Titta

UR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

UR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

Om UR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

En seminariedag med fokus på språket jiddisch och jiddischkultur. Inspelat den 12 augusti 2017. Arrangör: Sveriges jiddischförbund.

Till första programmet

UR Samtiden - Jiddischseminariet 2017 : Vem var Mina Bern?Dela

  1. Varför ska jag tala om Mina Bern?
    Det är möjligen den första frågan.

  2. Om ni inte har hört talas om henne,
    varför är hon då viktig för mig?

  3. God morgon, god sabbat,
    säger man idag.

  4. Det börjar med en fråga. Vem var
    Mina Bern? Så heter föredraget.

  5. Jag skulle hellre säga på jiddisch
    "Vem var hon, Mina Bern?"

  6. En retorisk fråga, för jag vet det ju-

  7. -och ni kommer också
    att få veta vem hon var.

  8. Hon var skådespelare, min vän
    och en kulturbärare av jiddisch-

  9. -som gav hela sitt liv åt språket
    och jiddischteatern.

  10. Det här är en av mina käraste bilder
    av henne, som passar som en inledning-

  11. -men vi återkommer till den här bilden
    senare i föredraget.

  12. Men varför talar jag om Mina Berg?
    Det är kanske den första frågan.

  13. Om inte ni har hört talas om henne,
    varför är hon då viktig för mig?

  14. Det kan jag säga er-

  15. -att som en ung man
    från mellanvästern i USA-

  16. -så visste jag inte mycket
    om jiddisch.

  17. Det fanns judar i Kansas City,
    som jag kommer ifrån-

  18. -även avlägsna släktingar
    till familjen...

  19. Men jiddisch, eller mycket jiddisch
    hörde man inte.

  20. Jag hörde t.ex. en gång Groucho Marx
    sjunga sin sång:

  21. Hurray for captain Spaulding
    the African explorer

  22. Did someone call me "Shnorrer"?

  23. Då skrattade publiken, och jag
    knuffade till på pappa och frågade:

  24. "Vad är en 'shnorrer'?"

  25. Som en god icke jude från mellanvästern
    svarade han så gott han kunde.

  26. "Det är ett påhittat ord,
    det betyder ingenting. Ett fantasiord."

  27. Senare förstod jag att det är ett språk-

  28. -med en hel kultur,
    och att den kulturen hade en scen-

  29. -och har fortfarande en aktiv scen-

  30. -och när jag kom till New York
    och själv blev skådespelare-

  31. -så bestämde jag mig för att undersöka
    vad jiddischteater är.

  32. För i varje bok om allmän teater-

  33. -i varje beskrivning av teater i USA,
    eller i hela världen-

  34. -så skriver man ett kapitel
    om jiddischteater.

  35. Den hade ett viktigt inflytande på den
    europeiska och amerikanska teatern.

  36. Det mest bekanta namnet-

  37. -är troligtvis Stella Adler,
    tack vare hennes dramaskola.

  38. Hon undervisade Marlon Brando
    och Al Pacino-

  39. -men det är nog få som vet att hon
    var en stjärna inom jiddischteatern.

  40. Hon hade fin stamtavla,
    hennes far var Jacob P. Adler.

  41. Så vad är det då med jiddischteater-

  42. -som frambringat stora skådespelare
    och dramalärare-

  43. -och så många komiker som använder
    ord och vitsar från jiddisch?

  44. Och jag lärde känna
    jiddischteatern "Folksbine".

  45. I dag heter den nåt annat,
    men "Folksbine" används fortfarande-

  46. -för att inte skrämma publiken att tro
    det finns ord i språket de inte förstår.

  47. Då hette den Folksbine, och jag
    gick dit för att se "Mirele Efros"-

  48. -som brukar kallas för
    "Den judiska drottningen Lear".

  49. Varför kallar man den
    "Den judiska drottningen Lear"?

  50. Gordin har också skrivit jiddisch-
    versionen av den judiske "Kung Lear"-

  51. -och det finns ett par översättningar
    av originalet "Kung Lear" till jiddisch.

  52. Varför man vill visa publiken
    pjäser om otacksamma barn-

  53. -som är otacksamma mot sina föräldrar,
    får ni avgöra-

  54. -men jag såg "Mirele Efros"-

  55. -med Zipporah Spaisman där till höger,
    till vänster för er, höger för mig.

  56. Zipporah Spaisman som Mirele Efros-

  57. -Mina Bern i mitten,
    som den elaka svärmodern-

  58. -och Shifra Lerer
    som tjänsteflickan Machle.

  59. Må de alla få vila lugnt
    i sitt paradis.

  60. Ingen av dem är med oss längre.

  61. Jag anser mig vara lycklig som
    fick möjlighet att se dem på scenen.

  62. Mirele Efros är huvudrollen.

  63. Det är en mycket fin roll
    för en skådespelare-

  64. -men i en scen där Mina inte ens
    hade nån replik-

  65. -fördriver Mirele Efros
    sin förtrogna vän herr Shalmen-

  66. -så att den elaka svärmodern-

  67. -ska kunna överta hennes hela
    förmögenhet.

  68. Mina satt som den onda svärmodern,
    och tittade-

  69. -med fötterna på en fotpall
    och bara tittade.

