Titta

Svenska hijabis

Svenska hijabisMaterialDela
  1. Jag gick tredje året på gymnasiet.

  2. Dags att tänka på framtiden, sa de.
    Som om vi inte hade gjort det.

  3. Jag hade verkligen tänkt.

  4. Jag ville bli lärare men hade frågor.
    Jag gillade verkligen min mentor.

  5. Jag borde kanske berätta att jag har
    mycket att berätta om min skolgång.

  6. Jag har upplevt allt:
    Fördomar, rasism och orättvisa.

  7. Från dagen jag började på gymnasiet
    var det hemskt.

  8. Tre år av daglig diskriminering.
    Men vi tar det inte nu.

  9. Jag hade sett fram emot
    mentorträffen.

  10. -Vilken skola gick du på?
    -Ljunkan.

  11. Det heter Anders Ljungstedts
    Gymnasium, men kallas Ljunkan.

  12. -Vad ligger det?
    -Linköping.

  13. -Linköping? Växte du upp där?
    -Ja.

  14. -Vad hette mentorn?
    -Det vill jag inte säga.

  15. Jag går in och vi börjar prata.

  16. Jag berättar om mina drömmar
    och framtidsplaner, bara babblar på.

  17. Ni skulle inte tro mig, men när jag
    var liten var jag väldigt blyg.

  18. Och tyst också.

  19. Jag berättar att jag har tänkt
    plugga vidare och kanske resa.

  20. Ska jag resa eller plugga först?
    Men det är nåt som känns konstigt.

  21. -Hur ser rummet ut?
    -Det var mitt hemklassrum.

  22. Blågrönt, rätt stökigt
    och lite stort.

  23. -Vad hade du för kläder?
    -Jeans, grå tröja och ljus sjal.

  24. -Vad hade hon för kläder?
    -Hon hade alltid kort kjol och kavaj.

  25. -Hur såg hon ut?
    -Inte så lång, kraftig.

  26. Och kort mörkt hår.

  27. -Var det efter skoltid?
    -Nej, under skoltid.

  28. Som jag sa, nåt kändes konstigt.

  29. Jag sitter där och pratar
    och berättar.

  30. Och hon var så tyst.

  31. Så säger hon:
    "Men Benin, ska du plugga?"

  32. "Du kommer alltså inte
    att bli bortgift efter gymnasiet?"

  33. Jag berättar att jag inte
    kommer att bli bortgift.

  34. Jag bestämmer själv och beklagar att
    vissa ur min kultur blir bortgifta.

  35. Men alla blir inte det. Vi som bor
    här har ingen gemensam kultur.

  36. Det är inte vanligt med tvångsgifte,
    även om det händer.

  37. Ingen ska behöva utsättas för det,
    jag är den första att kämpa emot.

  38. Jag minns inte om jag säger
    det jag säger nu.

  39. Kanske försöker jag bara göra
    ett gott intryck.

  40. Hon frågar: "Stöttar dina föräldrar
    dig?" "Självklart!"

  41. Vänta, vänta. Seriöst.

  42. Din mentor tror att du
    ska bli bortgift?

  43. -Kan vi inte göra det nu?
    -Visa hur det var.

  44. -Jag vill vara mentorn.
    -Okej.

  45. -Kör.
    -Jag är så glad över att vara här.

  46. Jag har precis fått studentmössan.
    Den är urläcker!

  47. Jag har så många planer.
    Jag har sökt flera utbildningar.

  48. Jag tar studenten först, jag vill
    inte stressa. Men jag vill även resa.

  49. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra
    först.

  50. Ja...

  51. Jag och Tahani har köpt studentslöjor
    som matchar våra studentoutfits.

  52. Du ska bara se den! Den är så fin!

  53. Jag ser fram emot studenten, det
    ska bli så kul. Jag är supertaggad.

  54. Jag längtar! Verkligen.

  55. Sen är det inte mycket kvar.

  56. Men Benin. Ska du plugga?

  57. Du blir alltså inte bortgift
    efter gymnasiet?

  58. Jag har sökt flera utbildningar.

  59. -Men kommer inte du att bli bortgift?
    -Pappa vill att jag ska bli ingenjör.

  60. -Men jag känner inte...
    -Ska inte du bli bortgift?

  61. -Jag har även funderat på psykologi.
    -Kommer inte du att bli bortgift?

  62. -Jag tycker om mötet med andra...
    -Ska inte du bli bortgift?

