Titta

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Om UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

En konferens om unga vuxna, hur de mår, hanterar oro och stress och upplever terapi. Inspelat den 25-26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Till första programmet

UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018 : Terapi som inte hjälpteDela
  1. Hör patienterna
    det vi hoppas att de ska höra?

  2. Vi kanske måste ändra
    nåt i det vi säger.

  3. Säger vi för mycket? Vi kanske inte
    behöver förklara så mycket.

  4. Vi behöver veta vad mottagaren gör
    med det vi säger.

  5. De var unga vuxna, 18-25 år,
    när de började i terapi.

  6. Patienter berättar väldigt sällan
    i terapin, för sina terapeuter-

  7. -om vad de tycker är problematiskt.
    De säger inte allt.

  8. Därför är det extra viktigt
    att forska på det här.

  9. Det är viktigt att höra
    vad patienterna säger-

  10. -och analysera på en nivå där vi
    inte bara tänker som terapeuter-

  11. -utan också går vidare och tänker på
    vad som finns mellan raderna-

  12. -som inte redan är sagt
    i terapi-litteraturen.

  13. Jag hoppas ni går härifrån
    med en känsla av vad ni kan göra-

  14. -när nån inte verkar gå framåt
    i terapin.

  15. Ni kanske märker nåt
    under bedömningssamtalen.

  16. "Jag borde rekommendera patienten
    att söka sig nån annanstans."

  17. En del av oss här inne
    kanske är patienter.

  18. Jag vill uppmuntra alla att ta upp
    det här med sina terapeuter-

  19. -när det känns
    som att det inte hjälper.

  20. "Jag har en känsla av
    att jag satt mycket och pratade."

  21. "Ibland kom jag fram till nåt viktigt
    men ofta kändes det som tomgång."

  22. Så säger en patient
    i en av våra forskningsintervjuer.

  23. "Hon verkade ofta vara irriterad"-

  24. -"eller missnöjd med nåt
    hon inte kunde sätta fingret på."

  25. Så säger en annan person.

  26. Det första var från en person
    som inte förbättrades i terapin-

  27. -mätt med självskattningsskalan
    SCL-90.

  28. Det andra kom från en som beskriver
    att hon var missnöjd.

  29. Det är från två olika grupper
    i de forskningsstudier jag har gjort.

  30. De berättar det här i intervjuer
    om hur de uppfattar sina terapeuter-

  31. -men de sa det inte till terapeuterna
    så vitt vi kan förstå.

  32. Men som terapeut hade man velat veta.
    Då hade man kunnat arbeta med det.

  33. Varför är det bra
    att fråga patienter?

  34. Forskning ur patienters perspektiv
    är inte så vanlig inom psykoterapi.

  35. Det kan vara bra
    att ha med sig argumenten-

  36. -om man vill bedriva sån forskning.

  37. Det är viktigt att få veta
    hur patienter upplever terapi-

  38. -för att vi ska kunna anpassa
    vårt budskap bättre.

  39. Då kan vi se om de har uppfattat
    vad vi har tänkt säga-

  40. -när vi vill förmedla vad vår resa
    tillsammans kommer att innebära.

  41. Hör patienterna
    det vi hoppas att de ska höra?

  42. Vi kanske behöver ändra nåt
    i vad vi säger.

  43. Eller säger vi för mycket? Vi kanske
    inte behöver förklara så mycket.

  44. Vi behöver veta vad mottagaren gör
    med det vi säger.

  45. Vi vill kunna använda såna här saker
    som en del av terapin.

  46. Om patienten tycker att jag verkar
    irriterad, är det bra att veta-

  47. -i fråga om överföring
    och motöverföring.

  48. Man kanske utstrålar irritation.

  49. Oavsett terapiinriktning
    kan man ha glädje av det här.

  50. Jag har forskat på psykodynamiska
    terapier och är själv dynamiker.

  51. Det ska inte uppfattas som kritik
    mot psykodynamisk terapi-

  52. -utan mer som självrannsakan.

  53. I alla terapiformer-

  54. -finns det patienter som är missnöjda
    eller inte förbättras.

  55. Vad är då "att förbättras" i terapi?

  56. Det är en stor fråga
    att öppna dörrarna till.

  57. Vem tycker att nåt ska bli bättre?
    Vad ska bli bättre?

  58. Patienten kanske har
    en förhoppning om terapin.

  59. "Jag vill upptäcka mig själv"-

  60. -"eller ta mig ur
    min dysfunktionella relation."

  61. Psykoterapeuten kanske har en annan
    uppfattning om terapins mål.

  62. Patientens familj,
    arbetsplats eller partner-

  63. -kanske tycker nåt annat.
    Frågan är inte så självklar.

