Titta

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Om UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Föreläsningar och samtal från Socionomdagarna 2016 som hölls den 15-16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Till första programmet

UR Samtiden - Socionomdagarna 2016 : Möta, stödja och behandla barn och unga efter svåra händelserDela
  1. Möter vi ett barn
    som har vuxit upp i en hotfull miljö-

  2. -så kan vi påverka det
    också på neurobiologisk nivå.

  3. Min tanke är att den här timmen ska
    bli ganska praktisk och tillämpad-

  4. -men vi behöver ändå ägna en del tid-

  5. -åt teori och definitioner.

  6. En sån definition
    som kan vara bra att göra tydlig-

  7. -och ett begrepp som vi i dessa
    sammanhang behöver vara noga med-

  8. -är ordet trauma.
    Det kan vi använda vardagligt.

  9. När vi pratar om jobbiga händelser
    och saker kan nåt vara traumatiskt.

  10. Men egentligen menar vi
    att nåt var jäkligt jobbigt.

  11. Men i behandlingssammanhang
    behöver vi vara noga med ordet-

  12. -för det leder oss i våra bedömningar
    och insatser mot ett visst håll.

  13. Trauma betyder skada.

  14. Ofta pratar vi om nåt traumatiskt
    som själva händelsen.

  15. Men egentligen är det effekten som
    trauma och traumatisering beskriver.

  16. Här är det psykologiska skador och
    trauman som jag kommer att prata om.

  17. Bestående skador och besvär
    efter en påfrestande händelse.

  18. Vi kan vara med om många saker
    som är jobbiga för oss-

  19. -och som vi har bekymmer med
    att klara ut-

  20. -men det behöver inte vara traumati-
    serande och orsaka bestående skada.

  21. Det är vid den punkten som vi behöver
    vara noga med vilka ord vi använder-

  22. -för att hamna rätt
    i bedömning och insats.

  23. I dag vet vi
    att psykiska skador eller trauman-

  24. -kan orsakas av en mängd olika
    händelser eller situationer.

  25. Jag har mest jobbat med
    de här typerna av händelser-

  26. -som är i kronan på trädet-

  27. -som försöker beskriva händelser
    som kan skada människor psykiskt.

  28. Jag har jobbat med barn och unga
    som drabbats av våld och övergrepp.

  29. Misshandel, sexuella övergrepp,
    svår försummelse.

  30. Barn som lever med allvarlig psykisk
    ohälsa eller missbruk i familjen.

  31. Men jag har också träffat barn
    som varit med om katastrofer-

  32. -krig och flykt
    och den typen av upplevelser.

  33. I dag vet vi mycket väl
    att det kan orsaka traumatisering.

  34. En utmaning för oss när vi arbetar
    med traumatiserade människor-

  35. -är att ganska mycket tyder på-

  36. -att de drabbade
    inte berättar det spontant för oss.

  37. Det gäller både barn, unga och vuxna-

  38. -som har med sig
    traumatiska erfarenheter i bagaget.

  39. Ibland berättar de för oss
    och söker hjälp-

  40. -på grund av svårigheter som de
    själva kopplar till det som har hänt.

  41. Men i den grupp jag mest har mött-

  42. -alltså barn och unga som drabbats av
    våld och övergrepp i nära relation-

  43. -så kan man säga att både
    det utsatta barnet och förövaren-

  44. -samarbetar på ett sätt för att
    osynliggöra det som har skett.

  45. Båda kan tro att de har mycket att
    förlora på att det ska komma fram.

  46. Det har mycket
    med skuld och skam att göra-

  47. -och att man gör en konsekvensanalys,
    även ganska små barn.

  48. Vad kommer att hända
    om det här som har skett blir känt?

  49. Vad finns det för baksidor med det,
    så att säga.

  50. Det finns många andra saker som
    hindrar barn och unga att berätta.

  51. Men det vi vet
    är att barn, unga och vuxna-

  52. -ofta har ett behov av
    att få berätta.

  53. Och får de en möjlighet
    gör de det ganska ofta.

  54. Då är det upp till oss hjälpare att
    klura ut hur en möjlighet kan se ut.

  55. Frågar man barn och unga som
    har berättat för en professionell-

  56. -vad som gjorde att de kunde berätta,
    säger de ganska ofta det här:

  57. "Jag fick ett tillfälle att berätta."
    Tillfället går nästan alltid ut på-

  58. -att nån frågade vad personen
    hade varit med om eller hur det var.

  59. "Jag blir bekymrad
    när jag är med dig."

  60. "Det verkar som om nånting
    inte är som det borde vara."

  61. "Kan du berätta?"

  62. Det är otroligt värdefullt för
    utsatta barn och unga att mötas av.

  63. Både för att de får ett tillfälle-

  64. -men också för att vi ger en signal
    om att vi ska försöka lyssna.

  65. Att vi vill försöka kommunicera om
    svåra saker även om det är krångligt.

  66. Sen är det inte säkert
    att de vi möter tar chansen.

  67. Ibland kan man behöva återkomma
    med frågan när man lärt känna varann.

  68. Det är alltid värt att pröva.

  69. Socialstyrelsen råder oss
    som jobbar inom BUP och socialtjänst-

  70. -att lyfta frågan om våld i olika
    former i samtliga ärenden vi möter.

  71. Just för att man vet
    att det är ganska låg sannolikhet-

  72. -för att barn och unga
    tar upp det spontant-

  73. -och för att vi vet att om man är
    en patient eller klient hos oss-

  74. -innebär det en ökad risk för att
    ha blivit utsatt för våld i nån form.

  75. Så vi har flera goda skäl till-

  76. -att ställa rutinfrågor
    om våld och övergrepp.

  77. Hur vi ska göra det
    talar inte Socialstyrelsen om-

  78. -utan det måste vi
    metodutveckla kring.

  79. Hur vi kan ställa frågor på ett sätt
    så att barn och unga kan ta chansen.

  80. En utmaning där
    är att vi har en stark tradition-

  81. -att möta barn ihop med föräldrarna
    eller de vuxna som tar hand om dem.

  82. Det är en god tanke,
    så att barnen ska känna sig trygga.

  83. Men det kan också innebära att det
    är omöjligt att prata om svåra saker-

  84. -om de sker i det sammanhanget.

