När man tänker på
efterkrigstiden i Finland-

-och annanstans också,
men särskilt i Finland-

-har samhällets förändring
varit ganska snabb-

-och det är många faktorer som har
påverkat hur man talar och beter sig.

Min rubrik i dag
är "Finskan under ett halvsekel".

Om man har en sån rubrik skulle man
kunna tala hur mycket som helst-

-och ha ett seminarium i två dagar,
eller nånting sånt.

Men jag har valt ganska enkla saker
för att konkretisera-

-de omständigheter
finskan har levt under-

-och jag har enkla
fonologiska och morfologiska exempel.

Mitt syfte i dag är egentligen-

-hur folkökningen eller -minskningen
i olika områden i Finland-

-har påverkat
den talade finskans helhetsbild.

Det finns
många frågor man kan ställa-

-och som sociolingvist
ställer jag ofta såna frågor som:

Vilka är de varianter
som människor använder mycket-

-och vilken roll spelar
de stora städerna i denna utveckling?

Vilka är de typer av fonologiska
och morfologiska varianter-

-som inte används
så mycket som tidigare?

Kan man konstatera att det finska
talspråket blir allt mer enhetligt?

Om man tittar på
befolkningsutvecklingen-

-också från äldre tider
kan man se en sån kurva.

Ni ser att det finns
små kurvor neråt på vissa ställen-

-och det är krigstider
och andra tider man har haft svårt-

-och folkmängden har minskat
under dessa tider, det är självklart.

Men i varje fall har riktningen
hela tiden varit uppåt-

-och det är också en prognos
där i slutet.

Det kan hända att det stämmer
eller inte, men i varje fall-

-kan man tänka sig
att det är just så.

Nu är det 2017-

-och därför kan man tänka sig
att det är ganska bra just nu-

-men man får se hur mycket man kan se
förändringar i framtiden.

Det är alltid svårt
att säga nånting om framtiden-

-även om man är framtidsforskare,
vilket jag inte är.

Om man tittar på befolkningens
storlek efter kriget...

Det var lite över
fyra miljoner i hela Finland.

Alla språkliga var där, och sen...

År 2000 var det
lite över fem miljoner-

-och sen, nu, är det 5,5 miljoner.

Finskspråkigas del, de som har
registrerat sig som finskspråkiga-

-det innebär att finskan
är förstaspråket i så fall-

-deras andel är nu 88 procent.

Andra språk: svenska, samiska,
tatariska, romska, karelska...

...och många nya språk,
estniska, ryska...

Ryskan är inte ett nytt språk
och inte heller estniskan-

-men mängden är ganska stor i Finland
och sen arabiska, somali, engelska-

-och så vidare. Det är elva procent
av befolkningen just nu.

De människorna
talar finska som andraspråk.

Naturligtvis är det
Sverigefinnar som talar finska-

-och alla möjliga grupper
överallt i världen-

-som har finska som andraspråk,
som använder finska mer eller mindre-

-i sitt vardagsliv.

När man tänker på
efterkrigstiden i Finland-

-och annanstans också,
men särskilt i Finland-

-har samhällets förändring
varit ganska snabb-

-och det är många faktorer som har
påverkat hur man talar och beter sig.

Det är urbaniseringen, som har nämnts
i dag, emigration och immigration-

-och näringsstrukturens
kontinuerliga förändring.

Det var förändringar genast
på 50-talet, 60-talet och 70-talet...

...när man har talat...

...och redan i dag.

Utbildningens starka roll
har varit viktig.

Till exempel min generation,
jag hör till de stora årsklasserna-

-så vi hade en helt annan utbildning
än våra föräldrar hade.

Allt detta betyder att livsstils-
mönstret förändras ganska mycket.

Man talar nu för tiden
om ganska många livsstilar-

-och det kan vara små grupper
som man identifierar sig med-

-men i varje fall
är det ganska viktiga saker-

-som påverkar vilket språk
du använder, vilka ord du använder-

-vilket professionellt språk
du har och så vidare.

