Titta

UR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

UR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Om UR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Föreläsningar med fokus på de samiska språken och berättandet. Historik och nuläge om jojken och litteraturen. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Till första programmet

UR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen : Min väg till språketDela
  1. Jag frågade mina barn:
    "Vad ska jag skriva om?"

  2. "Du pratar alltid om det samiska och
    renar. Kan du inte skriva om en ren?"

  3. Välkommen upp, Madeleine Renhuvud,
    från Mittådalens sameby.

  4. Madeleine har skrivit barnboken
    "Renkalven Mavve".

  5. Du är alla möjliga saker. Du är
    författare, föreläsare och lärare.

  6. Konstnär. Du fick i fjol
    regionens samiska stipendium-

  7. -för ditt arbete
    att sprida den sydsamiska kulturen.

  8. Jag såg i länstidningen
    att du sa så här:

  9. "Att få sitt minoritetsspråk
    är en rättighet och en längtan."

  10. -Varsågod, Madeleine.
    -Tack.

  11. God dag och välkomna allihop!

  12. Jag heter Madeleine Renhuvud-

  13. -och jag kommer från Mittådalen.

  14. Jag kommer inte
    att prata på sydsamiska-

  15. -utan jag kommer att prata svenska.

  16. Jag heter Madeleine Renhuvud.
    Jag kommer från Mittådalens sameby.

  17. Jag kommer att fortsätta min före-
    läsning på svenska, inte på samiska.

  18. Jag växte upp i en renskötarfamilj
    i Mittådalens sameby.

  19. De första åren
    funderar man inte så mycket på...

  20. ...språk, tillhörighet
    eller identitet.

  21. Utan man växer upp i en tillvaro
    som man tror är-

  22. -precis som alla andra har det.

  23. Det var först när jag kom till skolan
    som jag förstod:

  24. Att vara same
    är det inte alla som är.

  25. Jag växte upp i en liten sameby.
    Alla var samer i den samebyn.

  26. Det jag inte visste var egentligen
    att vi samer hade ett eget språk.

  27. Det förstod jag också egentligen
    när jag kom till skolan.

  28. För ingen i min omgivning
    pratade samiska.

  29. Ingen av oss barn och unga pratade
    samiska i samebyn där jag växte upp.

  30. Mittådalen var en av de byar
    runt omkring i Härjedalen-

  31. -som fick bilväg först
    och närhet till det övriga samhället.

  32. Jag tror att svenskan tog över där
    väldigt snabbt.

  33. Pappa har berättat - han växte också
    upp sina första år i Mittådalen-

  34. -att han hade pratat samiska
    flytande-

  35. -fram till att han började skolan.

  36. Men att hans första år i skolan
    var väldigt traumatiskt-

  37. -då de förstod
    att samiskan var ett språk-

  38. -som inte fick pratas
    eller inte var fint nog att pratas-

  39. -för då kunde man bli straffad.
    Man kunde få stryk.

  40. Man fick också höra
    att om man skulle fungera i livet-

  41. -var det svenskan som gällde.

  42. Det här innebär
    att min pappa slutade prata samiska.

  43. Den här historien
    är det många som har berättat.

  44. Men min far förlorade också
    båda sina föräldrar-

  45. -och hamnade i ett svenskt fosterhem-

  46. -vilket innebar att han totalt
    förlorade kontakten med det samiska.

  47. Min far har aldrig uttryckt-

  48. -att det var en sorg
    eller att han har saknat språket.

  49. Utan det var bara så det var.

  50. Han bara berättade
    att de fick stryk i skolan.

  51. Vid ett tillfälle hade han
    och en kompis smitit ut för att leka.

  52. De pratade samiska,
    som var det naturliga.

  53. Men de blev påkomna. Det här måste
    ha suttit väldigt hårt hos honom.

  54. De fick själv plocka björkris
    i skogen och ta med in i klassrummet-

  55. -där läraren då straffade de här
    två pojkarna framför hela klassen.

  56. Eftersom han berättade det flera
    gånger var det nog ett tillfälle-

  57. -där han bestämde sig för:
    "Ingen annan ska få slå mig."

  58. Min pappa gav mig andra saker.

  59. Han gav mig renskötseln.
    Han gav mig närhet.

  60. Jag tror att hans förlust av
    sina syskon och sina föräldrar...

  61. Han månade om familjen.

  62. Och att alltid finnas till hands. Han
    har lärt mig att märka mina renar-

  63. -som är bilden längst till vänster.

