Titta

UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Om UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Föreläsningar om idrottsrörelsen och om hur den kan bli mer jämlik och inkluderande. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Till första programmet

UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018 : Idrott för allaDela
  1. Sen gör laget äntligen
    sina två första poäng.

  2. Efter matchen kom en från laget fram
    och frågade: "Vann vi?"

  3. Jag ska prata om inkludering.

  4. Jag vet att ni är världsbäst på det.
    Sån är idrotten när den är som bäst.

  5. Jag fick höra i dag om SK United
    och Leo Damgaard - man blir tårögd.

  6. Carolina Klüfts resa, också grym.

  7. Jag heter Jonas
    och är bara en vanlig farsa.

  8. Jag har två kids.
    De fyller fjorton och arton.

  9. Jag har en fru, inga husdjur
    och tjugo basketbollar där ute.

  10. Jag är basketälskare, men jag
    halkade in på det på ett bananskal.

  11. Det jag egentligen brinner för
    är ungdomar-

  12. -och att föra samman folk,
    gamla som unga, breda som smala-

  13. -och oavsett var man kommer ifrån.
    Den dynamiken är häftig.

  14. För mig är det inkludering.

  15. Ni ska få se min resa. Jag började
    på samma ställe som Carolina Klüft.

  16. Jag ska dra min karriär på en minut.

  17. Jag började med friidrott.
    Min morsa älskade friidrott.

  18. På 50-talet satt hon och lyssnade
    på en sprakande radio-

  19. -och var oerhört intresserad
    av alla OS-sändningar i friidrott.

  20. Så hon tog med mig till friidrotten
    när jag var sex.

  21. Jag hade kanske talang för att kasta.

  22. Jag har alltid gillat
    att kasta macka på sjön.

  23. I friidrotten var det allsidig
    träning, man prövade det mesta-

  24. -och jag fastnade för att kasta.

  25. Men jag drog sönder armen
    och fick gå över till nåt annat.

  26. Då började jag springa.
    Lite konstigt när man är 2,04.

  27. Martti Vainio var längre än alla
    andra och jag längre än honom.

  28. Det såg komiskt ut när man sprang.

  29. Men morsan peppade
    och hade sina egna grejer.

  30. Vi sprang backlöpning. Morsan
    stod längst ner och kollade pulsen.

  31. Jag fattade inget.
    Hon var väldigt vetenskaplig.

  32. När pulsen var nere i nåt
    fick jag springa upp.

  33. Farsan stod tio meter innan toppen-

  34. -och hjälpte mig
    de sista tio meterna.

  35. Jag fick bra stöttning hemifrån.

  36. Men det räckte inte.

  37. Vid femton eller sexton var jag med
    i en skolturnéring i basket-

  38. -och nån tyckte
    att jag skulle testa basket.

  39. Då bytte jag
    från friidrott till basket.

  40. På första träningen satt där
    en lirare och sa:

  41. "Det går inte, det är fullt."
    Så jag vände.

  42. Men en annan lirare sa:
    "Vänta tills coachen kommer."

  43. Sen kom han,
    en kille som hette Jan-Allan.

  44. Han kunde inget om basket
    men var en fantastisk lagledare.

  45. Då var jag med i lite matcher.
    De skrev om oss i Smålandsposten.

  46. Vi var Sveriges sämsta basketlag.
    Vi spelade i division 3 i Småland.

  47. Första matchen fattade jag ingenting.

  48. Jag mötte en äldre amerikan
    - jag var sexton.

  49. Han bara: "I could be your father."

  50. Efter sju matcher hade vi gjort 299
    poäng framåt, i snitt ungefär 40.

  51. De hade gjort 770 på oss,
    så vi släppte in i snitt 110.

  52. Och det var innan trepoängaren fanns,
    så det var en jävla massa.

  53. Vi var Sveriges sämsta lag

  54. Killen där uppe från "Vem vill bli
    miljonär?" var med i laget-

  55. -fast han blev inte miljonär
    på basket.

  56. Sen blev jag lite äldre,
    så jag gav inte upp.

  57. Jag blev upplockad
    till Trelleborgs IF:s lag.

  58. Sen värvades jag upp till Stockholm.

  59. Först till Solna. Ni läser om
    de här fantastiska övergångssummorna.

  60. Då kostade jag 60 000.
    Sen blev jag värvad till Alvik.

  61. Då hade jag gått upp till 67 000.

  62. I går kollade jag mitt nya
    marknadsvärde, men det var noll.

  63. Eller Njol.

  64. Men jag gillade det.
    Man vill ju kämpa och bli bra.

  65. Sen utmanade några polare mig
    i Stockholm Marathon.

  66. Jag tänkte att det skulle bli lätt,
    men jag blev skadad.

  67. Men det kostade pengar om man inte
    ställde upp, så jag ställde upp-

  68. -fast jag hade kryckor. Det var -94.

  69. Jag tänkte att jag skulle haka på
    nån äldre herre-

  70. -som springer för sextionde gången.

  71. När starten gick vid stadion
    såg jag att eliten började kuta.

  72. Sen kom det till mig och alla drog.
    Jag hakade på så gott jag kunde-

  73. -men det gick inte så bra.
    De exkluderade mig.

  74. Däremot hade en ambulans sagt att de
    skulle ligga bakom den siste löparen.

  75. Så varje gång jag hoppade
    var ambulansen bakom.

  76. Sen var folk jätteschysta.
    Det var blå himmel och kanonväder.

  77. Folk matade mig med bananer:
    "Vi väntar på dig på andra varvet."

  78. Det var mitt bästa idrottsminne,
    när jag kom sist. Bra support.

  79. En gång fick jag äran
    att spela mot Magic Johnson.

  80. Vi gjorde båda fjorton poäng. När nån
    frågar hur bra jag är säger jag:

  81. "Jag är lika bra som Magic."

  82. Den aktiva karriären
    tog plötsligt slut.

  83. Jag spelade tolv år i högsta ligan-

  84. -och representerade Sverige ett
    tjugotal gånger i olika landskamper.

  85. Sen när man lägger av får man kids-

  86. -och när de kommer upp i åren ska
    de hålla på med nån typ av idrott.

  87. Jag försökte få med min förste grabb,
    Amund, på olika idrotter.

  88. Men han var lite för försiktig.

  89. Han föddes för tidigt, och då
    kan man kräva extra mycket trygghet.

  90. Till slut sa jag: "Okej,
    vi kan kanske testa lite basket."

  91. Det var han med på. Jag fick
    hoppa in som coach i Haninge-

  92. -och sa att han kunde hänga med.
    Han tog med boll och vattenflaska-

  93. -och vi stack ner
    till Vendelsömalmsskolan i Haninge.

  94. Jag hade precis slutat själv
    och tänkte: "Vad ska vi göra?"

  95. Så vi körde igång, lite high fives
    och jag bad kidsen samlas.

  96. Då gick alla dit utom min son,
    som satte sig på bänken.

  97. Jag tänkte att jag kanske gjorde fel
    och försökte hitta på en ny övning-

  98. -men han satt kvar. När alla
    drack vatten sprang han in och sköt.

  99. Sen var det samling
    och han satte sig igen.

  100. Så gick träningen. Jag undrade om jag
    skulle fråga om det på vägen hem-

  101. -men jag lämnade det därhän.
    Han var ändå "happy".