  70. De andra hade en dialog
    men Mina satt och stirrade.

  71. Hennes ögon gnistrade.
    Hon rörde sig inte, ögonen gnistrade.

  72. Det var en sån stämning att publiken
    insåg att hon låg bakom allt.

  73. Hon hade förmått sin dotter
    att fördriva tjänaren-

  74. -så att familjen skulle kunna överta
    Mirele Efros förmögenhet.

  75. Jag blev verkligen påverkad.

  76. Jag hälsade på skådespelarna
    efter föreställningen.

  77. Det fanns simultanöversättning
    på engelska-

  78. -med hörlurar, som man har i FN.

  79. Jag tyckte att det var synd att jag inte
    hörde språket, så jag tog av ena luren.

  80. Jag ville höra jiddisch
    när jag satt där-

  81. -och sanningen att säga
    så hade översättaren ingen känsla.

  82. Det var inte så intressant.

  83. Jag beslutade mig för att jag
    ville gå till jiddischteatern igen-

  84. -och då själv förstå
    vad som sades på scenen.

  85. Så jag började lära mig jiddisch.
    Jag träffade nån som gav mig rådet-

  86. -att börja med boken
    "Goldens: The Yiddish teacher".

  87. Därigenom lärde jag mig ALEF-Bejs.

  88. Sen läste jag Weinreichs
    "Kalish Yiddish"-

  89. -som då var den "gyllene standarden"
    som lärobok i jiddisch-

  90. -och då kunde jag läsa någorlunda,
    och skriva någorlunda-

  91. -men jag kunde inte tala, för det lär
    man sig genom att prata med människor.

  92. Nå, man visste att jag var intresserad
    av jiddischteater-

  93. -att jag var speciellt intresserad
    av Mina Bern-

  94. -så nån tipsade mig om
    ett seminarium. Det var 1995-

  95. -med den konstiga titeln
    "En jude, men en fru".

  96. På engelska var titeln "Jewish women"-

  97. -men "Jewish women" var
    en acceptabel fras, inte "judetanter"-

  98. -så seminariets namn på jiddisch
    var "En jude, men en fru".

  99. Mina Bern skulle tala om sitt liv
    och sin historia inom jiddischteatern.

  100. Jag gick till seminariet i Harlem,
    New York-

  101. -och som man var jag i minoritet där-

  102. -och kanske den enda icke juden där.

  103. Så man tittade på mig och frågade
    "Varför har ni kommit hit?"

  104. Man frågade hur det stod det till.
    På engelska förstås.

  105. "Är ni intresserad av seminariet?"
    "Ja."

  106. "Varför då?" Jag svarade
    att jag kommit för att höra Mina Bern.

  107. Då sa nån "Jag känner henne väl".

  108. Han tog med mig till henne
    och presenterade mig för Mina-

  109. -och när Mina gick upp på scenen-

  110. -sa hon till publiken, på engelska:

  111. "Man har bett mig
    berätta om mitt liv"-

  112. -"och om min tid med jiddischteatern.
    Man har bett mig tala på engelska"-

  113. -"men i publiken finns en ung man
    som är intresserad av jiddisch"-

  114. -"och jag vill att han ska höra
    min historia på mitt modersmål."

  115. "Om ni inte har nåt emot det"-

  116. -"kommer jag att tala jiddisch
    och om ni inte förstår min jiddisch"-

  117. -"kommer jag att tala på min
    obrutna engelska, en översättning."

  118. Jag förstod kanske hälften
    av det hon sa.

  119. Hon var beredd att tala jiddisch-

  120. -för att jag skulle lära mig språket
    så som det ska låta.

  121. Efteråt bjöd hon in mig
    hem till sig på Grand Street.

  122. Jag bodde på East Village,
    Lower East Side kallades det.

  123. Hon bodde på Grand Street,
    några steg bort.

  124. Hon sa "några steg för dig
    med dina långa ben".

  125. Jag skulle komma för att äta hönssoppa.

  126. Jag gick dit,
    och så inleddes vår vänskap-

  127. -som kom att vara i femton år-

  128. -ändå tills hon gick bort.

  129. Vi talade lite engelska,
    men i huvudsak jiddisch-

  130. -och om jag talar någorlunda flytande,
    om jag talar med känsla-

  131. -så är det verkligen tack vare henne
    och ett par andra-

  132. -som har kämpat med min jiddisch-

  133. -för att förbättra den
    och lära mig hur man talar språket.

  134. För utan att tala går det inte.
    Man måste lyssna, man måste prata.

  135. Med misstag, utan misstag
    måste man lyssna.

  136. Apropå det, jag kommer till det.

  137. Hon hade studerat vid ett
    jiddisch-lärarseminarium i Vilnius-

  138. -eftersom hon ville bli lärare
    i stället för skådespelare.

  139. Hon skulle ha blivit
    en mycket bra lärare.

  140. Hon försökte aldrig att förbättra min
    jiddisch genom att säga att jag sa fel.

  141. När jag till exempel ringde
    och sa att jag inte kunde komma-

  142. -för att jag var i jobbet,
    så sa hon "Åh, är du på jobbet?"

  143. Då förstod jag att man säger
    "på" arbetet och inte "i" arbetet.

  144. Hon förstod mycket väl
    hur man lär sig ett språk.

  145. Det är personliga saker. Jag kommer in
    på personliga angelägenheter senare-

  146. -men låt oss tala om henne.
    Hon föddes...

