Titta

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Om UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Föreläsningar från Internationella brottsofferdagen 2017 med fokus på utsatta barns rättigheter och behov av stöd. Inspelat på Norra Latin i Stockholm den 22 februari 2017. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Till första programmet

UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017: Barns tillförlitlighet och trovärdighetDela
  1. De allra flesta barn
    uppvisar inga känslor alls-

  2. -utan en majoritet av barnen
    uppträder lugnt och sakligt.

  3. De berättar vad de varit med om.

  4. Jag tänker prata om barns
    tillförlitlighet och trovärdighet-

  5. -och det är nånting
    som jag har forskat om-

  6. -i väldigt många år.

  7. Mycket tack vare stöd och förtroende
    från Brottsoffermyndigheten-

  8. -som har finansierat
    en stor del av min forskning.

  9. Barns tillförlitlighet
    och trovärdighet, vad är det?

  10. Många av er jobbar ju med utsatta-

  11. -och har full koll på
    vad det innebär-

  12. -att vara ett barn i rättsprocessen.

  13. Varje år blir ett stort antal barn
    antingen vittne till-

  14. -olika typer av brott eller själva
    utsatta för övergrepp.

  15. Och det som nästan alltid är fallet
    i dessa mål-

  16. -är att det råder brist på bevisning.

  17. Ord står mot ord, och ganska ofta
    handlar det om att väga-

  18. -det lilla barnets ord mot en vuxen
    i rättsprocessen.

  19. Då kommer det till värdering
    av barns utsagor.

  20. Kan vi tro på det barnet säger?
    Kan vi lita på barnets ord-

  21. -eller ska vi lita på den vuxnas ord?

  22. Det här är svårt.
    Det är inget lätt arbete.

  23. De här begreppen tillförlitlig och
    trovärdig, vad är det egentligen?

  24. Jo, tillförlitlighet
    inom psykologin...

  25. Ofta ses orden som synonymer, men vi
    har gjort en uppdelning av detta-

  26. -nåt som juristerna också
    ofta använder sig av.

  27. Tillförlitlighet är kopplat
    till utsagans grad av korrekthet.

  28. Det en person säger
    vid ett givet tillfälle-

  29. -är att betrakta som sant
    eller kanske inte sant.

  30. Man kan titta på
    hur mycket detaljer som lämnas-

  31. -och vilken typ av detaljer som ges.

  32. Det kan handla
    om rimlighet i utsagan-

  33. -eller om den stämmer
    med annan bevisning.

  34. Allt är kopplat
    till just den utsagan.

  35. Trovärdighet är kopplat
    till personen som lämnar utsagan.

  36. Det är ett mycket större mått.

  37. Här kan du titta på
    om personen som du möter-

  38. -ger ett trovärdigt intryck. Är det
    ett naturligt och avslappnat intryck?

  39. Är personen nervös eller stressad?

  40. Det kan ibland tas som intäkt på
    att personen inte verkar trovärdig.

  41. Det forskningen är tydlig med-

  42. -är att det är begreppet
    tillförlitlighet som vi ska titta på.

  43. Trovärdighet är förgängligt.

  44. Det får oss att misstro människor
    på felaktiga grunder.

  45. Jag ska ge exempel, för även om
    begreppen lätt kan hållas isär-

  46. -så har vi sett att upplevd
    trovärdighet kan smitta av sig-

  47. -på upplevd tillförlitlighet.

  48. Inom forskningen
    kan vi manipulera situationer.

  49. Vi kan manipulera event och bestämma
    om det nån ska berätta om-

  50. -ska vara sant eller falskt,
    och vi vet exakt vad som har hänt.

  51. Verkligheten är mycket mer komplex.

  52. Vi har sällan
    en grundsanning att utgå ifrån-

  53. -och därför veta
    om det är tillförlitligt.

  54. Det vi kan se i studie efter studie-

  55. -är att i studier där en och samma
    person berättar sin utsaga...

  56. Om vi manipulerar andra aspekter-

  57. -som känslor och presentationsformat,
    som jag ska fokusera på i dag-

  58. -så ser vi att det händer nånting-

  59. -med bedömningen av utsagan.
    Även om vi inte skiftar utsagan-

  60. -och bara manipulerar andra saker-

  61. -så påverkar det
    vår bedömning av denna.

  62. Jag tänker börja med
    att prata om känslor i domstol.

  63. Det är väldigt mycket känslor i
    domstol, och jag pratade innan om-

  64. -att det ofta är väldigt jobbigt-

  65. -att ta del av det
    som barn utsätts för.

  66. Det gör mycket med oss -
    vi får mycket känslor.

  67. men vi har också en viss förmåga-

  68. -att översätta det
    på hur barnen ska uppträda.

  69. Det vi kan se är
    att ett barns uppträdande i samband-

  70. -med att de berättar nåt
    påverkar våra bedömningar-

  71. -av trovärdighet
    och tillförlitlighet.

  72. Om ett barn gråter
    eller ser upprört ut-

  73. -så bedömer vi dennes utsaga som
    mer tillförlitlig och mer trovärdig-

  74. -jämfört med
    om barnet inte visar känslor.

