Titta

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Om UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Föreläsningar och samtal från Socionomdagarna 2016 som hölls den 15-16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Till första programmet

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016 : April i Anhörig-SverigeDela
  1. Att pappa ska dö eller 8 x 12? Vad
    ska man tänka på när man är liten?

  2. Exakt det här hände mig också,
    som barn till missbrukare.

  3. Det är en lång historia till böcker.
    Alla böcker har olika berättarröst.

  4. Böcker ber om
    att få bli skrivna ibland.

  5. Ibland är man förpliktigad och
    ibland är det drömmen om att skriva-

  6. -som sätter i gång böcker.
    Det är olika.

  7. Ni känner säkert till mig mest
    utifrån boken "Svinalängorna".

  8. Den är...
    Jag kan lägga dem här så länge.

  9. Den boken
    blev mitt litterära genombrott.

  10. Den handlar om tre flickor,
    Leena, Riitta och Åse-

  11. -som alla har det svårt
    på olika sätt.

  12. Riittas pappa dricker alkohol
    varje dag. Han är "varje dag-alkis".

  13. Åse har en mamma som dricker
    för mycket öl när hon städar.

  14. Leenas föräldrar är periodare. De
    dricker i långa oavbrutna perioder.

  15. De tre flickorna i "Svinalängorna"
    vet inte om hur taskigt de har det.

  16. Deras liv pågår trots att
    vuxenvärlden omkring dem krackelerar.

  17. Boken innehåller våld,
    självmordsförsök och omsorgsbrist.

  18. Men flickorna går i skolan.

  19. De sjunger och dansar och gör sånt
    som barn gör trots svårigheterna-

  20. -för de vet inte om
    hur svårt de har det.

  21. Jag anade inte vilken framgång boken
    skulle bli. Den blev film och teater.

  22. Jag har försökt sätta punkt
    för "Svinalängorna" sen 2007-

  23. -men har blivit ombedd att komma
    och prata om den hösten 2017.

  24. Mina egna barn har fått läsa den
    i skolan. Det har varit en lång resa.

  25. Den ligger på socialhögskolor
    som referenslitteratur.

  26. Det hade inte jag planerat.

  27. Jag fick många frågor
    om min biografi-

  28. -när jag hade skrivit
    "Svinalängorna".

  29. Jag svarade så gott jag kunde
    för tio år sen.

  30. "Jag utgår från egna erfarenheter
    i berättelsen."

  31. "Visst, jag har levt socialt utsatt."

  32. "Jag har också sett alkohol
    på nära håll."

  33. Sen skrev jag en bok som heter
    "Håpas du trifs bra i fengelset".

  34. Där är narkotikan i fokus.

  35. Det är också en anhörigrelation,
    syskonparet Anni och Sami.

  36. Sami blir en "störig djävel".
    Han är en störig djävel.

  37. Han trummar med bestick hemma och
    är ett "pain in the ass" i skolan.

  38. Han är en störig djävel, helt enkelt.

  39. Det är det enda vuxenvärlden ser.
    Han placeras i obsklass.

  40. När jag var barn
    var obsklass lika vanligt som matsal.

  41. Alla mina kompisar gick i obsklass.

  42. Jag erbjöd mig
    att frivilligt gå i obsklass-

  43. -men jag fick inte gå där,
    för jag var för duktig.

  44. Conny, Ronny och Sonny, ni vet.

  45. Alla blev spådda en lysande framtid
    på verkstadsteknisk linje.

  46. Vi flickor hade inte Y-namn-

  47. -men blev spådda en lysande framtid
    på kontors- och distributionslinjen.

  48. Och social linje.
    Där hamnade också jag.

  49. Helt fel för mig.
    Jag passade inte alls där.

  50. Om jag hade ett barnperspektiv
    i "Svinalängorna"...

  51. Den handlade om anhörigfrågor,
    barns utsatthet och överlevnad.

  52. Den handlade om emigration och
    språkbyte. Böcker handlar om mycket.

  53. Men "Håpas du trifs"
    handlade om narkotika.

  54. Narkotikan är i fokus,
    och ett vuxet syskonpar.

  55. Anni och Sami. Deras liv går isär.

  56. Sami blir småtjuv och börjar röka
    hasch och använda tyngre droger.

  57. Hans syster går åt ett annat håll.
    Sami går i obsklass i källaren.

  58. Anni går på ett normalt skolplan.
    Hon blir hjälparbetare.

  59. Boken är en berättelse ur klientens
    och samhällsarbetarens perspektiv.

  60. De befinner sig på samma platser,
    men ur olika perspektiv.

  61. "Håpas du trifs" blev teater.
    Jag hamnade på nya turnéer.

  62. Den här gången på Kumla, Hinseberg,
    skolor och jag vet inte vad.

  63. Frågorna fortsatte.

  64. Hade jag kanske sett
    narkotika också i mitt liv?

  65. Den omedelbara fråga som jag fick
    i var: "Har inte alla det?"

  66. Narkotikan har ju
    en lång historia i vårt land.

  67. Det som förekom på 1970-talet
    var harmlösa hasch-partyn.

  68. Dagens droger kan vi inte ens uttala
    namnet på. De beställs via internet.

  69. Jag har träffat ungdomar
    som har vittnat för mig om att...

  70. En liten kille i Lerum dröjde sig
    kvar när jag hade en föreläsning där.

  71. Det är en liten kille
    som tar sig fram till mig.

  72. Han är inte stackato i talet,
    utan i kroppen.

  73. Han säger till mig:

  74. "Dina böcker verkar spännande."

  75. "Det vet inte jag om du tycker",
    säger jag.

  76. Då säger han: "Jo, min farsa har haft
    narkotika i sitt liv hela livet."

  77. "Då kanske mina böcker är nåt
    för dig", säger jag.

  78. "Min farmor dog i överdos
    förra veckan", säger han.