  147. Ja, det är frågan...

  148. Hon brukade alltid säga "Jag är
    av de yngre av skådespelarna".

  149. Så sa hon även då hon var över 90.

  150. Hon föddes i en liten stad
    som hette Belsk Podlaski i Polen-

  151. -inte långt från Bialystok.
    Troligen 1911.

  152. Jag har sett dokument där det står 1911,
    men det kan vara annat år.

  153. En gång höll jag i hennes pass
    när vi reste till Israel-

  154. -och jag behövde åka med henne.

  155. Hon bad mig hålla hennes pass.
    Jag öppnade det och sa:

  156. "Mina, här står det
    att du är född 1911."

  157. Hon sa att det var fel.
    "När jag kom till USA sa min man Ben"-

  158. -"att jag skulle uppge högre ålder
    för att snabbare få sociala förmåner."

  159. Ja, hon hade ett svar på allt.

  160. Hennes farfar, herr Shleime Sinai,
    som hon brukade härma för mig-

  161. -brukade säga:
    "Ett huvud som en minister".

  162. Bra, här ser ni en bild...

  163. ...på Mina...

  164. ...inte som barn,
    men klädd som ett barn.

  165. Men hon är inte så ung,
    hon håller i bollen och i dockan-

  166. -och hon är mycket bra sminkad
    för bilden.

  167. Hon var släkt på långt håll
    med Moyshe Broderzon.

  168. Är namnet bekant för er? Han grundade
    en teater som hette Ararat, i Lodz.

  169. En varietéteater som hade
    flera kända skådespelare.

  170. Tidigare hade hon också
    spelat lite teater i skolan.

  171. Hennes första roll var i en pjäs
    som hette "Adam, Eva och ormen".

  172. Mina spelade förstås...ormen.

  173. Hon skulle då gå ut på scenen
    med ett äpple-

  174. -och locka Eva med äpplet. "Jag har
    ett äpple". Hon brukade göra så.

  175. En gång hade man glömt att lägga
    äpplet på bordet för rekvisitan-

  176. -så hon gick ut utan äpplet.
    Vad skulle hon göra?

  177. Så hon gjorde så här med handen,
    så att ingen såg att äpplet saknades.

  178. "Jag har ett äpple åt dig, Eva".
    På så sätt räddade hon situationen.

  179. "Och lärarna sa att jag skulle
    bli skådespelare. Så blev det."

  180. I den uppsättningen
    spelades Adam av Wolf Yunin-

  181. -en jiddisch-poet
    och insamlare av folklore-

  182. -som kom att fortsätta arbeta med henne.
    Han skrev sånger som sjungs fortfarande.

  183. Till exempel: "Jag ska skriva in mig
    i brandkåren och klä mig i röd uniform”.

  184. Bra sånger. Wolf Yunin.
    Hon berättade att han på vintern-

  185. -brukade hacka ett hål i isen
    och hoppa i sjön.

  186. Så man kallade honom "token".

  187. Så småningom bjöd hennes släkting
    Moyshe Broderzon-

  188. -in henne att spela
    på hans teater i Lodz.

  189. Hon började spela där. Hon
    blev medlem i en teaterförening i Polen.

  190. Det var en stor teaterförening-

  191. -och hon blev
    professionell skådespelare.

  192. Här ser ni ett programblad
    från teatern Ararat.

  193. "Jidn-Shmidn".
    Detta är från Yivos arkiv.

  194. Jag minns inte exakt årtal men det
    är nog sent 20-tal eller tidigt 30-tal.

  195. Jag frågade när hon började spela på
    Ararat. Hon svarade "Sent, sent, sent."

  196. Här ser ni pjäserna.

  197. Bokstäverna är väldigt små,
    och jag kan inte gå iväg från bordet.

  198. Jag skulle vilja visa er att det står
    att ett par scener är framförda.

  199. Den första,
    "Den litauiska predikanten"-

  200. -framförs av Shumacher.
    Ja, honom känner ni till.

  201. Känner ni inte till Shumacher behöver
    man bara säga Dzigan och Shumacher-

  202. -så kommer ni att förstå att ur denna
    grupp uppstod Dzigan och Shumacher.

  203. Mina spelade med dem både
    i den här ensemblen och senare i livet.

  204. Musik av Henech Cohn, som skrev
    musik som vi sjunger än idag.

  205. Om jag kunde resa tillbaka i tiden-

  206. -så är det här en av teatrarna
    som jag skulle vilja besöka, Ararat.

  207. Vilken dialekt talades på jiddisch-
    teatern i Polen? Polsk eller litauisk?

  208. Dzigan och Schumacher
    talade förstås Lodz-jiddisch.

  209. Om man talade speciell dialekt
    vet jag inte.

  210. Mina själv talade-

  211. -en standard-jiddisch.

  212. Inte en stark litauisk jiddisch.

  213. Hon sa inte "nit" utan "nisht".
    Inte heller "sabbes" utan "shabbes".

  214. Hon kunde spela på teaterspråket-

  215. -men jag föreställer mig
    att det var en blandning.

