Titta

UR Samtiden - Mitt lärande

UR Samtiden - Mitt lärande

Om UR Samtiden - Mitt lärande

Föreläsningar från Mitt lärande 2018. Årets teman var demokrati, digitalisering och NPF. Inspelat på Södra Berget i Sundsvall den 20-21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Till första programmet

UR Samtiden - Mitt lärande : ABC för 1-2-3Dela
  1. Alla har en digital termometer.
    Alla skickar e-mail.

  2. Så vad är det som gör
    att det är så obekvämt och kantigt-

  3. -att jobba digitalt
    med de små barnen?

  4. Hej och välkomna. Kul att se er här.

  5. Jag heter Mikaela Sveijer
    och kommer från Uppsala.

  6. Min bakgrund är ganska klassisk. Jag
    har jobbat i förskolan i drygt 20 år.

  7. Jag började som outbildad
    barnskötare, fick längre vick-

  8. -och tänkte
    att det här är nog min grej.

  9. Så jag började plugga
    till förskollärare -98.

  10. Efter det har jag både jobbat
    som förskollärare och förskolechef.

  11. Jag började på ett föräldra-
    kooperativ, jobbade på en kommunal-

  12. -och kom sen tillbaka till det
    privata, i ett lite större företag.

  13. Så jag har sett många olika delar.

  14. När vi ska prata digitalitet
    så erkänner jag-

  15. -att jag var emot det här i början.

  16. Jag tänkte: "Datorerna hör inte hemma
    i förskolan. Vi ska göra annat."

  17. Men nånting hände. Datorerna är
    fortfarande meckiga att ha i skolan-

  18. -men när plattorna kom
    blev det supersmidigt.

  19. Så jag fick omvärdera mig själv
    en hel del.

  20. Det ser väldigt olika ut
    på olika förskolor.

  21. Förutsättningarna är ju väldigt
    skilda i hur barngrupperna ser ut-

  22. -i vilket område
    förskolan befinner sig och så vidare.

  23. Men vi vill ju skapa
    en likvärdig förskola-

  24. -så jag kommer att nämna lite hur vi
    kan tänka kring det här i förskolan.

  25. 2015 fick jag en fråga
    från Lärarförbundet.

  26. Jag var aktiv på Twitter kring
    att jobba digitalt, och de berättade:

  27. "Vi ska starta en digi-blogg.
    Vill du blogga?"

  28. Jag kände att... Skitläskigt.
    Men jag gjorde det.

  29. Det är jag glad för.
    Det är nog därför jag står här i dag.

  30. På den här bilden ser man en pedagog.
    Det är jag.

  31. Ett barn ligger i mitt knä och jobbar
    i ett ritprogram på en platta.

  32. Det här var en del av ett blogginlägg
    som jag gjorde på Digi-bloggen.

  33. Att jobba digitalt i förskolan,
    framför allt i småbarnsgrupperna-

  34. -är ju väldigt kontroversiellt.

  35. Så länge jag jobbade
    med de stora barnen-

  36. -så var det ingen som sa nåt
    om mina blogginlägg.

  37. Men när det handlade om de yngsta
    så fick jag höra:

  38. "Ja, låt småttingarna knyta an
    till en iPad i stället för vuxna."

  39. "Det löser personalbristen.
    Vi håller på att skapa monster!"

  40. "Små barn behöver trygghet, närhet.
    Små barn behöver knyta an."

  41. "Små barn behöver inte
    digitala verktyg."

  42. Det är tydligt att den här killen
    får ganska mycket närhet i mitt knä.

  43. Han sitter inte med en platta själv
    med lurar på-

  44. -i sin egen lilla bubbla.

  45. Man får höra: "De små barnen
    ska inte jobba digitalt."

  46. Men det behöver de visst.

  47. Det handlar mycket om rädsla
    och att man i förskolan kan tänka:

  48. "Jag jobbar på småbarnsavdelningen.
    Jag slipper det digitala."

