Titta

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Om UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

En konferens om unga vuxna, hur de mår, hanterar oro och stress och upplever terapi. Inspelat den 25-26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Till första programmet

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018 : Barndom och kreativitetDela
  1. De vuxna började gråta och ville
    absolut stoppa pjäsen för barn-

  2. -och barnen tyckte
    att den var underbar.

  3. Det är privilegierat att bli inbjuden
    att prata, men även läskigt-

  4. -eftersom jag tycker att det ni gör
    är det viktigaste man kan göra-

  5. -och att ni har djupa funderingar
    och problematiseringar om allting.

  6. Min ena kompetens är att jag är
    barn till en psykiskt sjuk mamma-

  7. -som förstås även var filmkritiker.

  8. Men hon var min barndoms grund-

  9. -till varför jag intresserar mig
    för det psykiska och barndomen.

  10. Den andra grunden är att jag är
    konstnär, akademiker, regissör-

  11. -filmare och har drivit en teater
    för att göra konst för barn och unga.

  12. Jag är även gestaltterapeut och
    har gått i många former av terapi-

  13. -av intresse,
    och jag önskar att alla hade chans-

  14. -att få gå i en fritt vald dialog
    med en annan vuxen människa.

  15. Så jag tycker att terapi är
    en underbar umgängesform-

  16. -en existentiell form. Det skulle
    kallas filosofi, samtal och dialog-

  17. -man behöver inte alltid kalla det
    "terapi". Detta är min grund.

  18. Sen har jag föreläst otroligt mycket
    och mycket för blivande konstnärer-

  19. -och andra vuxna som ber om det.

  20. Bland annat för jag dem tillbaka
    till sin barndoms kreativitet-

  21. -och bevisar på nåt sätt att under
    de första åren mellan noll och arton-

  22. -det kan räcka att stanna
    mellan noll till åtta-

  23. -där har vi gjort mycket
    research som barn-

  24. -och har väldigt stora
    kunskaper och lager.

  25. Rätt använt och stimulerat
    blir det en otroligt härlig upptäckt-

  26. -för många vuxna människor att
    jag har iakttagit och upplevt mycket-

  27. -som kan användas i skapandet. Det
    har varit mitt jobb som utbildare.

  28. Under tiden har jag funderat på
    alla fraser i vårt samhällsliv-

  29. -och den vetenskapliga utvecklingen
    där man forskar på barns förmåga.

  30. Jag har gjort pjäser för barn,
    och censurerats - av vuxen censur-

  31. -barn har också censur och stopp,
    men inte som publik.

  32. Vi pratar om hur viktiga barn är,
    men det är så lite sant i vår egen...

  33. Så den här barndomen har ju blivit
    nästan en het potatis.

  34. Så jag tycker att...vi är fyllda av-

  35. -stereotypa föreställningar om att
    vi vuxna är så intresserade av barn-

  36. -men jag tror att i djupet, och det
    tycker jag är väldigt provocerande-

  37. -så kan man inte vara vuxen
    utan att förtränga sin barndom.

  38. Det går inte -
    så förklarar jag det för mig själv-

  39. -att bli en vuxen
    och gå in i det vuxna samhället-

  40. -utan att överge
    det som är sårbarhetens-

  41. -upptäcktsfärdernas
    och känslighetens barndom.

  42. Det är inte nåt vi bestämmer oss för,
    utan det här är strukturellt.

  43. Det är ingen skillnad på Bali
    och Sverige vad det gäller det-

  44. -en född balines blir en vuxen
    balines precis som en Stockholmare.

  45. Och sen är det klass,
    genusdiskussioner...

  46. Strukturer och det materiella,
    vad tvingar oss in i vuxenheten?

  47. Och vi kan helt enkelt inte förstå...

  48. ...barnets position,
    jag tror inte det.

  49. Därför kallar jag det ett
    "maktperspektiv" när jag föreläser.

  50. Och så ger jag några exempel,
    så ni kan följa vad jag menar.

  51. Som barn kan vi inte bestämma
    i vilken samhällsklass vi föds-

  52. -om våra föräldrar ska vara friska
    eller om de tänker skilja sig.

  53. Vi kan inte bestämma om vi ska
    bo kvar på platsen där vår vän bor-

  54. -för just då kanske pappan blir
    befordrad och ska flytta utomlands.

  55. Det är ett enkelt maktspel,
    barnet följer familjen-

  56. -upp till den ålder då vi börjar
    kritisera våra föräldrar-

  57. -vilket följer utvecklingsscheman
    hur bra som helst-

  58. -eller hur avvikande som helst.
    Jag gör en cirkel av föreläsningen.

  59. När vi började titta på om man kunde
    göra teater för sexmånadersbebisar-

  60. -så tittade vi även på
    dagens forskning kring spädbarn.

  61. När jag födde barn för 50 år sen-

  62. -var det revolutionerande
    att man fick ta in barnet i rummet.

  63. Jag fick ha mitt barn hos mig några
    timmar om dagen, i Lund-

  64. -en sensationell amerikansk teknik.

  65. Det har gått så många moden på hur
    vi ska förhålla oss till spädbarn.

  66. Jag blev provocerad av att leva
    i den här världen-

  67. -där babyn var
    nån sorts gullig dumpling-

  68. -något tomt som skulle fyllas av oss-

  69. -samtidigt som forskningen
    kring spädbarn är så avancerad-

  70. -och visar vilka kompletta varelser
    vi föds som.