  63. -Men har jag tillräckligt höga poäng?
    -Kommer inte du att bli bortgift?

  64. Jag har även funderat på att resa.
    Kanske ett år som au pair.

  65. Sen kanske jag blir engelskalärare.
    Det verkar jättekul.

  66. Ska inte du bli bortgift
    efter gymnasiet?

  67. Nej, jag ska inte bli bortgift
    efter gymnasiet!

  68. -Så du blir alltså inte bortgift?
    -Jag har sökt utbildningar...

  69. -Ska inte du bli bortgift?
    -Jag vill plugga...

  70. Ska inte du bli bortgift
    efter gymnasiet?

  71. NO!

  72. -Så du blir inte bortgift?
    -Jag vill plugga...

  73. Ska inte du bli bortgift?

  74. Jag är sjutton och har inga planer på
    att gifta mig, eller skaffa barn.

  75. Blev du inte ledsen?

  76. Jo, jätteledsen.

  77. Hon var en av få lärare jag
    verkligen tyckte om och litade på.

  78. Orkar du en gång till?

  79. Jag berättar att jag vill bli lärare,
    det verkar kul.

  80. Och jag vill vara bättre. Ingen ska
    uppleva det jag har upplevt i skolan.

  81. Fast det säger jag inte.
    Inte till henne.

  82. Men Benin. Ska du plugga?

  83. Du kommer alltså inte att
    bli bortgift efter gymnasiet?

  84. Nej, kära mentor. Jag ska inte
    bli bortgift efter gymnasiet.

  85. Jag vet inte varför du tror det
    om mig.

  86. Det är den trettonde februari 2016.

  87. Klockan är 07.47.
    Ännu en sömnlös natt.

  88. Det är standard.
    Det har det varit sen mellanstadiet.

  89. Jag stirrar upp i taket, tankarna
    snurrar, men bara en sak är i fokus.

  90. Snart. Snart ska jag göra det.

  91. Snart ska jag ta beslutet som jag
    sett fram emot i över ett år.

  92. Klockan är 16.20. Jag gör mig
    i ordning för min pappas minnesstund.

  93. Jag hör min mamma ropa
    att jag ska skynda mig.

  94. Hon blir stressad innan vi ska
    nånstans, så hon nästan blir arg-

  95. -för att hon vill att allt ska gå
    som planerat.

  96. Lite som jag.

  97. Jag tror att vi har det gemensamt.

  98. Klockan är 16.53.
    Jag stänger dörren till mitt rum-

  99. -och nästan smyger till garderoben
    och gräver efter en påse.

  100. I påsen ligger ett par sjalar
    i olika färger.

  101. Jag väljer ut den vinröda
    och ställer mig framför spegeln.

  102. Jag försöker minnas alla Youtube-
    tutorials jag maratonkollat på.

  103. Mamma ropar igen,
    nu nästan lite ilsket.

  104. Jag blir stressad, jag klickar upp
    en flik och ser en sista tutorial.

  105. Klockan är 16.59.

  106. Jag hör mamma springa omkring
    i lägenheten.

  107. Hon knackar på och påminner mig
    ännu en gång om att skynda mig.

  108. Jag öppnar dörren
    och möter hennes blick.

  109. Jag ser hennes reaktion på min hijab.

  110. Lite förvånad, lite irriterad
    typ, besviken.

  111. Men ändå förståelse.

  112. Jag låtsas som inget och hon säger:
    "Hallå, stå inte bara där."

  113. "Vi blir sena om du inte
    skyndar dig."

  114. Det var inte många fiskar vi fångade
    under de åren, min mormor och jag.

  115. Så länge skutan kan gå
    Så länge hjärtat kan slå

  116. Så länge solen den glittrar
    på böljorna blå

  117. På blott en dag eller två
    Så håll till godo ändå

  118. För det finns många som aldrig
    en ljusglimt kan få

  119. Och vem har sagt att just du
    kom till världen

  120. För att få solsken och lycka
    på färden?

  121. Att under stjärnornas glans
    bli purrad uti en skans

  122. Att få en kyss eller två
    i en yrande dans?

  123. Ja, vem har sagt att just du
    ska ha hörsel och syn?

  124. Höra böljorna brus och kunna sjunga?

  125. Och vem har sagt att just du
    ska ha bästa menyn?

  126. Och som fågeln på vågorna gunga?

  127. Och vid motorernas gång
    och ifall vakten blir lång

  128. Så minns att snart klämtar klockan
    för dig: ding, ding, dång!

  129. Så länge skutan kan gå
    Så länge hjärtat kan slå

  130. Så länge solen den glittrar
    på böljorna blå

  131. Det var inte många fiskar vi fångade
    under de åren, min mormor och jag.

  132. Men hon stod där trots allt.
    Och fiskade.

  133. Gräset var grönt, sjön blå.
    Hennes fiskespö enkelt.

  134. Hon höll det i högsta hugg och stod
    längst ut på kanten av berget.

  135. Även om hon inte kunde simma.

