Jaha, så du har skärmtid.

Men ska du titta på hela timmen
får du inte skrolla nyheter i kväll.

Nu kör vi.

Det ska handla om nåt
som många föräldrar funderar på:

Våra uppkopplade barn.

95 procent av svenska elvaåringar
äger i dag en mobiltelefon.

Då har de alltså ständig skärmtid.

De blir även bra på det-

-men vägen till att bli bra
kantas ibland av misstag-

-och vissa misstag
ska barnen inte behöva göra ensamma.

När vi pratar om barn och nätet
handlar det ofta om dess faror.

Men vi ska inte bli domedagsprofeter
utan prata med dessa personer.

Välkomna!

De ska ge oss konkreta tips kring
hur man kan hantera farligheter-

-men också ge oss en inblick i de
möjligheter som medielandskapet ger.

Välkomna till showen!

I skolan pratar man om
medie- och informationskunnighet-

-och det kan man pyssla med
på slöjden.

I alla fall om man vill lära sig
svenska när man syr.

Den grupp jag jobbade med i dag
har haft liten skolbakgrund.

Flera elever
har inte gått i skola alls.

När de kom till Mosaikskolan fick de
börja lära sig läsa och skriva.

Nu har de knäckt koden
med att skriva.

Vad har du gjort?

-Jag har sytt på symaskin.
-Sytt?

I slöjden och bilden
använder vi iPads under lektionen.

Det kan vara på olika sätt.
Att eleverna får filma varandra.

De kan få en uppgift att fråga nån
vad denne gör-

-och så svarar eleverna.
Sen tittar vi på det tillsammans.

Vi reflekterar
och jobbar med nya ord och uttryck.

De får träna på det flera gånger.
- Titta, den har hoppat ur här.

När eleverna har gjort
sina filmklipp-

-gör vi små filmer av dem som vi
sparar och tittar på tillsammans.

Då kan vi också använda dem
i andra klasser.

När de förstår
att det ska visas upp och användas-

-känns det verkligare.

De satsar ofta lite extra när de vet
att det ska visas upp för andra.

Jag syr på en symaskin.

"Jag syr på en symaskin."

Utmaningen är att motivera eleverna.

Att verkligen fånga
deras intresse och nyfikenhet.

Där har tekniken en stor möjlighet,
tycker jag.

En sak vi gör nu
är att lägga ut bilder på nätet-

-så att de får visa upp sina saker.

Men jag har tänkt på att det finns
många möjligheter med Skype.

De skulle kunna samarbeta
med en annan skola-

-där de har nåt gemensamt
att arbeta utifrån.

Elza Dunkels,
du är docent i pedagogiskt arbete.

-Varför ska man filma på slöjden?
-Det finns flera skäl.

Pedagogisk dokumentation
är viktigt och framgångsrikt.

Man tränas i ett metatänkande om
det man gör. Man gör det inte bara.

Som inslaget visade handlar det också
om att dela det med andra-

-och höja nivån
på presentationen av det.

Man ska inte bara slänga i väg det
till läraren-

-och sen lomma hem med grejen
och hoppas att nån gillar den hemma-

-utan man kan markera att man har
gjort nåt, och andra kan gilla det.

Enligt UNESCO är medie- och informa-
tionskunnighet en mänsklig rättighet.

Det är en förutsättning för att kunna
åtnjuta sina fri- och rättigheter.

-Är inte det överdrivet?
-Nej, verkligen inte.

Jag håller helt med om
den formuleringen.

Man måste kunna väldigt mycket
för att hantera världen i dag.

Vi måste ha stor digital kompetens
rent tekniskt.

Men tittar man på unga-

-så är de som är vana internet-
användare generellt sett tryggast.

Vi pratar ju mycket om problemen,
som du inledde med att säga-

-och vill vi då skydda barn ska vi
hjälpa dem att bli vana nätanvändare.

FN hintar om att kunskap är makt.

Men vilken typ av kunskap behöver man
på det här området?

Det finns så mycket.

Dels rent praktiska saker men även
attityder och förhållningssätt.

Hur tänker man om det här? Hur
granskar man saker på ett bra sätt?

Vad ska man dela? Hur mycket
ska man dela och när och till vem?

Vi ska hinna gå igenom mycket av det
i programmet, vilket är skönt.

Kristina Alexanderson, du är från
Internetstiftelsen i Sverige.

Ni kartlägger varje år
vad svenskarna gör på nätet.

Vad gör barnen?

De är uppkopplade väldigt tidigt.

Mycket mindre barn än de som går
i skolan börjar använda nätet.

Redan som treåringar
är många uppkopplade.

De tittar på tv eller video.
Det är vanligast bland de minsta.

Men man spelar även spel
och socialiserar via nätet.

Vid sju-åtta år börjar man
söka information för skolarbetet.

Skolan är jätteviktig
i barnens användning av nätet.

Förstår de allt de gör, då?

Nej, men förstår du och jag
alltid det? Det gör vi väl inte.

-Men vi har höga krav på våra barn.
-Men de är ju duktiga användare.

