Titta

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Om UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Föreläsningar och samtal om släktforskning som rör samiska rötter och migration till Finland och Norge, om dna och digitalisering av arkiven. Temat för året är fjällen, skogarna, älvarna och människorna. Inspelat den 20-21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Till första programmet

UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016 : Lappskattelanden och deras innehavareDela
  1. Jag ska prata om lappskattelanden
    och deras innehavare.

  2. Linjerna som ni ser på bilden
    avgränsar ett lappskatteland.

  3. Ett av de sydligast kända, som ligger
    kring Örträsk i södra Lappmarken.

  4. Det här är en fin karta från 1671,
    som jag återkommer till flera gånger.

  5. Men jag ska börja med att säga lite
    allmänt om övre Norrlands historia.

  6. Det är inte självklart för alla.
    Ända fram till början på 1600-talet-

  7. -fanns det jordbrukande befolkning
    i övre Norrland endast längs kusten.

  8. I det vita området på kartan-

  9. -fanns jordbrukande svensk-
    eller finskspråkig befolkning-

  10. -ända fram till 1600-talet. Området
    innanför var helt och hållet samiskt.

  11. Så vitt vi vet fanns här
    enbart en samisk befolkning.

  12. Här fanns ändå en indelning.
    Samerna var indelade i "lappbyar".

  13. I dag har vi samebyar, men jag
    använder det gamla ordet här-

  14. -för det är
    två ganska olika institutioner.

  15. Man kan han invändningar mot kartan.

  16. Den är sammanställd med information
    från väldigt olika tider.

  17. Det här nere är från 1500-talet-

  18. -medan det som visas
    på Kolahalvön är 1800-tal.

  19. Men i stort sett fanns det
    en sån här indelning-

  20. -på både finsk och svensk sida.

  21. Indelningen i lappbyar
    utgjorde grund för beskattning.

  22. Samerna har varit beskattade
    av den svenska kronan och andra-

  23. -från 1500-talet och framåt.

  24. Då utgjorde indelningen
    i lappbyar grunden-

  25. -och de förekommer i skattelängderna
    under de här lappbybeteckningarna.

  26. Fram till 1600-talet fanns det
    inga egna socknar i lappmarkerna.

  27. De ingick i kustsocknarna.

  28. Umeå här sträckte sig
    hela vägen inåt.

  29. Pite lappmark,
    Lule lappmark och Torne lappmark.

  30. Socknarna och lappmarkerna
    var i princip samma sak.

  31. Det var kustsocknar som styrde.
    Det enda undantaget Anundsjö-

  32. -inom nuvarande
    Örnsköldsviks kommun.

  33. Det som i dag räknas som Åsele
    lappmark tillhörde Anundsjö socken.

  34. Gränsdragningarna mellan
    lappmarkerna var rent teoretiska-

  35. -men de styrdes från kustlandet.

  36. Kung Karl IX ville fatta
    ett fastare grepp om lappmarkerna.

  37. Det gjorde han genom att etablera
    kyrkplatser i lappmarkerna.

  38. Han började med att resa runt 1606,
    träffa representanter för samerna-

  39. -och diskutera var kyrkplatserna
    skulle förläggas.

  40. Det blev fyra kyrkplatser 1607.

  41. De fyra första var
    Lycksele, Arvidsjaur, Jokkmokk-

  42. -och Enontekis, som inte är med här
    för att det ligger på finska sidan.

  43. Sen kom Jukkasjärvi,
    nästan omedelbart därefter-

  44. -och Arjeplog, i samband
    med att Nasafjällsgruvan togs upp.

  45. Arjeplog tillkom som kyrkplats 1640,
    och sen Åsele 1648.

  46. Då var indelningen
    i lappmarkssocknar nästan...

  47. Det tillkom socknar senare,
    men den här fördelningen fanns länge.

  48. I och med kyrkplatserna hade kronan
    för första gången permanent närvaro.

  49. Man kunde utöva kontroll över
    lappmarkerna på ett helt annat sätt.

  50. Om vi tittar på den sydligaste delen,
    Västerbottens läns lappmark-

  51. -så förändrades indelning i lappbyar-

  52. -efter kyrkplatsens tillkomst
    i Lycksele 1607.

  53. Från 1600-talet såg indelningen
    i sydligaste Lappmarken ut så här.

  54. Det var sex olika lappbyar.

  55. Umbyn omfattar
    ungefär Lycksele kommun-

  56. -och Storumans kommun förutom Tärna,
    alltså ungefär Stensele socken.

  57. Granbyn omfattar Sorsele kommun,
    utom det översta fjällområdet.

  58. Åselebyn omfattar Åsele kommun
    och en bit ner i Ö-viks kommun-

  59. -Dorotea kommun och Vilhelmina
    kommun upp till Kultsjödalen.

  60. Arvidsjaursbyn omfattar Arvidsjaurs
    kommun och Malå kommun.

  61. Uppe i fjällområdet fanns två byar
    som hette Ranbyn och Vapstbyn.

  62. Det fanns en grundläggande
    uppdelning av samerna-

  63. -som återkommer i alla handlingar:
    fjällappar och granlappar.

  64. Det motsvarar
    skogssamer och fjällsamer i dag.

  65. Granlapparna, eller skogsamerna,
    vistades året runt i skogslandet-

  66. -medan fjällapparna flyttade
    mellan sommarbeten på fjällhedarna-

  67. -och vinterbetesmarker i skogslandet.

  68. Umbyn, Åselebyn, Granbyn och
    Arvidsjarsrbyn var skogssamiska byar.

  69. Deras invånare vistades året runt
    i skogslandet.

  70. Ranbyn och Vapstbyn
    var sommartid på fjället-

  71. -och vintertid i skogslandet.