  136. Jag ser det som ett foto
    på mitt Instagram-konto.

  137. Hon och jag tillsammans i timmar.

  138. Jag beundrade hur hon trots alla vita
    män som försökte ta hennes plats-

  139. -vågade bryta mot normen och stå där
    upprätt med sin korta byggd-

  140. -sin ankellånga rock och sin hijab.

  141. Hon stod kvar
    trots min mammas oroade vädjanden.

  142. Jag minns inte exakt när vi slutade
    gå till sjön och fiska.

  143. Jag minns inte hur gammal jag
    eller hon var.

  144. Jag minns inte om det var långt innan
    hennes sjukdom tog fart på allvar.

  145. Men jag vet att hon lämnade
    en bit av sig själv där.

  146. Och jag en bit av min barndom.

  147. Vi fångade inte många fiskar.

  148. Några enstaka kräftor som fick bo
    i vårt badkar nån vecka.

  149. Men hon fångade platsen
    och gjorde den till sin.

  150. Och den dag min mormor inte längre
    finns kan jag gå dit och fånga henne.

  151. Klara jobbet med glans
    Gå i land någonstans

  152. Ta en kyss eller två i en yrande dans
    Så länge skutan kan gå...

  153. Alltså, jag blir så trött.

  154. Chefen ska sluta på jobbet, så vi ska
    göra nåt kul innan han lämnar oss.

  155. Två kollegor föreslår
    att åka på kryssning.

  156. Det låter jättekul.
    Det har jag aldrig gjort.

  157. Men då säger en annan kollega bestämt
    att Benin inte får åka på kryssning.

  158. "Hon är ju..."

  159. Muslim?

  160. Helt sjukt. På jobbet häromdagen
    pratade kollegorna om personalfest.

  161. Jag funderade vad jag skulle
    ha på mig. En kollega sa:

  162. "Du kan inte gå, du får inte festa.
    Du är ju..."

  163. Muslim.

  164. Oh my god, i helgen var vi på en bar
    för att fira en vän.

  165. En snubbe i rökrutan säger:
    "Gud förbjude."

  166. Jag tänker:
    "Vad då. Du är ju också här?"

  167. Han kollar på min alkoholfria drink:

  168. "Får du vara här?
    Du får inte dricka sprit."

  169. -"Du är ju..."
    -Muslim!

  170. En främling, så känner jag för dig

  171. Jag ber dig låt mig få veta

  172. Vem vill du vara?
    Kan du förklara det för mig?

  173. Som Mona Lisa har sitt leende

  174. Så gömmer också du en hemlighet

  175. Stjärnor jag ser dom
    Vill gärna ta ned dom till dig

  176. Du anar inte vad som hände på jobbet
    i dag. Vi satt i personalrummet.

  177. En kollega pratade om sexuella
    relationer. Så säger hon:

  178. "Men Benin, du får inte säga nåt.
    För du är ju..."

  179. Muslim.

  180. Där bortom himlen finns en evighet
    Om du vill upptäcka den här med mig

  181. Ta första stegen
    och visa mig vägen i kväll

  182. En känsla och jag litar på den

  183. Varje dag, mannen.
    Varje dag i skolan kommer de.

  184. Vi har känt varann i hundra år.
    Så säger de:

  185. "Jag ser ett hårstrå! Jag kanske
    kan gissa vad du har för hårfärg."

  186. -"Du får inte visa håret. Du är..."
    -Muslim.

  187. ...det som är omkring oss

  188. Låt mig få komma

  189. Låt mig få vara nära dig

  190. Som Mona Lisa har sitt leende

  191. Så gömmer också du en hemlighet

  192. Stjärnor jag ser dom
    Vill gärna ta ned dom till dig

  193. Där bortom...

  194. Jag glömmer aldrig det här. Jag hade
    hoppat fallskärm och älskade det.

  195. Jag la ut ett foto på det på
    Instagram. En snubbe kommenterade:

  196. "Du får inte hoppa fallskärm
    du är ju..."