  85. Så vi behöver börja dela upp
    barn, unga och vuxna lite mer-

  86. -så att man kan prata utan att
    ta hänsyn till vad de andra tycker-

  87. -eller hur de reagerar.
    Det kanske inte är de som utsätter-

  88. -men barn kan ändå vilja skydda
    de vuxna av nåt skäl.

  89. Att dela upp sig en stund
    kan vara en bra metod.

  90. Eller att erbjuda olika sätt
    att svara på frågan.

  91. Formulär om man kan läsa och skriva
    eller att visa på ett annat sätt.

  92. Det där med hur barn och unga
    väljer att uttrycka sig-

  93. -är en ytterligare utmaning
    när man möter den gruppen.

  94. De kanske inte väljer att berätta
    med ord.

  95. Även om vi tycker att verbalt språk
    är effektivt för att kommunicera.

  96. De kanske vill berätta
    i nån annan modalitet-

  97. -och det har barn rätt att göra.

  98. Enligt FN:s konvention
    om barns rättigheter-

  99. -så har barn rätt att uttrycka sig
    i den form barnet väljer.

  100. Applicerar vi det rättighetstänket
    till våra verksamheter-

  101. -står vi inför en rätt stor utmaning
    där vi behöver anpassa oss till-

  102. -det sätt barn och unga
    väljer att kommunicera med oss på.

  103. Talat språk är ju såklart nåt vi
    behöver använda och som är viktigt-

  104. -men som komplement
    behöver vi ofta använda lek-

  105. -bild, rörelse eller annat.

  106. Jag ska försöka ge exempel på
    hur man kan göra-

  107. -för att erbjuda kommunikationsstöd
    på det sättet.

  108. Det är inte bara användbart för barn-

  109. -utan utsatta människor
    behöver ofta stöd i att uttrycka sig-

  110. -även på andra sätt än genom språk.

  111. Svåra och traumatiska påfrestningar
    är ofta svåra att sätta ord på.

  112. Det finns inte alltid bra ord
    som täcker det man vill beskriva.

  113. Då kan bildstöd eller lek
    eller teckning-

  114. -vara en hjälpsam teknik på vägen.

  115. Den här bilden har en pojke ritat
    som jag lärde känna för många år sen.

  116. Jag bad honom rita
    en händelse han hade varit med om.

  117. Det var en pojke som var sju år-

  118. -och som var duktig på att prata
    och begåvad.

  119. Men han klarade eller ville inte
    sätta ord på det han varit med om.

  120. Men med hjälp av hans väldigt kloka
    och empatiska mamma-

  121. -klurade vi ut
    att han kunde berätta genom att rita.

  122. När vi hade teckningen framför oss,
    och jag kunde ställa frågor om den-

  123. -så kunde han börja sätta ord på
    det han varit med om.

  124. Om ni bara ser på den och försöker
    gissa vad pojken varit med om-

  125. -brukar en vanlig gissning vara krig.

  126. Man ser ju målsökande missiler här.

  127. Här är bomber, och här pistoler.

  128. Typiska krigsattribut.

  129. Men han berättar faktiskt
    om våld i familjen.

  130. Om hur det kan kännas
    när en pappa misshandlar en mamma.

  131. För honom var det som ett krig,
    som att vara mitt i en strid.

  132. Vi pratade mycket om bilden
    och det finns mycket att berätta-

  133. -som jag inte har utrymme till i dag-

  134. -men det tog mig ganska många gånger
    innan jag såg den här.

  135. Flaggan nere i hörnet.
    Jag bad honom berätta om flaggan.

  136. Han tyckte
    att jag var väldigt trögfattad-

  137. -för det är ju Djurgården,
    det förstår väl alla.

  138. Jag var inte bara trög-

  139. -utan fattade inte vad Djurgården
    hade med "inbördeskriget" att göra.

  140. Han förklarade
    att när han var mitt i striden-

  141. -så kunde han finna lite tröst i
    att tänka på sitt favoritlag.

  142. Det var en viktig signal till mig-

  143. -för det betydde att han hade
    en strategi för självreglering.

  144. Han hade en förmåga att lugna och
    trygga sig själv i ett utsatt läge.

  145. Det kunde vi bygga vidare på,
    även rent konkret.

  146. Vi använde ganska mycket tid
    till att tillverka Djurgårdsprylar-

  147. -som vi kunde ta till
    när han började bli dysreglerad.

  148. När hans minnesbilder och känslor
    kopplade till det han varit med om-

  149. -påverkade honom så starkt att han
    blev väldigt arg eller orolig-

  150. -eller så fylld av starka känslor
    att han skärmade av.

  151. Om man kom på det i rätt läge
    kunde Djurgården vara till hjälp.

  152. Så man kan ha mycket nytta av sport.

  153. Jag bad honom rita
    vad som var värst i situationen.

  154. Som man kanske förstår av bilden
    var det väldigt våldsamt.

  155. Jag hade föreställt mig att han
    skulle rita blodet eller kniven-

  156. -men han ritade det här.

  157. Pappa som skriker
    och stirrar med en otäck blick.

  158. För honom var det
    den mest skrämmande minnesbilden-

  159. -när det hade gått en tid.
    Den bar han med sig.

  160. Med ett barn med den erfarenheten
    behöver man inte krångla till det.

  161. Man förstår att han varit med om
    nåt svårt och har en mängd behov.

  162. Men hur djupa skador han har fått
    av att uppleva det här våldet-

  163. -eller hur djupa svårigheter andra
    typer av händelser kan ha orsakat-

  164. -får man göra
    ett slags kartläggningsarbete kring-

  165. -för att kunna bedöma
    eller komma fram till.

  166. Så det räcker inte
    att veta vad som har hänt.

  167. Det ger oss en bra vägledning,
    men vi vet att samma typ av händelse-

  168. -kan drabba individer väldigt olika
    beroende på en mängd olika saker.

  169. Då behöver vi bedöma
    såna här aspekter.

  170. Det finns faktorer som kan vara
    skyddande även i extrema situationer.

  171. Det finns faktorer
    som kan vara riskfyllda-

  172. -eller individen kan ha med sig
    en sårbarhetsfaktor-

  173. -som gör att även en ganska mild
    påfrestning kan utgöra en stor risk.

  174. När man kartlägger vad som har hänt-

  175. -behöver man också veta
    graden av exponering.