  64. Om vi frågar dem
    om patienten har förbättrats-

  65. -kanske de tycker olika saker.

  66. Som forskare behöver man tänka på
    vems mål det är man tittar på.

  67. Vem tycker
    att det inte har förbättrats?

  68. Jag löste det
    genom att fråga patienter-

  69. -om hur de tyckte terapin var.
    Det är ganska brett.

  70. De som var missnöjda
    fick vara med i en studie.

  71. Det var inte riktigt samma grupp
    som den som inte hade förbättrats.

  72. Det var inte riktigt samma, även
    om det fanns en viss överlappning.

  73. Den angreppspunkten valde vi.

  74. Unga vuxna befinner sig i den här
    cirkeln på den här ålderstrappan.

  75. Det står "kvinnans åldrar"
    men det är många män med-

  76. -och även barn som är
    på fel trappsteg när de är barnbarn.

  77. De står där i början och är kära.

  78. Här är det 20 år.
    Flickan där nere med bollen är 10.

  79. Paret är då 20 år.

  80. Att vara ung vuxen är
    att vara precis i början.

  81. Hjärnan är inte färdigutvecklad
    och det är mycket som inte är klart.

  82. Man har inte så lång erfarenhet
    av sig själv-

  83. -om man ska leva i 100 år
    innan ängeln kommer och hämtar en.

  84. Är man i början av en trappa
    går det uppåt.

  85. Det kan vara mödosamt att vandra
    uppåt och skaffa sig erfarenhet.

  86. Trappan illustrerar ganska bra
    hur stadiet kan se ut.

  87. Man kan också säga
    att vi har olika mognad...

  88. ...och personlighet, när vi är 20,
    som flera har varit inne på.

  89. Vi har lärt oss tåla
    våra egna känslor olika mycket.

  90. Vi måste också fatta många beslut-

  91. -för att det som kommer sen
    på trappan ska ske-

  92. -om vi nu vill ha barn,
    familj och barnbarn.

  93. Vi måste hitta nån att få barnen med
    och hitta jobb.

  94. Det måste till många livsavgörande
    beslut i ung vuxen-perioden.

  95. Terapi med unga vuxna
    kräver därför viss anpassning-

  96. -på grund av deras livsstadium.

  97. Mentaliseringsmässigt och biologiskt
    är man inte färdigutvecklad.

  98. Det behöver vi tänka på. Därför var
    det spännande att följa unga vuxna.

  99. Unga vuxna mår inte bra, enligt
    folkhälsoinstitutets mätningar.

  100. Nu går vi in på den här tabellen som
    jag hoppas ni ser ganska tydligt.

  101. Det blir en blandning av engelska och
    svenska. Avhandlingen är på engelska.

  102. Den bestod av tre studier.

  103. Tycker ni bilden är överväldigande
    kan ni bara lyssna.

  104. Den första studien handlade om
    missnöjda patienter - sju stycken.

  105. Det är svårt att forska på missnöjda
    patienter, för de är så få.

  106. Men det är skönt som kliniker
    att förstå att de är få.

  107. Deras sex terapeuter
    intervjuades också.

  108. Vissa missnöjda var ändå inte
    försämrade efter terapin.

  109. 5-10 % av alla patienter
    i alla terapiformer-

  110. -kommer ur terapin i lite sämre skick
    än före, när de får skatta själva.

  111. Det är tråkigt.
    Beror det på terapin eller nåt annat?

  112. Det är oberoende av terapimodell.

  113. Det beror inte bara på att vissa
    terapeuter inte skulle vara bra.

  114. En stor studie i England
    med 16 000 patienter-

  115. -hade samma siffror,
    så det verkar stå sig.

  116. Fast ännu fler skulle kanske ha mått
    ännu sämre utan terapin.

  117. Fokus för studie nr 2 var de som hade
    försämrats eller inte förbättrats-

  118. -enligt en viss statistisk beräkning.

  119. I den tredje studien fanns de som
    hade förbättrats lite lagom.

  120. De hade varit deprimerade
    och gått i terapi.

  121. Vad tyckte de hjälpte?
    Vad värdesätter unga vuxna i terapi?

  122. Depression är en vanlig diagnos
    för unga vuxna, så det är intressant.

  123. De gick i psykodynamisk terapi-

  124. -på psykoterapiinstitutet.

  125. Ni känner säkert till det.

  126. Det låg här på Söder
    vid Södra station.

  127. Det var ett institut för utbildning,
    forskning och terapi.

  128. Patienter kom dit självrefererade-

  129. -eller med remiss från öppenvården.

  130. Av 134 patienter
    hade 17 en depressionsdiagnos-

  131. -och de var med i studien.

