Titta

UR Samtiden - Mitt lärande

UR Samtiden - Mitt lärande

Om UR Samtiden - Mitt lärande

Föreläsningar från Mitt lärande 2018. Årets teman var demokrati, digitalisering och NPF. Inspelat på Södra Berget i Sundsvall den 20-21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Till första programmet

UR Samtiden - Mitt lärande : Att skapa en skola för allaDela
  1. När de ber om specifika anpassningar,
    är det så enkla grejer.

  2. "Kan jag få ha en stressboll?"
    "Kan? Du ska ha en stressboll."

  3. "Kan jag få ta en paus
    tjugo minuter in?" "Ja."

  4. Kul att vara i Sundsvall! Jag kom hit
    i går. När jag klev av tåget-

  5. -sa mannen som skulle skjutsa mig
    hit: "Har du sett vad mycket snö?"

  6. Jag sa: "Det är det i Stockholm med."
    Sen tittade jag mig runt och nja...

  7. Min tomt har ett härligt vitt täcke.

  8. Här är det berg. Och så kom vi upp
    på toppen. Vad vackert!

  9. Jag har aldrig varit här. Jag har
    varit i Sundsvall, men inte här uppe.

  10. Elinor heter jag.
    Jag ska prata om npf-säkring-

  11. -och hur man skapar
    en tillgänglig skola för alla.

  12. Jag ska börja med
    att prata lite om mig själv.

  13. Elinor, som sagt.
    Jag är grundskollärare i botten.

  14. Utbildad för årskurs 4-9
    i svenska och engelska.

  15. Jag landade när jag hade jobbat
    ett par år som lärare i-

  16. -att det är tonåringarna
    som jag tycker är roligast.

  17. Det har varit roligt på mellan-
    stadiet, men jag är en högstadietyp.

  18. Det är där jag har varit
    större delen av min skoltid.

  19. Jag jobbar i dag som rektor
    i Huddinge kommun utanför Stockholm.

  20. Bl.a. om den skolan
    kommer jag att prata.

  21. Innan dess jobbade jag med lärar-
    fortbildning inom förhållningssätt.

  22. Jag har jobbat med uppdrag
    riktade mot elevhälsa, arbetslag-

  23. -och individer med handledning.

  24. Förra året jobbade jag med
    värdegrundsutbildningar.

  25. I dag föreläser jag mycket
    och försöker vara på min skola mest.

  26. Jag var en sån där lärare som man
    satte på alla de tunga klasserna.

  27. Det kom upp en klass till högstadiet,
    och jag fick alltid ta dem.

  28. Ofta de jobbiga killarna.

  29. "Nu kommer en klass, Elli. Det är tio
    elever som är jättetunga. Varsågod."

  30. Jag fick det att funka.

  31. Jag hade egentligen inte koll på
    vad det var jag gjorde-

  32. -som gjorde att det funkade, för jag
    gjorde på känsla. Känner ni igen er?

  33. Jag jobbade på instinkt
    med de eleverna.

  34. Jag jobbade mycket med pauser
    och äggklockor.

  35. Jag hade äggklockor
    på olika bänkar i klassrummet.

  36. En på sju minuter, en på två minuter
    och en på tio minuter.

  37. Jag såg snabbt
    att om jag ska få det att funka-

  38. -måste eleverna få ta paus
    när de själva är helt slut.

  39. När energin har försvunnit.

  40. Många av de här bitarna hade jag
    inget belägg för varför jag gjorde.

  41. Jag bara gjorde det.

  42. När jag hade jobbat ett tag, gick jag
    en utbildning i vägledande samspel.

  43. Det har blivit min riktlinje
    i mitt ledarskap-

  44. -i klassrummet och som skolledare.

  45. Man arbetar med relationen
    som pedagogiskt verktyg.

  46. När jag ser tillbaka på varför jag
    som lärare fick det att funka-

  47. -handlade det inte om äggklockorna,
    utan om att jag skapade relationer.

  48. Därför fick jag eleverna med mig.

  49. Jag träffar många gånger i dag-

  50. -lärare som inte har förstått
    att det är grunduppdraget.

  51. Jag blir jätteorolig
    när jag ser tendensen-

  52. -att man jobbar med
    att nån annan ska sköta mentorskapet.

  53. Att man tar in i och för sig
    fantastiska socialpedagoger-

  54. -som tar relationen, och så
    finns det jeppar som undervisar.

  55. För mig
    går de här två uppdragen ihop.

  56. För mig finns det inget lärande
    utan relation.

  57. Så har jag jobbat på min egen skola
    och när jag har lärarfortbildat.

  58. Det har handlat om att få relationen
    att vara ett av våra främsta verktyg.

  59. I dag jobbar jag
    som rektor i Huddinge kommun-

  60. -på skolan Källbrinksskolan.
    Ni kanske har hört talas om oss.

  61. Det är en kommunal skola. Vi ligger
    i ett vanligt svenskt område.

  62. Ett villaområde, radhus
    och lägenheter blandat.

  63. Det är en högstadieskola.
    Årskurs 7-9.

  64. Vi är fyrparallelliga. Vi har ungefär
    380 elever. Cirka 45 medarbetare.

  65. Vi har en förberedelseklass-

  66. -och en klass för elever som av olika
    anledningar inte kan gå i stor klass.

  67. Ofta relaterat till ångest.

  68. För några år sen tittade jag på-

  69. -hur många elever det är
    som har olika diagnoser på skolan.

  70. När jag gjorde ett överslag-

  71. -var närmare 18 % av våra elever
    diagnostiserade med adhd.

  72. Utöver det tillkom alla elever
    inom ast. Autismspektrumet.

  73. Utöver det tillkom alla elever
    som har behov-

  74. -som faller under npf-paraplyet.
    Neuropsykiatriska funktionsvarianter.

  75. Det här för mig var en bekräftelse på
    det jag redan visste.

  76. Det är också en bekräftelse på
    att vi inte kan planera för-

  77. -en majoritet som inte finns.
    Om en majoritet i en klass...

  78. Om vi pratar om neurotypiska hjärnor
    kontra hjärnor med npf-variationer.

  79. Har 10 i en klass på 30 den hjärnan,
    kan vi inte planera för de andra 20.

  80. Så ser det ut i stor utsträckning.

  81. Vi räknar med att 30 % av våra elever
    har behov av olika slag.

  82. Det möter ni nog i era egna skolor.

  83. Man pratar om 5 %
    vad det gäller diagnoser.

  84. Det må vara hänt,
    men behoven är större än så.

  85. Mitt högstadium sticker nog inte ut
    med 18 % diagnostiserade med adhd.

  86. Jag började som skolans
    högstadiums biträdande rektor.

  87. Efter det har vi blivit
    en egen skola.

  88. Vi är nu en egen skolenhet
    där jag är rektor.

  89. När jag hade jobbat på den här skolan
    i ungefär ett halvår-

  90. -ringde man upp mig från Attention.

  91. Ni känner säkert till den intresse-
    organisationen för folk med npf.

  92. Jag hade skickat många av mina
    pedagoger på olika fortbildningar.

  93. De sa: "Vi ska starta ett projekt
    riktat mot skolan. Vill ni vara med?"

  94. Det ville vi förstås. Projektet heter
    Min Skola. Det tog slut 2016.

  95. Det har blivit vår riktlinje-

  96. -till varför vi har utvecklats åt det
    håll vi har gjort med npf-säkring.

  97. Jag vill ge bakgrunden
    i den här filmen.

  98. Många av er har säkert sett den,
    men den är värd att se många gånger.

  99. Min skolgång har varit jobbig,
    helvetet och himlen.

  100. Framför mig ser jag oförståelse,
    okunskap och förvirring.

  101. Jobbig. Den har varit förvirrande,
    och den har varit deppig.

  102. Oförstådd och tuff, men till slut
    blev det faktiskt väldigt bra.

  103. Min skolgång har varit ett fängelse.

  104. Det har varit slöseri med tid
    att gå till skolan.

  105. På den gamla skolan som jag gick på
    hade lärarna inte riktig koll på...

  106. Eller ingen koll på vad adhd var.

  107. Det borde ha ringt en klocka.
    "Ding, han har adhd."

  108. Jag vet inte vad som satte stopp för
    att det blev så. De fattade inte.

  109. Det är frustrerande att de inte såg
    det. Jag satt ju för fasen i taket.

  110. Lärarna hade nog svårt
    att förstå mig.

  111. Jag sa inte vad som var fel med mig.

  112. Jag vågade inte...
    Jag höll ju inom mig hur jag mådde.

  113. Det var knappt nån som visste
    hur dåligt jag mådde.

  114. Bara jag visste det.

  115. Jag blev satt framför lego-

  116. -i stället för att få vara med
    på lektionerna-

  117. -för att jag var för trögfattad.

  118. Det värsta var att min lärare
    ville ha in mig på särskolan.

  119. Det var det viktigaste. Hon trodde
    att jag hade nån annan typ av fel.

  120. Jag vet inte vad hon trodde.

  121. I trean, fyran började tjejerna
    vara mer med killarna.

  122. De pratade om mig. "Hon är jätte-
    jobbig. Vi vill inte vara med henne."

  123. Det blev en så jobbig grej,
    för jag ville vara omtyckt av alla.

  124. Så jag låg på kvällarna och tänkte:
    "I morgon ska jag vara normal."

  125. "I morgon kan jag vara normal."
    Jag bestämde mig för det.

  126. Men när jag var där nästa dag-

  127. -och skulle vara ordningsam,
    ha koll och vara lugn-

  128. -var det som om det brast.
    Då kände jag mig ännu mer misslyckad.