  176. Hur nära har barnet varit?
    Hur ofta har det skett?

  177. Hur grovt har våldet
    eller utsattheten varit?

  178. Man behöver ta reda på
    en hel del om själva händelsen-

  179. -eller händelsernas kvalitet.
    Det är viktigt.

  180. Men kanske ännu viktigare är vem
    som är drabbad. Vilken slags person?

  181. Om man har med sig
    sårbarhetsfaktorer-

  182. -innan man utsätts för en svår
    påfrestning eller traumatisering-

  183. -så kan det innebära att man
    löper risk att ta allvarligare skada-

  184. -än nån som är en mer robust typ,
    så att säga.

  185. Så vem man är - och det har att göra
    med ens genetiska uppsättning-

  186. -men också sammanhanget, anknytnings-
    relationerna och dess kvaliteter-

  187. -har en avgörande betydelse.

  188. Det hänger ihop med
    när i utvecklingen-

  189. -ett barn eller en ungdom
    drabbas av en svår påfrestning.

  190. En ganska bra grundprincip är
    att ju yngre man är-

  191. -desto mer sårbar är man
    för svåra påfrestningar.

  192. Till viss del kan det i vissa
    situationer skydda att vara liten.

  193. Om det är så
    att de vuxna som tar hand om en-

  194. -lyckas förmedla ett lugn, även om
    nåt farligt händer runt barnet.

  195. Lyckas de vuxna
    som tar hand om en förmedla-

  196. -att de har koll på det, skyddar en,
    ordnar upp det och tröstar-

  197. -kan det vara ett skydd att vara
    liten då man inte kan analysera.

  198. Men befinner man sig som barn
    i en hotfull situation-

  199. -som en flykt- eller krigssituation,
    och börjar bli sju-åtta år-

  200. -tar man in mycket information
    på egen hand-

  201. -oavsett vad de vuxna signalerar.

  202. Då räcker det en bit om de vuxna
    kan erbjuda stöd och lugn-

  203. -men det kanske inte räcker hela
    vägen, för man gör en egen bedömning.

  204. Så ålder har betydelse. Men det
    är ju också en definitionsfråga.

  205. Man kan ha en ganska hög ålder
    biologiskt sett-

  206. -men fungera som ett yngre barn
    och därav vara mer sårbar.

  207. Man kanske har ett funktionshinder
    eller är utvecklingsförsenad.

  208. Om det är så att ens omsorgssystem,
    alltså familj och sammanhang-

  209. -på nåt sätt är inblandat
    i det som sker-

  210. -antingen att det är de som utsätter
    barnet för våld eller försummelse-

  211. -eller inte kan skydda,
    för att de saknar förmåga-

  212. -eller inte vet vad som hänt barnet,
    då har vi en krånglig situation.

  213. Det ska man skaffa sig
    en bra bild av när man bedömer-

  214. -hur djupt man tror att skadan
    kommer att gå efter händelsen.

  215. Men om vi ska vara superkorrekta-

  216. -borde vi prata om potentiellt
    traumatiserande händelser.

  217. Alltså händelser som har en potential
    att orsaka bestående skador-

  218. -eller svåra, djupa
    känslomässiga skador.

  219. Men om det blir så vet vi inte
    förrän det har gått en tid.

  220. Då kan vi börja tänka på
    våra insatser.

  221. Var nånstans ska vi möta
    det här barnets behov?

  222. I den bästa av världar
    skulle vi ha en insatstrappa-

  223. -som stod beredd
    när vi möter barn och unga-

  224. -som har varit med om svåra
    och påfrestande situationer-

  225. -och potentiellt traumatiserande
    situationer.

  226. Alla behöver skydd och trygghet.

  227. Alla behöver ett bra bemötande och
    få information om hjälp man kan få-

  228. -om vad som händer nu
    och vem som ska bestämma över en.

  229. En del behöver en riktad stödinsats.

  230. Träffa de som varit med om liknande
    saker eller prata mer om händelsen.

  231. Några behöver en specialiserad
    behandlingsinsats, troligen inom BUP.

  232. Avseende våld och övergrepp
    i nära relation-

  233. -vet vi att runt hälften av alla barn
    och unga som drabbats av det-

  234. -kommer att behöva
    en specialiserad insats.

  235. Det är tveksamt om vi erbjuder
    så många den insatsen i verkligheten-

  236. -men forskningsmässigt vet vi
    att det ser ut så.

  237. När vi ska beskriva
    konsekvenser av trauma-

  238. -och förstå
    hur vi ska utforma våra insatser-

  239. -är reglering ett bra begrepp.

  240. Det har blivit
    ett nyckelbegrepp i traumateorin-

  241. -både för förståelse av konsekvenser
    men också för utformning av insatser.

  242. Vi har lånat begreppet
    från anknytningsteorin.

  243. För att börja i en enkel ände, så är
    späda och små barn dysreglerade.

  244. Det ska inte mycket till för att ett
    litet barn ska börja skrika, gråta-

  245. -och signalera att det behöver nåt.

  246. Ett riktigt litet barn
    kan bli dysreglerat av ett högt ljud-

  247. -eller om man vänder sig för brått
    med barnet.

  248. Det kan vara nåt
    som dysreglerar barnet.

  249. Små barn behöver ganska högt upp
    i åldrarna en eller flera vuxna-

  250. -som hjälper barnet att stå ut med
    de starka känslorna som väcks.

  251. Barnet behöver hjälp att förstå
    vad som känns och varför.

  252. Vilken lösning finns? Vi organiserar
    barnets reaktioner och känslor-

  253. -genom att ge regleringsstöd.

  254. Vi tröstar, lugnar, förklarar-

  255. -och erbjuder med alla möjliga olika
    modaliteter regleringsstöd.

  256. Genom hur vi låter, tittar, håller,
    vyssjar, vaggar och sjunger.

  257. Och förklarar, sätter ord på det.

  258. Får barn vara med om
    fler såna goda erfarenheter-

  259. -än när de vuxna missar...
    Det kommer vuxna att göra.

  260. Men har man mer på pluskontot
    än på minuskontot-

  261. -kommer barnet i kraft av
    goda regleringserfarenheter-

  262. -att börja utveckla en egen förmåga
    att reglera sig själv.

  263. Alltså självreglering. Det lär sig
    hur det känns när det känns bättre-

  264. -och man kan sen göra det
    med sig själv.