Och de är duktiga på att använda
mediet för det de behöver och vill.

Det är framförallt
att titta på film eller filmklipp.

I den senaste undersökningen såg vi
att alla tonåringar ser på YouTube.

-Man får nog inte säga det här.
-Det finns många andra sajter.

Men 100 procent av alla skolelever
har nån gång använt en videotjänst-

-där man tittar på videoklipp.

Vad är svenska barn bäst på?

Det är skillnad på vad pojkar gör
och vad flickor gör.

Pojkar spelar mer och är bra på det,
men socialiserar kring spelen.

Flickor använder sociala medier
och bilddelningstjänster.

Flickor tycks kommunicera via bild,
och pojkar kring ett spel.

De är duktiga på att kommunicera.

Men när barn och unga saknar
den kunskap som behövs-

-för det de gör i stunden,
vilka konsekvenser får det?

Det beror på vad man pratar om,
men visst finns det ökade risker-

-om man inte kan hantera situationen.
Om man inte förstår en bluff-

-eller att man inte måste göra
som en annan person säger-

-så kan man utsätta sig för risker,
så visst behöver man mycket kunskap.

Men den viktigaste kunskapen
när det gäller säkerhet och trygghet-

-är att våga vända sig till en vuxen.

Det är även viktigt att vuxna hand-
leder och stöttar barnens utveckling.

Unga förhåller sig till nätet
på ett ganska ytligt sätt.

De söker efter intresse eller behov,
för att socialisera eller spela.

Men sånt som att hitta
var gymnasiemässan är-

-kanske de inte har kunskap för att
hitta, och då behöver de hjälp.

Vi föräldrar vill ta ett ansvar
för våra barn på den här arenan-

-men har vi vuxna
den kunskap som krävs?

Ja, om vi hjälps åt
och är nyfikna ihop med barnen.

Vi kan lära tillsammans med
våra barn. Vi kan ställa frågorna.

Genom att göra det och visa hur vi
söker, även om vi inte hittar svaret-

-så kan vi vägleda och handleda.

Man känner sig inte alltid så trygg.
Det är mycket jag inte förstår.

Men var ligger
svenska föräldrars kunskapsnivå?

Det får du ta.

Generellt sett är de största
användarna av nätet barn och unga.

De använder nätet mycket mer
än vad vuxna gör.

Då kan man tro att barn är bättre på
att använda nätet än vuxna-

-men samtidigt ställer vuxna
fler kritiska frågor-

-och har fler verktyg
för att hitta saker.

När man kombinerar allt får man det
bästa. Man kan känna sig osäker-

-men får ta barnet i handen
och göra det tillsammans.

Det här med att dela saker på sociala
medier... Jag vill kolla en grej.

Räck upp en hand, alla som brukar
dela saker i sociala medier.

Ja, det var alla. Håll kvar händerna.

Håll kvar handen om ni alltid kollar
fakta och källan innan ni delar.

Vad duktigt.
Men det är nog överrepresenterat...

Men det har jag börjat med det
senaste halvåret. Efter Jack Werner.

Jack Werner kommer hit som gäst sen.

Många vuxna och barn delar grejer,
men vi delar olika saker.

Båda gillar att dela sånt
som är underhållande eller coolt.

Det är mänskligt beteende.

Men när människor delar information-

-har vi en tendens
att dela innan vi har läst.

Om rubriken stämmer överens
med det vi själva tycker-

-så delar vi det,
även om vi inte har läst det.

Vi delar gärna
det andra har delat tidigare.

Då tänker jag att Elza
redan har kollat att det är sant-

-och så delar jag vidare, för att jag
tror att hon gjorde hemläxan.

Vi ska strax prata mer
om konsekvenserna av detta.

Men vi ska nu se varför ditt sociala
medieflöde ser ut som det gör.

En liten illustration
kring hur nätets algoritmer-

-gör ditt synfält begränsat.

Mina Facebook-vänner
är en rätt homogen grupp.

Vi testar med några frågor. Hur många
tycker att Henrik Schyffert är rolig?

Hur många tycker
att Stefan och Krister är roliga?

Hur många kollar på "CSI: New York"?
Ingen?

Hur många har sett "The Wire"?

Roligt, för "CSI" har fler tittare
än "The Wire".

"Det okända" på sjuan? Ingen.

Hur många jobbar med media?

Vill man se hur algoritmer
bygger bubblor åt oss-

-ska man börja med
hur Facebook sorterar vännerna.

Måndag morgon:
Jag kliver ut i mitt Facebook-flöde.

Där kommer
vännernas statusuppdateringar.

Vissa vänner tycker jag är
lite extra sköna-

-och nu börjar jag gilla,
kommentera och interagera.

Sabina har varit på ett zombielajv
som jag gillar.

David är kroniskt rolig.

Niklas sänder live från köket. Nu
har han bakat extra tjocka pannkakor.

Lång-Kalle är lång.

På tisdag morgon
har nåt hänt i flödet.

Facebook har märkt vilka som är mina
skönaste vänner och sorterar upp dem.