Sen den här globaliseringen som
innebär att man använder många språk.

Här finns ingenting om medier,
som har påverkat mycket-

-men jag tror att sociolingvister
är ganska försiktiga-

-när man tänker på hur mycket
medierna har påverkat språket.

Det är självklart
att det finns nån påverkan-

-men hur och var och för
vilka ändamål, det varierar mycket.

Men det är självklart att man hör
mycket finska nu för tiden-

-på nätet och annars-

-och man kan använda talspråkliga
former där när man skriver.

Det gäller självklart i alla områden.

Gränsen mellan skrift och tal
är ganska glidande nu för tiden.

Om man tittar på
den regionala fördelningen-

-och min synvinkel
är mycket regional i dag-

-så kan man se att de finländska
landskapen är ganska olika.

Det är plus här på några ställen
och minus på några ställen.

De här gröna, Nyland...

Inte gröna, utan röda:

Nyland, Egentliga Finland, Birkaland,
Mellersta Finland och Åland-

-har fått mer folk än de andra.

De andra landskapen har skickat
sitt folk till södra kusten-

-och till stora städer.

Vad gäller Uleåborg där uppe
är det inte hela landskapet-

-som är tätbebyggt-

-utan det är just Uleåborg
och andra städer som påverkar.

Helsingfors, Åbo, Tammerfors
och Jyväskylä är universitetsstäder-

-vilket innebär att det finns
arbetsplatser där och så vidare.

Man kan mycket tydligt se-

-den här urbaniseringsprocessen
som pågår.

Nån sa i dag
att finnar vill västerut-

-och det gäller också
flyttningar inom Finland.

Jag har en anekdot.

När vi tittade på kartan
med min lilla son för många år sen-

-och jag berättade att många
har flyttat från öster till väster-

-så sa han:
"Ja, de flyttar därför att"-

-"det är bättre
att se solens nedgång i väster."

Det är en förklaring.

Men vi får se hur det går.

Det är självklart
att man har fler arbetsplatser-

-och man har möjligheter att studera
i städer och så vidare.

Så det förändrar mycket.
Det betyder naturligtvis inte-

-att man inte har dialekter
och språkformer i östra Finland.

De är också starka, men det är
färre människor som talar dem.

Här kan man se
hur den här utvecklingen ser ut-

-om man tittar på olika landskap.
De gröna delarna är tätbebyggda.

Det är mycket folk där-

-och nästan tre miljoner människor
bor i de gröna delarna av Finland nu.

Så det är ganska stor skillnad
på färger här-

-när man tittar på såna här
röda och bruna delar av världen.

Jag tar några exempel
vad gäller själva språket-

-och som jag sa är det bara en del-

-de fonologiska
och morfologiska varianter-

-som man använder i hela Finland-

-oberoende av den regionala
bakgrunden, oberoende av dialekten.

Naturligtvis varierar det
om man tänker på individer-

-men i varje fall några exempel:

I standardspråket säger vi "punainen"
och sen "punanen".

Man märker inte om nån på tv säger
"punanen" och "sellanen", "sådan."

Det är så små saker-

-men det är också såna
som har varit mycket, mycket använda-

-redan i gamla dialekter
för många, många år sen.

Så att alla...

Alla varianter som man använder
mycket har sin förklaring-

-i ett tidigare skede.

De varianterna kan vara
östliga eller västliga-

-eller just det
att de har varit både och.

Men sen finns såna östliga varianter
som är på tillbakagång just nu.

Om man tittar på
såna röda varianter som är östliga-

-och sen standardspråkliga varianter-

-så ser man att det är ganska små,
men ganska tydliga skillnader-

-om nån säger "männä" eller "mennä"-

-eller "mua" eller "maa"
och så vidare.

Det är förstås självklart
att det finns individer som använder-

-dessa varianter i östra Finland-

-men deras andel
också där har minskat.