  79. Min farmor dog i överdos
    förra veckan.

  80. Jag har själv varit en sån som tänkt
    att ungdomar knarkar så mycket.

  81. Vi har många barn som har vuxit upp
    med missbruk i familjen.

  82. Alkohol. Alkoholism.

  83. Men vi har också
    tusentals barn i dag-

  84. -som har vuxit upp
    med narkotikamissbrukande föräldrar.

  85. Vi ska tala om missbruk,
    inte alkoholism eller drogmissbruk.

  86. Missbruk är blandmissbruk också.
    Kring alla de här finns det anhöriga.

  87. Jag brukar tänka: Hur många
    alkoholister finns det i världen?

  88. Ganska många. Hur många är
    drogberoende? Ganska många.

  89. Hur många anhöriga finns det då?
    Ganska jättemånga, skulle jag säga.

  90. Ändå är det så när vi diskuterar
    drogrelaterade frågor-

  91. -att vi, i det politiska samtalet-

  92. -utgår från brukarens rätt
    att knarka och dricka och så.

  93. Jag har personligen aldrig hört
    en enda anhörig önska narkotikan fri.

  94. Jag har aldrig hört en anhörig önska
    en mer drogliberal syn i samhället.

  95. Jag har inte hört nån anhörig önska
    en mindre restriktiv alkoholpolitik.

  96. När drogrelaterade frågor diskuteras
    borde anhöriga också tilltalas-

  97. -och frågas vilken åsikt
    de har i frågan.

  98. De anhöriga
    är alltid minst 50 procent mer-

  99. -eller 100 procent mer...

  100. Det går 5 eller 10 anhöriga
    på varje missbrukande människa.

  101. Det är jättemånga anhöriga.
    Det perspektivet är otroligt viktigt.

  102. Hur det än var så fick jag
    så mycket frågor om min biografi...

  103. Till slut blev jag faktiskt
    intresserad av min biografi själv.

  104. Jag tänkte: Jag kanske sitter på nåt-

  105. -som är värt att kommuniceras
    biografiskt, om jag förmår det.

  106. Mitt problem var bara att jag
    inte gillar att skriva biografiskt.

  107. Berättelsen om Susanna Alakoski
    kan aldrig nånsin vara intressant-

  108. -om den inte lyfts till en större be-
    rättelse än den om Susanna Alakoski.

  109. Jag är så medveten-

  110. -om att mina erfarenheter
    inte är individuella.

  111. Mina erfarenheter delar jag
    med otroligt många människor.

  112. Sen jag blev författare har jag fått
    mängder med läsarbrev.

  113. En del kommer från rättsläkare
    som beskriver hur meningslöst det är-

  114. -att obducera en fullt frisk 28-åring
    som har dött i överdos.

  115. Andra skriver: "Jag visste inte
    mycket alls om det du skriver."

  116. "Tack för att du har vidgat min syn."

  117. Men de allra flesta breven kommer
    från människor som känner igen sig-

  118. -på en eller annan nivå,
    på ett eller annat sätt.

  119. Ungdomar skriver mejl till mig
    mitt i natten.

  120. De sitter i ett hus i skogen
    och har förlorat pappa och mamma.

  121. De lever i en svår utsatthet.

  122. Det har kommit grannar
    som har sagt till mig:

  123. "Min pappa är också alkis."

  124. Dagisfröknar har,
    när jag har hämtat barnen, sagt:

  125. "'By the way',
    min brorsa dog i en överdos."

  126. Gamla arbetskamrater,
    barndomskamrater-

  127. -och, numera också,
    författarkolleger.

  128. Det gjorde att jag började fundera
    på det biografiska materialet.

  129. Jag ville lyfta det till en större
    berättelse än min egen biografi.

  130. Det är en lång historia-

  131. -men det resulterar i en bok
    som heter "Oktober i Fattigsverige"-

  132. -där jag skrev...

  133. Jag försökte skriva en tankedagbok.

  134. Det var mina tankar
    om social utsatthet under en månad-

  135. -där jag väver in mina egna erfaren-
    heter, men också modern utsatthet.

  136. Och historisk utsatthet
    på olika nivåer.

  137. Till min hjälp för att... Det här med
    att skriva biografiskt är ju så...

  138. Ibland krävs det
    nåt slags kronologiskt berättande.

  139. Jag föddes,
    började skolan, bytte klass...

  140. Mina föräldrar skilde sig
    och så vidare.

  141. Jag gillar inte att skriva så. Jag
    tycker att det är svårt med minnen.

  142. Om jag skulle skriva biografiskt-

  143. -var jag tvungen att utgå från minnen
    som jag minns alldeles klart.

  144. Men jag var också tvungen att utgå
    från minnen som jag inte minns.

  145. Vi, alla människor, bär ju också
    på minnen som kroppen minns.

  146. Har vi en gång utsatts för nåt svårt,
    så kan kroppen reagera före hjärnan.

  147. Våld, till exempel. En hand i luften
    gör att man blir rädd.

  148. En trafikolycka gör
    att man ryggar för trafik.

  149. Minnen är ju också sånt
    som andra människor minns om oss.

  150. Vi är inte alltid överens. Tänk på
    skilsmässor. Där man sällan överens-

  151. -om varför skilsmässan
    blev ett faktum-

  152. -eller arvstvister eller annat sånt.

  153. Men det är också så
    att i social utsatthet möter...

  154. Vi som har varit klienter
    möts ju också av socialarbetare-

  155. -som skriver journaler.

  156. När jag skrev boken var jag
    tvungen att plocka in material-

  157. -som hör till sociala journaler
    och annat sånt material.

  158. Jag har ibland, tillsammans med några
    andra författare, blivit betraktad-

  159. -som att vi har uppfunnit ordet
    "fattigdom".