  197. Muslim.

  198. ...himlen finns en evighet
    Om du vill upptäcka den här med mig

  199. Ta första stegen
    och visa mig vägen i kväll

  200. En känsla och jag litar på den

  201. Jag gick i Pride-paraden i somras.

  202. Med mina finaste och starkaste
    HBT-syskon som rasifieras.

  203. Vi hade vår egen del, Pride of Color.

  204. Men det blev obekvämt efter ett tag.
    Folk stirrade extra mycket.

  205. Som att jag var ett djur på zoo.
    De pekade på mig. De skrattade.

  206. "Kolla på den där! Hon har slöja."

  207. "Vet hon ens vad Pride är?"

  208. Tack för er solidaritet.

  209. Det kändes som att ni sa:
    "Du får inte gå där. För du är ju..."

  210. Sen blir vår kärlek aldrig främmande

  211. Igen

  212. Då blir vår kärlek aldrig främmande
    igen

  213. Jag tänker på var jag rör mig,
    absolut.

  214. En kompis läste om en hijabi som
    blev puttad på tunnelbanan i London.

  215. Sen dess är hon rädd.

  216. Hon står alltid exakt
    mitt på perrongen.

  217. Jag undviker stan och vita områden.

  218. Jag undviker det inte,
    men jag tänker på var jag är.

  219. Jag åker helst inte
    till segregerade områden.

  220. Alltså områden där det inte finns
    invandrare.

  221. Vissa tider och vissa platser.
    Klart man är mer försiktig.

  222. Klart man tänker till när man blir
    tillfrågad om en kvällsaktivitet.

  223. Det här är min mamma.

  224. Det är inte av religiösa skäl som jag
    inte har en bild av min mamma.

  225. Det är Mira, vår ljusdesigner-

  226. -som tycker det blir mer drabbande
    om vi inte projicerar ett foto.

  227. Min mamma heter Fatima Ameziane
    och är född år 1955.

  228. I dag är hon alltså 62 år gammal.

  229. Hon föddes i en liten stad
    som heter Katrineholm-

  230. -där även jag föddes år 1997.

  231. Min mamma är uppväxt med en syster
    och två svenska föräldrar.

  232. Själv är jag uppvuxen med fem syskon,
    en svensk mamma-

  233. -och en marockansk pappa.
    Jag är yngst.

  234. I Katrineholm är jag imamens dotter.
    Alla känner imamen, alltså min pappa.

  235. Så att säga att jag bara hade
    två föräldrar kanske inte stämmer.

  236. Som imamens dotter hade hela
    det muslimska samhället koll på mig.

  237. Innan ville många kommentera mitt
    liv, fast jag aldrig bett om det.

  238. Men...

  239. Jag är också konvertitens dotter.
    Min mamma är fett skön.

  240. Hon kan skratta åt min grammatik
    och säga att det heter "accessoarer"-

  241. -inte "acksessoarer".

  242. Mina vänner älskar hennes humor.

  243. Mamma skäller aldrig på mig.
    Men när hon väl gör det-

  244. -kan det vara för att jag tagit med
    stickade tröjor till Marocko.

  245. När hon kramar om mig
    är jag lyckligast i världen.

  246. I Katrineholm är hon inte bara
    omtyckt, utan även känd för att vara-

  247. -den beslöjade kvinna
    som alltid cyklar till jobbet.

  248. Vi backar tillbaka till 70-talet. Hon
    hette Margareta Gran, hade en son-

  249. -och levde ett helt vanligt
    svenskt liv.

  250. Alltså, hon lever fortfarande
    ett vanligt liv, fast som muslim.

  251. Som 25-åring träffade hon Mohammed
    från Marocko.

  252. Min pappa hade kommit till Sverige
    för att jobba.

  253. De träffades genom gemensamma
    vänner. Samma år gifte de sig.

  254. Min pappa kom från
    en religiös familj.

  255. Men den man mamma träffade
    var inte speciellt religiös.

  256. De skulle komma att göra den resan
    tillsammans.

  257. Min mamma hade nu öppnat sina ögon
    för islam.

  258. Men det tog några år
    innan hon kom in i det.

  259. I Katrineholm fanns inga muslimer då,
    förutom nån enstaka familj.

  260. De började åka till Stockholm.
    Mamma fick kontakt med några systrar-

  261. -också svenska konvertiter,
    som hjälpte henne.