  64. Han vallade skidorna
    och tog med mig på skidtävlingar-

  65. -och skjutsade mig
    över hela Jämtland och Norge.

  66. Och han gav mig bildspråket
    genom sin slöjd.

  67. För var det nånting som han fick
    i skolan så var det slöjden.

  68. Han kände "här har jag en talang"
    som man ändå stolt kan visa upp.

  69. Som sagt, min pappa växte upp
    i en samisktalande familj-

  70. -och kunde bara samiska
    när han började skolan.

  71. På bilden i mitten är han
    hos sin fosterfamilj.

  72. En otroligt stark och bra kvinna
    tog hand om honom.

  73. Hon var ensam med två egna barn,
    men tog ändå till sig min pappa-

  74. -och en annan flicka som hade varit
    med i tvångsförflyttningen från norr.

  75. Också en sametjej.

  76. Hon såg till att pappa, som hade ett
    renmärke, inte skulle förlora det.

  77. Hon såg till att pappa som tretton-
    åring kom tillbaka till Mittådal-

  78. -och fick jobba som rendräng i en
    familj som blev hans samiska familj.

  79. För hans syskon var spridda
    och mamma och pappa borta.

  80. Han var den enda av alla syskon
    som fick behålla renmärket.

  81. Där tror jag
    att han fick sin trygghet.

  82. Jag har hört
    av hans bröder och systrar-

  83. -att de har en bitterhet och längtan
    till det samiska på ett annat vis.

  84. Men för honom tror jag
    att renskötseln och slöjden-

  85. -gav honom en trygghet och identitet-

  86. -som han förde vidare
    till mig och min syster.

  87. Han pratade inte samiska.

  88. Det dröjde ganska länge innan vi sa
    "tjidtjie" och "aehtjie".

  89. Vi sa "mamma" och "pappa".

  90. Det var endast
    när det gällde renmärket-

  91. -eller ord i naturen eller i
    renskötseln som det kom samiska ord.

  92. Det var nog där också som jag förstod
    att det finns ett annat språk-

  93. -som jag borde ha rätt till.

  94. Bilden längst till höger här
    vill jag ska symbolisera berättandet.

  95. Hur viktigt
    det muntliga berättandet är.

  96. För min pappa
    berättade mycket historier.

  97. Både sånt som sagor och sägner.

  98. Det han kom ihåg från sin barndom
    och sin uppväxt. Han sa alltid:

  99. "Jag minns inte nånting." Jag tror
    att det är ett sätt att överleva.

  100. Att förtränga saker
    som har varit smärtsamt.

  101. I och med att jag själv blev förälder
    började historierna komma-

  102. -om hans uppväxt,
    och även det samiska språket.

  103. Så min väg... Vi fick samiska
    i skolan. En timme i veckan.

  104. Och jag är ju tacksam för
    mina föräldrar.

  105. Att de...
    Att det var en självklarhet-

  106. -att vi skulle läsa samiska.
    För det var inget val för mig.

  107. Jag tyckte att det var svårt och
    tråkigt. Jag ville prata på en gång.

  108. Jag förstod ingenting
    av det läraren pratade om.

  109. Jag tyckte att de andra var mycket
    duktigare. Ändå fortsatte jag.

  110. Det var ju inget val.
    Det var bara så.

  111. Vi samebarn skulle gå i väg
    en timme i veckan på samiskan.

  112. Så när jag träffade min f.d. man-

  113. -som är same
    och hade språket lite mer...

  114. Hans föräldrar hade också varit med
    om att bli fråntagna sitt språk.

  115. Men de hade det ändå naturligt
    med syskon och föräldrar.

  116. Så de hade ändå språket nånstans.

  117. Och han hade fler ord
    än vad jag hade.

  118. Så när mina barn föddes-

  119. -så föddes också kampen till-

  120. -att försöka få tillbaka ett språk
    som jag hade blivit fråntagen.

  121. Jag såg det som att jag hade blivit
    fråntagen språket.

  122. Jag var arg på min "aehtjie"
    - pappa - många gånger.

  123. Varför hade inte han
    lärt oss mer samiska?

  124. Men han sa då: "Jag kommer inte ihåg
    nånting. Jag kan ingenting."

  125. Men jag var ändå arg ibland.
    Jag och min syster vet jag ibland...

  126. När man hade förstått att det skulle
    vara bra att kunna prata samiska...

  127. ...använde vi de ord vi kunde ibland
    bland folk som inte kunde samiska.