Jag fortsätter gilla, kommentera
och interagera med vännerna.

David är fortsatt rolig. I dag blir
det en delning. Lång-Kalle är lång.

Emil har startat en podcast,
och Astrid har stickat nåt.

Sanas har "postat" en fin bild
på sin ovanligt gulliga unge.

Dag tre har Facebook full koll
på min komfortzon.

Mina skönaste vänner, en förenkling
av personer som får mig att reagera-

-hamnar i främsta position-

-medan de gamla klasskamraterna
är så lågt rankade-

-att jag inte hinner skrolla ner
till deras liv innan mobilen ska av.

Jag har det egentligen bra
med mina sköna Facebook-vänner-

-men vad händer om de byts ut
mot opinionsdrivande texter-

-politiska åsikter,
olika nyhetsvinklar eller mediehus?

Då uppstår problemet
som kallas filterbubblan.

Jack Werner, journalist med
specialinriktning på sociala medier.

Varför är det fel att ta reda på
och läsa det som intresserar en?

Det är absolut inget fel på det,
det är tvärtom jättebra.

Jag vill alltid inleda resonemang
om vår tid rent informationsmässigt-

-med att säga att vi får oss till
livs mer information än nånsin förut.

Det är svårt att jämföra
vår tids möjligheter till research-

-och att förstå och leta upp
information än nån gång förut.

Risken som illustrerades
i klippet med filterbubblan...

Det visar en effekt
som är på riktigt.

Men i vilken utsträckning kan denna
effekt påverka våra samhälleliga val?

Vilka människor vi litar
eller inte litar på.

De som är mest oroliga för effekten
menar att filterbubblan kan göra-

-att man stängs in i en åsiktsbubbla
som påverkar hur man röstar.

Andra menar att filterbubblan
inte har en så dramatisk effekt-

-utan att det mer handlar om
en bekväm kudde att sitta på.

Att välja läsning utifrån politisk
inriktning har man ju alltid gjort.

-Tidning efter färg, till exempel.
-Ja, det är inte nytt.

Man blir ofta nostalgisk när man
pratar om hur tidningarna var förr.

Då gjorde nån annan redaktörskapet
och valde ut vad man skulle veta.

Men vi har aldrig haft en perfekt
tidning med all information-

-och alla viktiga fakta.

En Dagsposten som är 650 000 sidor
tjock har aldrig funnits.

I dag kan vi få
så mycket mer information-

-och man kan luras av att tro
att den är objektiv eller allsidig.

Men så är det inte.
Hur bra är vi på källkritik?

Ofta gnäller människor på att vi
har blivit så dåliga på att stava.

Det kanske du själv har gjort?
Det är så mycket särskrivningar.

-Jag brukar stava fel.
-Vi har alla varit där.

Jag tror att vi stavar rätt bra
om inte till och med bättre i dag.

Men den dramatiska skillnaden
de senaste 20-25 åren är-

-att de som kan publicera sig
har gått från en promille-

-till en majoritet eller alla.

Människor som kan stava
har varit här nånstans förut-

-och det är fler som kan stava i dag
än förut.

Men här har vi ännu ett glapp. Fler
kan publicera sig än som kan stava.

Nu ser vi alla de som inte kan stava,
som vi inte såg förut.

Det gäller nog även källkritik.
Många är bra på det.

Många är skeptiska
och låter sig inte göra missar.

De enkla, dumma missarna.

Men vi ser alla de
som inte gör det mycket mer.

Mycket som sprids är fejk,
både nyheter, propaganda eller satir.

Men det sprids ofta som fakta. Vilket
ansvar har man när man delar saker?

Det heter sociala medier
för att det är medier.

När man publicerar sig i ett medium
är det man publicerar ens ansvar.

Har du funderat etiskt på
vad det betyder att publicera det?

Kan det skada nån att du sprider nåt?

Pekas nån utsatt person eller grupp
ut? Är det rätt och korrekt?

Man kan tendera att lita på att
vännerna har koll när man delar nåt.

Men den som publicerar
har ändå ansvaret.

Det kan rent av bli farligt.
Du har ett exempel.

Ja. För några år sen la en man ut
en bild på tre barn på Facebook-

-och skrev att det var hans barn
som hade försvunnit.

Många ville hjälpa till,
för vi är i grunden snälla.

De delade vidare bilden och
försökte leta upp barnen åt pappan.

Efter cirka tusen delningar skrev nån
att man hade sett de tre barnen.

De fanns i en viss stad.
Mannen åkte då till staden-

-och väl där kom det fram
att även barnens mamma fanns där.

Hon hade tidigare levt ihop med
mannen och misshandlats av honom.

Hon hade fått en skyddad identitet
och hemlig adress.

Men den sprack för att människor
ville vara snälla.

Ingen ville ju spräcka
en hemlig identitet-

-utan många ville väl.

Men man tänkte inte att killen kunde
ha ett annat motiv än det som stod.

Vi har en tillit till varann.

Det är tråkigt med misstänksamhet
men vi behöver lite mer av det.

Vi kallar det källkritik. - Det är
inte lätt att veta om nåt är sant.