  262. För hon visste ingenting om islam.

  263. Det var inget man pratade om
    på 80-talet.

  264. Det var eid år 1986-

  265. -som min mamma besökte moskén
    för första gången i Stockholm.

  266. Samma år konverterade hon.

  267. Mamma har berättat att när hon
    skulle berätta för sina föräldrar-

  268. -gjorde hon det genom att gå hem
    till dem med slöjan på.

  269. Att konvertera till en helt ny
    religion ser jag som väldigt modigt.

  270. Jag vet inte hur jag själv
    hade gjort.

  271. Min mamma har sagt att hon ofta
    kände sig ensam-

  272. -men att hon aldrig känt sig
    utanför samhället.

  273. Jag känner mig aldrig ensam.
    Men jag känner att det finns folk-

  274. -som vill att jag ska känna mig
    utanför samhället.

  275. Glad påsk!

  276. Jag ser ditt hår.

  277. Sover du i din huvudduk?

  278. Jag vet vad du har för hårfärg.

  279. Duschar du i den där?

  280. Är du feminist?

  281. Varför tar du av dig den hemma?

  282. Skakar du hand?

  283. Åh, vilken bra svenska du pratar!

  284. Gillar du IS?

  285. Är du född i Sverige?

  286. Hur långt hår har du?

  287. Vet du var Osama bin Laden bor?

  288. Får du ta av dig den där?

  289. Bestämmer din man över dig?

  290. Misshandlar din pappa dig?

  291. -Muslimhora.
    -Muslimhora.

  292. -Muslimhora.
    -Muslimhora.

  293. Titta, mamma! En påskkärring.

  294. Varför flyttar du inte tillbaka
    till ditt land?

  295. Accepterar du homosexuella?

  296. Tänk om man kunde få se ditt hår.
    Alla skulle tycka det var så fint.

  297. Måste du gifta dig med en muslim?

  298. Tycker du att du är mer värd
    för att du har slöja?

  299. Alla som bär slöja är terrorister.

  300. Är det inte varmt i den där?

  301. Det ser ut som att du har en bomb
    på huvudet.

  302. Jag har precis börjat säga emot.
    Engagera mig på Facebook.

  303. Innan har jag varit tyst. Iakttagit.

  304. Första gången var på konferensen. Den
    vi hade innan vi började med pjäsen.

  305. Det var en man där som sa
    att han var journalist.

  306. Men han var så negativ till oss.

  307. Och så de där tjejerna
    som gjorde en aktion.

  308. De kämpar för oss, säger de.
    Men vi får inte ens ha konferens.

  309. Eller spela teater.

  310. Då organiserar de protestkampanjer.

  311. Men det kändes så skönt
    att säga emot.

  312. Jag bryr mig inte längre.
    Jag lever mitt liv.

  313. Det tog stopp för mig
    för ett tag sen.

  314. En gång i tiden var jag
    väldigt aktiv.

  315. Nu försöker jag bara vara
    en god människa och leva mitt liv.

  316. Jag tänker på våra mammor.
    Hur de har blivit behandlade.

  317. Vår generation är annorlunda.

  318. På tåget en gång, en snubbe ställer
    sig framför mig och bara glor.

  319. Jag bara flippar. "Vad glor du på",
    säger jag. "Vad glor du på?"

  320. Han säger: "Hur ser du ut?"

  321. "Du ser ut som en terrorist.
    Terrorist."

  322. Alltså, vi är på ett tåg.
    Det är trångt och fullsatt.

  323. Och snubben är fett stor.

  324. Så jag tränger in mig
    för att ge honom plats att gå.

  325. Men han står kvar där och fortsätter
    att upprepa: "Hur ser du ut?"

  326. "Du ser ut som en terrorist."

  327. Och jag bara: "Gå! Gå bara."

  328. Ingen gör nåt.

  329. Sen går han.

  330. Jag vinner den ronden.

  331. När jag går och sätter mig
    ser jag en ung blattekille-

  332. -sitta med sin träningsväska
    bredvid sig. Och jag tänker:

  333. "Bror. Varför gjorde du ingenting?"

  334. Bror. Varför gjorde du ingenting?

  335. -Varför stod du inte upp för mig?
    -Varför sa du inte ifrån?

