sarek!
    - Min heter Sarek och är rätt stor.

  142. -Vad hette min?
    -Pralin! - Kom, Sarek!

  143. Det som är viktigt
    med att erbjuda henne både och...

  144. Det är ju en identitet i att träffa
    andra som har CI och är tvåspråkiga-

  145. -men det är också viktigt
    att träffa tecknande barn, döva barn-

  146. -att träffa barn som inte har CI,
    som är i den andra världen.

  147. Det gör hon ju till viss del när hon
    är på specialskolan i Örebro, SPSM:s.

  148. Där går hon en vecka per termin-

  149. -och där får hon ju teckenspråket
    på ett annat sätt-

  150. -vilket är väldigt viktigt, så att...

  151. Och varför har vi inte flyttat dit?
    Ja, nej...

  152. Vi har så mycket här,
    så man får väga hela tiden.

  153. Johanna vet hur det funkar
    på skolan i Örebro.

  154. Skulle hon vilja flytta dit på heltid
    så får vi ta den diskussionen då.

  155. Du kan ge bort ditt täcke.

  156. Jag hör lite dåligt.

  157. Ibland får de ju säga om.

  158. Men det här är magneten.

  159. Den sitter här uppe nånstans.

  160. Om man ska stänga av den,
    kan man ta av magneten-

  161. -eller ta den här.

  162. Om det är slut på batteri, gör man
    samma sak fast man drar ut den här.

  163. Jag har alltid batteri med mig,
    fast ibland glömmer jag.

  164. Då hör jag ingenting.

  165. I dag, när man ändå kan få tillbaka
    hörseln med ett cochleaimplantat-

  166. -så är ju det det som
    de flesta hörande föräldrar önskar.

  167. Ja, hörande blir man,
    men man blir inte normalhörande.

  168. Så ett CI
    kan på ett fantastiskt sätt-

  169. -återställa, eller skapa så mycket
    hörselinformation till hjärnan-

  170. -genom att omvandla ljud
    till hörselnervssignaler-

  171. -så att hjärnan
    får tillräcklig information-

  172. -för att utveckla ett talspråk.

  173. Nej, hon får inte
    perfekt hörsel av ett CI.

  174. Hon blir ju inte hörande som vi.

  175. Hon har tolv elektroder i örat,
    vi har miljoner flimmerhår.

  176. För en del barn funkar det klockrent
    med CI, de hör...allt.

  177. Jag har inte träffat dem,
    men det finns såna barn-

  178. -men Johanna tillhör inte dem,
    hon hör inte klockrent.

  179. -Fanns det några hål att ta av?
    -Det är bara... Jag har första.

  180. Nästa! Så...

  181. -Jag får inte...i!
    -Det blir bra.

  182. -Nu! Så...
    -Är de lika?

  183. -Nej... De är bra.
    -De är bra?

  184. Johanna, det är du som styr,
    så Ulak får inte gina där...

  185. -...utan han går dit du vill.
    -Ja.

  186. På ridningen så kan jag
    höra ridfröken lite dåligt-

  187. -för när det blåser-

  188. -brukar mikrofonen
    stänga av och sen slå på igen.

  189. Det är därför jag har en tolk.

  190. Och på scouterna
    har vi ingen mikrofon.

  191. Om inte vi har det och ingen tolk,
    så hör jag ingenting-

  192. -av vad scoutledaren säger.

  193. Lyssna nu. Ni ska bygga upp
    två stycken Trangia...

  194. -Vad är det för nåt?
    -Det här är ett Trangiakök.

  195. Spritkök. Spritkök.

  196. Sen ska vi... Kommer ni ihåg hur man
    gjorde eller ska vi gå igenom det?

  197. -Ska de här sitta ihop?
    -Nej, skruva av den här.

  198. Det här var lite svårt,
    det var en annan variant.

  199. Där var sparlågan...
    Så, då kan man sätta på...

  200. Hon har ju förstått
    att hon förstår mer med en tolk.

  201. Det är verktyg för att klara sig.

  202. Hon vill ju ha tolk
    när vi frågar henne.

  203. Hon kan ändå hänga med
    med hjälp av en tolk-

  204. -så det är bra
    att hon kan teckenspråk.

  205. Häll lite mer, luta lite mer.

  206. Spontant kan jag bara säga att
    som förälder så är det vårt ansvar-

  207. -att se till att hon har
    det som finns, vi måste erbjuda det.