  129. På lektionerna blev jag utfryst.
    På rasterna blev jag slagen.

  130. Så hela skolan var ett svart hål.

  131. Lärarna såg inte mig.
    De hjälpte inte mig.

  132. De var väl vanliga lärare som tyckte
    att jag var en vanlig elev.

  133. En av de största utmaningarna i min
    skolgång är för stora uppgifter.

  134. Man ska välja vilket land som helst
    och skriva om det.

  135. Då har jag haft svårt för
    att välja land och komma i gång.

  136. När jag får en sån stor uppgift
    när man väljer fritt och ska skriva-

  137. -blir det att jag bara blir sittande
    och inte gör nånting.

  138. Nåt mer som är svårt är långa
    genomgångar. Speciellt på NO:n.

  139. Läraren brukar säga väldigt
    mycket grejer som inte fastnar.

  140. Det åker in i ena örat
    och ut på andra sidan.

  141. Det är extremt jobbigt.

  142. Jag lyssnar i max tio minuter.
    Sen orkar jag inte mer.

  143. När vår lärare hade genomgång
    i våra ämnen-

  144. -speciellt NO och matte,
    då förstod jag ingenting.

  145. Det var
    som om hon pratade utomjordiska.

  146. Att låta en dyslektiker gå fram och
    läsa högt eller skriva nåt på tavlan-

  147. -är egentligen lika läskigt-

  148. -som att hiva ner dem
    i en dykarutrustning med hajar.

  149. Det är så himla nervöst, för du
    kan inte läsa högt på det sättet.

  150. Jag kan inte skriva. Jag kan inte
    stava rent konkret med en penna.

  151. På högstadiet blir det
    att man får välja uppgifter.

  152. "Här är tjugo uppgifter.
    Ni ska välja fem."

  153. "Ingen är viktigare än den andra.
    Ni får välja fritt."

  154. Jaha. Då tänker jag:

  155. "Fem? Det är ju tjugo. Hur kan det
    finnas tjugo om man ska ha fem?"

  156. Nåt som har varit svårt i skolan är
    att koncentrera sig och sitta still.

  157. Jag vet själv att det inte går.
    Jag kan inte det.

  158. Jag kan göra det i max tre sekunder.

  159. Sen vill jag...
    Då börjar det krypa i mina ben.

  160. Jag kan inte sitta still.

  161. Många gånger har jag hört mina lärare
    säga: "Sitt still och var tyst."

  162. När jag bytte till en större skola,
    var det jobbigt i klassrummet.

  163. För det var mer ljud
    än i den mindre skolan.

  164. Eleverna pratade mer. Jag hade svårt
    att koncentrera mig på lektionerna.

  165. Lärarna sa inte till
    att de skulle vara tysta.

  166. De fortsatte som de brukade
    på sina lektioner.

  167. Det är kanske en stor eller en liten
    klass, men nånting stör alltid dig.

  168. Jag kan störa mig på stora grejer.
    Men nåt litet stör jag mig alltid på.

  169. Det kan jag störa mig ännu mer på
    än om det är flera som pratar.

  170. Jag har koncentrationssvårigheter
    p.g.a. ljud som stör.

  171. En utmanade grej är koncentrationen.

  172. Det har alltid varit jättejobbigt
    för mig att få ett papper.

  173. Medan jag läser hör jag hur han
    där bak går fram och vässar pennan.

  174. Jag räknar varven han vässar pennan
    i stället för att läsa rubriken.

  175. Det går inte för att mitt huvud inte
    kopplar på en grej, utan på hundra.

  176. En stor utmaning i skolan
    har varit konflikter.

  177. Det har varit mycket att jag inte kan
    hålla mig på en normal, lugn nivå.

  178. Det handlar om att jag känner mig
    oförstådd eller orättvist behandlad.

  179. Det blir svart när jag blir arg.
    Och jag vet inte riktigt...

  180. Jag kommer knappt ihåg vad jag gör.
    Det kommer ångest efteråt.

  181. När läraren inte tog tag i mig
    efteråt, var den kvar hela tiden.

  182. När jag ser tillbaka på min barndom,
    är jag alltid den som man skyller på.

  183. I tvåan tror jag att det var-

  184. -hade några barn hållit på
    och tryckt ner mig i marken-

  185. -och slagit på mig
    i stort sett en hel rast.

  186. Men sen när jag kom hem-

  187. -hade lärarna ringt
    till mina föräldrar och sagt-

  188. -att det var jag
    som hade hållit på och startat bråk.

  189. Men det var de som höll på med mig
    hela rasten.

  190. Och så fick jag skulden
    för nånting som jag inte hade gjort.

  191. Det var enkelt att skylla på mig.

  192. Jag var en lite hyperaktiv människa-

  193. -som inte riktigt var som alla andra.

  194. Ett enkelt offer att skylla på.

  195. Läxor. Det värsta som finns.

  196. Jag är nog för trött för att göra dem
    och bara skiter i dem till slut.

  197. Jag var för trött. När jag kom hem,
    ville jag ta det lugnt.

  198. Varför ska man få läxor?

  199. Skolan är till för
    att lära en och jobba.

  200. Varför ska man då få läxor
    och göra det hemma?

  201. Hemma är hemma och inte skolan.
    Det är helt onödigt att man får det.

  202. Jag gör mina läxor i skolan
    i stället.

  203. En utmaning har varit att komma upp
    på morgnarna och komma i väg.

  204. Oftast gick jag upp,
    åt frukost och klädde på mig.

  205. Sen kände jag: "Jag orkar inte."
    Då gick jag och lade mig igen.

  206. För jag visste
    att känslan skulle komma.

  207. Att jag inte kommer
    att kunna fokusera på lektionerna.

  208. Jag ligger efter i skolan och vet
    inte om jag får hjälpen jag behöver.

  209. Väldigt tidigt i min skolgång
    var det jobbigt att gå till skolan.

  210. Det var mest för att jag var trött
    och för att jag gick upp så tidigt.

  211. Det var jobbigt. Mina föräldrar
    fick tvinga mig till skolan.

  212. Det var bara några gånger som jag
    kände: "Nu ska vi fixa det här."

  213. Sen gick dagen åt helvete.

  214. Min drömskola går jag i nu.
    Helt enkelt.

  215. Det är för att det är så bra lärare,
    och vi har så bra kontakt.

  216. De förstår hur vi mår,
    och vi förstår eleverna.

  217. Speciellt i min klass
    känner vi oss som en familj.

  218. En riktigt bra skola för mig
    skulle vara en utan läxor-

  219. -och där det finns personal som är
    utbildad för att hjälpa folk med npf.

  220. En bra skola för mig
    skulle väl vara förståelse.

  221. Det behövs inte mer än så. Utifrån
    det vet personen vad de ska göra.

  222. Och också förstå att alla med
    min diagnos adhd inte är likadana.

  223. Och att man måste lyssna.
    Man måste vara intresserad.

  224. Det viktigaste är att man får
    mer unik anpassning.

  225. Det är svårt att individualisera
    undervisning för många elever.

  226. Men det behövs.

  227. Alla elever i min situation eller med
    diagnoser har säkert en massa tankar-

  228. -om sin drömskola. Men jag tycker
    att man kan göra så här:

  229. Lärarna hjälper...

  230. I stället för en stor uppgift
    gör de mindre uppgifter för alla.

  231. På den skola där jag går nu
    har vi väldigt mycket struktur.

  232. Vi är i samma klassrum-

  233. -och har en skylt på vår bänk
    där det står vårt namn.

  234. De har börjat med att lärarna skriver
    på tavlan vad det är för ämne-

  235. -vilken tid det är, vilken tid vi har
    rast, vad vi ska göra och varför.

  236. Det ska vara bra anvisningar
    var klassrummen ligger.

  237. Tydliga scheman
    skulle också vara bra.

  238. Nåt som hjälper mig
    när det blir jobbigt är tydlighet.

  239. Det ska vara tydligt vad jag ska göra
    och när det ska vara färdigt.

  240. Det var i början bara en lärare
    som såg att det var svårt för mig.

  241. Så när jag kom in på lektionen-

  242. -låg det ett papper på min plats
    där det stod "Linnéas schema".

  243. Det stod när lektionen börjar
    och slutar. Sen stod det tid.

  244. Tio minuter läs. Fem minuter paus.

  245. Och förslag på vad jag kunde göra
    och när jag skulle vara tillbaka.

  246. Det funkade så bra för mig innan jag
    själv hade hittat strategier.

  247. Jag fick hjälp av nån som såg mig.

  248. Lärarna ska samarbeta med föräldrarna
    också. Det är bra kontakt...

  249. Det är bra att föräldrarna
    och lärarna har bra kontakt.

  250. Då kan lärarna berätta
    om det är nånting i skolan-

  251. -som kanske påverkar mig.
    Då kan de kontakta mina föräldrar.

  252. För att en skola ska fungera bra-

  253. -så krävs det nog att lärarna
    verkligen ser problemet med eleverna.

  254. Om de ser att nån mår dåligt
    att de tar tag i det.

  255. Bara ett hej i korridoren
    kan göra skillnad.

  256. Fördomar om adhd ska bort.
    De får inte finnas till.

  257. Visst är den fin? Den är så bra.

  258. Linnéa och Samuel är mina elever.

  259. De går i dag i tvåan på gymnasiet. De
    gick i åttan när filmen spelades in.

  260. På min skola har vi sett filmen
    tvåtusen gånger, om det räcker.

  261. Vi har sett den, skrattat och gråtit.

  262. Vi har försökt gå in i
    vad det är eleverna säger.

  263. Man ska vara väldigt klar med
    att det här inte bara är de barnen.

  264. Det är så här skolan i dag är
    för barn inom npf-spektrumet.

  265. Undersökning efter undersökning,
    enkäter och djupintervjuer visar-

  266. -att de här barnen har det
    riktigt tufft i svensk skola i dag.

