Hej. Mitt namn är Sofia Berne.

Jag forskar om nätmobbning
tillsammans med professor Ann Frisén.

Jag är på psykologiska institutionen
vid Göteborgs universitet-

-och har forskat om detta i många år.

Nu i år har jag tillsammans
med min medförfattare Ann Frisén-

-skrivit en bok som heter
"Nätmobbning: handbok för skolan".

Ni ser en bild på den här.

Natur Kultur är förlaget
som har gett ut boken.

Vi har skrivit den här boken
främst med åtanke på-

-att ge skolpersonal en översikt.

Vad säger forskningen om nätmobbning?
Både svensk och internationell.

Hur upptäcker man den?

Hur kan man arbeta förebyggande
kring nätmobbning?

Och hur kan man åtgärda den
när det väl har skett?

Vi lägger ett stort fokus
på såna saker.

Vi ger konkreta tips och råd, och
övningar man kan göra med eleverna-

-för att förebygga och åtgärda
nätmobbning.

Under den här föreläsningen
tar jag upp olika delar från boken-

-och belyser dem och ger exempel på
vad som finns i boken.

Då är det givetvis baserat
på forskning.

Det är väldigt roligt att vara här
och prata med er.

Jag tänkte börja med att tala lite
kring Instagramupploppet.

Det skedde i Göteborg 2012,
ganska sent på året.

Det var en situation
där det registrerades-

-en väldig massa bilder och negativa
kommentarer på Instagram-

-på ett konto som hette "gbgsorroz".

"Orroz" betyder slampor, eller horor.

Nån hade uppmanat andra unga-

-att skicka in de här bilderna
på "gbgsorroz".

Denna någon fick en massa bilder
och negativa kommentarer-

-och tog steget att publicera det
på Instagram.

När det här kontot stängdes
hade det 8 000 följare.

Det är väldigt många. Det går fort
när nätmobbning drar igång-

-och sprids på vissa ställen.

De vars bilder blev publicerade
med kränkande kommentarer-

-for givetvis väldigt illa.

Men vi forskare och många andra
i Sverige tänker-

-att det var här vuxenvärlden
fick upp ögonen för nätmobbning.

För parallellt med
att det här skedde-

-bestämde sig unga
för att ta tag i det här-

-och de trodde sig veta vem denna
någon var som låg bakom kontot.

Så de startade en kommunikation
på nätet-

-där de bestämde sig för att gå
till en skola i Göteborgsområdet-

-och leta rätt på personen
och göra upp med den.

De gick dit och fick tag på personen.

Som tur var fick skolpersonal bort
personen så att den inte skadades.

Det var väldigt många ungdomar där.

Det visade sig senare
att det inte var rätt person.

Det var två unga tjejer på helt andra
skolor som hade publicerat allting.

Men det blev lite så att vuxenvärlden
vaknade upp.

Det som skedde på nätet flyttade ut
på stadens gator-

-och fick konsekvenser.

Jag ska senare nämna vad som skedde
med de två tjejerna-

-som hade publicerat bilderna
och kommentarerna.

Det finns också många andra sätt som
unga kan utsättas för nätmobbning.

De kan bli utfrysta

Alla andra kanske på olika sätt
umgås på nätet-

-men trycker inte på gilla-knappen
eller svarar på nåns kommentarer.

Man kanske är kompis
med nån i klassen, på nätet alltså.

Om den personen frågar om man ska ses
efter skolan kanske man avböjer.

Senare kanske man tillsammans med
andra kompisar lägger upp bilder-

-på hur kul man har när man fikar
eller går på bio eller vad man gör.

Man kan också få
hotfulla kommentarer.

Man kan också få kommentarer om
utseende och kropp, särskilt tjejer.

Man skriver att de är fula,
och kanske tjocka.

Man vet att det sårar dem mycket.

De blir nedstämda och kan dra sig
undan nätet och andra sammanhang.

Att bli utsatt för nätmobbning
ger väldigt kraftfulla reaktioner.

Man vet att utsatta skolkar mer,
presterar sämre i skolan-

-och de känner sig mindre
trygga och säkra i skolan.

Man har också sett andra reaktioner,
som nedstämdhet, rädsla, ilska.

Det finns många olika saker
som detta kan leda till.

Det är vanligt att nätmobbning
hänger ihop med-

-att man blir utsatt
även utanför nätet.

Om man blir utsatt på båda platserna-

-så att man inte har nån fristad,
inga skollov-

-leder det till att konsekvenserna
kan bli ännu värre.