  216. Det var en revyteater. Det är viktigare
    att alla talar lika om det är en pjäs.

  217. Men jag är inte säker. Om man skulle
    fråga Mina skulle hon säga scenspråk.

  218. Men inte Dzigan och Shumacher.
    "Va sa' ru?"

  219. Jag behöver inte förklara, för jag tror
    att hälften av er härstammar från Lodz.

  220. Man har sagt mig att här finns det
    släktingar till Dzigan och Shumacher.

  221. Det är ju logiskt, eftersom det är
    så många här som kommer från Lodz.

  222. Nu har jag inte så många fler bilder
    från den tiden.

  223. Hon återvände till Vilnius
    och var lärare där tills kriget bröt ut.

  224. Hon for från Vilnius till Byalistok
    när man delade Polen.

  225. Hon stannade där. Andra medlemmar
    i ensemblen kom också till Byalistok.

  226. Ni känner kanske till namnet Yudas Berg,
    en dansös. Man kan se henne i "Dibbuk".

  227. Hon var en känd dansös. Hon dansade
    "Dödsdansen" och "De Fattiga"-

  228. -i filmen "Dibbuk".

  229. Felix Fibech, som var hennes man,
    också dansare.

  230. Lola Follman,
    som nästan är helt bortglömd...

  231. Det finns fyra sidor av skivor med
    hennes sång. En mycket angenäm stil.

  232. Man skulle lägga in henne
    på Itunes eller Apple tunes.

  233. De överlevde kriget
    på den sovjetiska sidan.

  234. De spelade för soldaterna
    som inte kunde mycket jiddisch.

  235. De la in en rysk sång,
    en polsk sång här och där.

  236. Man fick spela på fältsjukhusen-

  237. -och soldaterna ville inte alls lyssna,
    så de skrek mycket fula ord och saker-

  238. -till artisterna som var tvungna
    att uppträda och sjunga-

  239. -för sovjetarmén hade sådana order.

  240. Att inte lyda var ju ordervägran.
    På det sättet överlevde man kriget.

  241. Man höll Dzigan och Shumacher
    under uppsikt. Man ville gripa dem.

  242. Under de åren var det inte…

  243. ...spioner från…

  244. Då hette det NKVD.

  245. Inte sitt nuvarande namn, KGB.

  246. Det hette NKVD-

  247. -och de kallade in Dzigan och Shumacher
    varje vecka för utfrågning-

  248. -och Mina brukade ha deras pass hos sig.

  249. De kallade NKVD-

  250. -för "nor kok venig daber"
    - "Titta bara och tala lite".

  251. Till slut blev de gripna,
    men Mina lyckades lämna helvetet-

  252. -eftersom den polska regeringen,
    som så att säga var i exil-

  253. -hade en överenskommelse med England-

  254. -om att de skulle ta vissa människor
    från Polen, som mödrar med små barn-

  255. -och Mina hade då ett litet barn.
    Renia, hennes dotter.

  256. Mammor fick resa med barnen
    till Uganda.

  257. Så hon reste till Uganda
    och stannade där tills kriget var slut.

  258. Hon undervisade barnen som var där
    i drama.

  259. Efter kriget åkte hon till Israel
    och på vägen fann hon sin syster.

  260. De bosatte sig i Israel.

  261. Hon började uppträda i en jiddisch-
    ensemble i Israel. Allt var fint.

  262. Här kan man se hennes pass.

  263. Här står det 1912.

  264. Som jag sa, jag är inte säker.

  265. 1912, 1911, det är...

  266. ...en osäker historia.

  267. Här ser vi passet. Det kan vara
    intressant att se ett gammalt pass.

  268. Detta kan vara för en föreställning
    eller ett möte för nyanlända i Israel.

  269. Jag tycker om den här bilden.

  270. Hon började spela i en grupp-

  271. -som hette "Hubermans Gortn".

  272. Här ser vi henne med ensemblen,
    den andra kvinnan är Genia Fajerman.

  273. Allt var bra.
    Man spelade jiddischteater på ett kafé.

  274. Här sjunger hon sången
    "Jag kommer från Zhitomir".

  275. "Jag kommer från Zhitomir,
    blodet kokar i mig…"

  276. Hon var "subrett", så klart.

  277. Subrett är...
    Hon var inte en lätt person.

  278. Inte primadonna men subrett.

  279. Men det kom ett förbud
    mot att spela teater på jiddisch.

  280. "I vårt land..."

  281. "...ska de israeliska grupperna
    spela på hebreiska."

  282. Man kunde bjuda in
    jiddisch-grupper från utlandet.

  283. Josef Bulof satte upp
    jiddischföreställningar-

  284. -men de israeliska grupperna-

  285. -skulle spela på hebreiska.

  286. Därför gick hon över
    till en annan grupp, "Li La Lo".

  287. "För mig, för henne, för honom".

  288. Man skrev sånger åt henne som jag tror
    att man fortfarande sjunger i Israel-

  289. -men som jag inte hittar på nätet.

  290. Jag trodde
    att jag skulle hitta en inspelning.

  291. Det skrevs en sång åt henne,
    "Artzeno haktanotonet"-

  292. -som fortfarande är känd i Israel.

  293. "Imele" är en annan känd sång,
    och andra, hon blev känd.

  294. Man skrev en annan sång åt henne
    som hette "Alter man", och andra-

  295. -och hon kunde ha stannat
    på hebreiska teatern.

  296. Jag frågade henne varför hon slutade där
    och hon sa att det var för jiddischen.

  297. Möjligen var det inte så. Kanske inte.

  298. Det är lite skvaller, men intressant.

  299. Efter hennes avhopp...

  300. ...fick jag en Google alert.
    Man kan ställa en jiddisch-fråga-

  301. -och begära att få allt som skrivs
    om jiddisch på nätet skickat till sig.