  102. Nästa vecka vill han till träningen
    och tog sin boll och vattenflaska.

  103. När vi samlades satte han sig där.

  104. Det har jag med mig än i dag.

  105. Jag har ju fastnat i barngrejen.
    Det är skitkul att träna de små.

  106. Men i dag vill föräldrarna gärna
    att deras kids ska vara med:

  107. "Gör nu som tränaren säger!"

  108. Ibland drar de bort barnen.
    "Du klarar ju inget - vi går."

  109. Då säger jag att det är min uppgift
    som coach att klura ut-

  110. -vad som triggar den här liraren.

  111. Han vill ju vara här, men jag måste
    hitta på en övning som passar honom.

  112. "Låt honom vara, så löser jag det."

  113. Min egen grabb var inte med
    sex månader, trettio träningar.

  114. Men han ville med varje gång.

  115. Sen tänkte jag att jag måste prata
    med honom, så jag frågade:

  116. "Vad tycker du om träningen?"
    "Jätteroligt!"

  117. "Är det nån grej
    som du skulle vilja vara med i?"

  118. "Det är läskigt."
    "Vad är det läskiga, då?"

  119. "Tänk om man krockar."

  120. Det stämde ju,
    när jag tänkte på mina övningar.

  121. Jag bad honom hitta på en övning
    där man inte kunde krocka-

  122. -och han designade en liten övning.
    Jag körde den, och han var med.

  123. Sen tog vi lite vatten och sen
    var det en sån där krockövning-

  124. -och han satt där igen. När jag
    kom hem nästa gång tänkte jag till-

  125. -och gjorde en massa övningar
    som inte var "läskiga".

  126. Då var han med,
    och det har jag med mig längre fram.

  127. Året därpå tänkte jag
    att eftersom jag bodde i Huddinge-

  128. -borde jag börja träna
    kids och lag där jag bor.

  129. Jag ringde Huddinge basket
    och sa att jag ville träna nåt lag.

  130. Huddinge är en tudelad kommun
    med själva Huddinge på ena sidan-

  131. -och Skogås, Trångsund och Länna
    på andra.

  132. Där fanns det inget,
    så där fick jag två tider.

  133. De hade paroll:
    "Huddinge basket - basket för alla."

  134. Töntigt, tyckte jag. I dag vill
    jag prata med den som kom på det.

  135. Det är precis det som jag kan stå för
    i dag, att det ska vara för alla.

  136. Det här var första träningen
    på Mörtviksskolan.

  137. Först tänkte jag att jag hade spelat
    i tjugo år men inte sett det här.

  138. Idrotten kan vara fantastisk
    och involvera olika personligheter.

  139. Vi hade tjejer, killar, fyra
    nationaliteter, folk utan dojor-

  140. -och folk som redan
    såg ut som Michael Jordan.

  141. De pratade olika språk. Nån var rädd-

  142. -och nån såg att ha spelat dataspel
    i tjugo år.

  143. Efter fem minuter
    rök det som en skorsten.

  144. Jag blev förälskad i det här gänget
    - mitt lag!

  145. Jag ville få det
    att funka på nån vänster.

  146. Jag delade ut lappar med medlems-
    avgift och sa till dem att betala.

  147. Nån stod och tittade på den, och jag
    tänkte att den kanske inte hade råd.

  148. Tänk om den inte kom på
    nästa träning, och så blev det.

  149. Jag hade sabbat för nån som ville
    spela basket men inte hade råd.

  150. Nu har jag lärt mig,
    efter att ha gjort fel tusen gånger.

  151. Nu tar jag in alla uppgifter först,
    så att jag kan nå dem.

  152. Om de sen inte dyker upp på träningen
    kan jag ringa och prata med dem.

  153. "Hon har inte varit här
    på några gånger. Har det hänt nåt?"

  154. Då kan de säga "Hon har blivit
    intresserad av nåt annat"-

  155. -men jag vet att de hade superkul,
    så jag säger:

  156. "Om det handlade om pengarna
    kan vi lösa det."

  157. Ofta får jag tillbaka dem då.

  158. Jag fick ju två tider och tänkte att
    de kunde träna två gånger i veckan-

  159. -men det var ett helt annat gäng.

  160. Man tränar där man bor, och det var
    max 700-800 meter däremellan-

  161. -men det var ett helt nytt gäng.
    Nya tjejer och killar-

  162. -och samma otroliga mångfald.

  163. Och jag är värdelös på att säga nej,
    så det rasade in folk.

  164. Hans syrra kom, lillasyrran,
    storebrorsan - hur mycket som helst.

  165. Jag ringde Huddinge basket
    och bad om fler tider.

  166. Jag ville att alla skulle vara med-

  167. -så det behövdes ett för de små och
    kanske ett tjejlag och ett killag.

  168. Då kom det fler lirare.
    Killen till vänster...

  169. Jag har tagit bilderna med dåtidens
    kameror, så det är taskig kvalitet.

  170. Jag skulle ta namn, och Abdullah
    hade ett jättelångt efternamn.

  171. Han kom utan mamma eller pappa,
    så vi försökte.

  172. Han hade ett jättelångt efternamn
    och jag försökte:

  173. "Vad hette du, sa du? G-h-i-l..."

  174. "Nej", sa han. "H-g-i..."
    Efter tre minuter sa han:

  175. "Jag orkar inte. Du får gissa."

  176. Så jag gjorde det
    och skickade det till kassören.

  177. "Jonas, var noga med efternamn."
    "Jag försökte, men det gick inte."

  178. Nästa lirare var min yngste, Eskil.
    De skiljer fyra år mellan dem.

  179. Han var inte så rädd för att krocka.

  180. Jag hade fullt upp
    med det här gänget.

  181. Jag skulle lära dem knyta dojor
    och ta med sig vattenflaskor.

  182. Vi hade inte kommit så långt.

  183. Så skulle vi spela match.
    Jag hade kollat på nätet-

  184. -och anmält laget på nån sida,
    så vi åkte i väg och spelade.

  185. När jag kom in kändes det
    som om jag själv spelade.

  186. Domaren var gråvit och blåste
    i pipan. "Rätt. Fel. Poäng."

  187. Tydliga vinnare och förlorare.

  188. Jag började spela när jag var sexton,
    och de här var sex-sju.

  189. Jag tänkte
    att det här skulle aldrig funka.

  190. De skulle lägga av.
    Jag var tvungen att ändra på nåt.

  191. Då hade jag en massa polare
    som hade ungar i samma åldrar.

  192. Vi ville starta nåt annat.
    Det här var 2007.

  193. Vi ville skapa ett basketlekland,
    liksom det finns Andy's lekland.

  194. Vi ska åka dit och ha kul.

  195. Vi ska dribblingstävlingar,
    passningsgrejer och skottgrejer.

  196. Det ska inte vara
    sån fokus på matchen.

  197. Vi ska spela skojmatcher, men det
    ska inte vara det kidsen kommer ihåg.

  198. Det gick bra.
    Bredäng, JKS, var där med några lag.

  199. Alvik var där.
    Vi var sju-åtta lirare.

  200. Vi parade ihop lag från
    olika stadsdelar och hade kul ihop.

  201. Om man får lära sig leka tidigt-

  202. -och sen möts när man är sexton
    och det är viktigare att vinna-

  203. -då har man lekt tidigt, och det
    blir kanske inte så blodigt där uppe.