  128. Det kunde vara enstaka ord.
    Det kunde bli en mening-

  129. -på "ren, hund, kniv, vatten" eller
    nånting sånt. "Mamma och pappa".

  130. Vi hade nån kommunikation. Det var
    vårt sätt att visa att vi kunde ord.

  131. Och att vi kunde...

  132. Det var nog en längtan där.
    När mina barn föddes, bestämde jag-

  133. -att mina barn
    inte ska ha den längtan...

  134. Jag ska göra allt jag kan
    för att de ska få ett språk.

  135. Så jag började läsa
    först en kurs på samiska.

  136. Och sen fick man bege sig till Norge
    för att få en språkkurs.

  137. Det blev en kamp. Jag vet inte
    hur många nybörjarkurser jag gick-

  138. -för att jag gav upp
    och att det var långt att åka.

  139. Med ett litet barn var det väldigt
    långt. Ibland fick man inte barnvakt.

  140. Men jag gav mig inte. Jag tror
    att jag alltid haft en längtan-

  141. -och en saknad efter språket.

  142. Och bildspråket var ändå nånting
    som tilltalade mig.

  143. Tidigt började jag teckna och måla.

  144. Och se min far rista in mönster
    i knivar och i trä.

  145. Och min mamma som broderade mönster
    i tyg och i skinn.

  146. Och som blev
    som en berättelse för mig.

  147. Så jag har, tror jag-

  148. -utvecklat mitt intresse och sätt
    att uttrycka mig genom bildspråket.

  149. Där kunde jag uttrycka det samiska
    utan att kunna språket.

  150. På den här bilden var det
    ett skolarbete där jag förenade-

  151. -en gammal japansk brännteknik
    inom keramiken - "raku"-

  152. -med den gamla samiska ornamentiken-

  153. -som jag hade vuxit upp med.

  154. Här är ett bältesmönster
    som jag hade sett.

  155. Jag såg ju min mamma brodera
    väldigt tidigt.

  156. Men också tecknandet och målandet.

  157. Jag började intressera mig för
    spåtrumman-

  158. -och betydelse i olika...
    I naturen och...

  159. Jag kände
    att där kunde jag uttrycka mig.

  160. Och det var inget rätt eller fel.

  161. Utan det som jag uttryckte
    var min känsla-

  162. -mina tankar och min tolkning
    av bildspråket.

  163. För tyvärr har jag vuxit upp med-

  164. -att alltid ha blivit korrigerad
    eller rättad-

  165. -eller "du kan inte samiska bra nog".

  166. Till och med i skolan: "Ni i
    Mittådalen är inte bra på samiska."

  167. "Ni kan inte. Era mammor är inte
    samer, så ni kan inte samiska."

  168. Vad gör det med ett barn? Jo, man
    tror att man inte kan lära sig det.

  169. Nu blir jag lite känslomässig.

  170. Men i bildspråket var jag trygg.

  171. Ingen kunde säga åt mig
    att det var rätt eller fel.

  172. Ingen lärare satte röda kryss
    eller understrykningar.

  173. "Fel, fel, fel, fel, fel, fel, fel."

  174. Utan där var det ingen som gick in
    och satte markeringar i en bild.

  175. "Fel. Du borde ha gjort så."

  176. Jag tror att det har varit
    ett sätt för mig att samtala.

  177. Det har jag fortsatt med
    i litteraturen.

  178. Så illustrerandet
    har varit väldigt viktigt för mig.

  179. När jag började lära mig samiska,
    insåg jag ganska snabbt-

  180. -att det fanns ingen litteratur
    på sydsamiska för barn.

  181. Jag kunde inte läsa sagor.
    Jag läste mycket.

  182. Berättandet, sagor och att läsa
    har varit viktigt för mig.

  183. Att känna igen sig
    eller att lära sig om andra kulturer-

  184. -eller om andra levnadsmönster.
    Det fanns ingenting.

  185. När jag gick i skolan, hade vi
    en barnbok. "Jaahke jih Joakime".

  186. Och så hade vi en skolbok.
    I sex år hade vi samma böcker.

  187. Så...

  188. Min f.d. man berättade sagor
    i stället.

  189. Inte på samiska, men om
    samiska fenomen eller historier.

  190. Han hittade på sagor. Då började det
    här: "Det här skulle man ju berätta."

  191. "Tänk om fler barn fick vara med om
    det här berättandet."

  192. "Att känna igen sig, att..."