  132. Terapeuterna var socionomer,
    psykologer och läkare-

  133. -och vana vid att undervisa
    på terapeututbildningar.

  134. I många studier används nybörjare
    men här var det erfarna terapeuter-

  135. -som reflekterade över sina patienter
    i kliniska team.

  136. Den här bilden är
    lite överväldigande.

  137. Det är en modell av hur det såg ut-

  138. -när de missnöjda patienterna
    beskrev sina erfarenheter.

  139. Tänk på den som ett solsystem.
    Titta i mitten först.

  140. Intervjuerna gjorde vi
    vid avslut och efter 1,5 år.

  141. De analyserade jag
    med min handledare-

  142. -utifrån grundad teori.
    Då får man en processmodell.

  143. Vad var problemet, enligt
    patienterna? Hur hänger det här ihop?

  144. Finns det nån tidsmässig koppling?
    Tycks det finnas nån orsak?

  145. Kan jag forska vidare?

  146. I mitten av modellen finns ordet
    "abandonment" - övergivenhet.

  147. Så kan man sammanfatta deras
    erfarenhet med ett enda ord.

  148. De blev övergivna med sina problem
    av sina terapeuter-

  149. -trots att de gick i terapi länge.
    De som gick kort tid uteslöt vi.

  150. Det här är en studie
    på dem som gick i terapi-

  151. -i några månader upp till flera år.

  152. Det fanns inget
    som kopplade samman terapin-

  153. -med livet utanför terapirummet.

  154. "Absent links between therapy
    and everyday life" står det.

  155. Det man hade gjort hade ingen bäring
    på det som fanns utanför.

  156. Man kände sig inte förstådd
    av sin terapeut.

  157. Det var otillräcklig flexibilitet
    och intensitet.

  158. Det var inte rätt tempo.

  159. Det var som att terapeuten
    inte hängde med-

  160. -i det patienten berättade.

  161. Vi har inte filmat sessionerna.
    Det här är patientens beskrivningar.

  162. Det var inte tillräckligt intensivt.

  163. Sen ser ni kategorierna runt omkring.

  164. De olikformade siffermärkta rutorna-

  165. -är olika kategorier
    med samlade citat från patienterna.

  166. Några är särskilt intressanta.

  167. Relationen till terapeuten
    är de åttakantiga rutorna.

  168. Ettan, tvåan, trean, fyran och 14...

  169. Terapeuten var visserligen snäll men
    man fick inte tillräckligt gensvar.

  170. Terapeuten kändes ibland kritisk.

  171. "Hon verkar kritisk på ett sätt
    jag inte kunde uppfatta hur."

  172. Patienter kunde säga:
    "Terapeuten var frånvarande."

  173. "Hon verkade inte finnas där
    för mig."

  174. Terapin gav ändå en viss förståelse
    för ens problem...

  175. ...och vissa positiva erfarenheter,
    men det hade varit skönt att få...

  176. ...riktning, råd och fler övningar
    mellan gångerna.

  177. Det är en intressant fråga.
    Vad står "råd" för?

  178. Vi kan inte bara ge råd. Det är ju
    patienterna som lever sina liv.

  179. Vad ska vi som terapeuter
    ta med oss från det här?

  180. Men det kanske var så
    att de hade "en sömnig terapeut"-

  181. -och att man inte fick nån respons.
    Det kanske var en faktisk erfarenhet.

  182. Dock hade terapeuterna
    även andra personer i terapi-

  183. -och de var ofta positiva
    och tyckte att de fick fint gensvar.

  184. Det är inte så lätt som man kan tro.
    Man kan heller inte ta fram-

  185. -en nidbild av en psykoanalytisk
    terapeut "med blankt ansikte".

  186. Det är möjligt att det var så
    i vissa lägen.

  187. Eller var det bara otajmat-

  188. -och inte riktigt anpassat till
    patienten? Det är en öppen fråga.

  189. Här kommer nästa modell.
    Det kommer fyra modeller.

  190. Här är de som inte förbättrades.

  191. 20 patienter intervjuades-

  192. -när de just hade avslutat terapin
    och tre år senare.

  193. På det här solsystemet ser vi pilar
    mot en kategori i mitten-

  194. -där det står "spinning one's wheels"
    från patientcitatet ni hörde.

  195. Det var ganska mycket tomgång.

  196. Det sammanfattar
    patienternas beskrivning.

  197. Det var som en bil med motorn på,
    men man kom ingenvart.

  198. Man sitter fast i leran.

  199. "Jag pratade mycket och ibland
    kom jag fram till nåt viktigt"-

  200. -"men ofta kändes det som att det
    var ganska mycket tomgång."

  201. Vad var tomgången?
    I kategorierna runt cirkeln-

  202. -står det att det fanns hjälpsamma
    terapeutiska interventioner-

  203. -och positiva erfarenheter
    av terapeuten, men också negativa.

