Titta

Min sverigefinska historia

Min sverigefinska historiaDela
  1. -Tack. Tack. Tack. Hur mår du?
    -Hur mår du?

  2. -Hur mår du?
    -Jag kommer norrifrån.

  3. Nej. Nu räcker det.

  4. Tack. Tack. Tack.

  5. Hej! Det är Lova-Li.

  6. Jag är hemma nu. Jag har precis
    kommit tillbaka från träningen.

  7. Det är därför jag ser ut som jag gör.

  8. Hej, Wilma här! Jag ligger
    på en saccosäck och njuter av solen.

  9. Jag skulle inte definiera mig
    som varken svensk eller finsk.

  10. Jag känner mig som typ både och.
    Jag är finsk, men jag bor i Sverige.

  11. -Hur mår du?
    -Hur mår du?

  12. Nej, men! Det var tydligen inte rätt.

  13. När pappa växte upp
    tryckte de bort sitt finska arv.

  14. De försökte bli "riktiga svenskar",
    eller vad man ska säga.

  15. Eftersom det ändå har hängt kvar
    har farmor inte lärt pappa finska-

  16. -så för oss har det
    runnit ut i sanden mer och mer.

  17. Om jag hade kunnat finska, hade min
    relation till släkten varit bättre-

  18. -och jag hade känt mig
    mer finsk än jag gör nu.

  19. Nu har jag ett avstånd till det-

  20. -men om jag hade kunnat finska
    så hade jag känt mig mer finsk.

  21. Många av dagens sverigefinnar är barn
    eller barnbarn till de finländare-

  22. -som kom till Sverige under 1900-
    talets andra hälft för att jobba.

  23. Det var en tid när Finland
    kämpade med stor arbetslöshet-

  24. -samtidigt som Sverige lockade
    med välfärd, arbete i industrier-

  25. -och nybyggda bostäder
    i miljonprogramsområden.

  26. Jag gick alltid ner där.
    Vi bodde ju på den sidan.

  27. Varje dag från plugget.
    Oj, nu går vi för snabbt.

  28. -Tjena! Det var länge sen!
    -Ja, inte var det i går.

  29. Min dotter är här
    och kollar runt i Fisksätra.

  30. Barnbarn redan? Tungt! Ha det bra!

  31. -Oj!
    -Han spelade i ett band.

  32. Ja...
    Det var så otroligt mycket ungar här.

  33. Alla var nyinflyttade barnfamiljer.

  34. Det fanns till och med finska klasser
    i skolan, 1-3 finska och 4-6 finska.

  35. Alla finska barn
    sattes i två olika klasser-

  36. -men jag gick inte i en sån klass.

  37. Alla mina finska kompisar gick där,
    nästan. Lustigt... Visste du det?

  38. Varför gick inte du där?
    Fick du välja det, eller?

  39. Nej, jag tror att farmor valde det.

  40. Här bodde jag. Här var kvarters-
    gården, där man hade festerna.

  41. Samhället var ju... Finnar...

  42. Det var ett skällsord, "finnjävlar".
    Det var mycket tal om hur finnar var.

  43. De bråkade, de var alkoholiserade,
    de var lågutbildade.

  44. Man satte en rasistisk stämpel
    på vad det var att vara finne.

  45. Och barn retas ju för vad som helst
    - och gärna ett krångligt efternamn.

  46. Jag blev ganska mycket retad för det.

  47. -Men du bytte väl efternamn?
    -Ja, precis. Jag vet inte...

  48. Det blir så jobbigt.
    Då blir farmor... Ta det med henne.

  49. -Kolla, en finsk flagga!
    -Ja, ja.

  50. Jag vill prata med farmor
    om hur hon tänkte och så.

  51. Eller liksom... Varför hon kom hit.

  52. Varför hon inte satte dig
    i en finsk klass och så.

  53. Ja, gör det. Känns det som om det är
    en orolig, läskig grej, eller?

  54. Nej, alltså... Det känns roligt-

  55. -för jag vill veta vad som hände.

  56. Det känns också lite jobbigt
    eftersom jag vet att det inte...

  57. Det är jobbigt för andra
    om jag ska fråga en massa saker.

  58. -Fast det kanske det inte är.
    -Nej, jag vet, men...