Så om man blir utsatt för båda
formerna blir man ännu mer nedstämd.

Det här är väldigt allvarligt
och vi måste förhindra-

-att barn och unga ska ha det så.

De som nätmobbar får också
olika reaktioner.

Exempelvis presterar de också sämre
i skolan har man sett i forskningen.

De kan bli nedstämda.

Man har sett att de använder droger
och alkohol mer än andra unga.

Så även de som mobbar får reaktioner.

De som utsätts kan prestera sämre i
skolan, men det kan även nätmobbarna.

Och de använder droger och alkohol
mer än andra unga som inte nätmobbar.

Så båda grupperna mår dåligt
på olika sätt.

Det får också konsekvenser
för skolarbetet.

Men det finns också
lite variation här.

Vissa unga som vi har intervjuat
säger att de inte bryr sig så mycket.

Det kan man förstå på olika sätt.

De kanske har
ett starkt socialt nätverk-

-och känner att de inte bryr sig.

Att de tycker: "Vad är det för person
som skriver så? Det gäller inte mig."

"Det är bara nån som vräker ur
sig hat." De skyddar sig från det.

Men i andra situationer
kan det vara ett sätt-

-att försöka stå ut med nåt jobbigt.

De kanske står rådlösa,
utan några vuxna att vända sig till.

De bryr sig inte för att de har gett
upp hoppet om att få stopp på det.

Så det här kan ta sig
lite olika uttryck.

En viktig fråga som i allra högsta
grad gäller skolan-

-är hur man ska upptäcka nätmobbning,
om nån blir kränkt på nätet.

Det kan gå till på olika sätt.

Man kan använda sig av
anonyma frågeformulär.

Man kan kartlägga
hur eleverna har det.

Om man gör det i relation till
hur de har det utanför nätet-

-kan man också lägga till nätet.
Vi ger förslag på frågor att ställa.

Det är kopplat till att man för in en
kartläggning i likabehandlingsplanen.

Det är ett sätt att fånga upp elever.

Fast man vet inte vilka det är
om frågeformulären är anonyma.

Ett annat sätt är att skapa
en öppen dialog med unga-

-så att de berättar
när de blir utsatta.

Att de vågar göra det och känner
att de kommer att få hjälp.

Man kan också uppmuntra övriga elever
att vända sig till vuxna-

-om de bevittnar nätmobbning.

En annan sak som man kan göra
som skolpersonal-

-är att öka chanserna
för att själv bevittna det.

Jag ska ge ett exempel.

Sågtorpsskolan ligger i Nacka.

Där hade man en situation
där väldigt många elever-

-väldigt gärna ville spela
online-spel på fritids.

Fritidspedagogerna hade en dialog
med elevernas föräldrar-

-och man bestämde sig för att ta
några tillfällen i veckan-

-då fritidspedagogerna
spelade online-spel med barnen.

De bestämde sig för att göra
nånting mer av det.

De startar med en värdegrundsfråga
eller en säkerhetsfråga.

Det kan vara hur man är
en schyst kompis på nätet.

Fritidspedagogerna diskuterar
med eleverna.

Sen kopplar alla upp sig och
spelar spelet under en tidsperiod.

Då kan det ske saker under tiden
mellan eleverna-

-eller att nån främmande person
kontaktar eleverna.

Ett exempel fritidspedagogerna ger-

-är att en elev blev kontaktad
av en okänd person-

-som gjorde en grov sexuell invit.

Då frågade fritidspedagogen eleven om
de kunde prata i hela gruppen om-

-hur man ska hantera det här,
och det tyckte eleven var okej.

Så alla elever pausade i spelet
och man diskuterade-

-hur man kan hantera en sån situation
och sen vidtog man åtgärder.

Man kopplade upp sig på helskärm för
att visa hur man anmäler, blockerar.

Hur man går till väga rent tekniskt.
Det blev nåt fint av det.

Eleverna får möjlighet att prata,
och föra fram sina idéer och tankar-

-och fritidspedagogerna får chans
att ta upp frågor rörande nätet.

Det kan vara både positiva
och negativa aspekter.

En sak som är viktig att veta
när man arbetar i skolan är-

-att om det finns en koppling
mellan eleverna via skolan-

-exempelvis att eleverna har samma
huvudman, går på samma skola-

-eller att det är separata skolor
med samma huvudman-

-men de ändå kanske ger sig
på varandra på nätet-

-då har skolan ett ansvar-

-att omgående utreda och åtgärda
en sån situation.