  265. Med hjälp av en napp, en nalle
    eller en kompis-

  266. -bygger man strategier
    för att reglera sig själv.

  267. Och inom den trygga anknytningen
    bygger vi också på köpet-

  268. -positiva förväntningar på
    att vi kan få det vi behöver.

  269. Är jag i knipa kommer nån
    att märka det och hjälpa mig.

  270. Anknytningskopplingen
    är också betydelsefull-

  271. -när vi ska försöka förstå
    konsekvenserna av våld och övergrepp-

  272. -för när barn blir rädda,
    skräckslagna-

  273. -får ont
    eller upplever sig övergivna-

  274. -dras dess anknytningsbeteende
    i gång.

  275. Barnet visar på olika sätt
    att det inte mår bra, är dysreglerat-

  276. -och behöver stöd, hjälp och skydd.

  277. Då är barns enda väg till att få
    skydd, stöd och reglering-

  278. -anknytningsrelationer,
    alltså de vuxna som tar hand om dem.

  279. Det kan ju även vara
    jour- eller familjehem-

  280. -eller släktingar.
    Vem det nu är som tar hand om en.

  281. Men de vuxna som ansvarar för en
    i vardagen vänder sig barnet till.

  282. Om det systemet då utsätter en
    för våld, sexuella övergrepp-

  283. -försummar en eller inte förstår
    att man behöver skydd-

  284. -kommer barnet inte att ha
    en alternativ väg att välja.

  285. Barn kan inte tänka:

  286. "De som borde trygga, skydda
    eller hjälpa mig"-

  287. -"är de som utsätter, skrämmer eller
    skadar mig eller inte förmår skydda."

  288. Anknytningssystemet
    är organiserat så-

  289. -att barnet ändå söker tröst och
    skydd hos den som det har närmast.

  290. Och är situationen på det sättet
    hamnar barnet närmare det farliga.

  291. Det blir en slags dubbel utsatthet.

  292. Det blir farligt och skrämmande
    just då våld eller övergrepp sker-

  293. -men även vägen till återhämtning
    på sikt-

  294. -som ju också är anknytningssystemet
    och anknytningsrelationerna-

  295. -blir störd eller kanske förstörd.

  296. Det är det som är det potentiellt
    traumatiserande för barn.

  297. En skrämmande situation
    i ena vågskålen-

  298. -som väcker
    översvämmande starka känslor-

  299. -och ett anknytningssystem
    som inte kan erbjuda regleringsstöd-

  300. -i den andra vågskålen.
    I en sån situation har vi grogrunden-

  301. -för det vi kallar för
    anknytnings- eller utvecklingstrauma.

  302. Och då kan det börja utvecklas
    regleringssvårigheter hos barnet.

  303. Ett fördjupat sätt att förstå det...

  304. Det här är ett extremt förenklat sätt
    för att förstå lite mer-

  305. -genom att begripa vad som sker
    på neurobiologisk nivå.

  306. Den neuropsykologiska
    förklaringsmodellen-

  307. -för trauma och traumareaktioner-

  308. -har också fått
    allt större betydelse för-

  309. -både hur vi förstår
    hur traumatisering uppstår-

  310. -men också för hur vi förstår hur vi
    ska organisera stöd och behandling.

  311. Även om det är komplext och
    ett område som starkt beforskas...

  312. Hjärnan och dess funktioner är nåt
    som vi inte alls vet allt om.

  313. Men det vi vet
    kan vi ändå dra nytta av.

  314. Om vi kan förstå nånting
    ur ett neurobiologiskt perspektiv-

  315. -uppfattar vi det ibland
    som mer sannolikt eller sant-

  316. -fast det egentligen bara bekräftar
    det vi ser från andra håll.

  317. Den här modellen
    är extremt förenklad.

  318. Jag brukar använda den
    med barn, unga och föräldrar.

  319. Det kan vara användbart
    i behandlingssammanhang.

  320. Den utgår från tanken
    att vi inte bara en hjärna utan tre.

  321. I den meningen
    att vi har tre huvudstrukturer.

  322. Den här delen som är röd på bilden
    ligger djupast, längst in i hjärnan.

  323. Det är den del av hjärnan
    som bildas först i mammas mage.

  324. Och är den del av hjärnan som vi
    har gemensam med alla andra däggdjur.

  325. Man kan kalla den
    för överlevnadshjärnan.

  326. Där finns funktioner vi behöver
    för att kunna överleva.

  327. Sånt som reglerar hjärtrytm,
    kroppstemperatur och matsmältning.

  328. Allt sånt som vi behöver
    som biologiska varelser.

  329. I den delen av hjärnan
    finns också vårt alarmsystem.

  330. Där går larmet när vi uppfattar nåt
    som kan vara potentiellt hotfullt.

  331. Då går signaler elektrokemiskt-

  332. -blixtsnabbt till den här delen,
    känslo- eller emotionshjärnan.

  333. Den ligger också ganska djupt in och
    är väl utvecklad redan när vi föds.

  334. Det vet alla som känner
    eller har tagit hand om barn-

  335. -att barn tidigt har god kapacitet-

  336. -att uttrycka många olika affekter
    och starka känslor.

  337. Så det är en del av hjärnan som är
    ganska mogen redan när vi föds-

  338. -även om det sker mycket utveckling
    under barn- och ungdomstiden också.

  339. När signalen har gått från
    alarmsystemet till känslohjärnan-

  340. -dras även medfödda beteendesystem
    för stressrespons i gång-

  341. -som vi har med oss från födseln
    för att kunna överleva.

  342. Ni känner säkert igen kamp-flykt.

  343. Medfödda stressresponssystem
    som vi inte behöver tänka fram.

  344. Man behöver inte logiskt tänka
    att man borde bli rädd-

  345. -eller att man ska reagera med att
    försvara sig om man utsätts för hot.

  346. Det bara drar i gång som en reflex.

  347. Ett mindre känt sånt responssystem
    är "freeze"-

  348. -där vi blir som paralyserade
    eller förstelnade.

  349. Det är också ett vanligt respons-
    beteende i en hotfull situation.

  350. När det här har dragit i gång
    fortsätter signalen till denna del-

  351. -som ligger ytterst,
    närmast under skallbenet-

  352. -och det är hjärnbarken, cortex.

  353. När det gäller trauma pratar vi
    oftast om de främre delarna-

  354. -prefrontala cortex eller pannloben.

