Titta

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Om UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Föreläsningar och samtal om släktforskning som rör samiska rötter och migration till Finland och Norge, om dna och digitalisering av arkiven. Temat för året är fjällen, skogarna, älvarna och människorna. Inspelat den 20-21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Till första programmet

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016 : Brott och oknytt i skogenDela
  1. Hej och välkomna!
    Trevligt att ni hade vägarna förbi.

  2. Det blir inget föredrag,
    jag vill kalla det berättarstund.

  3. Jag heter alltså Bo R Holmberg,
    och R:et står för Roland.

  4. Jag ville inte bli ihopblandad
    med andra som heter Bo Holmberg.

  5. Under min aktiva tid var jag lärare.

  6. Jag var 25 år på högstadiet
    och femton år på en folkhögskola-

  7. -men sen många år är jag pensionerad.

  8. Jag har skrivit en hel del böcker.

  9. Alla utspelar sig i mitt landskap,
    som är Ångermanland.

  10. Jag har skrivit
    många historiska berättelser-

  11. -inte minst
    från Ådalens dramatiska historia.

  12. Jag har faktiskt
    gått en kurs i släktforskning.

  13. Jag kan berätta
    varför jag heter Holmberg.

  14. Det var nämligen så
    att 1798 föddes min farfars farfar.

  15. Han hette Markus
    och fick flera söner.

  16. En av dem föddes den 15 juli 1831
    och fick namnet Andreas.

  17. Enligt patronymikon
    fick han namnet Andreas Markusson.

  18. Han var född i Holm i Skorped.

  19. Som sjuåring
    hamnade han på Holms säteri.

  20. Andreas Markusson gick faktiskt
    på Navigationsskolan i Härnösand.

  21. Han blev sjökapten
    och tog sig namnet Anders Holmberg.

  22. Så fick jag mitt efternamn.

  23. Så småningom blev han lots i Nyland.

  24. Nyland ligger vid Ångermanälven
    och var en stor hamn.

  25. Det ligger
    där Ångermanälven blir en havsvik.

  26. Det var lite om mig.
    Jag ska börja med att läsa en dikt.

  27. Tomas Tranströmmer har skrivit den.

  28. Jag ska läsa
    ett litet avsnitt ur dikten.

  29. Det har en koppling
    till min bakgrund vid Ångermanälven.

  30. Den här dikten sägs ha andra...
    Den handlar kanske mer om samtiden.

  31. Den skrevs 1967
    och är ett slags kritik av den tiden-

  32. -och kanske till och med
    60-talets vänstervåg.

  33. Jag bortser från det. Jag ska läsa
    ett litet avsnitt ut dikten.

  34. "Här kommer timret."

  35. "Några trän
    styr som torpeder rakt fram."

  36. "Andra vänder på tvären,
    snurrar trögt och hjälplöst hän"-

  37. -"och några nosar sig
    mot älvens stränder"-

  38. -"styr in bland sten och bråte,
    kilas fast och tornar upp sig där"-

  39. -"som knäppta händer,
    orörliga i dånet."

  40. För mig ger texten en aha-känsla-

  41. -eftersom jag är uppväxt
    vid Ångermanälven.

  42. När jag var ung såg jag
    hur älven var fylld med timmer-

  43. -som var på väg mot världens största
    sorteringsverk, som låg i Sandslån-

  44. -vid Ångermanälven.

  45. Den här dikten väcker minnen för mig.

  46. Jag arbetade på det sorteringsverket
    under några somrar på 60-talet.

  47. Jag stod på en kam. Jag var inte
    prejare, indragare eller klarare.

  48. Jag sorterade timmer.

  49. Jag var inte den enda skolungdomen
    där. Där var fullt av skolungdomar-

  50. -för torparna som förut hade
    stått på bryggorna på somrarna-

  51. -och gått i skogen på vintern,
    de minskade.

  52. Dessutom förändrades skogsarbetet.

  53. Sorteringsverket
    behövde alltså arbetskraft.

  54. Jag var där sista året, 1964, sen
    blev det ett mekaniskt skilje där.

  55. På platsen finns det fortfarande hus,
    som i dag är vandrarhem.

  56. Förr var de bostäder åt långväga
    arbetare på sorteringsverket.

  57. Där kom jag in på
    mitt första brottsfall.

  58. Det är den 3 augusti 1928.
    Det är en fredag.

  59. Det är avlöning på sorteringsverket.
    Det är storavlöning.

  60. Där finns en man som heter John Molin
    och är 66 år.

  61. Han har arbetat på sorteringsverket
    ända sen 1885.

  62. Han får en storavlöning
    på 300 kronor.

  63. Han går hem till sitt rum
    i kasern sex, rum nummer fem.

  64. På morgonen går förmannen dit
    och öppnar dörren.

  65. Täcket är draget över huvudet
    på John Molin, som kallades Greven.

  66. Han drar undan täcket och ser
    att Greven är slagen till döds.

  67. Det är blodstänk över hela rummet,
    och det är hjärnsubstans på golvet.

  68. Han var ett original och en strejk-
    brytare. Varför blev han ihjälslagen?

  69. Man hade en teori. Han lånade ut
    pengar till arbetarna på verket.

  70. Han hade en anteckningsbok
    med låntagarna och summorna.

  71. Den boken är försvunnen.

  72. Det här brottet
    blev aldrig uppklarat.

  73. Den som slog ihjäl
    John "Greven" Molin på Sandslån 1928-

  74. -tog med sig sin hemlighet i graven.