  160. Det har vi inte.
    Det är många författare före min tid-

  161. -som har intresserat sig för
    samhällsfrågor och social utsatthet.

  162. I världen har vi Marguerite Duras
    och Clarice Lispector.

  163. Hemma har vi Ivar Lo-Johansson, Moa
    Martinson, Vilhelm Moberg med flera.

  164. Jag blev då tvungen att väva in ett
    samtal med olika författare i boken.

  165. Resultatet blev en tankedagbok-

  166. -där jag låter minnen korsa-

  167. -allt från litteratur till forskning.

  168. Jag tänker kring socialt arbete.
    Vad är det goda sociala arbetet?

  169. Alla har vi stolta ärenden.
    Jag är också socionom.

  170. Ni borde skriva böcker
    om era stolta ärenden.

  171. Hur såg det ut när det gick bra?
    Varför gick det bra?

  172. De böckerna drömmer jag om.
    Yrkesstoltheten.

  173. Läkarna får så mycket beröm
    när de lyckas med transplantationer.

  174. Socialarbetarna förtjänar
    lika mycket beröm-

  175. -när de vänder
    en kapsejsad människas liv rätt.

  176. Det är professionalitet,
    och ingenting annat.

  177. Jag tittar alltså
    på mina egna erfarenheter-

  178. -av att leva i ett socialt inferno
    som barn på 1960- och 1970-talet.

  179. Jag tittar också på 2010-talet, då
    man började tala om modern fattigdom.

  180. Men jag gör också en resa
    till början på 1900-talet.

  181. Jag studerar alltså min sociala
    förhistoria. Kunde jag hitta nåt-

  182. -som förklarade de svårigheter
    jag kom att uppleva som barn?

  183. På 2010-talet pekar Rädda Barnen
    särskilt ut två grupper-

  184. -som riskerar
    att hamna i ekonomisk utsatthet:

  185. Ungar till utrikes födda föräldrar
    och ungar till ensamstående.

  186. Jag undrade om det förklarade nåt
    för mig på 1970-talet.

  187. På 1970-talet hade vi mycket pengar
    i social sektor, men lite kunskap.

  188. Nu har vi mycket kunskap, men lite
    pengar. Det är lite konstigt.

  189. Jag växte upp
    med utrikesfödda föräldrar-

  190. -men de var inte ensamstående.

  191. Men när jag gjorde den här resan
    tillbaka till början på 1900-talet-

  192. -vad hittade jag där då?
    Två ensamstående mammor.

  193. Där startar nånting.

  194. Vad jag har kunnat se i min historia,
    så finns det inga fel i början.

  195. Det finns inga fel på oss. Det finns
    inte ens alkoholism från början.

  196. Men nånting händer där.
    Det jag har kunnat röna ut är att...

  197. Att vara ensamstående förälder var
    ett av de största brott som fanns.

  198. Det fanns ju pigor på den tiden.
    Pigorna kunde bli med barn.

  199. Pappan till barnet
    kunde vara prästen i huset-

  200. -herren på gården, sonen i huset...

  201. Vad stod det i kyrkböckerna
    när de här barnen föddes?

  202. "Fader okänd." Känner ni många
    som inte har pappor? Alla har pappor.

  203. Vi kan åka till Danmark och meka,
    men vi behöver fortfarande pappor.

  204. Det var vanligt att det stod så.

  205. Barnen var väldigt stigmatiserade
    och blev betraktade som oäktingar.

  206. "Oäktingar" är ett finare ord
    för horbarn, helt enkelt.

  207. Man fick inte gå i skolan,
    och så där.

  208. En ensamståendes förälders tid
    räcker inte-

  209. -till tio timmars jobb på fabriken,
    laga mat, läxor, omsorg...

  210. Vad gjorde man med ungarna-

  211. -när man gick till jobbet,
    innan förskolornas tid?

  212. Man låste in dem,
    band dem vid sängen...

  213. Sånt skapar förstås trauma.

  214. Krig skapar trauma. Mycket fattigdom
    skapar sina egna trauman.

  215. Det är vad den här boken handlar om.
    När jag hade skrivit den här...

  216. Jag kan prata minst en timme om den.

  217. När jag hade skrivit den här,
    så trodde jag-

  218. -att jag hade skrivit min biografi-

  219. -och på nåt sätt lyckats resonera
    kring social utsatthet.

  220. Jag skulle skriva en ny roman
    och hade kommit ganska långt.

  221. Men då tränger sig "April i
    anhörigsverige" före i bokkön.

  222. Den kräver att få bli skriven.

  223. I alla mina böcker
    hanterar jag social utsatthet.

  224. Jag hanterar etnicitet, kön, klass
    och såna frågor.

  225. Men anhörigtematiken
    var jag tvungen att särbehandla-

  226. -av det skälet att det är
    en alldeles speciell problematik-

  227. -som vi inte heller kan så mycket om.

  228. Jag har inte själv kunnat så mycket.
    Nu kan jag mer.

  229. Det är också den här boken
    som har varit den svåraste för mig-

  230. -av de böcker
    jag hittills har skrivit.

  231. Det beror på att för att skriva den,
    så var jag tvungen-

  232. -att se livspriset i vitögat-

  233. -av att ha levt nära människor som
    jag älskar, men har förlorat i rus.

  234. Det livspriset var inget som jag
    kunde överblicka när jag var 25.

  235. Jag kunde inte heller överblicka det
    när jag var 35 eller 45.

  236. Men nu när jag har passerat 50 kan
    jag se vad det livspriset kostade.

  237. Det var ofantligt dyrt.

  238. Men det är också så att jag
    i den här boken drivs av tanken-

  239. -att berättelsen om Susanna Alakoski
    fortfarande inte är intressant-

  240. -om den inte lyfts till
    en större berättelse än den om mig.