  59. -Det känns...
    -...läskigt?

  60. Jag tror att hon ville få en nystart
    och inte prata om det som har varit.

  61. Men nu kanske det är läge.

  62. Men arbetskraftsinvandringen är
    inte alla sverigefinnars historia.

  63. Andra flydde hit
    när Finland levde under ryskt styre.

  64. Och under andra världskriget, när
    de ryska bomberna föll över Finland-

  65. -beslutade finska staten att skicka
    tusentals barn till trygga Sverige.

  66. För en begränsad period var planen,
    men för många blev det för alltid.

  67. -Hej! Är det du som är Wilma?
    -Ja! Trevligt att träffas!

  68. Vad kul det ska bli
    att åka till Helsingfors!

  69. Hilkka är ett krigsbarn
    som kom till Sverige på 40-talet.

  70. Hon var då fyra år, har jag för mig.

  71. Klockan 19.30 börjar
    en spännande luftakrobatshow-

  72. -på promenaden på däck sju
    med Vander Space Wheel.

  73. Klockan 20.35 börjar kvällens grand
    opening show i Atlantis på däck sju.

  74. Du är helt tvåspråkig.
    Har du varit det hela tiden?

  75. Ja, fast först kom finskan
    eftersom vi pratade det hemma.

  76. Sen hos dagmamma och på dagis
    så pratade jag både och, så...

  77. Det tycker jag är tråkigt, att jag
    bara pratade svenska när jag kom.

  78. Jag kunde ju finska,
    men jag var så liten.

  79. På ett halvår hade man glömt det.

  80. Den 30 november 1939 började kriget
    med ett flyganfall över Helsingfors-

  81. -och det var helt överraskande.

  82. Politikerdamerna i Stockholm tänkte:
    "Nu måste vi göra en insats."

  83. "Det finns barn i Finland", i första
    hand släkt och bekanta till dem-

  84. -"som vi måste hjälpa."
    Då började transporterna.

  85. Vi åkte båt, eller jag åkte båt,
    och det var fruktansvärt kallt.

  86. Och så skulle båtarna vara mörklagda
    för att ryssarna inte skulle se dem.

  87. Att vara så liten och stuvas ner
    ihop med 600 barn i lastrummet...

  88. Det var filtar och kuddar och så,
    och lottor som tog hand om barnen-

  89. -och gav dem välling och smörgås.

  90. Det måste upplevas
    som oerhört traumatiskt-

  91. -när man är så liten
    och inte förstår nånting.

  92. I Sverige hade man gjort mycket...

  93. Vad ska jag säga...? Propaganda.

  94. "Ta hand om ett barn.
    Det kommer krigsbarn från Finland."

  95. "Vill ni ställa upp
    och ta hand om dem?"

  96. Det var en oerhörd hjälpsamhet
    i Sverige. Alla ville hjälpa.

  97. Även fattiga människor ställde upp.

  98. Man visste att det skulle komma
    tusentals barn. Vissa kom med tåg-

  99. -så folk fick höra: "Gå till
    stationen, så kommer det barn."

  100. "De har adresslappar och en väska,
    och där kan ni ta hand om ett barn."

  101. Och där valde man ett barn...

  102. Det här att folk valde barn,
    det var så oerhört tragiskt.

  103. Många av barnen kom på barnhem,
    och de som var vid stationen...

  104. Känslan av att "det var ingen
    som valde mig" var fasansfull.

  105. Att som sexåring eller femåring
    behöva uppleva det miljöombytet-

  106. -och lära känna en ny familj,
    det är ganska mycket att ta in.

  107. Man förträngde resan,
    som var hemsk och otäck.

  108. Jag minns saker innan vi for.
    Solen sken och det var väldigt kallt.

  109. Men resan minns jag inte,
    och det är också typiskt.

  110. När nånting jättesvårt händer en,
    till exempel det här avskedet då-

  111. -då förtränger man det. Sen minns
    man det inte resten av sitt liv.

  112. Sen minns jag inget
    förrän jag kom till Sverige-

  113. -och min svenska mamma hämtade mig
    och svepte in mig i en filt.