  302. Man kan söka på skådespelares namn.

  303. Jag vill ju se
    vad som skrivs om Shane Baker-

  304. -så jag hade en Google alert
    om Mina Bern.

  305. Ett par veckor efter
    att hon lämnat Israel-

  306. -skrevs en artikel i tidningen HaAretz,

  307. Jag läste en nekrolog i New York Times
    och jag kände igen namnet.

  308. Det stod om jiddisch-skådespelaren
    Mina Bern. Jag kände igen namnet.

  309. Så fick jag veta att kritikern
    Chaim Gam Zo hade skrivit om henne.

  310. Han var kritiker i tidningen HaAretz
    sedan länge.

  311. Gam Zo hade gett Mina
    dåliga recensioner.

  312. I en pjäs sjöng Mina sången "Nylon"
    om att allt idag görs i nylon.

  313. "Strumporna görs av nylon.
    Kläderna av nylon."

  314. "Snart lär man ha en brud i nylon.
    En brudgum av nylon och nylonbarn."

  315. Det var en fin satirisk sång
    som var skriven för henne.

  316. Gam Zo skrev att vanligtvis
    var Mina en utmärkt skådespelare-

  317. -men att hon här inte förstått sången
    och att hon dödat sången.

  318. Kvällen efter, när han lämnade kaféet
    som var skribenternas stamställe-

  319. -väntade en stor stark man på
    honom och frågade "Chaim Gam Zo?"

  320. "Jag har en present från Mina Bern".

  321. Han slog till honom så hårt-

  322. -att han fick ligga på sjukhus
    i ett par veckor.

  323. Det var inte fint gjort, men för mig
    som skådespelare var han en hjälte.

  324. För hur många gånger har man inte
    velat ge en recensent en sån present?

  325. Det gick så pass långt...
    - Och visst hade Gam Zo rätt.

  326. Fallet gick upp i rätten
    på skribenternas begäran.

  327. Som straff,
    om Mina befanns skyldig-

  328. -skulle man aldrig mer skulle recensera
    en pjäs som hon medverkade i.

  329. Om hon befanns skyldig.

  330. Kanske var det en tillfällighet-

  331. -att Mina fick ett erbjudande om
    att delta i revy i New York.

  332. Mina tackade ja, lämnade Israel
    och for till New York-

  333. -och blev kvar från 1951.

  334. Hon åkte till Israel några gånger
    för att uppträda, och dottern blev kvar.

  335. Hon började spela i en revy
    som hette "Shalom Tel-Aviv".

  336. I New York träffade hon sin man.

  337. Hennes förste man hade dött under kriget.

  338. Han dog i tyfus i Vilnius getto.

  339. I revyn blev hon bekant
    med sin andre man Ben Bonus-

  340. -som var en av de bästa folksångarna.

  341. Det är svårt att få tag i hans skivor.

  342. Jag vet inte ens om de finns
    i Floridas arkiv.

  343. Han hade en mycket fin röst och sjöng
    på en vacker speciell jiddisch.

  344. En sån som bessaraber talar.

  345. Man smälter när man hör hans fina röst.

  346. De två bildade tillsammans en egen
    trupp som for runt i hela USA.

  347. De framträdde för olika judiska grupper.
    Överallt där det fanns publik.

  348. Bodde det en jude i staden uppträdde
    man där, och även för icke judar.

  349. Man förklarade musiken.
    Så uppträdde man på 50- och 60-talet.

  350. Så var livet för en jiddisch-artist.

  351. De stora dagarna från den
    Andra Avenyn var förbi, redan då.

  352. Man kunde sätta upp lättare revyer.

  353. Till slut kunde man sätta upp en teater
    på Andra Avenyn.

  354. Idag ligger det en bank där.

  355. Själva teatern har man rivit-

  356. -och byggt studentbostäder
    åt studenter vid NYU.

  357. Hela området tillhör nu NYU.

  358. Men då hette teatern
    Yiddisch Village Theater.

  359. Bilden här kommer från den teatern
    och där hon står på scenen.

  360. Man spelade vaudeville
    och man visade jiddisch-filmer.

  361. Så fortsatte det i några år
    och man hade en inkomst.

  362. Man tjänade även lite.
    Ja, man kunde tjäna pengar.

  363. Men ägarna ville göra nåt
    annat med lokalen.

  364. Det blev senare en mycket berömd
    nattklubb, The Fillmore East.

  365. Frank Zappa spelade in ett album där.
    Alla stora rockartister spelade där-

  366. -men under en kort period
    var det en jiddischteater.

  367. Jag kommer att tänka på
    nåt som man sa.

  368. Mina tyckte mycket om
    att se bra ut på scenen.

  369. "Man ska klä sig 'skarpt och sött',
    för man ska ju stå på scen."

  370. Hon brukade säga "Det är snart helgdag,
    du kan kosta på dig ett par nya skor".

  371. Man brukade att teatern
    ibland gick bättre, och ibland sämre.

  372. Ibland gick man back.
    Man sa att det skulle gå bättre-

  373. -om inte Mina behövde en ny klänning
    för varje sång hon sjöng.

  374. Men hon var ju litauiska,
    så hon var charmig.

  375. Jag ville spela upp för er...
    Hoppas att det funkar...

  376. Tänk om det vilar en förbannelse
    över det här om jag spelar upp det...

  377. ...men jag råkade inte ut för nåt
    när jag spelade upp det på Youtube.