  193. Och för att förstärka
    började jag tänka i bilder.

  194. Så alltid när jag får ett uppdrag
    att illustrera nånting samiskt-

  195. -försöker jag att lägga in
    så mycket som möjligt i bilden-

  196. -som en förstärkning till språket.

  197. Det var nog en av anledningarna till
    att jag blev lärare.

  198. Jag har nog det pedagogiska i mig.
    Att vilja förtydliga.

  199. Helst för barn
    som kanske inte har språket hemma.

  200. Att få en möjlighet att i bilden se
    vad det handlar om.

  201. Kan jag få hjälp av helheten
    och genom det lära mig ord...

  202. ...och meningar?

  203. Så när jag gick på...

  204. Eller när mina barn började skolan
    fanns det inga samiska lärare.

  205. Då tog jag på mig det.
    Med stor tvekan.

  206. Jag tyckte inte att jag kunde samiska
    så bra att jag kunde bli lärare.

  207. Men jag kunde mer än de barn
    jag skulle ha i skolan.

  208. Så samtidigt som mina barn
    lärde sig det jag kunde-

  209. -fick jag gå i skolan och lära mig-

  210. -så att jag kunde lära dem
    mer och mer eftersom jag lärde mig.

  211. Jag bestämde mig till slut för
    att gå lärarutbildningen.

  212. Jag fick alltid höra att...

  213. "Du har samiskan."

  214. "Det är gott nog.
    Men du är inte lärare på riktigt."

  215. Då bestämde jag mig för att jag visst
    ska vara lärare och ha betyg på det.

  216. För jag tror
    att jag är en bra lärare.

  217. På den utbildningen gick jag estetik
    och lärande för att bli bildlärare.

  218. Samiskan låg inte i fokus då.

  219. Vi fick ett uppdrag
    att göra en barnbok-

  220. -med egna illustrationer
    och berättande.

  221. Jag frågade mina barn:
    "Vad ska jag skriva om?"

  222. "Du pratar alltid om det samiska
    och renar."

  223. "Kan du inte skriva om en ren
    utifrån den synvinkeln?"

  224. Då föddes den här boken, som då hette
    "Renen Ruffel", som i dag heter-

  225. -"Renkalven Mavve".

  226. Jag frågade min yngsta dotter om jag
    fick sno namnet på hennes renkalv-

  227. -som vi hade tagit hand om och
    som levde i pannrummet i källaren-

  228. -och var så rufsig
    att hon döpte den till Ruffel.

  229. På lärarutbildningen var det många
    lärare som sa: "Men är det så här?"

  230. "Är det så här för en renkalv
    när den föds?" "Ja", sa jag.

  231. Jag hade blandat
    med sagor och sägner.

  232. "Varför får vi inte veta det här
    i lärarutbildningen?"

  233. "Den här borde du ge ut." Jag började
    skicka in manus till bokförlag.

  234. Jag fick tillbaka:
    "Nej, vi är inte intresserade."

  235. Tio stycken. Men jag tänkte...

  236. På nåt vis tänkte jag: "Jo, ni är
    intresserade. Den borde komma ut."

  237. Nån sa: "Varför kontaktar du inte
    ett samiskt bokförlag?" Så klart...

  238. Då fick min första bok
    "Miesie Mavve" komma ut på samiska.

  239. Jag tog hjälp av min gamla
    barnflicka, som är en stor förebild-

  240. -Pia Persson,
    att skriva det samiska manuset.

  241. För jag kände mig inte trygg
    och säker i grammatiken.

  242. Först tänkte jag: "Jag vill
    att inte bara samer ska läsa det."

  243. "Jag vill att andra
    ska få den här berättelsen också."

  244. Men när jag fick boken i min hand-

  245. -och det stod på samiska
    när jag öppnade den-

  246. -kändes det som om det var det här
    som jag hade saknat till mina barn.

  247. Och som gör att jag har skrivit
    ett manus två.

  248. Men jag har inte fått
    nån förläggare än.

  249. Jag hoppas att ni ska få veta
    fortsättningen när han blir märkt.

  250. För jag har en plan på åtta böcker-

  251. -så att man får reda på vad som sker
    under ett renskötselår.

  252. För oss samer börjar året med
    att kalvarna föds på våren.

  253. Jag är så lycklig i dag.

  254. När det var mitt boksläpp
    under Lopmenaestie 2011...

  255. ...satt min...pappa i publiken.