  355. Där har vi funktioner
    för att kunna tänka, analysera-

  356. -förstå och begripa
    vad som sker runt oss.

  357. Göra analyser av hur det kan ha
    blivit så här och vad som ska hända.

  358. Vi förutser konsekvenser
    av både egna och andras handlingar.

  359. Här kan vi också göra en analys av-

  360. -om det som har dragit i gång alarmet
    och stressresponsen är realistiskt-

  361. -eller om det var falskt alarm.

  362. Det kanske bara var
    att nån smällde högt i dörren-

  363. -och vi skvatt till
    och fick ett stresspåslag.

  364. Men ganska snabbt kan vi göra en
    analys av att det inte var farligt.

  365. Så det här systemet
    är nedregleringssystemet.

  366. Härifrån utgår
    förmågorna till självreglering.

  367. Vi använder våra erfarenheter
    och letar i vår erfarenhetsbank-

  368. -när vi utsätts för
    svåra situationer-

  369. -och undrar om vi varit med om nåt
    liknande förut och vad lösningen var.

  370. Så vi har både ett alarm- och ett
    regleringssystem inbyggt i hjärnan.

  371. Det gäller vuxna.

  372. Den här delen är
    i princip outvecklad när vi föds.

  373. Det sker en utveckling
    under de första 25 åren-

  374. -så ni hör att det är en seg process.
    Hjärnbarken tar tid att bygga upp.

  375. Det betyder att när små barn
    blir rädda och skräckslagna-

  376. -och deras alarm- och responssystem
    drar i gång-

  377. -så har de inte tillgång till
    ett eget inbyggt nedregleringssystem.

  378. Det är vi vuxna
    som behöver vara barns hjärnbark.

  379. Anknytningssystemet
    är barnets nedregleringssystem.

  380. Vi vet att våra hjärnor utvecklas
    mindre av programmerad mognad-

  381. -som vi trodde tidigare,
    och mer av vilken stimulans vi får.

  382. Det betyder att om man är ett barn
    som växer upp i en miljö-

  383. -där det här systemet får mycket
    stimulans för att miljön är farlig...

  384. I krig, konflikt eller i en miljö
    där man ofta exponeras för våld.

  385. Då kommer alarmsystemet att fortsätta
    att vara väldigt sensitivt.

  386. Man har ett alarmsystem
    som triggar i gång för minsta lilla-

  387. -för att hjärnan förstår att det
    är viktigt för att man ska överleva.

  388. Andra funktioner som man skulle
    behöva stimulans för att utveckla-

  389. -får mindre träning och därmed
    inte utvecklas lika optimalt.

  390. Så förenklat leder det till-

  391. -att barn som lever med kontinuerligt
    hot och fara i sin vardag-

  392. -utvecklar hjärnfunktioner-

  393. -som är uppmärksamma
    på hot, fara och överlevnad.

  394. De funktionerna blir välfungerande,
    medan funktioner för självreglering-

  395. -men även de för nyfikenhet,
    utforskande och inlärning-

  396. -såna funktioner som behöver utgå
    från upplevd trygghet-

  397. -inte kommer att få
    lika mycket träning.

  398. Jag pratar om funktioner, inte
    hjärnskador, så det går att påverka.

  399. Möter man ett barn som har vuxit upp
    i en väldigt hotfull miljö-

  400. -är det nåt man kan påverka
    också på neurobiologisk nivå.

  401. Vi kan se i studier
    att hjärnfunktioner går att påverka-

  402. -och hur strukturer utvecklas.

  403. Men den kunskapen stärker egentligen
    ännu mer det vi redan visste.

  404. Att tidiga insatser är värdefulla.

  405. Det handlar om att skydda barn,
    men även deras hjärnors utveckling-

  406. -så att de kan utvecklas
    på ett optimalt sätt.

  407. I behandlingssammanhang
    kan man använda den här modellen-

  408. -för vägledning i
    att bygga regleringsstrategier.

  409. Att ge mer stimulans och input-

  410. -till att utveckla de här
    strukturerna och inte så mycket där.

  411. Det gäller både vad vi gör med barnet
    men även hur vi jobbar med nätverket-

  412. -och deras förmåga
    att lugna, trygga och reglera-

  413. -och ge stimulans
    till en hjärnbark under utveckling.

  414. Djurgården kan vara en väldigt bra
    insats för hjärnbarken.

  415. Det finns ju andra lag,
    men det kan vara så.

  416. Då kommer vi till det praktiska,
    tillämpningen.

  417. Hur kan vi göra
    om vi är i den här trappan?

  418. Det ser ut att vara
    distinkta trappsteg-

  419. -men i verkligheten
    är det rätt glidande.

  420. Även om man verkar i socialtjänst och
    jobbar med en fokuserad stödgrupp-

  421. -eller trappansamtal för att prata
    med barn om upplevt våld-

  422. -så kan det ha en terapeutisk effekt.

  423. Jag anser att skillnaderna mellan
    stöd, behandling och psykoterapi-

  424. -är mycket mer flytande
    än vad vi kanske prata om.

  425. Man skulle önska
    att alla barn och unga-

  426. -som varit med om svåra situationer
    och påfrestande händelser-

  427. -möttes av ett bra bemötande.

  428. Ett bemötande utifrån kunskaper om
    vad svåra påfrestningar och trauma-

  429. -kan göra med barn
    och vad de då behöver.

  430. Traumamedveten omsorg är en modell-

  431. -som integrerar kunskaper
    om barn och ungas utveckling-

  432. -traumateori och neurobiologi
    på ett snyggt sätt.

  433. Det är ingen metod
    utan en teoretisk modell-

  434. -som kan användas som grund i skola,
    förskola och behandlingsverksamheter.

  435. Den är formulerad av Howard Bath,
    en psykolog i Australien.

  436. Han har jobbat med barn
    på barnhem och institution-

  437. -och minoriteters barn.

  438. Han beskriver det förenklat-

  439. -som att traumamedveten omsorg
    vilar på tre grundpelare.

  440. Det första och viktigaste är, som
    för alla utsatta, skydd och trygghet.

  441. Känner man sig inte någorlunda trygg
    är det svårt att få effekt på annat.

  442. Han betonar vikten av att ge barn
    möjlighet att bygga goda relationer-

  443. -och vara i goda sammanhang.