  208. Vi har erbjudit henne ett CI,
    eller tvingat på henne det.

  209. Vi tog beslutet att hon skulle få CI.

  210. Så vi är ansvariga
    för att hon lär sig att höra.

  211. Men hon är ju fortfarande döv-

  212. -så vi har ett ansvar att erbjuda
    teckenspråk också.

  213. Vilket inte har varit lika enkelt-

  214. -eftersom HON inte har rätt
    att lära sig teckenspråk.

  215. Jo, nu har Johanna fått modersmål-

  216. -men det är
    för att Borlänge kommun varit snälla.

  217. "Erik och Simon"-

  218. -"har varsin ponny."

  219. "De tränar tillsammans..."

  220. "...med...de..."

  221. Åh, jag vet inte.

  222. -"Med de andra barnen."
    -"Med de andra barnen."

  223. -Nä, jag vet inte.
    -"De rider..."

  224. "...på de... På mammas ridskola."

  225. Åh...

  226. Hon är bra på att avläsa teckenspråk-

  227. -men själv hon producerar inte
    så mycket.

  228. Det hon mest behöver
    är att nån tecknar TILL henne-

  229. -men själv så uttrycker hon sig
    med talad svenska.

  230. "...i skogen och leker att de är..."

  231. -"...ryttarbröder."
    -Jättebra!

  232. -Du är...
    -Var ska jag parkera?

  233. TUFF-timmarna är få, 240. De tog slut
    innan Johanna hade börjat på lekis.

  234. Man glömmer ju ganska fort.
    Språk är en färskvara.

  235. Så eftersom jag...

  236. Ja, jag ville ha lite fler timmar,
    så jag sökte in på tolkutbildningen.

  237. Jag kan även ha nytta av språket
    i mitt jobb som personlig assistent.

  238. -"Cappucino".
    -Jag vet inte varför det är det tecknet.

  239. "Kaffe" och "kappa"-

  240. -hur hänger det ihop?

  241. -Jag lärde mig det i dag.
    -Ja, "cappucino".

  242. I dag ska vi köra lite livetolkning.
    Anna-Karin tolkar, Rebecca pratar.

  243. Varsågoda, och så filmar jag.

  244. -Då kör vi.
    -Okej! Hej!

  245. Jag tänkte berätta om mina äventyr-

  246. -för som ni kanske vet
    så var jag i Nicaragua en månad.

  247. Vi åkte dit med familjen.
    Det var alltså jag, mamma-

  248. -min äldre syster, min yngre syster
    och min lillebror.

  249. Johanna blir ju äldre, så språket
    måste följa hennes åldersutveckling.

  250. Det jag hade lärt mig
    upp till när hon var fem år-

  251. -är ju inte som hennes språk nu,
    så jag måste utveckla mitt språk.

  252. Tack så mycket!

  253. -Vänta, jag ska...
    -Men fan!

  254. Jag vet inte vad du sa!
    Jag vet inte vad jag gjorde heller!

  255. Nånting som ni som tittade tänkte på?

  256. Du ligger långt efter ibland,
    men du hinner i kapp.

  257. -Nu tänkte jag på det.
    -Nu hann du tänka på det!

  258. Det är... Det är ju jättebra.

  259. Vad jag kunde märka i dag så hade du
    inte nån lös arm, som du har ibland.

  260. -Den var faktiskt med i dag.
    -Jag gjorde nog en pek med den andra.

  261. Som hörande vuxen är det rätt svårt
    att lära sig teckenspråk.

  262. Det finns inget Teckenspråksland,
    utan jag måste leta upp det.

  263. -Dit.
    -Ja.

  264. -Gympaskorna, då?
    -Du kan sätta på dig dem.

  265. Vad kalla de var!

  266. Titta där uppe! Kom, titta där!

  267. Vill du klättra ända upp dit?

  268. Läskigt, va? Kanske pappa
    kan stå här beredd att fånga dig?

  269. För mycket grepp, typ.

  270. -Vad duktig du är, Julia!
    -Snyggt, vad duktig du är!

  271. Klättring är riktigt roligt.
    Tänk att väggen är åtta meter hög!

  272. Vi har haft tur,
    vi har träffat många bra människor.

  273. Vi har en bra dövförening med olika
    aktiviteter, så vi har haft tur.

  274. Storasyster Josefin är ju också med
    på de här träffarna och lägren-

  275. -så hon får också träffa barn
    som är i samma situation som hon är-

  276. -som har en syster
    som behöver teckenspråk och hjälp.