  72. De fjällsamiska byarna skattade
    till både Norge och Sverige-

  73. -medan de skogssamiska byarna
    bara skattade till Sverige.

  74. Kronan hade ganska dåliga kunskaper-

  75. -om det samiska området,
    om Lappland och lappmarkerna.

  76. Här är den första vettiga kartan som
    ritades över de svenska lappmarkerna-

  77. -eller nordligaste Norden
    över huvud taget.

  78. Andreas Bureus karta från 1627, som
    går tillbaka till en karta från 1611.

  79. Här finns oerhört lite information
    om lappmarkerna.

  80. Lycksele tillkom 1607,
    men finns inte med på kartan.

  81. Det finns oerhört lite ortnamn
    över huvud taget i lappmarkerna.

  82. Även om befolkningen
    hade beskattats sen 1500-talet-

  83. -och man hade hyfsad kontroll
    över människor-

  84. -så visste man nästan inget om
    territoriet, som skulle vara svenskt.

  85. Västerbottens län, som omfattade
    alla de svenska lappmarkerna-

  86. -fick en ny landshövding 1653,
    Johan Graan.

  87. Han var själv av samisk börd.

  88. Han kom fram till
    att det vore värdefullt för kronan-

  89. -att veta mer om lappmarkerna.

  90. Kronans viktigaste intresse var att
    dra in så mycket skatt som möjligt.

  91. Graan tänkte att det borde kunna
    flytta in nybyggare i lappmarkerna.

  92. Tanken var inte att fördriva samerna-

  93. -utan att de
    skulle leva där parallellt.

  94. Samerna skulle utöva sina näringar,
    som fiske, jakt och renskötsel-

  95. -medan nybyggarna skulle odla jorden
    och ha kreatur.

  96. Det skulle bli fler människor,
    fler skattebetalare och mer skatt.

  97. Så han äskade pengar från kronan,
    lade fram den här tanken-

  98. -och fick pengar
    till en kartläggningsexpedition-

  99. -som genomfördes sommaren 1671.

  100. Han började med Ume lappmark, som vi
    i dag kallar för Lycksele lappmark.

  101. Det var en expedition
    med lantmätaren Jonas Persson Gedda-

  102. -och notarien Anders Olofsson Holm.

  103. De reste från Umeå i början av
    sommaren, reste upp längs Umeälven-

  104. -hela vägen upp till Slussfors,
    uppe i Storumans kommun.

  105. Sen upp på Stöttingfjället,
    mellan Åsele och Lycksele kommuner.

  106. Och ner längs Örälvens dalgång
    till Örträsk ungefär.

  107. Sen gick de ut ur lappmarken till
    Granö, den översta byn i Umebygden.

  108. Den översta bondbyn.
    Sen över till Hjuken vid Vindelälven.

  109. Sen följde de Vindelälven uppåt,
    gjorde en avstickare till Malån-

  110. -och fortsatte vidare
    upp till Ammarnäsfjällen.

  111. Sen ner igen längs Juktådalen
    till Umeälven och tillbaka till Umeå.

  112. Det var en nätt liten resa
    på 120 mil på tre-fyra månader-

  113. -som genomfördes
    mycket till båts och till fots.

  114. Ungefär som Linné skulle göra
    sextio år senare-

  115. -och skildra
    i sin "Lappländska resa".

  116. Den här lantmätaren ritade
    en mycket detaljrik karta-

  117. -över Ume lappmark.

  118. Och en av de intressanta... Förlåt.

  119. Den här kartan visar lappmarkens
    indelning i lappskatteland.

  120. Om man rekonstruerar gränserna och
    lägger in dem på en modern kartbild-

  121. -ser det ut så här.
    Det här området kartlade de.

  122. De röda gränserna är gränserna
    för lappskattelanden.

  123. Hela Ume lappmark var indelat
    i 37 olika lappskatteland.

  124. Det var ganska stora områden.

  125. De var i snitt 2 X 2 mil,
    400-500 kvadratkilometer.

  126. På varje lappskatteland
    satt det i allmänhet ett hushåll-

  127. -kanske med nån dräng eller förälder,
    men i stort sett ett hushåll.

  128. Några hade fler,
    men de flesta hade ett.

  129. Så det var stora ytor
    som de förfogade över.

  130. Det har diskuterats hur indelningen
    i lappskatteland egentligen uppkom.

  131. Det här var 1671. I äldre forskning
    låter det som att det var kronan-

  132. -som hade delat ut dem till samerna.

  133. Men innan landshövding Johan Graan
    skickade ut expeditionen skrev han:

  134. "Det land som var och en lapp
    besitter, med dess fiskevatten"-

  135. -"har man aldrig haft vetskap om."

  136. Det vore märkligt om det var kronan
    som hade delat ut landen.

  137. Och sen såg ni
    ju Andreas Bures karta.

  138. Det var den kunskap kronan hade.

  139. Det är otroligt att de skulle ha
    gjort en indelning i lappskatteland.

  140. Det är sannolikt samernas egen
    indelning av land och vatten-

  141. -som varje hushåll behövde.