  114. Jag knöt an
    till min nya mamma på en gång.

  115. Det här var
    andra sommaren jag var i Sverige.

  116. Här är jag väl fem år,
    med rosett i håret och så.

  117. Totalt kom mer än 70 000 finska barn
    till Sverige under krigsåren.

  118. Av dem var det drygt 7 000
    som sen stannade för gott.

  119. Hilkka fick åka tillbaka
    till Finland efter kriget-

  120. -men då hon hunnit rota sig i Sverige
    blev återvändandet svårt.

  121. Det här skrev min svenska mamma:

  122. "Kära lilla Hilkka. Jag måste skriva
    genast och höra hur du mår."

  123. "Nu är du väl hemkommen till Eiti.
    Är du trött? Var resan besvärlig?"

  124. "Det blev så tyst..."

  125. Jag blir ledsen.

  126. "Det blev så tyst
    och tomt här hemma..."

  127. "...sedan du rest. Pappa och jag
    är så ledsna. Vi bara gråter."

  128. "Hoppas du snart kommer tillbaka."

  129. "Skriv några rader snart, snart,
    så vi får veta hur du har det."

  130. Hilkka fick åka tillbaka
    till sina fosterföräldrar-

  131. -där hon adopterades och växte upp.

  132. -Hallå?
    -Hej, det är Lova-Li.

  133. -Hej, Lova-Li! Hur är det?
    -Det är bra.

  134. Jo, jag... Jag ringer nu, och...

  135. Jag har tänkt på det här med Finland
    och att vi...

  136. Eller jag är nyfiken på-

  137. -varför du kom hit från början.

  138. Skulle vi kunna
    prata om det nån gång?

  139. Ja, ja, det är väl okej. Du får
    komma förbi, eller så ses vi ute.

  140. När ska du ha det, då?

  141. Jag kan inte finska,
    och inte pappa heller riktigt.

  142. När han växte upp lärde inte farmor
    honom finska, vilket är väldigt synd.

  143. En stor del av min släkt
    pratar bara finska-

  144. -så jag har gått miste om
    att prata med många av dem.

  145. Jag och pappa har laddat ner en app
    som man kan lära sig finska med.

  146. -Ja, ja, jag har hört att det...
    -Det är kul. Man går upp i "level".

  147. Så vi har tävlat. Jag har vunnit.

  148. -Trevligt!
    -Ja... Faktiskt.

  149. Nu rinner det ut här.

  150. -Vad sa du?
    -Det rinner ut, eller vad är det där?

  151. Ånga.

  152. Men när du kom hit
    valde du att inte lära pappa finska.

  153. -Jag var bekväm.
    -Nej, men var det...

  154. Var det... Eller varför då?

  155. Nej, men det var bekvämt. Jag
    hade fått lära mig svenska, så...

  156. Ja... Som sagt, det var slöhet.

  157. De fick läsa det i skolan, men då
    skulle de missa nån annan lektion.

  158. -När flyttade du till Sverige?
    -För femtio år sen. 1968.

  159. Det var många som flyttade då.
    Det var ju...

  160. ...stora båtflyktingsskaror som kom.

  161. -Men de flyttade ju efter jobb.
    -Det fanns inga jobb i Finland.

  162. Jag har aldrig sett ett sånt rent
    skrivbord som på Arbetsförmedlingen.

  163. Du tänkte inte att du skulle åka
    tillbaka, så var det därför du...

  164. Var det därför du valde att inte lära
    pappa finska, eftersom du tänkte så?

  165. Ja, men...
    Jag tror mest att det var slöhet.

  166. -Från min sida, alltså.
    -Ja.

  167. -Eller hur?
    -Ångrar du att du inte gjorde det?

  168. Ni förlorar ju mycket
    när ni inte förstår, så...

  169. -Men nu har ni ju appar.
    -Ja, precis.

  170. "There we go!"

  171. Ja...

  172. Jag kom bara att tänka på
    att under gymnasiet-

  173. -så kände jag inget behov av
    att förklara att jag är sverigefinne.