  204. Vad skulle vi då kalla det?

  205. Ibland är vi lite dåliga på att hylla
    dem som har gjort nåt bra förr.

  206. Jag stötte på en halvgalen kille
    i Alvik, Erik Bremer.

  207. Han gjorde mycket gott där,
    men han var lite unik och udda.

  208. Så vi kallade det för
    "Erik Bremers knatteliga"-

  209. -fast vi inte räknade poäng.
    Sen gjorde en lirare en logga.

  210. Den var cool tills nån från Djursholm
    frågade vad han hade mellan benen.

  211. Då lirade vi de där matcherna.

  212. Jag var matchledare för en av dem,
    och det är kul hur kidsen ser det.

  213. Vi räknade inga poäng,
    men det gjorde föräldrarna.

  214. De sa "Bra, vi vann med 24-18",
    men jag ville inte räkna poäng.

  215. Jag var matchledare
    och försökte göra det jämnt.

  216. Man fick två skojmatcher, och om en
    blev ojämn kunde man byta spelare.

  217. Jag var alltså matchledare till
    en match, och det var väldigt ojämnt.

  218. De andra gjorde poäng hela tiden,
    och man försökte ställa sig i vägen-

  219. -för att de andra skulle få göra mål.
    Om vi räknat stod det kanske 60-0.

  220. Så ungefär som jag själv.

  221. Så till slut
    gör laget äntligen två poäng!

  222. Efter matchen kommer en ur laget fram
    och frågade: "Vann vi?"

  223. Då sa jag inte: "Men snälla du..."

  224. Jag bara: "Det var så jämnt,
    så jag har ingen aning."

  225. "Det böljade fram och tillbaka,
    och vi räknar inte poäng."

  226. Det var intressant hur kidsen
    kan reflektera i viss situation.

  227. Lite skraja barn... Sen var vi där,
    med ett gäng från Bredäng.

  228. Ena grabben
    var inte lika rädd för att krocka.

  229. Han fick en bättre start
    när han fick göra andra övningar.

  230. Och matcher var inte det väsentliga,
    utan vi gjorde många olika saker.

  231. En sak var att jag alltid hade
    förknippat basket med pannband.

  232. Det kunde ju kidsen få
    när de gick hem från basketpartyt.

  233. Jag kollade pannband från Stadium
    och olika sportgrejer.

  234. Där kostade de 30-40 spänn.

  235. Jag skulle ju ha tvåtusen,
    men de ville bara gå ner två kronor.

  236. Jag var eld och lågor, så jag kunde
    lägga hela familjens budget på det-

  237. -men det kunde bli jobbigt efteråt.

  238. Så jag försökte köpa det utomlands.
    I Kina tillverkar de saker billigt.

  239. Jag googlade "China" och "headband"
    och fastnade för en kille.

  240. Jag hade aldrig sett honom,
    men skrev:

  241. "Jag vill låta tillverka pannband."
    "Inga problem."

  242. "Kan du skicka några prover?"
    "Om du överför 700 kronor."

  243. Det tog några veckor,
    sen kom det tre-fyra olika färger.

  244. Det var bra grejer.

  245. "Nu vill jag göra en stor beställning
    på tretusen pannband."

  246. Och han bad mig överföra
    kanske motsvarande 17 000 spänn.

  247. Då är man lite svettig. Skulle jag
    dra i väg det från familjekontot?

  248. Så jag drog det
    från mitt privata konto.

  249. Sen tänkte jag att där rök de.
    Jag hade inte kollat honom alls.

  250. Han sitter där och lattjar
    med pengarna i Kina.

  251. Efter tre-fyra veckor
    ringer det från Arlanda.

  252. "Du har 65 kilo pannband här
    att tulla in."

  253. "Shit, hur gör man det, då?

  254. Jag fick åka dit.
    "Det är inga droger, inget farligt."

  255. "Det är bara lite pannband." Jag fick
    fylla i papper och ta med dem hem.

  256. Jag fick dem i olika färger.

  257. Så om vi var i Fryshuset
    fick de en viss färg-

  258. -och en annan på JKS i Bredäng.
    Var gång fick man ett nytt pannband.

  259. Med knatteligorna ville jag inte bara
    att vi skulle köra hos oss-

  260. -utan sprida lite basketglädje
    i olika stadsdelar.

  261. Jag ville ge alla sin del av kakan-

  262. -och köra i Tensta, Järfälla, Tumba,
    Frysen och så vidare-

  263. -så att alla fick uppleva hur det var
    att ha basketlekland där de bor.

  264. Och så fick man pannbanden.

  265. Det spred sig, och till slut ville
    ingen vara med i traditionella ligor.

  266. I Frysen satte vi rekord,
    med hundra lag i basketleklandet.

  267. Det var faktiskt grymt.

  268. Vi hade teman. För Djursholm Indians
    målade vi alla barnen till indianer.

  269. Hos Polisen basket
    hade vi tjuv-och-polis-tema.

  270. Hos Järva Demons
    körde vi Halloween-tema.

  271. Sen frågade föräldrarna hur matchen
    gick och kidsen pratade om indianer.

  272. "Vi målade oss till indianer
    och fick ha ett pannband."

  273. Det tog längre tid
    att omvända föräldrarna än barnen.

  274. Det blev pannbandshysteri.
    Många dubblerar ju i idrotter-

  275. -så jag hörde att Brommapojkarna
    hade "I love basketball"-pannband.

  276. Vi var runt överallt,
    på arton olika ställen-

  277. -så alla kunde ha kafeteria och tjäna
    lite pengar när 200-300 kids var där.

  278. Och de var uppfinningsrika. Man kunde
    se nån med fyra pannband och tänka:

  279. "Shit, han är bra!
    Han har varit med på fyra omgångar!"

  280. Det fanns ingen gradering på dem
    som visade hur bra man var.

  281. De var uppfinningsrika.

  282. Och vad hände då på de här grejerna?

  283. Ja, det var inte
    så stor fokus på själv matchen.

  284. När man kom hem kom man ihåg
    allt annat än matchen.

  285. Vi körde Harlem Shake
    när det var aktuellt-

  286. -eller hittade andra grejer
    som var okej för kidsen.

  287. Det är bra att man är barn själv.

  288. Här dansar vi i Frysen.
    Vi har lite speciella dräkter.

  289. Och Erik Bremer tyckte
    att det var jättekul-

  290. -att han fick
    en egen cup uppkallad efter sig.

  291. Så han kom en gång. Han hade tryckt
    upp tröjor med "Erik Bremer cup".

  292. Jag hade inte tryckt dem,
    det hade han gjort.

  293. Han var en skön lirare. Han delade
    ut pannband och gosade med kidsen.

  294. Han var helt rörd. Man är ju varm
    för att kidsen får ha kul-

  295. -men nu fick man värma
    nån annans hjärta också.

  296. Till varje gång skrev han en ingress
    med en historisk anekdot-

  297. -om vad som hände på hans tid.

  298. Han kunde berätta att förr knöt man
    basketbollar inför varje match-

  299. -med snören och grejer.
    Han fick en chans att skriva av sig.