  75. Jag har ett exempel. I den här
    studien hade vi en barnskådespelare.

  76. Här spelade hon Ida, 10 år.

  77. Ida berättar
    om trakasserier på skolgården.

  78. Ida ger exakt samma utsaga-

  79. -men vi filmar det och visar
    en version där Ida är neutral-

  80. -och berättar sakligt vad som hänt-

  81. -eller så kryper hon ihop i stolen
    och berättar precis samma sak-

  82. -men lägger på ett känsloregister.

  83. Det som händer
    med bedömare som ser detta-

  84. -är att hennes utsaga kommer att
    tas som mer detaljrik, till exempel.

  85. Hon känns mer tillförlitlig.
    Det är inte bara kroppsspråket-

  86. -som är trovärdigt, utan vi
    översätter det till det hon säger-

  87. -även om det är exakt samma sak.

  88. Vi har också sett
    hur åklagare reflekterar kring detta.

  89. I en studie som vi gjorde
    för ett år sen-

  90. -så tittade vi på, i grupper
    med åklagare, om hur de ser.

  91. Vad har känslor för betydelse?

  92. En åklagare sa: "Det ska inte spela
    nån roll om man gråter, skriker"-

  93. -"eller hur man nu agerar,
    men det är klart att det gör."

  94. Även om rätten är medveten om att
    man inte ska känslor som intäkt-

  95. -så är det svårt att låta bli.
    Men en annan åklagare säger:

  96. "Det är oerhört sällan som jag har
    ett barn gråta när det berättar."

  97. "Jag kan inte dra mig till minnes
    att nåt barn har gråtit."

  98. Och det här är åklagare med lång
    erfarenhet med denna typ av mål.

  99. Man sätter en förväntan
    om att barnet ska gråta-

  100. -samtidigt som man är medveten om
    att barn sällan gråter.

  101. Det hade varit fiffigt om känslor
    faktiskt var en intäkt-

  102. -på att barnet talade sanning.
    Men det är dessvärre en myt.

  103. Det finns ingen enskild känsla
    som visar på att ett barn-

  104. -har utsatts för övergrepp.

  105. När man har tittat på förhör med barn
    som utsatts för sexuella övergrepp-

  106. -och andra övergrepp, så har man sett
    ett väldigt brett spektra av känslor.

  107. Det kan vara skam, skuld, ångest.

  108. Vissa barn skrattar, vissa ler.

  109. Men ingen känsla är rätt eller fel,
    ingen känsla kan tas som intäkt för-

  110. -att barnet har varit utsatt
    eller inte utsatt för övergrepp.

  111. De allra flesta barn
    uppvisar inga känslor alls-

  112. -utan en majoritet av barnen
    uppträder lugnt och sakligt.

  113. De berättar vad de har varit med om,
    men de visar inte känslor.

  114. De som visar känslor
    är oftast äldre barn-

  115. -som utsatts för intrafamiljärt våld
    eller sexuellt våld-

  116. -och som har förståelse
    för det de utsatts för.

  117. Jag återkommer till det här med olika
    åldrar på sexuellt utsatta barn.

  118. Men även om vi inte...

  119. Vi vet att barn
    visar många olika känslor-

  120. -och uppträder lugnt och sakligt, så
    varför påverkas vi av barns känslor?

  121. Många av er
    sitter inne med svaret redan nu.

  122. Det är svårt att läsa eller titta
    på de här utsagorna med små barn.

  123. Jag har självt tyckt att det var
    jättejobbigt att ta del av det.

  124. Jag har själv varit ställd inför
    de tvivel som har uppträtt-

  125. -när barnen säger en sak men i sitt
    kroppsspråk visar nåt helt annat.

  126. För när vi tittar på ett brottsoffer-

  127. -så har vi en förväntan om
    hur barnet ska uppträda.

  128. Om det bryter de här stereotypa
    förväntningarna som vi har-

  129. -så händer det nånting här. Då tror
    vi inte lika mycket på barnet-

  130. -som vi skulle ha gjort om de hade
    bekräftat våra förväntningar.

  131. Men vi kan inte bara lägga skulden
    på stereotypa fördomar-

  132. -om hur ett brottsoffer ska uppträda.
    Det handlar också om vad det väcker-

  133. -för reaktion hos mig som tittar.

  134. Vissa personer känner medlidande
    med brottsoffer, andra gör inte det.

  135. Det har också väldigt stor betydelse.

  136. Om man hyser medlidande för en person
    så känner man med den-

  137. -och då tar man det som intäkt för
    att det som personen säger är sant.

  138. Kan vi bortse helt från känslor?
    Det kan vi inte. Det är svårt.

  139. Men bara det att göras medveten om
    att känslor inte är relevant-

  140. -hjälper oss i att fatta
    ett mer övervägt beslut-

  141. -om att vi ska bortse från detta,
    och titta på utsagan i stället.

  142. En annan faktor som vi vet spelar
    roll, och som vi har tittat på-

  143. -är presentationsformat.