  75. Troligtvis arbetade min morfar
    på det här sorteringsverket då.

  76. Han var född 1895,
    så han var 33 år vid det tillfället.

  77. Han arbetade på sorteringsverket
    i hela sitt liv.

  78. Han tillhörde kategorin torpare,
    som jag pratade om.

  79. Han hade ett torp på Gistgårdsön
    i Ångermanälven.

  80. Gistgårdsön är i dag Kramfors
    flygplats. Där hade han ett torp.

  81. Han arbetade nattskift på sorterings-
    verket, sov och jobbade med slåttern.

  82. Han fick årsarbete på sorterings-
    verket och flyttade till Sandslån.

  83. Vintertid skulle man
    isa runt dykdalberna-

  84. -så att de inte sprängdes av isen.

  85. Min mormor flyttade naturligtvis
    med till Sandslån.

  86. Nästa brottsfall
    utspelar sig inte heller i skogen-

  87. -men det finns
    en koppling till min mormor.

  88. Det finns
    ett ganska omfattande brev bevarat.

  89. Jag har renskrivit det,
    för det var svårläst.

  90. Man slås också av
    att det är så välskrivet.

  91. Det är rätt stavat, punkt där det
    ska vara och indrag för nytt stycke.

  92. Det handskrivna brevet är fyra sidor.

  93. Det är till "Bästa Tant Larsson".
    Det var min mormor, som hette Astrid.

  94. Hon som skriver låg på sjukhuset i
    Sollefteå tillsammans med min mormor.

  95. Jag ska citera några delar av brevet,
    bland annat det här:

  96. "Doktor Appelberg
    sade att jag var så bra så."

  97. "Det känns underligt
    utan någon knöl."

  98. "Jag var van vid att känna efter
    om den var kvar."

  99. Sen skriver hon
    om dem som har legat på samma sal.

  100. "Frida Johannorna
    hälsade på efter pingst."

  101. "Fru Viklander har varit här flera
    gånger. Hennes knä är mycket bättre."

  102. "Fru Olsson och frun som
    låg bredvid tant fick fara hem."

  103. "Fru Hägglund och jag blev ensamma,
    sen kom det nya"

  104. "Det är tomt efter Tant Larsson, och
    det var konstigt med en annan här."

  105. Och längre ner: "Jag hade 92 i sänka
    när jag for hem."

  106. "De tog inte sänkan efter det,
    så jag vet inte om den är 92 nu."

  107. Längre ner: "En bit av såret
    var öppet med rör och kompresser."

  108. "Återigen fick man känna
    kompresserna dras ut."

  109. "Till slut fick jag en morfinspruta,
    och då blev det ju lite bättre."

  110. Det här är skrivet den 25 juni 1948.

  111. Det är undertecknat
    "Tants tillgivna Vivi".

  112. Hennes adress
    är Västerbränna, Helgum.

  113. Hon hette inte Vivi
    men kallades Vivi av de närmaste.

  114. Hon hette Viola Widegren.

  115. Är det nån här
    som känner igen namnet?

  116. Fem månader efter det här brevet
    försvinner Viola Widegren för gott.

  117. Varför var hon på sjukhus?

  118. Min mormor hade haft bröstcancer.
    Jag har ett vykort från Radiumhemmet.

  119. Jag vet inte om hon hade haft cancer-

  120. -men Viola Widegren skriver ju
    i brevet om en knöl som är borttagen.

  121. Jag ska kort berätta
    om Viola Widegren.

  122. Hon var bara sjutton år
    vid tillfället.

  123. Hon visar sån medkänsla och omtanke
    om sina olyckskamrater på sjukhuset.

  124. Jag blir tagen
    av det här välskrivna brevet.

  125. Hon bodde i Västerbränna i Helgum
    med sin far, styvmor och halvsyster.

  126. Hennes mamma var död sen många år.

  127. På hösten efter brevet
    är hon tydligen frisk.

  128. Då jobbar hon på sjukhuset och
    har som mål att bli sjuksköterska.

  129. Mellan Sollefteå och Helgum
    är det bara några mil-

  130. -men hon åker inte hem.
    Varför vet man inte.