  300. Han skrev sen en bok
    som heter "Stegfel och felsteg"-

  301. -där han berättar om hur basketen kom
    till och hur den kom till Sverige.

  302. Sen avslutar han med sin knatteliga.

  303. Han skrev att höjdpunkten
    i hans karriär-

  304. -var att få en egen cup uppkallad
    efter sig. Det var lite sött.

  305. Det måste man bara bli bättre på.

  306. Nu är man snart oldie själv
    och hoppas att kidsen ska...

  307. Loggan spred sig världen över.

  308. Den används till basket,
    men jag vet inte hur.

  309. En cool sak är en annan lirare
    som var med i det här.

  310. En kille från Uganda eller nåt, men
    han var med på ett antal såna här.

  311. Sen drog han hem, och hade plötsligt
    startat EBC nere i Uganda.

  312. Afrikanska barn körde också basket.

  313. Det spred sig från lilla Edboskolan
    i Skogås till nere i Uganda.

  314. Det var lite kul.

  315. Sen efter det här, då?

  316. Nån gång
    ska man börja spela "på riktigt".

  317. Riktiga matcher, resultat,
    vinnare och förlorare.

  318. Vi skulle spela vår första match. Och
    jag klarar inte av det här att toppa.

  319. Det är inte så viktigt för mig.
    Vi spelade en liten turnering.

  320. Jag hade bestämt alla byten, så
    att alla skulle känna att de var med.

  321. Sen gick vi till final.

  322. Jag hade delat upp gänget
    och gjort en strategi.

  323. Vi skulle byta så här
    och alla skulle vara med.

  324. Om vi vann eller förlorade
    var skit samma.

  325. Det var två gäng och vi bytta av, som
    hockeyfemmor.

  326. Det ena gänget var lite starkare.

  327. I sista delen av matchen hade det
    starka gänget precis varit inne-

  328. -och det var dags för det svaga
    gänget. Vi ledde med 6 poäng.

  329. Då tänkte jag på att låta det svaga
    gänget sitta för att vinna matchen.

  330. Men det ville jag inte,
    utan vi körde på.

  331. Vi förlorade matchen med två poäng.

  332. Efter matchen kom det en förälder
    från motståndarlaget och sa:

  333. "Vad fint att du körde igenom...
    Du hade kunnat vinna matchen."

  334. Jag sa att det var ointressant.
    Men vet ni vad det fina är i dag?

  335. Jag började med det här 2007.

  336. Jag har träffat de här lirarna i dag.
    De är vuxna nu.

  337. Nån jobbar på en revisionsbyrå,
    och nån fortsätter plugga.

  338. Vet ni hur skönt det är att prata med
    dem nu när man inte ha exkluderat?

  339. Man kan krama dem.
    "Minns du hur nära vi var att vinna?"

  340. Det är skitskönt.
    Hade man gjort på nåt annat sätt...

  341. Sen kom det lite mer lirare.

  342. Det kommer ju folk från andra länder,
    och det är jättekul.

  343. I skolan valde jag bort historia och
    religion för att satsa på basket.

  344. Men nu när det kommer nya kulturer
    får man lära sig massor om det.

  345. Man har ju begreppet "nyanlända" nu,
    men det har alltid funnits.

  346. När jag gick i skolan i Växjö
    kom det folk från Chile.

  347. Sen var det Irak och Bosnien.
    Det har alltid kommit folk hit.

  348. Man fick lära känna en massa olika
    kulturer, och det är så häftigt.

  349. Här har vi två mongoler som kom hit.

  350. De kunde ingen svenska. Jag fattar
    inte hur de kom till träningen.

  351. Jag försökte prata, men varken
    engelska eller tyska fungerade.

  352. Det var de språk jag kunde.
    Men de kom dit.

  353. Den ene killens pappa kunde
    ytterst lite och hade snokat upp det-

  354. -så de kom till träningen.

  355. Dem ville jag få med på matchen.

  356. Sen lyckades vi via nån
    att få med dem till matchen.

  357. Då ska man ju licensiera spelarna,
    så att allt går rätt till.

  358. Annars kan man få böter. Det var
    trixigt med killen till vänster.

  359. När han till slut skrev sitt namn
    blev det så här.

  360. Vad skulle jag säga att han heter?
    Vad skulle jag kalla honom?

  361. Så vi började kalla honom Toksu,
    ett smeknamn.

  362. Det finns nåt T där,
    så vi kallade honom Toksu.

  363. Vi hade tre matcher
    där vi skrev in vad vi trodde.

  364. Vi fick böter direkt.

  365. Tre gånger 500 spänn för att vi
    inte kunde lära oss mongoliska.

  366. Men det viktiga var att han var med.
    Pengar finns det gott om.

  367. I allt det här
    när man började träna kids-

  368. -blir de ju sen äldre.

  369. I området där jag var fanns det
    inte så mycket "ideella föräldrar".

  370. Min chans att få det här att växa
    var att få med mig ungdomarna.

  371. Efter X antal år fick jag se till
    att de fick vara med-

  372. -och hjälpa mig träna de yngre.

  373. Här har vi Noha, en grym tjej.

  374. Hon coachar, dömer, sitter
    i sekretariat - en sann förebild.

  375. Jag känner familjen sen de var små.

  376. När hon blev äldre bestämde
    hon sig för att praktisera islam.

  377. Hon spelade i vårt lag
    och skulle gå en domarkurs.

  378. Det finns en regel
    mot att spela med huvudduk.

  379. Jag vill att alla ska kunna vara med
    på alla möjliga sätt-

  380. -men så finns det en regel
    som gör att man inte får spela.

  381. Då visar det sig att Fiba,
    vilket är som Fifa i fotboll-

  382. -ett regelverk för hela världen,
    där finns en regel mot det här-

  383. -på en viss nivå. Helt sjukt.
    Så det måste vi kämpa för.

  384. Sen visade det sig
    att det fanns fler tjejer i Sverige-

  385. -som också stod inför
    det här förbudet.

  386. Och inte bara i Sverige.
    Det startades en liten rörelse.

  387. Noha var med i den.
    Det fanns folk från Indonesien, USA-

  388. -Bosnien, Frankrike, Tyskland
    som hade samma grej.

  389. Vi var med i ett upprop
    för att ändra regeln.

  390. Så småningom ändras det.

  391. Så genom påtryckningar
    från tjejer i medlemsländerna-

  392. -lyckas man ändra Fibas beslut.

  393. Hon fick plötsligt vara med och är
    i dag aktiv på alla möjliga sätt.

  394. Ni ser hur hon bidrar på alla möjliga
    sätt till ett bättre samhälle.

  395. Om man hade exkluderat en sån person
    hade vi inte fått det fina här.

  396. Jag har ju fastnat här.
    Jag kan följa spelar hela vägen-

  397. -men jag älskar att få vara
    på spelarens första basketträning.

  398. Min grabb har jag kanske
    sex månader på mig att påverka-

  399. -men här har jag bara en träning
    att få dem att tycka det är kul.

