Titta

UR Samtiden - Förintelsen är en del av mitt arv

UR Samtiden - Förintelsen är en del av mitt arvDela
  1. Fotografiet jag nu ska visa för er-

  2. -låg i en svart säck
    under hela kriget-

  3. -nånstans i de wienska skogarna.

  4. Jag är född och uppvuxen i Stockholm.

  5. Jag har polsk-judiskt påbrå
    på båda sidorna.

  6. Jag har studerat i Stockholm
    och i Gävle.

  7. Jag visste tidigt vad jag ville bli.
    Jag ville hålla på med programmering.

  8. Jag är far till två vuxna barn,
    en dotter och en son.

  9. Under uppväxten
    fick jag två matkulturer till skänks.

  10. Den ena var hemifrån.

  11. Då blev det det mamma lagade.

  12. Centraleuropeiskt. Det var mycket
    vitlök, redan på 60- och 70-talet-

  13. -vilket fick till följd
    att många av mina kamrater-

  14. -vars föräldrar
    ännu inte hade upptäckt vitlök-

  15. -sa att jag luktade illa.
    Jag förstod inte riktigt varför.

  16. Det var mycket av den sorten.
    I dag är det vardag för oss alla.

  17. När jag åt i skolan,
    jag gick i en vanlig skola-

  18. -och när jag var
    hos kamrater och vänner-

  19. -fick jag den svenska husmanskosten.

  20. Den tog jag till mig. Den tycker jag
    än i dag är väldigt god.

  21. Alla människor, hoppas jag,
    har intressen eller hobbyer.

  22. Jag håller på med allt möjligt.
    Ett svårt ord - "numismatiker".

  23. En person som är intresserad av och
    samlar på mynt, sedlar och ordnar.

  24. Mystiskt, kan en del tycka.
    Jag tycker att det är intressant.

  25. Jag ska snart knyta samman det.

  26. Samhälle och politik är jag uppvuxen
    med och har fått med modersmjölken.

  27. Det pratades mycket politik
    hemma i mitt barndomshem.

  28. Numismatiken knyter jag ihop med
    historia, som jag är intresserad av.

  29. Annars blir det bara en plåtbit
    eller en papperslapp.

  30. Jag dansar. Jag undervisar,
    tävlar och har det som motionsform.

  31. Jag tycker som sagt om god mat och
    dryck. Då behöver man röra på sig.

  32. Jag spelar innebandy. När jag går
    i väg med klubban tittar grannarna-

  33. -och tycker det är fascinerande
    att gubben spelar.

  34. Min uppväxt, då.

  35. Inget religiöst hem-

  36. -vilket underlättade väldigt mycket
    för mig, tycker jag.

  37. Jag kunde äta och dricka det jag
    ville. Aldrig några begränsningar.

  38. I det jag kallar "kolonin"-

  39. -som mina föräldrar umgicks i-

  40. -fanns det människor
    som var mer eller mindre troende.

  41. Då var det begränsningar vad man
    fick äta och dricka i kombination.

  42. Jag förstod det aldrig. Jag är glad
    att jag kunde göra som jag gjorde.

  43. En sträng uppfostran. Jag är född
    mellan femtio och hundra år för sent-

  44. -med den uppfostran jag hade,
    men i dag är jag tacksam för den-

  45. -för jag ser
    hur det barkar lite ibland.

  46. Då tyckte jag som alla andra:
    "Usch, vad stränga föräldrar!"

  47. Men det är inte så dumt, tycker jag.

  48. Livet genomsyrades inte av det jud-
    iska. Föräldrarna var inte troende.

  49. När jag besökte
    mina föräldrars vänner-

  50. -så fanns det några
    som bjöd in till sabbatsmiddag.

  51. Maten var god, men tillställningen
    tog alldeles för lång tid för mig.

  52. Man kunde sitta i fyra, fem timmar.

  53. Jag förstod inte vad de pratade om,
    för de talade hebreiska.

  54. Men mat är ju gott.

  55. Föräldrarnas umgänge
    bestod till stor del av människor-

  56. -som hade samma erfarenheter
    som mina två föräldrar.