Vi ska besöka journalisterna
på Viralgranskarna.

De granskar och kollar upp
sanningshalten bland virala fenomen.

Vi har fått tips om den här.

Har ni sett den?

Ikea ska sälja en regnbågsfärgad
kudde som de kallar "Putin".

Den har visats typ 70 000 gånger nu.

Men vi hittar inte den
i deras sortiment-

-så vi ska kika på den.

Man hajar alltid till när nåt får
en så stor och snabb spridning-

-att det till och med hamnar
i ens eget flöde.

Det viktigaste är att försöka se om
det stämmer eller ej så fort det går.

Sen kan vi ta reda på
vem som gjort det.

Jag börjar med att ringa Ikea.

Det är för närvarande
femton samtal före.

Eftersom bilden sprids så fort
är det viktigt att vi får tag på dem-

-så att vi kan säga
om det stämmer eller inte.

De enda som kan svara på det är Ikea.

Vi ska hitta källan till bilden-

-för det är antagligen den personen
som "fotoshoppat" och lagt upp den.

Om vi får prata med de
som har lagt upp bilden-

-kanske vi hittar den som gjort det.

-Gick det bra?
-Nej, telefonkön är lång.

Har du sett om den har spridits mer?

Ja, nu är den uppe i 100 000.

En snabbversion av
hur många moment som kan behövas-

-för att ta reda på om nåt är sant
eller inte av allt i sociala medier.

Manne Forssberg,
du är känd från "Pappapodden".

Du är även författare till boken
"Kukbruk". Nu fick jag säga det i tv.

Du har två barn.
Hur mycket är de ute på nätet.

Jättemycket. De är födda 2010
och 2013 och det har hänt mycket då.

Min yngsta dotter var typ ett år
när hon kunde hantera en iPad.

Så det är absolut dagligen.

Finns det nåt av det de gör
som du tycker är problematiskt?

Ibland tänker jag så. Min dotter
älskar att se vuxna öppna Kinderägg.

Det kändes inte superutvecklande.

Men så sa en kompis att det var som
när vi kollade i Hobbexkatalogen.

Det var inte uppbyggligt,
men inte heller skadligt.

Det var bara ren njutning.

I så fall är det ett större problem
hur jag använder deras skärmar.

-Hur då?
-En bra vuxen engagerar sig.

Man vägleder och ger dem alternativ.

Man kan visa
nåt annat än Kinderäggen.

Man håller koll
och hittar bra grejer.

Men när jag är dålig får de
titta på nåt medan jag lagar mat.

En liten barnvakt. Men du
publicerar dig på olika plattformar.

Du är i blogg,
sociala medier och "podd".

Jag har inte gjort alla steg
innan jag har lagt upp bilder.

Hur är ditt förhållande
till sociala medier.

Jag älskar sociala medier.

När jag startade ett Instagram-konto
var det på grund av podden-

-men sen tyckte jag
att det var roligt.

Det är roligt att kommunicera
med många samtidigt.

Det är en dröm
att kunna vända sig till många.

Och det är roligt att få "lajks".

-Hur mår du då?
-Jättebra.

Fast jag mår dåligt när nånting
inte går så bra som jag trott.

Jag är första generationens
ständigt uppkopplade person.

Jag var sjutton år när jag fick
min första mobiltelefon.

Det är nytt för mig
och ibland lite svårt att hantera.

Mina barn är mycket duktigare.

Hos dem triggas nog inte
samma starka lyckoimpulser.

Det finns alltid
och de kan välja bort det.

De läser en fysisk bok
eller på paddan.

De kan färglägga nåt i paddan
eller på ett papper.

Det är ingen stor grej,
utan bara finns där.

Men för mig kom det in sent i livet
och jag kan inte helt hantera det.

Vad har du för agenda
när du publicerar dig?

Det kan vara många olika, så klart.

Jag kan vilja diskutera
en viktig fråga, visa upp nåt-

-eller locka till skratt.

Jag vet inte vad jag har för agenda.

Tror du att det är helt agendalöst?

Nej, så klart inte. Men man vill inte
rota för djupt i sina drivkrafter.

Då upptäcker man obehagliga saker
om sig själv.

Spännande. Du ska nu få chansen att
bli en mer medveten mediekonsument.

-Är du intresserad?
-Det blir nog både kul och läskigt.

-Hur?
-Är källan proffsig eller slarvig?

-När?
-Är källan gammal eller ny?

-Vad?
-Vad är det? Är det reklam?

Vem?

-Vem ligger bakom källan?
-Finns det ett namn?

Här sitter ett par proffs på
att vara unga på nätet.

Linnea Johansson och Fabian Lundgren
går i sjuan på Årstaskolan.

-Kan ni ta hand om Manne nu?
-Ja.

Vilka saker delar du på internet?

Jag brukar dela texter och bilder
på mig själv och mitt liv.

Ibland delar jag roliga grejer
för att få folk att skratta.

Ofta en bild som nån annan
har fotoshoppat och som jag snott.

Hur ser du till att texterna
och bilderna är sanna?