  71. Så jag gjorde
    ett konstnärligt forskningsprojekt-

  72. -en pjäs för sexmånaders barn,
    och deras föräldrar förstås-

  73. -och vanligt publik
    och så forskade jag på det.

  74. Vet spädbarnet att det är teater
    det ser? Det var min forskning.

  75. 2004 gjorde vi ett antal
    föreställningar. Dem filmade jag-

  76. -och jag ska visa sju minuter av det.
    Vi var själva väldigt fördomsfulla-

  77. -och det är bra att inte dölja det.
    Skådespelarna och jag-

  78. -befann oss på en utkikspunkt där
    vi inte visste var vi skulle hamna.

  79. Jag kände till amerikansk forskning
    som var spädbarnsteatrar-

  80. -av en behavioristisk forskare.
    Hon har "baby lab"-

  81. -små teatrar där hon tar in
    sex till åtta månader gamla barn-

  82. -visar föremål, och ser hur länge
    barnet är intresserat av föremålen.

  83. Det brukar vara tio minuter,
    och vår föreställning var 1 h 20 min.

  84. Jag tänkte att om de kan forska
    genom att bara visa babyn föremål-

  85. -då måste ju teatern kunna få barnet
    att stanna kvar mycket längre.

  86. Men hur länge, elva minuter?
    Det visste vi inte.

  87. Det har varit en utgångspunkt,
    och en provokation-

  88. -för så mycket hån
    som detta kostade 2004.

  89. Mina kollegor var gränslöst ironiska:
    "Ska ni spela i blöjor?"

  90. "Hur ska ni kommunicera med dem?"
    Det var också fascinerande-

  91. -med tanke på alla dessa fraser
    om hur viktiga barn är-

  92. -att en teater för sexmånaders barn
    bemöttes av sånt löje.

  93. Det blev en världssensation.
    Internationell press kom rusande-

  94. -för det ansågs vara
    nästan "freak show".

  95. Ni som har mött en så liten baby
    har nog märkt hur intresserad den är-

  96. -av att vara med vid en offentlig
    föreställning eller ett samtal.

  97. Ni har tittat på individuella barn,
    så ni vet att jag inte är helt ute-

  98. -men att se dem
    i en kontext av teaterpublik-

  99. -beter sig fjorton barn på rad
    som en publik? Det var min forskning.

  100. Och min fråga var mycket djupare:
    Föds vi med ett estetiskt behov?

  101. Föds vi med ett behov av att se
    teater, opera eller dans?

  102. Har vi det estetiska intresset?

  103. Jag går långt i min avhandling om
    det, vad jag tycker att jag fann.

  104. Och så gjorde jag en fullskalig
    föreställning med en ensemble.

  105. På den tiden tyckte vi att det
    var märkvärdigt att vi visste-

  106. -att en sexmånaders baby minns nåt
    nytt den sett eller hört i ett dygn.

  107. En niomånaders baby minns det
    i en månad men har glömt efter tre.

  108. Det skulle alltså vara meningslöst
    att göra nåt för så små barn-

  109. -men vi spräckte flera myter
    med den här föreställningen.

  110. För vi visste att nyfödda barn kan
    skilja på språkljud i olika språk-

  111. -kanske urskilja pappas och mammas
    röster redan i magen.

  112. Det fanns avancerad forskning
    och det fanns föreställningar-

  113. -som att sexmånaders barn inte har
    nåt behov av att träffa andra barn.

  114. Den myten spräcks genom att
    ett antal barn får upptäcka varandra-

  115. -medan de vuxna håller käften.
    Då händer det saker.

  116. Vi dominerar bilden men kanske inte
    ens tittar på vad som händer-

  117. -men vi kunde filma hur de började
    relatera till varandra.

  118. I publiken ser de på varandra
    precis som en teaterpublik.

  119. Så vi kunde spräcka en del myter
    och några av våra egna fördomar.

  120. Och hur behandlar vi publiken? En
    vuxen skulle vi inte nypa i kinden-

  121. -eller bära omkring dem eller
    fotografera dem när de går på pottan.

  122. Varför gör vi det då med barn?
    Varför är de våra objekt?

  123. Så det fanns en del sånt. Men...

  124. Alltså, det är det där
    som jag började med att säga-

  125. -vi som jobbar med barn måste ha
    tekniker för att komma till det här.

  126. Det går inte
    att gå från sin vuxna position-

  127. -och sen förstå barnutsattheten.

  128. Ni har väl gått i försökssituationer
    för att simulera det-

  129. -och en försökssituation är ju
    att gå i terapi, att öppna sig.

  130. Det har varit en så stark övertygelse
    hos mig att...

  131. Det var vilja! Men jag har mött
    motstånd, jag har jobbat med vuxna-

  132. -som har velat arbeta för barn och
    som har mött de problem som uppstår.

  133. Min egen ensemble började efter
    ett tag ogilla att spela för barn.

  134. Ibland ville man smälla till dem,
    om det var en stökig ungdomspublik-

  135. -som prasslar med godis
    just när man har en viktig scen.

  136. Jag jobbade hela tiden med terapeuter
    och sa:

  137. Alla här vill göra det här för barn,
    men de lider-

  138. -för de pratar illa om publiken och
    blir uttråkade av att jobba för barn.