  144. Jag har fått höra att det är en
    väldigt stor spridning i gruppen här-

  145. -så jag ska inte gå in på detaljer,
    men kortfattat kan jag säga-

  146. -att vi i Sverige har det förfarandet
    att barn inte hörs i rätten.

  147. När barn får kontakt med polisen
    av olika skäl-

  148. -så spelas förhören in.

  149. De förhören
    kan sen visas i domstol som bevis-

  150. -men barnet kommer inte till rätten.

  151. Det är inte som i England, där barn-

  152. -trots att de hörts av polis, och de
    inspelade förhören används som bevis-

  153. -så måste barnet ändå komma till
    rätten för en "cross examination".

  154. Vi har inte förfarandet som man har
    i USA, där hela förhandlingen-

  155. -sker med barnet i rättssalen.

  156. För det är tufft för barn
    att vara med i ett system-

  157. -som är skrivet av vuxna för vuxna.

  158. Det vi kan ställa oss frågande till-

  159. -är hur det påverkar
    våra bedömningar av barnet.

  160. Om den vuxne kommer till rätten,
    men vi får höra barnet via video.

  161. Vad får det för konsekvenser?
    Får det några konsekvenser alls?

  162. Det har vi tittat på. Hur påverkas
    bedömningar av barns utsagor-

  163. -av det presentationsformat som
    används för att förmedla utsagorna?

  164. Vi har tittat på "live", det
    vill säga det muntliga förfarandet-

  165. -när nån sitter
    framför en grupp vuxna-

  166. -eller om vi hör barnet via videolänk
    eller en förinspelad video.

  167. Det vi kan se i studie efter studie,
    och det gäller även vuxna-

  168. -är att när vi spelar in nånting
    så påverkar det bedömningen-

  169. -av tillförlitlighet och tro-
    värdighet. De som ser ett barn live-

  170. -är mer positivt inställda
    till barnets utsaga.

  171. De bedömer utsagan som mer detaljrik
    och mer övertygande-

  172. -jämfört med om de ser dem via
    videokonferens eller via video.

  173. Det finns även en skillnad
    mellan videokonferens och video.

  174. Videokonferensen ger också mer
    positiva bedömningar än video.

  175. Men är barn som vittnar live
    verkligen bättre vittnen?

  176. I våra studier
    har samma barn fått vittna-

  177. -och så har vi visat upp det på olika
    sätt, och då kan man enkelt säga-

  178. -att det inte är nån skillnad,
    för det är samma utsagor.

  179. Men när man har tittat på fördelarna
    med alternativa presentationsformat-

  180. -som videolänk, så har man sett
    att barn som vittnar live-

  181. -är mindre avslappnade.
    De är mer nervösa-

  182. -känner mer stress och tycker att
    det är svårare att bli förhörda.

  183. De kan ofta ge ett mindre komplett
    och detaljerat vittnesmål.

  184. Så precis stock i stäv med
    vad de vuxna uppfattar-

  185. -så är barnen faktiskt sämre live. De
    har en sämre möjlighet att prestera.

  186. Men det ser inte vi.

  187. I stället för att titta på
    vad barnet säger-

  188. -så låter vi vår bedömning
    av dess trovärdighet smitta av sig-

  189. -på upplevelsen
    av tillförlitligheten.

  190. Men det viktiga här är ju att...

  191. Vi måste ju väga barnets upplevelse,
    barnets trygghet-

  192. -som kan etableras bättre
    i ett förhörsrum med en polis-

  193. -utanför rättssalen, jämfört med
    en ökad trovärdighet i rättssalen.

  194. Och det valet är inte svårt att göra.

  195. Vi ska inte ta in barn i rättssalen.
    Vi ska skydda dem så mycket vi kan.

  196. Men vi måste informera
    de som sitter i rätten-

  197. -att de här sakerna kan påverka oss.

  198. När vi tittar på varför vi
    påverkas av presentationsformatet-

  199. -så är det de här aspekterna
    som vi ganska ofta kan känna av.

  200. Ni som sitter i det här rummet och
    tar del av presentationerna här-

  201. -kanske har ett positivare minne-

  202. -jämfört med de som senare får se
    den videoinspelade versionen.

  203. Närhet i tid och rum
    spelar roll för oss.

  204. Det blir ett mer levande format
    när vi har nånting live.

  205. Men det handlar också
    om mig som bedömare.

  206. Om jag hyser medkänsla
    för den jag ser på-

  207. -så smittas jag mer
    av dessa effekter.

  208. Om jag har motivation
    att närma mig personen-

  209. -i stället för att fjärma mig, så
    smittas jag mer av dessa effekter.

  210. Så känslor och presentationsformat
    kan vi inte göra så mycket åt.

  211. Det vi kan göra, och som vi
    har ägnat de senaste åren åt-

  212. -är att informera domare, jurister
    och åklagare i såna här ärenden-

  213. -att vi måste bortse från effekterna.

  214. Vi måste titta på vad barnet säger-

  215. -i stället för hur de uppträder
    och hur det presenteras.