  241. Jag är emot
    att individualisera erfarenheter.

  242. Jag är för att kollektivisera dem.

  243. Genom åren har
    dagisfröknarna, grannarna och breven-

  244. -bildat
    nån sorts körsång i huvudet på mig.

  245. Jag såg till slut en stor svart scen-

  246. -där jag såg mängder med anhöriga
    gå upp och ställa sig och berätta-

  247. -om sina erfarenheter
    av att vara anhöriga.

  248. Då kunde jag också gå upp på scenen
    tillsammans med anhörigrösterna.

  249. Jag behövde inte ställa mig
    längst fram, inte tala först.

  250. Jag kunde ställa mig längst ut, lite
    bakom, och sjunga med i körsången.

  251. Den här körsången av anhörigröster
    placerade jag i boken-

  252. -som en mängd sorgebrev
    på olika tematik-

  253. -på olika tematik-

  254. -som förlåtelse, ilska och önskan om
    att livet skulle ha blivit nåt annat.

  255. Det finns 7-8 ganska långa sorgebrev
    som är en körsång av anhörigröster.

  256. Jag ska läsa ett stycke för er-

  257. -ur det som jag kallar
    "Prolog Sorgebrev".

  258. "Vi var många. Vi hade det inte
    lätt. Vi uppfattade oss som ensamma"-

  259. -"men drogs till varandra utan att
    nämna det vi visste om oss själva."

  260. "Vi ville få frågor om våra pappor,
    som flög i luften av bagateller"-

  261. -"och om våra fyllemorsor
    som bråkade högljutt på apotek"-

  262. -"och om våra rastlösa syskon."

  263. "Vi undrade om det var normalt att
    späda ut morgonkaffet med vodka"-

  264. -"och om det var vanligt med brosk-
    bildningar i venerna i armvecken."

  265. "Vi önskade att det skulle finnas
    ett slott i ett slättlandskap"-

  266. -"där vi kunde träffa fler
    som hade det som vi"-

  267. -"utan att det handlade om pingis,
    biljard och ungdomsverksamhet."

  268. "Några av oss hade föräldrar"-

  269. -"som höll sig mindre berusade
    genom att byta ut vinet mot öl."

  270. "En del hade föräldrar
    som älskade minttabletter."

  271. "Andras var beroende av munsprej
    på grund av dålig andedräkt."

  272. "En del av oss bevittnade
    syskons haschpsykoser."

  273. "En del levde med vardagsfylla,
    andra levde med perioder."

  274. "Några hade föräldrar som helgdrack."

  275. "Andra storkonsumerade
    gin och tonic på verandan."

  276. "Några hade marijuanarökande
    föräldrar som stirrade på himlen"-

  277. -"och antingen skrattade ihjäl sig
    eller kurade för kometerna."

  278. "Vi hörde samtal om magic mushrooms,
    spikklubba och änglatrumpet."

  279. "Några bevittnade hallucinationer,
    kramper och medvetslöshet."

  280. "En del av oss hade förortssyskon
    som sniffade tändargas och bensin."

  281. "Vi bevittnade medvetandesänkning
    och hjärtrytmrubbningar."

  282. "Plötslig vuxendöd.
    Det tillkom GHB och Spice"-

  283. -"och det kom så mycket
    att vi tappade räkningen."

  284. "Vi försökte begripa
    prylsamlingar och abstinensproblem."

  285. "Vi försökte hänga med
    i humörsvängningar."

  286. "Pappor hängde sig
    och mammor kastade sig framför tåg."

  287. "Några mördades
    och andra dog i överdosen."

  288. "En del av oss levde
    med sovande föräldrar."

  289. "De flesta av oss
    slutade bjuda hem vänner."

  290. "Vi hade låtsaskompisar
    som hette Lilimaj och Popolasse."

  291. "Vi drömde att det var vi
    som körde karusellen på tivoli."

  292. "En del av oss levde översvämmade
    av ostrukturerad tid."

  293. "Andra väntade
    på den goda fen, Gud och älvor."

  294. "Måndag och skolmaten
    blev för en del räddningen."

  295. "Tvätthögarna möglade."

  296. "Föräldrar föll i trappor, föräldrar
    hade sömnpiller. En del var nervösa."

  297. "Andra var bullriga och gränslösa,
    hjälplösa och tröstlösa."

  298. "En del växte upp med tomma kylskåp,
    andra med klädbrist och sömnbrist."

  299. "En del såg pappas pundarsamling
    med mässing och kapsyler växa."

  300. "En del av oss hade släpiga
    föräldrar, snälla och dumma."

  301. "Andra hade överdrivet pigga
    och alerta med optimistiska idéer."

  302. "En del pappor var pajasar."

  303. "Några mammor betedde sig som riktiga
    muntergökar, om man så säger."

  304. "De visslade utan anledning."

  305. "Föräldrar tappade spärren och drack
    Campari och champagne till frukost."

  306. "Föräldrar rökte och lade sig
    under bordet utan synbar anledning."

  307. "En del lade sig dyngraka i soffan."

  308. "De mest påtända brydde sig varken
    om att äta eller dricka."

  309. "I stället letade de
    efter glitter och mässingsprylar."

  310. "De snickrade oplanerat och för-
    bättrade inredningen med målarsprej."

  311. "I värsta fall byggde de en lådbil"-

  312. -"som blev så tung
    att den inte rullade."

  313. "Ibland gällde livshumör hemma,
    andra dagar dödshumör."

  314. "En del av oss hade
    ljusskygga nära och kära, bittra."

  315. "Hemma hos en del
    var badrumsskåpen apoteksfilialer."

  316. "Vi längtade efter att fira dop,
    bröllop, jul, påsk och midsommar"-

  317. -"som vanliga människor"-

  318. -"men hänvisades till ensamhetens
    hörn vid de dukade festborden."

  319. "Ack, våra sprängfyllda hjärtan
    på påtända syskons födelsedagar."