  139. Valet är ändå: "Jag vill arbeta,
    det här är intressant."

  140. Varför är det så?
    Alice Miller sa i en konfrontation-

  141. -att nästan alla vuxna längtar efter
    att bli sedd av en vuxen.

  142. Här får ensemblen bara möta barn.
    Barnen vill också ses av de vuxna-

  143. -och ni måste hela tiden
    vara riktade mot dem och se dem.

  144. Det dränerar
    det här vuxna behovet av:

  145. "Nu gör jag min scen
    och ni tittar på mig!"

  146. En skådespelares dröm är att
    kunna arbeta med sin inre fantasi-

  147. -och att nån vill titta på den.

  148. Ofta är det en helt annan situation.
    Jag säger inte att det inte går-

  149. -men det är helt annorlunda att jobba
    i ett skapande nu med en barnpublik.

  150. Man måste kunna öppna sig för det.

  151. En effekt av att spela inför barn var
    att skådisarna fick ont i huvudet-

  152. -för det krävdes en absolut närvaro.
    Att göra så här räcker inte.

  153. Så kanske man kan få
    tonåringar att titta på en, ett tag-

  154. -men här är det suggestion
    som ska skapas, en levande verkstad.

  155. Tillbaka till den depressionen,
    då insåg jag... Det är såna samtal-

  156. -som har gjort
    att jag lärt mig förstå att-

  157. -det är ett legitimt önskemål
    hos alla att bli betraktad av vuxna.

  158. Alla lider brist på det-

  159. -och alla som jobbar med barn,
    ni lider brist på erkännande för det-

  160. -av andra vuxna också.
    Precis som skådespelarna-

  161. -bara ger ni, utan att någon säger:
    "Vilket viktigt arbete ni gör!"

  162. Och det är legitimt!
    Det brukar man ordna med handledning.

  163. Med handledning kan man
    problematisera: "Jag vill slå ungen!"

  164. För det gör man ju inte
    för att det...

  165. Jag har varit på grundproblematiken
    att vi som arbetar mycket med barn-

  166. -ändå kan tycka att det känns tomt
    och övergivet. Varför?

  167. Sånt har varit intressant.
    Så det har blivit...

  168. Det har varit viktigt att erkänna
    att vuxenheten är en viktig position-

  169. -för ungdomar att möta.
    Jag har varit mycket ute i skolorna-

  170. -och vi tyckte att vi var
    mer spännande än lärarna-

  171. -tills vi upptäckte att utan lärarna
    skulle vi inte ha kunnat jobba.

  172. Lärarna var ju konstanta
    och vi var tillfälliga-

  173. -vilket var en bra kombination. Vi
    skådespelare samarbetade med lärarna-

  174. Där fick man syn på den här
    konstanten, den vuxna kvaliteten-

  175. -i att "jag finns här",
    "jag är en konstant del"-

  176. -"jag är inte nåt gästinslag",
    vilket är fullt legitimt.

  177. Ibland blir det ju också en dragkamp
    mellan avundsjuka konstanta lärare-

  178. -och tillfälliga, roliga gäster.
    Där kan det bli avundsjuka.

  179. När jag har gästspelat på
    institutioner har lärarna blivit-

  180. -förbannade på att man kommer
    och tror att man kan nåt.

  181. Så det finns en kamp i vuxenlivet
    som man inte kan ta bort-

  182. -både för erkännandet
    och synligheten-

  183. -och samtidigt är det så svårt att
    sätta sig in i barndomsutsattheten.

  184. Och samtidigt, som inledarna
    Andreas och Maria påminde om-

  185. -går vi mot en rationell samhällsbild
    med väldigt teknisk utveckling-

  186. -och otroliga möjligheter,
    men också en fördumning-

  187. -vi tar bort existentiella samtal
    och tid för det.

  188. Det är en väldig effektivitetsmaskin
    som vi är duktiga på att uppfylla-

  189. -och som barn lider kolossalt av.

  190. Det är inget som de har efterfrågat,
    utan vi har organiserat det så.

  191. Jag tycker att vi har organiserat
    vårt samhälle rätt torftigt-

  192. -i förskola, lågstadium,
    mellanstadium, högstadium-

  193. -gymnasium, äldreboende.

  194. Det är konstigt. Man behöver bara
    förflytta sig till teatern i Belgien-

  195. -där de jobbar för hela familjens
    alla grupper, det här indelandet...

  196. När jag började med barnteater var
    det skönt att kunna kontrollera det-

  197. -och säga "nu spelar vi för sju-
    åringar" och "nu lär vi vuxna nåt".

  198. Men i dag vill nästan inga vuxna
    gå med barnen i skolan.

  199. Man kan i bland möta
    en lärarlös grupp, bara för att...

  200. Vi började fråga:
    Var är intresset för-

  201. -de här händelserna
    som betyder mycket för barnen?

  202. Vem ska prata med dem om lärarna
    passar på att springa på Åhléns?

  203. En pappa lämnade in sin bebis till
    oss och sa: "Ta hand om ungen nu."

  204. "Nej", sa vi, "det här är teater -
    du måste vara kvar."

  205. Han blev irriterad. Han trodde
    att det var en barnparkering.

  206. De här är undantag,
    men det är tillspetsade idéer om:

  207. "Det här är nåt för dem, inget som vi
    tillsammans har glädje av."