  131. Pappan tjatar på henne att hon ska
    komma hem, och till slut gör hon det.

  132. Den 5 december tar hon bussen och
    kommer fram till Helgum kvart i sju.

  133. Hon går hem och det första hon säger
    är: "Men vad menas med det här?"

  134. Pappan ger henne
    ett rejält kok stryk.

  135. Hon sliter sig fri,
    tar på sig sin kappa och går ut.

  136. Sen är hon försvunnen.

  137. Ingen vet vad som hände.
    Det är ett mysterium.

  138. Efter tre dagar
    anmälde man hennes försvinnande.

  139. Varför väntade man så länge?

  140. Det snöade då,
    men man gjorde vissa undersökningar.

  141. Man grävde upp en gödselstack,
    man draggade i Faxälven.

  142. Man satte en tupp på en sparkstötting
    och körde ut på isen.

  143. Där tuppen gol, där skulle hon ligga-

  144. -men tuppen gol bara
    när den blev fotograferad.

  145. Man vet alltså inte vad som hände.

  146. På 50-talet kom uppgifter om att
    hon hade setts i bland annat Spanien.

  147. Och jag tror att det var 1975 som
    man hittade en lapp i en byrålåda:

  148. "Tack för husrummet. Sök mig ej
    i Vancouver. Viola Widegren."

  149. Det är ett falsarium, för det finns
    inte en tillstymmelse till likhet-

  150. -mellan hur detta är skrivet och
    Viola Widegrens handstil i brevet.

  151. De som har sysslat med det här
    menar att hon aldrig lämnade gården.

  152. Den som var allmänt anklagad
    för det här i bygden var hennes far.

  153. Han blev aldrig åtalad för det.

  154. Finns hon nedgrävd nånstans i skogen?

  155. Han som var utredare då
    är väl död sen länge-

  156. -men han säger i ett radioprogram
    att han tror att hon finns i älven.

  157. Älven gör en krök cirka 300 meter
    nedanför hemmet där hon bor.

  158. Där ligger hon. En nipa
    har rasat ner och täckt henne.

  159. Hon lämnade aldrig gården.

  160. Det är den mystiska berättelsen
    om Viola Widegren.

  161. Det är inte så mycket om skogen.

  162. Jag ska ta några brottsfall om skogen
    nu, så att jag följer rubriken.

  163. Vi ska gå längre tillbaks,
    till början av 1800-talet.

  164. Vi är i Arnäs,
    som ligger i Örnsköldsviks kommun.

  165. Jag bor förresten i Örnsköldsvik.

  166. Vi är i en tjärdal i skogen
    som ingen använder.

  167. Nån upptäcker att man har grävt där-

  168. -och en dag går två drängar dit
    med en spade.

  169. De upptäcker ett lik där.

  170. Bakgrundshistorien är följande.

  171. I Klingre i Arnäs
    bodde Kristina Persdotter.

  172. Hennes man hade dött.
    Hon hade två minderåriga barn.

  173. På undantaget - föderåt -
    bodde hennes far och mor.

  174. De hette Per Persson
    och Karin Olofsdotter.

  175. Hon hade svårt att klara gården,
    och det sägs om föräldrarna-

  176. -"att de var över 50,
    så de klarade inte mycket".

  177. Då kommer en hästhandlare från
    Ragunda, som heter Erik Johnson.

  178. Hon frågar Erik Johnson
    om han kunde stanna där som dräng.

  179. Han gör det,
    och kärlek uppstår mellan dem.

  180. På midsommardagen 1806 gifter de sig.

  181. Det här är "Hemsöborna"
    i Ångermanland.

  182. Men den här mannen uppträder
    obalanserat. Det är bråk varje dag.

  183. Jag har läst protokollen
    från rättegången.

  184. Det var bråk hela tiden, och den som
    råkade mest illa ut var Per Persson.

  185. Då reagerar svärmodern, som
    alltså hette Karin Olofsdotter.

  186. Hon hetsar sin man och påverkar honom
    - han måste göra nånting åt det.

  187. Det här är Lady Macbeth i Arnäs.

  188. Han bestämmer sig
    för att ta honom av daga.

  189. När Erik Johnson
    är på väg till kvarnen-

  190. -lurpassar Per Persson på honom
    och skjuter honom-

  191. -och begraver honom en tjärdal-

  192. -och man hittar som sagt liket.

  193. Misstankarna mot dem
    hade funnits länge.

  194. Det blir rättegång och hårda domar:

  195. Per Persson
    ska halshuggas och steglas.

  196. Karin Olofsdotter
    ska halshuggas och brännas.

  197. Karin Olofsdotter begär och får nåd.

  198. Hon hamnar på spinnhuset,
    och efter några månader dör hon.

  199. Dottern får straffet
    28 dagar på vatten och bröd.

  200. Men Per Persson
    ska alltså halshuggas och steglas.

  201. Det sker den 20 maj 1812. Då är han
    en bruten man efter ett års fängelse.

  202. Avrättningsplatserna
    låg alltid mellan två socknar-

  203. -i detta fall Arnäs och Själevad.