När det gäller bilder kanske jag inte
vill kolla upp det ens.

Det är trist om det är fotoshoppat.

Texterna läser jag,
fast jag kollar inte varje uppgift-

-utan då är det en källa
som jag litar på.

Men jag kollar inte upp det,
utan slarvar.

Här har vi en sida med Sveriges
minsta kommun som vi har gjort.

-Vet du nåt om den?
-Om kommunen Fockenfors?

"I Fockenfors
finns mycket att upptäcka."

"Använd menyn för att ta reda på
vad som passar dig."

Jag känner inte till
kommunen Fockenfors.

Den kommer högt upp
när man söker på Google.

Jag ser inte direkt
om sakerna stämmer eller inte.

Det är en konstig ortsskylt
där E och N är större än resten.

Det ser man direkt.

Den här kommunen
finns inte på riktigt.

-Men du ska få titta på varför.
-Hur jag ser det på sidan?

-Du ska få leta i undermenyerna.
-Jag antecknar allt jag hittar.

-Sen redovisar vi det.
-Jag sätter i gång nu.

Tack, Linnea och Fabian.

Här står jag mer er gamla lärare,
Josef Sahlin.

Du har som stående uppgift att
eleverna ska göra fejkade hemsidor.

Varför lär du barnen
att luras så här?

Ja, vissa elever tyckte i början
att det var lite elakt.

Tänk om en elev hittar den och ska
redovisa om det och så är det falskt.

-Om en annan elev hittar sidan?
-Det har hänt, och fröken blir arg.

Fuskkommunen Fockenfors kommer ju
jättehögt upp när man Googlar.

-Varför gör du det?
-Av flera skäl.

I mitt jobb vill jag få in
så mycket av förmågan som ska övas-

-under samma kontext. En stor del
var att kunna skriva övertygande-

-och kombinera bild och text
trovärdigt.

Svenska handlar mycket om att
kommunicera trovärdigt för mottagare.

Källkritiken är också en stor del
av det vi ska göra i skolan.

Även i andra ämnen ska man ha
ett källkritiskt förhållningssätt.

Man kan undra varför de ska ljuga.

Jag tror att många inbrottstjuvar
är bra på lås och säkerhetssystem.

Man blir bra på att hitta
det man kan råka ut för-

-om man själv har producerat nåt.

Ni var inne på det förut.

Att man kan bli en bra konsument
när man också har varit producent.

Så om man lär sig att ljuga bra
kan man också avslöja lögner bra?

Bra sammanfattning.

Hur märker du att eleverna
blir bättre på källkritik?

Det är svårt att undersöka
när tiden förändras-

-men det finns indikationer.

När vi höll på med projektet
sa eleverna ofta:

"De kommer inte att gå på det här."

"Vi har ju alla postat allt
på samma datum."

Det syns om alla elever lägger upp
grejer på kommunsidan samma datum.

Nästa gång eleverna delar
eller läser nåt på nätet-

-kanske de kollar
om artikeln var från 2010.

-Du får inte avslöja för mycket.
-Jag kan ta upp annat jag märker.

Elevhälsan var lite rädda
för den här klassen.

Vi hade pratat mycket om upphovsrätt
och källkritik.

Det hänger ihop med lagarna
om personuppgifter och så.

Man ska vara medveten om det.

Nån gång fick de göra fler kopior
av en screening-

-trots att det stod
"kopiering förbjuden".

-Från elevhälsan?
-Det var ett fiktivt exempel.

-Hypotetiskt var det därifrån.
-Det händer då och då.

-Sa eleverna till?
-Ja.

Jag fick vara på tå och inte göra
fel, för de skulle sätta dit mig.

Men det kan vara bra.

Hej, Karin Nygårds. Du är lärare
med fokus på digital kompetens-

-och kunglig hovleverantör
i internetfrågor.

Hon är expertrådgivare
till kronprinsessparets stiftelse.

Nej, till prinsparet,
Carl Philip och Sofia.

Det är ju fint.

Det här med att man påverkas som
mediekonsument när man producerar...

-Hur tror du att det hänger ihop?
-Som Josef menade lär vi oss knepen.

Vi vet hur processen går till
när vi skapar nåt.

Då kan vi se om nåt är fel
när vi konsumerar.

Eller så kan man tänka att man
kan göra nåt på ett annat sätt.

Det lär man sig bäst
genom att producera.

Som förälder blir jag nojig när ens
barn lägger ut filmer på sig själv-

-på nån sajt.
Hur ska man förhålla sig till det?

Min dotter är sex år
och älskar att titta på filmer-

-och göra egna filmer.

Nu nöjer hon sig med
att bara göra filmerna-

-men hon har fått lägga upp
några filmer på en sajt.

De ligger då på mitt konto,
och så har vi dem dolda-

-men jag kan skicka länken
till hennes pappa och dela den så.

Så man kan slussa in det.

En tolvåring nöjer sig inte med det.

Det handlar nog mycket
om god kommunikation.