  57. De hade samma bakgrund och
    kom oftast från samma land - Polen.

  58. Eftersom många människor dödades-

  59. -så var det oftast bara en eller två
    i varje familj som blev kvar.

  60. Då fick man skaffa sig
    lite nya "släktingar".

  61. Mostrar, morbröder,
    farbröder och fastrar.

  62. Dem man tyckte mest om som barn
    knöt man en starkare relation till.

  63. De hade inget emot att vara en moster
    eller faster. Det tyckte jag om.

  64. Många av dem hade
    ett starkt engagemang för Israel.

  65. Vid tillställningarna hemma
    var det många människor.

  66. Det var stora middagar med många
    besökare. Det pratades jämt politik.

  67. Jag tyckte ibland att de var
    lite orättvisa, men då var jag barn.

  68. Man blir klokare med åren.

  69. Jag har varit i Israel två gånger
    med min mamma.

  70. Första gången jag var där var 1972.

  71. Då hade det varit ett attentat på
    flygplatsen med japanska terrorister-

  72. -så det
    såg ut som en krigsskådeplats.

  73. Vi tittade på historiska ting
    och badade.

  74. Det jag kommer ihåg mest är
    att jag fick flyta runt i Döda havet.

  75. Det var verkligen att flyta runt.

  76. Man fick inte ligga i för länge,
    för solen var stark.

  77. Jag gick i en vanlig skola.
    Det var min pappa som krävde det.

  78. Många av mina föräldrars
    vänners barn-

  79. -gick i den judiska skolan,
    men dit ville inte jag.

  80. Min vänskapskrets
    bestod av bara svenska barn.

  81. En Polen-karta är på sin plats-

  82. -för att kunna visa er
    varifrån mina föräldrar kom.

  83. Min mamma kom från en stad som heter
    Lodz, som ni ser nästan mitt på.

  84. Det var en textil- och industristad.

  85. Min pappa
    kom från universitetsstaden Krakow...

  86. ...som ligger i södra Polen.

  87. Mina föräldrars bakgrunder
    var vitt skilda.

  88. Pappa kom från en högborgerlig
    familj. Alla var välutbildade.

  89. Det var stor åldersskillnad
    på mina föräldrar.

  90. Min pappa upplevde
    både första och andra världskriget.

  91. Delar av hans skolgång genomfördes
    i Wien, Österrikes huvudstad.

  92. Orsaken till det var
    att min farfar hade sin firma i Wien.

  93. Krakow vet ni redan.
    Alla var välutbildade på den sidan.

  94. De var egna företagare.

  95. Jag kommer att visa
    ett foto på några av mina släktingar.

  96. Mina två farbröder var utbildade
    i Wien, på universitetet.

  97. Många av judisk härkomst
    är ju akademiker.

  98. Det finns det en förklaring till,
    eller flera.

  99. De fick ju inte äga mark.
    Med andra ord kunde de inte odla.

  100. Nånting måste man ju ha
    för att kunna få inkomst.

  101. En farbror blev konstmecenat och an-
    svarade för stora konstutställningar.

  102. Den andre farbrodern var advokat.
    De var ju advokater, allihop.

  103. Jag är väl det svarta fåret.
    Jag är it-man.

  104. Min mamma
    kom från en medelklassfamilj.

  105. Hon ville aldrig tala om
    vad hennes pappa arbetade med.

  106. Jag frågade många gånger.
    Hon sa bara att han var affärsman.

  107. Det finns ingen att fråga i dag.

  108. Jag har nu varit på Riksarkivet-

  109. -och hittat
    polisförhör med föräldrarna.

  110. Det framkom att morfar var bagare.

  111. Det var synd att hon inte sa det.

  112. Som sagt, en textilstad
    som ligger mitt i Polen.

  113. Min far upplevde
    både första och andra världskriget.

  114. 1915-1917
    gick min pappa i skola i Wien.