  204. Örnsköldsvik fanns inte på den tiden.

  205. Örnsköldsvik kom till som köping 1842
    och som stad 1894, men fanns inte då.

  206. Gränsen mellan Arnäs och Själevad
    gick mitt i Örnsköldsviks stad.

  207. Galgbacksvägen är en gata som minner
    om detta. Där skedde avrättningen.

  208. Han är en bruten man,
    han har suttit fängslad.

  209. På avrättningsplatsen
    är massor av människor samlade.

  210. Stupstocken står beredd.
    Bödeln finns i sin riskoja.

  211. Då slet han sig fri.

  212. Han såg alla människor från bygden
    som han kände igen.

  213. Då ska han ha slitit sig fri
    och sagt:

  214. "Det tör nog inte bli nånting förrän
    jag kommer med." Tala om galghumor!

  215. Han halshuggs men ska också steglas.

  216. Kroppen styckas
    och sätts på vagnshjul uppe i vädret.

  217. Det här uppfattar jag som märkligt.

  218. En man som fick nog. Det fanns
    förmildrande omständigheter.

  219. Han ska steglas, som man gjorde
    med kungamördare och högförrädare.

  220. Här var det alltså
    en bonde i Arnäs som fick nog.

  221. Det här brottet är ju uppklarat.

  222. Jag skrev en bok om det och en pjäs,
    som vi har spelat i många år.

  223. Jag har ännu ett brottsfall som jag
    har skrivit en bok och en pjäs om.

  224. Då går vi ännu längre tillbaks.
    Nu rör sig en kvinna i skogarna-

  225. -i Arnäs, Anundsjö, Nätra...
    Hon rör sig i stora områden.

  226. Hon tar allt hon kommer över.
    Hon tar mat - kalvkött och korn-

  227. -men också lin och teskedar och
    sånt som hon inte har användning för.

  228. Hon heter Beata Johansdotter,
    men får sen tillnamnet Tjyv-Bjäta.

  229. Hon tas första gången när en piga
    har blivit bestulen på en halsduk.

  230. Hon går till länsman Hielman och
    säger: "Beata har nog tagit den."

  231. Beata bor på ett båtsmanstorp.
    Hon är gift med båtsmannen Rutblad.

  232. Hon kommer från Finland-

  233. -men hennes familj
    flydde till Nordmaling under kriget.

  234. Hennes första man dog. Sen flyttade
    hon till Anundsjö med alla sina barn.

  235. När man döms ska man betala böter,
    men hon har inga pengar.

  236. Det går att omvandla straffet
    till ett kroppsstraff.

  237. Hon döms till 26 par ris,
    tre slag per par.

  238. Män fick spö.
    Ett spö var grovt och gjort av sälg.

  239. Riset var två sammanbundna ris.

  240. Man lade risen i saltlag natten före
    så att det skulle ta bättre.

  241. Hon piskas offentligt. Man har en
    påle med en järnring. Hon fästs där.

  242. Man tar av henne på överkroppen, men
    ett spölivstycke ska skydda brösten.

  243. Sen piskas hon,
    men hon slås inte ihjäl av det.

  244. Hon ska också ta kyrkostraffet,
    hon ska stå uppenbar skrift.

  245. Pliktpallen i Anundsjö kyrka
    finns nu på Örnsköldsviks museum.

  246. Hon ångrar sina synder
    och får förlåtelse.

  247. Men hon tas en andra gång
    och ska böta det dubbla stöldvärdet.

  248. Värdet är lägre den här gången.
    Det blir 23 par ris, tre slag paret.

  249. Hon piskas igen och får stå uppenbar
    skrift, men hon slutar inte stjäla.

  250. Nöden drev henne i början,
    hon hade en stor barnaskara.

  251. Men jag får en känsla av att
    det är nåt annat. Är hon kleptoman?

  252. Det är svårt att säga.

  253. Det sägs inget sånt i protokollen.

  254. När hon tas den tredje gången vet hon
    att hon riskerar att avrättas.

  255. Alla tjuvar som avrättades
    skulle hängas.

  256. Hon anade nog vad som kunde hända.

  257. Hon förs till ett skjul i Bredbyn,
    huvudorten i Anundsjö.

  258. Hon bakbinds,
    och två drängar vaktar henne.

  259. Hon kom på
    hur hon skulle ta sig därifrån.

  260. Hon ska ha ropat så här på Anundsjö-
    mål: "Ja gett få gå på huse!"

  261. "Det gatt ho väl få", säger den andre
    drängen, och hon går på dass.