  216. Vi måste tvinga oss att vara mer
    kritiskt granskande av utsagan.

  217. Det är inte bara presentations-
    formatet i sig. Även när vi filmar-

  218. -så måste vi tänka
    på sättet vi filmar.

  219. Kameravinklar och perspektiv -
    det finns flerårig forskning-

  220. -om effekter av olika kameravinklar.

  221. Ni vet själva, när ni tittar på teve
    eller film, hur viktigt det är.

  222. Att fånga en viss stämning och få
    en viss uppfattning av en människa-

  223. -som skapas med hjälp av hur kameran
    vrids och hur den fokuseras.

  224. Det vi inte tänker på är att den som
    har satt upp kameran i rättssalen-

  225. -eller i förhörsrummet,
    är ett slags regissör.

  226. Det är ingen spännande film-

  227. -och det ska inte spela nån roll
    vilket presentationsformat som visas.

  228. Men det gör det.

  229. Vi vet att en hög vinkel,
    ett så kallat fågelperspektiv-

  230. -får en person att se liten och
    utsatt ut, så det ska vi undvika.

  231. Vi ska inte sätta kameran ur ett
    grodperspektiv, och titta uppåt-

  232. -för det får personen att framstå
    som större och mer maktorienterad-

  233. -än om vi har, som vi skulle
    rekommendera, och som blir vanligare-

  234. -ett perspektiv
    i ögonnivå med barnet.

  235. Vi vet också
    att när vi fokuserar kameran-

  236. -så bör vi göra det både på barnet
    och förhörsledaren.

  237. Det här är också en studie
    med en barnskådespelare.

  238. Här spelar han David, och...

  239. David berättar också
    om en händelse på skolgården.

  240. Förutom känslor som barnen fick byta-

  241. -utefter hur vi ville
    att de skulle uppträda-

  242. -så växlade vi mellan olika
    kameravinklar och manipulerade detta.

  243. När kameran fokuseras... Rekom-
    mendationen från forskning i dag-

  244. -inte bara utifrån mina studier-

  245. -utan också från studier som har
    gjorts av Daniel Lassiter i USA-

  246. -där man har filmat förhör med miss-
    tänkta. Det får stora konsekvenser-

  247. -om ett balanserat fokus saknas.

  248. Vi tror mer
    på den misstänktes version-

  249. -om vi bara filmar den misstänkte,
    jämfört med bägge två.

  250. Samma sak här. Om vi filmar
    både barnet och förhörsledaren-

  251. -så får vi
    en mer balanserad bild av förhöret-

  252. -och kan lyssna till vad både
    förhörsledaren och barnet säger.

  253. Varför påverkas vi
    av kamerans perspektiv?

  254. Varför vill vi se
    både barnet och förhörsledaren?

  255. Det som händer
    är ett illusoriskt orsakssamband-

  256. -och jag ska inte gå in
    på psykologiska teorier-

  257. -men när vi människor
    ser ett stimuli-

  258. -som är mer framträdande än
    nåt annat, så tittar vi på det.

  259. Om vi bara hör nån, men ser nån
    annan, så är det det vi fokuserar på.

  260. I en studie där man använde
    så kallad "eye tracking"-

  261. -för att se vad
    det är vi tittar på i en bild...

  262. Vi tar en stillbild
    från studien som jag visade innan-

  263. -och sätter på filtret med
    "eye tracking." Det röda fältet-

  264. -är där vi har uppehållit oss mest
    under filmens fem minuter.

  265. De gröna fälten, på skorna
    och på brickan på bordet-

  266. -där har vi varit kortast tid.
    Den där skumma, gröna färgen.

  267. Det som händer här är
    att vi fokuserar mest på barnet.

  268. Barnet pratar mest. Det står
    i relation till utrymmet de tar.

  269. När barnet får ordet
    så tittar vi mer på detta-

  270. -och när förhörsledaren pratar tittar
    vi på denne. Vi växlar mellan dem.

  271. Vad händer om vi har den lilla bilden
    där? Det är väl ett balanserat fokus?

  272. Nu har vi båda i bild, för uppe i
    hörnet ser vi förhörsledaren också.

  273. Men vi tittar inte på den lilla
    bilden, för det är inte centralt.

  274. Det centrala i bilden är barnet-

  275. -så vi uppehåller oss där.

  276. Det är inte fel
    att vi fokuserar på barnet.

  277. Det är ju huvudaktören i rummet-

  278. -och det är det vi ska fokusera på.

  279. Men det vi måste tänka på är att låta
    förhörsledarens frågor komma fram-

  280. -så att vi kan se hur barnet svarar i
    relation till förhörsledarens frågor.

  281. Nu har jag pratat om tillförlitlighet
    och hur vi bedömer tillförlitlighet-

  282. -och att det påverkas av en rad
    faktorer. Kan vi lita på barn?