Från skolans sida
kan man vara skeptisk-

-men precis som att vi håller dem
i handen på väg till matsalen-

-behöver vi det
även i den digitala världen.

Man ska vara noga med deras
integritet. Man har tonårsrum-

-och ska få vara ifred på nätet,
men kunna prata om det.

Vad kan man som förälder lära sig
av den attityden?

Jag ser det mycket från skolans sida-

-och kan inte uppmana alla lärare
att göra fejksajter med sina elever-

-för det kanske blir för mycket.

Men jag hoppas att en yngre
generation blir bättre på-

-att kolla igenom
det som Manne försöker göra nu.

Att man kollar ordentligt.

Jag ser bara bland vuxna
att man delar slarvigt.

Karin är ju inte bara lärare
utan också tv-kollega till mig.

Vi ska kolla på ett program
som är intressant för oss-

-som stänger öronen fort när
det pratas om html och binär kod.

-Där!
-Vad coolt!

Snygga "moves".

Vi lägger ut start och stopp.
Gåsnurr åt höger.

Ifall det går. Men en robot
kan inte gå och snurra samtidigt.

-Nej, han har inga hjul.
-Vad bra att de bytte.

-Huvud.
-Ja, vi kan ta vänd huvud åt höger.

Finns det rumpa?
Då kan han skaka rumpan.

-Ska han göra det två gånger?
-Ja.

Jag gillar
att roboten ska skaka rumpa.

Då testar vi. Snurra, gå fram...

-Ska han ta fram huvudet?
-Och sen snurra.

Det är många snurrar. Och sen stopp.

Ett, två, tre!

-Där gör han snurren.
-Gud, vad bra han är.

-Han snurrar.
-Snygga dans-moves.

Där går han fram.

-Han vänder huvudet.
-Skakar rumpa.

Där snurrar han igen.

Från tv-serien "Programmera mera",
producerad av UR.

Där leder Karin Nygårds dig med
bravur genom programmeringens gångar.

Var det programmering? Roboten var
inte riktig, och så hade de lappar.

Det är ju tänket i programmering
som är det viktiga.

I programmet har vi fokus på
att man förstår hur man programmerar.

Det handlar inte om
att utbilda kodare i olika program-

-utan om att lära ut hur det fungerar
när man programmerar t.ex. robotar.

Man ska förstå vad det är.
Målgruppen är från sex år och uppåt.

Vad kan en sexåring ha för relation
till den kunskapen om programmering?

Det absolut första
som man kan lära sig...

Det gör man redan
när man är tre eller yngre.

Men att förstå att en del
av våra saker är programmerade-

-det är det första vi lär oss. Nån
har hittat på hur nåt ska fungera.

-Varför måste man kunna det?
-Då kan vi även vara kritiska.

Vi kan vilja
att det görs på ett annat sätt.

Den tanken vill jag skicka med barn
från så tidig ålder som möjligt.

När kan man använda det?
Vad kan man vara kritisk mot?

Treåringar kanske inte är
så kritiska i början-

-men på längre sikt kan man se
att en viss tjänst inte är så bra.

Man vill ha den på ett annat sätt
eller vill använda en som...

Man kan vara kritisk mot säkerhet när
man förstår hur inloggning går till.

Kunskapen om hur
den digitala världen är uppbyggd...

Vet man lite om hur det fungerar-

-kan man vara mer kritisk
och ha ett bättre säkerhetstänk.

Man kan få en förändrad verklighets-
uppfattning av programmering.

-Hur menar du då?
-Jag utgår enbart från mig själv.

Jag var lite rädd för teknik
och tyckte att det var läskigt.

Men när jag lärde mig programmera
blev jag kompis med det digitala-

-och jag kan själv se på ett annat
sätt när saker händer på min dator-

-eller mobil.
Jag förstår vad som händer-

-och vad som ligger bakom. Jag tänker
annorlunda runt det jag ser.

-Känner du igen det, Josef?
-Jag fick ingen sån aha-upplevelse.

Det smög sig nog på mer.

Men jag har alltid packat upp
musikprylar och sett hur de funkar.

Det är ett härligt sätt att närma sig
teknik på, att kolla från grunden.

Men det är egentligen samma sak
som med fejksajterna.

Man producerar nåt
för att förstå hur det fungerar.

Det är ett bra sätt.

Sen diskuteras det om programmering
ska bli ett ämne i skolan-

-och där vet jag inte vad jag tycker.
- Du kanske har bestämt dig?

Men oavsett den frågan, finns det här
tänket redan i de ämnen vi har.

Tills vi har bestämt oss
om det ska vara ett ämne eller inte-

-så kan man dra nytta av det
redan nu.

Det finns i slöjden, musiken
och svenskan.

Små barn lär sig
att kommunicera med exakthet.

När de styr roboten, så blir det
som den koden de har gett.

Säger nån att jag ska gå,
så går jag ett tag.

Sen tittar jag på personen
och undrar om det är lagom.

Men en robot bara går på.

Du fick aha-upplevelsen senare
i livet, så det är inte för sent.

Har du nåt bra tips för föräldrar
som vill sätta sig in i det mer?