  142. Jag har markerat landet Sweither.

  143. Det ligger på gränsen mellan Lycksele
    och Storumans kommuner.

  144. Vi ska titta lite närmare
    på det landet.

  145. Så här ser det ut på Geddas karta
    över Ume lappmark.

  146. Det är lite större än genomsnittet,
    480 kvadratkilometer.

  147. Den här sträckan är Umeälven.

  148. Nej, förlåt - där är den.

  149. Den är så väl tecknad
    att man förstår att de färdades där.

  150. Man känner igen mycket
    på en modern karta.

  151. Här har vi Blåviksträsken, för er
    som känner till lokala förhållanden.

  152. Juktån är också väldigt väl ritad.

  153. Den dåvarande färdleden
    gick över Juktån och Bastuträsk-

  154. -tillbaka till Umeälvens dalgång.

  155. Umeälven här var för rik på forsar,
    så man kunde inte ta sig fram.

  156. Här har vi gränserna för landet.

  157. Längst ner står namnet "Sweither" och
    "Åboor Mårthen Joensson, dieckne".

  158. "Djäkne" betydde att han studerat.

  159. Det fanns inte bara en kyrkplats
    i Lycksele, utan även en skola-

  160. -för samiska pojkar, Skytteanska
    skolan, som tog emot några varje år-

  161. -och lät dem studera.
    Några blev präster till slut.

  162. Mårten Jonsson hade gått där
    men återvände till sitt land.

  163. Om man rekonstruerar gränserna på
    en modern karta ser det ut så här.

  164. Det omfattar nedre delen
    på Juktån och delar av Umeälven.

  165. Sen sträcker det sig upp
    till en fors.

  166. Det finns en utförlig beskrivning
    författad av notarie Holm.

  167. Han skriver att landet sträcker sig
    upp till forsen "Kengel-Soan quoick".

  168. I dag heter den Tjangarforsen, en
    förvrängning av det samiska namnet.

  169. Det finns alltså en exakt bestämning
    av var gränsen gick i den riktningen.

  170. Övriga gränser
    var nog ganska ungefärliga.

  171. På viktiga ställen
    kom man antagligen överens om-

  172. -exempelvis vilken sida av forsen
    vem skulle fiska på.

  173. I mindre viktiga områden
    var gränserna mindre tydliga.

  174. Det finns även två platser med visten
    markerade, de här gula markeringarna.

  175. Däremot inga platser för nybyggen.

  176. Landshövding Graan ville hitta
    platser för nybyggen-

  177. -men inom landet Sweither tyckte de
    inte att det gick att etablera nåt.

  178. Det räckte inte till.

  179. Lustigt nog, för Bastuträsk
    skulle bli ett nybygge-

  180. -som nu är känt som Gunnarn.

  181. Det har också gått under namnen
    "lappmarkens kornbod".

  182. Det blev en av de största byarna,
    men de såg inte potentialen.

  183. Men tre nybyggare skulle kunna
    bo i Åskilje, tyckte man.

  184. I beskrivningen till Geddas karta
    berättas det om resurserna som fanns-

  185. -inom alla lappskatteland.
    Det fanns gott om resurser.

  186. Fiskevatten markeras på kartan,
    och det anges namn.

  187. De kan identifieras på en modern
    karta. De flesta stora sjöar är med.

  188. Här finns 17 namngivna fiskevatten-

  189. -vilket är lite mer än genomsnittet
    för alla land på kartan.

  190. Sju fiskarter nämns: gädda, öring,
    harr, sik, smålöjor, mört och lake.

  191. Notarie Holm nämner att samerna
    inte åt lake, av nån anledning.

  192. Annars åt de alla möjliga fiskar.

  193. Det står vilka metoder de använde.
    De fiskade med not och nät.

  194. Det beskrivs
    att noten var ganska enkel.

  195. Den har ingen kil,
    som många noter har-

  196. -och den drogs inte från land,
    utan från två båtar på vattnet.

  197. En annan metod som också nämns
    i beskrivningarna-

  198. -var att man ljustrade med bloss,
    så kallat stödjande.

  199. På hösten ljustrar man harr och gädda
    i mörkret och lockar med blosset.

  200. Sen fanns det mycket vilt:
    fågel, ekorre, mård, hermelin-

  201. -björn, varg, utter och hare.
    Det fanns bäver.

  202. De såg en bäverhydda där bäcken
    från Bastuträsk går ner till Juktån.

  203. Notarie Holm skrev att det nog
    blir lätt att fånga bäver där.

  204. En annan viktig resurs var vildren,
    både sommar och vinter.

  205. Det här var ett skogssamiskt land-

  206. -och det var centralt för
    skogssamerna att kunna jaga vildren.

  207. Det var så viktigt att när kronans
    representant träffade samerna 1606-

  208. -för att diskutera kyrkplatserna
    och när samerna skulle vara där-

  209. -så utverkade de en tid på vårvintern
    då de skulle slippa vara där.

  210. Det var bäst tid för vildrensjakt.
    De jagade på skaren med skidor.

  211. Sommartid gick det inte-

  212. -för de var så angripna av kormfluga,
    vilket ännu är ett gissel för renar.

  213. De lägger ägg under huden, det blir
    hål i skinnet och köttet förstörs.

  214. Notarie Holm skrev att först på
    hösten när renarna fått ny hud-

  215. -var det nån idé att jaga dem.

  216. Det där med vildren är intressant.

  217. Innan jag började titta på materialet
    visste man inte mycket-

  218. -om förekomsten av vildren
    i lappmarkerna på 1600-talet.

  219. Men i beskrivningen till kartan nämns
    för nästan vartenda land-

  220. -hur mycket vildren det fanns.

  221. Jag har gjort en karta utifrån
    hur vanlig den var i olika land.

  222. I de mörkaste områdena
    var vildrenen mycket vanlig.

  223. Orange betyder regelbundet
    förekommande, gult betyder ovanlig-

  224. -och för de vita
    fanns det inga uppgifter.