  49. Men så ska det inte vara.
    Vad är det man är rädd för?

  50. När jag började i förskolan för 21 år
    sen så fanns det inget digitalt.

  51. Vi hade en vanlig analog kamera.
    Vi lade filmrullarna i en påse.

  52. När den var full
    så skickade vi in den.

  53. Vi hade ingen kopiator.
    Vi lade papperet i ett fack-

  54. -till en förälder som jobbade
    på kontor. "Kan du kopiera det här?"

  55. Men i dag är alla förskolor digitala.

  56. Alla har en digital kamera.
    Alla har en digital termometer.

  57. Alla skickar e-mail.

  58. Så vad är det som gör
    att det är så obekvämt och kantigt-

  59. -att jobba digitalt
    med de små barnen?

  60. Är man rädd för
    att barnen ska kunna mer?

  61. Det finns också en föreställning om
    att för att jobba digitalt-

  62. -så måste man ha massor med iPads,
    en projektor och en smartboard.

  63. Du ska ha Blue-Bots och Makey Makey.
    Allt på en gång.

  64. Men jag tycker
    att för att våga jobba digitalt-

  65. -så måste man vilja utmana sig själv.

  66. Och man måste vilja våga.

  67. Man måste vilja våga säga: "Jag
    kan inte, men jag vill lära mig."

  68. För barnen kan ju oftast mer.

  69. Min tydligaste bild av
    att barn faktiskt rasslar förbi oss-

  70. -är min yngste son Ville.
    Han är snart 7 år.

  71. Under hans uppväxt
    kom smartphones och iPads-

  72. -så han var ju kompis med dem
    från början.

  73. Han stod framför tv:n när han var
    1,5 år och svajpade vänster-

  74. -för han ville byta kanal.
    För det är hans verklighet.

  75. Man lär sig tidigt. Då måste också
    vi i förskolan våga lära oss-

  76. -eller våga säga "Jag kan inte"
    i stället för:

  77. "Nej, nej, nej.
    Det där hör inte hemma i förskolan."

  78. För det är faktiskt så att vi måste
    jobba digitalt i förskolan.

  79. Hur många av er vet att det finns en
    digitaliseringsstrategi för skolan?

  80. Ingen? Är det sant?

  81. När den här digitaliseringsstrategin
    var ute på remiss-

  82. -så hette den Nationell IT-strategi
    eller nånting liknande.

  83. Den blev ganska omskriven.

  84. Men den här beslutades
    för snart ett år sen-

  85. -och gäller hela skolväsendet,
    från förskolan till gymnasiet.

  86. Målet är att Sverige
    ska bli bäst i världen på-

  87. -att använda
    digitaliseringens möjligheter.

  88. Man pratar om tre saker.
    Man pratar om kompetens-

  89. -tillgång på digitala verktyg
    och forskning och uppföljning.

  90. Forskning och uppföljning är viktigt,
    för det är mycket "sanningar" ute-

  91. -kring det digitala. Att strålningen
    är farlig och ögonen blir förstörda.

  92. När man pratar om kompetens
    så pratar man inte bara om barnens-

  93. -utan om er och alla förskolechefers
    och rektorers kompetens också.

  94. Och här står det att det inte
    handlar om att varje barn ska ha-

  95. -ett eget digitalt verktyg,
    utan det ska finnas.

  96. Vår uppgift är att ge barnen ett nytt
    förhållningssätt till det digitala.

  97. Hemma sitter alla
    med smartphones eller iPads.

  98. De hänger på Youtube, Netflix och
    Viaplay. De har spelappar nedladdade.

  99. Det här behöver vi
    skapa en motvikt till.

  100. Hemma är de konsumenter
    av det digitala.

  101. I förskolan måste vi skifta på det-

  102. -och skapa producenter av dem
    i stället.