"Programmera mera" är ju ganska bra.

Det finns många bra sajter på nätet
om man vill prova programmering.

Programmet visar tankesättet. Men
det finns en sida som heter code.org.

Vi ska inte "droppa"
för många varumärken.

Man kan googla efter olika saker.
Du vet, public service.

Det är fint, men begränsande.
Men man söker efter...?

Man kan googla på
"programmering med barn".

-Man söker efter det på nätet.
-Det finns många resurser i dag.

Det är ett utmärkt sätt
att lära sig tillsammans. Det är kul.

I början lärde jag mig programmering
tillsammans med eleverna.

Tack.

-Hur?
-Är sidan proffsig eller slarvig?

-När?
-När skapades den? Är länkarna gamla?

Tycker nån nåt? Är det fakta?
Vill nån sälja nåt?

-Varför?
-Ska du köpa nåt eller tycka nåt?

-Vem?
-Vem har skapat sidan? Finns namnet?

Manne fick i uppgift
av Fabian och Linnea-

-att hitta exempel på att en fejkad
sida är fejkad och förklara varför.

-Hur har det gått?
-Bra.

Ni har kollat och sett
hur styltigt jag har jobbat.

Men jag har hittat exempel och kommit
fram till att Fockenfors inte finns.

Varför då?

Om man googlar
på "Sveriges minsta kommun"-

-så är Sundbybergs kommun minst
till area-

-och Bjurholm
som har minst folkmängd.

Det första som jag reagerade på
var att ortsskylten såg konstig ut.

Sen tyckte jag
att olika saker var märkliga.

Det står till exempel mycket
om Fockenfors pingviner.

Att de kom från Atlanten, och att
Fockenfors är känt för pingvinerna.

Jag tyckte att det var egendomligt
att de stannar kvar i Fockenfors-

-och att de föredrar en fisk
som bara finns i forsen i Fockenfors.

Sen står det...
Jag bläddrar ner till det här.

Joakim Berglund
är kommunstyrelsens ordförande.

Den enda Joakim Berglund jag hittade
som var socialdemokratisk politiker-

-hade varit med i nåt studentförbund,
men inte i Fockenfors.

Rogers piroger
blev jag sugen på att äta på.

Då ska vi se... Restauranger.
Man blir väldigt sugen på Fockenfors.

Det finns löv som alltid är orange
och gula, och det älskar japanerna.

Det är tråkigt
att det inte finns på riktigt.

Rogers piroger. Det är lite roligt-

-för politikern Roger Mogert
har visst bjudit på Rogers piroger.

Och en matblogg heter Rogers piroger.

Men man får ingen träff
på restaurangen.

Det känns orimligt att de lyckats
så dåligt digitalt att den inte syns-

-förutom på just den här sajten.

Det är det jag har hittat.

Har du kollat datumen?
När man har lagt upp det.

-Nej, var kan jag se det?
-Om du hittar det.

Jag ska säga
att jag upptäcker det här-

-för att jag är med i programmet,
och ni säger åt mig att kolla det.

Men om nån säger:

"Titta på den fina orten Fockenfors.
Där har jag varit."

Då är det svårt att upptäcka nåt,
förutom ortsskylten.

Men nu hittar jag
när jag funderar på det.

Smart, Manne. Det går ju bra.

-Jag har inte klarat finliret.
-Ni får pilla på det.

Linnea och Fabian
ska strax ge oss konkreta tips-

-för hur man kan se om en bild före-
ställer det den påstås föreställa.

Det är vi nog en hel del
som kan behöva en lektion i.

De barn som går
i mellanstadiet i dag-

-är jämgamla med Facebook-

-men deras föräldrar var inte ens
födda när internet uppfanns.

Där kan det bli ett litet glapp.

Vissa föräldrar är mer uppkopplade än
barnen, medan andra vägrar vara det.

Elza Dunkels, då kan man undra
när kunskapsglappet-

-som kan uppstå mellan vuxna
och barn blir ett problem.

Det behöver inte bli ett problem-

-för kunskapsglapp
har ju alltid funnits.

Konflikter mellan generationer
som inte blivit mer-

-än bara musiksmak
som skiljer sig och så.

Men det kan bli ett större problem
för grupper i samhället-

-som har mindre makt,
om jag kan uttrycka mig så.

De elever
som kanske har särskilda behov.

Barn som inte befinner sig
innanför normen.

Barn som kanske är de
som tjänar mest på digitaliseringen.

Man brukar säga
att marginaliserade grupper-

-har tjänat mer på digitaliseringen
än etablerade grupper.

De barnen
behöver kanske mer vuxenstöd.

Där kan det bli väldigt viktigt.

För många barn funkar det ändå-

-men det är alltid bättre om vuxna
och barn är någorlunda överens.

-Vad är vi vuxna sämst på?
-Att prata om internet med barn.

Förvånansvärt många barn är ensamma
med sina frågor och tankar.

Många vågar inte berätta saker
för sina föräldrar-

-för att de förväntar sig kanske
förbud eller upprördhet.