  115. Han genomgick
    delar av sin utbildning där.

  116. Min pappa satt i ett getto.
    Ni har säkert läst om det.

  117. När tyskarna ockuperade Polen, så...

  118. Murar...
    Det var kanske mer taggtråd runt.

  119. Där föste man in folk
    på väldigt liten yta.

  120. Min pappa slussades runt under
    kriget, han jag fått reda på nu.

  121. Han jobbade inom krigsindustrin.

  122. Jag har ett exakt datum
    när han kom till Sverige:

  123. Den 17 juli 1945.

  124. Då landade han
    på den lilla orten Mölle i Skåne.

  125. Han träffade min mamma-

  126. -och sen gifte de sig
    redan den 15 juli 1946.

  127. Han hade också helt judiskt påbrå.

  128. Mamma upplevde andra världskriget.

  129. Hon var sexton år när kriget bröt ut.

  130. Min pappa var 37.

  131. Hon satt i getto i samma stad
    som hon växte upp och bodde i.

  132. I gettot så slog de ihjäl min morfar-

  133. -i ett förhör.

  134. Han ville inte tala om var diamanten
    som de letade efter var gömd.

  135. Förr i tiden bodde man ofta
    flera generationer tillsammans.

  136. Min mormors mor hade gömt en
    större diamant i en kaffepetter-pip.

  137. Han togs till förhör, min morfar-

  138. -svarade inte på frågorna,
    och då slog de ihjäl honom.

  139. Så honom har jag inte träffat.

  140. Min mamma satt i Auschwitz-Birkenau-

  141. -men hon for också runt
    mellan olika koncentrationsläger.

  142. I Auschwitz var hennes arbetsuppgift-

  143. -att reparera uniformer.

  144. Jag har inget datum när hon kom
    till Sverige. Nån gång under 1945.

  145. Hon landade också i Mölle.

  146. Hon träffade min far där.

  147. Fotografiet jag nu ska visa för er-

  148. -låg i en svart säck
    under hela kriget-

  149. -nånstans i de wienska skogarna,
    nedgrävt-

  150. -och hittades
    av en brorson till min pappa.

  151. Han tyckte att eftersom min pappa
    var en generation äldre-

  152. -så var det han som skulle ha kortet.

  153. Ni ser min pappa där. Jag har pilar
    på dem. Min farfar sitter i mitten.

  154. Min farmor avled många år tidigare.

  155. Jag har inga namn på vissa personer
    här. Ni får glatt ta det jag har.

  156. Det här är en farbror till mig.

  157. Det är den polska stavningen.
    Jag heter Rikard - en försvenskning.

  158. Han tyckte att det var vettigt
    att anpassa sig till det nya landet.

  159. Där har jag farbror nummer två
    i uniform, som ni ser.

  160. Där är Alexanders fru. Jag har inga
    namn på de här personerna, tyvärr.

  161. Där är Rikards fru.
    Jag har fortfarande inget namn.

  162. De två barnen, som sitter här nere,
    är mina kusiner.

  163. Den ena är född 1906 och den andra
    är född 1910. Dem har jag träffat.

  164. De var gamla redan när jag var liten.
    Inget konstigt med det.

  165. Jag är glad över att jag har det här.

  166. Det är spännande.
    Det ligger ju historia bakom.

  167. Jag blev tidigt intresserad
    av andra världskriget.

  168. Anledningen var att min mamma aldrig
    pratade om det, eller väldigt lite.

  169. Min mamma
    mådde väldigt dåligt av det här.

  170. Polen delades in i tre delar.

  171. En del tog tyskarna. Nazityskland.

  172. En del tog Sovjetunionen.

  173. Den tredje delen
    förblev nåt slags provins...

  174. ...där det flyttade in nåt
    som kallades för "Volksdeutsche"-

  175. -alltså tysktalande människor
    som bodde i andra delar av Europa.

  176. Centraleuropa bestod i många städer
    av en tredjedel tysktalande.

  177. Om vi tar Polen: en tredjedel vardera
    av tysktalande, polacker och judar.

  178. Polackerna hade
    absolut inget till övers för judar.

  179. Antisemitismen är 2 000 år gammal,
    om inte mer.

  180. Därför har det blivit så noga:
    Krigsutbrott den 1 september 1939-

  181. -klockan kvart i fem på morgonen.