  320. "Vi levde i skugga, vanmakt och i
    utkanten av tvingande lagstiftning."

  321. "Vi kunde inte planera livet eftersom
    vi levde i fallolyckornas famn."

  322. "Några av oss förlät och gav nya
    chanser. Vi vaktade, bönade, bad."

  323. "Vi upplevde initiativförmågor spädas
    ut med rök, vitt pulver och sprit."

  324. "Många av oss trodde
    att felet var vårt"-

  325. -"när oförrätter förgiftade vattnet
    och bagateller blev handgranater"-

  326. -"som under rus
    kastades genom rummen."

  327. "Vi, anhöriga,
    kände oss fula, feta och dumma."

  328. Det är en bit av det
    som kallas "Prolog Sorgebrev".

  329. Den rösten kommer tillbaka i boken.
    Jag blandar den med forskning.

  330. Jag tittar
    på polisiärt och socialt arbete.

  331. Jag tittar
    på anhörigbegreppets framväxt-

  332. -och medberoendebegreppet
    ur ett språkvetenskapligt perspektiv.

  333. Jag tittar på musik och litteratur
    som rör anhörigfrågor och droger.

  334. Vet ni om att på... Nu ska vi se
    om jag hittar den sidan här.

  335. På...

  336. Men, alltså, anhöriga
    har ju inte funnits.

  337. På 1950-talet trodde man faktiskt
    på fullt allvar-

  338. -att det var kvinnans fel
    att mannen drack.

  339. Jag har tittat tillbaka.
    I början på 1900-talet-

  340. -så fanns det en läkare
    som hette Ernst Almquist.

  341. Honom citerar jag
    ganska flitigt i boken.

  342. Han tittar på glädjen av ruset.

  343. Glädjen av ruset måste man titta på
    för att förstå baksidan av ruset.

  344. Livet blir lite mer varieté
    när vi dricker.

  345. Jag blir lite smartare och snyggare.

  346. Mina idéer förverkligas.
    Tapeterna blir lite mindre fula.

  347. Var jag hårt arbetande, så
    slappnade musklerna av rent fysiskt.

  348. I början på 1900-talet
    fick arbetarna ibland betalt i öl-

  349. -för det var mycket kalorier i öl.

  350. Det var otroligt vanligt
    att män gick på krogen-

  351. -direkt med veckolönen i fickan
    och söp upp pengarna.

  352. Och så blev mamman och barnen
    helt utan pengar till mat.

  353. De blev vräkta och så där.

  354. Det var inget ovanligt scenario.

  355. I familjer som hade mer pengar
    blev man kanske inte vräkt-

  356. -men problematiken blev densamma.
    Våldsamheter och sånt.

  357. Men man tänkte aldrig
    att anhöriga skulle ta skada-

  358. -av att pappa var våldsam eller
    att mamma inte kunde fixa med maten.

  359. Det hände ibland att kvinnorna
    fick nog, att de inte orkade längre.

  360. Var hamnade fruarna?

  361. På den tiden var det mer män
    som drack. Nu är det kvinnor också.

  362. Jag har ett hår här
    som irriterar mig.

  363. Var hamnade kvinnorna?
    De hamnade på sjukhuset.

  364. Det var en speciell avdelning,
    nämligen sinnessjukhuset.

  365. Där hamnade de anhöriga i början,
    och långt in, på 1900-talet.

  366. På 1950-talet hade vi en amerikansk
    forskare som hette Thelma Whalen.

  367. Hon skissade till och med
    fyra olika alkoholisthustrutyper.

  368. 1953 var alkoholisthustrun
    dessa fyra, alltså:

  369. "Suffering Susan."
    Hon var självbestraffande.

  370. "Controlling Catherine."
    Hon var dominant.

  371. Och så var det "wavering Winnifred".
    Hon hade dålig självkänsla.

  372. Och så var det en kvinnofigur
    som döptes till "punitive Polly".

  373. Hon var en aggressiv
    och bestraffande karriärkvinna.

  374. Det tror sjutton att om männen
    var gifta med såna här kvinnotyper-

  375. -så var de tvungna
    att dricka väldigt mycket.

  376. Fortfarande inga anhöriga.
    Alkoholisthustrur och missbrukande.

  377. Sen kom drogerna,
    men där följer mönstret.

  378. Många män började med narkotika,
    och kvinnorna tog hand om dem.

  379. I litteraturen, då missbruk beskrevs,
    var det ofta geniförklarade män-

  380. -som skrev fantastiska dagsverser
    om de drack sprit.

  381. De hade en kvinna som servade, typ
    Märta Tikkanen och Henrik Tikkanen.

  382. Det var inte ovanligt.

  383. Nu har vi litteratur
    som beskriver anhörigfrågorna.

  384. Det är missbruk utifrån den anhörigas
    perspektiv. Då är det terror.

  385. Det är ingen genialitet alls. Jag
    har bidragit med en del såna böcker.

  386. Samma trend finns inom musiken.

  387. Det har varit
    drog-glamoriserande musik.

  388. Bob Marley, Peter Tosh
    och många andra.

  389. I dag skriver rapparen Petter
    om den skamliga bakfyllan.

  390. Lisa Ekdahl sjunger om att hon
    borde ha lämnat suputen redan i går.

  391. Jag har en musiklista
    i slutet på boken-

  392. -om man vill lyssna på sånt.

  393. På 1980-talet händer det nånting.
    Jag ska kolla klockan här.

  394. På 1980-talet händer det saker
    med anhörigfrågan.

  395. Jag skriver i boken
    om en norsk "psykologspesialist".

  396. Det heter ju så i Norge,
    "psykologspesialist".

  397. Hon heter Frid Hansen.
    Jag vet inte om ni har mött henne.

  398. Hon är den enda psykologspecialist
    jag har sett gå upp på en scen-

  399. -och vara självkritisk
    på ett väldigt härligt sätt.