  267. Jag brukar när jag föreläser
    ställa frågan:

  268. "Känner ni igen er i
    den bild av skolan som eleverna ger?"

  269. Ibland - det kan man tycka är lite
    dumt av dem - säger några "nej".

  270. Då brukar jag svara:
    "Oj, då har ni en lång väg att gå."

  271. För det första steget att skapa
    en tillgänglig skola för alla-

  272. -är att inse att så här är det.

  273. Det är vi som måste göra nåt åt det.
    För det är vi som är professionella.

  274. Det är vi som har pluggat i fem år.
    Vi måste förstå vad vårt uppdrag är.

  275. Vad säger eleverna till oss i filmen?

  276. Linnéa skrev en uppsats
    i början på årskurs åtta-

  277. -som heter
    "I morgon ska jag vara normal".

  278. När vi läste den, blev det en aha-
    upplevelse om hur det var för henne.

  279. Och det som hon säger...
    I årskurs tre tänker hon så här.

  280. "I morgon ska jag vara normal",
    och så blev det inte så ändå.

  281. Det är ett oerhört dåligt betyg
    för oss som skolmänniskor.

  282. När Vincent säger
    att skolan var ett stort svart hål-

  283. -då blir man ju bra beklämd.

  284. Och William säger:

  285. "Tänk om lärarna kunde göra
    mindre uppgifter för alla."

  286. Det är klart att vi kan göra det.
    Det är klart att vi ska göra det.

  287. Projektet Min Skola handlade om
    att ge de här eleverna makt i skolan.

  288. Arbetet på Källbrink har varit
    vårt eget skolutvecklingsarbete-

  289. -och vårt parallella arbete.

  290. Jag kan rekommendera er
    som inte varit på Attentions sida-

  291. -och sett de fantastiska material...

  292. Det finns filmer, manualer
    och små magasin för elever av elever-

  293. -som man kan jobba med
    och bara ladda ner.

  294. Ett oerhört välgenomarbetat arbete
    och jättebra material för oss.

  295. Vad säger ungarna till oss? Jo...

  296. Vad behöver de?
    Vad ska vi möta dem i?

  297. Jo, det är inga läxor.
    Det är ju återkommande. Inga läxor.

  298. "Skolan ska göras i skolan.
    Jag brukar göra läxorna i skolan"-

  299. -säger en av eleverna i filmen.
    Och det är väl rätt självklart?

  300. Skolarbete ska göras i skolan
    under ledning av professionella.

  301. Bara så kan vi säkerställa
    att det blir en likvärdig utbildning.

  302. Att vi leder den. Inte mamma
    och pappa eller vårdnadshavaren.

  303. Vad ber de mer om?
    De ber om förståelse.

  304. Förståelse för den egna personen,
    diagnosen och behoven.

  305. De ber om intresse för samma saker:
    jaget, diagnosen och behoven.

  306. De ber om delmål i skolarbetet.

  307. Inte: "Välj vilket land du vill
    och så ses vi om tre veckor."

  308. Det är tvärtom. De behöver tydlighet
    och delmål i det som ska göras.

  309. De ber om tydlighet i lokaler-

  310. -tydlighet i syfte med utbildningen,
    bedömningen och genomförandet.

  311. Vad, hur, när och med vem
    ska jag göra det och hur bedöms det?

  312. De frågorna kan man ha med sig
    som lärare.

  313. De ber också om kommunikation
    med sig själva och vårdnadshavare.

  314. För i skolan är vi bra på
    att försöka hitta lösningar.

  315. Och ganska ofta
    hoppar vi över eleven-

  316. -och har direktkontakt
    med vårdnadshavaren.

  317. Vi har sett att från årskurs tre är
    elever med behov inom detta spektrum-

  318. -duktiga på att sätta ord på
    vad de behöver i skolan.

  319. De vet: "Det här funkar inte för mig,
    men det här funkar."

  320. Om vi lyssnar
    och ger eleverna egen makt-

  321. -kan vi skapa
    en mer tillgänglig skola.

  322. Det allra mest sorgliga är det här:

  323. De ber om ett hej i korridoren.

  324. Jag brukar tänka att om vi inte har
    kommit längre än så här 2018-

  325. -i att vi inte förstår
    att det här är miniminivån-

  326. -på vad vi ska leverera i svensk
    skola, är det förbannat sorgligt.

  327. Vi går inte in i nån läxdebatt. Jag
    berättar hur vi har valt att göra.

  328. Sen är det upp till er.
    Men det här är en brännhet fråga.

  329. Vad möter vi i skolan i dag?

  330. Vi möter en mängd olika diagnoser.
    Alla de är inte diagnoser inom npf.

  331. Men vi vet att många
    av diagnoserna är besläktade.

  332. Dagligdags när jag är ute i min egen
    och andra skolor möter jag de här.

  333. Jag möter adhd.
    Det känner ni alla till vad det är.

  334. Vi möter tourettes,
    som vi är dåliga på att uppmärksamma-

  335. -och få till en utredning kring.

  336. Tourettes leder ofta till en
    samsjuklighet i relation till ångest.

  337. Det här behöver vi bli bättre på.

  338. Vi möter elever inom autismspektrumet
    och med språkhinder.

  339. Jag upplever att den gruppen ökar
    i skolan.

  340. Vi möter självklart elever
    med dyslexi. Dyskalkyli ökar också.

  341. Vi ser att många elever har
    specifika matematiksvårigheter.

  342. De har inte bara svårt
    att tillgodogöra sig undervisningen.

  343. Vi möter "body dysmorfic disorder"-

  344. -generellt ångestsyndrom,
    posttraumatiskt stressyndrom-

  345. -och tvångssyndrom dagligen.

  346. Vi möter bipolaritet och borderline.
    Det här är bara ett axplock.

  347. Trots att alla de här diagnoserna
    tillhör olika diagnosfamiljer-

  348. -leder de till samma svårigheter,
    bl.a. med de exekutiva funktionerna.

  349. De exekutiva funktionerna
    värderar vi högt i skolan.

  350. Förmågan att planera, organisera
    och strukturera det egna lärandet.

  351. Att fokusera på lektionen.
    Att kunna byta fokus hastigt.

  352. Att kunna byta fokus i klassrummet
    och mellan lektionerna.

  353. Matte, bild, svenska, NO och SO.
    Så kan en dag se ut.

  354. Det är ganska tröttsamt för hjärnan.

  355. Vi förväntar oss att eleverna
    själva ska kunna ta initiativ-

  356. -till lärande och uppgifter.

  357. Att de ska motivera sig själva,
    slutföra och göra saker bra.

  358. Vi förväntar oss att de ska uppmärk-
    samma detaljer i stora textmassor-

  359. -och i det egna arbetet. Att de ska
    kunna utvärdera sin arbetsinsats.

  360. Att de ska kunna självkorrigera när
    de har utvärderat sin arbetsinsats.

  361. Vi förväntar oss
    att de ska minnas saker.

  362. Vi har ju prov.
    Vad testar det? Arbetsminnet.

  363. Vi förväntar oss
    att de ska uppfatta tid.

  364. "Är ni sena,
    låser vi dörren i tio minuter."

  365. Det är bland det dummaste jag hört.

  366. Elever inom detta spektrum har stora
    svårigheter med exekutiva funktioner.

  367. Och inte bara de,
    utan även de här eleverna.

  368. Om vi vet att dessa diagnoser medför
    svårigheter med exekutiva funktioner-

  369. -varför envisas vi i skolan med
    att planera för det här?

  370. Är ni med? Vi ställer enorma krav på
    eleverna att klara de här sakerna.

  371. Vi tänker att det är en självklarhet.
    Vi har läxförhör, läxor och prov.

  372. "Läs de här 60 sidorna.
    Prov på fredag."

  373. Det kan absolut finnas en funktion
    i att ha ett prov.

  374. Men man måste vara oerhört kunnig
    som lärare i vad det är man testar.

  375. Och man ska ha med sig
    att man testar arbetsminnet.

  376. Och med den examinationsformen
    slår man ut 30 % av sina elever.

  377. Då behöver man fundera på
    om det är rätt sätt.

  378. Hur gör vi?

  379. Vi har arbetat för att skapa
    en tillgänglig skola för alla.

  380. För oss på min skola innebär det
    att vi jonglerar med fyra bollar.

  381. Nej, fel. Vi har tre. En stöttesten
    står vi på. Det är vår npf-säkring.

  382. Den står vi på. Den är med
    i vartenda beslut som fattas.

  383. Den är med när vi planerar,
    genomför och utvärderar.

  384. Den är med
    i alternativa saker vi gör i skolan.

  385. Den är med i mina beslut som fattas
    och i fysisk lärmiljö. I allt.

  386. Utöver det har vi
    de här tre viktiga bollarna.

  387. Lärandet, den fysiska
    och psykosociala miljön-

  388. -och Ikt.
    Alltså digitalisering i skolan.

  389. De här bollarna jonglerar vi med.
    Ibland tar vi fasta på en boll.

  390. Som vår 1:1-satsning. Då höll vi på
    med Ikt-bollen aktivt under ett år.

  391. Vi har jobbat med vår fysiska lär-
    miljö. Då hade vi den bollen högst.

  392. Nu går vi in i en ny fas
    där vi jobbar aktivt med lärandet.

  393. Hur ska vi få till
    ett mer entreprenöriellt lärande-

  394. -än vad vi anser att vi levererar?