  103. Jag brukar säga: "Ladda inte ner
    appar till era plattor på förskolan."

  104. Det är inte riktigt sant.
    En platta utan appar är ju tom.

  105. Men man ska
    akta sig lite för de stängda apparna.

  106. De kanske ligger under
    det pedagogiska facket i App Store-

  107. -men även om du har en "pedagogisk"
    app med färg, form eller bokstäver-

  108. -så blir det ju fortfarande
    en typ av konsumtion.

  109. En konsumtion där barnen snabbt
    får veta om de gör rätt eller fel.

  110. Gör man rätt så kommer det en stjärna
    eller spelas en liten trudelutt.

  111. Appen säger inte "Du gjorde fel", men
    den positiva förstärkningen uteblir-

  112. -och då lär de sig snabbt:
    "Jag kunde inte. Jag misslyckades."

  113. Så ladda ner appar
    som är öppna och kreativa-

  114. -där du kan jobba med musik,
    skapande, böcker och programmering-

  115. -så att det blir en skillnad i
    vad de gör hemma och på förskolan.

  116. Läroplanen i dag är ganska otydlig
    när det gäller det digitala.

  117. Sen kan man få till det mesta i
    läroplanen genom att jobba digitalt.

  118. Men nu i mars kommer den nya,
    och där har vi två heta potatisar:

  119. Digital kompetens
    och undervisningsbegreppet.

  120. Så här är det mycket att jobba med
    och lyfta i era arbetslag.

  121. "Hur står vi inför det här?
    Hur känner vi? Vad behöver vi?"

  122. För nu är det så
    att vi måste jobba digitalt.

  123. Ja. Det var ett litet sidospår.

  124. Jag ska ju prata om
    föreläsningens tema:

  125. Abc med ett-, två- och treåringar.

  126. På min förskola hade vi före sommaren
    bestämt att fokusområdet nästa läsår-

  127. -skulle vara
    Mitt möte med den digitala världen.

  128. Det var ett utvecklingsområde
    för oss som pedagoger.

  129. Vi hade ont om
    digitala förutsättningar-

  130. -men tänkte: "Vi kör på det här."

  131. Vi jobbade med
    pedagogisk dokumentation.

  132. Det innebär att vi först jobbar med
    en insamling-

  133. -där vi försöker hitta mönster
    i barnens intressen.

  134. Vad är det de vill utveckla?

  135. Och vi såg ganska tidigt att de var
    intresserade av att jämföra saker-

  136. -och av sina egna bokstäver,
    framför allt begynnelsebokstaven.

  137. Vi hade en rund samlingsmatta.
    Runt mattan satt det namnlappar-

  138. -och de pratade jättemycket
    om sina bokstäver och sitt namn.

  139. Det här dök upp på flera ställen,
    så vi kunde inte blunda för-

  140. -att de var
    väldigt intresserade av sin bokstav.

  141. Vi såg det här mönstret
    men kände oss lite tveksamma.

  142. De här barnen var ju
    mellan 1 och 3 år.

  143. Lite tidigt
    att jobba med bokstäver, eller?

  144. Men jag pratade med övriga
    förskollärare och med min chef.

  145. Alla sa:
    "Kör. Vi får väl se var det landar."

  146. Även de på storbarnsavdelningen.
    Jag kände: "Hur blir det för er sen?"

  147. Men de var så peppade.
    "Det är bara att köra."

  148. Så vi körde.

  149. De identifierade sig
    med sin begynnelsebokstav-

  150. -och vi tänkte att de behövde ha
    det här materialet tillgängligt.

  151. Vi plockade fram plattan-

  152. -och tillsammans med oss
    fick barnen göra varsin bokstav.

  153. De fick välja hur bokstaven
    skulle se ut och var med och tryckte.

  154. De följde med till skrivaren
    och såg det skrivas ut.

  155. Vi laminerade
    och klippte tillsammans.

  156. Materialet var väldigt tillgängligt.
    Vi satte det i golvnivå.

  157. Mellan golvlisten och väggen
    stack vi ner alla sexton bokstäver.

  158. Och det här materialet
    användes hela tiden.

  159. De lekte med det. När vi hade samling
    hämtade de sin och ville visa.

  160. De var otroligt stolta.
    "Det här är min bokstav."

  161. För även om flera hade samma bokstav
    så hade de ju skapat dem-

  162. -med olika färger och mönster.