  336. -Bror.
    -Varför gjorde du ingenting?

  337. -Varför sa du inte ifrån?
    -Varför står du inte upp för mig?

  338. -Varför gjorde du ingenting?
    -Varför höjde du inte rösten?

  339. -Varför sa du ingenting?
    -Varför gjorde du ingenting?

  340. -Varför står du inte upp för mig?
    -Varför höjde du inte rösten?

  341. Varför gjorde du ingenting?

  342. O vi är söner till krigande män
    och kvinnor

  343. Smuts folk, vi är kungar och gudinnor

  344. O vi är döttrar
    till hårdarbetande föräldrar

  345. Som gjorde allt för oss men aldrig
    något för sig själva, o vi är

  346. O vi är, o vi är, o vi är

  347. Jao, ey

  348. Vi är självuppfyllda profetior,
    gärningsmannen, offer

  349. Vi är de som aldrig blivit någon
    Vi, det är inte vi

  350. Vi är kåkstäder som städer
    Vi är tredje världens barn

  351. Vi är gråväder, så är det
    Vi är frågan utan svar

  352. Vi är flyktingvågen
    Vi är träden utan rötter

  353. Vi är utanförskapet
    Vi är de ni aldrig stötte

  354. Vi är brända bilar, frustration
    Sen det är vila utan ord

  355. Drömmen som aldrig sinade,
    den som dealar tjänar floz

  356. Vi är syster, vi är bror
    Rösten som saknar ord

  357. Vi är kungar, vi är drottningar
    Utan krona eller tro

  358. Vi är stolta individer
    men vi straffas kollektivt

  359. Sneda leenden vi ler
    fast ni ser sorgen på min min

  360. Är de med potentialen
    som fick ett för tidigt slut

  361. Vi är de utanför staden
    som har aldrig blommat ut

  362. Vi är mörkret, vi är ljuset
    Vi är glädjen, vi är tårar

  363. Vi är trösten, vi är ute
    Vi är världen ingen skådat

  364. Du är fängslad i drömmen som serveras

  365. I Guds, den Barmhärtiges,
    den Nåderikes namn.

  366. Allt lov och pris tillkommer Gud,
    världarnas Herre.

  367. Den Barmhärtige, den Nåderike.

  368. Som allsmäktig råder över Domens dag!

  369. Dig tillber vi, Dig anropar vi om hjälp.

  370. Led oss på den raka vägen.

  371. Den väg de vandrat
    som Du har välsignat med Dina gåvor.

  372. Inte de som har drabbats av Din vrede.

  373. Och inte de som har gått vilse.

  374. Amen.

  375. När jag var liten var jag så duktig
    på att lära mig korantexter utantill.

  376. Det finns ett foto
    på mig och min pappa.

  377. Jag är så liten.
    Han sitter med Koranen i knäet.

  378. Jag tittar upp mot honom
    och är så stolt.

  379. Pappa.

  380. Jag ser pappas händer framför mig.

  381. Hur han gör den där rörelsen
    jag också gör.

  382. I min familj måste vi hela tiden
    göra nåt med händerna.

  383. När pappa inte längre var skomakare
    eller bagare, utan författare-

  384. -så slutade inte hans händer
    att jobba.

  385. Min mamma var mattväverska i Iran.
    Nu är hon bagare.

  386. Min storebror är snickare.
    Min andra bror är tatuerare.

  387. Och jag, jag är tårtfantast.

  388. Vi spelar santur, piano, gitarr
    och ritar persiska mönster.

  389. Pappa.

  390. Det finns ett foto på mig och pappa
    precis innan han åker till Sverige.

  391. Och vi blir kvar i Tehran
    för att åka vidare till Syrien-

  392. -i väntan på beslutet
    om familjeåterförening.

  393. Jag sitter i hans knä och är så glad.

  394. Tårtan ser fin ut. Jag minns inte
    om det var jag som bakade den.

  395. Det är min åttaårsdag.

  396. Pappa.

  397. Pappa, varför säger du så där?

  398. Har du slutat tro?

  399. Har du övergivit oss?

  400. Vi har precis kommit till Sverige.
    Jag är tio år.

  401. I lägenheten där vi är, är det
    mycket människor. Alla pratar, äter.

  402. Jag vet inte hur, men jag och pappa
    sitter för oss själva.

  403. Och han säger till mig:

  404. "Shama. Vi är nya i det här landet."