  378. Låt mig se...

  379. De vill inte att jag ska vara här
    men jag ska ändra lite.

  380. Här kan ni höra hur man…

  381. Detta är från radio.

  382. Zalmon Zilbertzvaig, som skrivit
    uppslagsboken om jiddischteater-

  383. -och flera andra historieböcker
    om jiddischteater-

  384. -hade en studio
    i sitt hem i Los Angeles-

  385. -där han spelade in radioprogram.

  386. Mina och Ben var där
    och gjorde ett program-

  387. -om Mendeles
    "Masores Binjumin Hashlishi".

  388. Här är en soundcheck, så man kan höra
    lite av hur Mina reciterar.

  389. Det kan vara bra
    om vi får höra hennes röst.

  390. "Han: Lyssna min Ester Sore,
    min kära lilla fru."

  391. "Om du kommer att tro,
    så kommer vi att leva som duvor."

  392. "Hon:
    Han talar om duvor, låtsas inte veta"-

  393. -"att hos oss ljuder fattigdomen,
    inget finns det här."

  394. "Han: Tror du att om du skriker,
    och jag kommer att känna mig syndig"-

  395. -"kommer det då fram
    en stekt kalkon?"

  396. "Hon: Lilla Zender, du är värd,
    huden från dig skinna"-

  397. -"men kvinna, du kan ju inte ens
    binda fast en katt."

  398. "Han: Jag frågar er,
    är jag värd att höra dessa ord..."

  399. Här kan ni joddla lite. "Min kära,
    sluta nu, du är ju min ödesbestämda."

  400. "Uppehälle kommer jag att ge dig."

  401. "Låt oss sluta fred, om inte verklig,
    såsom i en dröm."

  402. "Refräng: Kärleksprat och löften,
    kostar inga pengar."

  403. "På kärleksprat och löften
    vilar hela världen."

  404. "Hon: Om det räcker för dig
    med de vackra orden sex"-

  405. -"ta de vackra orden
    och köp mig till ett bak."

  406. "Kärleksprat och löften,
    kostar inga pengar."

  407. "På kärleksprat och löften
    vilar hela världen."

  408. Bra...

  409. Det här var förstås inget framträdande,
    endast soundcheck.

  410. Det är också troligen långt från
    Mendeles originaltext-

  411. -för skådespelarna tyckte om ändra
    och skapa rim av texterna.

  412. Det är intressant att höra.

  413. När man till slut slängde ut dem
    från Village Yiddisch Theater-

  414. -vart tog de då vägen?
    Till Brooklyn, förstås.

  415. Där skapade de Yiddish Boro Park
    Theater. Där satte de upp en revy.

  416. Men en vacker dag ringde nån-

  417. -och frågade efter Ben Bonus.
    Personen kallade honom "Borechu".

  418. Alla kallade honom Ben.

  419. "Borechu? Jag vill tala med er."
    Det var "Lubavitcher" Rebben.

  420. Mina berättade att han sa så här:

  421. "Man får inte
    spela jiddischteater i Boro Park."

  422. "Man får inte spela jiddischteater,
    det är inte fint."

  423. Då svarade Ben: "Men ni tillåter ju
    att cirkusen kommer hit."

  424. "Det hålls karneval.
    Vad är det för fel med jiddischteater?"

  425. Rebben sa: "Jag vet att mina judar
    inte besöker cirkusen eller karnevalen"-

  426. -"men de kommer att smyga sig
    till en jiddischteater."

  427. Han sa: "Uppträd på Broadway,
    men inte hos oss."

  428. Då skrattade Ben. Hur skulle de
    hitta nånting på Broadway?

  429. Ett tips från en rebbe!

  430. Ett par veckor senare
    fick Ben ett telefonsamtal.

  431. Brook Aktinson Theater på Broadway
    var tillfälligt ledig-

  432. -och man sökte nån som kunde ta över-

  433. -eftersom en pjäs
    hade slutat gå tidigare än planerat.

  434. Jag vet inte om rebben
    låg bakom detta.

  435. Man satte upp "Lomir Singen Yiddisch"-

  436. -som var en av de första jiddisch-
    uppsättningarna på Broadway på länge.

  437. Det blev en succé.
    Det var utsålt...

  438. ...i flera veckor
    i sträck.

  439. Man spelade in
    en skiva.

  440. Jag kan inte hitta
    nån bild på den-

  441. -men den blev en framgång.
    Här ser ni en affisch.

  442. Ovan till vänster
    ser ni Bernard Sauer. Ben i mitten-

  443. -Max Bozek
    till höger.

  444. Under Max
    ser ni Reizl Bozek. Är hon bekant?

  445. Hon spelade på engelska i filmen
    "Crossing the landsee".

  446. Max och Reizl Bozek
    spelade i flera filmer.

  447. "Di purim shpiler" och flera andra
    fina jiddischfilmer.

  448. De var ett älskat par,
    i USA och i Polen.

  449. Det är Mina i mitten och jag minns
    inte namnen på de två andra.

  450. Det blev en framgång och man satte
    även upp "Light, Lovely in Yiddish"-

  451. -och ännu ett par revyer.