  400. Hennes jobb var hela livet att arbeta
    med barn och ungdomar i Norge.

  401. Hon åkte runt på skolor och
    diagnosticerade rastlösa unga-

  402. -som inte lärde sig läsa och skriva.

  403. Hon tröttnade på resor och började
    på Borgestadklinikken utanför Oslo-

  404. -där man arbetade
    familjerelaterat med missbruksfrågor.

  405. Hennes chef åkte till USA
    nån gång på 1980-talet.

  406. Hon skulle studera det här
    familjeorienterade sättet att arbeta.

  407. Och så kom hon tillbaka
    och sa till sin personalgrupp:

  408. "I USA har de uppfunnit ett ord."

  409. "Där heter det 'anhörig'", sa hon.

  410. Personalgruppen tänkte: "Anhörig?
    Vad fan är det för nånting?"

  411. Men de skulle plocka in de anhöriga.

  412. De tänkte: "Okej,
    vi bjuder väl in de anhöriga, då."

  413. De trodde inte att nån skulle komma-

  414. -för missbrukarna hade gjort
    så förfärligt dumma saker.

  415. De har kräkts. De har somnat.

  416. De har varit elaka och föraktfulla.
    En del har varit våldsamma.

  417. De har begått bedrägerier
    och de har ljugit.

  418. De har sviktat som föräldrar,
    som äkta hälfter och som farbröder.

  419. Whatever. De har kört bil på fyllan,
    de har kört båt på fyllan-

  420. -och buss på fyllan.

  421. De anhöriga kan väl rimligtvis inte
    tycka om de här missbrukarna då?

  422. Beroendesjuka, ska man säga.
    Det är ett bättre ord.

  423. Men de öppnade
    det terapeutiska rummet.

  424. Vad som händer är
    att det väller in folk.

  425. Det bara väller och dräller
    in anhöriga.

  426. De kommer in i behandlingen
    av inget annat skäl-

  427. -än att de älskar
    sin missbrukande anhöriga.

  428. De kan nämligen skilja på pappa eller
    mamma som är pappa och mamma-

  429. -och pappa, mamma, bror, syster,
    äkta man, fru eller vad det nu är-

  430. -som är full eller påtänd.

  431. Anhöriga kan skilja på det. De älskar
    personen, men hatar tillståndet.

  432. Det är otroligt viktigt
    att skilja på det.

  433. När Frid Hansen,
    psykologspecialisten, upptäcker-

  434. -hur mycket skada de anhöriga
    har tagit, så blir hon sömnlös.

  435. Det rinner ungar genom huvudet på
    henne som hon har diagnosticerat-

  436. -utan att ha placerat dem i sin rätta
    verklighet innan hon diagnosticerade.

  437. Frid Hansen skämdes.

  438. Hon berättar om en kille som heter
    Tomas, som hon träffar och som säger:

  439. "Fröken säger
    att jag inte kan räkna."

  440. "Kan du inte det?" sa Frid. "Jo", sa
    Tomas, som då var tio år gammal.

  441. "Men jag får inte plats med mer här",
    säger han och tar sig för huvudet.

  442. Tomas pappa var fiskare, och
    han hade varit med pappa på båten.

  443. Han visste att båten gungade,
    och det fanns vajrar och tunga saker.

  444. Pappa hade alltid
    en kasse sprit med sig på sjön.

  445. Tomas var helt upptagen med
    att fundera på om pappa skulle dö-

  446. -när han var ute på sin fiskeresa.

  447. Att pappa ska dö eller 8 x 12? Vad
    ska man tänka på när man är liten?

  448. Exakt det här hände mig också,
    som barn till missbrukare.

  449. Eller till beroendesjuka människor.

  450. Jag var en exemplarisk skolunge.

  451. Jag älskade skolan
    och var duktig i skolan.

  452. Jag var familjens ansikte utåt
    och lärarnas lilla älskling.

  453. Kompisarna var avundsjuka
    därför att jag hade så lätt för mig.

  454. Ändå dalar betygen kraftigt
    när jag går i sjuan eller åttan.

  455. Alla blir besvikna.
    Alla blir besvikna, också jag själv.

  456. Men jag visste själv hela tiden
    varför mina betyg dalade.

  457. Jag hade inte tappat skolintresset.
    Jag sov inte en hel natt, nånsin.

  458. Jag var alltid rädd att nåt för-
    färligt skulle hända. Det var skälet.

  459. Inte en enda vuxen placerade
    heller mig i min verklighet-

  460. -eller lyckades hjälpa mig att
    gå kvar i skolan och fullfölja den.

  461. I stället hoppar jag av i gymnasiet.
    Jag går där tre månader.

  462. Med påföljden att jag får läsa in
    gymnasiet på komvux sen-

  463. -med hjälp av studielån. Dem betalade
    jag tillbaka när jag var 45 år.

  464. Det är dyrt att vara anhörig
    när man får livet saboterat.

  465. Det handlar den här boken
    bland annat om.

  466. Men det är ju också så-

  467. -att utifrån den här berättelsen
    att...

  468. Jag ska ta en sida innan jag...

  469. Jag menar att det är värt att läka-

  470. -och att låta socialtjänsten
    satsa på social läkning.

  471. Kan vi bli socialt sjuka på samma
    sätt som vi blir fysiskt sjuka?

  472. Den frågan ställer jag
    i "Oktober i Fattigsverige".

  473. Om vi kan det, kan vi i så fall bli
    socialt friska? Hur ska det gå till?

  474. Vad krävs av dig själv,
    av samhället och av professionen?

  475. Vi skulle aldrig komma på idén att
    operera mjälten eller njure själva.

  476. Vi går ju till sjukvården om vi
    blir sjuka, eller tandläkaren.

  477. Blir vi socialt sjuka
    går vi till socialtjänsten-

  478. -därför är det så otroligt viktigt
    att den fungerar väl.