  225. Och Sweither har vi här.

  226. Man kan notera att vildrenen var
    som vanligast nere i skogslandet-

  227. -inte uppe i fjällen.
    Kanske lite förvånande.

  228. Renen är ju ett tundradjur.

  229. Även om det finns skogsren,
    så är det framför allt ett fjälldjur.

  230. Jag tror att man kan tolka bilden-

  231. -som en omvänd bild
    av hur utbredd tamrenskötseln var.

  232. Det är ganska bökigt att bedriva
    tamrenskötsel där det finns vildren.

  233. Vildrenarna stör,
    de konkurrerar om bytet-

  234. -och vildrenstjurarna
    lockar i väg renkorna.

  235. De försöker få bort vildren
    från områden med tamrenskötsel.

  236. Det har man sett i Sverige,
    Sibirien och Nordamerika.

  237. Det visar kanske att tamrenskötsel
    förekom främst i fjällområden-

  238. -och i ganska lite utsträckning
    i skogslandet.

  239. Om vi zoomar in på kartan igen
    så fanns det två visten markerade.

  240. Båda ligger vid Juktån.

  241. Jag har varit intresserad av att
    försöka hitta rester efter vistena-

  242. -och för det översta
    finns det nog ingen möjlighet.

  243. Där anlades på 1800-talet en koloni
    med kronotorp, Juktåkolonin-

  244. -så om där fanns rester efter ett
    samiskt viste är de borta sen länge.

  245. Det nedre är ganska väl ritat.

  246. Det ligger vid en inbuktning,
    en så kallad ava, på Juktån.

  247. Det finns några avor som man ser
    väldigt väl på en modern kartbild-

  248. -så jag har letat efter lämningar,
    men det är ganska svårt.

  249. Vid Koavan finns
    en vackert belägen rastplats.

  250. Där kan ett viste ha legat, men
    det är inte så lätt att hitta nåt.

  251. Och det andra - här skymtar man
    en samisk härd vid Kittelavan.

  252. Det är den typer av rester
    man hittar. Allting försvinner.

  253. Det är jättesvårt att hitta lämningar
    efter skogssamiska visten.

  254. Ni ser att det är torr mark,
    nästan utan vegetation-

  255. -och ändå kan man knappt urskilja
    härdringen från eldstaden i kåtan.

  256. Om det är lite mer vegetation
    går det inte att hitta.

  257. Dessutom är det svårt att veta om
    härden är från det permanenta vistet-

  258. -eller om fjällsamer varit nere
    på vintern och anlagt det.

  259. Det är inte gott att veta.

  260. Men hur såg det ut på den tiden, när
    Gedda och Holm reste i Ume lappmark-

  261. -och ritade kartan?

  262. Tyvärr är de inte så utförliga,
    men de nämner kåtor i texten.

  263. Kanske såg de ut så här.
    Det här är en skogssamisk timmerkåta-

  264. -av en modell som fanns i Arvidsjaur
    och Malå ända fram till 1900.

  265. Den här har sameföreningen
    i Lycksele byggt upp på Gammplatsen.

  266. Det var permanenta byggnader.
    Man flyttade inte runt med tält-

  267. -utan flyttade mellan flera visten.

  268. Man hade också mycket förrådsbodar,
    visthus, stabburer.

  269. Det här är också från Gammplatsen.

  270. Eftersom man hade flera platser måste
    man lämna mat när man flyttade.

  271. Järven var väldigt svår på
    att bryta sig in i visthusbodar-

  272. -så man satte dem på stolpar, även
    för att skydda mot möss och sorkar.

  273. Och så tog man förstås ner stegen
    när man for därifrån.

  274. Sen omgavs bostaden
    av en gräsbeväxt vall.

  275. I beskrivningen till kartan
    står det om Åskilje, till exempel:

  276. "Omkring lappens kåta eller hus,
    och där han renar om sommaren har"-

  277. -"var ett så frodigt, långt vallgräs
    att man sig däröver förundrades."

  278. Kring kåtan där de haft renar
    bildades en öppen yta-

  279. -med annorlunda vegetation.

  280. Renarna hade trampat marken,
    betat och lämnat spillning-

  281. -så det blev gött
    och påverkat på annat sätt.

  282. Det här är ett viste vid Malån,
    Koppsele, som man håller öppet.

  283. Annars har såna platser vuxit igen.

  284. Man kan ibland se skillnad
    i vegetation ute i naturen-

  285. -men det mesta är igenvuxet.

  286. Men att det fanns såna här vallar
    avslöjar att man hade renar.

  287. Renskötseln var inte omfattande,
    men hushållen hade renar.

  288. Och man samlade dem vid kåtan,
    vilket tyder på att man mjölkade dem.

  289. Det nämns även
    i samtida historiska källor-

  290. -att skogssamerna hade tamrenar
    för mjölkning och som transportmedel.

  291. På vintern färdades man
    med ren och akja.

  292. Man kunde också klövja och lägga
    klövjebördor på renarna på sommaren.

  293. Och mjölk var den viktiga resursen.

  294. Renkött och renhudar var viktiga,
    men de fick man från vildrenar.

  295. Jag ska gå in på källmaterial och
    se vad skattelängderna avslöjar-

  296. -som kan vara intressant
    för en släktforskare.

  297. Jag börjar med en bild
    från Lyckseles först husförhörslängd.

  298. Den går tillbaka till 1742. Tidigare
    än så går inte husförhörslängder.

  299. Här är samerna grupperade i lappbyar.
    Det står "Umeå bys lappar"-

  300. -och sen står namnen
    på hushållens företrädare.