Skolans ansvar ligger givetvis
på skolledningen och huvudmannen-

-men skolpersonalen
blir ju involverad i detta.

Det är tydligt i skollagen
och diskrimineringslagen-

-att skolan har ansvar kring frågor
som rör mobbning-

-och det gäller även nätmobbning.

En annan sak som jag tänkte nämna är
att när jag pratar om nätmobbning...

Det finns flera andra begrepp
man rör sig kring i skolan:

Diskriminering, trakasserier,
kränkande behandling.

Vi vill visa likheter och skillnader
när det gäller nätmobbningsbegreppet.

Men utifrån hur vi har skrivit
och resonerat-

-tänker vi att nätmobbning
innefattar alla tre begreppen.

Det kan man titta närmare på i boken
om man är intresserad.

Ett sätt att arbeta förebyggande mot
nätmobbning, som stöds i forskning-

-är att öka elevers medvetenhet
om nätmobbning.

Det kan ske på olika sätt.

Ett sätt är att man som skolpersonal
engagerar sig med eleverna-

-och låter dem ta reda på
vad nätmobbning är för nånting.

De kan hitta information
om de skadliga effekterna-

-både för den som utsätts,
och för nätmobbaren.

Nästa steg kan vara att de får göra-

-en kort film, en broschyr,
en affisch-

-som de sen får presentera
för andra elever.

Eller om man på ett föräldramöte
vill öka samarbetet kring detta-

-kan eleverna få presentera
det de gjort för föräldrarna.

Det är ett sätt
att motverka nätmobbning.

En annan viktig aspekt
när man arbetar med mobbning-

-är att förändra de normer
som skapar nätmobbning.

Det kan hänga ihop med normer
som påverkar att det är okej-

-att mobba andra utanför nätet.
Den typen av normer måste förändras.

Det här kan handla om...
Givetvis har man på skolor-

-formella regler och normer kring
att det inte är okej att mobbas.

Det är inte okej att kränka andra.

Men det kan uppstå informella normer
i klasser, eller på en hel skola-

-där elever på olika sätt tycker
att det är okej att ge sig på andra.

Så kallade promobbningsnormer.

Det är viktigt att motverka-

-och fånga upp och få syn på
om det finns såna informella normer.

Jag ska först visa ett sätt
man kan göra det på-

-som är kopplat till mobbning
utanför skolan.

Jag ska läsa från en affisch
med resultatet.

Det här är resultatet från en studie
där man gick ut i skolor-

-med ett frågeformulär
där man frågade eleverna-

-om deras attityd till mobbning,
och hur andra elever tänker.

Det fångar upp normer kring
om det är okej eller inte att mobba.

Sen satte man upp affischer
på skolan-

-utifrån vad eleverna tyckte.

Eleverna gick runt och läste
affischerna.

Sen, arton månader senare,
delade man ut ett nytt frågeformulär-

-där man undersökte om attityderna
till mobbning hade förändrats?

Och om förekomsten av mobbning
hade minskat.

Det är ett finurligt sätt
att aktivera och påverka eleverna.

Det här exemplet har jag hittat
i en av Robert Thornbergs böcker.

En professor.

Det skulle likväl kunna vara frågor
som rör nätmobbning-

-som man skulle kunna sätta upp
som affischer utifrån elevernas svar.

Men det hänger ofta ihop att om man
blir utsatt för mobbning på nätet-

-blir man även utsatt i skolan.

Men ibland kan vissa saker
te sig lite annorlunda-

-när det gäller nätmobbning
och mobbning i skolan.

Vi ska titta närmare
på de mekanismerna-

-och tänka kring hur de kan förklara-

-att det kan finnas normer
som gör det okej att mobba på nätet.

Jag och Ann Frisén undersökte
om det fanns normer bland unga-

-som gör det lättare att vara elak
på nätet än ansikte mot ansikte.

Vi gjorde intervjuer i fokusgrupper
med elever kring detta-

-och sen gjorde vi en enkätstudie
i Göteborgsområdet-

-där vi ställde frågan
till elever i årskurs 9 och 6.

Vi frågade: "Är det lättare att bete
sig aggressivt eller vara elak"-

-"via nätet än ansikte mot ansikte?"

69 procent av 12-åringarna svarade ja
och 84 procent av 15-åringarna.

Det här är ju anmärkningsvärt
höga siffror.

Sen har vi intervjuat unga kring-

-vad det är för mekanismer som ger en
mer aggressiv interaktionen på nätet.