Sen kan man ställa frågan: blir den
finska språkgemenskapen enhetlig?

Om man tittar på kartan här,
så kan man säga att här...

De här områdena som är mycket
folkrika, de gröna eller mörkgröna-

-de har ganska olika
regionala dialekter bakom.

Birkaland,
där Tammerfors ligger, här...

Här finns en dialekt som man kallar
den urtavastländska dialekten.

Det är tavastländsk dialekt,
det kan man höra.

Även om man har
ganska få dialektala varianter-

-så kan man höra det klart.

Sen Egentliga Finland,
här, där Åbo ligger.

Där är en helt annan dialekt,
det är sydvästfinska dialekter.

Det är många som vet att
sydvästfinska dialekter och estniska-

-har mycket att göra med varandra.

Det är typiskt här,
att man lämnar bort vissa vokaler-

-i slutet av ordet
eller i mitten av ordet.

Sen Norra Österbotten,
där Uleåborg ligger, här uppe.

Det är igen en helt annan dialekt,
nordösterbottnisk dialekt-

-och där kan man också se
en egen utveckling-

-hur man kan utveckla
olika nya former.

Sen Nyland,
som är ett särskilt område-

-därför att huvudstadstrakten är där:
Helsingfors, Esbo, Vanda, Grankulla-

-och också andra mindre städer där.

Det är nu sydtavastländska dialekter-

-som kommer härifrån och också
från Tavastland till Helsingfors-

-och naturligtvis Helsingforsslang.

Det är en del av det här med många
rötter från svenska och finska-

-och nu för tiden engelska. Sen är
det flera språk som används här-

-och språkgränsen är också här,
mellan finska och svenska trakter-

-men också mycket påverkan
från svenska till finska.

Detsamma gäller naturligtvis
de här västra delarna-

-Österbotten och Södra Österbotten,
Österbotten som är-

-nästan helt svenskspråkigt.

Så att... Man kan säga att det
inte är så enhetligt som man tror-

-när man tänker på den här allmänna-

-förändringen
och utvecklingen av språket.

Sen kan man också fråga-

-om det blir tavastländskt-

-därför att det är så många
gröna delar här i Tavastland.

De här tv-orterna,
Helsingfors med tavastländska rötter-

-men många andra rötter också,
och sen Tammerfors.

Det kan man också säga att Nyland,
Birkaland, Egentliga Tavastland-

-och Päijänne-Tavastland, med Lahtis,
där gäller tavastländska dialekter.

De är sinsemellan ganska olika,
så man kan inte säga-

-att en tavastlänning
alltid talar på samma sätt-

-utan det finns stora skillnader,
och man kan höra av små varianter-

-varifrån nån kommer,
om han eller hon eller hen-

-kommer från Tammerfors
eller Lahtis eller Helsingfors.

Också här kan man säga
att det inte är självklart-

-att det är
en stark tavastländsk röst här-

-i den språkform man kallar nufinska.

Sen kan man också säga
att även om, och kanske därför att...

...många har flyttat
från östra delar till västra delar...

...så har man märkt att det finns
många populära östliga varianter...

...som finns
i allas språk i många städer.

Här...

Östliga dialekter är gröna ord här.

De är såna som används mycket
i nufinskan på alla håll.

"Metsä", "kato", "meijän", "tehä".
"Mä" har använts också annanstans-

-men i varje fall är de här
varianterna ganska vanliga.

Det kan vara
att nån som talar nufinska-

-varierar mellan de här varianterna
och standarspråkliga varianter-

-som "meidän"
eller "tehdä" och så vidare.

Men sen, när vi tittar på
tavastländska varianter här på dian-

-så är det ganska få
som man använder nu.

Om nån säger "meirän"
låter det ganska gammalmodigt.

Det är inte vanligt
att man gör det i städer.

Detsamma gäller "meitin" och "tehrä".

Det här mycket starka "r"
som finns i tavastländska dialekter-

-var tidigare ännu starkare.