  400. Jag älskar att möta dem i dörren.

  401. En del tycker att det är läskigt.

  402. En del kommer själva. Otroligt.

  403. Ibland kommer ju hela familjen.
    "Nu ska Lasse testa på basket."

  404. Ibland hittar de dit själv
    via nån kompis.

  405. Deras föräldrar vet det inte alltid.

  406. I vårt damlag har jag en tjej nu,
    som heter Patricia.

  407. Hon gick på sina första träningar
    när jag var i Sjötorpshallen.

  408. Då gick hon på sina första träningar.
    Sen efter att mamman kom på henne-

  409. -sa hon: "Mamma, jag håller på
    med basket, och jag ska inte sluta."

  410. Jag vill få dem involverade.

  411. Jag vill vara den minsta tröskeln,
    ingen tröskel alls.

  412. Det var silver. Jag vill ha
    så lite trösklar som möjligt.

  413. Då har man ju chans att se
    allt man har lärt sig.

  414. Att det är läskigt eller ekonomin.
    Jag vill undanröja hinder.

  415. Det är lätt att glömma dem. Jag mår
    dåligt när de inte kommer mer.

  416. Visst, de kanske inte gillar basket.
    Bara de hittar nånting.

  417. Men ibland säger de
    att de har testat olika idrotter.

  418. Då ska man försöka få dem
    att fastna för nåt.

  419. Det spelar ingen roll vad de spelar,
    bara de hittar nånting.

  420. Och det är lika kul
    med tjejer som med killar.

  421. Det fina är att för
    att få det här att fungera-

  422. -har vi jättemycket kids som man
    själv har tränat när de var små.

  423. Jag är dålig
    när de ska ta sitt första lag.

  424. Jag bara ber nån hålla i en grupp,
    utan att tala om hur man ska göra.

  425. Sen tittar man, och det ser bra ut.

  426. Man frågar: "Hur tänkte du
    när du hittade på övningarna?"

  427. "Jag gjorde som du gjorde
    med mig för en massa år sen."

  428. Sen tränar han de där kidsen,
    som i sin tur tränar sina.

  429. Det blir en dominoeffekt.

  430. Det här var ett skönt gäng.
    De skulle på Erik Bremers knatteliga.

  431. Förbundet har tagit över den-

  432. -så nu får man inte tävla
    i den åldern utom i basketleklandet.

  433. De skulle på sin första, och jag
    berättade att vi skulle spela match.

  434. Fyra stycken samlades i hörnan. "Nu
    gäller det. Ta fram superkrafterna."

  435. "Nu är det matchen."
    En sa: "Jag är superstark."

  436. Nästa lirare: "Jag är supersnabb."
    En annan: "Jag är jättesmart."

  437. Den fjärde funderade och sa: "Mamma
    säger att jag är bra på att städa."

  438. Då tänkte jag: "Jättebra.
    Vi plockar fram det bästa."

  439. Vi hade inte spelat nån match.
    Det är inte jätteviktigt då.

  440. Ett nytt gäng.
    Jag älskar "nicknames".

  441. Om nån behöver nåt extra
    för att lyfta sig själv.

  442. Förut när jag såg kids tänkte jag:
    "Shit, vilken busig unge."

  443. Men ingen föds kriminell.
    Omvärlden fostrar vem vi blir.

  444. När jag ser nåt hos nån tänker jag:
    "Här har vi en trasig själ."

  445. Nåt har lett till det,
    och det är mitt jobb att läka själen-

  446. -och se till att den stärks.
    Att de går från så här till så här-

  447. -och vara stolt som person.
    Så jag brukar hitta på "nicknames".

  448. Det är kanske inte nån
    som är grym som jag kallar "Kingen".

  449. Det kanske passar bättre
    till nån annan.

  450. Jag har kallat en person i föreningen
    för "Kingen" under två års tid.

  451. På medlemsinbetalningen stod det:
    "Inbetalt 1 200 kronor, Kingen."

  452. Jag är otroligt imponerad över att
    syskon tar med syskon på träningen.

  453. Och de är inte gamla. Det är en
    tolvåring som tar med en åttaåring.

  454. De går två kilometer
    för att komma till träningen.

  455. Stor applåd till alla syskon som
    hjälper syskon att vara involverade.

  456. Ibland får man såna här sms:

  457. "Kan båda min tre barn börja?"
    "Vad roligt. Alla är välkomna."

  458. "Hur gamla är de och var bor ni?"
    "I lägenhet. De är inte gamla."

  459. Och det här händer varje vecka,
    och jag bara smälter.

  460. Jag måste bara få dem till träningen!

  461. Jag ska bara hitta sättet
    att få dem dit.

  462. Då tänker jag på
    att jag lyckades med mongolen.

  463. Muhammed är störtskön.
    Det händer grejer varje vecka.

  464. Måndag och fredag, fem till sex,
    då har jag bara träning med kidsen.

  465. Det händer nåt kul varje vecka.
    Muhammed kom till träningen-

  466. -och plötsligt ringde det.
    Jag såg att det var hans mamma.

  467. Men det var en skön ringsignal,
    så han stod och dansade.

  468. "Din mamma ringer. Du måste svara."
    "Det är en bra låt. Jag måste dansa."

  469. Så det var bättre att dansa
    än att svara mamma.

  470. De har kul när de leker. En del
    blir förstörda i skallen som jag-

  471. -och tatuerar.

  472. Och en del går från
    att vara rädda till lite kaxiga.

  473. Jag har nån bokstavskombination,
    så när jag är sysslolös skriver jag.

  474. Så om ni ser "basket" nånstans
    vet ni att "I was there".

  475. Det är viktigt med positiva budskap.
    Vi har en otroligt viktig uppgift-

  476. -att sprida positiva budskap
    i sociala medier.

  477. Man kan skriva om andra saker
    än att man vann matchen.

  478. Om man vann en seniormatch
    kan man förstås skriva det-

  479. -men med unga får man vara försiktig,
    inte "Vi krossade motståndarna".

  480. Kul, men hur kul är det för dem?

  481. Man kan skriva om nåt helt annat
    än hur matchen gick.

  482. Den matchen vann vi.

  483. Är det Njol? Jävlar!
    Ja, du var där också.

  484. Var du med i Sigtuna?
    Vi måste ta det, okej?

  485. Vi spelade förkval till division ett.
    Vi mötte Sigtuna med Njol.

  486. Man kan inte förlora mot Njol.

  487. Men det kan bli heta känslor,
    och det blev lite gruff.

  488. Det var inte okej,
    men det blev lite fajt.

  489. Efter matchen vet jag att Sigtuna
    pratade mycket med ert lag-

  490. -och med oss.

  491. För att vi skulle visa att det inte
    blir fajt nästa gång vi möts-

  492. -tryckte vi upp en banderoll
    där det stod "I love basketball"-

  493. -och manifesterade.
    Annars kan det bli ringar på vattnet.

  494. Vi ville tala om att det var ett
    misstag, men att vi går vidare.

  495. Den här skylten tyckte jag om,
    så jag hängde den över Nynäsvägen.

  496. Nu fick en miljon människor se
    att det är kul med basket.

  497. Sen spontantidrott, som du körde
    i Tumba, det är jätteviktigt.

  498. Alla gillar inte att ha
    tre dagar i veckan på fasta tider.

  499. Ibland vill man vara
    i hallen och bara vara.

  500. Man kanske bara vill sitta och prata
    med nån vuxen.

  501. Vi har också haft mycket
    spontanidrott i diverse skolor.

  502. Det är kanske ännu viktigare
    än den organiserade idrotten.

  503. Folk ska kunna ha nånstans att komma.
    De kan bara sitta och surra.

  504. Nån har kanske med sig en cola.
    Kidsen pratar om allt möjligt.

  505. Då får man reflektera för att svara.

  506. Jag har fått mängder av frågor
    om allt möjligt.

  507. "Vad tycker du om
    att USA går in i Irak?"