  479. Jag har alltid vetat om-

  480. -sen jag var liten, att jag
    har varit 100 procent psykiskt frisk.

  481. Det kanske inte ni har, men jag
    har varit 100 procent säker på det.

  482. Jag har själv förstått-

  483. -att så som jag mår, och det som
    är svårt, beror på yttre faktorer.

  484. Det fick mig att en gång...
    Jag har tänkt på det många gånger.

  485. Jag har ju sett så många
    växa upp i dysfunktionella familjer.

  486. En berättelse är ju den, på tal
    om livspriset och att se tillbaka-

  487. -att många av mina barndomsvänner
    är döda i dag.

  488. De började använda droger.
    Nån blev mördad.

  489. Nån mördade själv
    och hamnade i fängelse.

  490. De blev väldigt olyckliga. Många
    har fått olyckliga livsutvecklingar.

  491. Men en annan sida är den att lika
    många har det gått otroligt bra för.

  492. De har blivit lärare, psykologer
    och äger företag.

  493. De är driftiga och framgångsrika,
    och de är fantastiska föräldrar.

  494. Jag har funderat på det här att
    växa upp i en dysfunktionell miljö-

  495. -och det här att det kan gå bra.
    Det fick mig att skriva på Facebook:

  496. "För att bli friska måste vi
    hedra den mörka sidan i oss."

  497. Vi måste kanske också
    kunna ta emot hjälp. Jag skrev:

  498. "Vuxna barn, såna som jag själv"-

  499. -"som har vuxit upp i nån form
    av dysfunktionell miljö"-

  500. -"och som fått möjlighet att läka,
    ofta blir bra personer."

  501. Jag skrev
    att om jag startar ett stort företag-

  502. -så skulle jag bara anställa
    barn till alkoholister.

  503. Vilka doers,
    vilken arbetskapacitet...

  504. Vilken fantastisk...

  505. ...lojalitet de kan uppvisa.

  506. Jag funderade på fördelarna
    med att vara ett vuxet barn.

  507. Det bara rasslade till.
    Jag fick 180 kommentarer direkt.

  508. En del andades ordet "maskrosbarn"
    med glädje och stolthet.

  509. Det kom boktips och låttips-

  510. -men samtalet gled väldigt fort över
    till det negativa.

  511. Jag förstår det,
    för många får inte hjälp-

  512. -eller förmår inte ta emot hjälp.

  513. Det kom till och med röster
    från spritens drabbade barnbarn.

  514. "Min morfar var alkoholist.
    Det förstörde hela vårt liv."

  515. Det handlade om evig sorg
    och om smärta, arv och miljö.

  516. Men också om ljusbärare: personer,
    människor, vänner, grannar, lärare-

  517. -som har varit ljusbärare-

  518. -och har hjälpt till
    att vända en trend i livet.

  519. Det här fick mig
    att ihärda med att fundera på-

  520. -de fantastiska egenskaper
    som jag har sett hos människor-

  521. -som har fått möjlighet att leva
    ett bra liv, hur bra de blev.

  522. Jag gjorde en lista
    på såna egenskaper som jag ser...

  523. Jag har inte alla själv, men en del-

  524. -men hos många bekanta som har
    vuxit upp under svåra omständigheter.

  525. Det är viktigt att säga detta,
    att det goda kan komma fram.

  526. "Förutom att vara doers, pålitliga
    och ha hög arbetskapacitet"-

  527. -"är vi målinriktade och drivande.
    Vi är visionärer, ansvarstagande"-

  528. -"handlingskraftiga, flexibla, inno-
    vativa, empatiska och inkännande."

  529. "Vi visar förståelse för omvärlden.
    Vi är erfarna och energirika."

  530. "Vi kan vara vårdande. Vi är plikt-
    trogna och bra på att läsa av behov."

  531. "Ofta är vi skarpa, intelligenta,
    roliga och kan hantera kaos bra."

  532. "Vi är tålmodiga, stryktåliga,
    engagerade, ambitiösa"-

  533. -"kreativa, innerliga, orädda,
    tacksamma och entusiastiska."

  534. "Vi är snabbtänkta och vana vid
    att hitta konstruktiva lösningar."

  535. "Jag konstaterar att en del av detta
    räcker långt som goda egenskaper"-

  536. -"och att vi äger
    den viktiga vardagsklokhet"-

  537. -"som behövs för att finna hjälp
    med svåra problem"-

  538. -"om vi bara vågar tala med varandra
    om jobbiga saker."

  539. Utan att förringa det lidande som det
    innebär att växa upp med missbruk-

  540. -utan att förminska kampen för över-
    levnad, så finns det också fördelar.

  541. Om såren får möjlighet att läka
    kan en ocean av kapacitet öppna sig.

  542. Vi har många
    stolta nyktra alkoholister i dag.

  543. När jag var barn
    blev man nykter med vita knogar.

  544. "Jag ska hålla mig nykter." Det var
    länkarna, torken och Bibelstudier.

  545. I dag är det på ett annat sätt.
    Man ser på alkoholism som en sjukdom.

  546. Man skiljer också i tanken...

  547. Professionen skiljer också på det.
    Drogen sätter i gång nånting-

  548. -som blir en sjukdom
    att förhålla sig till.

  549. Vi har nyktra narkomaner och till
    och med nyktra motorcykelklubbar.

  550. Det är ganska fantastiskt.

  551. Men vi börjar också
    få syn på anhörigfrågorna.

  552. Jag önskar i framtiden-

  553. -att det ska gå att få beviljad
    en anhörigbehandling-

  554. -om man har vuxit upp
    med beroendesjukdom i familjen.

  555. Lika självklart
    som man hjälper den beroendesjuka-

  556. -ska man hjälpa den
    som är offer för den sjukdomen.