  208. Det är som att vi i vår effektivitet
    har gett barn en stadieindelning...

  209. Från början var ju skolidén
    ett sätt att hålla barn från gatorna-

  210. -och sen har det blivit ett
    sofistikerat utbildningsväsende.

  211. Men att bara spela för sjuåringar
    är inte den bästa av alla världar-

  212. -utan egentligen är den blandade
    publiken med olika erfarenhet-

  213. -skratt och igenkänningar
    naturligtvis den rikare delen.

  214. Så det har varit en slags färdande,
    kan jag säga.

  215. Nu kan jag inte prata längre
    om det här intressanta-

  216. -utan jag ska visa tre exempel på
    kreativa saker jag gjort för barn-

  217. -där jag fått syn på
    vad vi vuxna är svaga på att förstå-

  218. -så ni förstår att det här
    inte bara är allmänt reflekterat.

  219. Sen kan vi kanske vi kan
    komma tillbaka till frågorna.

  220. Det första jag gjorde, där jag lärde
    mig mest om en vuxen självcensur-

  221. -var en pjäs om skilsmässor 1975.

  222. Då hade Sverige och Norden peakat,
    vi hade-

  223. -ungefär 50 % skilsmässor
    i varje skolklass i Stockholm.

  224. Så vår referensgrupp
    var alltså erfaren-

  225. -1975 var hälften av barnen
    barn till frånskilda.

  226. Vi ville göra en pjäs om
    hur jobbigt det är med skilsmässa-

  227. -grundat på Aristoteles - en sorglig
    pjäs om skilsmässa, för barn.

  228. Vi tänkte att Aristoteles
    använde tragedin-

  229. -för att de vuxna skulle få gråta.

  230. En sån kan ni se på Dramaten -
    Oidipus öde.

  231. Publiken skulle få lida med att
    Oidipus inte förstod vad som hände-

  232. -och ändå gick rakt in i sitt öde.

  233. För barn tänkte vi att
    om vi gör till exempel "Medea"-

  234. -utan att hon dödar sina barn,
    men att hon är den övergivna-

  235. -och hennes man Jason
    - de har ju varit ett kungapar-

  236. -de har stulit det gyllene skinnet
    tillsammans-

  237. -och fött två barn - och han springer
    till den nya kvinnan Glauke-

  238. -anhåller om hennes hand
    och Medea blir vansinnig.

  239. Om vi gör den som den mytiska sagan
    och samtidigt ett skilsmässodrama-

  240. -och så frågar vi barn vad de tycker
    om mamma och pappas skilsmässa.

  241. Vi gjorde ett noggrant beskrivet
    förlopp, som man kan läsa om-

  242. -hur vi gjorde det dramat med en
    skolklass, en behjälplig lärare-

  243. -och en teatergrupp. 1975 satte
    vi upp pjäsen och då hände detta att-

  244. -de vuxna började gråta och ville
    absolut stoppa pjäsen för barn-

  245. -och barnen tyckte
    att den var underbar och skrattade.

  246. Är barn konstruerade annorlunda
    eller visar de känslor på andra sätt?

  247. Skratten byggde nog på att
    det var roliga, farsartade scener-

  248. -för jag hade tagit idén om att det
    skulle växla från grekiska dramer.

  249. I dem fanns det alltid
    komiska figurer eller mellanspel.

  250. Det är nog en estetik att växla,
    för att man ska orka.

  251. Men pjäsen handlar om-

  252. -att barnen inte får några svar
    av sina sörjande, rasande föräldrar-

  253. -för de vill inte oroa barnen och
    är upptagna av sina egna konflikter.

  254. Och vår analys -
    vi var alla frånskilda föräldrar-

  255. -vi ville inte stoppa
    skilsmässotrenden eller nåt sånt.

  256. Vi ville bara säga till barnpubliken:
    "Det här är jobbigt"-

  257. -"men man överlever", ungefär.
    Och så reagerade barnen.

  258. Vi hade bandspelare ute, och näsdukar
    - vi var beredda på snyftorgier-

  259. -men i stället kom det
    rullande skratt och lättnader!

  260. Det finns en längtan
    efter klarhet och sanning hos barn.

  261. Det betyder inte
    att man ska berätta allt-

  262. -men "Vad skönt att folk inte
    förnekar det där jag har iakttagit."

  263. Jag brukar se efter hur barnpubliken
    ser ut efter en pjäs.

  264. Om de rör sig så här, då har man
    på nåt sätt gjort nån lättnad!

  265. Går de ut så här,
    då har man gjort nåt läskigt.

  266. Men föräldrarna grät, och då kom det
    censurkrav. Det var ena exemplet.

  267. Av det lärde vi oss
    att vi måste ha de vuxna med oss.

  268. Det är ju vuxna som köper biljetten.
    Vi var inte naiva.

  269. Men vi måste ha vuxna representanter.
    Vi hade allierade-

  270. -vi har alltid haft terapeuter
    och andra på teaterns sida som sagt:

  271. "Den här pjäsen är bra för barn."
    Vi har försökt ha allierade.

  272. I det exemplet lärde jag mig mest att
    det är skillnad mellan vuxenheten-

  273. -och barndomen
    vad det gäller en upplevelse.

  274. Jag skrev en text om det arbetet som
    jag använt som undervisningsexempel.

  275. För två år sen
    blev det totalförbud på den pjäsen.

  276. En förälder i Örebro län
    där den skulle spelas-

  277. -ville förbjuda pjäsen,
    så hundratals ungar fick inte se den-

  278. -för att hans dotter skulle slippa
    möta nåt om skilsmässa i skolan.