  174. Det var ingen som frågade
    och ingen som brydde sig.

  175. Folk tyckte bara att det var coolt
    att jag kunde prata finska.

  176. Mina närmsta kompisar hade mer koll
    på vad jag gjorde på fritiden-

  177. -och hur jag firade julafton
    med finsk mat och såna grejer.

  178. Men under lågstadiet
    var det lite annorlunda.

  179. Många killar kom fram och frågade:

  180. "Hur många procent finsk är du?
    Och hur många procent svensk?"

  181. Man var typ tvungen
    att definiera sig själv.

  182. Men jag är liksom... Jag är jag.
    Jag tränar, pluggar och så vidare.

  183. Jag är inte finsk eller svensk.
    Jag känner mig som både och, typ.

  184. Åh, jag älskar den här bilden.

  185. Den här ser så lika ut.

  186. I Finland på 60-talet var det
    ganska jobbigt. Det var fattigt.

  187. Mormor och morfar var kring tjugo år
    och hade inte jättehög utbildning.

  188. De hade precis fått mamma, så de
    bestämde sig för att söka arbete här.

  189. -Är den inte härifrån?
    -Jo, det är den.

  190. Det där är jag.

  191. -Hur många finnar var ni där?
    -Som jag sa tidigare var vi 300.

  192. Var det lätt att få jobb i Sverige?

  193. Javisst, det var lätt.
    Det var inga problem.

  194. Man fick alltid jobb.

  195. Hur de upplevde Finland är en stor
    kontrast mot hur jag upplever det.

  196. De flyttade för att det var
    ganska fattigt och ont om jobb-

  197. -medan det i Sverige
    fanns fler möjligheter.

  198. Det känns märkligt och tyder på att
    historien har fört med sig mycket.

  199. Finland har förändrats jättemycket,
    och vi lever i två helt olika tider.

  200. Vi tänkte flytta tillbaka till Finland
    och ville därför behålla finskan.

  201. Den skulle finnas kvar...
    så att man kunde prata finska.

  202. Så var det.

  203. Sverigefinnar är ett folk
    med två kulturer och två språk.

  204. Men då tvåspråkighet i Sverige
    förut sågs som nåt negativt-

  205. -och föräldrar avråddes
    från att lära barn finska-

  206. -var det inte helt lätt
    att föra språket vidare.

  207. Vissa ville skydda sina barn från
    det utanförskap man själv upplevt-

  208. -och lade finska språket
    och kulturen bakom sig.

  209. Jag lyssnade och övade.

  210. Jag snappade upp slangord
    och blandade in dem i språket.

  211. Jag stängde mun och öron för finskan.
    Jag ville verkligen få bort accenten.

  212. Och mitt lyckligaste ögonblick var-

  213. -när jag kunde säga "plommon"
    utan att det lät som "plom-on".

  214. Fördomar och rasism är också
    en del av sverigefinnars historia.

  215. Det kan vara svårt att förstå
    då Sverige och Finland under 700 år-

  216. -från 1100-talet och framåt,
    faktiskt var samma land.

  217. Under den perioden hade vi
    samma lagar, riksdag och kung.

  218. Vi rörde oss fritt, och till svenska
    rikshalvan flyttade många redan då-

  219. -för att arbeta,
    bland annat i skogar och gruvor.

  220. Sverige förlorade Finland
    till Ryssland 1809-

  221. -men flytten
    mellan länderna fortsatte.

  222. Jag känner att farmor tycker
    att det är tråkigt att vi...

  223. Att pappa har skämts över Finland
    tycker farmor är tråkigt.

  224. Jag märker det,
    och det är väl...jobbigt-

  225. -för att hon inte riktigt förstår,
    på nåt sätt, varför pappa kände så.

  226. Men jag tror ändå att hon förstår.

  227. För både mig och... Eller för mig.

  228. Det har känts lite...
    Att fråga om Finland-

  229. -alltså inte nu, utan mer hur det
    var då, när du flyttade hit...

  230. Det har känts som om
    det har varit lite...

  231. Det har känts som nånting
    som man inte SKA fråga om.

  232. -Hur det var i Finland, eller?
    -Ja, eller varför du flyttade hit.