  283. Ja. Det är ett enkelt svar.

  284. Det finns inga tvivel om att barn
    kan vara tillförlitliga vittnen.

  285. Givetvis beror det på
    hur gammalt barnet är.

  286. Det finns olika svårigheter för barn
    att prata, beroende på ålder.

  287. Vi brukar säga att barn är kompetenta
    vittnen vid fyra års ålder-

  288. -och forskningen går inte emot detta.

  289. Den antyder
    att man kan få kompetenta vittnen-

  290. -redan i två-treårsåldern,
    givet rätt förhörsmetoder.

  291. Så där går det neråt i åldrarna.

  292. Men vi sätter fyra års ålder,
    för vi vet att vid fyra års ålder-

  293. -så börjar minnesutvecklingen
    påverkas, och det blir ganska...

  294. Jag ska inte säga att det är lätt att
    förhöra fyraåringar. Det är det inte.

  295. Men vid fyra års ålder
    så har barnet ett språk.

  296. Och med språkutvecklingen följer den
    kognitiva utvecklingen hack i häl.

  297. Minnesutvecklingen kommer också här.

  298. Så vid fem års ålder så kan
    de här barnen inte bara berätta-

  299. -utan även
    skapa kontinuerliga minnen.

  300. De kan berätta vad som hände
    innan i dag och efter i dag.

  301. Om man frågar en fyraåring
    när nånting hände-

  302. -så svarar barnet ofta "i går".

  303. Det säger inte att det hände i går -
    det är bara så de uppfattar tid.

  304. Det hände i går
    eller i morgon eller i dag.

  305. Vid fem års ålder... Sen börjar de
    experimentera med "igårgår"-

  306. -"iövergårgår",
    "iförförmorgon" och sånt-

  307. -men sen börjar de successivt
    bygga upp en tidslinje-

  308. -och kan tänka
    bakåt och framåt i tiden.

  309. Så fyra och femåringar
    kan ge bra vittnesmål-

  310. -men de behöver mycket hjälp och stöd
    från de som förhör barnen.

  311. Fyraåringen utvecklar nåt
    som kallas för "theory of mind".

  312. Det är en väldigt fiffig egenskap.

  313. Det är då vi börjar få förståelse för
    att andra människor-

  314. -har en egen tankevärld
    som styr vad de gör och säger-

  315. -och att den är skild från min.

  316. Då kan barnet förstå-

  317. -att förhörsledaren inte vet
    vad som har hänt.

  318. "Varför skulle han inte veta det?
    Jag vet ju vad som har hänt."

  319. Så kan barnet tänka.
    "Och du är ju polis."

  320. "De ska väl veta såna här saker?"

  321. Det handlar också om
    att i de här förhörsrummen etablera-

  322. -vad barnet vet
    om sig själv och sin omvärld-

  323. -och vilka förståelser de har för att
    polisen inte vet vad som har hänt.

  324. Att det är därför de sitter där.

  325. Det händer mycket
    under de första åren.

  326. Från att barnet är fyra år,
    och kan ge ett bra vittnesmål-

  327. -om än med knapphändig information,
    så har vi en tolvåring-

  328. -som också är barn, men som minns
    ungefär som en vuxen.

  329. De kan sortera minnen i tid,
    tänka abstrakt-

  330. -resonera kring framtiden och kring
    konsekvenser av det de berättar.

  331. Det kan inte fyraåringen,
    så begreppet barn...

  332. Det är svårt att säga om barn
    kan vara tillförlitliga. Var är de-

  333. -i sin minnesutveckling och sin
    kognitiva och språkliga utveckling?

  334. Det vi vet
    är att barn ger kortare utsagor.

  335. Små barn ger kortare utsagor
    än äldre barn-

  336. -och äldre barn
    ger kortare utsagor än vuxna.

  337. För att ett barn
    ska ge en lång utsaga-

  338. -krävs
    en väldigt tålmodig förhörsledare.

  339. Det ges inte mycket information
    från de yngsta barnen.

  340. De ger ofta ofullständiga vittnesmål
    i förhållande till vuxna.

  341. Det kan också saknas väldigt mycket-

  342. -som vi vuxna skulle väva in i för
    att göra berättelsen fullständig.

  343. Men vuxna har en förmåga
    som barn saknar.

  344. De vill gärna fylla ut
    med relevant information-

  345. -och får hela bilden att se bra ut.
    Det gör inte barn på samma sätt.

  346. På så sätt kan de vara
    mer tillförlitliga än vuxna-

  347. -för de broderar inte ut med saker
    som får det att låta rimligt.

  348. Barn utelämnar känsliga detaljer.

  349. De vill inte prata
    om det som är jobbigt.

  350. Jag återkommer till vad jag menar
    med de här känsliga detaljerna.

  351. Men vi måste ha i åtanke att vi för
    att kunna bedöma tillförlitlighet-

  352. -måste ha kunskap om minnet.

  353. Vi måste veta
    hur bra minne barnet har.

  354. Vad kan vi kräva
    att barnet ska minnas?

  355. För minnet, ert såväl som mitt,
    är rekonstruktivt.

  356. När vi är med om nånting så spelar vi
    inte bara in händelsen-

  357. -för att sen spela upp den
    i ett förhörsrum.