  395. Men det här är vår tanke. Utan npf,
    ingenting i de här bollarna.

  396. Det som utkristalliserade sig för oss
    i mitten av vårt arbete-

  397. -var att vi hade svårt
    att sätta ord på vad vi höll på med.

  398. Vi arbetade med att skapa en aktiv
    och levande elevhälsa i verksamheten.

  399. Vi arbetade med att anpassa
    för dem som behövde det bäst-

  400. -och därifrån skapa
    vår struktur kring lärandet.

  401. Vi funderade mycket på vad vi gjorde.
    Då hittade jag på ordet npf-säkring.

  402. Vi säkrar för de här barnen först.
    Vi ser till att lärandet, miljön-

  403. -och relationen är tillgängliga
    för de här barnen först.

  404. Sen har ordet fått
    ett medialt eget liv.

  405. Nu läser ni säkert
    om kommuner som npf-säkrar.

  406. Jag får tio samtal om dagen om
    att komma och npf-certifiera skolor.

  407. Det håller jag inte på med.
    Vi har npf-säkrat.

  408. Jag kan inte stå som säkerhet bakom-

  409. -att de som använder det ordet gör
    samma saker. Men så npf-säkrar vi.

  410. Den här trekanten symboliserar...

  411. En specialpedagog berättade att hon
    hade suttit på lönesamtal. Chefen sa:

  412. "Vilken lärare är du?
    Den här eller den här läraren?"

  413. Hon funderade på vad han menade.

  414. Då sa han: "Planerar du
    för majoriteten av eleverna"-

  415. -"och så förväntas det trattas ner
    till dem som behöver det bäst först?"

  416. "Eller planerar du
    för dem som behöver det bäst först"-

  417. -"och så sipprar det ner till alla?"

  418. Det var oerhört klokt. Jag ställer
    den till mina egna medarbetare.

  419. Vår tanke är att vi planerar för de
    elever som behöver det bäst först.

  420. Vad har vi gjort?
    Vi har jobbat i fyra steg.

  421. Jag kom 2012. Det första året ägnade
    vi åt grunden för organisationen.

  422. Efter det gick vi in i
    att sätta npf på agendan.

  423. Efter det gick vi in i
    det som många skolor vill ta först.

  424. Struktur och anpassningar.
    Gärna i den fysiska lärmiljön.

  425. I dag är vi på steg fyra.
    Vi vidmakthåller och utvecklar.

  426. Jag kom till en skola
    med goda resultat.

  427. En skola där man trivdes
    och hade arbetat länge.

  428. Det var mycket
    som inte hade förändrats sen...

  429. Ett par läroplaner
    hade kommit och gått.

  430. Det var en skola
    där man hade en väldigt fin elevsyn-

  431. -men kanske inte hade eleven i fokus.

  432. Man hade en organisation som var satt
    efter hur pedagogerna ville arbeta.

  433. Jag menar inte
    hur man ville arbeta didaktiskt.

  434. Utan man ville arbeta
    med vissa personer.

  435. "Jag och Carina har varit
    mentorskollegor sen tjugo år."

  436. "Vi är båda lärare i svenska. Bara en
    kan undervisa vår egen klass." O.s.v.

  437. Så det fanns saker som jag såg-

  438. -var nåt som gick rakt emot min tanke
    att arbeta elevhälsofrämjande.

  439. Vi lade en ny organisationsgrund
    det första året.

  440. Det är precis så enkelt som det
    låter: Vi har årskursvisa arbetslag.

  441. De teoretiska lärarna
    samlade kring de eleverna.

  442. De praktisk-estetiska och moderna
    språk-lärarna får gå mellan.

  443. Det skapar trygghet
    och tillgänglighet.

  444. Alla elever känner alla lärare, och
    man upplever att eleverna är "våra".

  445. Eht-teamet behövde jag
    ganska snabbt ta tag i.

  446. Min erfarenhet
    när jag har handlett på skolor-

  447. -och min egen lärarerfarenhet var
    att eht-teamet var en hemlig grupp-

  448. -som träffades och fattade beslut
    som jag aldrig fick återkoppling på.

  449. Så uppfattade jag det. Så uppfattar
    jag det också hos många lärargrupper.

  450. Man lämnar det till eht, som ska vara
    experter. Men man får inget tillbaka.

  451. För mig är eht-teamet... Det är klart
    att vi har ett sånt som träffas-

  452. -med skolpsykolog, kurator,
    skolsköterska och spec.

  453. Men elevhälsan
    ska ligga i arbetslaget.

  454. Det viktigaste är
    att skapa relationer-

  455. -och att se till våra elever mår bra.

  456. Hos mig sitter två från varje
    arbetslag med i eht-teamet.

  457. De är också mentorer i arbetslagen.

  458. Så olika funktioner är inte utanför,
    utan alla är med i arbetslaget.

  459. Vi jobbar med salotogen
    - hälsofrämjande - elevhälsa.

  460. Vi utgår ifrån det som är bra och
    det som eleven kan och stärker det.

  461. Vi pratar inte på våra elevhälsomöten
    om saker som inte fungerar.

  462. Det är kontraproduktivt.

  463. Vi pratar aldrig om elever som är
    sena eller inte har med sig pennor.

  464. Vi pratar aldrig om elever som har
    keps. Det är ickefrågor på min skola.

  465. Vi tittar på vad de kan
    och stärker det.

  466. Vad ser vi är behovet nu,
    och så jobbar vi kring det.

  467. Mentorskapet
    är likställt lärandet på skolan.

  468. Vi jobbar aktivt med relationer.
    Det gör att vi får trygga elever.

  469. Vår nya årskurs sju förra läsåret
    upplevde vi var rörig i korridoren.

  470. Vi tänkte: "De tycker säkert
    att det är jättejobbigt."

  471. Vi gjorde veckouppföljningar
    för att se om de var trygga.

  472. Vi vuxna tänkte: "Det är för rörigt,
    de känner sig inte trygga här."

  473. Det var 100 % trygghet. Det var vår
    uppfattning av det som var rörigt-

  474. -som inte stämde med
    deras upplevelse.

  475. Det är viktigt att de är trygga.
    Trygga elever lyckas med lärandet.

  476. Det gäller att ha en skolledning
    som kan npf. Jag kan det.

  477. Men den måste också sätta riktningen.

  478. Det finns enormt många lärare
    som jobbar ihjäl sig-

  479. -som blir som tomtebloss
    och går in i väggen-

  480. -för att man lägger så mycket fokus
    och vill göra skillnad.

  481. Men när man inte blir uppbackad från
    en skolledning som sätter riktningen-

  482. -då går det inte. Jag förundras
    alltid när jag är ute och föreläser.

  483. Jag kommer till skolan. 80 pedagoger,
    men ledningen är inte på plats.

  484. Hur kan det bli en förändring om inte
    ledningen driver utvecklingsarbetet?

  485. Så till er skolledare här inne:

  486. Ni måste vara med, driva, leda
    och visa vart vi ska.

  487. Och visa att det är viktigt.

  488. Man kan tänka: "Det är ett lätt
    steg." Det är hur jobbigt som helst.

  489. Ni har väl varit med om
    organisationsförändringar? Inte kul.

  490. Folk grinade, hotade med att sluta
    och tyckte att allt var skit.

  491. Ingen slutade. Det blev väldigt bra.

  492. Jag var noga med att ge stöttning.
    I en förändringsprocess krävs det.

  493. Vi hade handledning i de gamla
    och i de nya arbetslagen parallellt.

  494. Sen gick vi in i det nya.

  495. Vi försökte vila i att vi hade nya
    arbetslag och att rollerna ändrades.

  496. Då gick vi in i utbildningsfas.

  497. Attention Utbildning
    har gjort stora insatser hos oss.

  498. De gör det fortfarande
    varenda termin.

  499. Marie på Attention säger:
    "De måste vara trötta på mig."

  500. Nej, för vi lär oss alltid nåt nytt.

  501. I och med att npf-diagnoser
    handlar om hjärnan-

  502. -är det viktigt för oss att veta
    vad den senaste forskningen säger.

  503. Utöver det har vi skickat alla
    på allt som de kunde hitta-

  504. -som låg i linje med arbetet
    att skapa en tillgänglig skola.

  505. Vi har skickat folk på Bo Hejlskov
    och Ross Greene och andra husgudar.

  506. Vi har också skickat folk
    på enskilda utbildningsinsatser.

  507. Det har varit
    ett viktigt steg i arbetet.

  508. När vi hade gjort det här, började vi
    titta ordentligt på uppdraget.

  509. Jag är ofta förundrad över att lärare
    med sin enorma akademiska
    kompetens-

  510. -har så dålig koll på styrdokumenten.

  511. Det beror på att det läggs väldigt
    lite vikt vid det i utbildningen.

  512. När jag själv gick utbildningen
    på 90-talet-

  513. -bad vi om att få lite halvkoll på
    kriterierna i Lpo 94 sista terminen.

  514. Då hasade nån igenom dem lite snabbt.
    Jättekonstigt.

  515. Det borde vara utgångspunkten
    för allt.

  516. Vi satsade mycket tid på
    att titta på uppdraget.

  517. Vad är det egentligen som gäller?
    Vad stod det i Lgr 11?

  518. Vad säger skollagen och Lgr 11
    om det kompensatoriska uppdraget?

  519. Hos mig fanns det en tanke
    på min skola-

  520. -kring att nån annan skulle lösa
    problemet med de här barnen-

  521. -som inte var som majoritetsungarna.