  444. Det kan vara i förskola, skola,
    ett lag, en orkester eller förening-

  445. -eller i nån typ av möte
    som inte har med behandling att göra.

  446. Men kraften i
    att få möta andra människor-

  447. -och helst i ett positivt sammanhang,
    betonas mycket i den här modellen.

  448. Utifrån dessa två grundpelare kan man
    också börja hjälpa barn och unga-

  449. -att hitta strategier
    för självreglering-

  450. -och hur man kan handskas med nya
    påfrestningar, för de kommer alltid.

  451. Modellen är användbar när vi möter
    barn och unga som har upplevt flykt.

  452. Det är svårt för oss att signalera
    att de nu är skyddade och trygga.

  453. Vi vet inte hur länge de får stanna,
    så vi får ha korta perspektiv.

  454. Men vi kan erbjuda goda möten
    och sammanhang-

  455. -och kan rusta dessa barn och ungas
    förmåga till självreglering-

  456. -och lära dem förstå sina reaktioner
    och hur de kan ta hand om dem.

  457. På det översta trappsteget,
    där jag har verkat mest-

  458. -alltså det specialiserade. Terapi
    och behandling för utsatta barn-

  459. -så kan man fråga sig
    vilka som behöver det.

  460. När det gäller erfarenheter av våld
    och övergrepp är det ungefär hälften.

  461. Man kan säga att det är de barn
    som har varit med om svårigheter-

  462. -och som till följd av det har
    utvecklat en funktionsnedsättning-

  463. -en påverkan på sina funktioner-

  464. -i hur man funkar hemma, i förskola,
    skola och i sociala sammanhang.

  465. Har man fått svårigheter i alla
    områdena och upplever ett lidande-

  466. -behöver man i alla fall bli bedömd-

  467. -för att se om man behöver
    en specialiserad insats.

  468. Svårigheter som påverkar
    ens fungerande i vardagens alla ytor.

  469. Ofta har det att göra med
    att ens tillgång till gott stöd-

  470. -i omsorgssystemet,
    har sviktat under en längre tid.

  471. En grupp jag verkligen vill lyfta-

  472. -är barn som är placerade i jourhem,
    familjehem eller institutionsvård.

  473. Ofta blir placeringen enda insatsen
    och det kan vara otroligt viktigt-

  474. -men vi kommer inte riktigt
    ända fram-

  475. -om vi inte adresserar och jobbar
    med skälet till att de är placerade.

  476. Ofta har det att göra med
    en ganska lång period av svårigheter-

  477. -som man skulle behöva få mer
    behandling för än vi erbjuder i dag.

  478. Barn som drabbats av förlust
    och förlorat föräldrar-

  479. -i olyckshändelser, sjukdom eller att
    föräldern har lämnat och försvunnit-

  480. -är också en grupp
    som vi kan göra mycket mer för.

  481. Om vi tittar på forskningsläget inom
    specialiserad behandling vid trauma-

  482. -är det faktiskt ganska glädjande.

  483. I barnpsykiatrin är vi inte
    bortskämda med gott forskningsstöd-

  484. -men när det gäller traumabehandling
    har vi det-

  485. -och även en hel del att välja på.

  486. De metoder
    som har bäst forskningsstöd-

  487. -och som rekommenderas som första val
    i de flesta västerländska...

  488. ...rapporter och av nationella organ-

  489. -är de här olika
    bokstavskombinationerna.

  490. Child-Parent Psychotherapy är
    en traumafokuserad behandlingsmetod-

  491. -för barn 0-6 år.

  492. Traumafokuserad
    kognitiv beteendeterapi-

  493. -är ungefär
    från 6-7 års ålder och uppåt.

  494. De flesta studier
    rör skolbarn och tonåringar.

  495. Eye Movement Desensitization
    and Reprocessing-

  496. -är för både förskolebarn
    och äldre barn.

  497. Mest erfarenhet har vi när det gäller
    lite äldre barn och tonåringar.

  498. Det ställer lite krav på patienten,
    så för barn under 4-5 är det svårt.

  499. DBT, Dialektisk beteendeterapi,
    är ingen traumafokuserad metod-

  500. -utan vänder sig mer till unga
    med svår självskada-

  501. -och antisocialitet.

  502. Men i de patientgrupperna är trauma
    en så vanlig bakgrundsfaktor-

  503. -så traumabehandling ingår som en del
    och den har väldigt bra effekt.

  504. Därför står den med.

  505. Sen vet vi av erfarenhet,
    och det gjorde vi-

  506. -innan vi hade tillgång
    till evidensstödet-

  507. -att gruppbehandling ofta
    är väldigt uppskattat-

  508. -särskilt av de
    som har mycket skam och skuld.

  509. Att få träffa andra som har varit med
    om liknande saker är hjälpsamt.

  510. Läkemedel använder vi
    i ganska liten utsträckning-

  511. -och mer i kombination
    med psykoterapi.

  512. Så där ser manualerna ut
    för CPP och TF-KBT-

  513. -om man vill orientera sig i det.

  514. Alldeles oavsett vilken metod man
    använder och den teori man är ifrån-

  515. -så är de här metoderna
    mer lika än olika.

  516. De innehåller
    ungefär samma komponenter-

  517. -och metoderna är komponentbaserade.

  518. De beskrivs i en manual men det
    är sällan man använder hela manualen-

  519. -utan som terapeut får man laborera
    med hur mycket av dem man ska göra-

  520. -och anpassa det
    till patientens behov.

  521. Men de här indelningarna ingår
    alltid. Man börjar i ett nuläge-

  522. -och bedömer
    hur trygg och skyddad patienten är.

  523. Är det läge att börja med en insats?

  524. Där får man ha rimliga krav.
    Man kan sällan få nån garanti.

  525. Man börjar med hur patienten mår
    här och nu. Hur äter och sover du?

  526. Hur funkar det med kompisar
    och skolan eller förskolan?

  527. Allt det måste börja fungera
    någorlunda-

  528. -och i den komponenten
    eller i den fasen av behandlingen-

  529. -är en ganska stor del
    att jobba pedagogiskt.

  530. Att lära ut till barnet eller
    ungdomen och de som har hand om dem-

  531. -vad som är symtom
    på svåra påfrestningar och trauma.

  532. Hur kan man ta hand om det själv?
    Vad kan omgivningen göra?

  533. I det här läget av behandlingen
    är det en fördel om de vuxna är med-

  534. -så att man visar och förklarar
    när alla är med.