  262. Sen ropar hon igen att hon ska gå,
    och igen och igen.

  263. Till slut
    orkar drängarna inte följa med henne.

  264. När de tappar koncentrationen
    ser hon sin möjlighet.

  265. Smyger hon ut genom dörren? Nej, hon
    kryper nog ut den enda möjliga vägen.

  266. Till slut upptäcker drängarna
    att hon aldrig kommer ut.

  267. En dräng öppnar, och då lär han ha
    sagt... Nu blir det Anundsjömål igen!

  268. "Hon ha gett sig å!
    Hon ha kröpe görning brika."

  269. Jag berättade den här historien
    i en bok som översattes till tyska.

  270. Jag fick ett brev från den tyska
    översättaren: "Vad kan detta betyda?"

  271. Hon är borta i två månader,
    men sen tas hon.

  272. Då finns det ingen återvändo,
    hon döms till döden medelst hängning.

  273. Det ska ske mellan socknarna
    Anundsjö och Sidensjö.

  274. Platsen kallas än i dag
    för Bjätaback.

  275. För 25-30 år sen, när jag höll på
    med det här, hittade jag platsen.

  276. För några månader sen var jag där
    igen, men topografin hade förändrats.

  277. Vi kunde inte hitta
    platsen för hängningen.

  278. Hon fick hänga där i galgen
    tills kläderna ruttnade.

  279. Vägen mellan Anundsjö och Sidensjö
    går där fortfarande.

  280. De som for där tittade upp och insåg:
    "Så går det om jag inte sköter mig."

  281. Detta var ju
    androm till skräck och varnagel.

  282. Den som jagade henne väldigt mycket
    var länsman David Hielman.

  283. Det visade sig sen att David Hielman
    hade en vacker dotter.

  284. Hon gifte sig
    med en av Tjyv-Bjätas söner.

  285. Berättelsen om henne har frodats.

  286. Det sas att hon grävde upp lik-

  287. -och att hon skar tungan av fåren
    för att inte avslöjas.

  288. Då kommer vi till det andra avsnittet
    av det här lilla anförandet.

  289. Jag lämnar brottets bana.

  290. Jag har skrivit böcker
    om mordet i Klingre och Tjyv-Bjäta-

  291. -och teaterpjäser, som vi har spelat
    i Anundsjö och vid Skuleberget-

  292. -i flera år.

  293. Jag tänkte komma in på nåt annat nu.

  294. Det var ju inte bara tjuvar
    som man märkte i skogen.

  295. Människor vistades mer i skogen förr.

  296. Det var en arbetsplats.
    Där fanns färdvägar.

  297. De var inte sällan där i mörker.

  298. Skogen och mörkret...

  299. Vi har svårt att föreställa oss
    vilket mörker de levde i.

  300. Jag tror att de faktorerna
    påverkar människan till vidskepelse.

  301. I mörkret anar man
    en värld vid sidan om.

  302. Söder om Örnsköldsvik
    ligger den mytomspunna Skuleskogen.

  303. Där finns ju också
    ett berg - Skuleberget.

  304. Runt det området har det berättats
    många historier om skogsväsen-

  305. -men också om rövarna i berget.

  306. Få se nu, vilka har sett
    grottorna i Skuleberget?

  307. Nästan allihop. Jag har skrivit
    barnböcker om det här också.

  308. När jag har varit
    i till exempel Småland-

  309. -har jag ritat upp Skuleberget
    och frågat om de känner igen det.

  310. Hos de barn som har åkt den där vägen
    har Skulebergets profil fastnat.

  311. Kerstin Ekman
    har skrivit en bok om rövarna.

  312. Och Olof Högberg
    skrev "Den stora vreden".

  313. Och jag har skrivit tre barnböcker
    om rövarna i Skuleberget.

  314. Den historien går så här:

  315. Det fanns rövare i berget,
    och de satt nere vid vägen.

  316. E4:an går långt ifrån, men när jag
    var barn gick vägen närmare berget.

  317. Det var nästan hotande,
    berget lutade sig över en.

  318. Känslan av att det var nåt mystiskt
    var stark.

  319. De här rövarna
    krävde vägtull av de vägfarande.

  320. Bönderna i byn Berg
    sägs ha betalat tionde till rövarna-

  321. -för att få vara i fred för dem.

  322. Men trots det här tiondet
    började rövarna stjäla böndernas får.

  323. Då tog bönderna fåren och rodde ut
    dem till Mjältön, som ligger i havet.

  324. Då visste rövarna inte var fåren var.

  325. Det berättas att det var en man
    i bygden som var lite utstött.

  326. Han ville göra nåt stort,
    så han gick upp till rövarna.

  327. Vägen till grottan var svårare förr.

  328. Han säger: "Jag vill bli en av er.
    Jag ska ta er till böndernas får."

  329. Rövarna följer honom nerför berget.

  330. Mannen låtsas skada sig i benet
    så att han knappt kan gå.

  331. I två båtar ror man ut till Mjältön
    där fåren finns.

  332. Rövarna lämnar sina vapen. Möjligtvis
    har de en yxa för att nacka fåren.

  333. Mannen kan inte följa med,
    så han får vakta vapnen.

  334. När de har gått slår han sönder
    en båt och lastar vapnen i den andra-

  335. -och ror iland.
    Nu är rövarna strandsatta på Mjältön.