  452. Jag vill spela upp lite från en sång
    i "Lomir Singen Yiddish".

  453. Det är, så att säga, "live".

  454. Det är inte från albumet,
    som är svårt att få tag på-

  455. -så det är med alla fel som kan uppstå
    på ett riktigt framträdande.

  456. Men det är ändå trevligt
    att lyssna på hennes röst-

  457. -när hon sjunger en folksång-

  458. -om en närstående som är sjuk.

  459. Under dessa år
    tappade deras teater gnistan.

  460. Hon och Ben letade efter teaterlokaler
    där var man kunde sätta upp revyer.

  461. I Miami hade man ingen aptit
    för seriös jiddischteater.

  462. I New York fanns det endast en kvar,
    "Folksbine".

  463. Ben hade dött på 80-talet,
    av en hjärtattack.

  464. -och han efterlämnade stora skulder.

  465. De hade lagt mycket pengar
    på teaterns underhåll.

  466. Mina försökte sig på
    en karriär inom filmen.

  467. Man kan se henne i "Avalon"
    av Woody Allen, i en mindre roll.

  468. Nej, "Avalon" av Barry Levinson
    och "Kändisliv" av Woody Allen.

  469. Hon spelade lite på engelska
    men hon ville helst spela på jiddisch.

  470. När jag blev bekant med henne
    bjöd hon mig-

  471. -till "Jiddische artistn un frajnd",
    som var en artistklubb-

  472. -i hebreiska "Hebrew actors' union"-

  473. -med "Hebrew" avses jiddisch.

  474. Man hade sådana konstiga ädla namn.

  475. "Mosaisk" brukade man säga här.

  476. "Hebrew actors' union"
    bestod av jiddischartister-

  477. -och jag måste säga
    att det var intressant då.

  478. Man sa om mig: "Han är inte jude,
    men han lär sig språket".

  479. Man tog varmt emot mig
    och överallt såg man-

  480. -att jag var nån som på allvar
    ville lära sig att "flyta in i soppan".

  481. Man tog emot mig mycket varmt,
    men Mina var den-

  482. -som tog in mig i artistföreningen-

  483. -och tog mig till jiddischteatern.

  484. Jag gick till henne för att lära mig
    hur man spelar jiddischteater.

  485. Vi satte oss ned
    med en text av Sholem Aleichem.

  486. Det första hon lärde mig var
    hur man ställer en fråga på jiddisch.

  487. Man måste höja rösten så här:

  488. "Så ställer man en fråga på jiddisch?"
    Det är retoriskt för svaret är nej.

  489. "Så ställer man en fråga på jiddisch?"

  490. Hon ville lära ut melodin,
    rytmen i språket.

  491. Jag minns det fortfarande.

  492. Men ofta umgicks vi bara.

  493. Utan att lära ut eller så.

  494. Hon kunde ringa och säga: "Käre Shane.
    En lampa är trasig hos mig."

  495. "Jag behöver en lång man
    som kan komma och byta lampan."

  496. Då gick jag till henne
    och när jag kom in-

  497. -så fanns där förstås
    lite sill på bordet, med saltgurka.

  498. Och efter det åt man lite hönssoppa.

  499. Hönssoppa kokar man på en höna
    så då måste man äta en bit höna också-

  500. -med kompott och potatis.

  501. Sen hembakta kakor och te-

  502. -och efter det byte man ut lampan.

  503. Vi satt och pratade
    och hon blev upprymd-

  504. -om hon såg ett barnbarn
    till en jiddischskådespelare på tv.

  505. Det är många som spelar teater idag,
    men inte alls har kontakt med jiddisch.

  506. Deras far- eller morföräldrar spelade
    på jiddisch och Mina spelade med dem.

  507. Det var inte alltid lätt.

  508. Hon erkände för sig själv-

  509. -att hon inte var en lätt person,
    hon tyckte mycket om att bråka.

  510. Hon brukade säga:
    "Den man älskar, den agar man".

  511. Den man tycker om, bråkar man med.

  512. Varje gång jag kom till henne
    var jag tvungen att äta.

  513. En gång sa jag: "Jag är inte hungrig.
    Jag har ätit hos en vän."

  514. Då sa hon: "Du är visst hungrig,
    du ska visst äta. Du är hungrig".

  515. Jag sa: "Vad menar du? Hur kan du
    säga så? Du är inte min mage."

  516. Hon svarade: "Jag är visst din mage."

  517. "Det är synd för dig
    att jag inte är ditt huvud!"

  518. Hon hade rätt. Ja, hon hade rätt.

  519. Jag minns när hon skulle recitera
    i Warszawas getto, för arbetarrörelsen.

  520. Varje år reciterade hon där.

  521. Vi åkte med en bil
    som hade hyrts speciellt för henne.

  522. Allt var klart.
    Hon skulle bara skriva under.

  523. Hon tittade på räkningen och sa:
    "Det är för mycket".

  524. Då sa chauffören att allt var klart
    och att hon inte behövde betala.

  525. "Det är för mycket". Hon försökte
    pruta, för det gav henne energi.

  526. Hon hade behov av att bråka lite.

  527. Vad ska jag säga?
    Jag saknar henne fortfarande.

  528. Hon uppmärksammade alltid
    ungdomarna som kom in.

  529. Hon ville uppfostra dem,
    undervisa dem mjukt och fint.

  530. Nu vill jag spela upp en kort intervju,

  531. Ni kan se henne-

  532. -som jag såg henne.