  535. Mig träffar barnet
    kanske en timme i veckan-

  536. -men alla de andra timmarna
    är barnet med nån annan.

  537. Då är det väldigt värdefullt
    om vi drar åt samma håll.

  538. Stabiliseringsarbetet
    är också viktigt-

  539. -och att barnet och de runt omkring
    börjar lära sig vad de kan göra-

  540. -för att reglera, för det är för-
    beredelsen inför nästa fas i terapin.

  541. Den handlar mer om att prata, leka,
    rita eller uttrycka sig om-

  542. -det som har hänt. Meningen är
    att göra en berättelse av det-

  543. -ett narrativ man kan
    förhålla sig till mer som ett minne-

  544. -som man bestämmer över mer själv.

  545. I nån mån tänker vi
    att vi omstrukturerar minnesbilder.

  546. Och mot slutet jobbar vi
    med perspektiv på framtiden-

  547. -och försöker stärka känslan av hopp:
    Det kommer att gå bra för dig-

  548. -trots att du har
    de här erfarenheterna.

  549. Ju sämre patienten mår,
    desto mer stabiliseringsarbete krävs.

  550. Och kanske en ganska liten del ägnas
    åt bearbetningen av det som skett.

  551. Ibland jobbar man länge med
    stabilisering och självreglering-

  552. -och när jag tänker att tiden är
    mogen för att titta på det som hände-

  553. -säger patienterna
    att de mår bättre och inte vill.

  554. Då får jag säga tack
    och att de är välkomna tillbaka.

  555. Det finns inget värde med
    att tvinga nån att bearbeta.

  556. Vi förbereder för det, och vill
    barnet inte, så gör vi det inte.

  557. Målet med insatserna är ju-

  558. -att utveckla barnets tillgång
    till självregleringstekniker-

  559. -eller tillgång
    till ett reglerande sammanhang-

  560. -så att man bättre kan reglera
    sin uppmärksamhet-

  561. -sina känslor
    och också sina fysiska reaktioner.

  562. Reaktioner på påfrestningar och
    trauma sätter sig mycket i kroppen.

  563. Ont i magen eller huvudet.
    Spänningar i kroppen.

  564. Att hantera och förstå dem är
    en ganska stor del av behandlingen.

  565. Och att stärka anknytning
    och goda relationer.

  566. Som traumaterapeut får man
    förhålla sig lite annorlunda...

  567. Jag har i alla fall blivit skolad
    i en mer tillbakalutad tradition.

  568. Och nu är jag mycket mer aktiv
    och framåtlutad och håller i tempot-

  569. -så att vi kommer till
    att prata om det som har skett.

  570. Jag får inte samarbeta för mycket
    med patientens undvikande.

  571. Det kan delvis vara en bra källa
    till självreglering-

  572. -men vi kan inte bara gå
    som katten runt het gröt-

  573. -utan jag måste förbereda för att vi
    ska hålla på med det som har skett.

  574. Så jag behöver vara nyfiken på
    hur vi kan göra det.

  575. Jag har jobbat länge med utsatta men
    vet aldrig hur det var just för dig.

  576. Men det kan vara bra att visa att jag
    är van vid att prata om det konstiga.

  577. Jag tål det.

  578. Som traumaterapeut
    behöver man ha en sorts beredskap-

  579. -för att försöka prata om väldigt
    otäcka, äckliga och konstiga saker.

  580. Och sånt som andra vuxna inte tycker
    att man ska prata med barn om.

  581. Mycket som har
    med starka perceptioner att göra.

  582. Hur saker känns på huden,
    hur det luktar, smakar, hur det lät.

  583. Att undersöka och dela sånt.

  584. Hur gör man då det?

  585. Nu har jag fem minuter på mig.
    Det blir lagom.

  586. Det första är att hitta språket
    vid sidan av det talade.

  587. Hur ska vi kommunicera med varandra?

  588. En ände att börja i kan vara att se
    hur vi kan dela uppmärksamhet.

  589. Vad är båda nyfikna på? Hur lockar
    jag barnet till att dela mitt fokus?

  590. Ibland får man vara
    väldigt uppfinningsrik-

  591. -och använda ljud och saker som rör
    sig. Ibland räcker det att visa nåt.

  592. När man har fått kontakt
    och personens uppmärksamhet-

  593. -kan vi börja prata om vad svåra
    påfrestningar och trauma är för nåt.

  594. Hur kan det kännas att vara med om?
    Vad är såna symtom?

  595. Hur känns det i kroppen? Hur
    ser det ut inuti dig och din kropp?

  596. Vad händer när du blir rädd, arg
    eller stressad?

  597. Vad har spaghetti med det att göra?

  598. Det är en bra avslappningsövning
    som ni kan testa hemma.

  599. Om ni låtsas att ni är en okokt
    spaghetti, hur känner ni er då?

  600. Väldigt hårda. Tänk er sen att ni
    blir nedstoppade i kokande vatten.

  601. Då blir ni mjuka nedifrån och upp,
    tills ni ligger i en hög på golvet.

  602. Ett lekfullt sätt för att undersöka
    spänning och avspänning.

  603. Vi reglerar gärna barn och unga
    med hjälp av kroppen.

  604. Vi kramar, vill hålla om
    och ha fysisk kontakt.

  605. För många är det reglerande.

  606. Men om just kroppen har varit arenan
    för utsatthet är det inte reglerande.

  607. Då behöver jag lära barnet
    att det kan göra det med sig själv.

  608. Sno en filt runt sig, krama en kudde,
    rulla på en boll, ha nåt i munnen.

  609. Hur känns det i dig och din kropp
    när du gör det?

  610. Det känns kanske lite mjukare,
    skönare och mer avspänt.

  611. Vi kan jobba med en trygg plats.

  612. Arbetar man med vuxna är det nåt
    man tänker sig att man har inom sig-

  613. -som en levande bild i huvudet.

  614. Det kan vara för komplicerat för ett
    barn att behålla en sån inre bild.

  615. Men man kan se på en bild som gör en
    trygg eller bygga en plats i rummet-

  616. -som man går till när det börjar
    kännas oroligt eller obehagligt.

  617. Vi kan skapa överblick.

  618. Har man varit med om
    många påfrestande händelser-

  619. -kan det vara reglerande att sortera
    i vilken ordning de hände.