  522. Det var nån annan. Gärna spec, gärna
    jag. Inte läraren i klassrummet.

  523. Därför fick vi titta på uppdraget.

  524. Vad innebär det att vara lärare 2013?
    Då, alltså.

  525. Och vi landade i
    att gå in en hel del i läroplanen.

  526. Det fanns lärare på min skola som
    inte hade öppnat Lgr 11. På riktigt.

  527. Det var nog inte speciellt
    för Källbrink. Så såg det nog ut.

  528. När jag började som lärare, fick jag
    ett implementeringsuppdrag 2004-

  529. -på Lpo 94. Det säger en hel del om
    hur lång tid det tar i skolan.

  530. Vad är det som sägs i Lgr 11?

  531. Jo... Det här kan ni som ett rinnande
    vatten, men jag läser ändå.

  532. För mig är det solklart. Det handlar
    om individualiseringen i klassrummet.

  533. Vi kan inte ha en skola-

  534. -där vi planerar för en majoritet
    som krymper. Det funkar inte.

  535. Ni vet hur det är. April och november
    är tunga månader i skolans värld.

  536. De första åren var många lärare
    helt slut i november och april.

  537. Då ska man se över
    hur de ligger till-

  538. -göra en mitterminsöversyn och se hur
    de ligger till mot kunskapskraven.

  539. Lärarna som var slut var uteslutande
    de som hade planerat för majoriteten.

  540. De som från början tänkte till kring
    dem som behövde det bäst var lugna.

  541. I dag kommer ingen och gråter
    i november och april.

  542. Det är en stor skillnad.

  543. Min favorit: skollagen. Jag älskar
    skollagen. Det är som poesi. Lyssna:

  544. Det är ju solklart!

  545. Vem ska göra anpassningarna? Läraren.

  546. Det är inte spec, skolledning
    eller elevassistenten.

  547. Utan det är läraren.
    Varför ska vi göra det?

  548. Det ingår i vårt grunduppdrag.
    Det här är grunduppdraget.

  549. På min skola var det ett nytt sätt
    att se på det egna uppdraget.

  550. Ett nytt sätt att inse det,
    för det kom också en ny skollag.

  551. Vi ska så långt det går motverka
    funktionsnedsättningens konsekvenser.

  552. Det ska vi göra i form av extra
    anpassningar inom klassrummets ram.

  553. Om man gör det här på riktigt-

  554. -tar man bort behovet av särskilt
    stöd i extremt stor utsträckning.

  555. Då menar inte jag när man riskerar
    att inte nå kraven trots detta stöd-

  556. -utan det slentrianmässiga
    att nån annan ska lösa problemet.

  557. På min skola har vi en behovsblankett
    som man lämnar till eht-teamet-

  558. -där man skriver exempelvis:

  559. "Elinor behöver extra stöttning
    i läsförståelsen en kommande period."

  560. Läraren har sett:
    "Det kan jag inte tillgodose."

  561. "Jag har gjort det här och det här,
    men det räcker inte."

  562. Det är en självklarhet för oss.
    Då blir det särskilt stöd.

  563. Men i början fick jag jättemånga
    behovsblanketter där det stod-

  564. -och nu generaliserar jag: "Kalle har
    adhd, därför behöver Kalle spec."

  565. Jag ställde alltid frågan:
    "Vad är behoven?" "Han har adhd."

  566. "Fast det är en diagnos.
    Vad är behoven?"

  567. Det gjorde att man fick fundera på-

  568. -vad behoven är och vilket
    särskilt stöd som eleven behöver.

  569. Nånting utöver extra anpassningar
    inom ordinarie undervisning?

  570. Utöver individualisering
    och differentiering i klassrummet?

  571. Man fick tänka till och återkomma.

  572. 90 % av de här behovsblanketterna
    som var en diagnos försvann.

  573. Det andra exemplet är: "Linnéa
    har dyslexi och behöver spec."

  574. "Okej, vad är behoven?" Ni hör.

  575. "Vad är behoven? Dyslexi är
    en diagnos, vad är behoven?"

  576. Lärarna hos mig
    fick tänka till ordentligt.

  577. Vad gör jag i min undervisning
    så att den är tillgänglig för alla?

  578. Man fick tänka till ordentligt
    och gjorde det med bravur!

  579. När vi hade börjat titta
    på grunduppdraget-

  580. -och börjat rådda i
    "vad ska jag göra"...

  581. Det handlade också om osäkerhet.

  582. Man tänkte att man inte kunde
    det här. Men det kan lärare i dag.

  583. Vi kan differentiera och se elevers
    olika behov och anpassa därefter.

  584. Men man behöver ta tillbaka ansvaret
    och äga det här i sitt klassrum.

  585. När vi hade gjort det, jobbade vi med
    förhållningssätt. En riktig resa!

  586. Vi jobbade på
    den salotogena elevsynen.

  587. Att se eleven som en positiv, stark
    varelse och stärka det som var bra.

  588. Det var att gå från en syn där man
    pratade om vad eleven inte kunde-

  589. -och man pratade i timmar
    om den knäppa morsan o.s.v.

  590. Nu raljerar jag,
    men ni förstår tanken.

  591. Vi landade i
    att vi ska möta våra elever-

  592. -med nyfikenhet, lösningsfokus
    och prestigelöshet.

  593. Vi ska också möta varandra
    och vårdnadshavare på det sättet.

  594. Så hos oss finns det inga förbud.

  595. Inga förbud mot kepsar, tuggummin
    eller sånt.

  596. Vi skulle aldrig lägga tid på att
    tjafsa om att nån inte har en penna.

  597. Såna saker finns inte hos oss.
    Vi har en kod.

  598. Vi respekterar varandra, varandras
    och skolans saker. Så jobbar vi.

  599. Och vi lyssnar på våra elever.

  600. Om ni här känner
    "herregud, kepsförbudet"-

  601. -är det första ni ska göra på måndag
    att se till att det försvinner.

  602. Vi vet att keps- och tuggummiförbud
    går rakt emot vad forskningen säger.

  603. Forskningen säger
    att människor inom npf-spektrumet-

  604. -har ett starkt avskärmningsbehov.
    Kepsen har den effekten, eller luvan.

  605. Möjligheten att faktiskt kunna
    stoppa alla intryck.

  606. Möjligheten att kunna känna
    att man är i en egen bubbla.

  607. Tuggummi främjar koncentration.
    Forskningen är entydig.

  608. Varför ska vi jobba mot
    det som forskningen säger funkar?

  609. Då jobbar vi kontraproduktivt.
    Såna förbud har ingen plats i skolan.

  610. För det handlar om
    personliga värderingar.

  611. Och de har ingen plats
    i en professionell verksamhet.

  612. Vi måste titta på och jobba med
    det som funkar.

  613. Värderingarna om att keps handlar om
    respekt får man lämna hemma.

  614. Då får man ta det med sina egna ungar
    om att inte ha keps vid matbordet.

  615. Men inte i skolan. Inte i skolan.

  616. Sundsvalls kommun har ju inga såna
    förbud. Jag talar för redan frälsta.

  617. Men det här var ett tufft steg.
    För när det handlar om värderingar-

  618. -och man tror att det här handlar om
    respekt, är man inne på nåt jobbigt.

  619. Vi höll naturligtvis inte med
    varandra.

  620. Inte inom kollegiet heller.
    Det var verkligen en mängd åsikter.

  621. Jag sa: "Om du har fem goda skäl till
    att tuggummi påverkar ditt lärande"-

  622. -"lyssnar jag. Samma sak med kepsen."
    Ingen har kommit, för inget finns.

  623. Jag hade en äldre lärare som upplevde
    att det var jättejobbigt. Hon sa:

  624. "För mig är kepsen jättejobbig. För
    mig är det viktigt att se ögonen."

  625. "Säg det, då." Hon var fenomenal på
    att skapa relationer. "Säg det."

  626. Hon sa det.
    "Vi har inget kepsförbud."

  627. "Men för mig betyder det jättemycket
    om ni tar av dem så att jag ser er."

  628. Självklart tog de av sig kepsen,
    för hon hade jobbat med relationen.

  629. Men när vi kommer med
    nån felriktad auktoritet-

  630. -och ska sätta dit elever baserat på
    värderingar, seglar vi så fel.

  631. Det måste vi ta till oss och ändra.

  632. När det hade gått två år, gav vi oss
    in i struktur och anpassningar.

  633. Som jag sa i början
    vill skolan gärna göra det direkt.

  634. För det här är nåt
    som man kan förändra omedelbart.

  635. Vi har en mängd anpassningar,
    övergripande och i klassrummet.

  636. Vi har utgått ifrån elevernas röster.
    Vad behöver de?

  637. Och så har vi sett till
    att göra det för alla.

  638. Övergripande anpassningar som vi har
    är att vi är väldigt följsamma.

  639. Vi lyssnar på eleverna. "Vad behöver
    du för att få en bra skolsituation?"

  640. Hittills har jag inte fått
    ett enda orimligt krav från en elev.

  641. De säger inte: "Jag vill inte vara i
    skolan, jag vill ha en egen fåtölj."

  642. De ber om pauser. De ber om
    det som eleverna sa i början.

  643. De ber om intresse, förståelse, inga
    läxor, kommunikation och relation.

  644. När de ber om specifika anpassningar,
    är det så enkla grejer.

  645. "Kan jag få ha en stressboll?"
    "Kan? Du ska ha en stressboll."

  646. "Kan jag få ta en paus
    tjugo minuter in?" "Ja."

  647. Men de är så ovana vid
    att bli lyssnade på...

  648. Det skrämmer mig nästan mest.
    De är så ovana vid det här.

  649. Vi hade en elev i nian.

  650. Han har ändå gått hos oss i tre år
    och haft det jättetufft.

  651. Vi skulle ha en föreläsning i aulan
    med en man som överlevt förintelsen.

  652. Det är en jobbig grej att lyssna på.
    Han var supertaggig och jättearg.

  653. Han mådde inte bra den här dagen.

  654. Hans mentor frågade: "Vad är det?"
    "Föreläsningen är för lång."

  655. "Vad behöver du för att orka?"
    "Det är ingen idé att jag säger det."