I vår bok skriver vi
kring massa olika mekanismer-

-och hur man kan arbeta mot detta.

Jag kommer att ta upp två mekanismer,
men det finns ytterligare.

En mekanism är anonymitet.

Unga tog upp att det är lättare
att bete sig aggressivt-

-om man kan hålla sin identitet dold.

Då kan man ge sig på andra utan att
behöva ta konsekvenserna av de valen.

Ett sätt att arbeta kring anonymitet
är att göra en övning med unga.

Man kan dela in klassen
i mindre grupper med fem i varje-

-och ta upp en fråga
som rör anonymitet.

Till exempel:
"Vad kan konsekvenserna bli"-

-"av att man kan vara anonym
på en del appar?"

Man låter eleverna diskutera detta
i mindre grupper.

Fast innan de gör det låter man dem
reflektera själva en kort stund.

Först reflekterar de själva
och skriver ner vad de tänker.

Sen får de diskutera
i mindre grupper.

Sen kan varje grupp få redovisa
hur de har tänkt-

-och man sammanställer deras tankar
på en whiteboard.

Jag har gjort det här flera gånger
med elever-

-och det brukar bli livliga
diskussioner kring det här.

Det är också så
när det gäller anonymitet på nätet-

-att man i nån mån kan tänka att det
finns positiva aspekter med det.

Man kanske vågar mer, testa åsikter
och argumentera för det man tror på.

Jag tar upp de negativa aspekterna
kring mekanismer som rör nätet-

-men de kan givetvis också
vara positiva.

Det var så att vid ett tillfälle
skapades en app som heter Secret-

-och den skapades just
för skolans värld.

Den skulle användas
på ett positivt sätt.

Meningen var att elever
skulle kunna vara anonyma-

-och kunna göra ett identitetsarbete,
utforska sig själva-

-testa att skriva olika åsikter,
testa olika roller.

Men man gjorde inte nåt
förebyggande arbete-

-eller talade med eleverna om hur man
skriver på nätet, vad som är okej-

-så resultatet blev negativt
på många ställen.

Många skrev kränkande saker
istället för vänliga saker.

På vissa ställen
stängde man ner appen.

På andra tog man ett steg tillbaka
och diskuterade med eleverna-

-hur man skulle ha det på appen,
och lyckades lösa det.

En annan anledning
som unga tog upp med oss-

-var att ofullständig kommunikation
också påverkar-

-huruvida man kan bete sig
mer aggressivt på nätet.

Jag ska läsa ett citat från en elev
om ofullständig kommunikation.

Slutsatsen av det här citatet,
och vad många elever har berättat-

-är att vi bör uppmärksamma att
avsaknad av kroppsspråk på nätet-

-kan leda till att interaktionen
blir mer aggressiv.

Det kan man vrida och vända på-

-och det finns bland annat
en studie från USA-

-där man testade detta närmare.

Man tog ett gäng 10-åringar
och delade upp dem i två grupper.

Den ena gruppen fick vara på ett
läger med mycket utomhusvistelse.

Den andra gruppen
fick vara kvar hemma-

-och använda sig av internet
2-3 timmar per dag.

Men innan de delades in i grupper
hade man testat-

-via bilder och korta filmer-

-hur väl de kunde läsa av
andras känslor och kroppsspråk.

Man testade dem även efter studien
på samma vis.

Eleverna som hade varit på lägret
och varit utomhus-

-var bättre på att läsa av känslor
än de som hade använt sig av nätet.

Det blir en tolkning där man tänker
att det är nätet som på olika sätt-

-påverkar förmågan att läsa av
andras kroppsspråk.

Man får vara försiktig med den typen
av tolkningar-

-för andra faktorer kan påverka.

Det måste inte bara bero på internet
att man läser av känslor sämre.

Men det pågår forskning där man
funderar kring de här sakerna.

Ett sätt att ta sig an frågan...

Det är ofta nåt elever vill diskutera
och tar upp själva.

Man kan dela in elever i grupper
och låta dem diskutera.

Kan man åtgärda att man beter sig
illa för att man inte ser varandra?

De här frågorna är hämtade
från nohate.se-

-där det finns material
för pedagoger-

-för att arbeta med elever
kring såna här frågor.

Ett annat sätt att arbeta
för att just motverka nätmobbning-

-kan vara att låta äldre elever
vägleda yngre elever.