  358. Minnet är rekonstruktivt -
    vi återskapar minnet.

  359. När vi tar upp ett minne så åter-
    skapar vi det och berättar om det.

  360. Barn kommer således
    att kunna lägga till information-

  361. -som de inte haft i ett förhör, ta
    bort information från ett förhör.

  362. Så fungerar vi alla,
    och oftast spelar det ingen roll.

  363. Om vi pratar med en vän och lägger
    till eller tar bort information.

  364. Men i rättsliga sammanhang
    kan det få en avgörande betydelse.

  365. Om vi plötsligt inte berättar nånting
    som vi har gjort i tidigare förhör.

  366. Vi vet också att barn
    är mer lättpåverkade än vuxna.

  367. De är känsligare för ledande frågor.

  368. Om vi tar den här fyraåringen...

  369. Om polisen säger till en fyraåring:

  370. "Jag kanske ställer samma fråga
    en gång till."

  371. "Det betyder inte
    att du har svarat fel."

  372. Det går fyraåringen inte på. De
    tar för givet att de har svarat fel.

  373. Därför kan de ändra sitt svar.

  374. En sexåring är mer benägen
    att hålla fast vid sitt svar-

  375. -men ledande frågor kan få dem
    att ändra sig och övertolka.

  376. Och tänk dig att du säger till
    en fyraåring att berätta mer.

  377. Men jag inte har nåt mer att berätta
    så kan den frågan bli ledande.

  378. För då kan jag vilja berätta nåt mer.

  379. Barn utelämnar information, och den
    känsliga informationen som utelämnas-

  380. -är särskilt viktig när barn
    berättar om sexuella övergrepp.

  381. Precis som vuxna så berättar inte
    barn om sexuella övergrepp.

  382. De tenderar att utelämna information
    och detaljer.

  383. Förminska eller förneka övergreppen.

  384. Ett barn som kan berätta
    väldigt detaljerat om en dag-

  385. -kan utelämna
    vissa detaljer om den dagen.

  386. De kan berätta om övergreppet, men
    utelämna de sexuella detaljerna.

  387. De kan förneka
    de sexuella handlingarna.

  388. Oftast när barn avslöjar
    sexuella övergrepp-

  389. -så är det oavsiktligt.

  390. Att de till personalen på förskolan
    eller i skolan-

  391. -eller till mamma
    oavsiktligt avslöjar nånting.

  392. Det är inte alltid planerat.
    De har inte alltid tänkt-

  393. -att nu ska jag berätta om det här.

  394. Så när de sitter på en polisstation
    eller på ett Barnahus-

  395. -och ska berätta om händelsen,
    så kanske de inte alls vill det.

  396. För även små barn
    har känslor av skam och skuld-

  397. -och lojalitet mot förövaren,
    som i vissa fall är den personen-

  398. -som barnet tycker allra mest om.

  399. Paradoxen att älska nån
    som gör en illa är svår.

  400. Den är svår för vuxna att hantera,
    och det är ännu svårare för barn.

  401. Vissa barn
    förstår inte att det som hänt är fel.

  402. Så när en vuxen visar på
    att det här inte får hända-

  403. -och nu ska vi gå till polisen,
    så förstår barnet att det var fel-

  404. -utan att har förstått det innan.

  405. Sen finns det
    en massa rädslor för konsekvenser-

  406. -och om man tittar på vad som hindrar
    barn från att berätta om övergrepp-

  407. -så är rädslan inte alltid kopplad
    till dem själva, utan ganska ofta-

  408. -vill man bara inte
    göra mamma ledsen.

  409. "Jag vill inte såra nån
    genom att berätta detta."

  410. I den studien
    så hade vi förskolebarn-

  411. -och redan där resonerar de kring
    vad det får för konsekvenser-

  412. -om de berättar de här sakerna.

  413. Barn berättar inte spontant
    om övergrepp.

  414. Ibland gör de ett oavsiktligt
    avslöjande för mamma eller pappa-

  415. -eller nån i omgivningen-

  416. -men de berättar ogärna om det
    direkt i polisförhör. Det händer.

  417. Ibland vill de berätta på en gång.

  418. De har laddat i veckor eller månader
    för samtalet med polisen.

  419. Men oftast är de ganska motsträviga
    mot att prata om det.

  420. Det gäller inte bara när övergreppen
    har begåtts av nån närstående-

  421. -utan även barn och tonåringar
    som utsatts av nån de inte känner.

  422. Så det är inte lätt för barn
    att berätta om sexuella övergrepp.

  423. Det är svårt.

  424. Vi måste även ta upp
    det här med lögn.

  425. Kan barn ljuga?

  426. Då kanske några tänker "Det beror
    väl på". Och det gör det givetvis.

  427. Att ljuga är ju en medveten handling.

  428. Jag säger nånting till nån-

  429. -fast jag vet att det inte är sant.

  430. Men det krävs en del av barnet
    för att kunna göra detta.

  431. Från fyra års ålder, samtidigt
    som de utvecklar "theory of mind"-

  432. -kan de inte bara förstå att andra
    människor har en annan tankevärld-

  433. -utan även att de kan påverka den
    genom att säga nåt som inte är sant.