  204. Det var som vågskålar
    som vägde upp varandra.

  205. Det var inte tillräckligt som talade
    för att man skulle lämna terapin-

  206. -men det var heller inte bra.

  207. Det här vill vi gärna undvika
    som terapeuter.

  208. Man kunde ha lagt tiden på patienter
    som hade haft nytta av terapin-

  209. -och där det hade känts utvecklande
    både för terapeut och patient.

  210. Är det en personlig matchning, kanske
    man borde matchas med nån annan.

  211. Det de tyckte var bra var ögonblicken
    då det faktiskt fanns kontakt.

  212. Det var känslomässig kontakt-

  213. -och nåt som ledde
    till en förändring för patienterna.

  214. De kunde ta med sig terapin
    ut i livet.

  215. Korrektiva emotionella erfarenheter
    kan man kalla det.

  216. Jag arbetar själv
    utifrån affektfokus.

  217. När de nådde en autentisk känsla
    kanske det hände nåt-

  218. -men det är bara en tolkning.

  219. När tiden gick framåt,
    som ni ser på pilen-

  220. -kom man fram till
    att terapin inte var tillräcklig.

  221. Det är, framför allt, egna aktiva
    insatser som gör att man mår bättre.

  222. Då ägnade man sig åt det i stället.

  223. Det finns vissa likheter
    men också skillnader.

  224. Jag tänkte ta upp terapeutisk
    allians. Känner ni igen begreppet?

  225. De är ett psykoanalytiskt begrepp
    som nu används inom forskning.

  226. Man säger att det är tredelat
    och det är bra att forska på.

  227. Man ska vara överens
    om mål och medel-

  228. -och man ska ha en bra känslomässig
    relation i terapin.

  229. Man behöver inte vara helt överens-

  230. -men om terapeuten anser att man
    bör prata om patientens relationer-

  231. -och patienten
    vill ha stressreducerande tips-

  232. -ligger man för lång ifrån varandra.

  233. Det leder oftare till
    att det inte blir bra terapi.

  234. Relationen uppfattades som lite mer
    positiv av dem som inte förbättrades.

  235. Det var en artificiell relation.

  236. Men bland dem som var missnöjda
    var det mer spretigt.

  237. Det var en mer negativ relation-

  238. -och man tycks inte ha varit överens
    om vare sig mål eller medel.

  239. Jag tolkar det som
    att det var ganska implicit-

  240. -fastän man i början av terapin
    skrev kontrakt-

  241. -om vad man skulle jobba med.

  242. Vi kommer tillbaka till det
    när jag sammanfattar-

  243. -och jämför resultatet
    mellan de tre studierna.

  244. Här kommer de som förbättrades
    "som vanligt".

  245. Många med en depressionsdiagnos-

  246. -har fortfarande nån sorts depressiva
    problem när de avslutar terapin.

  247. Det kan bero på livssituation-

  248. -eller på hur ens
    generella relationsmönster ser ut.

  249. Vi ville se vad de som var
    deprimerade tyckte hjälpte.

  250. Det var en intressant studie,
    särskilt då de var unga vuxna.

  251. Här får vi börja med
    att titta på den gula ovalen.

  252. Det är fyra rubriker, kan man säga-

  253. -som nästan alla uttryckte, när man
    frågade vad som hade blivit bättre.

  254. "Jag mår bättre. Jag har hittat
    mig själv och min plats i livet"-

  255. -säger en patient ordagrant.
    "Jag vågar se och göra annorlunda."

  256. Depressionen, för de här personerna-

  257. -var inte bara
    att bli av med symptomen.

  258. Det här satt fast i varandra.

  259. Det handlar om att skapa sig
    det liv man vill ha och må bättre-

  260. -och det ena påverkar det andra.
    När jag mår lite bättre-

  261. -är det lättare att hitta min plats
    i livet och vice versa.

  262. Det låter kanske banalt men
    i terapiforskning är det inte det.

  263. Där ser man ofta på symptomen
    och tänker att de ska bort.

  264. Här tar man hjälp av livet
    för att må bättre.

  265. "Jag mår bättre." "Jag är starkare."
    "Jag är mer eftertänksam."

  266. "Jag är lugnare och stabilare."
    "Jag är mer normal", säger nån.

  267. "Att hitta sig själv, känna sig
    säkrare och veta vad man vill..."

  268. "Jag förhåller mig mer respektfullt
    till mig själv."

  269. "Jag gör vad jag vill
    och inte vad jag borde."

  270. "Man kan ordna sitt liv
    utifrån hur man vill ha det."

  271. "Jag har skaffat hund
    för det var nåt jag ville."

