Jack! Går du fortfarande omkring
på museet?

Du smet iväg för du var rädd
för uppgiften som ni skulle göra.

Den om jordens utveckling.
Ni skulle berätta om ett föremål-

-eller en tid i jordens historia.

Men du måste gå tillbaka!

Är det där åt rätt håll?

Du vet inte? Jamen, Jack?
Vänta nu, Jack. Vänta!

Hej!

Berätta om mig. Du hörde det där om
att livet nästan dog ut på jorden.

Men inte allt. Vi trilobiter
är fortfarande kvar här i silur.

Ett tag.

Och nu blev vi många. Det fanns
liksom plats för många olika sorter.

Vi är väl fina? Ammoniter heter vi
och vi börjar komma nu.

Vi är släkt med både musslor
och bläckfiskar, men är nåt annat.

Och nu snart - devon.
Och då kommer fiskarna.

Dem känner du ju igen.

Stora fiskar och de med pansar,
hårda plåtar runtom.

Som de stora pansarhajarna.

Ja, ja, men jag är den viktigaste
fisken. Mig är du släkt med.

Och mig! Det är du nog.

Vi var också fiskar som hade
en ryggrad som skyddade nerverna.

Och det har du också.

Ja, ja, men nu ska jag berätta
om en annan sak.

En jätteviktig. Det hade börjat växa
små växter på land nu.

Växter äter koldioxid
och spottar ut luft.

Allt ändrade sig.

Nu kunde insekter ta sig upp
ur vattnet och leva på land.

Andas luft som ni gör.

Större insekter äter de små.

Det känner du ju till.
Ekosystem och sånt.

Först fanns bara ekosystem i vattnet,
men när det kom växter på land-

-så fanns det mat där
som blev mat som blev mat.

Då började vi där nere i vattnet
tycka att land verkade intressant.

Vi som kunde hasa oss upp.
Även om vi måste ner igen ibland.

Våra ungar klarade sig inte på land.
De växte till sig i vattnet.

Så är det ju med grodor på din tid.
Och jag är ju lite som en groda.

Groddjur måste ha ungarna kvar
i vatten.

Vi grodaktiga tål inte så mycket sol
på vår sköra hud.

Men det gör visst de stora insekterna
som kommer nu efter oss.

På karbontiden finns liv på land
och det finns luft, växter och djur.

Mig känner du inte heller riktigt
igen. Jag finns inte i din värld.

Det blev ju så där på jorden igen.
Allt nästan dog ut.

Men nu först kom reptilernas tid.
Kolla vilka grejor!

Och sen, efter katastrofen,
kommer de där andra stora.

Dem känner du igen lite bättre.

För nu är det slut på perm
och nästan allt liv dör.

Vad hände sen?

Det kan ju inte vi som levde då veta.

Du får nog gå vidare nu.
Trias heter nästa bit av tiden.

Men hallå där, Jack!
Var är du egentligen?

Jamen, klassen!
Nu måste du hitta den.

Textning: Karin Hagman
www.btistudios.com