  656. Man tänker: "Vad behöver han?" "Vad
    behöver du?" "Jag skulle vilja rita."

  657. "Gör det, då." "Jag får aldrig
    låna pennor av Agneta."

  658. Världens snällaste bildlärare. "Prata
    med Agneta, det är klart att du får."

  659. Agneta sa naturligtvis: "Självklart!"

  660. De är så ovana vid att bli lyssnade
    på att de tror att de nekas nåt sånt.

  661. Är det inte skrämmande?

  662. När vi tänker på följsamhet, tar jag
    ett superexempel på hur vi gör.

  663. Vi hade en elev i årskurs åtta
    som kom sent varenda morgon.

  664. Jättearg när han kom till skolan.

  665. Vi funderade vad som hände
    och pratade med honom.

  666. På morgonen var han osams med
    mamma
    som ville att han skulle äta frukost.

  667. Han käkade medicin och mådde illa.
    Han ville bara upp och till skolan.

  668. Han var 2 m lång och vägde 30 kg,
    så mamman blev orolig.

  669. För honom blev det bara konflikter.
    Han var på dåligt humör från början.

  670. Hans mentor frågade:
    "När är du hungrig?"

  671. "Ungefär vid halv nio", tyckte han.
    "När skolan börjar, ungefär."

  672. Vi har det så att varje morgon
    checkar mentorn in klassen.

  673. Man träffar dem en kvart så att man
    ser dem och informerar om dagen.

  674. Ja, ni vet. Relation.

  675. "Just då skulle jag kunna äta."
    "Vad skulle du kunna äta, då?"

  676. "Ta med dig en macka och ät här." Men
    han vill inte blanda in föräldrarna.

  677. "Vad är du sugen på?" "Nudlar."

  678. "Jaha. Om vi gör så här då:
    Ta med dig en massa nudlar hit."

  679. "Jag frågar din mamma om hon kan
    köpa det. På morgonen får du det."

  680. I kaffemaskinen tar hon vatten,
    går upp och ställer det på bänken.

  681. Han kommer och han orkar.

  682. Jag kan mötas av:
    "Vad är det för curling?"

  683. Curling? Vänta nu.

  684. Vi ska motverka
    funktionsnedsättningens konsekvenser.

  685. Det är det vi gör. Det är inte
    curling, det är anpassning.

  686. Utöver det här har vi avskalad miljö
    i alla lokaler.

  687. I klassrummen och i våra korridorer.

  688. För är det nåt som är jobbigt, är det
    när man klätt klassrummet i grisar-

  689. -bilder, torkade blommor
    och gud vet allt.

  690. För det är distraktorer.
    Det är visuellt buller.

  691. Det måste vi göra nånting åt.
    Det är jättekänsligt i skolan.

  692. Minst känsligt på högstadiet.
    Oerhört känsligt på mellanstadiet.

  693. För där tänker man att man har skapat
    en mysig klassrumssituation.

  694. Man tänker inte på barnen
    som mår jättedåligt i den här miljön.

  695. Skolan är
    en professionell arbetsmiljö.

  696. Inte bara vår och för att jag tycker
    att det är mysigt med bilder.

  697. För det spelar ingen roll. Jag ska ju
    leverera en professionell situation.

  698. Bort med allt. Skala.

  699. Vi har grått och vitt, och man får ha
    en accentfärg i klassrummet.

  700. Vi har SOS-lådor i alla klassrum
    med kognitiva verktyg.

  701. Vi har färgkodade scheman.
    Det är bland det första man kan göra-

  702. -för att ta bort
    från de exekutiva funktionerna.

  703. Vi har tydlighet i våra lokaler.

  704. Vi har inga flashiga metallskyltar.

  705. Vi skriver direkt på väggarna
    med schablon... Vi schablonerar.

  706. Vi förbereder noga
    inför schemabrytande aktiviteter.

  707. Vad, hur, när, med vem, vad förväntas
    av mig och hur bedöms det?

  708. Det gör vi på grupp- och individnivå
    och mot vissa vårdnadshavare.

  709. Vi har ett resurscentrum där våra
    spec jobbar. Det är öppet hela dagen.

  710. Där ligger det särskilda stödet. För
    vi har sett att i vårt arbetssätt-

  711. -har behovet av spec i klassrummet
    i stort sett minskat helt.

  712. Utan när det är fråga om
    särskilt stöd-

  713. -är behovet av att få göra det man
    behöver träna i ett litet sammanhang-

  714. -betydligt större
    än att spec är ute i klassrummet.

  715. Vi har riktlinjer för läxor. En läxa
    ska vara väl förberedd i skolan.

  716. Den ska gå att genomföra utan vuxen-
    stöd och lyftas vid nästa tillfälle.

  717. Vi och jag ville komma åt
    slentrianläxorna.

  718. Komma ikapp-läxorna för att man själv
    har gjort en taskig planering.

  719. Inga fler matte-beting,
    inga fler slentrianglosor.

  720. Inga: "Jag glömde franska revolu-
    tionen. Läs, sen prov på fredag."

  721. Det ska vara genomtänkt. Det betyder
    inte att vi inte har läxor.

  722. Vi har bl.a. självklart
    färdighetsträning, som läsning.

  723. Vi har även studieverkstad två dagar
    i veckan där eleverna får stöttning-

  724. -ifall det är nånting som de känner
    att de behöver stöttning i.

  725. Då finns alltid pedagoger på plats.

  726. Vi har organiserad rastverksamhet.
    Det försvinner alltid i sjuan.

  727. Är det nåt som eleverna
    inom npf-spektrumet tycker är svårt-

  728. -är det att bara hänga i korridoren.
    Och i sjuan ska man göra det.

  729. Det här är jättesvårt. Behovet av
    rastverksamheten är störst i sjuan.

  730. Då är aulan öppen och en pedagog
    jobbar där som har hand om det.

  731. Det finns spel och lite instrument.

  732. Det finns pingisbord
    och fotbollsspel där.

  733. I sjuan är det populärt, det klingar
    av i åttan och blir populärt i nian.

  734. Så det här är nåt som är jättebra.

  735. Vi har jobbat på att skapa rum
    i rummet. Vi har inga grupprum.

  736. Så vi har skapat rum i rummet
    i de befintliga lokaler vi har.

  737. Vi gräver där vi står
    och gör det bästa av situationen.

  738. Utöver det här... Nu ska jag visa.

  739. Här är vårt resurscentrum med spec.

  740. Vissa elever kan gå dit när de vill
    efter att ha pratat med sina lärare.

  741. De är med på genomgången,
    och sen går de i väg.

  742. Vi tänker som så att det är
    oerhört viktigt med tydlighet.

  743. Ett exempel. Vi är digitala och
    har inte mycket analoga läromedel.

  744. Grönt på schemat för SO. En grön mapp
    med det analoga materialet.

  745. Och på ryggen på
    den här tillfälligtvis gröna boken-

  746. -sitter det en grön, rund plupp.

  747. Så när man öppnar sitt skåp och har
    grönt, tar man det gröna materialet.

  748. Ni kommer ihåg, de exekutiva
    funktionerna är nedsatta.

  749. Ett sätt att jobba med rum i rummet
    är att ta stora vister-

  750. -och försöka skapa mindre platser där
    man kan jobba enskilt eller i grupp.

  751. Här är vår träslöjdssal.

  752. De är i dag ännu mer tydliga,
    för vi har QR-koder till allt.

  753. Så det finns alltid en film
    eller en instruktionsljudfil-

  754. -så att man kan blippa med sin padda.

  755. Vad använder man
    när man mäter, formar o.s.v.?

  756. Vi har inga flashiga skyltar, utan
    träbokstäver som vi har sprejmålat.

  757. De här sprejmålade jag i trädgården
    en sen sommarnatt.

  758. Eller så skriver vi direkt på väggen.
    Jättelätt.

  759. Utöver övergripande anpassningar
    ska saker göras i klassrummet.

  760. På Källbrink ska vi alltid ha
    en agenda på tavlan.

  761. Vi ska alltid ha en tydlig start
    och avslutning på lektionen.

  762. Det kan se ut på olika sätt.
    Man kan stå bakom stolen-

  763. -eller kanske göra en kluring för att
    samla elevernas uppmärksamhet.

  764. Korta och varierade genomgångar.
    Aldrig längre än tio minuter.

  765. Det är en jätteutmaning,
    särskilt för svenska, SO och NO.

  766. De lärarna
    kämpar verkligen med det här.

  767. De som har absolut svårast i dag
    är NO.

  768. Men man kan ju självklart variera.

  769. Ha en genomgång på tio minuter. Vi
    sätter vårt tidsstöd som räknar ner.

  770. Sen kan man jobba med nåt annat-

  771. -och sen kan man återgå till
    en genomgång eller titta på en film.

  772. Vi har delmål. Vi lämnar inte ut
    uppgifter som "välj ett land".

  773. Utan vi har delmål i allt, och delmål
    i delmålens delmål om det behövs.

  774. Vi varierar arbetssättet. På inga
    lektioner räknar man enbart i boken.

  775. Det gör vi inte alls. Vi varierar,
    så att man får upp orken, energin-

  776. -och får hjärnan att vakna.

  777. Vi jobbar med positiv förstärkning.
    Det generella är lärare bra på.

  778. "Hej, kul att se er, bra jobbat."
    Ni vet hur man gör i sitt klassrum.