  533. Jag är också en optimist
    när det handlar om jiddisch.

  534. Om det finns en jude
    så finns det jiddischteater. Jag lovar.

  535. Vet ni hur många år jag hört att
    jiddischteatern är död? Den dör aldrig.

  536. När jag är död så kommer andra.

  537. Det växer nu,
    folk börjar lära sig jiddisch.

  538. Det vet du.
    På Columbia University, överallt...

  539. De chassidiska barnen talar jiddisch.
    De blir framtiden, ni får se.

  540. De talar det, de läser det.
    Så det så.

  541. För ett par år sedan anordnade man...
    Hon lämnade oss 2010.

  542. Hon lämnade efter sig flera jiddisch-
    skådespelare som hon hade lärt upp.

  543. Vi hade en minnesdag fem år efter
    hennes död. Nån tog med denna docka.

  544. Bilden är inte så bra,
    men det ser ut som hennes blick.

  545. Hon hade ett "bitskt" ansikte.

  546. Mojshe Ojsher brukade kalla henne
    "Damen med de tusen ansiktena"-

  547. -eftersom ansiktet ändrade sig
    för varje sekund.

  548. Här spelade jag en scen i köket.

  549. Här kan ni se att till och med
    fem år efter hennes död-

  550. -så kunde vi sammankalla en grupp
    av mer eller mindre unga människor-

  551. -som hade lärt sig att spela
    jiddischteater tack vare Mina.

  552. Hon ville att det skulle finnas
    en levande jiddischteater-

  553. -och här ser man många människor
    och en full sal för att hylla Mina.

  554. Hon var mycket älskad.
    Här är en privat bild-

  555. -med oss och vår hund Jossl-Ber.

  556. Det här är i min lägenhet, inte hennes.
    Hennes lägenhet var mycket prydlig.

  557. Min är lite mer bohemisk men hon
    kom dit för att träffa mina föräldrar-

  558. -och då tog vi bilden
    med den lilla hunden.

  559. Det finns mycket mer som jag
    skulle kunna berätta om Mina-

  560. -men jag har redan
    talat längre än planerat.

  561. Är det nån som har frågor?

  562. Detta var om min vän,
    skådespelaren Mina Bern-

  563. -som jag är lycklig över att ha känt
    och som jag minns med glädje.

  564. Översättning: Ben Auerbach
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Vem var Mina Bern?

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Skådespelerskan Mina Bern föddes i Polen under tidigt 1910-tal och verkade under hela sitt liv inom och för jiddischteatern. Här tecknar skådespelaren och vännen Shane Baker ett porträtt av Mina Berns liv och av deras vänskap. Shane Baker lärde känna Mina Bern 1995 och det är henne han har att tacka för sin goda jiddisch. Inspelat den 12 augusti 2017. Arrangör: Sveriges jiddischförbund.

Ämnen:
Modersmål och minoritetsspråk > Jiddisch
Ämnesord:
Dramatik på jiddisch, Judiska skådespelare, Litteraturhistoria: jiddisch, Litteraturvetenskap, Teater
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

Poesi i getton och läger

Miriam Trinh, forskare i jiddischlitteratur vid Hebrew University of Jerusalem, har studerat tusentals poetiska texter på tyska, polska, jiddisch och hebreiska som tillkommit i getton och läger under Förintelsen. Trots fruktansvärda förhållanden fortsatte många människor med konstnärligt skapande verksamhet. Texterna är viktiga som historiska källmaterial, men de har också verkliga konstnärliga ambitioner. Inspelat den 12 augusti 2017. Arrangör: Sveriges jiddischförbund.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

Vem var Mina Bern?

Skådespelerskan Mina Bern föddes i Polen under tidigt 1910-tal och verkade under hela sitt liv inom och för jiddischteatern. Här tecknar skådespelaren och vännen Shane Baker ett porträtt av Mina Berns liv och av deras vänskap. Shane Baker lärde känna Mina Bern 1995 och det är henne han har att tacka för sin goda jiddisch. Inspelat den 12 augusti 2017. Arrangör: Sveriges jiddischförbund.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Jiddischseminariet 2017

Tobias Rawet - min barndom

När Tobias Rawet var sex år gammal tvingades han sätta sig i en hink nedsänkt i ett dass under flera timmar. Så lyckades hans mamma gömma honom från de tyska utrensningarna av barn i gettot i Lódz. Här berättar Tobias Rawet om hur han överlevde den systematiska förintelsen av Europas judar och om förhållanden i gettot i Lódz och upplevelser i Rawensbrück. Inspelat den 12 augusti 2017. Arrangör: Sveriges jiddischförbund.

Produktionsår:
2017
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning

Mer högskola & modersmål och minoritetsspråk

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
TittaUR Samtiden - Samiska veckan 2013

Samisk båtkunskap förr

Arkeologen Christer Westerdahl följer samiskt båtbyggande genom århundradena från en säljägarkultur i Bottniska viken för 500 år sedan och till vår egen tid.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
LyssnaBildningsbyrån - integration

Jag ville bli advokat!

Romernas skolsituation är kantad av problem. Många romska elever avslutar inte grundskolan och går därför inte vidare till gymnasieskolans nationella program. Skulle en romsk folkhögskola kunna bidra till en förbättrad statistik? Soraya Post och Thereza Eriksson är verksamma vid Agnesbergs folkhögskola.

Fråga oss