  233. Hur det var när pappa...
    Eller i Fisksätra och så.

  234. För mig har det känts... Jag vet att
    pappa har tyckt att det var jobbigt.

  235. När han var liten tyckte han det,
    och det har känts lite konstigt-

  236. -att fråga hur det var för honom.

  237. -Han har ju sagt att det var jobbigt.
    -Ja, precis, men liksom...

  238. Varför det var det...

  239. Varför han tyckte
    att det var jobbigt?

  240. Vad har han sagt, då?

  241. Att han, eller att andra barn typ...

  242. Eller, han har inte sagt
    exakt varför han tyckte det, men...

  243. Men var det
    på grund av att han var finsk?

  244. Ja, jag tror det.

  245. I vår familj är det lite robust,
    och man pratar inte riktigt om...

  246. ...vad man känner
    och varför man känner så.

  247. Så vi hade inte pratat om det förut,
    och inte pappa och farmor heller.

  248. Det var bara jobbigt
    att dra upp allting.

  249. Det var jag som började gräva i
    att det var jobbigt att komma hit-

  250. -så det blev lite jobbigt för mig.

  251. Farmor tyckte att det var jobbigt
    att höra att pappa hade varit ledsen-

  252. -men det var jag som fick dra upp
    allting, vilket inte kändes så kul.

  253. Det blev jobbigt när jag såg att
    farmor tyckte att det var jobbigt.

  254. Så det var väl därför
    jag blev lite ledsen.

  255. Ja, det var väl det jag skulle säga.

  256. För mig är det viktigt att prata om
    historien, för den glöms lätt bort.

  257. Man tänker sällan på den-

  258. -och det är ofta okunskap
    som fördomar baseras på.

  259. Om folk insåg hur lika vi var,
    skulle vi nog bli mer toleranta-

  260. -och komma varandra närmare.

  261. Jag är glad över
    att jag har börjat söka.

  262. Det har öppnat ett nytt perspektiv-

  263. -i hur jag ser på mig själv
    och också på min historia.

  264. Textning: Malin Kärnebro
    www.btistudios.com

Hjälp

Stäng

Skapa klipp

Klippets starttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.

Klippets sluttid

Ange tiden som sekunder, mm:ss eller hh:mm:ss.Sluttiden behöver vara efter starttiden.

Min sverigefinska historia

Produktionsår:
Längd:
Tillgängligt till:

Sverigefinnarna är en av Sveriges fem nationella minoriteter. Deras finsktalande förfäder har kommit till Sverige från Finland vid olika tidpunkter. Lova-Li och Wilma är två unga sverigefinnar vars släktingar kom hit som arbetskraftsinvandrare. Båda vill ta reda på mer om sitt sverigefinska arv. Hur har det varit att vara sverigefinsk genom åren? Och hur har just deras släktingar haft det? De träffar Hilkka, som kom till Sverige som krigsbarn. Lova-Lis farmor berättar varför hon valde att inte lära sina barn finska och Lova-Lis pappa berättar om sin uppväxt i Stockholmsförorten Fisksätra och om alla fördomar som fanns mot finnar.

Ämnen:
Historia > Efter ca 1900, Historia > Nya tiden - Sverige och Norden, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Immigration, Samhällskunskap > Individer och gemenskaper > Nationella minoriteter
Ämnesord:
Finland, Finlands historia, Finländare i utlandet, Historia, Minoriteter, Nationella minoriteter, Samhällsvetenskap, Sociala frågor, Sverige, Sverigefinnar
Utbildningsnivå:
Grundskola 7-9

Mer grundskola 7-9 & historia

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta Brev från första världskriget

Emelie i Frankrike

Freden har kommit men för elvaåriga Emelie blandas glädjen med sorg. Hennes pappa är en av alla dem som dödades under kriget. När en tysk krigsfånge ska bo hos Emelies familj blir det svårt för Emelie. Går det att förlåta en fiende?

Spelbarhet:
UR Skola
Längd
Titta UR Samtiden - Hédi Fried - Skärvor av ett liv

Frågestund

Hédi Fried svarar på högstadieelevernas frågor efter sin berättelse.

Fråga oss