  279. Rektorn blev stressad, skolpengen
    försvann och... Det är nya ordningar.

  280. Men det var en signal:
    "Aha, nu är vi där igen!"

  281. "Det här är liksom 1975 och... Gud!"
    Den pjäsen spelas över hela världen-

  282. -men den väcker lika mycket
    illa berörda känslor.

  283. När jag testade en skolscen i
    Mongoliet och talade med en lärare-

  284. -så sa hon, med en tolk: "De här
    barnen vet ingenting om skilsmässa."

  285. "Ska vi slå vad?", sa jag,
    och så frågade vi.

  286. De visste allt. Mongoliet är ett av
    det mest frånskilda länderna.

  287. Det var läraren som vuxit upp
    på landet, det här var ny kunskap.

  288. Och så är det för teater-
    och konstmänniskor.

  289. Vi eftersträvade ny kunskap,
    men möter våldsamma reaktioner-

  290. -som vi var tvungna att...
    "Vad är det här?!"

  291. "Varför gråter...
    Jaha, det är skuldkänslor."

  292. Vuxenheten innehåller mycket skuld-

  293. -för att man inte ordnar det
    så bra för barn som man hade lovat.

  294. När mor skilde sig för andra gången
    sa min syster:

  295. "Du hade lovat
    att inte göra om det här!"

  296. Och mamma måste ha svarat: "Jag vet."
    Det är skuld.

  297. Skuld är vi fyllda av.
    För vi har också naturligtvis...

  298. Vi kan se framåt och bakåt, vi kan
    se effekter och vi kan bli ledsna.

  299. Och när man då gör en pjäs om psykos,
    nästa exempel...

  300. Jag skrev på försök en bok
    för att ta itu med min egen historia.

  301. Då var jag 50. Boken hette
    "Flickan, mamman och soporna"-

  302. -och nu heter den "Demonerna",
    efter filmen. Då prövade jag:

  303. Hur gör jag en psykosberättelse
    där man tycker om sina föräldrar-

  304. -medan man ändå förstår
    att mammans psykos är farlig.

  305. Jag gjorde en spökhistoria.
    Den blev en pjäs som vi arbetade med-

  306. -och vi hade lärarna med oss och...
    Det var en otrolig process.

  307. Bra lärare, och vi spelade den.
    Vi var smarta och delade upp den-

  308. -en vuxendel för psykiatrin
    och andra vuxna och en för barn.

  309. De som gick på barnföreställningarna
    fick uppleva en glad publik-

  310. -som rusade fram och sa:
    "Du är precis som min mamma!"-

  311. -till skådespelerskan,
    Kajsa Reingart.

  312. Då kan man fundera på
    hur barn upplever sitt liv.

  313. Det kanske är så stor skillnad
    på en psykotisk och en vanlig mamma.

  314. Medan de vuxna var otroligt tunga.
    Det var så tungt, så tungt.

  315. Och de hade erfarenhet från ett långt
    liv och egna psykoserfarenheter.

  316. Där kom det väl inte så mycket snack
    om att man skulle censurera det här-

  317. -men som film
    blev den omedelbart barnförbjuden-

  318. -av vuxna psykologer i medierådet
    som tyckte den var farlig för barn.

  319. Då hade jag spelat den i femton år
    i många delar av världen, som pjäs-

  320. -från sju år och uppåt, i Sydafrika,
    New York, Berlin och Paris.

  321. Pjäsen skulle normalisera
    att psykisk sjukdom finns.

  322. Och de barn som... I varje skolklass,
    ett eller två stycken.

  323. Om man sen menar att det finns droger
    alkohol och andra sjukdomar...

  324. Det här är teater,
    vi gör ju ingen diagnos på mamman-

  325. -hon är ju bara borta och konstig.
    Så täckte vi in fler i klassrummet.

  326. Men de som hade psykoserfarenheter,
    de barnen såg vi ju i uppsatserna-

  327. -där de sa: "Sen fick hon medicin
    och så." Det visste de ofta nåt om.

  328. De andra barnen tyckte att det var
    en väldigt spännande historia.

  329. Och när filmen kom, så har jag
    tvingats argumentera mycket på:

  330. Varför gör vi en film för barn
    om psykos-

  331. -som skrämmer vettet ur vuxna
    men inte ur barn?

  332. Men för säkerhets skull
    totalförbjöds ju filmen-

  333. -så den försvann från biograferna.
    Men jag gav mig inte.

  334. Schizofreniförbundet och jag
    gick till Allmänna Arvsfonden-

  335. -och nu kör vi runt den i landet,
    och det är seminarier-

  336. -och Polis och Socialtjänst
    ser filmen tillsammans med barn-

  337. -och diskuterar den.
    Och den har gått runtom i världen.

  338. Jag nämner Mexiko, Moskva, Norge,
    bara som ett exempel på-

  339. -att publiken där inte vet om
    censurdiskussionen här i Sverige.

  340. Men de psykologer på Medierådet som
    vill hindra barn från att bli rädda-

  341. -de släpper igenom action-skiten
    från Hollywood. Den är inget problem-

  342. -"Harry Potter", "Hunger Games"
    och så, för det är stora bolag.

  343. Men den här lilla konstprodukten,
    där temat har testats i tjugo år-

  344. -där slog man till.
    Det retar förstås livet ur mig.