  779. Den generella positiva förstärkningen
    känner dessa elever inte gäller dem.

  780. För de vet
    att de inte har jobbat så bra-

  781. -för de får höra hundra gånger:
    "Sitt ner, var tyst."

  782. Så vi är noga med att göra den
    positiva förstärkningen individuell-

  783. -också för de här eleverna.

  784. Att ta sig de extra sekunder det tar
    att säga:

  785. "Vilken bra start på novellen.
    Suveränt! Fortsätt jobba med det!"

  786. Det tar några sekunder till,
    men det har såna enorma...

  787. Det betyder så enormt mycket
    för de här eleverna.

  788. Fasta placeringar i våra klassrum.
    Vissa har samma plats i tre år.

  789. Inte för hela klassen i tre år,
    men vi frågar var de lär sig bäst.

  790. De individuella anpassningarna ska
    vara på plats när eleverna kommer in.

  791. Som att man har post-it-lappar
    och delar upp det som ska göras.

  792. Eller att nån behöver en kudde
    eller inläst material.

  793. Allt ska finnas när eleverna kommer.

  794. Pauser, tuggummi, keps, luva.
    Det som funkar kör vi på.

  795. Det finns ingenting som inte är okej.

  796. Vi tar frågor efter. Okej?
    Så kom ihåg. Ja!

  797. Vi har tänkt
    kring vår fysiska lärmiljö.

  798. Ett par år in frågade jag om nån
    ville testa en alternativ möblering.

  799. Två ville det. Det första klassrum
    som vi gjorde är detta matteklassrum.

  800. Matematikläraren Petter sa:
    "Elli, matte är ett dialogiskt ämne."

  801. "Jag vill ha mina bänkar i grupp."

  802. "Men jag ser också att behovet av
    att skärma av sig i matten är stort."

  803. "Så jag skulle vilja ha
    ljuddämpande bås."

  804. "Jag vill ha
    en whiteboardtavla på hjul"-

  805. -"så att jag kan skapa
    en hörna längst ner"-

  806. -"för individuella genomgångar." Och
    så skapade vi det här klassrummet.

  807. Språkläraren Carola sa:
    "Elli, språk är ett dialogiskt ämne."

  808. Ni hör vad vi hamnar i.

  809. "Jag vill ha runda bord.
    Det främjar dialog."

  810. "Sen vill jag ha en stor, röd matta,
    för jag vill ha drama som metod."

  811. Vi gjorde de här två.
    Jag gick runt i skolan-

  812. -följde klasser och försökte
    få grepp om de här rummen.

  813. Det som slog mig när vi en termin
    hade bara de här klassrummen-

  814. -var hur mycket högre energin var
    i de klassrummen.

  815. Petter och Carola är fantastiska,
    men det är alla lärare på Källbrink.

  816. Vad gjorde att energin var högre här?
    Jag följde klassen i olika klassrum-

  817. -i flera dagar och såg samma sak.

  818. Vi landade i att det måste handla om
    hur vi har designat våra klassrum.

  819. Då landade vi i det här. Så här
    ska klassrummen på Källbrink se ut.

  820. Det här är standardklassrummet
    teoretiskt på Källbrinksskolan.

  821. Fem bås i varje klassrum
    med ljuddämpande skärmar.

  822. Tre ståbord i varje klassrum,
    med höga pallar om man vill sitta.

  823. Resten är placerade i grupp och det
    finns alltid alternativa sittmöbler.

  824. Det kan vara pallar som gungar,
    det kan vara officeballs-

  825. -och det kan vara saccosäckar.
    Så det är lite beroende på.

  826. Det här fungerar oerhört väl.
    Vi har fasta placeringar.

  827. Det innebär att vissa elever alltid
    sitter här. Vissa vill alltid stå.

  828. Så ser det ut i våra klassrum.

  829. Vi upplever att det här skapar
    en mycket större tillgänglighet-

  830. -och en mycket större tolerans för
    att man har olika behov.

  831. Det vi dock har sett som är en lärdom
    är att våra sjuor förra året...

  832. För oss är det självklart,
    inte för dem.

  833. De kom från ett mellanstadium där man
    sitter två och två och är tyst.

  834. Så det här blev som cirkus för dem.
    De satt på bollarna och åkte runt.

  835. De tog våra bollar och kastade dem
    över klassrummet. De hade ingen koll.

  836. Så när vi tar emot årskurs sju måste
    vi vänja in dem i vårt arbetssätt.

  837. Det har vi gjort nu. Våra sjuor nu
    fick in sina alternativa sittmöbler-

  838. -och SOS-lådor efter en termin.
    Det funkade mycket, mycket bättre.

  839. Nu kom jag på att jag missade
    att visa er SOS-lådan.

  840. Här. I varje klassrum
    finns en sån här.

  841. Tidsstöd har vi på väggen
    i varje klassrum. Stora time timers.

  842. Vi har små, individuella time timers.

  843. Ni minns mina äggklockor i början.
    Jag visste inte att sånt fanns.

  844. Det finns stressbollar, tangles
    och kooshbollar. Vi köper in allt.

  845. Vi har köpt in plus plus.
    Vi har pärlor. Vi testar allting.

  846. Det eleverna vill testa kör vi på.

  847. Det finns hörselkåpor och enskilda
    hörselproppar som man får.

  848. Självklart inte i lådan.

  849. En mängd kuddar.

  850. Vi har också flertalet tyngdvästar.
    Känner ni till tyngdvästar?

  851. Det är västar som väger
    mellan 6 och 10 kg.

  852. När man sätter på sig en sån, sluter
    det tätt och trycker in kroppen.

  853. Många av de här barnen
    har svårt att veta var de slutar.

  854. Det är ett yttre sätt
    att skapa inre harmoni.

  855. Vi har också små tyngdtäcken
    som man kan ha i knäet.

  856. Vi har kuddar som man kan ha på
    golvet och trampa på. Vi provar allt.

  857. Det här är förbrukningsmaterial.
    Man måste köpa in nytt hela tiden.

  858. Inte såna här stora grejer.
    De här är svindyra.

  859. Men det andra är
    förbrukningsmaterial.

  860. Om det är nånting som ni ska köpa in
    direkt, är det tidsstöd.

  861. Det är en fantastisk hjälp.

  862. Nu är vi på steg fyra
    och vårt femte år.

  863. Vi har arbetat aktivt
    i utvecklingsarbetet.

  864. I dag är vi här.

  865. Vi har skapat Källbrinkskonceptet...

  866. ...med en del kring varje boll
    - npf, lärande, Ikt och miljö-

  867. -där vi beskriver vad det betyder
    och hur vi jobbar med det.

  868. Vi har också checklistor-

  869. -så att lärare ska veta om man har
    npf-säkrat kommande moment.

  870. Då finns det checklistor som man kan
    gå igenom. Jättebra arbetsmaterial.

  871. Vi har en npf-pedagog på heltid.

  872. Hon har som uppdrag att utbilda,
    coacha, kartlägga och handleda-

  873. -lärare, elever och föräldrar.

  874. Hon kan kastas in i en klass
    och följa den med npf-glasögonen.

  875. Hon tittar och återkopplar
    till sina kollegor.

  876. Man kan be henne,
    jag kan skicka henne.

  877. Coachningen med eleverna
    ser vi får fantastiska resultat.

  878. Hon har strategisamtal där hon
    tittar på vad man behöver utveckla.

  879. Det leder till personlig utveckling
    för eleven och är oerhört populärt.

  880. Nu pratar jag om npf-säkring
    hela tiden.

  881. Men det gäller alla elever
    som känner att de har behov av det.

  882. Jag kör distribuerat ledarskap. En
    biträdande rektor i varje arbetslag-

  883. -jobbar 50 % ledning
    och 50 % undervisning.

  884. För när man är ensam chef
    för 45 medarbetare-

  885. -hinner man inte följa upp
    som man skulle vilja.

  886. Så mina biträdande rektorer-

  887. -har
    mellan 10 och 15 medarbetare var.

  888. De jobbar tätt med uppföljning, att
    vara i klassrummen och ha coachning-

  889. -så att det ska bli
    en nära koppling till uppdraget.

  890. Mina förstelärare är fantastiska
    och har riktade uppdrag-

  891. -mot lärprocess, lärande
    och bedömning.

  892. De gör enorma insatser med föredrag
    och att coacha och handleda kollegor.

  893. Då gäller naturligtvis inom det här.
    Det ska alltid vara inom.

  894. Det vi tänker är Källbrink,
    nämligen den här bilden.

  895. Tillgänglighetsrådet med elever från
    sjuan till nian är mina experter.

  896. De träffas en gång i månaden.
    Joanna som är npf-pedagog leder det.

  897. De ska ha tillgänglighetsglasögonen
    på sig hela tiden.

  898. Det gäller tillgänglighet i stort
    utifrån våra diskrimineringsgrunder.

  899. De är så engagerade.

  900. Första gången tänkte Joanna
    att de bara skulle fika.

  901. Hon kom med två A4-sidor.
    "Det här vill de." Jättebra.

  902. Jag får aha-upplevelser.
    "Det här trodde vi var jättetydligt."

  903. De ville att vi skulle föreläsa
    i klasserna. I år har vi inte hunnit.

  904. Joanna har varit och föreläst nu,
    bl.a. tittar vi på den här filmen.

  905. Sen har vi "life kinetics".
    Det är motorisk hjärnjympa.

  906. Så här kan det se ut.

  907. Det är jättesvårt.

  908. Vi har gjort det på en konferens,
    och vi skrattade ihjäl oss.

  909. Det är ett motoriskt och tyskt
    program. Det är beforskat.

  910. Man jobbar med det
    på elitidrottsnivå i Tyskland.

  911. Man har sett jättegoda resultat
    på koncentration och fokus.

  912. Programmet är tolv veckor långt.
    En timme i veckan, i halvklasser.

  913. Man vilar ett halvår
    och ska göra det igen.

  914. Vi har jättesvårt
    att få in det för alla.

  915. Så hittills är det riktat mot olika
    grupper. Det är nåt som vi ser...

  916. Det är väldigt populärt
    hos dem som vi genomför det med.

  917. Det vill vi få in i vårt sätt
    att tänka och vår organisation.

  918. Men det är svårt att hitta ett bra
    sätt. Det är ett utvecklingsområde.

  919. Vad har vi gjort?
    Vi har arbetat i fem år.

  920. Vi tittade på organisationen. När den
    kunde arbeta elevhälsofrämjande-

  921. -satte vi npf på agendan
    och satsade på utbildning.