  272. De beskriver en utveckling mot större
    självständighet och självrespekt-

  273. -och ett sorts intresse
    för sig själva.

  274. De blev hjälpta av
    att terapeuten visade intresse-

  275. -som ni ser
    i den gröna fyrkanten till vänster.

  276. Att dela det man bär inom sig
    och ha terapin som egen tid-

  277. -bidrog till det här goda.

  278. "Jag kan fortfarande höra
    min terapeut nu efter terapin."

  279. "Inom mig hör jag hur de säger
    'tänk på vad du vill göra'."

  280. Men det var inte så lätt.
    Det är svårt att göra annorlunda.

  281. "Jag vet att jag borde försöka
    äta bättre. Jag mår bättre då."

  282. "Men det är svårt
    med så lång historia av ätstörningar.

  283. "Det var jobbigt att se sina problem
    i terapin. Det blir bara ältande."

  284. Det som skiljer de här patienterna
    från dem som inte förbättrades-

  285. -är att här var det ofta tillfälligt-

  286. -men på det stora hela
    var det bättre.

  287. Det ser vi inte
    hos dem som inte förbättrades.

  288. Den sista modellen är lite
    annorlunda. Det är en diskussion.

  289. Först ska jag sammanfatta
    de viktigaste punkterna.

  290. Unga vuxna med depressionsdiagnos
    beskrev-

  291. -att symptomlättnad och att känna
    sig själva och hur de ville leva-

  292. -hängde tätt ihop.
    Det sågs inte som olika saker.

  293. Det var inte så att de först mådde
    bättre och sen kunde börja leva-

  294. -utan terapeuten hjälpte dem leva
    sina liv och då mådde de bättre.

  295. Det tycker jag ni ska ta med er.

  296. De i suboptimala terapier-

  297. -när man inte har förbättrats
    eller var missnöjd-

  298. -kunde inte ta med sig terapin
    ut i livet.

  299. Det var lätt att känna sig dålig.

  300. De tog ogärna upp kritik
    med terapeuterna.

  301. Det här med
    att de ogärna tog upp kritik...

  302. För dem
    där det inte förbättrades-

  303. -smälte terapeutens interventioner
    och personlighet ihop.

  304. Man är 18 och träffar och pratar
    med en person som är terapeut.

  305. Hon ser trött ut och då kan man lätt
    tänka att hon är ointresserad.

  306. "Hon är nog grinig."

  307. Man ser inte att det är en person
    som just nu kanske är trött.

  308. De ser inte skillnad på personen
    och beteendet här och nu.

  309. Om en terapeut frågar
    "hur tänkte du när du gjorde så"-

  310. -så kan de se det som kritik-

  311. -och inte som att det
    skulle kunna vara en nyfiken fråga.

  312. Det blir svårt att kritisera
    en terapeut om man tänker-

  313. -att man kritiserar henne som person.

  314. Jag kallar alla "hon".

  315. Det var en majoritet
    av kvinnor och tjejer i studierna-

  316. -men det fanns manliga terapeuter
    och patienter också.

  317. Här är den sista modellen.
    Det är en sammanfattning-

  318. -och kanske mest överväldigande
    av alla.

  319. Den kan ni ta till er
    så här på fredag eftermiddag.

  320. Avhandlingen finns att ladda ner
    så ni kan begrunda den här i kväll-

  321. -över ett glas vin.

  322. Till vänster finns några små boxar.

  323. Där är hela det här
    med "ung vuxenhet".

  324. Pilarna visar hur tiden rör sig
    och vad som händer.

  325. Det är en ond och en god cirkel
    och vi vill gärna vara i den goda.

  326. Här höjer man sig en nivå från vad
    patienterna sa i intervjuerna.

  327. Vad kan vi terapeuter ta med oss?
    En ung vuxen kommer in för terapi-

  328. -med en historia av relationer.

  329. Den är kort men några viktiga
    personer har nog funnits.

  330. Är det en trygg eller otrygg
    och anknuten person?

  331. Hur ser bilden av andra
    och bilden av en själv ut?

  332. Väcker jag andras intresse
    eller är jag en sån alla försummar?

  333. Det är ofta inte medvetet.
    Allt är som det alltid har varit.

  334. Det finns
    vissa "developmental tasks".

  335. Man behöver skaffa en partner eller
    egna relationer utanför familjen.

  336. De kommer inte gratis längre,
    om de nu gjorde de i familjen.

  337. Det finns en relationshistoria och
    man ska börja leva mer självständigt-

  338. -och ta mer ansvar. Hur lätt det går
    beror på vad man har med sig.

  339. Är man en person som har
    dåliga erfarenheter med sig-

  340. -och har en bild av sig själv-

  341. -som är negativ eller ofullständig-

  342. -så kan det uppstå problem i terapin.
    De har jag sett i intervjuerna.