  345. Men det är också oerhört intressant
    att den retar upp-

  346. -och man vill censurera.
    För vad är det man vill censurera?

  347. Det är naturligtvis nån ångestnivå
    med att mamman är psykotisk.

  348. Sjuåringen är skildrad så
    att hon inte ser mammans demoner.

  349. Men de vuxna ser ju både barnet,
    demonerna och den sjuka mamman-

  350. -och gör sig en bild av
    hur farligt och läskigt det här är.

  351. Det är ju sorgligt, och man kanske
    har haft hemska egna erfarenheter.

  352. Så jag gör mig inte löjlig över
    att man blir väldigt upprörd-

  353. -men jag förbannar dem
    som förbjuder barn.

  354. För nu finns det en forskning som är
    så intressant. Mitt tredje exempel:

  355. Vi jobbade i åtta månader
    i Hjulstaskolan-

  356. -där det finns mycket ungdomar med
    invandrarbakgrund, ungefär 80 %.

  357. Då är vi uppfostrade
    i en protestantisk tradition-

  358. -där vi ska tala sanning, och
    sanningen är att många av de barnen-

  359. -aldrig kommer att få de jobb
    vi påstår att de ska få.

  360. Så vi funderade på:
    "Ska vi tala sanning om"-

  361. -"var de kommer att hamna
    på arbetsmarknaden?"

  362. Vi har ju varit mycket för
    att man ska tala sant.

  363. Men i stället skapade vi fantasier
    kring det som uppstod.

  364. Vi gjorde ett långt skapande arbete-

  365. -med musik, masker, berättelser-

  366. -och fjorton- och femtonåringarna-

  367. -skrev
    och drogs in i teaterprocessen.

  368. Nu har jag mött några av dem,
    som är bankkamrerer och så där-

  369. -så det var nog bra att vi inte blev
    så där förnuftigt upplysande-

  370. -utan att vi bara lät det vara.

  371. Min generation blev ju lika lurad
    med löften om jobb och fördomsfrihet.

  372. I gymnasiet sa de: "Ni kan bli
    vad ni vill på arbetsmarknaden!"

  373. Det var ju världens lögn!

  374. När vi väl fick barn fanns det
    inga daghemsplatser. Det var 1968.

  375. Så det tvingades vi börja arbeta för,
    och vi startade en kvinnorörelse-

  376. -och drev fram dagisplatser
    som i dag är flera hundra tusen.

  377. Ibland kan mötet med verkligheten
    vara en väldigt bra chock-

  378. -men till ungdomar är jag övertygad
    om att det finns en annan forskning-

  379. -som mer handlar om det här att...
    Samtidigt som vi får mer matte-

  380. -och tar bort lek
    ur förskollärarnas utbildning-

  381. -vi bygger allt trängre gårdar
    åt förskolebarnen att leka på...

  382. Samtidigt som allt det pågår
    som handlar om markvärde-

  383. -rationalitet och effektivitet
    så pågår en intressant forskning:

  384. Man har låtit tre kategorier barn
    i tre grupper-

  385. -man har tittat på skolresultat, "Vi
    tar det, för folk ska ju lära sig!"

  386. Den första gruppen får
    skriva berättelser om sig själva.

  387. Den andra gruppen får beskriva
    historier i tredje person:

  388. "Susanne håller på med att föreläsa."

  389. Och den tredje gruppen får arbeta
    med superman och superkvinnor-

  390. -alltså "Stålmannen flög över
    Hilton Hotel och gjorde det och det."

  391. Då får ni gissa
    vilken som får bäst skolresultat.

  392. Har ni förstått?

  393. Det är de som får leka superhjältar
    som tar sig fram.

  394. Och det där krockar
    med skolans uppfostringsmetodik-

  395. -att man ska skilja på
    fantasi och verklighet.

  396. Men fantasin är verkligt fungerande
    och en del i verkligheten.

  397. Nu handlar väldigt mycket utbildning
    om att ta bort det-

  398. -på en nivå där man tidigare
    lekte mer i förskollärarutbildningen.

  399. Där har man tagit bort
    fantasi och teater-

  400. -vilket man gjorde även i gymnasierna
    så estetlärarna var ju i kris-

  401. -för att inte tala om eleverna,
    som hade haft det som tillflykt.

  402. Så hela samhället går ju inte
    mot en fantasiproduktion-

  403. -som hjälp att stå ut.

  404. Men om fantasin visar sig vara
    den verklighet vi behöver-

  405. -för att kunna åstadkomma
    ett liv i den verkligheten-

  406. -då kan ni förstå varför jag varit
    så fångad av att försvara teater-

  407. -film och skapande.
    Vårt eget förstås, vi skapar för-

  408. -så att ni som är publiken
    kan fantisera sittande.

  409. Även babyn fantiserar och tittar.
    Här går en stor apparat i gång.

  410. Men sen har vi även ett behov
    av att få uttrycka det här-

  411. -att få det stimulerat.

  412. Och det...

  413. Jag vet inte hur självklart
    det är längre men-

  414. -det är nog lika viktigt som bröd,
    att få...

  415. Jag hörde ett så bra program från UR,
    är det nån annan som hört det?

  416. Det var en kille som hade blivit
    utmanad av det här att-

  417. -skriva dikter och tävla i dikt.
    Han var finne och 14-15 år.