  301. Mårten Nilsson, Mats Andersson,
    Bengt Nilsson, Nils Nilsson-

  302. -och sen son Nils Nilsson.

  303. Det står hustruns namn,
    dottern och mågen-

  304. -och när de har tagit nattvard.

  305. Annars får man
    otroligt lite information om dem.

  306. Man får inte veta var de bodde.
    Umbyn var ett väldigt stort område.

  307. Det var Lycksele kommun
    och halva Storumans kommun.

  308. Det står inget närmare om var
    de vistas och inga födelsedata.

  309. Så det är ganska sparsamt.

  310. Jag ska visa andra källor,
    så att man kommer längre tillbaka.

  311. Jag har ringat in Mårten Nilsson-

  312. -som var innehavare av landet
    Sweither, som vi såg på kartan.

  313. I skattelängderna hittar vi honom
    för första gången 1701.

  314. Det är fortfarande Umeåbyn. De är
    grupperade enligt sina lappbyar.

  315. Mårten Nilsson står i högerkolumnen.
    Han betalade två riksdaler.

  316. En medelmåttig skattesats.

  317. Det finns både tre, två och sexton
    och till och med fyra och sexton.

  318. Det här året tar han över
    från länsman Nils Andersson-

  319. -"som brukar Juktälven", vilket
    är ett annat namn för Sweither.

  320. Mårten Nilsson tog alltså över.

  321. Nils Andersson kan ju vara hans far,
    men det ska man inte vara säker på.

  322. Det fanns ganska många Nils
    vid den här tiden.

  323. Men nu vet vi i alla fall att Mårten
    Nilsson hörde hemma på Juktälven.

  324. Före honom var Nils Anderson, och
    följer vi honom bakåt har vi 1695.

  325. Även Karl XI var mån-

  326. -om ordning och reda i lappmarkerna
    och på beskattningen.

  327. Han upprättade den första jordeboken.

  328. 1995 finns ett dokument med
    lappskattelanden för alla lappbyar.

  329. Det var den första någorlunda
    kompletta sammanställningen-

  330. -över lappskattelanden
    i alla lappbyar.

  331. Och i Umbyn har vi Nils Andersson.
    Här står det att han är länsman.

  332. Det var den som kommunicerade
    med kronans representanter.

  333. "Länsman Nils Andersson brukar
    Juktälven, bliver skattfri."

  334. Skattfri var han
    för att han var länsman.

  335. Nils Andersson finns med på Geddas
    karta, men inte för det här landet-

  336. -utan på ett angränsande, Altawari.
    "Altawari åbor Nils Andersson."

  337. Det blå fältet till höger
    är Vindelälven.

  338. Siksele här nere.

  339. Notarie Holm skriver
    i beskrivningen till kartan.

  340. "Här tages sedan emot ett land
    som heter Altawari eller Altarberg"-

  341. -"vilket Nils Andersson
    vid denna tiden brukar."

  342. Om vi tittar på Sweither
    står det "Mårten Jonsson, dieckne".

  343. Men här kommer Holm med upplysningar
    om hur det hängde ihop.

  344. Han skriver
    att ett annat land, Sweither-

  345. -i vilket en lapp,
    Mårten Jonsson, tidigare bodde-

  346. -och nu hans son Olov Mårtensson
    eller måg Nils Andersson nu bor.

  347. Det var ett skifte ungefär 1671-

  348. -då Mårten Jonsson lämnade över
    landet till Nils Andersson.

  349. Sweither är alltså det här landet,
    Juktälven, som vi såg.

  350. Då har vi hittat
    en koppling bakåt i tiden-

  351. -och kanske en släktskapskoppling.

  352. Om vi kompletterar det med ett tings-
    protokoll från 1664 får vi veta mer.

  353. "Dito blev sagt att Mårten Jonsson
    ska bruka Anders Olofssons land."

  354. Därefter skulle han betala skatt
    för landet.

  355. "Ha ska bruka det tills
    Anders Olofssons barn blir myndiga"-

  356. -"och själva kan bruka landet."
    Så Mårten Jonsson på kartan-

  357. -var förmyndare för Anders Olofssons
    barn, som skulle överta landet.

  358. Eftersom Nils Andersson
    tog över landet sen-

  359. -får vi utgå ifrån
    att han var Anders Olofssons son.

  360. Nils Andersson var då...

  361. Som det nämndes i beskrivningen
    var han måg till Mårten Jonsson-

  362. -alltså gift med dennes dotter.

  363. Det ökar sannolikheten för att Mårten
    Nilsson var son till Nils Andersson.

  364. Hans morfar hette då Mårten,
    och det var vanligt-

  365. -att mammans
    far fick ge namn åt sonen.

  366. Så sannolikt såg släktträdet ut
    så här.

  367. Vi har kommit
    några generationer tillbaka.

  368. En sak är anmärkningsvärd-

  369. -och det är Mårten Nilssons
    födelsedata och dödsdata.

  370. 1657-1764.

  371. Men in man tittar i dödboken 1764
    står det så här:

  372. "Första april. Gamle Mårten Nilsson
    i Umby, 108 år gammal."

  373. Prästen trodde i alla fall att han
    var 108 år gammal när han dog.

  374. Samma år dog hans hustru också.

  375. "Den 2 februari, Mårten Nilsons
    hustru i Umbyn, 76 år gammal."

  376. Han var 32 år äldre men överlevde
    henne med ett par månader.

  377. Samma sak står i husförhörslängden.
    Det här är nästa husförhörslängd-

  378. -där man har försökt få in födelseår
    och sånt. Det står 1657-1764.