  405. "Sverige. Europa."

  406. "Du behöver inte bära slöja här
    om du inte vill."

  407. Min mamma sitter bakom och nickar.

  408. Min pappa, som är så religiös.

  409. Jag ser pappas ansikte.

  410. Vi har inte träffats på två år.

  411. Han har åldrats så mycket.

  412. Jag är tio år och det känns
    som att jorden har rasat samman.

  413. Jag bär min hijab som en krona
    för jag valde den då.

  414. Och jag har valt den flera gånger
    sen dess.

  415. Jag bär min hijab som en krona
    för ända sen den dagen vet jag-

  416. -att jag får välja.

  417. Hur skapas en kvinna?

  418. Hur blir hon till?

  419. Genom den kärlek hon känner
    eller det våld hon utsätts för?

  420. I Problemet med de koloniserade
    frågar Frantz Fanon:

  421. "Har jag, under alla omständigheter,
    efterfrågat"-

  422. -"och låtit människan i mig
    framträda?"

  423. Frankrike 2016.

  424. Fyra franska poliser
    står runt en muslimsk kvinna-

  425. -och tvingar henne att ta av sig
    sin tröja.

  426. Fyra beväpnade franska poliser
    med skottsäkra västar på en strand-

  427. -förnedrar en muslimsk kvinna-

  428. -genom att tvinga henne
    att ta av överdelen på sin burkini-

  429. -inför de badande människorna
    runt omkring.

  430. Frankrike 1830.

  431. Algeriet erövras och blir en koloni.

  432. Den franska kolonialmakten
    är skoningslös.

  433. Allt ska belägras.

  434. En av de sakerna är den algeriska
    kvinnan som gömmer sig bakom slöjan.

  435. Hon ska belägras. Genom att avslöja
    henne ska belägringen fullbordas.

  436. Här börjar besattheten av slöjan.

  437. Hur skapas en hijabi?

  438. Hur blir hon till?

  439. Genom den kärlek hon känner
    till sin gud-

  440. -eller genom det våld hon utsätts för
    på grund av sitt synliga attribut?

  441. -De andras blickar.
    -De andras oro.

  442. -De andras berättelser.
    -Om mig.

  443. Om oss.

  444. -De andras ord.
    -De andras tolkningar.

  445. -De andras förakt.
    -De andras hat.

  446. -Hur skapas en människa?
    -Hur blir hen till?

  447. Genom den kärlek hen känner
    för sina medmänniskor?

  448. Eller det våld hen utsätts för?

  449. Jag kan läsa det i dina ögon.

  450. Och säga att inget av det du tror
    om mig stämmer.

  451. Men det spelar ingen roll.

  452. I Problemet med de koloniserade
    avslutar Frantz Fanon med en fråga-

  453. -som kanske också är en vädjan.

  454. Fanon skriver:

  455. "Om du inte vill ha människan
    som står framför dig"-

  456. -"hur kan jag tro på den människa
    som möjligen finns inom dig?"

  457. "Om du inte begär människan,
    om du inte uppoffrar människan"-

  458. -"som finns inom dig,
    så att människan på denna jord"-

  459. -"ska bli mer än en kropp,
    mer än en Fatima."

  460. (Vi har bytt ut ett mansnamn
    mot Fatima.)

  461. (För Fanon var inte alltid så bra
    på det där med genus.)

  462. "Vilket trick måste jag då ta till
    för att bli säker"-

  463. -"på att även du, också du,
    är värd min kärlek?"

  464. "Om du inte begär människan"-

  465. -"om du inte uppoffrar människan
    som finns inom dig"-

  466. -"så att människan,
    som finns på denna jord"-

  467. -"ska bli mer än en kropp,
    mer än en Fatima"-

  468. -"vilket trick måste jag då ta till"-

  469. -"för att bli säker på att även du,
    också du"-

  470. -"är värd min kärlek."

  471. Hallå, vet ni? Min pappa,
    han blev torterad i Abu Ghraib.

  472. Minns ni efter vårt första rep när vi
    käkade tillsammans och tog selfies?

  473. Min mamma såg bilderna
    och frågade om jag gått med i IS.

  474. -Men hör ni, slutet.
    -Slutet?

  475. -Slutet?
    -Ja, slutet.

  476. -Slutet, ja.
    -Tar det slut?