  418. Han hade skrivit några dikter
    och ville bli ortens främste poet.

  419. Han hade visat upp sina alster
    för en poet och fått hård kritik:

  420. "Så skriver man inte en dikt." Gått
    hem, skrivit om, kommit tillbaka-

  421. -vann ortens tävling!
    Hade aldrig skrivit poesi förut.

  422. Där är en blivande författare.

  423. Han hade haft en stor lust att
    visa upp sig. Han visste inte hur-

  424. -men han började. Han mötte en
    som var estetiskt väldigt sträng-

  425. -men ändå fattade att inte knäcka
    honom. De utvecklar en dialog-

  426. -han ger sig inte,
    han kommer igen och vinner.

  427. "Varför ska man tävla om allt?",
    kanske nån säger.

  428. Ja, men vi har ett tävlings-
    samhälle. Han antog en utmaning.

  429. Men han har fått en bekräftelse på
    nåt han var bra på.

  430. Vi måste få prova allt det där,
    göra de där filmerna...

  431. Efter min film har barn frågat:
    "Hur blir man filmregissör?"

  432. "Lätt!", sa jag. "Ta din mobiltelefon
    och gör nåt med din kompis."

  433. "Jaha", och så gör de det.
    Det är inte så, liksom...

  434. Jag har sett många såna
    nybörjarfilmer. Man frågar:

  435. "Vill ni göra nåt på zombies?" "Ja!"

  436. Men så ser man nån bekymrad lärare:
    "Zombies, det är ju äckligt!"

  437. Det här är ju bara fantasi,
    bara påhitt!

  438. Men, det är mycket mer
    när man gör det...

  439. Det finns en massa metoder och
    jag har prövat allt jag pratar om.

  440. Mamma brukade fråga:
    "Följer du de där råden själv?"

  441. Och det har jag.
    Jag har testat de råd jag fått.

  442. Så jag vet att man kan få i gång
    människor att skapa.

  443. Måste de bli författare? Nej-

  444. -men de måste gå in i den världen
    för att orka verkligheten.

  445. Det är ett sätt att besegra
    verkligheten med annan verklighet.

  446. Och vi har det i vårt DNA.

  447. Det ska jag nu bevisa
    med sju minuter bio.

  448. Johan, kan vi få lite film?

  449. Nu ska ni få se nåt märkvärdigt!

  450. Var var du
    innan du kom till din mammas mage?

  451. Undrar du det?

  452. Du var ganska tveksam eller skeptisk
    eller undrande när vi började.

  453. Ja. Jag tänkte:
    "Det här blir ju flummigt"-

  454. -"med spekulationer i vad man tror"-

  455. -"vad man tror att bebisar tycker om
    och vad man tror om ditt och datt."

  456. "Man kommer att läsa in i bebisen att
    'Åh, vad roligt den har!'"

  457. Jag såg bebisarna
    som en slags dumplingar-

  458. -alltså så små degknyten,
    som skulle sitta på rad.

  459. -Med lite olika fyllning.
    -Ja, möjligen.

  460. Fast inte ens det var jag säker på.
    Jag tänkte så där, jag vet inte.

  461. Värsta mardrömmen var väl att-

  462. -alla barn var olyckliga
    eller livrädda-

  463. -och skrämda och bara skrek
    och att det var kaos-

  464. -och att ingen har koll på någonting
    och man famlar i nån sorts mörker-

  465. -och ingen är glad.
    Det är värsta mardrömmen.

  466. Visst trodde jag att det skulle gå.
    "Det är bara att göra det!"

  467. Men jag trodde inte att utbytet
    skulle bli så stort som det blev.

  468. Första gången vi hade provpublik
    och gjorde en liten bit-

  469. -så fick jag en chock. För vi satt
    under ett täcke, eller ett tyg-

  470. -och så tittade vi fram ur tyget
    då och då.

  471. Och när jag gjorde det första gången
    så ser jag...

  472. Jag minns inte hur många barn
    det var, men fler än fyra eller fem-

  473. -som stint och koncentrerat-

  474. -tittar på oss, på mig.

  475. Och det var inget slötittande,
    utan det var en-

  476. -det var som strålar av
    koncentrerat...

  477. Det var en enorm koncentration.
    Jag blev nästan...

  478. -Intresse?
    -Ja, det var nåt otroligt!

  479. Och då insåg jag:
    "Men herregud, det här går ju!"

  480. "De vill! De behöver!"

  481. Livets gåta!
    Här är två som vill bli till.

  482. Hej där, vad gör du? Vad vill du?

  483. Leva! Jag vill leva.

  484. -Vad tråkigt.
    -Men det måste bli lite action!

  485. -"Well, hello!"
    -Titta på mig, jag vill bli flicka!

  486. -Jag vill bli...
    -Pojke!

  487. Det var liksom vår tanke.
    Den radikala tanken skulle vara-

  488. -att om föräldrarna, oavsett om de
    gillar pjäsen, blir fångade av det-

  489. -får syn på sitt barn och får
    en helt ny tanke. För det är klart-

  490. -det är nåt oerhört med en sån, vad
    ska jag säga...

  491. ...stark uppmärksamhet
    och nyfikenhet.

  492. När man ser en hel grupp på tolv barn
    som tittar åt samma håll-

  493. -eller sex som följer samma skede,
    de andra kanske gör nåt annat...