  379. Jag kan inte säga att det stämmer,
    men han blev uppenbarligen gammal.

  380. Mårten Nilsson levde under en tid-

  381. -då förhållandena i lappmarkerna
    förändrades genomgripande.

  382. 1657 fanns det enbart en samisk
    befolkning i lappmarkerna.

  383. De rådde helt och hållet
    över land och vatten.

  384. De bestämde själva hur de skulle
    fördela lappskattelanden-

  385. -vem som skulle ta över
    när det blev ledigt och så vidare.

  386. När han dog
    fanns det många nybyggare-

  387. -och förhållandena höll på
    att förändras drastiskt.

  388. En betydelsefull punkt däremellan
    var Lappmarksplakatet 1673.

  389. Det är två år efter
    att kartan ritades.

  390. När den var färdig hade landshövding
    Johan Graan fått svart på vitt-

  391. -på att det gick att etablera
    nybyggen i lappmarken.

  392. Han skrev till kronan och författade
    ett utkast till ett lappmarksplakat-

  393. -för att uppmuntra nybyggare
    att slå sig ner i lappmarkerna.

  394. Kronans representanter köpte det,
    och det blev Lappmarksplakatet-

  395. -enligt vilket svenska och finska
    åbor skulle kunna flytta dit-

  396. -och utnyttja de resurser
    som samerna inte behövde utnyttja.

  397. De skulle ta tillvara på ängsmark,
    mulbete och så vidare.

  398. Som morot skulle de få femton års
    frihet från skatter och utlagor-

  399. -och sen skattläggas till samma skatt
    som samerna själva.

  400. Sist men inte
    skulle de slippa knektutskrivning.

  401. Statyn till höger visar den första
    nybyggaren i Lycksele lappmark:

  402. Johan Philipsson, mycket känd
    som Hilduinen som kom till Örträsk-

  403. -några år efter att Lappmarksplakatet
    hade utfärdats.

  404. Men kolonisationen gick inte så fort
    till att börja med.

  405. Johan Philipsson var ganska ensam
    med sina söner ganska länge.

  406. Samerna behöll mycket makt över sina
    lappskatteland i ett halvt sekel.

  407. 1701 var Mårten Nilsson inför tinget
    i Lycksele.

  408. Han hade ställt två fjällsamer
    inför tinget-

  409. -för att de hade släppt in sina renar
    på Mårtens land på väg till Lycksele.

  410. De hade med sig sina renar,
    som behövde bete.

  411. Han klagade över åverkan på landet
    och skada på boskapen.

  412. Med det säger han ju att han själv
    har renar som behöver bete.

  413. Fjällsamerna sa att de fått lov
    av en som hette Nils Nilsson.

  414. Men Nils hade bara lovat dem renbete
    på södra sidan Umeälven-

  415. -inte där Mårten var ägare.

  416. Så 1701 kallas Mårten fortfarande
    "ägare" av det stora landet Sweither.

  417. Fjällsamerna fälldes
    enligt byggningabalken.

  418. De dömdes till böter och förbjöds
    att göra vidare åverkan.

  419. Det var verkligen Mårten Nilssons
    land. Han bestämde över resurserna.

  420. Sen kom nybyggare hit 1744
    och slog sig ner i Bastuträsk-

  421. -som senare blev Gunnarn.
    Den förste hette Johan Tomasson.

  422. Han var också same och gift
    med en bonddotter från Rusele-

  423. -som var
    den här Hilduinens ättlingar.

  424. Mårten Nilsson
    var inte så förtjust i det.

  425. Han drog Johan Tomasson inför rätta
    för att ha skördat hö och fiskat.

  426. Men nu började nybyggarna få
    fler rättigheter.

  427. Tomasson hade fått lov av
    landshövdingen att slå sig ner där.

  428. Så han fick rätt att stanna.

  429. Men han hade inte utan vidare rätt
    att fiska på Mårten Nilssons land.

  430. De träffade en överenskommelse. Han
    fick endast fiska i Storbastuträsket-

  431. -mot ersättning till Mårten Nilsson.

  432. Jakt och fiske hörde till
    den som betalade lappskatten.

  433. En nybyggare fick inte automatiskt
    rätt till jakt och fiske-

  434. -utan det fick han komma överens
    med skattelandets innehavare om.

  435. Flera tvister
    från början av 1700-talet visar-

  436. -att skattelandsinnehavaren
    hade makt över sitt land.

  437. Om vi tittar på hur skattebetalarna
    i skattelängderna ändras-

  438. -under tiden i det här landet-

  439. så hade vi Anders Olofsson, för vars
    barn Mårten Jonsson var förmyndare.

  440. Han betalade skatt från 1643,
    kanske ännu tidigare-

  441. -och till 1660.

  442. Sen var det Mårten Jonsson, djäkne,
    som betalade 1664-1671.

  443. Han var förmyndare
    för Anders Olofssons barn.

  444. Han efterträddes av Nils Andersson,
    som då var måg till föregående.

  445. Det innebar att landet alltså ärvdes
    av Mårten Jonssons dotter.

  446. Sen kom Mårten Nilsson,
    antagligen son till Nils Andersson.

  447. Han efterträddes kring 1759
    av sin son, Anders Mårtensson.

  448. Sen händer det nåt 1786.

  449. Då finns både Anders Mårtensson
    och Jon Jonsson Hasselqvist.

  450. Hasselquist har
    ingen samisk anknytning.

  451. Han var en soldat från kusten
    som kom dit för att bli nybyggare.

  452. Efter honom är det bara nybyggare
    i skattelängderna.

  453. Samerna har lämnat ifrån sig
    skattelandet till nybyggare utifrån.

  454. Johan Tomasson finns inte alls med
    i skattelängden.

  455. Han blev aldrig
    skattelandsinnehavare.

  456. Han begick vissa brottsliga
    handlingar och slutade på fästning.

  457. Så det blev inte så mycket av
    hans nybygge till slut.

  458. Däremot fick Anders Mårtensson
    två döttrar-

  459. -som gifte sig med innehavare
    av andra lappskatteland-

  460. -och fortsatte leva samiskt
    med andra samer.