Om man tittar på samhället
och varieteter-

-så ser man att när samhället har
förändrats används olika varieteter-

-och en individ hör till
många grupper, har många identiteter-

-och har många mentala och spatiala
verkligheter på samma gång.

När jag står här representerar jag
en finländsk kvinna-

-men jag är på samma gång
mycket annat, hoppas jag-

-och alla ni
har många identiteter på samma gång.

Man har olika grupper
som man har anknytning till-

-och sen kan man också
använda olika varieteter-

-olika ordföljd och så vidare.

Man har olika professioner
och så vidare.

När utbildning har blivit vanligare
har man mer att göra med skriftspråk.

Det har man märkt i Finland, för när
det var folkskola och också senare-

-sa många lärare att det inte var bra
att använda dialekt-

-under lektionerna.
Det gör man inte i dag.

Det är många i min ålder
som har den här erfarenheten.

Det innebär att skriftspråket,
standardspråket, det var skolspråket-

-och det är naturligt att det så
småningom också påverkar talspråket-

-som en individ använder.

En sak som är mycket viktig är det-

-att när världen har blivit mindre
så använder vi många språk-

-flera språk
och flera varieteter också-

-men det påverkar den här volymen
som till exempel finskan har-

-och som i Sverige talar man
i Finland mycket om det här-

-om man kan tala sitt eget språk
på universitetssidan-

-när man har
vetenskapliga sammanhang.

Det är självklart att man talar andra
språk med internationella kollegor-

-som kommer från andra länder,
men att man gör det-

-på sitt eget universitet där man
bara har finskspråkiga studenter-

-det låter lite konstigt, och man
har talat mycket om det i Finland-

-hur dumt det kan vara, men ni
känner väl till det där fenomenet.

Det innebär inte att man är mot något
annat språk, naturligtvis inte-

-utan att man måste analysera när
och var vi använder vårt eget språk-

-och när och var alla andra.

Som slutsats vill jag säga
att det inte finns några enkla svar-

-men det kan jag säga att nufinskan,
den talade finskan, inte är enhetlig.

Det är självklart.
Naturligtvis kan man också säga-

-att de barn som nu är födda-

-i de här folkrika områdena-

-de talar tavastländsk dialekt-

-eller nån varietet
av de tavastländska dialekterna.

Generellt är de mest använda
varianterna i de största städerna-

-standardspråkliga eller västliga-

-och östliga varianter,
som jag sa, har också en stark roll.

Jag rör mig hela tiden på den
fonologiska och morfologiska nivån-

-när jag talar om språk.

När man talar om andra sociala
variabler och faktorer som påverkar-

-så måste man naturligtvis göra
mycket mer detaljerade analyser-

-av utbildning, yrkesfördelning,
ålder och så vidare.

Då blir bilden
mycket varierande inom alla områden.

Till sist vill jag säga att jag som
älskar finländska ishockeyspelare...

Om de är dåliga eller bra,
så tycker jag om deras språk-

-deras sätt att tala
sin egen språkform.

Man kan genast höra om nån
kommer från Tammerfors eller Åbo-

-eller Helsingforstrakten
eller Uleåborg.

En av mina favoriter är naturligtvis
den nittonåriga Sebastian Aho-

-som i en intervju sa:
"Ne on niin hyviä pellaajia."

"De är så goda spelare."
När intervjuaren frågade honom:

"Varför är du så bra?"
så sa han: "De andra är så bra."

"Då kan jag också vara bra."
"Ne on niin hyviä pellaajia."

"Pellaajia" kommer från Uleåborg.
Det är inte "pelaaja" med ett "l".

Sånt kan man höra hela tiden
när man lyssnar på intervjuer-

-med ishockeyspelare
eller andra idrottare.

Jag tycker att det hör till
min sociolingvistiska plikt-

-att jag hela tiden läser sportsidor
och lyssnar på intervjuer.

Tack så hemskt mycket.

Textning: Peeter S. Randsalu
www.btistudios.com