  343. Patienten
    hamnar lätt i prementalisering.

  344. Låter det bekant för er?

  345. Ni som håller på
    med mentalisering förstår.

  346. Det handlar om att inte kunna skilja
    på sin tolkning av verkligheten-

  347. -och verkligheten.

  348. Jag tänker att du är arg på mig,
    men du är kanske inte arg.

  349. Jag bara uppfattar det så
    för att jag är rädd.

  350. Så kan det bli med terapeuten.

  351. Patienten upplever
    en sammansmältning-

  352. -av terapeutens
    personlighet och interventionerna.

  353. Då vågar man inte ta upp
    det som händer i terapin.

  354. Patienten är så otrygg
    att det blir svårt att tänka.

  355. Vi hörde om det
    i förra sessionen här.

  356. Att inte känna ro eller trygghet
    eller ha nåt minne av sig själv...

  357. Att vara så otrygg... Då blir det
    svårt att komma framåt i terapin.

  358. Terapeuten
    upptäcker inte alltid det här.

  359. Det kan leda
    till den nedre onda cirkeln-

  360. -med en pil där det står "ingen
    gemensam metakommunikation".

  361. Det är när vi terapeuter inte ser
    vad som händer med våra patienter.

  362. Då kan terapin
    sticka iväg i en riktning-

  363. -där den inte är till så stor hjälp
    för patienten.

  364. Jag ska inte gå in
    på den onda cirkeln i detalj.

  365. Man fångar inte upp att patienten
    plötsligt blir väldigt konkret-

  366. -och inte har tillgång
    till sina egna känslor-

  367. -och inte förstår terapeuten.

  368. Man överskattar patienten
    och patientens kapacitet.

  369. Det tror jag är vad som hände här.

  370. Det kanske låter dystert men det goda
    är att vi kan träna upp det här.

  371. Vi kan lära oss se
    patientens känslor lite snabbare.

  372. Vi kan också utvärdera med nån sorts
    instrument under terapin.

  373. "Hur har vi det här inne?"

  374. "Hur känns det att prata med mig?"
    "Hur har det varit i dag?"

  375. "Du ser lite fundersam ut
    när du säger det här."

  376. "Jag vet inte vad som hände.
    Har jag missat nåt?"

  377. Man bjuder in patienten
    till metakommunikation.

  378. Men alla kan ju inte
    metakommunicera så här.

  379. Då behöver man hitta
    mer lugnande interventioner-

  380. -som inte innehåller
    prata-komponenten.

  381. Inom psykodynamisk terapi pratar man
    om "tidigt störda personer"-

  382. -där tonläge och annat
    ger en trygghetsskapande stämning.

  383. Om man inte ser, som terapeut-

  384. -eller kan adressera
    vad som händer i terapin-

  385. -så kan det bli en ond cirkel där man
    inte får samma målsättning.

  386. Patienten och terapeuten
    får olika agendor.

  387. Då kommer inte agentskapet
    och självständigheten-

  388. -som ni såg hos dem som tidigare
    hade varit deprimerade.

  389. De mår inte bättre
    och hittar inte sin plats i livet.

  390. Men i den övre ovalen
    händer just det.

  391. Det är jordmånen för växande
    och personlighetsutveckling-

  392. -mot större självständighet och
    kapacitet att relatera till andra.

  393. Då kan terapeuten säga: "Hur har vi
    det här inne tillsammans?"

  394. Om patienten kan säga "jag glömmer
    våra möten när jag går härifrån"-

  395. -kan man ta upp det i terapirummet.

  396. Då kan man anpassa interventionerna
    och förstå var patienten är mentalt.

  397. Då kan man prata öppet om det.

  398. Det tror jag terapeuterna försökte
    göra, men det var ändå svårt.

  399. Jag tror det handlade om-

  400. -att vi ständigt kan behöva se
    vad vi missar hos våra patienter.

  401. När faller metakommunikationen bort?

  402. Pilen mellan dem visar-

  403. -att det kan växla
    inom eller mellan sessioner.

  404. Vi kanske missförstår varandra
    men så märker man som terapeut det-

  405. -och då kan det
    gå över till den goda cirkeln.

  406. Inom relationell terapi
    beskriver man "alliance ruptures".

  407. Man pratar om alliansbrott.

  408. Det blir en korrektiv emotionell
    erfarenhet-

  409. -vilket förbättrar patientens mående.

  410. Tänk er i egna relationer
    när man reder ut missförstånd...

  411. "Aha, du menade inte att anklaga mig
    mig. Jag hörde det."

  412. "Ja, du trodde jag anklagade dig."
    Då vet man det till nästa gång.