  620. Allt det här arbetet
    behöver göras i en takt-

  621. -där det inte blir
    för påfrestande för barnet.

  622. Vi behöver hjälpa patienten
    att hålla sig inom toleransfönstret.

  623. Alltså den grad av aktivering
    där man kan jobba integrerat-

  624. -och ha tillgång till sina tankar,
    känslor och upplevelse av kontroll-

  625. -så att man inte blir hyperreglerad
    och blir för ångestdriven och orolig.

  626. Eller att det blir ett så starkt
    stresspåslag att man skärmar av.

  627. Utsatta barn
    har ofta båda de här varianterna-

  628. -som reaktion på
    det som stressar eller oroar dem.

  629. Man kan möta barn
    som ibland är hyperaktiverade-

  630. -och ibland väldigt avskärmade.
    De fluktuerar mellan dem.

  631. Toleransfönstret hos många av mina
    patienter är först riktigt trångt.

  632. Man kan säga att det behandlingen går
    ut på är att vidga toleransfönstret.

  633. Vi jobbar i ytterkanten och försöker
    hjälpa barnet att hitta strategier-

  634. -för att klara
    svåra tankar och känslor-

  635. -och att stå ut med
    det som har skett.

  636. Innan jag slutar
    ska jag visa hur det kan se ut-

  637. -när vi jobbar med att göra
    berättelsen eller narrativet.

  638. Det kan göras på många olika sätt. Vi
    kan göra en bok, visa med leksaker...

  639. ...eller göra en berättelse
    med dockor-

  640. -där barnet visar att först hände det
    så här, och sen hände det så.

  641. Kopplat till det kan vi
    börja undersöka vad som hände inuti.

  642. Hur kändes det? Vilka känslor
    fanns där i den lilla eller de stora?

  643. Hur kan man ta hand om de känslorna?

  644. Där får jag sätta punkt.
    Tack för uppmärksamheten.

  645. Textning: Karin Hellstadius
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Möta, stödja och behandla barn och unga efter svåra händelser

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Anna Norlén är legitimerad psykolog och psykoterapeut och föreläser om att arbeta med barn och unga som har drabbats av trauman. Hon säger att de ofta inte berättar men att de har väldigt stort behov av att göra det. För den eller de som ska hjälpa gäller det att skapa möjligheter för barnen att våga berätta. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn
Ämnesord:
Barn, Barnpsykologi, Psykiska trauman, Psykologi, Ungdomar, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

April i Anhörig-Sverige

Susanna Alakoski är socionom och författare och berättar om vikten av att lyfta fram anhörigas perspektiv och behov av hjälp och stöd. Hon berättar utifrån egna och andras erfarenheter. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Att hjälpa den som inte orkar leva

Ullakarin Nyberg är psykiater och suicidforskare och föreläser om hur man kan hjälpa personer som är sjävmordsbenägna. Hon säger att man ska våga prata om de existentiella frågorna och våga möta mörkret. Det handlar om att lyssna till och mötas i den självmordsbenägnas berättelse. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Barn och unga med sexuella beteendeproblem

Anette Birgersson Thell är socionom och legitimerad psykoterapeut och föreläser om barns utforskande av sin sexualitet. Hon menar att man ska lära barnen att de har rätt till sin egen kropp och vad som är sunt sexuellt beteende. Riskerna att bli utsatt för och att begå sexuella övergrepp minskar med tydlighet när det gäller närhet, gränser och sexualitet, enligt Birgersson Thell. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

KBT i utveckling

Hur har KBT (kognitiv beteendeterapi) använts från 1950-talet och framåt? Anna Kåver är legitimerad psykolog, psykoterapeut, specialist i klinisk psykologi och författare och berättar om det. Hon berättar också om kritiken som riktats mot terapiformen. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Mina två liv - om bipolär sjukdom

Ann Heberlein är lektor i etik och författare och berättar om hur det är att leva med diagnosen bipolär sjukdom typ 2. Att leva med en psykisk sjukdom påverkar livet på ett genomgripande sätt men man är inte sin diagnos, säger Heberlein. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Mindfulness 2016

Åsa Nilsonne, psykiater och professor i medicinsk psykologi vid Karolinska institutet, visar hur vi genom meditation och mindfulnessträning kan träna och påverka hjärnan och dess funktioner. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Möta, stödja och behandla barn och unga efter svåra händelser

Anna Norlén är legitimerad psykolog och psykoterapeut och föreläser om att arbeta med barn och unga som har drabbats av trauman. Hon säger att de ofta inte berättar men att de har väldigt stort behov av att göra det. För den eller de som ska hjälpa gäller det att skapa möjligheter för barnen att våga berätta. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Möte med sexuellt våldsutsatta flickor

Maria Munkesjö är stödverksamhetsansvarig på Tjejzonen och musikterapeut. Hon berättar om Tjejzonens ideella stödverksamhet som vänder sig till sexuellt våldsutsatta tjejer. Cirka 200 volontärer runt om i Sverige arbetar med att möta tjejer, oftast på nätet, och anonymt. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

När livet blir verkligt

Bo Blåvarg, leg psykolog och verksamhetschef vid Ersta Vändpunkten, berättar om hur existentiell terapi kan vara till hjälp för den som har varit eller är medberoende. När man vuxit upp i en verklighet där missbruk stått i centrum är det viktigt att komma till en plats där det är en själv som står i centrum. Inspelat den 16 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Socionomdagarna 2016

Schematerapi - en vidareutveckling av KBT

Poul Perris, läkare och psykoterapeut vid Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, berättar om hur schematerapi skiljer sig från ursprunglig KBT. Här har man en större förståelse för uppväxten och vad den har haft för konsekvenser för vårt beteende. Många utvecklar strategier för att undvika att hantera svåra känslomässiga lägen, menar Perris. Inspelat den 15 november 2016 på Stockholmsmässan. Arrangör: Akademikerförbundet SSR.

Produktionsår:
2016
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Vetenskaplig metod

Metodologiska val

Kan man blanda olika metoder när man gör en vetenskaplig undersökning? Staffan Selander, som är professor i didaktik vid Stockholms universitet, går igenom olika vetenskapliga metoder och hur de används. Inspelat den 26 januari 2015 på Institutionen för data- och systemvetenskap, Kista. Arrangör: Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.

Fråga oss