  336. Mannen och bönderna i Berg ror ut
    till Mjältön och dödar rövarna.

  337. Rövare som inte låter sig dödas
    dränker sig i havet.

  338. Därför finns det inga rövare
    i Skuleberget längre.

  339. Det fanns inte bara rövare
    utan en mängd olika väsen.

  340. Det vi har i Ångermanland och
    Västerbotten är framför allt vittra.

  341. Eller vittrorna. I västra
    Ångermanland säger man "vittren".

  342. Det här ordet "vittra",
    vad betyder det?

  343. Har det nåt med "vit" att göra?
    Nej, det är besläktat med "vätte".

  344. Och vätte betyder ju
    "en liten varelse".

  345. Jag ska göra en liten utvikning.

  346. "Vätte" betydde förr i de germanska
    språken också "ting" eller "sak".

  347. Det har vi kvar i ångermanländska
    dialekter och kanske i Västerbotten.

  348. "Det vart intvätt av alltihop!"
    - "Det blev ingenting av alltihop."

  349. "Intvätt" är en sammandragning
    av "inte vätte" - "ingenting".

  350. "Intvätt" på ångermanländska
    är besläktat med tyskans "Nichts".

  351. Men vittra, då?

  352. När jag träffar barn berättar jag
    tre viktiga saker om vittra:

  353. De är små, de bor under jorden
    och syns normalt inte-

  354. -och bara de som är födda
    på en söndag kan se dem.

  355. Den mest klassiska vitterhistorien
    finns i massor av olika varianter.

  356. Johan Nordlander-sällskapet är här-

  357. -och Johan Nordlander berättade
    såna historier i sina böcker.

  358. En bonde hade byggt sig
    ett nytt stall för tre hästar-

  359. -men hästarna trivdes inte i stallet.
    De vrenskades.

  360. Ibland hittade han dem ute,
    ibland var manen flätad.

  361. Han tänkte: "Varför trivs inte
    hästarna i finstallet mitt?

  362. Det gick en tid, och så blev det jul.

  363. När bondefamiljen sitter och
    äter julmat knackar det på dörren.

  364. Då står det en liten, liten gubbe där
    i grå mössa och grå kläder och säger:

  365. "Du kan följa med mig hem,
    så får du lite mat."

  366. Bonden följer med
    men tar med sig yxan-

  367. -för yxan innehåller stål,
    och stål skyddar mot vittra.

  368. Han kommer ner under jorden.
    Vitterfamiljen ska precis äta.

  369. Vittergubben säger: "Varsågod!"

  370. Bonden märker
    att det droppar nånting från taket.

  371. Han reser sig häftigt och säger:
    "Vem är det som pissar på maten?!"

  372. Vittergubben säger:
    "Där ser du vad dina hästar gör."

  373. "Om du flyttar stallet
    blir det din lycka - och min."

  374. Bonden flyttade det tio meter. Sen
    trivdes hästarna hur bra som helst.

  375. Så är det!

  376. Jag nämnde stål.

  377. Stål skyddar mot dem, och med stål
    kan man ta nåt som vittra äger.

  378. Nåt värdefullt som de äger
    är deras kor.

  379. De är lätta att känna igen, för de
    är små och har guldknoppar i hornen.

  380. Då var det en gumma som...

  381. Många historier handlar om hur nån
    får tag i en ko med hjälp av stål.

  382. Kon följer med hem, men sen kommer
    vittergumman och säger en regel:

  383. "Du kan mjölka kon hur mycket
    som helst, men använd bara ett kärl."

  384. "Du får inte hälla bort det
    och fortsätta mjölka."

  385. "Använd ett enda kärl
    morgon och kväll."

  386. Om man gör så,
    får man fet, gul mjölk.

  387. De som har en vitterko
    blir smått förmögna.

  388. Men om man är gnidig
    och fortsätter mjölka-

  389. -mjölkar man blod, eller också
    ligger vitterkon död nästa morgon.

  390. En pojke får se en sån ko i skogen.
    Han har en kniv av stål.

  391. Han kastar kniven över kon-

  392. -men han ser inte att det
    går en vitterflicka bakom kon.

  393. Kniven hamnar över vitterflickan.

  394. Vitterflickan säger:
    "Nu hör jag till dig."

  395. Vad ska han göra? Hon är ju så liten,
    han vill inte veta av henne.

  396. Han går till prästen: "En vitterjänta
    påstår att hon hör till mig."

  397. "Då finns ingen annan råd
    än att du gifter dig med henne."