  922. Vi har kontinuerlig utbildning
    inom det här.

  923. Vi jobbade aktivt med förhållnings-
    sätt, skulle vara nyfikna-

  924. -prestigelösa och lösningsfokuserade.

  925. Efter det tittade vi på
    den fysiska lärmiljön-

  926. -och hur vi designade lärandet.
    I dag vidmakthåller vi och utvecklar.

  927. Jag säger: Kosmetika i all ära...
    Ni som sminkar er vet-

  928. -att med en schyst underlagskräm
    sitter ögonskuggan bättre.

  929. Det är precis samma sak med det här.
    Många vill kasta sig in i steg tre.

  930. Måla en vägg, skala miljön
    och köpa in bollar.

  931. Det betyder ingenting
    om man inte har gjort grundarbetet.

  932. För det enda som betyder nåt:
    npf-säkringen...

  933. Det där är kosmetika i npf-säkringen.

  934. Npf-säkringen är
    mina fantastiska pedagoger.

  935. Deras sätt att se på eleven,
    deras förmåga att skapa en relation.

  936. Deras flexibilitet-

  937. -i mötet med hjärnor som fungerar
    på ett annat sätt än den egna.

  938. Det är npf-säkringen.
    Allt annat är kosmetika.

  939. Den kosmetikan funkar bra därför
    att vi har en schyst underlagskräm.

  940. Förstår ni hur jag tänker?

  941. Förståelse, intresse och samsyn
    är viktigast att skapa i kollegiet.

  942. Landa ni i era egna ord.

  943. På Källbrink är vi nyfikna,
    lösningsfokuserade och prestigelösa.

  944. Fem års arbete.
    Det är ingen "quick fix".

  945. Det är metodiskt arbete.
    Ledningen ska sätta riktningen.

  946. Det krävs att man håller i,
    håller om och håller ut. Men det går.

  947. På Källbrink skapar vi elever med
    goda strategier för liv och lärande.

  948. De går vidare i livet och känner sig
    stärkta. De har gott självförtroende.

  949. När man jobbar med det,
    skapar det mycket känslor.

  950. Att jobba med elever som behöver nåt
    extra och mjuka värden provocerar.

  951. Det här är några kommentarer
    som jag fått under tidens gång.

  952. "Får attention för mycket attention?"
    Jag svarade inte på ett så dumt mejl.

  953. "Vi vill ägna oss åt kärnuppdraget."
    Då tänker jag: "Bra, det gör vi ju!"

  954. Det är det här som Lgr 11
    och skollagen säger att vi ska göra.

  955. Motverka
    funktionsnedsättningens konsekvenser-

  956. -genom extra anpassningar inom ramen
    för ordinarie undervisning.

  957. "Vad händer med de duktiga eleverna?"
    Det där är ett obehagligt citat.

  958. Vem är du eller jag att säga vem som
    är duktig? Vi ska akta oss för det.

  959. En elev med en adhd-diagnos-

  960. -som orkar de första två timmarna
    har redan gjort en hel arbetsdag.

  961. Det är väl duktigt? Särskilt i en
    miljö ej anpassad för den hjärnan.

  962. Vi har inte gjort avkall på kvalitet
    eller nivåer över huvud taget.

  963. Vi har bara ett annat sätt
    att närma oss stoffet.

  964. Vi har höga meritvärden.
    Vi har jättehöga värden i trygghet.

  965. Vi får återkoppling från de gymnasie-
    skolor som ligger i samma kommun.

  966. Våra elever klarar sig
    oerhört väl på gymnasiet.

  967. De om några vet vad de behöver.

  968. Två av våra elever på ett program
    hade startat med:

  969. "Jag orkar inte mer än tjugo minuter.
    Då måste jag ta paus. Så är det."

  970. Läraren blev: "Jaha. Ja, okej."
    Så jättebra.

  971. Men varför gör vi det här, då? Jo:

  972. "Bemötandet var en öppen famn
    efter alla år."

  973. "Biträdande rektor
    och lärare fokuserade på"-

  974. -"Samuels rättigheter till
    en bra utbildning."

  975. Hela första timmen grinade familjen.
    Så jobbigt hade det varit i sex år.

  976. "Viktigast är att bli sedd och känna
    att läraren tror på en." Linnea.

  977. Här har vi morgondagens främsta
    åklagare i Sverige. Och min favorit:

  978. "I dag kan jag stå med skylten: 'Adhd
    och dyslexi är mina superkrafter'."

  979. Det säger Samuel i nian. Då tänker
    man på det första mötet vi hade-

  980. -där de grät. Och så säger han
    det här i nian. Är det inte häftigt?

  981. Då känner jag alltid: "Där satt den."
    Därför gör vi det här.

  982. Och det är fantastiskt att få
    vara med på en sån här resa. Tack!

  983. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Att skapa en skola för alla

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Hur skapar du en skola för alla elever, och hur gör du relationer till ett pedagogiskt verktyg? Här berättar Elinor Kennerö Tonner om hur du NPF-säkrar en skola och vad det egentligen innebär. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Ämnen:
Pedagogiska frågor > Kvalitetsarbete och skolutveckling, Pedagogiska frågor > Specialpedagogik > Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
Ämnesord:
Barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, Elever med särskilda behov, Skolan, Skolutveckling, Undervisning, Ungdomar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning

Alla program i UR Samtiden - Mitt lärande

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Specialpedagogiskt perspektiv

Det pratas mycket om en likvärdig skola, men vad innebär det i praktiken? Och hur ger man barnen stöd, strategier och verktyg så att de kan klara skolan? Wern Palmius från Specialpedagogiska skolmyndigheten ger en rad konkreta tips på hur man fokuserar på stöd och det som är likvärdigt. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Barn lär sig av att lyckas

Hur lär sig barn, och lär de sig verkligen av att misslyckas? Psykolog Jeanette Stenwall berättar om anpassningar i skolan och hur du som lärare kan variera inlärningskanalerna och skapa positiva känslor som bygger motivation. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

ABC för 1-2-3

Hur jobbar du digitalt med små barn, och går det ens? Förskolechefen Mikaela Sveijer berättar om hur du kan utmana dig själv i förskolan med att jobba digitalt, hur du kan gå till väga rent praktiskt med digitala lärmiljöer samt hur digitalt lärande kan bli ett steg in i läs- och skrivutveckling. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 20 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Från funktionsvariation till funktionsmöjlighet

Många med adhd eller andra funktionsvariationer har svårt att hantera sina studier. Här ger Isabella Södergren tips på hur appar som kan förenkla allt från planering till tidsuppfattning kan bli hjälpmedel för inlärning. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Att skapa en skola för alla

Hur skapar du en skola för alla elever, och hur gör du relationer till ett pedagogiskt verktyg? Här berättar Elinor Kennerö Tonner om hur du NPF-säkrar en skola och vad det egentligen innebär. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Hur mår Sveriges viktigaste hjärnor?

Psykosocial hälsa kostar ¿ både för den som råkar ut för det, och för samhället. Hur kan du ta hand om din hjärna så att den inte blir för stressad och i förlängningen utbränd? Thord Nossborn berättar på ett humoristiskt och intresseväckande sätt om hur hjärnan fungerar. Vad händer vid oro och stress och när vi tillbringar för mycket tid på sociala medier? Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Mitt lärande

Språkligt sårbara elever

Språket är det främsta redskapet för lärande, men hur ser du till att även språkligt sårbara elever kan tillgodogöra sig kunskap i skolan? Julia Andersson ger tips på vad du kan göra för elever som är språkligt sårbara i skolan. Inspelat under Mitt lärande på Södra Berget i Sundsvall den 21 februari 2018. Arrangör: Sundsvalls kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Lärarfortbildning
Beskrivning
Visa fler

Mer lärarfortbildning & pedagogiska frågor

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Lärlabbet

Ökad psykisk hälsa

Tema: elevhälsa. Hur uppnår man ökad psykisk hälsa i skolans värld? På Rotskärsskolan i Älvkarleby ses eleverna som sakkunniga i arbetet med elevhälsa. De vet var bristerna och problemen finns och blir delaktiga i det förebyggande arbetet för bättre fysisk och psykisk skolmiljö. Skolchef GunnMari Nordström berättar om hur vuxna och elever arbetar tillsammans med att förebygga stress, kränkningar och psykisk ohälsa. Reportaget följs upp av samtal i studion.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Skolministeriet

Vad ska du göra med ditt liv?

Robin och Joaquín är i 20-årsåldern och båda har en bakgrund av skolavhopp och arbetslöshet. Nu försöker de vända sina liv. Gruppen unga som varken jobbar eller pluggar är en knivig utmaning för samhället. Men framför allt är det en svår situation att ta sig ur för den unga människa som väl hamnat där. Vad var det som gick snett i skolan för Robin och Joaquín? Och hur ser deras chanser ut att komma igen?