  434. Små barns lögner är fantastiska.

  435. De prövar sig fram,
    och de är jättelätta att upptäcka.

  436. Och det är en social utveckling.

  437. Vuxna som inte ljuger
    kallar vi för väldigt osociala.

  438. Att kunna säga att maten är god,
    trots att det smakar apa-

  439. -är lögner som barnen lär sig tidigt
    är positiva i ett socialt sammanhang.

  440. Så barn lär sig att ljuga.
    Fyraåringar är lätta att avslöja-

  441. -och sexåringen likaså,
    men när de kommer upp i skolåldern-

  442. -är de inte lätta att upptäcka.

  443. Och när de är tolv
    är de fullfjädrade lögnare.

  444. Och barns lögner är ungefär-

  445. -lika lätta att upptäcka
    som vuxnas lögner.

  446. Vi kan singla slant om saken.
    Om vi bara ska titta på en utsaga-

  447. -och vi bara har med oss det vi har
    i huvudet när vi tittar på människor-

  448. -och så ska vi avgöra om de ljuger.

  449. Då kan man ha ett mynt i fickan,
    kasta upp det och se var det landar.

  450. För de senaste stora metaanalyserna
    som har gjorts-

  451. -visar att människans förmåga
    att avslöja lögner utan träning-

  452. -ligger på 54 %. Så bra är vi.

  453. Det kan lära oss nånting.

  454. Vi måste ha hjälp
    för att kunna titta på rätt signaler-

  455. -och inte titta på kroppsspråk, som
    vi gör. Vi letar efter små signaler.

  456. Hur människan tittar, om de fipplar
    med fingrarna, hur de beter sig.

  457. Men det finns ingen Pinocchio-näsa.

  458. Efter 50 års forskning
    inom det här fältet-

  459. -så är jag väldigt tveksam till om
    Pinocchio-näsan kommer att dyka upp.

  460. Det finns forskare som strävar
    efter den. Jag är inte en av dem.

  461. Jag tycker att vi ska gå vidare-

  462. -och titta på vad vi kan titta på
    i utsagan för att ta reda på-

  463. -om barnet talar sanning.

  464. Kan barn ljuga om sexualbrott?

  465. Ja, det kan de.

  466. Men de gör det sällan i det avseendet
    att de lägger till information.

  467. Barn ljuger, precis som vuxna,
    om saker de känner till.

  468. Om jag ska ljuga om nånting så måste
    jag ha en förförståelse för det.

  469. Det är svårt att ljuga om nånting
    som jag inte vet nånting om.

  470. Det är så det fungerar med lögner.

  471. Vi lånar av andras historier-

  472. -och av våra egna tidigare historier,
    och så syr vi ihop en lögn.

  473. Det gör barn också. Men deras
    förståelse för sexuella övergrepp-

  474. -är väldigt begränsad.

  475. Ett barn i förskoleåldern har svårt
    att ljuga om den typen av handlingar-

  476. -för de vet ingenting om det.

  477. Barn ljuger sällan om
    att de har utsatts för övergrepp-

  478. -utan snarare förringar de
    övergreppen som har skett.

  479. De utelämnar information.
    De säger det inte har hänt nånting.

  480. "Han har inte gjort det."
    Det har inte hänt.

  481. Eller att polisen har misstolkat,
    och det är ju en form av lögn.

  482. Det är ett försök att få personen
    att tro att det inte har hänt.

  483. Visst, man kan säga att de ljuger.
    Det är inte en lögn i den meningen-

  484. -att man lägger till, överdriver,
    förvränger, förvanskar information.

  485. I de fall som barn
    bevisligen har ljugit om nånting-

  486. -har barnet ofta
    fått instruktioner av en vuxen.

  487. Att barnet har blivit ombett
    att lägga till information-

  488. -förvränga information
    eller fabricera.

  489. Men jag skulle inte gå så långt
    som att säga att det är vanligt.

  490. Givetvis kan ett barn
    som kommit upp i sex-sjuårsåldern-

  491. -bli väldigt intresserade av sex.

  492. Inte som vuxna tänker på sex,
    utan som barn kan tänka på sex.

  493. Och att lära sig vad ordet betyder.
    Det vet inte alla sexåringar.

  494. Men snopp och snippa är spännande-

  495. -och att använda det i meningar
    är också spännande.

  496. Det är ungefär den förståelsen de
    har. Sen blir förståelsen större-

  497. -så de skulle kunna ljuga,
    men vi ser sällan det i forskningen.

  498. Det är snarare så att de inte
    säger saker som har hänt-

  499. -än att de lägger till saker
    som inte har hänt.

  500. Ett exempel på att barn ibland
    kan instrueras av vuxna-

  501. -vilket är en ökad risk i
    till exempel vårdnadstvister...

  502. En av åklagarna berättade
    i en intervjustudie:

  503. "En flicka berättade
    noggrant och detaljerat"-

  504. -"och sa: 'Nu har jag sagt allt
    som mamma sa att jag skulle säga.'