  398. Pojken gifter sig med vitterflickan
    mot sin vilja.

  399. Men han är dum mot henne.
    Hon lever i ett eländigt äktenskap.

  400. Han är inte snäll.

  401. Det går några år.

  402. Och så ska den här mannen
    sko om en häst.

  403. Han har problem med hästskon
    när han ska sko om hästen.

  404. Han försöker få hästskon att passa,
    men det lyckas inte.

  405. Då kommer lilljäntan in och säger:
    "Ska jag hjälpa dig?"

  406. "Inte kan väl du hjälpa mig?"
    säger han.

  407. "Låt mig försöka."
    - "Gör det, då."

  408. Hon böjer till hästskon hur lätt
    som helst och sätter den på hoven.

  409. Då blir mannen som har varit dum
    mot henne rädd. Han backar och säger:

  410. "Herre je vad stark du är!
    Du hade ju kunnat ha ihjäl mig."

  411. "Ja", sa jäntan, "men prästen sa att
    vi ska älska varann i nöd och lust."

  412. Sen blev de vänner för evigt,
    så de fick ett bra äktenskap!

  413. Jag ska avsluta med en historia
    och koppla den till min mormor-

  414. -hon som fick brevet
    från Viola Widegren.

  415. När hon var ensam hemma... Hon hade
    många syskon, men var ensam hemma.

  416. Föräldrarna och syskonen var borta.

  417. Då knackar det på dörren,
    och där står en liten gubbe.

  418. "Om du kunde följa med mig hem.
    Hustrun föder barn och har så ont."

  419. Mormor hade ju sett kor kalva och
    hästar föla, så hon kunde det här.

  420. Hon följde med ner under jorden,
    men hon tog med sig saxen av stål.

  421. Hon hjälper vitterflickan att föda.

  422. Barnet föds.
    Det är en välskapt, vacker flicka-

  423. -men hon är inte större än min hand.

  424. Hon klipper av navelsträngen
    och lägger barnet på gummans bröst.

  425. Vittergubben säger:
    "Du ska få nåt för besväret."

  426. "Det behövs inte", säger mormor.
    - "Jo", säger han.

  427. Han hämtar tre hyvelspån.

  428. Mormor tycker inte
    att det är värdefullt men säger tack.

  429. Hon går hem och tänker
    att hon kan göra upp eld med dem.

  430. Hon stoppar dem i spisluckan.

  431. Nästa morgon stiger hon upp tidigt.
    Hon går ner och öppnar spisluckan.

  432. Där ligger inga hyvelspån längre,
    utan där ligger tre silverskedar.

  433. Två av dem
    försvann när jag var liten-

  434. -men en silversked finns kvar.

  435. Jag måste säga en sak till.

  436. Den här historien
    finns berättad i många versioner.

  437. Pelle Molin, som dog 1896, är grunden
    till ångermanländsk litteratur.

  438. Han berättar om
    en Västanbäcksmora som får våta löv-

  439. -som förvandlas
    till två silverskedar.

  440. Hon byter bort silverskedarna
    mot säd.

  441. Pelle Molin skriver: "Den grannen
    blev den rikaste i Västanbäck."

  442. Han skriver också så här:

  443. "Ni ska tro på detta.
    Detta är dagsens sanning."

  444. "Ni ska tro på vittra", säger han.
    Jag är inte lika övertygad.

  445. Den här historien
    har jag berättat många gånger.

  446. Jag ska erkänna att den är lite
    skruvad. Den handlar inte om mormor.

  447. Men man brukar berätta om närstående,
    det är så vandringssägner uppkommer.

  448. Om det var nån jag kände
    blir det mer trovärdigt.

  449. Och min silversked är inte speciellt
    värdefull. Är det ens silver?

  450. Vid ett tillfälle... Jag har berättat
    det här för barn många gånger.

  451. Vid ett tillfälle
    blev en pojke alldeles fascinerad.

  452. Han sa: "Hur mycket är den värd?"

  453. Det kändes lite pinsamt,
    det var ju inte helt sant.

  454. "Jag vet inte", sa jag, "men det
    är väl min pensionsförsäkring."

  455. Han gav sig inte.
    På lunchrasten frågade han:

  456. "Har du funderat mer på
    hur mycket den är värd?"

  457. "Nej, jag vet faktiskt inte", sa jag.

  458. Jag var där och berättade om mina
    böcker. Efteråt gick jag till bilen.

  459. Då kommer han rusande
    och säger så här:

  460. "Nu vet jag hur du ska ta reda på
    hur mycket den är värd."

  461. "Du ska ju ta den
    till 'Antikrundan'!"