  277. De kan utbyta erfarenheter.

  278. Vad duktig du är! Vad kul!

  279. Bra!

  280. -Vad roligt!
    -Är det lätt att klättra?

  281. På vissa väggar behöver man
    vara mer taktisk och chansa-

  282. -och kanske kasta sig
    för att nå ett nytt grepp.

  283. Jag hänger ju inte med på allt
    och får fråga vad de tecknar ibland.

  284. De får teckna lite saktare med mig.

  285. Så oftast får jag väl ihop
    vad de vill ha fram.

  286. När ni har klättrat färdigt
    är det de vuxnas tur.

  287. -Men vem ska hålla i dig?
    -Det är deras problem, jag klättrar bara.

  288. Jag ska bara dra åt den här lite.

  289. Det ser livsfarligt ut.

  290. Vi kan ju aldrig ge dem
    den döva identiteten.

  291. På det viset är de uppväxta hörande,
    även om vi erbjuder dem det andra-

  292. -fast vi ändå önskar att de ska kunna
    röra sig fritt mellan världarna.

  293. Oj, det gick ju riktigt bra!

  294. Vi har ett större behov av döva
    än vad döva har av oss-

  295. -för vi vill ge Johanna den delen,
    och den kan ju inte vi ge henne.

  296. Så vi har haft tur och träffat folk
    som har tagit sig tid och som...

  297. Ja, som man kan träffa och umgås med.

  298. Vill du ha en rulle?

  299. Du sitter så långt bort.
    Man får nästan skrika: "Vad vill du ha?"

  300. Hörseln är väl inte det viktigaste.
    Hon ska ha möjligheten att vara döv-

  301. -så hon måste kunna klara sig utan CI
    och använda nån annan kommunikation.

  302. Rider du alltid samma häst?

  303. Ja, han är lite stor,
    så jag får hjälp att hoppa ner.

  304. Jag är rädd för hästar.
    De är så stora och låter så konstigt!

  305. Man vill ju ge sina barn alla
    möjligheter att fatta bra beslut-

  306. -när de blir äldre
    och väljer sina egna vägar.

  307. När hon växer upp får hon ju
    välja själv vad hon vill använda.

  308. Ja, därför vill vi att hon
    ska ha en liten del i dövvärlden-

  309. -för att hon
    ska veta vilka som finns där.

  310. Hon ska kunna ta del av det
    om hon vill det, om hon väljer det.

  311. Vi kan ju fortfarande kommunicera,
    det är liksom inte hela världen.

  312. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Vår dotter Johanna är döv

Avsnitt 1 av 9

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

När Anna-Karin och Daniel fick veta att deras dotter Johanna var döv fick de många råd om vad de skulle göra med sitt barn. Ingen gav rådet att börja med teckenspråk direkt eftersom hon ändå skulle opereras med cochleaimplantat och sedan tränas i tal. Föräldrarna tyckte att det kändes konstigt att inte kunna kommunicera med Johanna och började därför med teckenspråk. Nu är familjen delvis teckenspråkig och kommunicerar alltid på två språk. Vi träffar familjen i deras hem och följer med Johanna i skolan och på fritidsaktiviteter.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Personer med funktionsnedsättning
Ämnesord:
Döva barn, Föräldrar till döva barn, Kokleaimplantat, Personer med funktionsnedsättning, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Teckenspråk
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i Döva barns språkutveckling

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Vår dotter Johanna är döv

Avsnitt 1 av 9

När Anna-Karin och Daniel fick veta att deras dotter Johanna var döv fick de många råd om vad de skulle göra med sitt barn. Ingen gav rådet att börja med teckenspråk direkt eftersom hon ändå skulle opereras med cochleaimplantat och sedan tränas i tal. Föräldrarna tyckte att det kändes konstigt att inte kunna kommunicera med Johanna och började därför med teckenspråk. Nu är familjen delvis teckenspråkig och kommunicerar alltid på två språk. Vi träffar familjen i deras hem och följer med Johanna i skolan och på fritidsaktiviteter.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Lär av döva föräldrar

Avsnitt 2 av 9

Carin Roos är docent i specialpedagogik och berättar om vikten av att som hörande förälder till döva barn hitta strategier. Hon framhåller hur man alltid måste vara synlig, visa och kommentera saker för barnet och aldrig skärma av det från omgivningen. Döva föräldrar som förutsätter att barn förstår tecken och mimik triggar igång barnets språkutveckling. Språkutvecklingen hos barn till döva föräldrar börjar tidigare än den hos barn till hörande föräldrar.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Teckenspråk nu, sen eller aldrig