  182. Då hade Adolf Hitler
    med den tyska generalstaben-

  183. -utfört ett sätt att anfalla Polen.

  184. Man hade tagit tyska kriminella-

  185. -klätt dem i polska uniformer-

  186. -och sedan bett dem anfalla Polen.

  187. Det skulle inte se ut
    som om Tyskland gjorde det.

  188. Eller de anföll Tyskland!

  189. Då hade Nazityskland
    en orsak att anfalla Polen.

  190. Åren innan hade Tredje riket
    tillskansat sig delar av Europa-

  191. -utan att skapa krig.

  192. Man hade på ett tufft sätt förhandlat
    till sig delar av Tjeckoslovakien.

  193. Österrike hade man ju bara tagit,
    1938.

  194. Det var inga större protester.
    Folk var ganska nöjda.

  195. Ett antal olika koncentrationsläger
    som jag räknar upp här...

  196. Jag säger inte att mina föräldrar
    satt i alla, men några satt de i.

  197. Dachau var det första
    koncentrationslägret och öppnades-

  198. -den 20 mars ett antal år tillbaka.

  199. Det är nästan 80 år sen.

  200. 1933 öppnades det.

  201. Föräldrarna kom då till Sverige 1945.

  202. Som ni känner till
    så blir man inte svensk medborgare-

  203. -bara av att kliva in på svensk mark.

  204. Innan de blev svenska medborgare
    fick de inte bo-

  205. -i Stockholm, Göteborg och Malmö.
    De fick hålla sig på mindre orter.

  206. Här är några exempel på
    var de bodde, verkade och arbetade.

  207. 1952 blev de svenska medborgare.

  208. Här finns det en rolig historia
    som jag vill dela med er.

  209. De kontrollerades från topp till tå.

  210. Här frågade man till och med
    portvakten där de bodde-

  211. -om han hade nån åsikt.
    Men han godkände.

  212. De hade betalat sin hyra,
    och de hade inte stört några grannar.

  213. Det var
    på lite andra villkor än i dag.

  214. Som sagt, det tog sju år
    att bli svenska medborgare.

  215. Det här var mamma alltid stolt över:

  216. "Jag var aldrig arbetslös
    i mitt nya hemland. Inte en dag."

  217. Judarna har traditionen att studera.

  218. Det gjorde mamma
    så länge hon var frisk.

  219. Så långt upp i åren läste hon.

  220. Det sista hon läste var Stockholms
    historia. Jag har en bok från det.

  221. Pappa arbetade som kurator.

  222. Han var för välutbildad
    för att få andra arbeten.

  223. Han hade doktorerat i juridik.

  224. På den tiden tittade man mycket på
    vad man hade, och inte vad man kunde.

  225. Mamma utbildade sig till textillärare
    och hade olika arbeten på vägen.

  226. Hon arbetade med barn
    som hade Downs syndrom.

  227. Det gjorde hon väldigt länge
    i en skola i Bergshamra i Solna.

  228. Den 1 januari 1971
    förlorade jag min pappa.

  229. Mamma fick jag behålla till 2010,
    så henne växte jag upp med.

  230. Hon hade väldigt svårt
    att berätta om saker och ting.

  231. Väldigt få saker berättade hon.

  232. En gång hade jag hyrt en film
    och tittade på den med en kamrat.

  233. Den hette "Täcknamn Odessa",
    om nån har sett den.

  234. Mamma slog sig ner efter halva
    filmen, fast jag varnade henne.

  235. Sen var hon sig inte lik
    på fjorton dagar.

  236. Hon sov dåligt, ville inte prata,
    var på dåligt humör-

  237. -och var oroligare än nånsin.

  238. Så var hon hela livet.

  239. Folk med de här upplevelserna,
    oavsett typ av krig-

  240. -har ju traumatiska upplevelser.