I ett projekt som jag och Ann Frisén
gjorde tillsammans med Friends-

-gick vi till väga så
och lät 15-åringar komma på idéer-

-kring hur man kan förebygga
och åtgärda nätmobbning-

-och hjälpa 10-åringar
med nätmobbning.

Sen fick de träffa 10-åringar
tillsammans med en vuxen handledare-

-och genomföra insatser som de själva
hade kommit på.

De kan ha tyckt att 10-åringar-

-behövde öka sin kunskap
om internetsäkerhet.

Så de visade 10-åringarna-

-hur man kan blockera eller anmäla
om nån är elak mot en på internet.

Man pratade också om
hur man ska hantera lösenord.

Ska man säga sitt lösenord till sin
bästa kompis eller hålla det hemligt?

De hittade på alla möjliga saker.

När de jobbade med hur man kan få
den som nätmobbar att sluta-

-bjöd de in vuxna personer på skolan
- kuratorer, specialpedagoger-

-och bad dem berätta
hur man pratar med en nätmobbare.

Det hittade på många olika saker.

Det kan vara ett sätt att jobba.

Givetvis med vuxna närvarande som
kan fånga upp saker och hjälpa till.

Här kommer vi in på en sak
som man från forskningen vet-

-är en förebyggande aspekt när man
arbetar för att motverka nätmobbning:

Att ge elever kunskap om
hur de kan skydda sig tekniskt.

En sak som elever ofta inte vet om,
som man behöver berätta för dem-

-är att de kan spara bevis
när det handlar om nätmobbning.

Men när de sparar bevis
behöver de ha ett vittne.

Det kan vara en kompis eller vuxen.
Nån de litar på.

Utan vittne kan man inte vara säker
på om det här har hänt eller inte.

Det är en viktig sak att förmedla-

-att de behöver ett vittne
om de ska spara bevis.

Det är viktigt att uppmuntra dem
att göra det.

Ni kan tänka er att om man ska prata
med nån som nätmobbar nån annan-

-och man har bevis,
men den personen förnekar allt-

-kan man på ett fint sätt visa
den personen bevisen-

-och fråga hur personen menar
när den nekar.

Det kan kanske få igång en process
för att hjälpa personen att sluta.

I ett kapitel i vår bok skriver vi om
hur man för den typen av samtal-

-med dem som nätmobbar
för att också få dem att sluta.

Att skydda sig tekniskt kan också
handla om att anmäla och blockera.

Men man kanske också behöver lära sig
hur man tar bort en blockering.

Tyvärr fann jag och Ann Frisén-

-i en studie i Göteborgsområdet
som vi gjorde 2010-

-att 16 procent
av eleverna i årskurs fyra-

-uppgav att de var utsatta
för nätmobbning.

Så det är viktigt att börja jobba
tidigt med de här frågorna-

-även förebyggande,
så att det här inte tar fart-

-och de unga eleverna drabbas.

Även motverka det bland äldre,
men det var färre utsatta bland dem.

En annan viktig sak som man kan göra-

-är att lära unga
vad som är olagligt på nätet.

I vår bok har vi ett kapitel
som tar upp-

-just vad som kan vara brottsligt
som unga gör på nätet.

Nätet är ju inte en helt annan plats-

-utan bara ytterligare en arena
där unga umgås med varandra.

De lagar som gäller där
gäller också utanför.

Ett exempel är tjejerna
jag nämnde i början-

-som hade publicerat bilder och
negativa kommentarer på Instagram.

De blev dömda för grovt förtal
och fick betala höga skadestånd.

Deras föräldrar blev involverade i
att betala skadestånden.

Det finns andra typer av saker
som kan vara brottsliga.

Till exempel olaga hot,
kränkande fotografering-

-som unga kan behöva kunskap om.

Vi ger ett exempel
utifrån internationell forskning.

En tysk forskargrupp har arbetat fram
en modell-

-där man kan göra ett rollspel
tillsammans med eleverna-

-där man iscensätter en rättegång.

Då ska man inte använda nåt fall
som har hänt på skolan-

-utan nåt fiktivt fall-

-eller nåt annat från media
som kan vara okej att använda.

Det här är även för äldre elever.

Läraren kan vara domare, eleverna får
roller och man utforskar fallet noga-

-för att öka kunskapen om
vad som är olagligt.

Vi ger en utförlig beskrivning
i boken.

Här står det
"Välkommen till föräldramöte".

Det tar jag upp för
när det gäller de här frågorna-

-är det fint om man kan samverka med
föräldrarna och få med dem i arbetet.