  461. Och tittar man generellt på
    vad som hände med lappskattelanden-

  462. -inom området
    som Gedda karterade 1671-

  463. -så övertogs de ett efter ett
    av bönder, i de flesta fall.

  464. Det började med att kyrkan tog över.

  465. Redan innan Gedda kom hit
    var det prästbord kring Lycksele.

  466. Kyrkan hade ett jättestort prästbord
    som var gammalt lappskatteland.

  467. Och när Sorsele kyrkplats kom till
    i slutet på 1600-talet-

  468. -så blev ett gammalt lappskatteland
    prästbord även där.

  469. Alla land markerade i rött togs över
    av bönder under 1700-talets gång.

  470. Så det skogssamiska området
    blev helt dominerat av bönder.

  471. Varje land hade sin egen historia.
    Det gick till på olika sätt.

  472. Det kunde vara så
    att innehavaren blev nybyggare-

  473. -men lämnar över landet till andre.
    Eller så hade han kvar landet.

  474. Så hände
    där jag har satt blå symboler-

  475. -i samtliga fall lite högre upp.

  476. Ibland var landet öde.
    Det fanns kanske inga arvingar-

  477. -eller så hade innehavaren blivit
    fattig och gett sig ut för att tigga.

  478. Så en nybyggare kunde ta över
    ett lappskatteland av den orsaken.

  479. Pilarna som jag har ritat in visar
    barn som gifter in sig på land-

  480. -som innehas av andra samer.

  481. Det var hela tiden
    en rörelse uppåt i området.

  482. Man gifte in sig på land som låg
    högre upp i Umbyn och Granbyn.

  483. Så de samer som blev nybyggare här
    assimilerades snart bland bönderna-

  484. -betraktades inte som samer och gifte
    sig med svenskar eller finnättlingar.

  485. De som flyttade högre upp
    assimilerades bland fjällsamerna-

  486. -i stället för att vara skogssamer.

  487. Så i början av 1800-talet fanns det
    två skogssamiska land kvar i Umbyn.

  488. Det ena är det här Stöttingslandet
    där innehavaren blev nybyggare-

  489. -och lämnade över till nån annan
    samt en som dog utan ättlingar.

  490. Petrus Læstadius
    skrev 1830 om Lycksele:

  491. "Lappska är så obrukligt att ingen
    genom användning kan lära sig det."

  492. Så 1830 var samiskan helt borta
    i Lycksele-området.

  493. De gulmarkerade övertogs aldrig
    av nybyggare.

  494. De förblev i samiskt innehav-

  495. -tills lappskattelanden skulle
    avskaffas i slutet av 1800-talet.

  496. -i och med rennäringslagen 1886.

  497. Det här blev Malå skogssameby,
    och det här blev...

  498. Man drog en odlingsgräns, och det
    blev rennäringens året-runt-marker-

  499. -vilket fjällsamebyar
    fick ha hand om.

  500. Tanken var att lappskattelanden
    skulle avskaffas 1886-

  501. -men det blev inte riktigt så.

  502. De fanns kvar. Familjerna kände
    en tillhörighet till områdena-

  503. -och hade kvar visten, byggnader
    och så vidare.

  504. Här är en karta från 1914.
    Många lappskatteland finns kvar.

  505. Det här är Åsele lappmark,
    gränsen mot Jämtland-

  506. -Västertåsjö, Satsfjäll,
    Arksjölandet, Östra Malgomaj.

  507. Högre upp: Gardfjäll, Kittelfjäll,
    Daunefjäll, Marsfjäll och så vidare.

  508. Dessa land levde kvar
    fram till 1914 ungefär.

  509. Jag tänkte bara visa den här bilden.
    Jag pratar om lappbyar och samebyar.

  510. Ni som är insatta vet
    att i dag finns det samebyar-

  511. -som heter nästan samma sak
    som de gamla lappbyarna-

  512. -men de ser helt annorlunda ut.
    Det är långsträckta områden.

  513. Men så här såg det ut tidigare.
    Det var en annan indelning.

  514. Det kan vara förvirrande att titta i
    kyrkböckerna. Om man läser om Umbyn-

  515. -kan man tro att det är det här nya-

  516. -men ända fram till slutet av
    1800-talet avsågs ett annat område.

  517. Då är min tid snart ute.
    Jag ska avsluta med en bild.

  518. Det är svårt att hitta visten,
    men vissa minnen kan man träffa på.

  519. Det här är barktäkter.

  520. Man tog bark dels för att äta.
    Det är den stora barktäkten.

  521. Sen tog man även bark till att slå in
    senor i så att de höll sig mjuka.

  522. Det ger ärr i tallarna
    som man kan datera på året-

  523. -om man borrar träden.

  524. Utanför naturreservaten
    finns tallarna nästan inte kvar.

  525. Ett kulturspår som nästan också är
    borta från till exempel Lycksele.

  526. Väldigt trist.

  527. Men ibland kan man stöta på dem.

  528. Då tackar jag för mig. Om ni vill
    fråga nåt finns jag i mässhallen-

  529. -för signering och samtal,
    för dem som är intresserade.