  241. Man teg, i stället för att prata.

  242. Att gå och prata
    var inte upptäckt än.

  243. Kanske nånstans, men inte i Sverige.

  244. De gick och bar på sina historier,
    och mådde säkert inte bra.

  245. Vissa i mina föräldrars vänskapskrets
    kunde inte skaffa barn.

  246. I dag förstår jag varför. De utsattes
    för olika typer av experiment.

  247. Sen gick det inte att återskapa
    möjligheten att bilda egna familjer.

  248. Mardrömmar. Mamma skrek rätt ofta.

  249. En historia var
    att innan jag föddes...

  250. Min pappa läste jättemycket
    om kriget. Mamma läste ingenting.

  251. Min pappa bad mig läsa en bok.

  252. Det fick till följd att mamma fick
    hemska mardrömmar och skrek nattetid.

  253. Pappa fick gå runt och tala om för
    grannarna att han inte slog sin fru.

  254. Då kan ni tänka er
    att det lät ganska ordentligt.

  255. Terapi var inte så vanligt.
    Jag känner EN som gick i terapi-

  256. -och det gjorde han långt senare.

  257. De ville inte återvända till Polen.
    Polen var väldigt antisemitiskt.

  258. Pappa blev, när han arbetade som
    diskare, erbjuden ambassadposter.

  259. Han var väl lite sugen på det,
    men mamma sa stopp.

  260. Så de blev kvar här i Sverige.

  261. 1948 genomfördes en pogrom
    mot judar i Polen.

  262. Det finns ett par
    som var på väg tillbaka till Polen-

  263. -men båda blev kvar i Sverige och
    blev mycket duktiga cancerläkare:

  264. Herr och fru Einhorn,
    om namnet är känt.

  265. Nu är det deras barn
    som sitter med i pratprogram på tv-

  266. -och intervjuas i radio.

  267. Jag började läsa mycket
    om olika krigsförbrytare.

  268. Adolf Eichmann är väl mest känd.

  269. Det var ett lyckat kap, kan man säga.

  270. De fångade denna person i Argentina,
    efter mycket letande.

  271. Det blev rättegång i Israel.

  272. Argentina firade 150-årsjubileet
    som ett fritt land.

  273. Israel skickade en delegation
    till Argentina-

  274. -men de hade nåt i baktankarna där.

  275. De fångade den här mannen,
    förde honom till Israel-

  276. -och gav honom
    en så rättvis rättegång man kan.

  277. Det slutade med en hängning där.

  278. Pieter Menten var en lycksökare.

  279. En holländare
    som var intresserad av konst.

  280. På 70-talet berättade min mamma-

  281. -att hennes gode vän skulle vittna
    i en rättegång mot Pieter Menten.

  282. Den här mannen blev uppringd
    och erbjuden många tusen dollar-

  283. -för att hålla tyst.
    Men han gjorde inte det.

  284. Han ställde upp på rättegången,
    och mannen fälldes och fick fängelse.

  285. Den konst som han ägde
    var stulen under kriget.

  286. Paris var en stad
    som drabbades hårt av kriget.

  287. Jag har letat efter all information.

  288. Jag kunde de här pojkarna utantill.

  289. Klaus Barbie höll sig också undan
    till början på 80-talet.

  290. Andra halvan av 80-talet, förlåt.

  291. Då fångades han med hjälp av
    ett franskt par som hittade honom-

  292. -och blev ställd inför skranket.

  293. Han satt inte så länge i fängelse.
    Han fick cancer och avled.

  294. Den här mannen
    var också ett lyckat kap.

  295. Han var chef för Treblinka,
    ett rent utrotningsläger.

  296. Han hittades i Brasilien 1967.

  297. Och så var det
    den eviga jakten på doktor Mengele.

  298. Man fångade honom aldrig. Han dog
    av infarkt på en strand i Brasilien.

  299. Simon Wiesenthal
    är ju den här kände nazistjägaren.

  300. Han hjälpte till att fånga många av
    dem, och åkte runt och höll föredrag.

  301. 2006 beslöt jag mig för att göra
    ett besök i min pappas födelsestad.

  302. Det var en fantastisk upplevelse.

  303. En mycket vacker stad. Jag
    rekommenderar alla att besöka den.

  304. Jag hade lite tur, kan man väl säga.

  305. Jag blev uppraggad av en man
    vid centralstationen i Krakow.

  306. Jag blev erbjuden en bil och en
    chaufför som körde mig till lägret-

  307. -för en struntsumma.