  163. De lärde sig snabbt vilken som var
    deras och vilken som var kompisens.

  164. Så de delade gärna ut dem.
    De visste precis vems det var.

  165. De byggde på olika sätt
    med stora rör, klossar och Kapla.

  166. Just vid det här tillfället
    så var de biljetter.

  167. De skulle ha en föreställning och
    delade ut bokstäverna som biljetter.

  168. Vi valde även att skriva ut
    en omgång till-

  169. -som vi plockade ut på gården
    och satte upp på staketet.

  170. Vi satte upp dem där på rad.

  171. Det var smidigt när vi behövde samla
    alla barn från vår avdelning.

  172. Då kom de och ställde sig
    på sin bokstav.

  173. Och stod det nåt barn från
    en annan avdelning där... Inte okej.

  174. För det var ju deras.
    Det var otroligt viktigt för dem.

  175. Vid ett tillfälle på gården så kom en
    flicka till mig. Hon var väl 2,5 år.

  176. Hon drog i mig och sa "Kom"
    och pekade ut mot parkeringen.

  177. Så vi gick dit, och hon pekade.
    "Titta där. Där är jag."

  178. Jag tittade ut genom staketet
    och såg bara en massa bilar.

  179. "Men där!" sa hon. Jag försökte lirka
    lite. "Vad är det du ser?"

  180. "Där är Hailey!" sa hon och pekade
    där registreringsskylten var.

  181. Det var ett h där.

  182. Så de hittade sina bokstäver
    på andra platser också.

  183. Var vi på promenad och det kom
    skyltar så såg de vilken det var.

  184. Men det var också tydligt-

  185. -att de identifierade bokstäverna
    utifrån sig själva och sitt namn.

  186. Vid ett tillfälle stod jag i hallen-

  187. -och en av de här bokstäverna
    låg ute i hallen.

  188. Jag tog upp den och sa:
    "Det är ju j."

  189. "Nej, Mikaela. Nu är du tokig.
    Det är ju Jamie."

  190. Så det var inte bokstäver,
    utan det här var ju barnens namn.

  191. Så det blir en ganska stor skillnad.

  192. Att säga att den här bokstaven
    heter j var inte intressant för dem.

  193. Det här var deras symbol
    för deras namn.

  194. Den här appen-

  195. -skapar de här mönstren
    utifrån hur barnen drar sina fingrar.

  196. Kopplat till det
    är det en ljudslinga som loopar.

  197. Så allt som sker på skärmen
    dyker upp hela tiden igen.

  198. Barnen kan vara många samtidigt.
    Alla fingrar registreras.

  199. Den här hade vi ganska ofta,
    antingen inkopplad mot en tv-skärm-

  200. -eller projicerad på väggen.

  201. Vid ett tillfälle
    är det en flicka som säger:

  202. "Titta, det är Saga.
    Jag vill göra min Saga igen."

  203. Sen lämnade hon plattan
    och hämtade papper och penna.

  204. Den här lille killen, Renas,
    var också med.

  205. Men det här var ju jättesvårt.

  206. Jag skrev en bokstav från början,
    och det var svårt.

  207. "Visa." Barnen ville att jag
    skulle tala om hur de skulle göra.

  208. Vi försökte göra det
    på det där viset. Göra en kontur.

  209. Barnen skulle då ha lättare
    att forma bokstaven inuti-

  210. -i stället för att kopiera en.
    Nej, det var fortfarande för svårt.

  211. Renas, 1 år, tyckte bara
    att det var kul att rita-

  212. -men de som var 2,5 år
    blev frustrerade.

  213. "Det blev ju inte min Saga."