  477. -Jag vet inte.
    -Jag hoppas det.

  478. -Eller ska vi bara fortsätta?
    -Nej, det måste ta slut.

  479. -Men hur?
    -Det fortsätter ju bara.

  480. -Det blir värre.
    -Svårare.

  481. -Men vi måste.
    -Kanske.

  482. -Hoppas.
    -Tro.

  483. Om fem år befinner jag mig i ett rum
    med konst som pryder väggarna.

  484. Det är mina elevers konst som de
    ska ställa ut för första gången.

  485. Jag känner igen nervositeten
    i deras ögon.

  486. För exakt så kände jag när jag
    skulle ställa ut för första gången-

  487. -på Mångkulturellt centrum
    och sen världen över.

  488. Tio år, då är jag trettio.
    Jag står på min boxningsklubb.

  489. Jag inväntar min tjejgrupp.

  490. Några av tjejerna undervisar jag
    även på skolan jag jobbar på.

  491. Den nya skylten hänger på väggen.
    Det står: "Fight club. Women boxers."

  492. Om femton år sitter jag i soffan
    i mitt vardagsrum.

  493. Min katt ligger bredvid mig
    och mina barn sover i sitt rum.

  494. Jag väljer ut några bilder jag tagit
    i Iran under sommaren.

  495. För första gången ska jag bli
    publicerad i National Geographic.

  496. Bilderna visar gatorna i Tehran-

  497. -där kvinnorna äntligen är fria
    att klä sig som de vill.

  498. Om tjugo år är jag 46 år gammal.
    Fast jag säger 40 om någon frågar.

  499. Jag tittar till dolman
    jag har förberett.

  500. Det är nämligen min äldste son Alis
    studentmottagning. Vi ska fira honom.

  501. Maken ropar,
    det är dags att åka till utspringet.

  502. Jag undervisar fortfarande,
    har fyra barn-

  503. -och vi bor i ett stort, lagom hus
    utanför Jönköping.

  504. Om tjugofem år är jag femtio.

  505. Jag sitter vid köksbordet och äter
    tårta från gårdagens femtioårskalas.

  506. Jag får ett samtal från Iran.

  507. Det är personal på barnhemmet för
    funktionshindrade som jag startat.

  508. De vill tala om för mig att de har
    fått kakorna av mitt eget märke.

  509. Vad jag önskar mig mest av allt?

  510. Att...att ni bara ska låta oss vara.

  511. Jag drömmer om ett fritt Palestina.

  512. Jag önskar att leva i en värld
    där ingen drunknar-

  513. -på vägen till ett tryggare liv.

  514. Jag hoppas att islamofobin
    en dag upphör.

  515. Jag önskar att få känna mig hemma.

  516. Tjejer, vi måste ta en selfie.

  517. Alla med?

  518. Svensk text: Elisabeth Enström
    www.btistudios.com

  519. Översättning: Elisabeth Enström
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Svenska hijabis

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Fem unga svenska muslimska kvinnor med sjal tar plats på scenen för att berätta om sina liv i Sverige idag. Om drömmar, vardag, gemenskap, men också om fördomar och begränsningar de möts av. America Vera-Zavalas scenföreställning från 2016 på Dramaten i Stockholm. Med Benin Al-Najjar, Ruhani, Maryam Dinar, Sarah Ameziane och Shama Vafaipour. Koreografi Paloma Madrid.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil
Ämnesord:
Genusfrågor, Hijab (islamisk klädedräkt) , Kvinnofrågor, Muslimska kvinnor, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sverige, Unga kvinnor
Utbildningsnivå:
Gymnasieskola

Mer gymnasieskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Ordet är mitt - syntolkat

Matteus

Matteus största intresse är att skriva fanfiction - nya berättelser utifrån redan existerande litteratur. Det gör han bland annat utifrån Engelsforstrilogin av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Samtidigt genomgår han en könsutredning. Matteus tycker om att kunna skriva om karaktärer som han kan identifiera sig med, och som blir bemötta på det sätt han önskar av sin egen omgivning.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Fejk

Mördarclowner

Vad hände egentligen hösten 2016 när vi plötsligt såg mördarclowner i varje hörn? Drog horder av clowner runt i hela världen eller var det bara en masspsykos? Anna Charlotta Gunnarson och Maja Åström gräver i vad det finns för förklaringar till att clownskräcken uppstod just när den gjorde och vad den fick för konsekvenser.