  256. Han gick bort för ett och ett halvt
    år sen. Men han fick uppleva det här.

  257. Och jag vet...

  258. ...hur stolt han var.

  259. Att han ändå hade gett mig
    styrkan och kraften-

  260. -att fortsätta med språket
    som han inte hade kunnat ge till mig.

  261. Men han hade gett mig modet
    och tryggheten att ändå kunna...

  262. Det här var ju inte meningen.

  263. Men trots det man känner här och
    från barnen behöver man uppmuntran.

  264. Bilden till vänster är ett sms jag
    fick från en kvinna som jag känner-

  265. -där det står "favoritboken just nu".
    Pojken läser "Renkalven Mavve".

  266. Det gör att man vill fortsätta.

  267. Och när det i motiveringen står...

  268. När man har fått Region Jämtland
    Härjedalens samiska stipendium-

  269. -och att motiveringen är
    "för sitt långvariga arbete med"-

  270. -"och engagemang för att ge det
    sydsamiska språket vidare till barn"-

  271. -då känner jag att...

  272. Det ger en kraft, ett erkännande
    att man har gjort nånting bra.

  273. Även om jag har gjort det
    för mina barn och barnbarn-

  274. -och till andra barn och unga.

  275. Men att fler har uppmärksammat det
    ger en kraft att fortsätta.

  276. För jag har tänkt ge upp
    många gånger.

  277. "Jag struntar i samiskan.
    Det är enklare att prata svenska."

  278. För det är en kamp bland samer
    att våga prata.

  279. Att våga använda och uttrycka sig...

  280. ...och i samhället.
    Att få rätt till språket.

  281. Att strida för samiska i skolan.
    Jag strider inte bara för mina barn-

  282. -utan jag strider för andras barn.

  283. Och för att mina barnbarn
    ska få ännu mer samiska.

  284. För en timme i veckan fortfarande
    är för bedrövligt.

  285. Jag hade det och lärde mig inte
    förrän jag började läsa mycket mer.

  286. Och när all forskning säger
    att minst fyra timmar...

  287. Det är nästan en undre gräns, men med
    sex timmar/vecka lär man sig språk.

  288. Och vi har fortfarande
    en timme i veckan i dag.

  289. Det är som för 100 år sen, när de
    pratade om rättigheten till språket.

  290. Mina drömmar är att kunna fortsätta.

  291. Att kunna ge ut mina åtta böcker.

  292. Att kunna förmedla det
    till mina barnbarn...

  293. ...som nu bor på Irland
    och får ett till språk.

  294. Så där känner jag:
    "Vad ska jag prata?"

  295. De får inte svenskan naturligt
    heller. Och ska de komma hit...

  296. Så det är en liten snurrig tanke
    just nu.

  297. Men jag vill kämpa på.

  298. Så jag drömmer vidare.
    Ett stöd från ett kulturpris-

  299. -ger en
    en liten vilja att fortsätta.

  300. För det är viktigt
    att uppmärksammas också.

  301. Jag tänkte avsluta med en dikt
    som jag skrev på lärarutbildningen-

  302. -när jag jobbade med...

  303. Bilden som jag har tagit betyder
    mycket. Det är fjällen hemifrån.

  304. Det var när jag och pappa
    var på skoterresa.

  305. Jag fotade till det här bildarbetet
    med "raku".

  306. Jag använde mig både av naturen
    och slöjden.

  307. De berättelser som vi fick
    under resan betyder mycket för mig.

  308. Dem har jag burit med mig
    och gör att jag kämpar vidare.

  309. Då bodde jag i Falun och kände:
    "Är det rätt att lämna allting?"

  310. "Ger jag upp?" Där fanns det
    ännu färre att prata samiska med.

  311. Jag tappade språket ett tag.

  312. Men jag fick se att bara ett år,
    ett halvår utan språket-

  313. -gör att man faller tillbaka
    lite på ruta ett eller ruta två.