  505. Det var enkelt för den åklagaren att
    se att barnet inte hade varit utsatt.

  506. Men så är ju inte alltid fallet.

  507. Polisen kan också prata om att
    man får en känsla inledningsvis-

  508. -att barnet inte har så mycket
    detaljer.

  509. De kan säga att nånting har hänt.

  510. Men när du börjar få mer detaljer
    om det så finns det ingenting där.

  511. Om ni ska ta med er
    nånting från i dag-

  512. -så är det att barn kan vara
    tillförlitliga, men de behöver hjälp-

  513. -för att våga eller vilja eller kunna
    berätta om det de har varit med om.

  514. Jag är glad åt att kunna ägna
    de närmaste åren åt ett projekt-

  515. -som finansieras av Brottsoffer-
    myndigheten och Brottsofferfonden.

  516. Vi ska jobba med verktyg för för-
    skolebarn. Hur ska de kunna berätta?

  517. Det krävs en hel del kontaktskapande
    mellan polis och barn-

  518. -för att de över huvud taget
    ska våga berätta nånting.

  519. Och den här kontakten skapas
    efter hur gammalt barnet är.

  520. Den kan skapas genom lek-

  521. -och interaktiva spel med barnet.

  522. Det kommer vi att jobba vidare med.

  523. Vi vet också att vuxnas bedömningar
    av barns utsagor-

  524. -påverkas av det barnet säger-

  525. -men också
    av barnets känsloyttringar-

  526. -och hur utsagan presenteras.

  527. Så om ni bara ska ta med er en sak:
    Lyssna på vad barnen säger-

  528. -och inte hur de säger det. Tack.

  529. Text: Mattias R. Andersson
    www.btistudios.com

Vill du länka till en del av programmet? Välj starttid där spelaren ska börja och välj sluttid där den ska stanna. 

Länken till ditt klipp hamnar i rutan "Länk till klipp".

Barns tillförlitlighet och trovärdighet

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur ska man tolka små barn när de berättar om sexuella övergrepp? Den som lyssnar och betraktar påverkas av flera faktorer som oftast inte har någon betydelse för barnets trovärdighet. Sara Landström, psykologiforskare vid Göteborgs universitet, berättar och ger exempel. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Ämnen:
Samhällskunskap > Barns rättigheter
Ämnesord:
Barnpsykologi, Juridik, Kriminologi, Rättsvetenskap, Sexologi, Sexuella övergrepp mot barn
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Regeringens syn på brottsbekämpning

Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S) redogör för vad regeringen har gjort och vill göra inom brottsbekämpning och kriminalvård. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Stödja offer för hat och våld

Hur påverkas människor som blir utsatta för hatbrott? Paul Iganski, professor i kriminologi och straffrätt vid Lancaster University i Storbritannien, har forskat länge i ämnet och menar att de psykologiska följderna av hatrelaterat våld oftast är svårare än vid andra våldsbrott. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Barns tillförlitlighet och trovärdighet

Hur ska man tolka små barn när de berättar om sexuella övergrepp? Den som lyssnar och betraktar påverkas av flera faktorer som oftast inte har någon betydelse för barnets trovärdighet. Sara Landström, psykologiforskare vid Göteborgs universitet, berättar och ger exempel. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Upptäcka och hjälpa utsatta barn

Det är viktigt att vi alla lär oss att se och förstå signaler från barn som är utsatta för våld eller övergrepp. Vilka frågor bör vi ställa, och hur? Hur går man vidare med sina misstankar? Linnea Åberg, jurist vid Brottsoffermyndigheten, presenterar en lärarhandledning och en webbplats som ska fungera som ett stöd för alla som ställs inför detta. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Skydda barn från sexuell exploatering

Hur drabbas det enskilda barnet av att sexuell exploatering på nätet rubriceras som barnpornografibrott och inte som sexualbrott? ECPAT Sverige presenterar en ny studie kring detta. Medverkande: Anna Kaldal, forskare i processrätt, Malou Andersson, juris doktor i straffrätt, och Clara Ludvigsson, jurist på ECPAT. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Internationella brottsofferdagen 2017

Utøya och posttraumatisk stress

Snart sex år har gått sedan terrordådet på Utøya, och nu har man börjat utvärdera den hjälp som de överlevande ungdomarna fick. Hur blev de bemötta i skolan? Hur upplevdes polisförhören? Jon-Håkon Schultz och Åse Langballe, båda forskare vid Nasjonalt kunnskapssenter om vold og traumatisk stress i Oslo, berättar. Inspelat den 22 februari 2017 på Norra Latin, Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Barn som brottsoffer

Barn, brott och politik

Martin Valfridsson, statssekreterare vid justitiedepartementet, talar om brott mot barn. Från Internationella brottsofferdagen (IBD) 2014. Tema: Barn som brottsoffer. Inspelat den 21 februari på Norra Latin i Stockholm. Arrangör: Brottsoffermyndigheten.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
LyssnaBildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.

Fråga oss