  214. Då gick vi tillbaka till plattan,
    och där blev det lättare.

  215. Det blev inte motstånd i plattan på
    samma sätt som det blev på papperet.

  216. Det gled lite lättare.

  217. Så då funderade vi lite:

  218. "Hur ska vi få papperet
    att likna plattan?"

  219. Det här blev svaret på det.
    Vi skrev ut bokstavssilhuetter-

  220. -på ett vanligt vitt papper
    och laminerade.

  221. Vi lade fram det här materialet
    med whiteboardpennor.

  222. På ett laminerat papper glider de
    lätt, och det är bara att torka bort.

  223. Det här låg hela tiden framme.

  224. De gick ofta dit och hämtade
    och försökte fylla i och färglade.

  225. Det här materialet
    ville ju vi fortsätta jobba med-

  226. -så vi tillsatte pärlor-

  227. -provade med piprensare
    och jobbade med lera.

  228. Det här gav andra diskussioner också,
    om färg och form och antal.

  229. "Varför böjer sig inte piprensaren
    så som jag vill?"

  230. Så det blev en annan dimension
    till det också.

  231. Jag kan uppleva att barn i dag har
    en ganska mycket sämre finmotorik-

  232. -än för 15 år sen.

  233. De har jobbigt med färgpennor. De
    vill gärna ha tusch, som går snabbt.

  234. Så det är viktigt
    när man för in det digitala-

  235. -att man utmanar barnen
    i finmotoriken.

  236. Jag tycker också det är jobbigt
    att skriva för hand.

  237. Jag skulle skriva grattiskort. Det
    tog lång tid. Jag fick ont i handen.

  238. Så in med lite pärlor och lera
    och så där.

  239. De här lerbokstäverna
    ville barnen göra tavlor av.

  240. Så vi tog en jättestor kartongbit
    och limmade på.

  241. Det blev ett projekt i sig
    att göra tavlan tjusig.

  242. Det limmades, glittrades och målades.
    Det var alla möjliga material på den.

  243. Och det blev en tavla sen,
    som satt uppe.

  244. Vi kunde verkligen se-

  245. -att de här barnen utvecklade
    intresset för de här bokstäverna.

  246. Med tiden kunde de även
    börja forma dem på olika sätt.

  247. Vi kunde se framåt vintern att
    det gick att göra bokstäverna i snön-

  248. -även om det var svårt i början.

  249. Och självklart formade inte Renas
    sin bokstav-

  250. -men de lite äldre barnen
    ville försöka.

  251. De lekte jättemycket. Det handlade
    mycket om att bygga sin bokstav.

  252. Den här lilla tjejen
    sitter med sitt f och bygger-

  253. -och man får inte vara i närheten.

  254. Men vad säger vi, då?
    Är det här ett bokstavsarbete?

  255. Eller är det ett arbete med symboler?

  256. Eller ett matematiskt arbete, där vi
    jobbar med likheter och olikheter?

  257. Spelar det egentligen nån roll
    vad huvudgrejen med det här var?

  258. Eller är det tvärvetenskapligt,
    så som vi oftast jobbar?

  259. Att vi blandar matematik med språk,
    skapande och konstruktion.

  260. Att allting får bilda en helhet.

  261. Det vi kunde se var-

  262. -att trots att vi jobbade
    med det här i 6-7 månader-

  263. -och vi pedagoger fortsatte att
    benämna bokstäverna med s, a och v-

  264. -så var det inte det för barnen.
    De tyckte vi var knäppa-

  265. -som sa att det var ett s.
    Det var ju Saga.

  266. Och v var ju Vamarie.
    Det visste väl alla.

  267. Så bokstavsarbete? Tveksamt.

  268. Likväl så blir det här symboler
    för deras namn och deras bokstav.

  269. Att lära sig tyda symboler är ju ett
    steg in i läs- och skrivutveckling.

  270. Så vi har jobbat
    med läs- och skrivutveckling-

  271. -och de har utvecklat förståelsen.