  413. I de terapier där det inte gick bra
    rörde man sig i den nedre cirkeln.

  414. Hade man kunnat prata mer om det hade
    man flyttat över till den övre.

  415. Sitter ni med många frågor?

  416. Ska jag ta ett fall
    eller en liten frågestund?

  417. Jag tror jag hinner med
    det här fallet.

  418. Det är ett hopsatt fall.
    Så här kunde det gå till.

  419. Sen får ni gärna ställa frågor.

  420. Amanda är 23 år.

  421. Hon är stressad
    och har svårt att förstå sig själv.

  422. Hon pluggar statsvetenskap
    men vet inte om det är rätt-

  423. -så hon har tagit pauser
    och haft olika ströjobb.

  424. Hon flyttar mellan olika
    andrahandsboenden.

  425. Diagnosen blir maladaptiv
    stressreaktion med nedstämdhet.

  426. Målen är att kunna utveckla
    nära relationer, känna sig trygg-

  427. -och veta vad hon vill.
    Terapin pågår i 18 månader.

  428. Amanda tyckte att terapeuten verkade
    ointresserad av det hon berättade.

  429. Hon var så tyst och frågade bara om
    saker Amanda inte tyckte var viktiga.

  430. Amanda tänkte
    att terapeuten nog visste bäst.

  431. Hon var en erfaren kvinna
    i 60-årsåldern.

  432. Amanda vågade inte ta upp kritiken.

  433. Hon kände sig dum,
    för hon blev inte bättre.

  434. Hon blev arg på sig själv
    för att hon var en dålig patient.

  435. Hon kom inte åt sina känslor
    och var inte bekväm med terapeuten.

  436. Men hon tyckte också
    att terapeuten verkade ganska snäll.

  437. Terapeuten
    tyckte att arbetet började bra-

  438. -men tyckte att Amanda drog sig undan
    allt mer, rent känslomässigt.

  439. Amanda
    ville inte gå in på vissa saker.

  440. Terapeuten frågade efter det
    hon tyckte var viktigt-

  441. -men Amanda var undvikande och
    terapeuten förstod sig inte på henne.

  442. Terapeuten blev frustrerad när Amanda
    ofta avbokade i sista minuten.

  443. Det gick inte att prata med Amanda
    om det, för hon ville inte.

  444. Terapeuten ville inte vara påflugen.
    Amanda beskrev en påflugen mamma-

  445. -som inte hade accepterat
    hennes känslomässiga gränser.

  446. Pappan var obekväm
    med att prata känslor-

  447. -och det bidrog till hennes
    svårigheter, tänkte terapeuten.

  448. Vad hände här då?
    Vad hade terapeuten kunnat göra?

  449. Terapeuten hade svårt
    att adressera otryggheten-

  450. -och det är jättesvårt.

  451. Större uppmärksamhet i stunden
    hade kanske kunnat hjälpa.

  452. Terapeuten hade kunnat
    ha mer fokus på känslor-

  453. -eller frågat Amanda vad som var
    viktigt för henne och möta henne.

  454. Det öppnar för en trygghetsskapande
    metakommunikation.

  455. Hon kan dela med sig av sina tankar
    för att se om de stämmer.

  456. Det hade kunnat leda till
    att det gick att prata om det.

  457. Ja...

  458. Jag hoppas ni inte tar med er
    att vissa terapier inte går bra.

  459. Det kommer alltid att vara så.

  460. Vi kan täppa igen hål
    där vi har blinda fläckar.

  461. Man kan ju vända på det och säga-

  462. -att 90-95 % av alla patienter
    är inte sämre när de går därifrån.

  463. Många skulle ha mått sämre
    utan terapin.

  464. Metakommunicera mera,
    är mitt budskap.

  465. Prata om er kommunikation, som man
    säger till par som har det bråkigt.

  466. Prata om hur det är
    på den nivå patienten klarar av.

  467. Fundera över mål, medel och relation.

  468. När det känns som att det inte
    fungerar och patienten börjar utebli-

  469. -kan man börja tänka på det.

  470. Var öppen för att ändra bedömningen
    av patientens kapacitet-

  471. -i varje stund.
    Gör inte en bedömning först.

  472. "Personen tycks ha
    god reflektionsförmåga."

  473. Var uppmärksam på om den sviktar.

  474. "Jag kanske ska adressera det
    på nåt sätt."

  475. Observera mentaliseringskapaciteten
    i stunden.

  476. Reflektionsförmåga och ångestnivå
    kan man också tänka på.

  477. Unga vuxnas livssituation
    innebär val och framtidstankar.

  478. Det kan man glömma bort-

  479. -när man kan leva på
    i gamla hjulspår.