  508. "Alltså..."
    Det är ju inte gamla kids-

  509. -och jag förstår att han
    inte gillar det, så jag måste svara.

  510. "Nej, de borde hålla till i USA."
    "Ja, de borde inte bry sig om det."

  511. "Nej, jag håller med.
    Men tänk om nån är taskig där nere?"

  512. Man får hitta nåt sätt att prata
    utan att det är rätt eller fel.

  513. Man kan omvärdera sin sanning,
    men vi har ju olika sanningar.

  514. Nästa grej:
    Jag har rest en hel del civilt-

  515. -till massa ställen i Sverige,
    så jag ville kolla upp hur läget är.

  516. Jag bestämde mig för att åka till
    hundra skolor och märka korgarna-

  517. -som man ringmärker fåglar.
    Störd grej, va?

  518. Jag satte upp ett klistermärke.

  519. Då kunde man se
    att det var en inköpt korg-

  520. -och här har man låst nätet.

  521. Man ser att ingen har använt dem
    sen de byggde skolan.

  522. Men ibland ser man att nån har
    velat spela och tillverkat en korg.

  523. Han måste ju gilla basket.

  524. Sen undrade jag
    var den finaste korgen i Sverige är.

  525. Här har nån målet med färger.
    Det spelas säkert där varje dag.

  526. Här var en jättefin.
    Men den finaste korgen finns i Malmö.

  527. Visst är den söt? Så om nån frågar
    hur korgen ser ut i Rönninge-

  528. -så vet jag det. Nej, för till slut
    vet man inte var man har varit.

  529. Jag har åkt till en byhåla för att
    märka korgen med ett klistermärke-

  530. -och kommit dit:
    "Jävlar, jag har varit här."

  531. När jag reste runt var jag nyfiken
    på basketens spridning i landet-

  532. -och frågade pizzabagare
    eller taxichaufförer, som har koll:

  533. "Finns det basket här i stan?" I Orsa
    fanns inget, det var helt nerlagt.

  534. Jag lade ut det på Fejan och fick
    tillbaka: "Jo, det finns det visst!"

  535. Nån hade lagt upp en artikel.
    Jag ville träffa den här liraren.

  536. Jag letade upp honom
    och bankade på dörren utanför.

  537. Jag är ju ingen alls för honom.

  538. Han öppnade med världens leende.
    Han har ingen aning om vem jag är.

  539. Det tog två minuter, sen hade han
    satt på kaffe, bullar och grejer.

  540. Han kunde ingen svenska,
    och plötsligt satt jag i hans soffa.

  541. Han kanske trodde att jag var
    från SFI eller migrationsverket.

  542. Men nu fick han berätta sin story.
    Han kommer från Afrika och Libyen.

  543. Han berättade hela sin basketstory
    via sin son som kunde lite svenska.

  544. Adil hette hans son.
    Jag gav honom två basketbollar-

  545. -om han lovade att sätta
    i gång basket och skicka en bild.

  546. Och han satte i gång basket i Orsa.

  547. Efter några år kunde man prata
    med mongolerna.

  548. De var flera som ville börja
    med basket-

  549. -så vi fixade basket
    med hans mongoliska polare.

  550. Tack vare att de var med från början
    var de jättebra att ha med.

  551. Sverige spelade VM-kval i Hovet
    för två veckor sen.

  552. Vi behövde folk som lade golvet,
    men alla andra är så upptagna.

  553. Men mongolerna hade tid,
    så de var där och lade golvet.

  554. Och deras pappor ville spela basket,
    så det fick de också.

  555. Och jag sa: "Ni verkar ha så roligt.
    Vi är lika gamla. Får jag vara med?"

  556. "Nej, du är för lång."
    "Jaha... Okej, det är lugnt."

  557. "Jag hittar nåt lag för långa."

  558. De hade en match, fullt med mongoler.
    Sen ville deras fruar spela.

  559. Då bildade de ett lag.
    Sen ringde nån lirare från Iran:

  560. "Du har ett mongoliskt gäng.
    Kan vi ha ett iranskt gäng?"

  561. Visst, och så fick vi
    ett gäng från Iran.

  562. Sen leker man vidare med kidsen.
    Ibland kommer nån jätteliten lirare.

  563. Det här är James. Han kom fram och
    sa: "Jag har en hemlig baskettröja."

  564. "Jaha!
    Kan du ta med den nästa träning?"

  565. Han tog med den. Då hade han
    klippt ut bokstäverna i "basket"-

  566. -och klippt på det på sin tröja.
    Det var hans hemliga baskettröja.

  567. Raoda, alltid glad som ett solsken.

  568. Med kidsen har vi tjejer och killar
    gemensamt och närliggande åldrar.

  569. Det är jättebra, tror jag,
    att man kan gå med sina syskon.

  570. Om alla tränar på olika dagar
    fast de är nästan lika gamla-

  571. -vore det svårt att hinna med.

  572. Men om de kan träna tillsammans
    och gå hem ihop-

  573. -tror jag att det funkar bra.

  574. För att få det att funka
    fick vi börja med veckopeng.

  575. Alla ungdomar som coachar,
    de får en veckopeng.

  576. Det är inte mycket,
    men det är mycket för dem.

  577. Det hjälper oss med nya kids.

  578. Det roliga här är de där tjejerna
    hade jag på min första träning.

  579. De tränar flickor -02 och -03.
    Melissa coachar flickor -06 och -07.

  580. Och Maja coachar flickor -08 och -09.
    Det går neråt i ledet.

  581. Så söt bild. Chris hjälper de små.
    Det är mysigt att se.

  582. Det är stora avstånd. Jag är 48 år
    och ska leka med James som är fyra.

  583. Det är kul, men ibland
    är det bra att krympa avståndet.

  584. Man kan ställa andra frågor till nån
    som inte är så gammal.

  585. Man får lära sig knyta dojor.

  586. På min första träning fanns
    en 13-åring som inte kunde det.

  587. Jag tyckte att det var konstigt,
    men de har bara inte lärt sig det.

  588. Om man inte kan knyta dojorna,
    så hjälper vi varandra med det.

  589. Ja... Det är så man vill att det
    ska vara, att alla är välkomna.

  590. De här två var med från början.
    En liten grekisk familj.

  591. Sen vill vi åka på cuper,
    men vi har inte så mycket pengar.

  592. Då får vi kämpa ihop. Därför har vi
    skapat Huddinge Workforce.

  593. Alla kidsen kan vara med
    i olika typer av arrangemang-

  594. -som funktionärslopp.

  595. Om nån ska ordna ett cykellopp
    och behöver 70 funktionärer-

  596. -då kan vi komma med folk
    och få en liten peng för det.

  597. Det är ett sätt att göra saker,
    genom att dra in intäkter-

  598. -via att aktivera kidsen.
    Och här lär man sig av varandra.