  314. Att man får kämpa hela tiden för
    ett språk som är ett minoritetsspråk.

  315. Då skrev jag den här dikten när jag
    var på väg upp till mamma och pappa.

  316. Jag lämnar stadens puls å rytm
    som fängslar min sökande själ

  317. Jag närmar mig barndomens vidsträckta
    fjäll som färgat mitt innersta liv

  318. Du sameland, min uppväxt plats
    du visar mig livets stig

  319. Du alltid finns där när vilset
    det känns å tomhet fyller mitt bröst

  320. Blundar och bilder av livets avtryck
    visar den väg som är min

  321. Som glöden i elden brinner mitt inre
    får näring av fjällbjörkens kraft

  322. Ser barndomens vyer som spår i mitt
    inre och finner en helhet i mig

  323. Tack.

  324. Textning: Jussi Walles
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Min väg till språket

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Madeleine Renhuvud är lärare, författare och konstnär. Hennes samiska historia har präglats av fadern, som tidigt blev föräldralös och växte upp i en familj där han förlorade det samiska språket. När Madeleine så småningom ville erövra sydsamiskan fann hon snart att en timmes undervisning i veckan, som hon fick i skolan, var alldeles för lite. Vägen till språket blev lång och krokig. Hennes längtan efter det samiska tog sig uttryck i bildkonsten och ledde till slut fram till barnboken om renkalven Mavve. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Ämnen:
Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Nationella minoriteter, Svenska > Språkbruk > Nationella minoritetsspråk
Ämnesord:
Samer, Samisk konst, Språk och identitet, Språkvetenskap, Sydsamer, Sydsamiska språk
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Min väg till språket

Madeleine Renhuvud är lärare, författare och konstnär. Hennes samiska historia har präglats av fadern, som tidigt blev föräldralös och växte upp i en familj där han förlorade det samiska språket. När Madeleine så småningom ville erövra sydsamiskan fann hon snart att en timmes undervisning i veckan, som hon fick i skolan, var alldeles för lite. Vägen till språket blev lång och krokig. Hennes längtan efter det samiska tog sig uttryck i bildkonsten och ledde till slut fram till barnboken om renkalven Mavve. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Rätten till språket

Eva Forsgren är sydsame och är uppväxt i Jämtland. Dottern Teresa har bott hela sitt liv i Uppsala. Båda försöker de erövra hjärtats språk, sydsamiskan, men det är få möjligheter som ges. Teresa berättar om ett läger med språkbad för samiska ungdomar och om de få böcker på sydsamiska som hon har hittat och älskat. Eva berättar om sin uppväxt. Moderator: Catarina Lundström. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Samisk litteratur på våra bibliotek

Vilken roll kan biblioteken spela för spridandet av samisk litteratur? Skulle biblioteken kunna förmedla den samiska berättartraditionen på fler sätt, genom att inkludera film, tv och muntligt berättande? Ett samtal med Annika Löfgren som är samisk samordnare i Åre kommun och Elisabet Rundqvist från Kungliga biblioteket som har till uppgift att se till att Sveriges bibliotek följer bibliotekslagen. Moderator: Catarina Lundström. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Jojken, språket och den samiska kulturskatten

När ord som bara finns i de samiska språken glöms bort, då förloras också något mycket större. Därför är litteraturen så viktig för att bevara den samiska kulturen och historien. En annan unik kulturbärare är jojken. Johan Sandberg McGuinne, förstelärare i sydsamiska och föreläsare, jojkar och berättar om den samiska språkhistorien och om olika jojktraditioner. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Saepmie - Språket och litteraturen

Samisk litteratur idag

Den samiska skönlitteraturens ställning skiljer sig stort mellan olika länder. Norge har två samiska förlag, medan Sverige bara ger ut en bok vart femte år. Anne Wuolab från den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi redovisar vilka anslag som ges och hur de fördelas. Hon presenterar också det strategidokument som har tagits fram för att förbättra förutsättningarna för samisk litteratur. Inspelat den 9 februari 2018 på Storsjöteatern i Östersund under den samiska festivalveckan Staare 2018. Arrangör: Regional biblioteksverksamhet i samarbete med Gaaltije - sydsamiskt kulturcentrum, den samiska skribent- och skrivarföreningen Bágo ¿álliid searvi samt Åre kommun.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & samhällskunskap

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Så tänder vi gnistan

EU:s historiska fiskeavtal

Isabella Lövin, biståndsminister och fd EU-parlamentariker, drev igenom en stor förändring av fisket inom Europa med stärkta lagar och rättvisare fiskeriavtal. Hör henne berätta om vägen dit samt det svåra steget att gå från journalist till politiker. Moderator: Ingemar Tigerberg. Inspelat den 7 mars 2016 på Artipelag, Gustavsberg. Arrangör: Camino.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Mifforadio

Om musik

Hur använder du musik i tillvaron? Vad är musiken bra till? Mysig morgonshow om de stora livsfrågorna. Vi äter frukost och pratar med lyssnare som ringer in. Skön musik spelas.