  557. På samma sätt som man hjälper ungar
    som har en förälder som dör i cancer-

  558. -ska man också
    som anhörig till en beroendesjuk...

  559. Man behöver göra det mer möjligt
    att prata om svåra saker.

  560. Mitt bidrag är de böcker jag skriver-

  561. -för att hjälpa oss alla
    att göra det svåra talbart.

  562. Bara så kan vi komma vidare
    med det vi behöver komma vidare med.

  563. Jag tänker på alla böcker om våldtäkt
    som har drivit den frågan framåt-

  564. -och att vi hjälps åt
    med de svåra frågorna.

  565. Jag ska nu till Helsingfors för att
    avsluta en nordisk välfärdskonferens.

  566. Där ska jag läsa upp ett
    socialt manifest som jag har skrivit.

  567. I slutet på manifestet önskar jag-

  568. -att alla som arbetar
    med samhällsfrågor-

  569. -social sektor på olika nivåer-

  570. -att ni vore, vi vore,
    samhällets påvar och presidenter-

  571. -och att det var vi som bestämde
    och uttalade oss i sociala frågor.

  572. Socionomerna skulle aldrig uttala sig
    om läkarvetenskapen-

  573. -men många uttalar sig om det
    sociala. Det ska professionen göra.

  574. De ska uttala sig
    och ta de samtalen-

  575. -utifrån en kunskap, en lång
    utbildning och expertrollen.

  576. Mina böcker finns-

  577. -och det kommer fler böcker.

  578. Tack ska ni ha.

  579. Textning: Marie Ekenstav
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

April i Anhörig-Sverige

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Susanna Alakoski är socionom och författare och berättar om vikten av att lyfta fram anhörigas perspektiv och behov av hjälp och stöd. Hon berättar utifrån egna och andras erfarenheter. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap
Ämnesord:
Anhöriga, Anhörigstöd, Samhällsvetenskap, Social omsorg, Sociala frågor
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

April i Anhörig-Sverige

Susanna Alakoski är socionom och författare och berättar om vikten av att lyfta fram anhörigas perspektiv och behov av hjälp och stöd. Hon berättar utifrån egna och andras erfarenheter. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Att hjälpa den som inte orkar leva

Ullakarin Nyberg är psykiater och suicidforskare och föreläser om hur man kan hjälpa personer som är sjävmordsbenägna. Hon säger att man ska våga prata om de existentiella frågorna och våga möta mörkret. Det handlar om att lyssna till och mötas i den självmordsbenägnas berättelse. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Barn och unga med sexuella beteendeproblem

Anette Birgersson Thell är socionom och legitimerad psykoterapeut och föreläser om barns utforskande av sin sexualitet. Hon menar att man ska lära barnen att de har rätt till sin egen kropp och vad som är sunt sexuellt beteende. Riskerna att bli utsatt för och att begå sexuella övergrepp minskar med tydlighet när det gäller närhet, gränser och sexualitet, enligt Birgersson Thell. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

KBT i utveckling

Hur har KBT (kognitiv beteendeterapi) använts från 1950-talet och framåt? Anna Kåver är legitimerad psykolog, psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och författare och berättar om det. Hon berättar också om kritiken som riktats mot terapiformen. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Mina två liv - om bipolär sjukdom

Ann Heberlein är lektor i etik och författare och berättar om hur det är att leva med diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Att leva med en psykisk sjukdom påverkar livet på ett genomgripande sätt men man är inte sin diagnos, säger Heberlein. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Mindfulness 2016

Åsa Nilsonne, psykiater och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet, visar hur vi genom meditation och mindfulnessträning kan träna och påverka hjärnan och dess funktioner. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Möta, stödja och behandla barn och unga efter svåra händelser

Anna Norlén är legitimerad psykolog och psykoterapeut och föreläser om att arbeta med barn och unga som har drabbats av trauman. Hon säger att de ofta inte berättar men att de har väldigt stort behov av att göra det. För den eller de som ska hjälpa gäller det att skapa möjligheter för barnen att våga berätta. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Möte med sexuellt våldsutsatta flickor

Maria Munkesjö är stödverksamhetsansvarig på Tjejzonen och musikterapeut. Hon berättar om Tjejzonens ideella stödverksamhet som vänder sig till sexuellt våldsutsatta tjejer. Cirka 200 volontärer runt om i Sverige arbetar med att möta tjejer, oftast på nätet, och anonymt. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

När livet blir verkligt

Bo Blåvarg, leg psykolog och verksamhetschef vid Ersta Vändpunkten, berättar om hur existentiell terapi kan vara till hjälp för den som har varit eller är medberoende. När man vuxit upp i en verklighet där missbruk stått i centrum är det viktigt att komma till en plats där det är en själv som står i centrum. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Schematerapi - en vidareutveckling av KBT

Poul Perris, läkare och psykoterapeut vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, berättar om hur schematerapi skiljer sig från ursprunglig KBT. Här har man en större förståelse för uppväxten och vad den har haft för konsekvenser för vårt beteende. Många utvecklar strategier för att undvika att hantera svåra känslomässiga lägen, menar Perris. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Tillit från cell till samhälle

Olika syn på tillit

Panelsamtal om tillit och medkänsla. Barn ska kunna känna sig trygga och förstå vad medkänsla är redan på förskolan. Sociologen Jan Mewes menar att det skapar bättre tillit. Han samtalar med Christina Andersson, psykolog; Miia Paakkanen, forskare, positiv psykologi; Erik Blennberger, professor i etik. Moderator: Kattis Ahlström. Inspelat den 3 november 2015 på Karolinska institutet i Solna. Arrangör: Stiftelsen Ekskäret och Centrum för social hållbarhet vid Karolinska institutet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Odödlighet

En mysig morgonshow med Nancy Delic, Sophia Bergman och Balint Marton. Frukost, livsfilosofi, musik och vår egen psykolog Karna.

Fråga oss