  272. Symboler är ju nåt
    som barn ganska tidigt lär sig tyda.

  273. De vet hur play-funktionen ser ut och
    hur alla ikoner på paddorna ser ut.

  274. De vet hur man trycker på play-

  275. -och att pilen uppåt
    betyder högre volym.

  276. Och jag kan se att de har lärt sig.

  277. De lärde sig alla barnens bokstäver
    ganska snabbt.

  278. Ordbilderna på namnen
    stod ju fortfarande kvar-

  279. -och de lärde sig i steg två
    hur kompisarnas namn såg ut.

  280. Så de kan inte läsa,
    de vet inte vad bokstäverna heter-

  281. -men de kan läsa av ordbilden
    och vet vilket barn som sitter där.

  282. De ändrade förhållningssätt
    till verktygen.

  283. De vande sig vid att på förskolan
    så jobbade vi inte som hemma.

  284. När plattorna ligger framme
    är guidad åtkomst aktiverad-

  285. -vilket gör att de inte kan ta sig ur
    appen som är förutbestämd.

  286. I början tryckte och tryckte de
    på hemknappen, men det hände inget.

  287. Så det kan man se
    en ganska stor skillnad i.

  288. Vi kombinerade det här digitala
    och analoga på andra sätt också.

  289. Till exempel
    så jobbade vi mycket med böcker.

  290. Då valde vi
    både gamla hederliga analoga böcker-

  291. -som alltid fanns tillgängliga-

  292. -men sen så hade vi också en tjänst
    där vi kunde läsa digitala böcker.

  293. Vi hade vår bok på plattan-

  294. -som vi skärmdubblerade på väggen
    via en Apple TV och en projektor.

  295. Då hör man inte:
    "Jag ser inte bilden!"

  296. Alla såg jättebra,
    och man kunde gå fram och peka.

  297. De gick fram och pekade
    på sina bokstäver-

  298. -och hade stenkoll på
    vad som hände i böckerna.

  299. Mer, då?

  300. Digitala lärmiljöer är också nåt
    som skapar helt nya dimensioner-

  301. -som man definitivt kan jobba i
    med de små barnen.

  302. På den första bilden uppe i hörnet-

  303. -är det projicerat
    på ett tunt vitt tyg.

  304. Det gör att projektionen kommer på
    framsidan, baksidan och väggen bakom.

  305. Även på kuben
    är det väldigt tunt tyg.

  306. Barnen känner att de kliver in
    i den här digitala miljön.

  307. De kliver in och simmar med hajarna
    och maneterna, och är mitt i det.

  308. De första gångerna lade sig barnen
    ner och simmade. De var ju i vattnet.

  309. Den nedre bilden är digitala miljöer
    som vi har kopplat till QR-koder.

  310. Där säger barnen själva till.
    "Jag vill."

  311. Till exempel
    så har vi åkt tåg jättemycket.

  312. Då går de och hämtar plattan,
    skannar koden-

  313. -och upp kommer filmen
    som de vill se-

  314. -eller filmen de behöver i sin lek.

  315. Våga projicera på oväntade platser.

  316. Ett tyg, en vägg och en kub
    är inte jätteotippat-

  317. -men man kan projicera på golvet,
    på taket och på möbler.

  318. Vi projicerade en stjärnhimmel
    i taket under en vila-

  319. -tillsammans med lugn musik.

  320. Efter en frusen dag ute på gården
    satte vi på en brasa med lugn musik.

  321. Kalejdoskop på väggen eller i taket
    är också väldigt...

  322. Det blir en miljö som blir
    väldigt lugn. Alla går ner i varv.

  323. Det är svårt att komma in i vilrummet
    och springa, för det är så dämpat.

  324. Och sen skapande.

  325. Här tycker jag att man ska kombinera
    det digitala och det analoga mycket.

  326. Använd de här ritapparna.

  327. Uppe i hörnet
    ligger det färgat papper och kritor-

  328. -samtidigt som det projiceras
    på tv-skärmen vad det är de gör.