  480. Det finns inga hjulspår när man
    är 20. Man måste starta först.

  481. Undersök vad önskan om råd betyder.

  482. Känner man sig vilsen
    och behöver konkret hjälp?

  483. "Du kan välja om du tänkte plugga
    eller jobba?"

  484. "Vad leder det till sen?"

  485. Nån som är väldigt konkret
    kan behöva höra det.

  486. Är det nån som behöver höra
    "du har kapacitet att själv välja"?

  487. Det behöver vi fundera på.
    Om inget annat funkar - byt terapeut.

  488. En person i studierna gjorde det
    och det blev bra.

  489. Vi vill ogärna säga: "Jag tror inte
    vi kommer längre. Gå till nån annan."

  490. Vi ska tänka på hur vi ska göra
    när det inte fungerar.

  491. Och var uppmärksam
    på dina egna blinda fläckar.

  492. Det var allt jag skulle säga.

  493. Tack.

  494. Textning: Henrik Johansson
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Terapi som inte hjälpte

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur kan man som terapeut se till att terapin blir så bra som möjligt? Psykoterapeuten Camilla von Below har forskat kring de som inte är nöjda med sin terapi och ger en insikt kring vad det kan bero på. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Ämnen:
Psykologi och filosofi > Psykologi
Ämnesord:
Psykiatri, Psykiatriska behandlingsmetoder, Psykoterapi
Utbildningsnivå:
Högskola

Alla program i UR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Barndom och kreativitet

Suzanne Osten, dramatiker och författare, talar om det maktperspektiv som alltid finns mellan den vuxna och barnet. Vad händer med pjäser som barn gillar men vuxna förfasas över? Och hur är det att göra teater för barn om skilsmässa och att ha en psykiskt sjuk mamma? Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Att leva med tillvarons ovisshet

Anna Kåver, psykoterapeut och författare, talar om hur vi hanterar den oro som kommer med att leva och finnas till. Oro är ett allmänmänskligt fenomen men kan också få konsekvenser. Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Hur ska man behandla unga som mår dåligt?

Åsa Nilsonne, psykoterapeut och författare, frågar sig hur bra det egentligen är att ge mediciner till unga som mår dåligt i stället för att behandla den egentliga orsaken. Om hur hjärnan påverkar oss och hur hjärnan och en ung kropp påverkas av psykofarmaka. Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Lågaffektivt bemötande av unga vuxna

Hur kan man hantera unga som slåss och kastar möbler? Hur uppstår vissa beteenden i samspel med andra? Och vilken metod kan man använda för att komma till rätta med beteendeproblem? Psykologen Bo Hejlskov Elvén visar detta på ett humoristiskt, ögonöppnande sätt. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Samtal som förändrar

I terapi skapas en relation, ett vi mellan terapeuten och den som har bekymmer, berättar psykoterapeuten Allan Linnér. Men hur kan man som psykolog eller psykoterapeut behålla det vi:et? Och hur väljer man en metod som passar klienten och en själv som terapeut? Inspelat den 25 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Om skam och utveckling hos unga vuxna

Skam hjälper oss till relevant anpassning genom livet och hjälper oss att bli realistiska. Men så finns det skam som inte är hjälpsam utan bara plågsam. Vi kan tycka att vi är värdelösa eller bli perfektionister. Katja Bergsten, psykoterapeut och forskare, talar om strategierna vi tar till för att undvika skam och hur det påverkar oss. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Unga vuxna-dagarna 2018

Terapi som inte hjälpte

Hur kan man som terapeut se till att terapin blir så bra som möjligt? Psykoterapeuten Camilla von Below har forskat kring de som inte är nöjda med sin terapi och ger en insikt kring vad det kan bero på. Inspelat den 26 januari 2018 på Hilton Slussen i Stockholm. Arrangör: Andreas Murray och Maria Edlund, Krica och SAPU.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Högskola
Beskrivning
Visa fler

Mer högskola & psykologi och filosofi

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Vetenskaplig metod

Kvantitativ metod

Elisabet Borg är lektor i psykologi vid Stockholms universitet och föreläser om vad kvantitativ metod innebär när man jobbar med vetenskaplig forskning. Inspelat den 26 januari 2015 på Institutionen för data- och systemvetenskap, Kista. Arrangör: Institutionen för data- och systemvetenskap, Stockholms universitet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Bildningsbyrån - rasism

Rasismens orsaker

Bildningsbyrån tar oss med på en resa till London, där vi tittar närmare på kolonialismens historia och det mänskliga psyket. Vi försöker ta reda på varför rasism i olika former uppstår. En del forskare menar att vi kan finna förklaringar i psykologiska mekanismer medan andra menar att det är viktigt att utforska orsakerna på ett politiskt plan.