En del säger att föräldrarna skulle
bli ledsna om de fick höra det-

-så de vill skydda sina vuxna
från att bli ledsna.

-Och då berättar de inte om problem?
-Ja. Och problemet kan vara litet.

Mycket som de säger är ingenting.
Varför kan de inte berätta?

I din forskning har du sett
att de barn som löper störst risk-

-att bli utsatta för sexuellt
övergrepp eller kontakt på nätet-

-är de barn som vi brukar beskriva
som väluppfostrade.

Det är i alla fall en riskfaktor-

-att barn tycker att de behöver lyda
vuxna människor i varje läge.

De har fått lära sig
att man inte får ljuga-

-vilket är ett bra tema i dag, då
elever har fått lära sig att ljuga.

En lögn kan ju faktiskt vara en utväg
ur en knivig situation.

Det drar nog de flesta vuxna
till med ibland.

Man säger att man var vaken, fast
man väcktes av ett telefonsamtal.

Såna lögner säger man för att andra
och man själv inte ska känna sig dum.

En del barn måste höra rakt ut
att det är okej-

-för att klara sig undan
en sexuell förövare-

-eller nån som kränker dem
på olika sätt.

-Oroar sig föräldrar för mycket?
-Ja.

Det är ett allvarligt problem,
för oroliga föräldrar eller lärare-

-är ett sämre stöd för sina barn-

-därför att de reagerar i affekt
och med känslor-

-snarare än
med rationella resonemang.

I medierapporteringen om unga
och nätet är det mycket svartmålning.

Det styr hur många vuxna tänker.

Alla går inte på de enkla knepen,
men en del gör det-

-och försöker skydda barnen genom att
sätta upp förbud och hinder.

Det gör det svårare för barnen
att berätta om nåt händer.

Om hela internetanvändningen
är omgärdad av förbud-

-så är tröskeln högre
till att säga till en vuxen:

"Nu har jag gjort den dumma grejen.
Hur tar jag mig ur det?"

Man uppmanas att vara där barnen är
även på sociala medier och sajter-

-men om man inte får det för barnen,
hur gör man då?

Vuxna ska inte ta det initiativet.
Det måste komma från barnet.

Har man tur
och barn vill vara vän med en-

-så ska man tacka ja.
Men det får inte komma från de vuxna.

Hur ska då barn veta vilka vuxna
som det är okej att vara vän med?

Det är direkt olämpligt
att själv bestämma det.

Nånstans måste också barn få
ett friutrymme.

Om man inte tvingar barnen
att vara vän-

-ökar chansen
att de kommer till en med frågor.

När det gäller säkerhet på nätet är
det enda vi kan slå fast i forskning-

-nämligen att det tryggaste är att
barn vågar vända sig till en vuxen.

-Det är det vi vet.
-Inte tvinga sig på som vän.

Den signalen
har jag inte ens tänkt på.

Jag ska inte kräva att mina barn ska
vara vän med mig på sociala medier.

-Hur?
-Hur är berättelsen berättad?

-När?
-När startade ryktet?

-Vad?
-Verkar det osant är det oftast så.

Varför?

-Vem?
-Är det en...?

-Kompis kompis?
-Kompis kusin?

Nu ska vi se hur det går
för våra experter på källkritik.

Fabian och Linnea
ska nu lära oss lite om bilder.

Här under "Tredje hand"
hittar vi en bild.

-Det är en av butikerna i Fockenfors.
-En bild på några kläder.

Om jag vill kolla om det är en bild
i Tredje hand-butiken-

-kan jag högerklicka på bilden-

-och trycka på
"Sök på Google efter bild".

Då kommer bilden upp-

-och då ser man att den här bilden
används av ganska många andra sidor.

-Så den är inte från Fockenfors?
-Nej, då vet man det.

Om man inte kan göra det
finns det en annan metod.

Man går in på sajten,
högerklickar på bilden-

-och trycker på "Spara bild som...".

Man kan döpa om den till "kläder",
så att den är lätt att hitta.

Sen går man in här
och går in på bilder.

Sen trycker man på kameraikonen
och tar "Överför en bild".

Sen väljer man och söker på "kläder".
Där har vi den.

Sen öppnar man den.

Här kan man också se att det är
en väldigt vanlig bild att använda.

Att det förmodligen inte är
Fockenfors riktiga bild.

Vad ska man börja med att kolla om
man vill veta om en sajt är riktig?

Det viktigaste är nog
att först googla på det.

Man söker på Wikipedia
eller nån annan hemsida.

Man kollar med andra källor
om det är sant.

Man kan kolla på datumen.

Är allt upplagt inom en månad
är det nog inte...

Det var många kommentarer
från mars-april 2016.

Då kan man se
om det är sant eller inte.

Ni är fantastiska.
- Kunde du det, Manne?

-Nej.
-Inte jag heller.

Tack alla medverkande.

Hur mycket skärmtid
är lagom egentligen?

Nej, jag skojar bara. Vi har ju lärt
oss att det beror på vad man gör.

Tack så jättemycket.

Textning: Karin Hellstadius
www.btistudios.com