Avsnitt 3 av 9

Brita Bergman är professor emerita i teckenspråk och berättar att det är viktigt att förstå hur cochleaimplantat fungerar och varför det är viktigt att ge barn alla språk de behöver. Ingen av de föräldrar hon träffat ångrar att de lärt sina barn teckenspråk även om barnen har cochleaimplantat. Vill man ge sitt barn möjlighet att själv välja språk senare i livet är det bäst att ha gett det tillgång till både talad svenska och teckenspråk.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Språk föder språk

Avsnitt 4 av 9

Emelie Cramér-Wolrath är fil.dr. i specialpedagogik och berättar om hur små barns hjärnor lätt lär sig språk. Hon säger att språk förstärker varandra och att det tecknade språket hos ett dövt barn blir en bro till talat språk. Det är viktigt att få igång den språkliga kommunikationen tidigt hos barn och den kan ske med ansiktet, kroppen och genom att vara synlig.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

En läkares perspektiv på CI

Avsnitt 5 av 9

Inger Uhlén är överläkare och specialist på hörsel- och balansfrågor och ger sitt perspektiv på cochleaimplantat (CI). Hon berättar om att CI ger så pass mycket hörselinformation till hjärnan att den kan utveckla ett talspråk. Hon säger också att hon tror att det är bra att alla döva barn lär sig teckenspråk och att barn kan lära sig babytecken väldigt tidigt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

CI-barn, hörapparater och teckenspråket

Avsnitt 6 av 9

Helena Foss är sakkunnig i döv- och hörselfrågor på Specialpedagogiska skolmyndigheten och berättar om vikten av att förstå att cochleaimplantat inte löser allt för döva barn. De fungerar inte bra i bullriga miljöer och tar man av sig det är man döv. Därför är teckenspråk en tillgång. Det är dessutom visuellt så att man kan säga flera saker samtidigt.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Tvåspråkighet som tillgång

Avsnitt 7 av 9

Krister Schönström är lektor i svenska som andraspråk för döva och talar om hur viktig föräldrarnas attityd till dövhet är. Tvåspråkighet leder till att språken utvecklas i olika takt men man kan växla mellan språken efter behov. Krister Schönström berättar om egna erfarenheter och att teckenspråket lett till att han känner sig mer fullständig som människa. Hans föräldrar har aldrig tyckt synd om honom för att han inte hör.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Teckenspråk är komplicerat

Avsnitt 8 av 9

Pia Simper är doktorand i lingvistik och talar om vikten av att lära sig teckenspråk så tidigt som möjligt. Teckenspråk tar tid att lära sig och innehåller många svåra grammatiska komponenter. Föräldrar till barn som inte hör behöver inte bli experter på teckenspråk, men behöver visa att de försöker teckna och att det är roligt att lära sig tillsammans. Pia Simper forskar om avbildande verb som är en stor grupp inom teckenspråket.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaDöva barns språkutveckling

Dövidentitet och hörselnormen

Avsnitt 9 av 9

Evelina Svensdotter pratade när hon var liten och utvecklade en oral identitet trots att hon har en hörselskada. Hon har på senare tid lagt ifrån sig hörapparaten och tecknar enbart. Hon berättar om vägen till beslutet och att hennes släkt nu vet att hon är döv. Hörselnormen har gjort det svårt för henne att kräva sin rätt, men hon försöker hitta styrka i sin identitet och sitt språk och intresserar sig för dövaktivism.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Världens bästa skitskola

Hur skolan blev en marknad

Skolpengen, friskolorna och det fria skolvalet var reformer med målet att skapa en mindre segregerad skola. Men det ser idag ut som att det blivit precis tvärtom. Har den nya skolmarknaden ett ansvar för de försämrade skolresultaten?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Skolministeriet

Snabbspår och långspår

Det sitter en bildlärare och kör taxi på Stockholms gator. Och i Kista galleria står en geografilärare och skakar en påse med sallad. Det snabbspår för nyanlända med lärarexamen som nyligen lanserades är tänkt att ge kortare vägar till jobb och samtidigt bidra till att lösa lärarbristen i Sverige. Men hur bra har vi varit på att ta till vara den lärarkompetens som finns bland de många människor som kommit till Sverige under lång tid? Vi hör tre berättelser som handlar om hinder på vägen, slocknade drömmar och om mödan och tålamodet som krävs av den som ändå lyckas ta sig fram.

Fråga oss