  308. Koncentrationslägret
    ligger sex mil utanför Krakow.

  309. Så jag fick se lite av det polska
    landskapet på vägen dit och tillbaka.

  310. De judiska kvarteren besökte jag.

  311. I ett museum hittade jag ett foto
    på en släkting, en kusin till pappa.

  312. I de kvarteren är "Schindler's list"
    inspelad, om ni har sett den filmen.

  313. Den här skylten känner alla till. Det
    är entrén till koncentrationslägret.

  314. Den stals för några år sen.
    Ett beställningsarbete.

  315. En svensk nazist
    ville ha den i sin ägo.

  316. Han fick den, han hittades
    och skylten är åter där den ska vara.

  317. Jag har lagt in en länk med bilder
    som jag snabbt tänkte visa er.

  318. På några foton.

  319. En klassisk bild.
    Om ni sett nån dokumentär om det här-

  320. -så är det här ju
    ingången till koncentrationslägret.

  321. Jag har varit uppe i tornet. Det är
    oändlig utsikt i alla väderstreck.

  322. Varför man valde att lägga lägret
    just där det ligger...

  323. Jag kan inte uttala
    det polska namnet på staden.

  324. Tyskarna förtyskade alla namn
    som behövde förtyskas.

  325. Det här var en tågknut. En knutpunkt
    i olika riktningar i Polen.

  326. Så här såg det ut
    där man förvarade fångarna.

  327. I bästa fall var det halm de låg på.

  328. Jag fick en rådgivare i form av
    en av mina föräldrars goda vänner-

  329. -som hjälpte mig en hel del.

  330. De här tipsen är min sista slide.

  331. De är väldigt bra. Det är därför
    jag vill visa upp dem för er.

  332. "Lär dig svenska." Sliden vänder sig
    till de som landar i Sverige.

  333. "Skaffa dig en utbildning
    eller ett arbete så snart ni kan."

  334. I dag är det svårare än det var då.

  335. "Lär dig de svenska sederna. Ta till
    dig dem, som om de vore dina egna."

  336. Och respektera dem, framför allt.

  337. "Respektera andra människor
    för deras åsikter och värderingar."

  338. Den sista tycker jag
    är den absolut bästa av dem alla.

  339. "Ta inte med konflikter från hem-
    landet till ditt nya land Sverige."

  340. Den här regeln tänker jag ofta på.

  341. Om det blir diskussioner i nåt
    sammanhang så tar jag alltid upp den-

  342. -med olika reaktioner
    från de som är med i diskussionen.

  343. Tack så mycket
    för att ni ville lyssna.

  344. Textning: Frida Jorlin
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

UR Samtiden - Förintelsen är en del av mitt arv

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Rikard Gottlieb berättar om sin uppväxt och hur han har präglats av att båda föräldrarna var överlevande från Förintelsen. En sak som ständigt var närvarande var tystnaden om vad de hade upplevt under kriget. Inspelat den 22 mars 2017 i Häggviksskolan i Sollentuna. Arrangör: Häggviksskolan och Sollentuna musikklasser.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900 > Andra världskriget
Ämnesord:
Andra världskriget 1939-1945, Förintelsen, Förintelsens överlevande, Historia
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola

Mer gymnasieskola & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Max 1800-tal

Emigrationens århundrade

Under 1800-talet fick drömmen om ett bättre liv 1,3 miljoner svenskar att flytta över Atlanten till Amerika. Hur kom det sig att så många hamnade i Minnesota?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Pop och politik

Mixade lag

Monica Dominique berättar om att vara tjej i den mansdominerade jazzsvängen och Anna Charlotta kollar upp könsfördelningen i tv-orkestrarnas värld. Vi lyssnar på framsynte musikern Prince, som alltid spelade i mixade band. Hör också om tennismatchen "Battle of the sexes", då Billie Jean King vann över Bobby Riggs. Och hur hänger tennis ihop med klass, hudfärg och musik? Dessutom tittar vi på reaktionen i sociala medier då Rihanna och Kanye West samarbetade med Paul McCartney.

Fråga oss