  530. Textning: Richard Schicke
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Lappskattelanden och deras innehavare

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Gudrun Norstedt berättar om den historiska indelningen av den svenska lappmarken, de så kallade lappskattelanden. Marken tillhörde ursprungligen samer som utnyttjade fiskevatten, renbetesmarker och andra resurser med ensamrätt men betalade skatt för detta. Succesivt övertogs landet av bönder under 1700- och 1800-talen. I skattelängder och andra källor kan man följa landens innehavare från 1600-talet och framåt. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Ämnen:
Historia, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Nationella minoriteter
Ämnesord:
Historia, Samer, Samernas historia
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforska i de finländska arkiven

I Sverige bor hundratusentals människor med rötter i Finland. Här berättar Arja Rantanen om hur de finländska arkiven är strukturerade, vad de omfattar och hur man går tillväga för att söka i dem. Hon inleder med en historisk beskrivning av arkiven. Här finns handlingar som kan vara intressanta för släktforskare, exempelvis studentmatriklar från 1500-talet, amerikansk emigration, krigsdokument och bouppteckningar. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforska med samiskt perspektiv

Elisabeth Engberg är en av författarna till boken "Samiska rötter". Boken är till hjälp för släktforskare med samiska rötter men ska även ge kunskap om samisk kultur, historia och samhälle. Här berättar hon tillsammans med Patrik Lantto, Maria Visselgren och Johannes Marainen om ett samiskt perspektiv och arbetet med boken. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Häxprocesserna i Ådalen

Håkan Sjöberg berättar om häxprocesserna i Sverige och i synnerhet Ångermanland under andra hälften av 1600-talet. Det är en mörk beskrivning av den verklighet som drabbade många kvinnor och deras anhöriga. Det handlar om en centralmakt som inte skyr några medel för att upprätthålla maktställning och bedriva social kontroll. Trolldom förbjöds och sexualiteten reglerades och fick bara utövas i syfte att avla barn och endast av gifta par. Allt annat var belagt med dödsstraff. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Lappskattelanden och deras innehavare

Gudrun Norstedt berättar om den historiska indelningen av den svenska lappmarken, de så kallade lappskattelanden. Marken tillhörde ursprungligen samer som utnyttjade fiskevatten, renbetesmarker och andra resurser med ensamrätt men betalade skatt för detta. Succesivt övertogs landet av bönder under 1700- och 1800-talen. I skattelängder och andra källor kan man följa landens innehavare från 1600-talet och framåt. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

En samisk befolkning i Mellansverige

Ingvar Svanberg berättar om upptäckten av en relativt okänd samisk befolkning långt söderut i Mellansverige, bland annat i Dalarna. Med hjälp av kyrkoarkiv kunde gruppen följas tillbaka till 1600-talet som en kringvandrande skogssamisk befolkning som assimilerades först i slutet av 1800-talet. Kungamakten ville vid flera tillfällen tvångsförflytta den samiska gruppen norrut, men bönderna protesterade och samerna fick stanna. Inspelat den 20 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släkten Sursill och migrationen över Kvarken

Tom Juslin berättar om handel och folkförflyttningar över Kvarken i Bottenviken och specifikt om Erik Ångerman Sursill och hans ättlingar som idag uppgår till flera tusen. Den kortaste vägen mellan Umeå i Sverige och Vasa i Finland går över Kvarken. Denna väg har under lång tid varit en viktig kommunikationslänk, och migration har alltid förekommit i båda riktningarna. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Riksarkivet och intresset för digitaliserad information

Anders Nordström berättar om Riksarkivets roll och vilka möjligheter allmänheten har att ta del av informationen. Tillsammans med Marjia Mähler ger han exempel på hur man kan söka digitalt i arkivets olika databaser, med handlingar som sträcker sig nästan tusen år tillbaka i tiden. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Brott och oknytt i skogen

Hur påverkades människor av ett liv i mörker och närhet till skogen? Författaren Bo R Holmberg berättar här om riktiga brottsfall och sägner med både vittror och rövare i framförallt Ångmanland förr i tiden. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforska med dna - livet efter topsningen

Peter Sjölund berättar att den traditionella släktforskningen i kyrkoarkiven har fått konkurrens. Idag är dna-släktforskning populärare än någonsin och antalet som testar sig ökar hela tiden. Vilken information finns i vårt dna och hur ska den informationen tolkas? Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Släktforskardagarna 2016

Släktforskning i norska källor

Maria Press har under flera år arbetat i norska Arkivverket och vet hur man tar sig fram i norska källor. Här ger hon konkreta exempel på svårigheter som släktforskare kan stöta på i arkiven. Några exempel är indelning, terminologi, namn och stavningar. Inspelat den 21 augusti 2016 på Nolia, Umeå. Arrangör: Södra Västerbottens släktforskare.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Visa fler

Mer allmänbildande & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Barnen som överlevde Förintelsen

Martin Kapel

Martin Kapels familj blev under andra världskriget deporterad och tillsammans tog de sig till Krakow. Martin skickades därefter med en så kallad kindertransport från Polen till England. Resten av familjen dödades innan de hade möjlighet att följa efter till London. Martin minns flygräderna mot England och pratar om hur det tyska folket kom att anamma nazismen på så kort tid.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet dokumentär

De finska krigsbarnen

De två finska krigsbarnen Kielo och Pentti skickades till Sverige från Finland under andra världskriget. Mellan 70 000 och 80 000 finska barn delade samma öde. Hur var det att komma ensam till Sverige, och hur har resan påverkat dem som vuxna? För Kielo och Pentti var det en upplevelse i barndomen som satte djupa spår.

Fråga oss