  329. Vi projicerade en skog
    på ett vitt papper på väggen-

  330. -och barnen målade den här skogen.

  331. På en av mina förskolor-

  332. -projicerade de en tiger
    på en vägg och målade.

  333. Dag två gjorde de samma sak
    men lade till en skog.

  334. Så till slut blev det en fantastisk
    tavla med en tiger mitt i en skog.

  335. Och musiken...
    Det finns bra gratisappar-

  336. -där du kan skapa musik med trummor,
    piano eller vad det än må vara.

  337. Och den blir ju mycket i kombo
    med rörelse och dans.

  338. Hör barn musiken
    så vill de gärna röra på sig.

  339. Och lägg till en keyboard,
    trumma eller gitarr-

  340. -så att det blir
    en kombination av det.

  341. Sen kommer vi till rörelse. Här
    finns det olika sätt att göra det på.

  342. Vi har dels satt på rörelsefilmer
    från Youtube.

  343. Det finns Dansa med Bamse och Drakens
    dans från SVT och lite allt möjligt.

  344. Jättekul. Musik och dans,
    och barnen härmar.

  345. De andra två bilderna
    är lite mer oklara-

  346. -men det här är
    en jätterolig rörelselek.

  347. Det är appar som går ut på
    att antingen krossa myrorna-

  348. -vilket jag tycker
    låter grymt och groteskt-

  349. -men för barnen handlar det bara om
    att stoppa myrorna.

  350. Eller så får de färg-sploshar
    genom att ta bort prickarna.

  351. Här har vi projicerat upp
    apparna på väggen.

  352. Barnen har haft små bollhavsbollar
    eller ärtpåsar och kastat.

  353. När de "träffar"-

  354. -så står jag där och stoppar myran
    eller krossar färgbubblan.

  355. De blir jättelyckliga, för de tror
    att väggen plötsligt är interaktiv.

  356. Jättemycket skratt och bus-

  357. -och de verkligen springer
    och hämtar bollarna.

  358. Det finns väldigt mycket mer
    vi skulle kunna göra.

  359. Vi har använt webbkameran på datorn
    ganska mycket-

  360. -för att träna
    barnens kropps- och rumsuppfattning.

  361. När de ser sig själva
    projicerade på väggen-

  362. -så rör de sig på ett speciellt sätt
    och tycker att det är jättekonstigt.

  363. Jag önskar att jag kunde visa
    en film som jag har-

  364. -men jag har inte fått okej
    från vårdnadshavarna.

  365. Men vi satte på skärmdubblering
    på en padda som barnen gick runt med-

  366. -samtidigt som den projicerades
    på väggen.

  367. Och glädjen och skratten...

  368. De höll på i en timme och turades om,
    och det var aldrig nån konflikt.

  369. Och de skrattade över att de såg sig
    själva både på paddan och på väggen.

  370. Man kan gå på skattjakt.

  371. Man kan gömma sig med paddan
    och skärdubblera på en projektor-

  372. -och sen får kompisarna leta.

  373. Det finns så mycket möjligheter.

  374. Visst, det kostar i inköp för en
    projektor, en Apple TV och en iPad-

  375. -men de flesta av er
    har i varje fall iPaden.

  376. Det här gick precis som jag
    hade tänkt. Alldeles för fort.

  377. Jag har gjort det här hemma
    och tänkt: "Prata långsammare."

  378. Tänk som Pippi
    när det kommer till det digitala.

  379. Våga. För nu måste ni våga.
    Ni måste vilja.

  380. Pippi säger: "Det har jag aldrig
    provat, så det klarar jag säkert."

  381. Så. Snabbt gick det,
    men tack för mig.

  382. Textning: Johanna Lidberg
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

ABC för 1-2-3

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur jobbar du digitalt med små barn, och går det ens? Förskolechefen Mikaela Sveijer berättar om hur du kan utmana dig själv i förskolan med att jobba digitalt, hur du kan gå till väga rent praktiskt med digitala lärmiljöer samt hur digitalt lärande kan bli ett steg in i läs- och skrivutveckling. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Didaktik och metod, Pedagogiska frågor > Förskolepedagogik, Pedagogiska frågor > IT, medier och digital kompetens
Ämnesord:
Datorstödd undervisning, Digitala medier, Förskolepedagogik, Pedagogik, Pedagogisk metodik, Undervisning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - Mitt lärande