  494. De går från ansikte till ansikte,
    gest, alltid via ljudet.

  495. De går inte på det visuella först.
    Det är intresserade av det-

  496. -från åtta månader kan de se
    varje detalj i ett stort scenrum-

  497. -men de är totalt absorberade
    av ansiktet och kroppen-

  498. -och registrerar känslorna.
    Det ser man på vårt närbildsmaterial.

  499. Så när vi fick kanske elva barn
    att skratta åt samma sak-

  500. -då tyckte vi att det var
    som Einsteins relativitetsupptäckt.

  501. Att de alltså har en rytmisk upptäckt
    av någonting komiskt eller en kadens-

  502. -som gör att de skrattar till.

  503. Babyn längtar ut!

  504. Den vuxne vill tillbaka.

  505. Vad vill magen själv?

  506. Nu, så... Sch!

  507. Nu ska ni välja en man... Sch!

  508. En man och en kvinna
    som vill ha barn. Sch!

  509. Bäst är om...

  510. -...ni väljer var sina.
    -Okej!

  511. Är du här?!

  512. -Markus, jag har hittat en!
    -Skärpning!

  513. Skärpning?

  514. Sk-ä-r-p-n-ing!

  515. Sk-sk-ä-rp-ning! Sk-sk-ä-rp-ning!

  516. Sch, jag känner det! Jag känner det!

  517. Här, här. Här kan ni välja-

  518. -en pappa, en mamma,
    en pappa, en mamma!

  519. -Lycka till!
    -Pa-pa-pa-pa-pa.

  520. -Mi-ma.
    -Papa-ma.

  521. -Mip-mo.
    -Pa-ma. Nej, fel.

  522. Pappa, nej.

  523. Mamma. Pappa!

  524. Titta, party!

  525. -Mamma.
    -Party, party!

  526. Textning: Mikael Weichbrodt
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Barndom och kreativitet

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Suzanne Osten, dramatiker och författare, talar om det maktperspektiv som alltid finns mellan den vuxna och barnet. Vad händer med pjäser som barn gillar men vuxna förfasas över? Och hur är det att göra teater för barn om skilsmässa och att ha en psykiskt sjuk mamma? Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Identitet och livsstil > Barn
Ämnesord:
Barn och vuxna, Barnpsykologi, Barnteater, Generationer, Psykologi, Samhällsvetenskap, Social differentiering, Sociala strukturer, Sociologi, Ungdomspsykologi, Utvecklingspsykologi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Barndom och kreativitet

Suzanne Osten, dramatiker och författare, talar om det maktperspektiv som alltid finns mellan den vuxna och barnet. Vad händer med pjäser som barn gillar men vuxna förfasas över? Och hur är det att göra teater för barn om skilsmässa och att ha en psykiskt sjuk mamma? Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Att leva med tillvarons ovisshet

Anna Kåver, psykoterapeut och författare, talar om hur vi hanterar den oro som kommer med att leva och finnas till. Oro är ett allmänmänskligt fenomen men kan också få konsekvenser. Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Hur ska man behandla unga som mår dåligt?

Åsa Nilsonne, psykoterapeut och författare, frågar sig hur bra det egentligen är att ge mediciner till unga som mår dåligt i stället för att behandla den egentliga orsaken. Om hur hjärnan påverkar oss och hur hjärnan och en ung kropp påverkas av psykofarmaka. Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Lågaffektivt bemötande av unga vuxna

Hur kan man hantera unga som slåss och kastar möbler? Hur uppstår vissa beteenden i samspel med andra? Och vilken metod kan man använda för att komma till rätta med beteendeproblem? Psykologen Bo Hejlskov Elvén visar detta på ett humoristiskt, ögonöppnande sätt. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Samtal som förändrar

I terapi skapas en relation, ett vi mellan terapeuten och den som har bekymmer, berättar psykoterapeuten Allan Linnér. Men hur kan man som psykolog eller psykoterapeut behålla det vi:et? Och hur väljer man en metod som passar klienten och en själv som terapeut? Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Om skam och utveckling hos unga vuxna

Skam hjälper oss till relevant anpassning genom livet och hjälper oss att bli realistiska. Men så finns det skam som inte är hjälpsam utan bara plågsam. Vi kan tycka att vi är värdelösa eller bli perfektionister. Katja Bergsten, psykoterapeut och forskare, talar om strategierna vi tar till för att undvika skam och hur det påverkar oss. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Terapi som inte hjälpte

Hur kan man som terapeut se till att terapin blir så bra som möjligt? Psykoterapeuten Camilla von Below har forskat kring de som inte är nöjda med sin terapi och ger en insikt kring vad det kan bero på. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Ett gott hem för alla

Paneldiskussion om Ett gott hem för alla

Panelsamtal om den romska historien. Hur kan kunskapen om historien påverka romernas framtid? Den politiska situationen och villkoren för romskt liv i Sverige diskuteras utifrån den aktuella situationen för romska EU-medborgare. Medverkande: Angelica Ström, specialpedagog och dotter till författaren Katarina Taikon; Diana Nyman, sakkunnig i romska frågor; författaren och journalisten Per Wirtén och författaren, journalisten och regissören Lawen Mohtadi. Moderator: Fredrik Liew. Inspelat den 7 november 2015 på Moderna museet i Stockholm. Arrangör: Moderna museet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Spel

Inbjudna gäster knackar på hemma hos Balint, Nancy och Fia och pratar om livet och äter något gott.

Fråga oss