  599. För vissa betalar pappa.

  600. Då kan man lära sig
    att det inte är så för alla.

  601. Andra lär en
    att här får man faktiskt kämpa.

  602. Om vi ska åka i väg får man göra
    nåt aktivt så att det blir så.

  603. Det är lärande på alla möjliga sätt.

  604. Sen det här med sociala budskap.

  605. Ta mycket bilder. Man blir så glad.

  606. Man behöver inte skriva att man vann.
    Man kan bara ta en rolig bild.

  607. Vi ska köra i gång ett nytt område
    i Huddinge, Vårby.

  608. Vi heter Huddinge
    oavsett var vi är verksamma.

  609. Vi hade ett projekt med "basketfrön".
    Vi gömde bollar med ett brev.

  610. Så man kunde få syn på en basketboll
    och ta upp den-

  611. -så låg det ett brev där:

  612. "Du är lyckligt lottad till en boll
    och välkommen till träningen."

  613. Vi gömde 25 bollar i Vårby.

  614. 21 har kommit till träningen,
    med bollarna.

  615. Lite roliga bilder.

  616. Sen var det inte så många tjejer som
    höll på med föreningsidrott i Vårby.

  617. Fem procent. Så vi startade nyligen
    projektet Vårby gäris.

  618. Här är de.

  619. Över till nåt annat.

  620. Jag har spelat mot Finland
    tusen gånger.

  621. För några år sen
    blev det baskethysteri i Finland.

  622. Finland ska hålla på med hockey,
    skidor och bada bastu.

  623. De håller inte på med basket.
    Det var samma intresse som här.

  624. Plötsligt var det några galningar
    som tyckte basket var skitkul.

  625. De startade The Wolf Pack.

  626. Fiba tyckte att de var så coola.
    Finland, basket och grejer.

  627. Så de gav dem ett "wild card"
    i VM i basket i Bilbao,

  628. Problemet var att deras "wild card"
    kostade en miljon euro.

  629. Men då var det en finsk basketfond,
    som drevs av äldre herrar.

  630. Den skulle förvaltas.

  631. De sa: "Vi får aldrig mer
    se Finland i basket-VM."

  632. "Vi tar hela fonden och köper det."

  633. Plötsligt var Finland med i VM.
    Jag fattade ingenting.

  634. Tiotusen finnar åkte ner till Bilbao
    och såg Finland i basket-VM.

  635. Då kände jag: "Då måste ju vi kunna:"

  636. "Vad ska vi heta? Vi har älgar."

  637. Vi döpte oss till Moose Nation
    och startade en kampanj.

  638. Vi åkte dit och kollade hur de hade
    gjort. Styrelsemötet var i bastun.

  639. De drack en jävla massa öl. Jag sa
    att två räckte, men de körde på.

  640. Vi blev inspirerade av dem. Det
    kunde inte vara så svårt att härma.

  641. Den ena var galnare än den andra.
    Vi försökte alltså härma dem.

  642. Jag tänkte: "Hur många behöver man
    i en klack? Jag ringer mina polare."

  643. Och polaren bara:
    "Nej, det är inte min grej."

  644. "Vi ska heja på Sverige,
    så att de vinner."

  645. "Det kvittar om det är din grej."
    "Nej, jag sitter lite högre upp."

  646. Vi fick leta med ficklampa-

  647. -och hittade nån dåre i Boden,
    ett par i Norrköping-

  648. -och några galna tjejer i Tyresö.
    Så vi blev ett gäng ändå.

  649. Det fina är
    att då vill man få med sig kidsen.

  650. Men vi har åttio nationaliteter. Att
    vi målar svenska flaggan på kinderna-

  651. -och hejar på Sverige,
    det är häftigt.

  652. Sen faktiskt för en vecka sen:

  653. "Sveriges fans gav 'hemmaplan'
    en ny innebörd."

  654. Vi tog publikrekord, och vi
    hade kanske bidragit nån procent.

  655. 8 000 pers i Hovet hejade
    på Sverige mot Turkiet.

  656. Vi vann med en poäng. 59-58.
    Det var grym stämning.

  657. Det fina är att ett av våra tjejlag
    har fem turkar.

  658. Så tjejerna går dit gemensamt,
    målade som Turkiet eller Sverige.

  659. Vi hejar på varsitt lag, sen går
    vi hem och tränar i samma hall.

  660. Det tycker jag är grymt.

  661. Ibland hamnar man snett.

  662. När killar kommer upp i åldrarna
    sätter hormonerna sprätt.

  663. Ibland gör de revolt mot mig. "Den
    här klubben suger. Jag byter klubb!"

  664. Först blev jag nästan förbannad.
    Jag hade gett honom mat-

  665. -kört honom till matcherna och så
    vidare. Så tänker jag inte längre.

  666. Det får vara okej att de tänker så.
    Jag ska erbjuda ett hem för dem.

  667. De får åka i väg och göra nåt annat,
    men de kan alltid komma hem.

  668. Funkar det bra där borta kommer jag
    att applådera och krama dig-

  669. -men om du nån gång vill
    komma tillbaka så finns vi här.

  670. Det tror jag är jätteviktigt.
    En del är ute och gör dumheter.

  671. De behöver nån att prata med.

  672. Nassim blev placerad på ett ställe
    i Avesta, 35 mil härifrån.

  673. Jag tänkte att jag skulle
    hälsa på honom efter fyra månader.

  674. Jag gick dit och käkade lite mat.
    Vi satt och pratade.

  675. Och vi tog en liten tur,
    och jag frågade:

  676. "Vilka mer har varit här?"
    "Du är den förste."

  677. Och jag var ju glad att jag var där,
    men samtidigt var det lite sorgset.

  678. Han borde ha massa människor där
    som hjälper honom-

  679. -att ta steget vidare.

  680. Han spelar i vårt herrlag nu,
    så han har lämnat det där.

  681. Här är laget i Alvik som jag spelade
    i. En coach där och spelare där.

  682. En kille som hette Samir. Han låg för
    döden med åtta hål i tarmarna.

  683. Han blev skjuten i ett bakhåll.

  684. Vaknade upp... Han gjorde
    en massa konstigheter förut.

  685. Det var religionen som räddade honom.
    Han konverterade till islam-

  686. -och har sen den dagen levt
    som en grym människa.

  687. Där har basketen också varit en
    räddning, nåt genomgående i livet.

  688. Han startade ett lag i Flemingsberg.
    Han bjöd upp kidsen i centrum-

  689. -bjöd på fika och pratade om livet
    i allmänhet.

  690. Här är ett lag som han startade. Han
    coachar även tre- och fyraåringar.

  691. Jag ville också vara med
    och spela i hans lag.

  692. Där var jag inte för lång,
    utan fick vara med.

  693. Många var troende, och vi skulle
    i väg på match mot Uppsala.

  694. Det var stressigt,
    men de var tvungna att be först.

  695. "Hinner vi det, då?"
    "Ja, men vi måste till en moské."

  696. Men de var hungriga,
    och man får inte be på fastande mage.

  697. In snabbt på McDonalds,
    och sen in i moskén igen.

  698. Jag stod där och de sa
    att jag fick vara med och be.

  699. Jag bad väl
    att det skulle gå bra i matchen.

  700. Min gamla coach i tre av mina lag.

  701. Nu coachar han bland annat min son,
    på ålderns höst.

  702. Ibland får man kämpa och kriga.

  703. I de flesta kommuner finns vuxentaxa-
    systemet. Jag tycker det är knas.

  704. Om jag ska träna kan jag betala,
    men jag tycker att det är för tidigt.

  705. När det skulle införas i Huddinge
    försökte jag skriva till politikerna-

  706. -att jag tyckte att det var helt fel.
    Om de tar bort dem som tränar kidsen-

  707. -då försvinner hela pyramiden.