Ofta är de väldigt nyfikna,
fundersamma och ibland oroliga-

-för sina barn kring de här frågorna.

Vi ger många tips i boken, man kan
använda alla kapitel egentligen-

-att ta upp som teman
på föräldramöten.

Vi har ett kapitel som handlar mer om
vad unga gör på nätet-

-där vi mer pratar om
den positiva funktionen nätet har.

Det är viktigt
att ibland informera om-

-vilken funktion till exempel spel
fyller för unga.

Eller sociala medier.

Sociala medier handlar mycket om
att umgås och träffa andra.

Många unga som förbjuds att vara på
nätet känner sig ensamma och utanför.

Det är en arena de umgås på.

Man kanske är ute på sociala medier
kortare stunder.

Man använder sig mycket av sin iPhone
eller padda.

Andra spelar mycket.
Det handlar också om att umgås-

-men det kan också handla om
att lära sig samarbeta, ibland tävla.

Där kanske man behöver längre pass
att spela.

Det kanske inte passar så bra att
använda datorn i kortare perioder.

Vissa spel kan lämpa sig för det.

Det kan man ta upp med föräldrar, vad
detta fyller för funktion för unga.

Då kan man få dem att tänka
kring det.

Man kan också få frågor
från föräldrar.

"Är det farligt att spela spel
som har våldsamma inslag?"

Vi tar upp lite om
vad forskningen säger hittills.

Vissa forskare menar att såna spel
inte påverkar ungas beteende.

Att de inte blir mer aggressiva
i beteendet.

Andra forskare tycker att det inte
stämmer med internationell forskning.

Kanske kan det påverka i alla fall
tankarna, och eventuellt beteende.

Man är inte riktigt på det klara med
vad som gäller där än.

När jag tar upp det här med samverkan
är det viktigt-

-att få elever att vara delaktiga,
och att samverka med föräldrar.

Men det är ju också jätteviktigt
att de olika nätjättarna-

-tar sitt ansvar i de här frågorna.

Det kan inte ligga på skolans bord
att försöka påverka dem.

Det handlar om många olika aktörer-

-så man hoppas att de försöker
hitta sätt stötta upp-

-och vara snabba att stänga ner
konton om de får anmälningar-

-om att nån blir kränkt eller utsatt
för att nån lägger ut sårande bilder.

Här är en annan sak som skulle kunna
vara ett tema på ett föräldramöte.

Det står "Tidsbegränsning".

När jag träffar föräldrar dyker det
här temat ganska ofta upp.

Ofta frågar de hur mycket tid barnen
ska vara ute på nätet.

Det är olika i olika familjer
hur man tänker kring det här.

Vad man vet hittills från forskningen
är att man behöver undersöka-

-vad det barnet gör fyller
för funktion för den personen-

-när det gäller det den gör på nätet.

Det är viktigt att ta reda på det,
och hur länge den behöver sitta.

Med sociala medier kanske man behöver
sitta kortare stunder än med spel.

Och att det är underhållning,
att man umgås. Det är en aspekt.

En annan sak är om det får
några negativa konsekvenser.

Är det så att barnet, via att det
gör olika saker på nätet-

-börjar hamna efter i skolarbetet,
får svårt med sömnen-

-drar sig undan kamrater,
inte gör nåt annat på fritiden-

-då kanske man får fundera på
om man ska reglera tiden lite.

Ålder påverkar också.

Äldre elever behöver mer integritet
jämfört med yngre.

Det får man vrida och vända på,
det finns inget enkelt svar.

Men om man reglerar för att det här
inte bara får positiva konsekvenser-

-även om det är mycket gott givetvis-

-men att det är nåt
som gör det besvärligt-

-ska man tänka på att förklara vad
man gör och föregå med gott exempel.

Det är lurigt att säga till
en tonåring:

"Du får inte ha din iPhone inne
i ditt rum när du ska sova"-

-"för jag tror att du inte sover,
utan skriver eller chattar istället."

Men om man själv har sin iPhone
i sitt sovrum och surfar-

-blir det kanske lite svårt att få
till det tillsammans med barnet.

Man kan ha en överenskommelse att
alla lägger bort dem en viss tid.

Det är olika delar man behöver
tänka på i den här frågan.

Det är sånt man kan dryfta
på föräldramöten.

Tack för att ni har lyssnat
på mig i dag.

Ni ser min mejladress här
om ni har några frågor-

-och vår bok "Nätmobbning: handbok
för skolan" med information till er-

-i ert viktiga arbete
mot nätmobbning. Tack.