  462. Tack ska ni ha för att ni lyssnade!

  463. Textning: Sirje Rundqvist Talva
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Brott och oknytt i skogen

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur påverkades människor av ett liv i mörker och närhet till skogen? Författaren Bo R Holmberg berättar här om riktiga brottsfall och sägner med både vittror och rövare i framförallt Ångmanland förr i tiden. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Ämnen:
Historia
Ämnesord:
Etnologi, Folkseder, Folktro, Historia, Socialantropologi, Socialhistoria
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforska i de finländska arkiven

I Sverige bor hundratusentals människor med rötter i Finland. Här berättar Arja Rantanen om hur de finländska arkiven är strukturerade, vad de omfattar och hur man går tillväga för att söka i dem. Hon inleder med en historisk beskrivning av arkiven. Här finns handlingar som kan vara intressanta för släktforskare, exempelvis studentmatriklar från 1500-talet, amerikansk emigration, krigsdokument och bouppteckningar. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforska med samiskt perspektiv

Elisabeth Engberg är en av författarna till boken "Samiska rötter". Boken är till hjälp för släktforskare med samiska rötter men ska även ge kunskap om samisk kultur, historia och samhälle. Här berättar hon tillsammans med Patrik Lantto, Maria Visselgren och Johannes Marainen om ett samiskt perspektiv och arbetet med boken. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Häxprocesserna i Ådalen

Håkan Sjöberg berättar om häxprocesserna i Sverige och i synnerhet Ångermanland under andra hälften av 1600-talet. Det är en mörk beskrivning av den verklighet som drabbade många kvinnor och deras anhöriga. Det handlar om en centralmakt som inte skyr några medel för att upprätthålla maktställning och bedriva social kontroll. Trolldom förbjöds och sexualiteten reglerades och fick bara utövas i syfte att avla barn och endast av gifta par. Allt annat var belagt med dödsstraff. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Lappskattelanden och deras innehavare

Gudrun Norstedt berättar om den historiska indelningen av den svenska lappmarken, de så kallade lappskattelanden. Marken tillhörde ursprungligen samer som utnyttjade fiskevatten, renbetesmarker och andra resurser med ensamrätt men betalade skatt för detta. Succesivt övertogs landet av bönder under 1700- och 1800-talen. I skattelängder och andra källor kan man följa landens innehavare från 1600-talet och framåt. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

En samisk befolkning i Mellansverige

Ingvar Svanberg berättar om upptäckten av en relativt okänd samisk befolkning långt söderut i Mellansverige, bland annat i Dalarna. Med hjälp av kyrkoarkiv kunde gruppen följas tillbaka till 1600-talet som en kringvandrande skogssamisk befolkning som assimilerades först i slutet av 1800-talet. Kungamakten ville vid flera tillfällen tvångsförflytta den samiska gruppen norrut, men bönderna protesterade och samerna fick stanna. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släkten Sursill och migrationen över Kvarken

Tom Juslin berättar om handel och folkförflyttningar över Kvarken i Bottenviken och specifikt om Erik Ångerman Sursill och hans ättlingar som idag uppgår till flera tusen. Den kortaste vägen mellan Umeå i Sverige och Vasa i Finland går över Kvarken. Denna väg har under lång tid varit en viktig kommunikationslänk, och migration har alltid förekommit i båda riktningarna. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Riksarkivet och intresset för digitaliserad information

Anders Nordström berättar om Riksarkivets roll och vilka möjligheter allmänheten har att ta del av informationen. Tillsammans med Marjia Mähler ger han exempel på hur man kan söka digitalt i arkivets olika databaser, med handlingar som sträcker sig nästan tusen år tillbaka i tiden. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Brott och oknytt i skogen

Hur påverkades människor av ett liv i mörker och närhet till skogen? Författaren Bo R Holmberg berättar här om riktiga brottsfall och sägner med både vittror och rövare i framförallt Ångmanland förr i tiden. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforska med dna - livet efter topsningen

Peter Sjölund berättar att den traditionella släktforskningen i kyrkoarkiven har fått konkurrens. Idag är dna-släktforskning populärare än någonsin och antalet som testar sig ökar hela tiden. Vilken information finns i vårt dna och hur ska den informationen tolkas? Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforskning i norska källor

Maria Press har under flera år arbetat i norska Arkivverket och vet hur man tar sig fram i norska källor. Här ger hon konkreta exempel på svårigheter som släktforskare kan stöta på i arkiven. Några exempel är indelning, terminologi, namn och stavningar. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Bokmässan 2016

Slavhandel och slaveri under svensk flagg

Samtal om Sveriges aktiva deltagande i slavhandel under 1700- och 1800-talet. Frågan är varför det har dröjt så länge innan mer omfattande forskning gjorts kring slaveriet i Norden. Samtal mellan historieprofessorerna Holger Weiss och Karl-Göran Karlsson. Inspelat den 23 september 2016 på Bokmässan. Plats: Svenska Mässan, Göteborg. Arrangör: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.

Fråga oss