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Specialpedagogiskt perspektiv

Det pratas mycket om en likvärdig skola, men vad innebär det i praktiken? Och hur ger man barnen stöd, strategier och verktyg så att de kan klara skolan? Wern Palmius från Specialpedagogiska skolmyndigheten ger en rad konkreta tips på hur man fokuserar på stöd och det som är likvärdigt. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Barn lär sig av att lyckas

Hur lär sig barn, och lär de sig verkligen av att misslyckas? Psykolog Jeanette Stenwall berättar om anpassningar i skolan och hur du som lärare kan variera inlärningskanalerna och skapa positiva känslor som bygger motivation. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

ABC för 1-2-3

Hur jobbar du digitalt med små barn, och går det ens? Förskolechefen Mikaela Sveijer berättar om hur du kan utmana dig själv i förskolan med att jobba digitalt, hur du kan gå till väga rent praktiskt med digitala lärmiljöer samt hur digitalt lärande kan bli ett steg in i läs- och skrivutveckling. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Från funktionsvariation till funktionsmöjlighet

Många med adhd eller andra funktionsvariationer har svårt att hantera sina studier. Här ger Isabella Södergren tips på hur appar som kan förenkla allt från planering till tidsuppfattning kan bli hjälpmedel för inlärning. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Att skapa en skola för alla

Hur skapar du en skola för alla elever, och hur gör du relationer till ett pedagogiskt verktyg? Här berättar Elinor Kennerö Tonner om hur du NPF-säkrar en skola och vad det egentligen innebär. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Hur mår Sveriges viktigaste hjärnor?

Psykosocial hälsa kostar ¿ både för den som råkar ut för det, och för samhället. Hur kan du ta hand om din hjärna så att den inte blir för stressad och i förlängningen utbränd? Thord Nossborn berättar på ett humoristiskt och intresseväckande sätt om hur hjärnan fungerar. Vad händer vid oro och stress och när vi tillbringar för mycket tid på sociala medier? Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Språkligt sårbara elever

Språket är det främsta redskapet för lärande, men hur ser du till att även språkligt sårbara elever kan tillgodogöra sig kunskap i skolan? Julia Andersson ger tips på vad du kan göra för elever som är språkligt sårbara i skolan. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Lärlabbet

Skolan som skyddsfaktor

Tema: elevhälsa. Att stödja barn som upplever olika slags utsatthet är viktigt för att de ska klara skolans utbildningsmål. Men hur hittar man de utsatta barnen? I Fröslundaskolan i Eskilstuna, där cirka 95 procent av eleverna har bott i Sverige kortare än sex år, finns rutiner och strukturer för hjälpen. Men det räcker inte, säger rektor Jannice Kloibhofer. Det gäller att odla ett klimat där alla som jobbar på skolan tillsammans bryr sig.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Skolministeriet

Hur stor bör en barngrupp i förskolan vara?

Skolverkets nya riktmärken för storleken på barngrupper i förskolan rekommenderar sex till tolv barn per grupp för de minsta barnen och nio till femton per grupp för de större barnen. Ute i verkligheten är barngrupperna ofta betydligt större än så, och när vi ringer runt till några kommuner är många av dem tveksamma till riktmärkenas användbarhet. Vi går till botten med frågan om barngruppsstorlekens betydelse och om vilka andra faktorer än gruppstorleken som spelar in för kvaliteten i förskolan.