  708. Jag nådde inte fram
    via mejl eller samtal-

  709. -så när de skulle fatta beslutet
    sa jag:

  710. "Vi tar dit vårt damlag.
    Sätt er ombytta med matchkläder."

  711. "Om ni fattar beslutet ska ni känna
    vilka det påverkar."

  712. Nu fattade de beslutet men ändrade
    det efteråt - till viss mån.

  713. Men ibland får man kriga - inte för
    min skull, utan för kidsens skull.

  714. Här är vårt damlag i dag.

  715. För fyra spelare fick jag var med
    på den första träningen.

  716. Herrlaget har vi sex stycken
    på första träningen.

  717. Här vi mongolen också.

  718. Idrott är ju så organiserat,
    men på andra håll skapar man-

  719. -andra idrottsalternativ. I basket
    har man tre mot tre som tävlingsform.

  720. Det är lättsamt. Man bildar egna lag.
    Jag kan spela med Njol och Bruno-

  721. -oavsett föreningar.
    Sen hittar vi på nåt coolt namn.

  722. Här hette vi Men in Black.

  723. Vi hade svarta solbrillor och kom med
    svart limousin till arenan.

  724. Vi körde Men in Black-låten.
    När de hade vunnit tog vi en bild-

  725. -vid obelisken vid Sergels torg.

  726. Folk kom och tog kort.
    De trodde att de var världsbra.

  727. Sen har vi ett lag på tjejsidan,
    Catwoman.

  728. Och så får man själv vara med,
    med pannbanden.

  729. Jag ska avsluta med den här bilden.

  730. Med det jag har med mig,
    och jag älskar mångfald-

  731. -då åker jag till New York,
    till Rucker Park i Harlem.

  732. Om man är i New York,
    oavsett om man gillar basket-

  733. -så är det kul att berika sig i deras
    kultur, som basket är en del av.

  734. Då kan man åka till Rucker Park,
    en klassisk arena.

  735. Många NBA-stjärnor har varit där.

  736. Så kommer vi dit. Där är några lirare
    som jag aldrig har träffat.

  737. Killen till höger är fransman
    och de två i mitten bor i närheten.

  738. Jag sa:
    "Ska vi spela lite tre mot tre?"

  739. Killen längst bak får min äldsta
    grabb och fransmannen i sitt lag.

  740. Jag säger:

  741. "Nu har du en fransman och en svensk
    i ditt lag. Är det okej?"

  742. Han bara, från ingenstans:

  743. "Detta är en multikulturell idrott."

  744. "I går spelade jag med en serb och
    en kines, så jag kan spela med alla."

  745. Nån som jag aldrig träffat förut
    tänker som en annan-

  746. -och som ni, förmodligen.
    Jag är klar.

  747. Textning: Richard Schicke
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Bädda in ditt klipp:

Bädda in programmet

Du som arbetar som lärare får bädda in program från UR om programmet ska användas för utbildning. Godkänn användarvillkoren för att fortsätta din inbäddning.

tillbaka

Bädda in programmet

tillbaka

Idrott för alla

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Jonas Morin är den före detta elitbasketspelaren som startade en ny tävlingsform inom basket anpassad för barn - easy basket - när sonen med vänner ville börja spela. Klubben har arbetat mycket med inkludering och har nu över åttio olika nationaliteter. Här berättar Jonas Morin om sin passion för basket och om hur han arbetar för att göra idrott inkluderande för alla. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Ämnen:
Idrott och hälsa
Ämnesord:
Barn och idrott, Idrott, Social integration, Sport
Utbildningsnivå:
Allmänbildande

Alla program i UR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Jämställdhet för en framgångsrik idrott

Svensk idrott har inte nått sina jämställdhetsmål. Därför behövs nya krafttag för att förändra strukturer, kulturer och styrsystem. Det anser Sofia B Karlsson, jämställdhetsresurs på Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna. Tillsammans med Musse Hasselvall, programledare och kampsportsprofil som sadlat om till ridning, talar hon om jämställdhet i idrottens olika rum; tränings- och tävlingsarenan, omklädningsrummet och styrelserummet. De går igenom hur man kan göra för att synliggöra könsnormer och hur man kan förändra de delar som hindrar idrottsutvecklingen. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Livet är en sjukamp

Carolina Klüft har tagit såväl VM- som OS-guld i sjukamp och hon innehar fortfarande det svenska rekordet i sporten. De kunskaper hon fick med sig under karriären applicerar hon nu på andra delar av livet, för att hitta motivation och nå framgång. Här delar hon med sig av sina erfarenheter och berättar om hur hon nådde sina mål genom att bland annat stärka sin självkänsla och balansera sina prestationer. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Idrott för alla

Jonas Morin är den före detta elitbasketspelaren som startade en ny tävlingsform inom basket anpassad för barn - easy basket - när sonen med vänner ville börja spela. Klubben har arbetat mycket med inkludering och har nu över åttio olika nationaliteter. Här berättar Jonas Morin om sin passion för basket och om hur han arbetar för att göra idrott inkluderande för alla. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning
Spelbarhet:
UR Skola
Längd:
TittaUR Samtiden - Idrottskonferensen 2018

Resan mot likvärdig idrott

Trots att nästan alla barn någon gång i livet är med i en idrottsförening är det få unga med funktionsnedsättning som deltar i organiserad idrott. Vad beror det på och vad kan göras för att skapa en likvärdig och inkluderande idrott? Om detta berättar Kim Wickman, docent och lektor i pedagogik och forskningsledare inom specialpedagogik vid Umeå universitet. Hon intresserar sig för de komplexa sambanden mellan idrott, genus och funktionsnedsättning ur ett normkritiskt perspektiv och föreläser om ledarskap utifrån deltagarperspektiv. Inspelat den 17 mars 2018 på Clarion Skanstull, Stockholm. Arrangörer: Stockholms idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna.

Produktionsår:
2018
Utbildningsnivå:
Allmänbildande
Beskrivning

Mer allmänbildande & idrott och hälsa

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Livräddning vid vatten

Hur många drunknar varje år?

Jan Schyllander, utredare på myndigheten för samhällsskydd och beredskap, föreläser om drunkningsolyckor och drunkningstillbud. Inspelat den 22 januari 2015 i Haninge kommunhus. Arrangör: Svenska livräddningssällskapet.

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Lyssna Barnaministeriet

Drömmen om gymnastik

För tre år sedan kom den då sjuåriga Solin till Sverige från Syrien. En av hennes största önskningar var att få ägna sig åt gymnastik. Men vart skulle hon vända sig? Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till lek, vila och fritid. Men det är inte alltid lätt att veta hur man ska gå tillväga för att bli delaktig i en förening. Aila Ibanez Menguc från Riksidrottsförbundet pratar om hur idrottsföreningar praktiskt arbetar för att få alla barn att känna sig inkluderade, och vilken betydelse leken har inom idrotten.